Senaste kommentarerna i forumet

Alkoholen bara tar och ger inget tillbaka. Fy faan vilket gift, och innan man insåg.
Ha det bra
Konstnären

Kanonstarkt av dig att vända skutan. Det hade jag aldrig klarat jag bara vet det.
Rutiner är viktiga för mig numera eftersom jag på grund av all alkohol som åkt genom
strupen har en låg stressnivå. Går upp som vanligt lägger mig numera ungefär samma tid.
Förut kunde jag sitta hela nätter och pimpla vin. Fast jag kan kliva utanför mina rutiner.
Det får inte bli för inrutat. Lagom mår jag bäst av. Har faktiskt inte tänkt på alkohol
denna veckan som en lösning. Men garden ligger i min ficka så jag snabbt kan ta fram den
om jag hamnar i svår situation.
INGET FÖRSTA GLAS FÖR MIG IDAG.
Ha det ra
Konstnären

Ja, då fredagen känns bra rätt så att det är tidig morgon.
Gått några dagar och jag har inte ens tänkt på alkohol som
en lösning vad det än har varit som dykt upp i veckan. Underbart
är bara förnamnet. Visst är det skönt att slippa planera helgens
inköp på Systemet. Går igenom olika smaker på vatten på flaska.
Många är riktigt goda och fördelen är att man kan dricka många utan
att få baksmälla.
Idag ska hunden och jag träffa några hundkompisar som jag lärt känna
just igenom min hund.
Ha en skön fredag
Konstnären

och lite planering för dagen. Skönt att planeringen inte innefattar någon alkohol. Skönt att ha hela eftermiddagen/kvällen att spendera, att den inte stoppar upp efter kl 17, när första ölen eller vinglaset hälls upp. Behöver heller inte planera in något för att ha tankarna på annat, som jag gjorde de första veckorna.
Små, men inte oviktiga saker att tänka på.

Ha en bra fredag och hoppas era planer för helgen känns lika bra som mina :-)
/m

att vända skutan! Kram!

Har mitt sinne varit fyllt av i eftermiddag. Tänk om, en endaste ena. Bara då, i landet där de goda ölen flödar. Mina Danmarksresor är så förknippade med denna dryck. Konstigt nog ingen fylla. Det är väl därför tankarna virvlar. God öl i lagom mängd d v s 1-2 stycken. Suck, jag ska inte. Har haft en bra kväll, så det blir lättare att mota bort hjärnspöket. Litet rädd är jag dock. Tänk om jag går in i en affär och överväldigas? Jag ska satsa på god mat istället. Gå ut och gå vid havet. Lyssna på musik. Jag är förberedd. Jag tar en runda och tittar till mina sovande, härliga barn. De påminner mig om vad som är viktigt i livet. Kärleken. Den krymper obönhörligen för varje mun A. Projekt 2, att låta kärleken få flöda fritt utan att vara rädd för att förlora den.

Fick en jäkla kommentar av en kille som tyckte att jag var för full igår. Hans liv är allt annat än perfekt på många plan. Men bara för att han, som han själv säger kan kontrollera sitt intåg, tycker han att han kan klanka ner på mig. Är nyktra människor änglar eller? Många beter sig ju som idioter men bara för att de inte dricker kommer de undan...

De krämpor jag hade ville jag aldrig koppla ihop med alkoholen. Hittade hellre långsökta ursäkter och sökte mig till och med för utredning hos neurolog. Fast det är klart att jag förstod vilken skada min kropp tog.

Jag har upplevt gångsvårigheter, dålig balans, yrsel, muskelsvaghet, andfåddhet, svampinfektioner, sår som inte riktigt läker, dålig hy, viktuppgång, pluffsighet, torrt hår, krångel med magen,dålig hållning.

Rädsla, osäkerhet, dålig självkänsla, skam, skygg, svårigheter till logiska resonemang och att formulera tanke och tal, dum, lättirriterad, tyngd, orolig, ångest.

Drog mig undan, klarade inte att gå rak i ryggen och se folk i ögonen, kände mig som en bluff, mindre värd, ointresserad och omotiverad, kunde inte vara i nuet för tankarna kretsade hela tiden kring alkohol eller planering för att köpa, städa undan, måtta mängd, gömma osv.

Nu efter 1 månad och 6 dagar så går jag rakryggad och stolt, ser folk i ögonen, tränar och känner mig starkare, piggare, klarare i skallen. Jag har återfått motivation och livsglädje. Hyn är bättre, kroppen fastare och lättare. Jag är lugn, trygg och närvarande.

Tanken slår mig att alkoholen har stått där som en stor stoppkloss och gjort mig oförmögen att röra mig framåt. Jag förundras över hur någon med alkoholproblem skulle lyckas bli framgångsrik med något bärandes den bördan. Alkoholen tar så mycket, ger så lite.

Fint att höra.
Bra du drog i nödbromsen i tid! Tuff väg tillbaka annars!
Ha det - kämpa på!

Tack det är bra med mig och det går utmärkt. Visserligen har jag lite sug då och då men inte mer än jag har efter t.ex. godis. Det jag saknar är smaken av ett gott rött vin, men berusningen saknar jag överhuvudtaget inte. Jag kan numera varva ner med annat, mer produktivt.

Jag löptränar mycket och är nu uppe i träningspass på 25 km . Den längden tar jag en gång i veckan och de andra passen 10 – 15 km beroende på väder och vind och inte minst dagsformen.

Innan jag började löpträna var jag tvungen att hålla igen med maten för att inte gå upp i vikt men nu kan jag inte få tillräckligt med mat. Ännu en fördel med att inte dricka alkohol; avhållsamhet-> träning-> viktminskning -> mycket god mat.
På det hela taget mår jag mycket bra både fysiskt och psykiskt. Jag tror att det mest avgörande för mitt välbefinnande är att jag insåg att jag var tvungen att göra något åt min arbetssituation. Alkoholkonsumtionen var nog bara en indikator på att något var fel och i mitt fall var det en mycket hög arbetsbelastning som toppades med en osannolik stress. Förmodligen hade det slutat med en hjärtinfarkt om jag inte hade kommit till insikt. Jag är nöjd med det jag har uppnått och jag är tämligen övertygad om att jag inte kommer att få några problem med att fullfölja planen.

Att det generellt finns en bakomliggande orsak till överdriven alkoholkonsumtion lär det ju inte råda något tvivel om. Jag inte läst här på forumet om någon som är jättenöjd med sitt liv och mår toppen och som samtidigt ägnar sig att supa skallen av sig. Så visst finns det skäl till frågeställningen ”Pelle super men varför super Pelle?”

Jag tycker att det är en nyttig läsning för oss alla som missbrukar eller har missbrukat alkohol att läsa om de medberoendes situation. Att få ytterligare ett perspektiv på missbruket och samtidigt förstå hur missbruket inte bara skadar missbrukaren utan hela dennes sociala sfär. Här på forumet kan vi få den insikten nerstoppad i halsen genom att titta in under runriken ”Hjälpa någon som står nära”.

Jag tittar in här lite då och då och läser men själv har jag inte så mycket spännande att skriva om (i detta ämne ). Dessutom finns det så många kloka människor här på forumet som kan ge råd och stöd till andra så mina kommentarer hade nog bara blivit upprepningar. Men som sagt vad jag läser här på forumet, blir beklämd, frustrerad, nedstämd och förundrad över vad vi människor utsätter oss själva och andra för.

It’s a bitch getting old, but I’m not ready for the alternative.

May the Force be with you

Filosofen, det är en sorg i början. Att sluta dricka, låt bara inte sorgen greppa tag i dig, å omvandlas till ett ältande & självömkan.

Jag behövde hjälp utav en sponsor för att komma vidare & se sjukdomsbilden & börja reda ut mitt liv. För att kunna resa på mig igen & städa upp all oreda jag skapat under mitt drickande.

Idag så har jag börjat umgås med mina gamla vänner, från gymnasietiden. Jag lever ett ärligt liv där jag vågar vara ärlig. Mina rädslor är mindre än innan, jag är en friare person. Att leva nyktert handlar inte om att ha mycket pengar, lr så, jag vill bara vara fri, att gå på fester, konserter, resa, ha ett familjeliv utan att konstant tänka på alkohol och räkna mina nyktra dagar,

Jag gjorde så med, i 2 1/2 år, det var värre än att dricka,, för tankarna fortsatte att snurra, det tig aldrig slut. Vidrigt.

Idag så är det tyst, i långa perioder, å jag vet vad jag ska göra med tankarna. En stor skillnad.

Låt mig veta om du, ni där ute behöver hjälp! Jag vet vart den finns att få.

-a

Jamen, Santorini , detta med att du säger att det tog år , med ökande bruk, känner jag såklart igen mig i. Den fysiska allergin, som har symptomen sug efter mer, är progressiv, dvs ökar med tid. Alltså i början när jag drack så kunde jag " kontrollera " mitt drickande, om än få gånger. För att på slutet, inte kunna bestämma när, var, hur. Jag drack mot min egna vilja.

Så stark var den mentala besattheten. Den stundtals korta insikten, sanningen om att jag INTE kunde dricka som andra krympte, jag drack inte längre bara på helgerna utan på daglig basis.

Det är helt otroligt att jag idag fått tillfriskna, från min mentala besatthet. Den fysiska allergin är ju obotlig, men jag behöver inte dricka idag. Jag behöver inte heller kämpa, mot impulsen att dricka. Jag känner min fri idag.

Livet är livet, men jag är fri.

Helt otroligt.

Alla kan få känna såhär.

Jag vet vilken väg jag gick. Det är inget mystiskt, eller så. Jag har jobbat hårt f att komma hit, men allt som är värt något måste man jobba för. Det gick däremot fort att komma hit.

-a

Tack för pepp shiraz och m-m :) Jag ska kolla upp böckerna och Olofs hemsida. Självkänslan behöver en push. Hade jag varit konstnär, så hade jag varit fullt normal :))
I natt så drömde jag att jag var på någon form av musikfestival med syster och en barndomskompis som jag inte träffat på säkert 10 år. Överallt fanns öl. Kompisen tog en mellanöl. Syrran en stark. Jag letade efter den med mest alkohol och som var "störst". Fick då frågan om varför jag alltid ska ta den med mer alkohol och kände mig så orättvist behandlad. - Titta, din mellis innehåller 7% alkohol! Varför får inte jag då ta en starköl? En öl kan jag ju dricka. Kanske kan jag bara dricka under denna fest och sen återgå till det normala livet igen. Puh, vad glad jag var när jag vaknade!! Kanske är det ändå morgondagens Danmarksresa som spökar i det undermedvetna.
Känner dock igen känsla av orättvisa från förr - andra får ju, varför får inte jag? Så arg jag har varit och det har bara lett till att jag druckit ännu mera i smyg. Drick ni! Jag dricker minsann också!
Idag är den känslan borta, för jag har förstått att andra dricker inte på det sättet jag har gjort. Och visst, det kan tyckas orättvist, men så här är det och livet är inte alltid rättvist. Visst har jag lekt med tanken, efter att läst vissa trådar, att jag skulle kunna "unna mig" ett återfall, men det fungerar ju inte så. Unnar man sig ett återfall, så är det inte säkert att man klarar av att ta sig tillbaka och om man gör det, så kanske det blir långt senare och i värre skick än förra gången. Jag har accepterat läget. Nu gäller det att våga leva, vara en del av livet. Det finns en plats här för oss alla, även mig.

Förra veckan var tung, jag isolerade mig hemma, vände på dygnet och var allmänt håglös och nere. Var nära att återfalla i gamla vanor men lyckades ta mig i kragen och vända skutan rätt i tid (efter 2 glas vin 2 kvällar i rad) - vilket jag är mycket stolt över nu. Styrde även upp dyngsrytm och lite bättre rutiner för vardagen med bestämda rutiner för att sova, mat, tvätt, träning och sånt. Inte i termer av ambitiösa program, men mer hur jag på enklast sätt får en bra och skön vardag utan stress. Och det gjorde underverk! Senaste veckan har bara blivit bättre och bättre och alkoholsuget minskar i takt med att rutinerna sätter sig och att jag blir mindre stressad. Och när jag faktiskt tar hand om saker här hemma, jobbar mina 8 timmar och sover 7 tim per natt etc så finns det inte riktigt lika mkt tid att sitta och tjura över att livet är tomt och händelselöst. För inte hjälpte dedär 2x2 glasen förra veckan mot den känslan - det blev uppenbart att A inte var svaret utan bara gav ångest och dålig sömn. Och jag ska försöka komma ihåg det.

kram på er

/N

Kan bara hålla med dig. Mina tillbakablickar får upphöra. Det gör bara ont
när man påminns om allt man gjort på fyllan. Många människor har jag sårat.
Hoppas dom ser en ny konstnär i mi nu. Nej framåt ska jag blicka, ibland undrar
jag var suget och längtan tog vägen. Jag får allmer sällan besök av den lilla
rösten. Varför ska jag undra det egentligen det är ju bara toppen.
Ibland ser jag mig som en grävling som har grävt och grävt för att komma över
jordkanten, blickar mig omkring lite yrvaket, jaså tänker jag är det här livet.
Just nu älskar jag livet.
Kram
Konstnären

God morgon. Hoppas allt väl. Här är lugnt. Fick svar på leverprovet i går,
och det var utmärkt, Jiiiipi. Jag giller när levern mår bra och det ska den
få fortsätta med. Idag regn vilken jävla vinter eller vad man ska kalla den.
Som sagt var ordningen behåller vi som den är, skulle definitivt inte gilla
om du spurtade om mig.
Ha det underbar och kram
Konstnären

Du klarar det pelle. Så kan jag oxså känna att just få stänga igen. Men farligt, farligt
för mig. Jag har grunnat och grunnat, har heller ingen längtan eller sug numera, men när
det uppstår en stor grej som jag måste ta itu med nykter skulle jag önska att jag kunde
stänga av med A. Men jag tror och hoppas att dit är steget långt för mig just nu.
Men garden finns alltid med mig i fickan, har blivit min vän med tiden.
Fick brev från min läkare i går ang. mina levervärden. Så här skrev hon, du har nu ut-
märkta levervärden så fortsätt på den inslagna vägen. Bara det är en broms för mig.
Känns bra att bara betala 100 kr i månaden för min livförsäkring, kommer att fortgå
till september ett år alltså. En sak har jag märkt mot innan, jag måste vara igång nästan
hela tiden. Det var någon som skrev ETT SYSSLOLÖST SINNE ÄR JÄVULENS REDSKAP, och det
stämmer nog.
Tycker om att ha dig och m-m i hasorna. 5 månader på tisdag.
Konstnären

Det gör du, en dag i taget och månad efter månad.

Sen några dagar påtagligt ökat behov av beredskap mot A. Inte på grund av längtan efter berusning. Mer på grund av stor känslomässig ansträngning och en önskan att temporärt kunna få stänga av. Upp med nävarna, typ DEFCON 3. Fördelen, om man nu kan se det så, är att jag är mycket medveten i situationen. Visste det skulle kunna komma, och kan nog vänta mig att det hänger kvar. Kan säkert även bli betydligt värre en tid framöver. Vilken jävla soppa kan man tycka, när jag tänkt fira mina tre månader nästa vecka, och hade hoppats att det skulle kännas som en ljus triumf.

Vaknar i alla fall nykter imorgon, det känns bra.

/PP

Tack för din support och dina ord santorini. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag en dag når fram där du befinner dig./Tjalle

att se att du är på gång! Jag har tänkt på dej. Även jag har trillat i fyllan och slagit sönder ögonbrynet, fått blåtira och glasögonen trasiga. Minns skammen och känslan än. Du får tänka på det när det suger. Jag har också ett krokigt lillfinger som jag bröt under en annan fylla så jag behöver bara hålla upp handen framför mej för en påminnelse. Kanske därför det faktiskt går så lätt för mej nu. Förstår att du är avundsjuk på oss längre hunna men dag för dag och du kommer också hit. Fyra veckor är jättebra! Suget och tanken på att ta ett glas är signalen från vårt missbruk, hjärnans inkörda spår som är tomma. Lyssna inte, du vet att det är lögner alltihop. Stressen, sömnen allt kommer att bli bättre undan för undan, normaliseras. Suget kommer mera sällan. Ge inte upp när det är tungt, det blir lättare. Jag lovar!

Hej på er. Jag har nu varit nykter i fyra veckor. Klarade vår solsemester utan större problem. Jag trodde kanske att klarade jag det skulle det vara mycket enklare när jag kom hem. Jag fick dock någon form av reaktion när jag kom hem. Omedvetet så var jag inte riktigt lika mycket på min vakt, kände mig spänd, rastlös och nedstämd. Jag hade dessutom en hel del att ta tag i när jag kom hem vilket ökade på stressen. Som jag tidigare sagt så har stresströskeln väsentligt reducerats genom åren. Inte minst pga mångårigt drickande.

Jag har inte direkt varit nära att ta det första glaset men oerhört irriterande tankar har poppat upp i mitt huvud såsom; om jag bara dricker ett glas när jag är hemma kan ingenting katastrofalt hända...... Fullständig idiotisk tanke men svårt att ibland värja sig ifrån. Det som slår mig att så många av oss är så fullständigt fokuserade på att få en ändring till stånd i våra liv men att vår "sjukdom" gör att man kan vackla i sitt beslut från en dag till en annan. Det är under sådana dagar jag måste tvinga mig till att kika in på detta forum, kanske läsa i min egen tråd (eller andras för den delen) för att försöka ta in hur det går nio gånger av tio om jag faller till föga och börjar dricka igen.

Jag har nu, som sagt, varit nykter i fyra veckor. Det känns ibland som en evighet. Jag längtar till den dagen då det ska kännas helt naturligt att inte dricka och vara fullt nöjd med detta. Slippa att varje dag räkna hur många dagar det var sedan jag drack senast. Jag antar att det bara är att "härda ut" och att det kommer med tiden. Jag kan från tid till annan bli lite avundsjuk på många av er som lyckats vara nykter månader och kanske år. Fyra veckor känns futtigt jämfört med många av er. Jag måste lära mig att detta inte är någon tävling utan var och en måste jobba efter sina egna förutsättningar. Ta en dag i taget låter trivialt, lite som carpe diem men icke desto mindre är det väldigt tänkvärt. Om jag istället intalar mig själv varje morgon att jag ska vara nykter för återstående delen av mitt liv vet jag inte om jag orkar riktigt. Det känns för stort.

Nåväl, det finns också en massa positiva saker ju längre tid jag är nykter. Jag blir lugnare som person, jag brottas inte hela tiden med mitt dåliga samvete. Mitt dåliga självförtroende blir bättre. Visst kan jag ha viss ångest ibland men det är som en mild västanfläkt mot när jag dricker.

Jag har fortfarande lite problem med min sömn. Jag har under många år tagit en insomningstablett till kvällen. From igår har jag dock reducerat detta till en halv och hoppas sluta med dessa tabletter inom kort. Långa promenader och lite annan träning är inte heller helt fel.

Kämpa på alla ni där ute
Tjalle

Dubbel

Och därför blir jag så oerhört glad när du tar dig tid att påminna mig om allt Berra!
Att du fortsätter att dela detta med oss här, visar på din generositet. Du kunde ju lika gärna
packa allt i en kommande "bestseller" och njuta av ålderns höst ;-)

tack Berra!

//PP

Grymt bra inlägg, Berra!

*applåderar*