Senaste kommentarerna i forumet

Ja från när jag var 25. Klarade mig länge efter det med, men sakta som har det blivit mer. Och inte dricker jag för smakens skull. Dricker jag så är det för att få den där behagliga känslan i kroppen och den avslappnande känslan. Sen att jag fått inse att priset långsiktigt är långt högre än vinsten har gjort att jag intellektuellt insett att det går käpprätt å t H.e om jag fortsätter. Jag har förstört nog i mitt liv och mått och sovit dåligt nog.
Men sen kommer belöningssystemet in och suget finns där. Men är man nykter en tid har man inget fysiskt sug, men ett psykiskt. Och det verkar i varje fall i början öka med antal nyktra dagar. Därför kan jag inte lita på mig själv, utan måste nog jobba dagligen med mitt problem. Läsa här är ett exempel. Men jag tror jag är längre ner på det sluttande planet än du Kia. Men skall du kunna njuta av ett vinglas i framtiden måste du nog vara oerhört vaksam. Ta långa vita perioder och dricka mindre än andra. Ja egentligen vet jag ju inget om dig, känner bara igen hur det var för mig för 20 år sedan. Nu kan jag inte mera njuta av ett glas vin. Jag kanske tar återfall, men har tvingats inse att jag aldrig kan få ett normalt förhållningssätt till alkohol. Men man får väl inse sitt handikapp och hitta andra glädjeämnen i livet. Det skall ju inte vara en katastrof att vara nykter. I mitt fall är det nog en möjlighet.

Jag har själv läst många forskningsrapporter. Här har ju nämndemannagården gjort urvalet. Men AA är säkert bra för många. Men forskningen visar också att resultatet beror på om man kan innefatta andligheten. Det kan inte jag. Forskning visar också att det är viktigt att den beroende hittar former som känns rätt. AA för någon, KBT för andra o s v. Och för mig blir inte AA rätt. För andra kan det bli det. Skulle gärna gå i en grupp med Länkarna om det fanns i mina trakter. De har ju skalat ner den andliga delen. Vill inte alls förringa AA. Alla vägar som fungerar för en person är bra.

Hej!

Är ny här, har läst på forumet många många gånger men aldrig skrivit..... Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, är väldigt orolig över mitt drickande. Vet inte om jag skulle klassa mig själv som alkoholist eller alkoholberoende (det kanske är samma sak?:/ ) men har väl på sista tiden haft tankar som kretsar kring alkohol i stort sett varje dag. Jag dricker definitivt inte varje dag, har till och med tagit ett glas och kunnat sluta dricka. Men ska jag på fest så har jag tänkt "Gud vad skönt, nu kan jag dricka!!". Det är väl inte en "normal" tanke? Har även känt mig otroligt irriterad när jag bett pojkvännen köpa vin på systemet och han har sagt att han inte hinner (bör tilläggas att han knappt dricker själv). Inte det heller är väl "normalt"? Jag tror och känner att jag dricker för mycket men vet inte om jag bara inbillar mig? När jag väl går ut med vänner så dricker jag mycket mer än det rekommenderade intaget för kvinnor men det gör alla mina vänner med.. Får alltid ångest dagen efter att jag druckit och ångrar alla dumma saker jag gjort (det är som att jag blir en helt annan person, blir kaxigare, har väldigt starka åsikter o säger dem vare sig det sårar andra eller inte osv) och den person jag blir när jag druckit.

Har funderat och vill ärligt talat inte fortsätta dricka, men är så otroligt svag och dricker när andra gör det. Suget efter att dricka vin blir alldeles för starkt:( vill sluta men vet inte om jag är tillräckligt stark. Min fråga är väl, hur ska jag göra och är jag beroende eller vad är det för fel på mig???:(

Blir otroligt tacksam för alla svar och råd som ges till mig!

Hade jag min första middagsbjudning som nykter (tror jag?).
Eller räknas det om jag hade konjak i Tiramisún, och vin i grytan?

Jag drack hur som helst ingenting till maten och det gick bra.
Och sent blev det! var inte i säng förrän efter två och jag är själv förvånad att jag orkade. Kära middagsgästerna var härliga och lite lulliga. Mycket gulliga och fina och lyckliga.
Det är ett sant nöje att uppleva detta, och minnas det dagen efter.

För första gången sedan jag lovade mig själv avhållsamhet, vad jag frestad att ta ett glas. Men jag tror att det handlade mest om gammal vana. Det var inte ett fysiskt "sug". Men Jag lurar också mig själv om jag säger att jag inte var frestad att ta bara ett litet glas, några få munnar, av det där svindyra vinet som passade så satans bra till maten, som jag hade gått och köpt.
Men jag gjorde det alltså inte. Och om det känner jag varken Bu eller Bä.

MB! Tack söta för ditt svar. Det känns lyxigt att kunna kasta ut en fråga och sedan bara få ett svar.
Jag vill absolut inte propagera för detta sätt, eftersom att jag aldrig testat det och inte vet om det kommer att fungera.

Den som lever får se!

flera källor. På samma hemsida finns fler länkar till vetenskapliga sidor.

http://www.namndemansgarden.se/behandling/utvarderingar

Ja nu har jag inte druckit någon alkohol på 12 dagar och det känns toppen. Läser här på Forumet varje dag, oftast flera gånger om dan, och lär mig mycket om sjukdomen alkoholism. Enda botemedlet tycks vara absolut avhållsamhet och det har jag lyckats med i 12 dagar nu, bara resten av livet kvar då :). Men jag tar en dag i taget och njuter i fulla drag av livet. Har visst haft stunder när suget kommer och där man känner sorg över att aldrig mer kunna sitta med ett (eller flera) glas vin och bara koppla av. Men då försöker jag tänka på något annat och än så länge har ju det gått bra. Säger som så många andra här att det oftast är tiden mellan 16.00 till 19.00 som är jobbigast, sen går suget över av sig självt. Så om det bara slutar regna och storma, så kan man ju alltid ta en promenad när det blir som värst.
Snart är det två veckor och jag är stolt!

Vad bra! Jag hade stor hjälp av det i början. Tyvärr föll jag efter det var slut men jag lärde mig mycket av det och kan i efterhand se varför. Hade jag haft forumet (det var stängt då) hade jag inte lika lätt kunna lura mig själv till att kunna börja måttlighetsdricka. Men jag fick också svart på vitt att jag inte kan eller kommer kunna få en normal relation till alkohol och det har gjort mig än mer beslutsam att leva nyktert. Den här gången känns det annorlunda. Har bara sett det positiva med att sluta dricka och glädjs varje dag för det. Jag behöver forumet, slutar jag komma hit så tror jag att återfallet kan smyga sig på igen. SÅ lurig är sjukdomen!

Gick faktiskt med där. Alltså i denna sites program via KI. Verkar seriöst. Då får man mail att svara på och "tvingas" därmed att jobba aktivt. Tror det är bra med sådan kontinuitet. Man glömmer ju lätt annars.

Jag svarade dig i filosofens tråd. Kanske kan alkoholhjälpens självsjälp echange vara dig till hjälp i början? Där får du personlig stöttning och feedback. Sen tycker jag att det här forumet är till stor hjälp.Men om du känner att det inte är tillräckligt kanske du kan vända dig till din vårdcentral eller om det finns något beroendecentrum i närheten? Jag tror AA är jättebra och livsnödvändigt för många men jag har också förståelse för om man inte tycker det passar. Personligen föredrar jag hjälpen jag får från detta forum. Det fungerar för mig som ett AA möte fungerar för en annan.

Här är du inte ensam,vi finns.Lycka till!

Men varifrån får du dessa siffror Lars?

Kanske kan du ha hjälp av alkoholhjälpens självhjälpsprogram (echange)? Där får du personlig stöttning och feedback.

Hoppas kunna ge ett bra svar. Av alla som söker hjälp för sin alkoholism tar ca 30% ett återfall o återgår sedan till nykterheten 30 % faller tillbaka och 30 % är nyktra från första behandlingsdagen. Av de behandlingar med hög procent bibehållen nykterhet, bygger på AA mötesgäende . Ex Aleforsstiftelsen, Nämsemansgården, Valet .
Lycka till.

Hej igen! Skickade svar till dig i min tråd, och ser att du nu är igång med en egen!
Stort lycka till igen!

//PP

Kanske är det inte så att det är metoden som är det primära, utan den innerliga ärliga önskan att bli nykter? Det är vad jag förstår den enda förutsättning som finns inom AA. Alla sätt är ju som bekant bra - utom dom dåliga - men här på forumet finns exempel på medlemmar som lyckats, både själva, med hjälp av AA, eller annan hjälp. Tror att alla måste hitta sin egen väg,hur man själv vill lyckas. Har själv funderat en massa kring detta, och fått en massa fina svar i min egen tråd. Är inte enkelt för mig att besöka AA heller (pga. nuvarande vistelseort) men funderat på att göra det. Om inte annat för att stilla "nyfikenhet" och trots allt veta vad jag talar om :-)

Välkommen hit till forumet. Vet inte hur länge du varit här och läst, men det gör gott tycker jag. Att själv skriva är även att rekommendera. Blir lättare att se var man står när man skriver ner det i egna ord. Tror nog att det viktigaste är att ärligt komma fram till hur problemet ser ut. Den väg som fungerat för mig är att ta en helnykter tid. Då får man bra koll på hur problemet ser ut. Sedan krävs det bara att vara ärlig mot sig själv (Vilket inte är lätt, ska gudarna veta). Då får jättegärna använda dig av tråden här. Många tycker det även är skönt att skriva i en egen, så att man har sina "egna" tankar lite samlade.

Stort lycka till, och styrka nu i starten!

Känns som en frigörande tanke att få fjutta eld på boxstället. Lite komiskt bild man får av den tanken faktiskt. Boxstället, måste vara ett bra bevis på den moderna människans anpassningsförmåga till att yttre omständigheter ändras :-) En ny möbel i hemmen, att klä in boxen så det kanske skulle se ut som den var något som stod länge. Ser M-m framför mig sjungande som Ralf Gyllenhammar i melon: BUUUURRN!! Låten hette väl "Box on fire" :-)

Nu en tur ut i nysnön snart!

Ja AA är nog bra för många, men passar inte alla. Det andliga inslaget passar inte mig. Men säkert bra för andra. Sen är väl resultatet att ca 5% per år lyckas bli nyktra oavsett metod. Och jag tycker att var och en skall söka sig fram till det sätt som kan hjälpa en att bli nykter.

AA har hjälpt o hjälper folk i stora delar av jorden. De är få som klarar sig utan deras hjälp och samtidigt mår bra i sin nykterhet. Går själv tre tre gånger i veckan på AA möten. Har varit nykter i åtta år nu minskade ner mitt mötesgäende under en period o märkte direkt av ett sämre mående. Lycka till alla som läser detta.

Är i start av nykterhet och läser mycket här. Det ger stöd. Men det vore bra om man kunde ha nån vän i samma sits som man skrev personligt till och kunde ha som stöd och ge stöd. Kanske ringa nån gång ibland om man båda tycker det. Problemet är att jag inte vill lämna ut mailadress på en offentlig site. Har inte heller hittat nån skyddad site där man kan få en liknande kontakt. Har ni något förslag hur man gör. Rekommendera inte AA, då ingen grupp finns i närheten och formen inte passar mig.

Igår fredag kände jag som kan av något kan kan liknas sug. Rastlös i kroppen, svårt att känna vad det är jag verkligen vill eller behöver. Är jag hungrig? Trött? Vill jag sova? Läsa? Se på film? Prata med nån? Det är lite som att lära sig om på nytt, vad vill den här känslan säga? Tanken på alkohol dök upp som förslag, men det fanns ingenting i mig som ville. Motbilden där jag ser framför mig hur jag mår imorgon och att vetskapen om att alkohol faktiskt inte skulle tillföra något alls i nuläget kom automatiskt. Det är något som har ändrats i tankeprocessen.
Jag såg en bra film, något som jag annars förknippar med en kall öl (nästan som en ritual för mig).Nu utan alkohol så känns befriande att faktiskt kunna ta till sig filmen och vara vaken och minnas slutet.Och att kunna uppskatta det utan alkohol. Så som vanor byggs upp och sätter sig automatiseras och känns fullt naturliga...mycket sånt när jag tänker efter. Hur man började dölja alkoholen i kaffekopp eller la till med konstiga omvägar för att inte behöva bli avslöjad. Kan inte ha alkoholen i kylen för då märks det att jag springer och öppnar den titt som tätt och ökar chanserna att bli påkommen. Såna små saker som smög sig på sakta, så sakta att jag inte ens tog till mig att det kanske inte var riktigt sunt?

Jag märker på mitt sätt att hälla i mig litervis av te och bita av naglarna upp till nagelbanden att det finns ett sug, även om jag inte direkt kopplar det till alkohol. Jag har inte haft någon direkt aptit så det är jag glad för på ett sätt (för att inte övergå till ätande istället), på ett annat blir det svårt då kroppen är hungrig men jag förstår inte vad den säger längre.

Vanan att stanna uppe sent på lediga dagar och sova alldeles för länge sitter fortfarande i, och de kommer de kanske fortsätta att göra. Känner just nu att jag bara behöver få vara, vill inte pressa mig med en massa krav än. Tar det lungt. Nu är det dag elva och det rullar på fint.

Ja, det verkar ju vara vanligt med alla diverse åkommor har jag märkt här. Kanske lite som att man ofta blir sjuk då man ska ha semester. Då kroppen äntligen stressar ner.

Är ganska krasslig så mest varit soffläge idag. Ser på Plura nu och funderar på om han också kanske har problem med spriten.

Lite har jag iaf åstadkommit. Röjt ur alla garderober och gömmor och pantat alla burkar. Hoppas sista gången!

Har plötsligt märkt också att jag ju faktiskt börjar få lite missfärgade tänder, inte så fin hy..? Förfall även på den fronten. (Som jag inte märkt/tänkt på sista tiden) Så nästa vecka ska tas itu med att bokas tider lite varstans.. Har ju tid nu åtminstone ;)

K

Du är en kille som är värd att följa. Stabil i ord och beslut. Club 2014 kanske./M

Det var ett tag sedan du uppdaterade oss andra om din kamp. Hur går det för dig?

För min egen del lunkar livet på i sakta mak. Jag har ju som en del i min egensnickrade plan till ett nyktert liv valt att livet skall gå i en långsammare takt än tidigare. Stressnivån är numera betydligt lägre vilket innebär att återhämtningsperioderna är väsentligt kortare. Så korta att det inte behövs någon artificiell broms som alkohol för att varva ner.

Jag håller mig dock ständigt sysselsatt utan att för den skull bli manisk. Det gäller att ha devisen ”Ett sysslolöst sinne är djävulens lekplats” ständigt i åtanke. Inte ge utrymme för ohälsosamma tankar och funderingar. Jag ger mig trots detta både egentid och tid att tänka men styr bort det som eventuellt är destruktivt och meningslöst. Som en mental kanalväljare.

Jag har också lagt om många rutiner och vanor som jag har noterat ger upphov till ”vinsuget”. Både i hemmet och på arbetsplatsen. Det fungerar alldeles utomordentligt. Jag är helt övertygad om, att om man skall klara ett nyktert liv måste även vardagen ändras. Ta en annan väg hem t.ex., gå och lägga sig tidigare och gå upp tidigare. Inte titta på TV utan välja att göra något annat. Allt för att inte hjärnan skall slå på automatiken. Det gäller att lura sig själv, men bara i detta avseende!

Jag har anmält mig till ett halvmaraton och så snart de öppnar registreringen till det helmaraton jag vill springa i höst anmäler jag mig till det också. Löpning är min grej numera. Jag löptränade mycket som ung men livet i övrigt kom emellan så jag slutade . Men nu när alla de där ”måste:na” har minskar till nästan ingenting känns det otroligt befriande att få lägga km efter km efter sig. Att ha tid att ägna sig åt något tidskrävande som långdistanslöpning utan att känna dåligt samvete för något annat som blir lidande.

Så här långt är jag väldigt nöjd med min plan och mig själv. Jag passar mig dock för att bli allt för kaxig och inser att det finns många fallgropar framöver. Men varför inte glädjas åt det som är och –”… inte göra sig bekymmer för morgondagen ty varje dag har nog av sin egen plåga”.

May the Force be with you All