Senaste kommentarerna i forumet

Läste precis ditt inlägg och kände igen mig i mycket.
Först det där med kramper det kommer så fort att man
inte hinner känna efter. Jag fick det i september och
det sista jag minns var att jag hörde en melodi i huvudet
som inte fanns. Strax innan bad jag min man sänka volymen
men jag spelar ju inte sa han. Sedan blev allt svart. Det
blev 4 dygn på avgiftning på sjukhus. Var illa däran men
har sedan rest mig dag för dag, timme för timme.
Nu blir det 4 månader den 10 januari. Är skiträdd för alkohol
vad den gör med mig. Fysiskt var det kräkningar, ingen mat
darrningar innan jag tog en återställare. Men allra värst var
ångesten, hade svårt att gå ut, folkskygg.
Det fanns bara negativa saker i slutet. Har själv varit på AA.
Men mig gav det inget. Inga diskussioner bara sitta och lyssna.
Upplevde det som något sektliknande, men det är min åsikt.
Det som hjälpt mig är detta forum och att själv kunna skriva
av sig och kanske få respons.
Abstinensen är ju inte farlig men för mig gick det för långt och
då är det farligt. Satt hela nätterna och pimplade för att döva
ångesten som eskalerade för varje dag. Sista natten drack jag
upp en 75a vodka och gick sedan ut på morgonen med hunden.
Nej jag har lagt det här tråkiga bakom mig. Det är här och nu
som gäller.
Önskar dig en fin Nyår.
Konstnären

Så här skrev jag i går:
Jag har druckit alkoholistiskt i snart 20 år, i början var det öl och nu under senare år vin och nu senaste året också sprit. Det började som självhjälp mot ångesten efter att bli lämnad efter 25 års äktenskap men har eskalerat till ett psykiskt och fysiskt beroende. Som nån annan skrev här på forumet så behövs det större doser för att få effekt så jag har börjat använda småflaskor starksprit så jag får i mig fem portioner fort efter jobbet, i smyg på nån toalett, för att sän fortsätta med vin på kvällen. Mina närmaste vet om mina problem, de har inverkat på våra relationer, men i mitt arbete där jag är en rätt synlig person tror jag inte att nån vet. Men det är ju bara en tidsfråga! Är omgift med en man som också dricker rätt mycket, dock inte som jag. Nu har jag druckit i två veckor, typ tio till femton portioner dagligen och inser att jag måste sluta leva så här, om inte annat så för att kroppen tar så stryk. Jag har 20 kg övervikt och reflux. Ligger nu på soffan och fryser under en filt med lite hjärtklappning och mycket ångest och är rädd för allt jag googlat om abstinens.. Har flera gånger brutit själv efter längre (semester)perioder då jag druckit hela dagarna. Men hur vet man om man håller på att få kramper? Jag bor på en liten ort så jag kan inte hå till hälsostatonen. Jag är en offentlig person och det skvallras. Jag har försökt med AA och för ett halvt år sen var jag så desperat att jag tog kontakt med arbetsplatshälsovården. Fick medicin som ska dämpa suget men den slås ut av starksprit. Har också fått kognitiv terapi under den här tiden. Borde om två veckor gå på leverkoll, värdena var rätt höva senast och skäms så fruktansvärt. Jag vet av erfarenhet att jag klarar av flera veckors nykterhet bara jag får perioden bruten .. Hittade det här forumet när jag googlade på abstnens och har gråtit och läst i timtal..

Men nu en ny dag, mår inte fysiskt bra men det går :) kram alla!

Hej Nossan och ni andra! Jag skrev ett inlägg i går, men det kom antagligen på fel ställe. Jag är med .. Dags att göra nåt nu, samma fysiska problem, kroppen tar för mycket stryk. Låg i går och frös och hade ångest, men vaknade också utan baksmälla i dag :)

Jag har letat efter dig på forumet dvs om det fanns något samlat ställe där du berättar din historia. Vi har nog en hel del gemensamt. Både åldern och det tidiga behovet av att "bräcka" andra med vårt drickande. Vad kommer det ifrån? Man tävlar ju knappast så med mat...
Jag tror 2014 kommer att bli ett underbart år för dig! Och min hand finns här om du behöver någon att hålla i...

Hej alla forumvänner vill önska er ETT GOTT NYTT ÅR.
Ja då var det sista dagen på 2013, det har varit ett
tubulent år för mig. Höll på att dricka ihjäl mig fram
till september. Då började min knaggliga väg tillbaka
till ett liv jag knappt visste något om.
Men här sitter jag idag och mår nästan oförskämt bra men
det tycer jag att jag är värd. Det har varit ett rent
helvete många ggr. men sakta men säkert har rösten i huvudet
avtagit, den säger inte precis att jag är duktig nu. Den
testar och prövar mitt tålamod. ETT litet glas kan väl inte
vara så farligt. Men jag går inte på det just nu. 10 januari
blir det 4 månader och det känns otroligt bra, men jag ropar
inte HEJ. Numera tar jag en månad i taget i början handlade det
om timmar.
Har inhandlat cider på ICA. Och du Berra det ska serveras i mina
finglas.
Ha en underbar nyårsafton alla
Kramar
Konstnären

Blev dubbelt

Godmorgon alla ni fina!

Tack för alla kloka inlägg under kväll och natt. Ja,
Makens och mitt drickande har vuxit fram precis på det sätt som mulletant beskriver och som jag antar stämmer in på fler.
Det började med festande på helgen, att inkludera Lill-lördag, dricka upp vad man har oavsett dag och sen plötsligt sitter man där och dricker i princip varje dag efter jobbet. Minns att det från början var mycket främmande för mig att dricka alkohol en vanlig vardag. Ingen mina föräldrar hade gjort det utan i min barndom hörde alkoholen festen till (mina föräldrar var dessutom extremt måttliga). Men när jag flyttade ihop med min man så s
åg jag att han ibland tog en öl i soffan efter jobbet eller ett glas vin vid
Matlagningen. Såg så mysigt och lixom vuxet och världsvant ut (typ som i amerikanska filmer). Och i början
stannade ju det vid enstaka glas för oss båda....

Fast på fester har jag nog alltid dragit ifrån de flesta flickor och även en del killar. Tyckte ärligt att det var lite coolt att jag kunde dricka folk under bordet. Till saken hör att jag är ganska nätt och "gullig" till utseendet vilket har gett mig ett visst hävdelsebehov och, tror jag, en längtan efter att chockera. Av samma skäl
Började jag i tonåren att röka cigaretter vilket efter graviditeterna ersattes med snus.
Helt enkelt för att ingen förväntade sig att lilla jag skulle ta fram en snusburk och lägga in en prilla.
Inser nu hur självupptaget, fåfängt och inte minst farligt detta beteende är. Vad försöker jag bevisa?

Med viss stolthet kan jag dock berätta att jag slutade helt med nikotin den 1 nov i år.
Rakt av utan nikotintuggummi eller dyl. hittills har det gått bra trots att min man snusar och har dosor liggandes överallt. "Det var dags", som någon så klokt skrev ovan. Kanske är det därför jag så gärna vill testa cold turkey metoden också på alkoholen.

Igår kväll när vi skulle lägga oss sa maken att han lagt in champagnen på kylning. Då sa jag att jag nog inte skulle dricka någonting på nyårsafton. Han var så klart förvånad över det och frågade om jag inte mådde bra, vilket jag försäkrade honom att det gjorde jag. Ämnet släpptes men jag märkte hur besviken han blev att det inte skulle bli "riktig fest". Har faktiskt lite dåligt samvete över det. Att jag förstör för honom....måste måste måste göra allt för att vara pigg och glad ikväll även utan alkohol. Till saken hör nämligen att jag är ganska kvällstrött och blir dessutom egoistisk då.
Under Mina få Nyktra kvällar ser jag ofta inte någon poäng i att vara uppe sent.
Om man sover kan man inte dricka är min tes.. Och självklart påverkar detta min mans inställning till att jag ska bli nykter och det stöd som
jag kan förvänta mig....

Min morgontanke är därför att jag måste visa att jag kan vara kul nykter. Typ i kväll. Usch hör verkligen hur fånigt detta måste
Låta för någon som inte har samma typ av relation...dessutom är jag rädd att jag inte kommer att lyckas för det ÄR trist att inte dricka rött till oxfilén eller
Någon skumpa kl 24. Och jag ÄR inte lika kul och sprudlande utan alkohol i
Kroppen.
Bluffen kan genomskådas... Suck! Men, jag måste göra mitt bästa för att få makens stöd om nu detta projekt ska hålla på i ett helt år. Känner att jag nästan sörjer lite....

Vad gäller makens eget drickande var det mycket träffande kommentarer ovan från NIKE. Om att man som nynykter kan tendera att vilja omvända hela världen. Inte kul att erkänna men jag tror att jag kan bli ganska överlägsen och dryg då....säger ingenting men låter blicken tala. Tittar på flaskan
"Jaså ska
Du verkligen ha ett glas vin
Till".. Eller lyfter demonstrativt på den för att se hur mycket som är
Kvar.
Varför gör man så? Är det för att man själv är ledsen/olycklig av saknad efter kompisen Fru Promille. Eller är det ren och skär avundsjuka att andra kan dricka
Normalt? Eller genuin oro över hans konsumtion?
OAVSETT skäl - för mig är detta en
ÄKTENSKAPLIG VARNINGSLAMPA dvs om jag börjar lägga mig i. Som både
M-B och NIKE påpekat så måste var och en nå fram till eget beslut.

Oj det blev ett långt inlägg igen.
Förlåt om någon tycker att jag tar upp för mycket plats.

Önskar er alla ett underbart nyktert nyårsfirande. Håller tummarna för
Er och för migsjälv.

PS. Skönt vakna nykter...

Till ALLA mitt oerhört elaka utlåtande var svar på ett lika dumt och elakt kommenterande om mig som person hos Santorini.
Jag skrev även what comes around goes around.
Man gör inte illa mig eller min familj. Vare sig i tal eller handling.

Jag ser rött och slår tillbaka med full kraft och där det skall kännas mest.
Så även nu.

Och till dig markatta, att jag trampade in i Fias tråd var enkom för att peppa henne och få henne på bättre humör.
Vilket jag nu ångrar då jag såg vad hon verkligen tycker när jag såg skilldringen som hon så målande beskrev när hon ville få Santorini att stanna kvar.

Där kan man tala om outtalad läskig inställning.

Jag tycker inte illa om Fia, hon är en stark stolt tjej som det just nu går väldigt bra för.

jag slog där jag hoppades kunna göra mest skada.
Nu har jag lugnat mig, allt det dumma VI BÅDA skrev är borta.

Jag gör som Berra rådde mig, loggar in ikväll och önskar gott nytt.
Sedan time out.

Har skrivit det förut, forumet är helt briiljant och en oanad källa till visdom och kunskap.
Men för mig är det inte det, just nu.
Men jag kommer tbx.

Till Fia, även om du inte kan läsa vad jag skrev så tycker jag bra om dig.
Tråkigt, jättetråkigt att du ker så illa om mig som du verkar göra.
Det var ingen hejd på alla tråkigheter du beskrev mig som person.
Där kan man tala om personangrepp.
Men det är tydligen ok, så tyckte MÅNGA att man får skriva.
Inte som jag gjorde när jag beskrev ditt val att leva ditt liv.

Varför är det ena ok men inte det andra.
När båda sakerna är lika dumma/elaka.

Varför är det ok att skriva elakt och sårande och väldigt kränkande mot mig som person.
Men andra sidan MYCKET värre för mig att svara med ett väldigt dumt och sårande inlägg, inte mot Fia som person, utan mot hennes livsval?

Är det den beryktade klubben jag anar..................
Men den elaka/dumma tar timeout.

Markatta, jag är absolut inte så som du beskrev.
Jag vet när det är nog, men jag vill ha glada personer runt mig.
Jag skrev till Fia först som pepp då hon var lite låg.

Sedan ett väldigt dumt svar på ett lika dumt inlägg från henne.
Men kommer inte skriva i hennes tråd no more.....

Skrev även till Santorini att jag tyckte hon kunde stanna, men men.
Även hon har sin bild klar.

Till de som inte har ett minsta skvatt eller aning om vad jag pratar om.
Bry er inte, det är passe.
Inrikta er på ett härligt gott nytt år!

/A

och ojämlik. Hände ofta att jag blev tagen för groupie när vi var ute och spelade...

Bra att ha en egen tråd att häcka i, jag vet att tillexempel Santorini inte tycker som jag, men jag tycker att en egen tråd är bäst, för där kan man samla ihop sin ångest, sina misstag, sina felsteg. Kort sagt ett ställe att gå tillbaka till när man börjar glömma varför man ville sluta...

Gott nytt år!
/MB

problemet... Kort: Jag har haft en mycket restriktiv syn på alkohol sen barndomen då min far var alkoholist. Det höll i sig de första 10 åren av vår relation. Sedan började vi dricka vin till maten; på söndagar, lö-sö, lö-sö-ons och sedan lite hela tiden - maten blev sas underordnad. Under en lång tid var det så som du beskriver - trevliga måltider, långa samtal med vin, först en flaska, sen två... Sen upptäckte jag att maken förändrades negativt när han drack och senare att han även drack i smyg. Så som många här beskriver.

När jag först ville bromsa och senare krävde en nollgräns uppstod ett stort hål där det visade sig att vinet/champagnen var kärnan i situationen och ramen (den utsagda anledningen) föll när alkoholen inte fanns med... Den insikten sätter relationen på prov. Hela mönstret i samvaron rubbas. Vi har hittat tillbaka till varann och dricker numera a-fritt/a-lågt vid de tillfällen vi vill ha en festlig ram. Andra fixar inte/vill inte testa det och har det lika festligt med bubbelvatten. Dock handlar det ju om innehållet i relationen...

Jag läser (läser in) mellan raderna att det finns en bra grund i er relation och att ni har en närhet. Du bromsar också i god tid tycker jag mig förstå. Jag tror det är viktigt att du är helt ärlig och att du talar om dig, hur det är för dig och att du håller fast vid din linje. Det räcker att du är tydlig med det och det kommer att påverka er relation och er samvaro - bara bra om han får hitta sin egen hållning. Det finns fler här som har gjort ett sådant val; santorini, Berra, Fia, victoria och MB om jag minns rätt. Det är möjligt att förändra och bevara relationen och för flera här har relationen blivit bättre. För egen del har vår förmåga till samtal och ärlighet varit avgörande och vår relation är bättre än nånsin.

Lite senare: Nu läste jag ditt senaste inlägg i victorias tråd (även vad jag tidigare skrivit till dig) och det stärkte min tro på att ni är ett par som kommer att fixa förändring. Varmt lycka till!

Gott slut på året och Gott Nytt År! Du är på rätt väg! / mt

Jo, så skrev jag innan här ikväll, och efter att ha läst runt lite så fick jag se något som var just värre än värst. Ja, jag vet. Man ska vara försiktig med sina formuleringar, och kanske kan det jag skrev var lite olyckligt formulerat. Naturligtvis måste man kunna ha olika åsikter om allt, men det är inte allt som är ok, och det var det var vi nog många som var överens om. Nu är i alla fall även mitt inlägg bortredigerat. Så då tar jag och önskar dig Fia, ett riktigt gott nytt år här inne hos mig istället!

Jag känner igen mig precis, och det är bara några veckor sedan jag ventilerade den oron i trådar här. Fann mycket hopp och tillförsikt i bl a Victorias tråd i det andra delforat "Det vidare livet", där även m-t och m-m skrev så fint, men det finns också många andra trådar där detta varit ett viktigt tema, t ex i Fias, bara för att nämna en jag kommer på såhär på rak arm.

Jag tror att det för min egen del är viktigt att fokusera på mig själv, inte börja störa mig på och försöka evangelisera och försöka förändra makens drickande och beteende - det skulle vara ett alldeles för enkelt sätt att flytta fokus från det viktigaste, nämligen att få ordning på mig själv. Däremot har jag ju märkt att hans beteende faktiskt också sakta börjat förändrats. Jag har inte slutat dricka helt ännu, men förhoppningsvis lagt grunden till en förändring, och totalt omvärderat alkoholens roll i mitt liv - och jag märker att detta också "makes sense" för honom, och vårt umgänge inkluderar inte längre alkohol per automatik oavsett om det handlar om familjegrejer och vardagshäng eller date bara han och jag (vi är särbos med barn). Jag är ju uppenbarligen bara i väldiga darriga början av allt detta, och saker och ting komemr säkert att förändras både en och hundra gånger, men just nu känns det iaf hyggligt. Det får ta den tid det tar, både nykterhet och relation.

Stor kram och gott nytt!

/N

Här händer det grejor i din nya tråd. Trevligt med lite positivt driv så här på nattkröken!

Förstår dina tankar om hur det kommer bli när du inte dricker och din man fortsätter. Förmodligen kommer det du ser som problematiskt
nu bli ännu mer problematiskt för dig. Och din nya nykterhet kommer nog bli jobbig för honom med kanske.

En idé vore kanske att ta upp detta redan från början om det går?

Oavsett ett stort lycka till!

//PP

M-B, det är precis så jag tänker efter att ha läst här i nästan två år men inte förrän nu i november faktiskt tagit tag i saken, då jag börjar känna att jag liksom är klar, att jag druckit färdigt på något konstigt sätt. För min egen del är enda vägen att gå att försöka förstå, att göra rätt, göra fel, förstå när och varför och hur och helt enkelt förstå och se mig själv i relation till alkoholen lite bättre och klarare. Vägen för mig är inte ett binärt beslut om vitt fr om NU, men jag tror att jag är påväg åt det vita hållet (jag seeer ljuuuuusettt!!! :-D ), det går bättre och bättre men jag accepterar att det är en process, och en mycket lång sådan. Tack för kloka och varma ord. /N

Nu måste jag få ta dig i örat!
Du driver på allt detta alldeles för hårt och långt just nu, du tappar tråden om alkoholen och går på personangrepp på ett antagande.
Du retar bara upp personen ifråga, och skapar en irritation bland de andra läsarna.

Jo jag vet att du känner att många går emot dig nu på forumet, och att du troligen känner dig utsatt, och vill gå till försvar.
Men du gör det på ett väldigt konstig sätt, och om jag får sätta ett namn på det så känns det just nu bara obehagligt.

Jag tycker om dig och jag anser att alla har lika stor rätt till att yttra sig på detta fantastiska forum,
Och du kan kan vara en frisk fläkt dess emellanåt, även om jag ibland har svårt att tyda vad du vill med alla dina budskap.
Det kastar lite fram och tillbaka, och jag kan förstå att det kan vara svårtytt.

Men nu tyckte jag nog att det senaste inlägget passerade en gräns för god ton, och du vet att Fia hugger tillbaka ordentligt,
Så du kommer bara att få mera smisk av henne, och de andra tjejerna.

Att mucka med brudarna om ofrivillig barnlöshet är nog värre än att svära i kyrkan, det är en oerhört känslig fråga.

Tagga ner ett tag, och skriv din nyårshälsning som du har lovat, och sedan kanske fundera på en liten timeout, precis som de stora politikerna gör
När det har börjat hetta under deras fötter.

Men som sagt, jag gillar dig, men inte de ordvalen du kör med på senaste tiden, det tjorvar till sig.

Berra

men det är jag nu.
vill.sluta - nu har du gått för långt!!!

Dom sista två dagarna har stämningen här på forumet följt stämningen i mitt privatliv ganska väl. Det betyder att det är liksom - värre än värst. Livet verkar inte direkt bli lättare för mig privat trots att jag är nykter. Naturligtvis är jag delaktig i min privata soppa, och det är inte så att den har sin upprinnelse i vare sig alkohol eller i min abstinens. Nopp, det har varit jobbigt till och från, men jag vet att livets motgångar de sista 10 åren har självmedicinerats i tilltagande grad med alkohol och det är slut med det nu! Så idag när mycket svajar så är det naturligtvis lätt att tanken kommer att man lika gärna kan strunta i allt och ta och dämpa sorgen med lite vin. Men är det något jag inte ska göra så är det just det! Nu är det bara ett dygn kvar av ett, för mig riktigt skitår, och jag ska stänga det nykter.

Det här är med andra ord ett ögonblick när jag tänker på det jag fått läsa av er andra här inne. Det räcker att minnas att m-m skrev om HALT, men det finns otaliga andra exempel och trådar. När jag läser om allt tjoande i andra trådar just nu, väljer jag att tänka lite på vad jag läst i exempelvis i Berra och även Adde trådar. Ge mig sinnesfrid att .... ja ni vet, jag bör inte lägga energi på det, för jag har den inte just nu och jag kan inte påverka heller. För övrigt anser jag att exempelvis Buzz just skrev ett inlägg som passar väl med vad jag själv skulle vilja skriva om jag orkat, pust....

Så vad kan jag påverka annat än mig själv? Nej faktiskt ingenting. Med tanke på det har jag bestämt mig för att låta året klinga ut på det mest oglamorösa sätt jag kan hitta på. Kanske bara sitter själv i fåtöljen och äter kalla fiskbullar direkt ur burken? Är kanske lite barnsligt men det får bli som en revolt mot mig själv. Nu är det så att jag verkligen inte vill framstå som en pellejöns som skryter och skrävlar, men faktum är att mitt liv har varit fullt av hummer och med gåslever insmetad oxfilé så jag mår just nu illa bara jag tänker på det. Kunskapen gällande Champagne är inte lika stor som Richard Julin (kapacitet inom området Champagne). Den typen av kunskap har jag inte fått genom att dricka mycket av varan. Mitt dilemma är att mat och dryck har varit lite som både "passion et profession"

Ja, jag vet att det finns många olika problembilder när det gäller alkohol. Vissa har problemen genetiskt. Andra dricker en gång i månaden och det sker "stolligheter" varje gång. Jag har trots vetskap om att det är en jätterisk sakta men säkert förflyttat gränser. Att det har varit först omedvetet och sedan medvetet förenklar inte mitt dilemma. Nu är det så och jag vet inte hur jag ska göra. Tänk er till exempel en inköpare på Vin och Sprit som har som uppdrag att resa runt i världen för att prova nyheter. Han provar för mycket och får problem. Kan han lära sig att göra annorlunda eller måste han omskola sig till något annat? Lite där befinner jag mig i tankarna och det gör naturligtvis att jag ibland inte vet ut eller in. Kanske en fråga att skicka till problemlösaren Tusculanum :-) Är förresten själv ganska bra på att lösa problem. Kanske ännu bättre på andras än mina egna ;-)

Så vart vill jag komma med resonemanget? Njaa, jag vet faktiskt inte. En sak är säker: just nu håller jag upp! Känner jag sug inför morgondagen? Nej det gör jag inte. Tycker jag synd om mig själv för att jag inte ska dricka? Nej, det gör jag inte heller....

Så oavsett om ni väljer att inte dricka eller om ni i kväll fortfarande hör till dom som höjer glaset. Drick med förstånd.

Ett gott nytt år och fridens liljor till alla i forumet!

//PP

Ha en toppenbra semester. Och var lugn - är något fel i packningen får du veta det... Och ja, wi-fi är bra om man vill cybersurfa på semestern.
/m

mej själv i bingen efter att ha packat väskor. Får se hur det blir med forumandet utrikes, jag är inte världsvan så det stör... WIFI är det man ska leta efter om jag inte fattat fel. HIFI är något annat.

Känner mej lugn, trygg och förkyld. Ska hålla mej till att dricka samma som sonen. Kommer vara kolhydratsförgiftad när vi kommer hem, hihi!

Flygandet i sej oroar mej inte, men däremot allt innan man kommer ombord, hitta flygplatsen, rätt ingång, rätt papper, namnade väskor på rätt sätt, rätt innehåll i rätt väska etc, etc... Suck. Dags att försöka sova. Fyra timmar...
God natt!

Varmt grattis Fia och stor kram från mig som passivt följt din tråd och process länge, det har varit till oerhörd hjälp för mig och ett privilegium att få ta del av. /N

Jag skrev en del saker hos sagda person som svar på hur hon såg på mig i en annan tråd.

Det är över, tack och hej!

Var en tid , men aldrig mer.
Markatta du verkar vara en tjej med förnuft.
Tack och hej!.
/A

Vill.sluta - vad är det som är galet med dig? Nu har du under ett par dagar skrivit om hur fantastiska människor är här inne, om att du inte mår bra av att vara här, att du driver forumet framåt, ja en massa saker. Jag kan inte se något i dina inlägg, och framför allt inte i detta personligt elaka inlägg till Fia. Vad får du ut av detta? Jag tror inte heller att du mår bra av forumet och jag tror faktiskt inte att forumet mår bra av dina inlägg heller för tillfället. Det kan inte vara meningen att ett forum ska handla om en enda person. Mår du inte bra av att vara här så sök dig någon annanstans för att komma vidare med dina alkoholproblem - du för inte forumet vidare framåt med dina inlägg om det nu var tanken.
/m

Finner inte ord... :-(
Fruktansvärt inlägg.

Ännu en kvällstanke -

Jag tror att en utmaning framöver kommer vara att min man dricker vin och inte jag. Av flera skäl. Jag kommer så klart bli frestad av att det finns alkohol hemma och irriterad på att han dricker när inte jag får. Men det är mycket mer än det. Så mycket av vår relation bygger på och har alltid byggt på umgänge kring alkohol. Det var där i dimman vi träffades en gång under studenttiden.
Långa rödvinskvällar där vi pratade religion, politik ja om allt mellan himmel och jord. Och det är i samma rödvinskvällar vi nu möts 14 år senare för prat om jobben, framtiden, barnen. Även om det var länge sedan kvällarna slutade i het omfamning så har de i alla fall inneburit närhet....

Min man dricker nämligen också mycket. För mycket för att det ska vara nyttigt. Ofta också 1 flaska/kväll eller i vart fall en halv vinare plus 3-5 folköl. Men eftersom jag är kvinna och han är man så är mitt drickande så klart farligare. Har någon gång försökt att försiktigt påpeka för honom att han kanske också bör fundera på att dra ner men det förstår han inte alls. Han har helt tagit fasta på nya tidens rön att vin är nyttigt. (Att den forskningen rör personer över 60 och att samma nyttiga effekt uppnås med frukt väljer han liksom bort). Sen påpekar han, vilket iof är sant, att ingen av oss dricker starksprit eller går på fester i form av "sjöslag"vilket många av våra vänner gör. Att andra dricker mer än oss gör emellertid inte vårt drickande sundare!

Känslan är att han "låter mig hållas" när jag har vita dagar och är lixom glad när jag blir "normal igen". Men han är inte taskig. Tror bara att han saknar att jag är så kul och bubblig som jag blir när jag dricker (när jag inte blir arg på honom förstås, se tidigare inlägg).

Någon som känner igen sig i detta något bakvända anhörigproblem?
Hur då göra för att få det stöd man behöver?

"definitionen på en idiot är när man gör om samma sak, på samma sätt om och om igen men förväntar sig ett annat resultat".

Varför gör du då om samma sak gång på gång? Eller är det kanske så att du faktiskt är nöjd med hur resultatet blivit tidigare? Nu menar jag inte ditt dömande av forum eller AA(som du inte ens besökt btw). Nu menar jag kring Fia här. Jag vet att hon kan prata för sig själv men det jag reagerar på nu är något strukturellt. Jag vet att detta inte är en fysisk plats men jag vet att Fia flera gånger sagt hon inte vill du ska skriva i hennes tråd men du måste ändå gå in där och peta.

Det skrämmer mig om du på samma sätt i verkligheten inte respekterar andras gränser. Hade detta varit i verkliga livet och en kvinna sagt att du ska hålla dig borta från henne men ändå konstant följde efter och trakasserade, speciellt när du mådde lite dåligt eller kände dig kränkt av någon(behöver inte ens vara av den kvinnan) så hade du gjort dig skyldig till brott som är straffbelagt.

Seriöst, gör du så även med din fru om ni bråkat och hon säger att hon vill vara ifred, följer efter och skriker på henne tills hon ändrat åsikt eller du känner att du vunnit?

Förväntar mig absolut inget svar, däremot förväntar jag mig att du respekterar andras gränser i framtiden.