Senaste kommentarerna i forumet

håller mig upp på kvällen, och läsandet av alla trådar. Lite jobbigt emellanåt med sug, men funkar ändå!
Fenix

Ensam hemma. Sitter uppe och kollar Homeland (grymt bra - om någon inte sett). Normalt hade jag vid det här laget druckit nästan en flaska vin. Idag: lime och bubbelvatten. Gott!

God natt alla fina!

Jag har varit öppen med mitt beslut att avstå alkohol. Jag har ingen partner men mina närmsta är glada och stöttande (och nog ganska lättade, de har ju förstått hur det har legat till). Jag har tyckt att det varit jobbigt att berätta men har fått bra reaktioner från mina nära. Jag har även berättat för mer ytligt bekanta (onödigt kanske men jag har så svårt att vara tyst ibland) och deras reaktioner har varit lite underliga vilket kanske beror på att alkohol eller nykterhet är ett laddat ämne. De har skrattat bort det hela och sagt att "just nu ja men sen ska du dricka va?" Och jag som inte vill dricka mer tänker genast att jo men visst sen kan jag kanske dricka och hoppet tänds… Men annars har det gått bra, ingen alkohol på 10 dagar. Jag är här inne och läser och tycker att det hjälper till. Kämpa på alla!

vad jag behövde läsa i kväll när förhandlingen i min hjärna varat i flera timmar.

"Har kanske klarat mig ganska bra hittills utan alltför stora konsekvenser, men skulle vara hållbart mycket kort tid till känner jag."

Precis så är det för mig och jag är glad att bli påmind om att jag var/är oerhört nära att gå över en gräns. Det skulle endast hålla en mycket kort tid.

Nej, andligheten skrämmer inte och jag lägger heller inte in Gud i det. Det är väl något som ska fram och ut och jag ser det som ett steg utvecklingen. Tänker som du Konstnären, ser träden och SER dem nu...

PP, ja, det händer mycket på fyra veckor i det här sammanhanget. För fyra veckor sedan kände jag mig ganska så under isen. Eller på en mkt knögglig stig, såsom du skriver. Håll dig kvar på den! Och jag ska hålla garden uppe. Ska fortsätta gå och prata med min psykolog några ggr till, bl.a. för att han sa att det är vanligt med återfall runt 3-4 månaders nykterhet, och det vill jag inte ha något ...

Skönt att det går bra! Och jag tror också på att det är någon process som man startar igång, som du beskriver. Jag startade upp här förra hösten, kom av mig och tillbaka ett år senare så känns det helt annorlunda. Jag visste att jag var tvungen att göra något "på riktigt" den här gången. Och jag behövde nog också min startsträcka.
/m

Ja, detta att blotta sig eller inte - det är inte helt enkelt. Jag har efter många om och men gjort det, och vunnit på det. Jag har full förståelse för att man inte kan göra det. I min förra relation hade jag inte kunnat göra det. Men jag tror att ibland är vi rädda för att visa oss svaga och sårbara, och att ha trillat dit i ett beroende - ja, hur skamfyllda är inte det, trots att alla vet att alkohol är beroendeframkallande, så ska man liksom klara av att balansera sig fram på gränsen till ett beroende, och trillar man då dit så skäms man. Det är ju ingen som lyfter på ögonen för att man blir beroende av nikotin om man använder det regelbundet... vari ligger skillnaden egentligen?

/m

Jag bubblar vidare här, i min anonyma dagbok.

Idag var det söndagsmiddag hos mina föräldrar, och i vanliga fall så skulle jag ha tackat ja till ett par glas rött vin.
Idag körde jag bil och drack julmust,det funkade ju det med!

Det där med att ta på sig rollen som chaufför kanske inte är så dumt, då har man ju en riktigt bra "spärr" mot att ta ett glas vin eller öl.

Dag 5 och jag väntar fortfarande på att det ska komma sug eller bakslag, men inget sånt. Jag kan inte hitta det minsta sug efter alkohol. Det borde ju vara bra. Eller? Tänker mig att alko-rösten förstår att jag menar allvar denna gång och bara väntar på att dyka upp i något svagt ögonblick då jag minst anar det. När man är som mest sårbar. Eller så är jag helt enkelt klar med alkohol.

Jag noterar alla små ändringar, alla saker som jag vunnit. Dag för dag. Inser vilken stor stoppkloss alkoholen varit, och att det också kan ha varit just det jag varit rädd för att släppa på. Om jag släpper alkohol har jag inte längre något att skylla på eller gömma mig bakom. Nu finns ingen ursäkt att ta fullt ansvar för mitt liv och använda min fulla kapacitet. Som ensamstående har det varit otänkbart att ingå i en relation till exempel, det skulle ju inte gå att dölja mina problem då. Och jag behöver inte fundera på att göra karriär eller skaffa nya hobbys eller hålla kroppen i form. Jag kan alltid gömma mig bakom flaskan. Missbruket har gjort att jag kommit efter med det mesta. Och när jag har jämfört mig med andra så har jag känt mig ännu sämre och haft ännu större skäl att dyka ner i flaskan.

Så jag inser hur tryggt det har varit att stanna i missbruket och att det är därför jag inte velat bli fri tidigare, även när jag trott att jag velat. Mina tidigare försök har jag haft kvar öppningen där som en trygg flyktväg om det blir jobbigt. Titta på mig, så misslyckad jag är, lilla alkot. Jag klarar ändå inget, alla andra är så lyckade, jag passar inte in..Lilla stackars mig, och skål.

Det är ett år sedan mitt sista försök och längre uppehåll. När jag föll för "bara ett glas, det har jag förtjänat" så höll jag det måttligt ett tag. Sen ramlade jag tillbaka på samma ställe. Och fast jag tänkte då att jag gav upp och efter så tror jag att under hela den tid som gått tills nu har jag varit inne i en process. Kanske var det en lång förberedelse och därför jag inte känner någon sorg eller saknad efter alkoholen?

Jag har sovit bra. Svårt att somna in men när jag väl gör det sover jag så gott. Men trött är jag trots sömn. Lugn i hela kroppen, för jag vet att kroppen behöver det här. Den ska få tid att reparera sig, det är ingen brådska.

*(En viss återupprepning här och var, men jag behöver få in det)

Nu faller det sig så att man, i alla fall i mitt fall, väljer själv att isolera sig. Förmodligen av skam och bitterhet (vad vet jag) OCH att ta sig ur den isoleringen känns som en ironi även om man försöker sluta dricka.

Jag var spinninginstruktör och tränat i 12 år samt funderade på tävla i Miss Fitness innan drabbades av min yrkesskada som jag är sjukskriven för sen ca 5-6 år sedan. SÅ visst vet jag träning är bra för hälsan! Men tanken att sätta min fot på ett gym idag får mig att dö av ångest allmost, förmodligen för känner mig så misslyckad att inte pallar titta mig själv i spegeln på morgonen HUR ska jag då palla med att andra ser mig, som på ett gym t ex... Bättre att bli hemma med sin skam.

Så vänner har jag inga kvar och hur skaffar man det vid 40 års ålder? UTAN internet då asså? Svårt med referensen man är missbrukare och looser utan jobb. Är knappast någon dragningskraft!

Pontus! Trypofan är oxå ett bra alternativ, har jag läst mycket om men inte lätt att få tag på rent utan hittar du mest som ingrediens i t ex 5-HTP som Shiraz nämnde.
## redigerat bort rekommendation och länk till nätbutik /magnus##

Hund föreslogs, men har redan två katter vilket gör jag inte kan ligga och sova sönder mig med gott samvete.

Shiraz. 1000 miljoner tack för tipsen! 5-HTP har jag hemma och provat, gör ingen nämnvärd verkan på min destruktivitet. DÄREMOT inverkar det mycket positivt på hur jag drömmer. När jag försöker sluta dricka störs min sömn ohyggligt av mardrömmar som gör jag vaknar varje kvart när som värst (läst ngnstans att mardrömmar är normalt efter en alkolholperiod..?). 5-HTP däremot får mig att drömma trevliga drömmar och inte vaknar i ett.
Magnesium, Kalcium, B-vitamin, Bikarbonat, Gurkmeja, Äppelcidervinäger, Tyrosin och Glutamin hör till mitt dagliga tillskott dom dagarna jag känner det lönt att försöka hjälpa kroppen.

TIPS till alla!
Har haft skyhöga levervärden + röntgad och antydan till Leversteatos (fettlever p g a alkohol). Läste mig till att Gurkmeja har fantastiskt läkande och hjälpande effekt mot detta. Det har det!
Jag drack Gurkmeja (den man köper i vanlig butik i kryddburk) utblandat i ljummet vatten 2-3 ggr om dagen och mina levervärden återgick till det normala trots skyhög alkoholkonsumtion dagligen (0.5 liter sprit/dag!)under hela tiden mellan provtagningarna.
OBS! Vill uppmärksamma Er på att Gurkmeja har en MYCKET färgande effekt på tänderna så viktigt man sköljer munnen noga med vatten efter och gärna borsta tänderna och skrapa tungan oxå.

Ni har verkligen startat något bra här nu till nyår, och jag kan lugnt säga att jag delar visionen. Jag kan bara inte lova mig än att jag fixar det, men jag lovar att jag tänker lägga allt jag kan på att hänga med er här. Hur första tiden ser ut finns det nog många nyanser av. Jag försökte tänka dag för dag. Om jag nu ska var riktigt ärlig så var det så illa att jag fick tänka timme för timme ibland. Sov vissa dagar i 14 timmar, var andra perioder uppe mitt i natten. Satt framför brasan klockan 4 på morgonen och tänkte, vad som helst men INTE dricka just nu. Tyvärr var känslor som uppgivenhet och sorg ganska vanligt förekommande. Men det lättar.

Jag vet att det kan kännas omöjligt att berätta för sin partner om "problemet" Kanske för att jag då skulle vara tvungen att blotta mig som m-m skriver. I mitt fall skulle det innebära att jag måste säga: Du, kanske är detta något nytt för dig, men jag har problem med drickat. Varken mer eller mindre skulle jag behöva säga för att få frid i mig själv. Istället har jag ännu bara sagt att jag håller upp ett tag med drickat, och det är - för mig inte samma sak. I alla fall inte idag när jag vet vad jag vet om mitt eget bekymmer. För att blotta såg krävs förtroende att partnern inte vänder vetskapen "mot" en själv. Varken före, under eller efter ett möjligt misslyckande under den perioden. Det är en förutsättning för att kunna vara ärlig, på samma sätt man kan var det mot sig själv. Drickandet i sig innebär ju en lögn, och därför kanske det blir svårt att i början vara ärlig med detta mot sig själv och andra nära?

Lite lösa funderingar.....

Hockeyfinal idag! Suget på den där jävla ölen är grovt! Men jag avstår! Jag ser hela filmen!

Ditt inlägg andas lugn och tillförsikt. Fint med 12 veckor, det är ju faktiskt ett tag. Du vet m-m, jag ligger några veckor bakom, och när jag tänker tillbaka kanske 4 veckor har det ju hänt en del. Sakta sakta kanske men det har hänt något. På grund av det vet jag nu att det kommer hända ett och annat till jag har mina 12 veckor, och det ligger ju ungefär 4 veckor i framtiden. Resultatet kommer vara åt det positiva hållet. Finns bara en förutsättning för det - att jag inte dricker alkohol, och att inte göra det tänker, jag fortsätta med, dag för dag framöver.

"Andligheten" Fanns väl med där i kurvan vad jag minns... Bra så! Kanske inget att vara "skraja" över ;-) Och om andlighet är "priset" jag måste betala för att slippa drickat så är det väl ok så. Men andlighet behöver ju i och för sig inte betyda Gud om man nu inte tycker det känns rätt. Själv känner jag just nu att jag är nyfiken på vart resan bär mig. Vart resan med fortsatt drickande skulle burit hän, är jag mindre nyfiken på just nu, för det vet jag nu känns det som.

Vägen nu är knögglig smal och liksom med branta stup på sidorna, men tillräckligt spännande för att jag ska tycka att det är ok att marschera vidare.

Ta hand om dig, och släpp inte garden ;-)

Grattiskram!
//PP

God fortsättning på dig oxså. Vad kul att du köpt Hemligheten, den ger mig mycket.
Har oxså kommit till ett lugn inombords,4 månader på tisdag. Jag är inte samma människa
nu som innan. Tar till mig saker, tar det lugnt, stressar inte, det var det ända jag gjorde
innan. Men jag är försiktig, rösten i örat blir svagare och svagare. Han gjorde sig till
känna i går, men då tog jag upp Hemligheten och det försvann.
Tänker inte längre på helger, påsk, midsommar, semester, grillning allt det där som hört
alkoholen till. Allt blev ju fel i slutet.
Jag känner mig oxså lite nyfrälst andligen. Blivit mer nyfiken av mig. Tittar på träden och
tänker att det är inte så himla långt till det börjar knoppas. Låter kanske fjolligt, men
jag har börjat tänka och känna det där lilla i livet. Visst ibland är det inte kul, men vem
har sagt det.
Ha det bra
Konstnären

Tack Adde och NM!
Ja, det var en lättnad om än jobbigt också att få skriva av sig här. Har verkligen haft en stor sorg senaste dagarna och har fortfarande. Inte över att inte få dricka utan över allt det negativa som alkoholen fört med sig de senaste åren. Har så många flashbacks från alla möjliga tillfällen och händelser då jag bara varit bara halvt med pga att jag varit bakfull och mått dåligt.

Har verkligen nått punkten nu då jag förstår att det inte går längre.
Trött på allt patetiskt tycka synd om mig själv både inför mig själv och andra. Trött på alla bortförklaringar och lögner som verkar vara så typiskt denna sjukdom. Jag vill inte mer.
Har kanske klarat mig ganska bra hittills utan alltför stora konsekvenser, men skulle vara hållbart mycket kort tid till känner jag.

Så ja, nu ska jag försöka ta mig igenom denna period utan att blunda för hur verkligheten faktiskt ser ut..

Grattis till dina 7 dagar det är starkt. Vad jag menade med att amorterar av på min kropp
är att jag går och tar leverprover en gång i månaden. Jag hade så dåliga i värden i september.
I början irriterade det mig, men nu tycker jag att det är bra. Hade förhöjda värden i september.
Men nu är dom bra när jag avstår alkoholen. Så man ser hur kroppen hämtar sig, fick även värk
i leder men även det är bättre. Man kände inte av det när man gick i dimman, men ont i levern
hade jag på slutet. Jag har fått ett enormt sockersug bara vräker in choklad, bakelser, vispgrädde
men det gör inget för jag väger bara 56 kilo. När jag var som sämst vägde jag 46 kg hade slarvat
med maten det var inte lika viktigt för mig som alkoholen. Men nu har jag världens aptit. Fick
några starka B-vitaminer på sjukhuset när jag avgiftades.
Kan berätta att min man dricker ibland men har halverat sitt intag. Tycker inte det är kul när inte
jag dricker. Så jag anar att han är på gång med något inre arbete med sig själv. Glad skulle jag bli
men man kan inte tvinga någon till att ta det steget.
Känner igen mig i allt du skriver. Smusslet, gömma, se till så att man har till dagen efter. Usch
vilken stress.
Det har inte varit lätt, och jag jobbar med det. Om du läser rekommenderar jag boken Hemligheten av
Rhonda Byrhne. Den går ut på tankens kraft och vända allt till något positivt. Min lilla bibel.
Hade jag inte haft forumet tror jag inte att jag hade tagit beslutet.
Det har varit med sorg i hjärtat att inse att allt eller inget gäller för mig. Men ju längre tiden
går ju friare känner jag mig.
Hoppas du får en skön kväll
Kram Konstnären

Dagarna går... och veckorna. 12 nyktra veckor idag, och det börjar kännas naturligt, skönt. Börjar förstå vilken enorm plats alkoholen tagit i mitt liv. Inte så att jag druckit från morgon till kväll, men hur mycket tid som gått till att planera, dricka och återhämta mig.

Känner verkligen att något nytt håller på att ta form i mitt liv, känns nästan lite religiöst, eller andligt kanske är ett bättre ord. Jag har svårt att sätta ord på det, men något händer inom mig. Den där personen som ständigt hade skuldkänslor och oro/ångest, alltid trött och någon pågående eller avslutad virusinfektion håller på att flyttas undan till förmån för ett större lugn och tillförsikt om framtiden. För första gången på länge (år?) känner jag en säkerhet och en inre trygghet kanske kan få ta form. Julledigheten var verkligen välbehövlig för min del, och att jag tillbringat den på det sätt jag gjort. Hållit undan för alla måsten och borden och ägnat den åt saker som ger energi istället för åt energitjuvarna i omgivningen. Önskar nu bara att känslan ska fortsätta hålla i sig och kunna tas med till jobbet på tisdag.

Har fått lite bra och praktisk inspiration här på forumet - Pellepennans, Berras och Addes inlägg om Jelinekkurvan har jag läst på om. Fascineras och känner mig lättad över att vi människor är så förutsägbara att vi kan passas in i en kurva :) Jag är inte så förbaskat unik och ensam om mina känslor och reaktioner trots allt. Innan forumets tid trodde jag att jag var helt ensam i världen om mina känslor... Nej, inte riktigt, men det är skönt att veta att vi är flera, och att processen är "normal" - mitt i allt det onormala.

Läste också om Konstnärens boktips - Hemligheten. Köpte den igår, och det finns ett budskap i den som tilltalar mig. Ska läsa och försöka ta till mig. Tack! Tror att det som boken beskriver, attraktionskraften i tankar och känslor är viktigt. Positiva tankar och känslor genererar mer positiva tankar och känslor. Ett strålande exempel är väl nykterheten. Nykterheten i sig blir ju en kick, en belöning, den har i sin tur spridit många ringar på vattnet och gjort att flera saker i mitt liv blivit bättre - träning, mat, sömn, relationen med man och barn, min självkänsla...

Har också laddat ner Mindfullnesappen 2 som Buzz tipsade om, även den är bra. Provat några gånger och jag tror att det kan bli ett bra sätt att hitta fokus och lugn inombords när det stormar. Ja, det är tur att jag är ledig så allting hinns med, förstår inte hur det ska gå till när jobbet börjar igen... :/

Ett långt och kanske ett inlägg som andas nyfrälsthet, men det är såhär det känns just nu... Hoppas ni är fler som känner något liknande, för det är ganska angenämt för tillfället. Nu ska jag läsa lite till om Hemligheten och se om jag kan få till mig ännu fler visdomsord - om hjärnan kan ta in fler...

Ha en bra (och vit) trettondagsafton alla därute :)

Bra kämpat Nossan. Det kommer (förmodligen)dagar då det känns jättesvårt och orättvist, och sedan kommer det dagar då det känns lättare. Angående belöningar - ja, hitta något som du gillar. Massage låter väl toppen. Jag har belönat mig med diverse saker, godis, en ny tröja, böcker, ja lite av varje - träningen har blivit en belöning, fast jag hade svårt att tro det först. Tänkte att det skulle vara ett sätt att hålla tankarna borta och det har det blivit och mer än så. Till slut blir nykterheten i sig en belöning.

Håll ut och sök stöd här och hos maken, det kanske känns svårt att blotta sig, men jag tror att om ni har en bra relation innan så kan det ge mycket i förtroendekapitalet - ni kanske kan hitta en ny väg tillsammans.
Lycka till - det blir bättre!
/m

Det du skriver andas ett sånt lugn och en sån självklarhet i riktningen. Men ändå vissheten o m att det är en skör tråd.
Själv är jag inne på dag 7. Sitter i morgonrock och lyssnar på ett program om att leva med sjukdom, och funderar att det är just det jag också skall göra. Varje stund vara medveten om att jag kan falla in i självdestruktivt beteende och ångest som kan leda till att jag går under. Och att jagr miste om all glädje och all skönhet som finns i mitt liv.
Det har gått rätt bra men i går kväll då jag var trött efter att ha haft program hela dagen blev jag sur på ostädat hem och öldrickande karl .. Som jag ju visste att var orättvist. Han har sällan ledigt, jag latar mig lika väl som han. Och hans några öl är inget jämfört med vad han har stått ut med i mig! - men... Frustrationen ledde till att jag åt en hel ask konfekt, och sen hade ångest över att ont i magen och skam över det.:(
Men i huvudsak är livet positivt, glädjen och lättnaden i att vakna och veta att jag inte druckit. Gåvani att inte känna tvång att gå till bolaget.
JAg tror att det som du säger, att spela upp filmen hur det kommer att gå, den tomma boxarna man viker i hop, tomflaskorna som man diskret försöker göra sig av med, flaskan i strumplådan, bilden av mig själv drickande på köpcentrets toalett, kväljningarna, ångesten ... Det hjälper då man känner sig frestad.
Jag är också rädd för hur min kropp har tagit skada, du berättade i något inlägg om att du ännu amorterar på det, vill du berätta?
Ha en fin dag, Kram!

Insikt är bra. En dag i taget nu. Du vet att du kan. Och du vet att vi finns här. Alkoholfriheten är ett utomordentligt härligt tillstånd, men det tar ju ett tag som du vet, så kämpa Eken. Nytt beslut varje dag. Ett steg i taget framåt - uppåt./NM

Ska bli skönt när vardagen tar vid tycker jag. Slippa gå på middagar och annat socialt.
I början av min nykterhet isolerade jag mig nästan. Tackade nej till bjudningar där jag
visst att alkohol var huvudrätten. Det var skönt for inte illa av det, det gjorde andra
i stället. Kändes tvunget då jag var i så dåligt skick. Behövde tid med mig själv.
Nu går det bra att träffa folk som dricker, tycker tanken på att inte vakna ångestfull
är mycket underbar.
Jag gör lite som Berra spelar upp min gamla film när jag blir frestad av att bara dricka
ett glas vin.
Redan efter första glaset ser jag fram emot det andra, tredje och till boxen är slut eller
flaskan. Fanns ingen alkohol jag ratade allt gick ner. Sista tiden gick jag till min närbutik
och köpte folköl. Då har man sjunkit lågt, bara för att dämpa lite lite innan Bolaget öppnade.
Sätta sig på cykeln trampa in och inhandla det man behövde plus så att det räckte till den
där lilla återställaren. Bli trött inte få något vettigt gjort, vila en timme, upp och fylla på.
Spiralen snurrade fortare och fortare neråt.
Nej det livet vill jag inte ha mera. Glad och lycklig justnu och det är guld värt.
4 månader på tisdag är riktigt stolt. Det går.
Må bra alla
Konstnären

..innan man tar den första klunken med alkoholen.
Och det stämmer, vad händer när jag har tagit den första klunken lite tveksamt, jo det kommer en andra, och en tredje som går lite enklare...
När första glaset är uppdrucket har man i stort sett bäddat för det andra, den där gnagande känslan av oro känns mer avlägset.
Efter andra glaset verkar alla dämpande skuldkänslor ha försvunnit, trots att det var den absoluta mängden du hade budgeterat för kvällen.
Det blev ju glatt och trevligt, inga sorgligheter, de tunga känslorna verkar ha försvunnit, har man tagit en kan man ta två, ....tre?

Sedan rullar det på, allt vad man hade förutsatt sig verkar ha spolats ner i toaletten, hej och hå var det går mellan pattar och lår..
Rock on ....slipsen åker av kavajen hamnar på stolsryggen, knäpper upp skjortkragen ett par knappar, det börjar bli varmt i lokalen.
Nu ska det gnuggas skinkor på dansgolvet, hörrö beställ in en bira till medans jag kör lite saturday night fever på dansgolvet!
Ojoj den här låten var det länge sedan man hörde, bäst att sjunga med i supranostil för att det inte ska märkas att man inte har någon sångröst.
Oj förlåt att jag trampade dig på hälen tjejen när vi körde stor svingen, Nej nej tjejens danskavaljer det var inte meningen, jo jag bad ju om ursäkt,
Nej jag tigger inte om stryk, ja jag sa ju att jag var ledsen, ja men nylonstrumporna går det ju så himla lätt hål på. Sorry!
Nähepp, här verkar det bli allvarligt, lika bra att sätta sig vid bordet och ta en öl till, jäklar någon har snott min öl, måste beställa en ny i baren.
Hallå bartendern, en Norrland på flaska tack, nej jag betalade med en femhundring, borde ha minst fyra hundringar tillbaka, hallå, hallå, hörrö!
Nej jag muckar inte dörrvakten, men....jag gav honom faktiskt en femhu...vadå ta det lugnt, de var ju han som...aj!
Vänta måste ha min kavaj på stolen först, och där ligger garderobslappen, nej vänta ...aj!

Och så vaknar man upp dagen efter och tänker, vad fan hände egentligen, var är jag, var är min kavaj, min plånbok...?
Allting hände igen, och vi som bara skulle gå ut efter jobbet på en after work...
De skulle ju bara vara roligt och ta det lite lugnt, ett par öl bara...
Bara ett par öl, helt oskyldigt...skulle ju ta det lugnt och komma hem i tid hade jag ju sagt...

Ingenting stämmer, allt blev ett enda kaos, faktiskt värre än någonsin, måste spärra korten,vart är mobilen förresten?
Varifrån kommer blodet på skjortärmarna ifrån, varför är tåspetsarna utslitna på finskorna, har jag släpats iväg?

Ångesten kommer smygandes till en början, och slår slutligen ner som en bomb, det smakar död i munnen,
Det finns inga Treo i hela världen som kommer att kunna ta bort den där huvudvärken som kommer om en liten liten stund.

Jag är förlorad i en värld fylld av alkoholen, det knyter sig i magen och svettpärlorna kommer i pannan,
Jag trodde att jag kunde besmästra den, trodde jag hade en chans, att det skulle gå över till slut.
Vägrar att inse att jag har ett felaktigt förhållande med alkoholen, just jag?, när andra klarar av den...
Är jag ett fyllo, en alkis, har jag ett beroende, nej nej, det gick bara lite snett...den här gången också, eller?
Jag lever med en förnekelse jag har svårt att ta mig ur...

Det är för mig att spela hela filmen till slutet, jag vet hur den börjar, men aldrig hur långt ner i skiten den slutar.
När jag har tröttnat på alla repriserna sliter jag ur VHS-kassetten ur videon, sliter sönder bandet, trampar sönder kassetten och slänger skiten i soptunnan.
Och tänker, nu spelar jag in en annan film, samma skådis men med annan regi, vi plockar bort den onde motspelaren alkoholen,
Och hoppas innerligt på en förändring, precis där står jag nu...

Berra

är förresten inget att förringa. Ni har ju en lång framtid ihop.
men jag förstår så väl vad du menar.

Tror att man skriver mest för sig själv, men det är skönt för oss alla att kunna läsa!
Bra beslut ikväll tycker jag. Förstår att det tar emot när kompisarna ska ut och rocka.
Imorgon bitti kan du slå dom en signal, då känner du dig säkert som kvällens vinnare :-)

Idag har jag varit låg. Känns som om nyhetens behag börjar avta lite. Tyckt rejält synd om migsjälv som nu varken har vin eller nikotin. Inte sover jag särskilt gott heller. (Verkar vara mycket individuellt det där med sömnen.) Fast, efter jag läst en stund på Forumet kändes det faktiskt lite bättre. Har beslutat att ge migsjälv en minibelöning för att jag klarat fre och lör. Bokat 60 min massage i morgon och ska bara slappna av...

Hoppas att alla ni fina medkämpar därute i natten unnar er någonting i morgon som ni tycker riktigt mycket om - bortsett från alkohol då :-)
Det är ni värda.
Sov gott!