Senaste kommentarerna i forumet

Hej Abel! Har bara läst ditt första och sista inlägg och ser att det går bra för dig! Jättebra jobbat!
Jag har precis insett att jag är medberoende till min sambo som är alkoholist och försöker nu läsa om andra som har alkoholproblem så att jag kanske möjligtvis kan försöka förstå lite hur han känner.

Jag önskar så att han kunde få vara i samma sits som dig nu! Vi har haft diskussioner om detta i flera år nu men nu måste det bli ett slut här hemma känner jag! Vi har småbarn som jag tror påverkas negativt av hand drickande och så faktiskt jag.

Det jag undrar är lite hur din fru/sambo har varit emot dig om hon hjälpte dig på nåt sätt att förstå eller om du insåg själv? Jag vet inte riktigt hur jag ska göra här hemma eftersom jag provat allt och ingenting hjälper. Han erkänner ibland att han har problem och har gjort länge. Jag trodde faktiskt att han skulle sluta och söka hjälp efter en fordonsolycka som nästan tog hans liv bara för att han var så full. Men icke!

Jag har inte varit särskilt aktiv på forumet på sista tiden. Är inne och läser era inlägg men har inte skrivit något själv. Senaste kommentaren i början på november och då hade jag börjat "måttlighetsdricka", som det så vackert heter. Det gick relativt bra under en tid men självklart höll det inte speciellt länge. Den där halva flaskan vinet och någon öl blev alldeles för lite i längden och snart var jag inne i mitt gamla destruktiva beteende igen.

Gårdagen var inte OK. Började lite lätt med ett par öl innan julbordet, höll mig ifrån snapsen men vad hjälpte det när det fanns annat att dricka. Gick så småningom över till vin och lyckades hålla mig vaken till niotiden. Ingen trevlig julafton för mina närmaste som ni kanske förstår. Jag brukar vanligtvis inte ställa till med några större grejor men att ha ett "ägg" till sällskap måste vara fruktansvärt jobbigt.

Då kan vi alltså stryka måttlighetsdrickandet och var jag ska hitta styrkan att gå vidare vet jag inte. F n känner jag att jag inte kan prata med någon. Jag har er här på forumet och om jag inte hade era visdomsord att läsa och begrunda vet jag inte om jag skulle orka så mycket längre.

Idag får det bli julegröt med mjölk och kanel. Varför och åter varför är alkoholen så omöjlig att besegra för vissa av oss.....

Sköt om er
Tjalle

till dig A. Hoppas att du tar väl hand om dig och att du mår bra! / mt

Skickar en julig hälsning och önskar ALLA välgång med sina beslut.
Förstår att det är en svår tid när man helldre kollar i glasen istället för att det är ENBART barnens jul.
Jag tittar in på nyårsaftonen och önskar alla gott nytt år!
/A

Hej igen! Och Sorry! Jag tänkte på raderna "Hjärnblödning tar de på allvar, hjärtinfarkt, ja till och med diabetes tar de på allvar. IDIOTER. Utan mig vore dessa saker inte möjliga". Jag tyckte det var lite av ett hän mot de sjukling
ar som inte smakar/smakat. Men alla reagerar vi olika. Gott så.

Fia

Hej och välkommen hit, du har kommit rätt.
Har hjälp mig oerhört att skriva av sig och
läsa alla kloka svar.
Konstnären

Mår sådär , är 48 årig dam

Ja här sitter jag i skummet med en kopp kaffe. Har ätit en
skinksmörgås och jag vet inte när den smakade så bra sist.
Min första vita julafton på åratal. Det gick bra höll mig
till julmust. Ett par ggr kom suget under dagen att en immig
liten jäkel och en kall öl hade varit gott.
Direkt hade jag en inre monolog med mig, vill du verkligen ha
tillbaka ditt gamla jag. Svaret är nej. Sedan var det över.
Vi var bara min lilla släkt, men ingen ifrågasatte mig då
jag varit ärlig och berättat att jag är alkoholist.
Har tänkt på det att många människor förstår inte det där med
kemiskt beroende. Det är man ju själv expert på.
Kanske har jag inte halsat direkt ur flaskan men tagit vilket
jäkla plexiglas som hels, behövde inte vara snygga glas det
skulle ju bara ner i magen för att lugna och berusa sig.
Sanningen har varit tuff att ta till sig men ju mer jag öppnar
mig ju friare blir jag.
Väljer mitt sällskap jävligt noga har inget utbyte av dom gamla
vinkompisarna längre. Jag har förändrats totalt, till det bättre
tycker jag själv, sen vad andra tycker ger jag blanka faan i.
Sista gången i september drack jag och spydde om vartannat.
Hoppades för varje klunk att det skulle få stanna i magen.
Helt jävla sjukt.
Är så glad för allas stöd här inne har inga ord för hur mycket
det hjälpt mig.
Regnar här nu men det blir regnkläder och en runda med hunden.
Ett litet tillägg när jag aktiv drinkare vågade jag inte köra bil,
fick panikattacker och kunde bara stanna mitt i vägen.
Nu har jag börjat köra igen efter tio år och det är skitkul.
God fortsättning
Kalkonmiddag i kväll. Vad som än händer ingen alkohol idag för mig.
Undrar hur man skulle reagera om någon nära och kära dog. Måtte
jag inte välja flaskan.
Det här blev surrigt, man ska inte ta ut något i förskott
Konstnären

jag har inte skrivit att jag reagerat på texten ?

Som jag skrev så finns den i olika formuleringar och ska jag tycka något så är det väl att den är brutalt ärlig ? Att det bakom många "normala" sjukdomar finns ett för högt alkoholintag är ju ett känt faktum men oftast kommer inte det upp till ytan utan man behandlar enbart symptomen. Jag själv kunde dra ner på min astmamedicin när jag slutade kröka. Jag har vänner som skippat magsårsmedicinen och det höga blodtrycket är ju ofta en följd av för mycket drickande.

en stilla natt ... Låt reklamen ta sin lilla stund och lyssna sen till Helen Sjöholm, Rigmor Gustafsson och Anna Stadling http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2246148
En stilla natt önskar jag dig som hittat hit / mt

Hej Adde och God fortsättning på helgen!

Förstår om du reagerar på FB-texten. Det är skrämmande hur dumma människor det finns. Givetvis kan man drabbas av både diabetes och hjärt/hjärnsjukdomar utan att någon sin ha nyttjat en droppe alkohol!

Fia

som glider runt på FB med lite olika formuleringar men budskapet kan inte missförstås :

Hej! Jag undrar om du har glömt mig, jag är din sjukdom..
Jag HATAR möten..
Jag HATAR högre makter..
Jag HATAR alla som har ett program.

Jag HATAR alla som har en sponsor som påminner dig om att jag finns och hur jag arbetar.

Till alla som kommer i kontakt med mig: Jag önskar er lidande och död.

Låt mig få presentera mig. Jag är sjukdomen beroende!
Jag är listig, falsk och stark, sådan är JAG.
Jag har dödat millioner människor och jag är ännu inte nöjd.

Jag älskar att överraska dig.
Jag älskar att låtsas som om jag vore din vän och din älskade.
Jag har tröstat dig eller hur?
Fanns inte jag där när du var ensam? Då du bara önskade att dö, var det inte mig du ropade på då?

Jag var hos dig.
Jag älskar att göra dig illa.
Jag älskar att få dig att gråta eller ännu hellre älskar jag att få dig så avstängd att du varken kan känna smärta eller gråta.

När du inte känner något överhuvudtaget, då känner jag mig riktigt nöjd och allt jag ber dig om är långt lidande.
Jag har alltid funnits där för dig.
När det gick bra för dig i ditt liv bjöd du in mig. Du sa att du inte förtjänade allt det goda och jag var den enda som höll med dig.
Tillsammans klarade vi av att förstöra allt som var bra i ditt liv

Folk tar mig inte på allvar.
Hjärnblödning tar de på allvar, hjärtinfarkt, ja till och med diabetes tar de på allvar.
IDIOTER! Utan mig vore dessa saker inte möjliga.
Jag är en sjukdom som alla hatar, men ändå kommer jag inte oombedd. Du väljer att ha mig.
Det är så många som har valt mig framför verklighet och frid.

Mer än du hatar mig, så hatar jag alla som har ett tolvstegsprogram. Ditt program, dina möten, din högre makt.
Allt detta sviker mig och jag kan inte arbeta på det sättet som jag är van vid. Nu måste jag hålla mig i ro här.
Du ser mig inte, men jag växer mig större än någonsin.
När du bara existerar, då lever jag.
När du lever då bara existerar jag.
Men jag är här.....

Du kan lita på mig, jag väntar på dig.
Tills vi möts igen önskar jag dig lidande och död.

Känner att just det här är platsen att lämna ett avtryck i idag. Fyller på Mt´s godisfat med lite mer nykokad knäck, och önskar er alla en riktigt god jul, varm kram Victoria

apelsiner och äpplen och ett trevåningsfat med julgodis. Hemlagat:) Ifall nån tittar in.
Te och kaffe finns och termosar med hett vatten. Viktigast - här finns mjuka filtar, ro och vila.
God Vit Jul alla forumvänner / mt

till dig Adde! Att du och Berra fanns på forumet, och generöst delade era erfarenheter gav mig ett hopp som inte kan beskrivas i ord då för tre år sen när jag hittade hit. Att ni båda finns kvar, liksom jag, i nyktra, levande liv hoppas jag att kan ge hopp till andra som är i början av den knaggliga vägen mot ett nyktert liv. För mig har det blivit ett mantra att man kan ta makten över sitt liv. Och man kan återta den makt man förlorat. Att du dessutom är ett levande bevis på att man kan resa sig när "ramen" faller är ytterligare en dimension av samma faktum.
Tack för att du finns och delar med dig! Önskar dig en skön jul med mat du gillar och bra program på TV. Allt gott och varmaste julkramen ♥ / mt

som jag gärna hoppar över.....

När jag var aktiv alkoholist så var ju helgen en 3-dagars fylla för att slippa alla krav och ångesten med alla måsten och press. Nu är jag på väg med en förändring och är själv under helgen, jag får göra precis vad jag vill, äta vad jag vill, sova när jag vill, jobba om jag vill....jag är fri och jag kan känna att detta är en start på mitt nya liv som jag ska forma helt på mitt egna sätt.

Det har tagit 2,5 år att komma hit men nu ser jag att gubben fortfarande kan göra en total förändring av sitt liv, den andra genomgripande förändringen jag gör i livet. Det är en stor gåva att jag fått denna möjlighet fast jag inte såg det när allt rasade och nu vill jag förvalta denna gåva efter bästa förmåga.

Jag har under hösten tappat kontakt med 3 vänner i gemenskapen och det svider i hjärtat. Jag vet att jag inte kan påverka men det bär så inihelvete emot att "acceptera det jag inte kan förändra". Jag vill ju så gärna att det ska gå bra för mina fina vänner och när de bara försvinner känner jag en knuta i magen av oro. Jag hatar när jag får läsa i dödsannonserna eller på facebook vad som hänt. Jag vet att vi alkoholister/drogberoende lever på gränsen till döden i vårt aktiva liv, jag har ju själv varit där, men ändå blir jag aldrig van vid det. Och det hoppas jag att jag aldrig blir !! Jag har mött så många skadade människor som i sin drogfrihet inte kan/vill/orkar se sina medmänniskor och de behov de har. De bygger en mur runt sig och har ett totalt självcentrerat sätt som gör alla känslor helt meningslösa.

Och jag vill inte dit !!

Jag vill bry mig om andra, se att vi är alla lika oavsett kön, etnisk tillhörighet, beroende, status......under vårt skinn ser vi alla lika ut.

Det tog mig över 20 år i alkoholismen till att jag slutligen kapitulerade och insåg att jag behövde hjälp. En hjälp som jag än idag behöver och som jag idag även har möjlighet att dela med mig av om nån så önskar. Jag rådrack de sista åren, 10,2 öl och Explorer (varför dricker inga så här på forumet ?? Bara finvin och finwhiskey :-))) ), det primära var fyllan, inget annat. Jag kan komma ihåg avslappningen som spreds i kroppen vid första klunken öl men jag har också i färskt minne när jag tog återställaren i form av en klunk Explorer som formligen exploderade (därför den heter så ??? ) i magen och vände upp i en kaskadspya. Jag minns besvikelsen och snålheten när en klunk försvann sådär :-(( , och jag ville så gärna tvinga den kvar i magen så jag fick min kemiska sinnesro. Jag löste det med att först ta en klunk öl som lade sig som ett skyddande lock i magen. Nöden är uppfinningarnas moder.

Jag undviker allt, verkligen ALLT, som kan trigga igång mig idag för jag vill inte tillbaka. För mig fanns inga finglas att dricka ur de sista 10 åren, det var direkt ur flaskan/burken. Jag är ägare till en fin uppsättning glas som är ämnade till diverse olika drycker och jag har försökt att bli av med dem för de representerar trots allt ett betydligt värde vid nyinköp men marknaden är väldigt begränsad i min krets av bekanta :-)) Förmodligen blir det dödsboet som får göra sig av med dem på lämpligt sätt.

Ett något blandat, surrigt, inlägg men så är jag idag när jag är helt nykter och jag trivs med det :-))

Ta hand om er med hjälp av en dag i taget och beslutet om att inte dricka just idag så ökar era chanser till ett bra liv utan alkohol eller droger betydligt !

Kram på er alla ♥

Vad bra att du klarat första dygnet. Nu kan det inte bli värre.
Det där med gråten känner jag igen, jag grät oxså mycket utan
att förstå varför. Mycket känslor ska fram när alkoholen går ur
kroppen. Ja, idag blir en liten prövning men jag vet nu att för
mig blir det julmust. Finns ingen återvändo till fyllan som
förstört så mycket. Den är min värsta fiende. Om bara folk kunde
fatta utan att ifrågasätta. Numera säger jag, JAG HAR DRUCKIGT
FÄRDIGT, det blir tyst men numera skiter jag i vilket det är
mitt liv och mitt val.
Ha en skön jul
Hejar på dig
Konstnären

Var stolt över dina 23 dagar. Jag är jäkligt stolt över mina 3 månader
och 2 veckor. Trodde aldrig det skulle gå. Men det har det, svårt var det
i början och i går kväll hade jag en liten deppighet. Men lyckades styra
om tankarna till något jag är glad för. Listan blev ganska lång
Glad att jag överlevde sista återfallet
Glad att slippa ångesten som var jävulsk i september.
Glad att slippa stressen med inköp och tänka på att det räckte till dagen därpå.
Glad att slippa uppleva skräcken när vinkartongerna gapade tomma dagen efter
Glad över att sitta och vänta på att kl ska bli 10 och bolaget öppnar
Glad över att slippa invirade ångestlakan
Glad över att slippa darrningarna som jag fick sista gångerna
Glad över min aptit både vad gäller mat och livet
Glad över att vakna till en ny dag även om inte allt är på topp.
Ha en underbar jul
Konstnären

Dag 23 utan en droppe. Yes!!

Igår var vi bortbjudna till några vänner på middag. Tackade nej till välkomstdrinken och blev väldigt ifrågasatt över varför jag inte drack, främst av den manliga delen av gästerna på tillställningen. Jag "försvarade" mig lite tafatt med att jag hade en hälsoperiod och fokuserade på träning, och att jag faktiskt hade mått rätt bra av att inte dricka.. Men ändå blev det så pass att en av damerna grep in och bryskt förklarade att det faktiskt var helt ok att inte dricka. Fick sen under kvällen flera propåer att ta en öl eller ett glas vin iallafall.

Har inte fattat riktigt att det är så här förren nu och jag hade säkerligen gjort likadant själv för bara en månad sen. Och eftersom jag inte berättade om mina problem så kan jag inte klandra dom heller. Men, det är nog bäst att undvika sociala sammanhang där det förekommer alkohol om man inte känner sig tillräckligt stark för stunden för att stå emot.

Imorgon är det julafton, blir samma visa då. Men kommer ta en annan strategi, helt enkelt tacka nej och sen inte ge sig in i någon diskussion, även om någon skulle fråga rakt ut.

Kan bli några tuffa dagar framöver men vi klarar det!

God jul allihop!

Hej Verdon! Välkommen till forumet, har själv fått massa stöd här så du har kommit rätt! Utan att vara någon form av expert så tycker jag att du helt enkelt ska bryta tvärt, sluta drick helt enkelt, den värsta abstinensen och ångesten går över på några dagar, jag lovar! För mig har det hjälpt med fysisk aktivitet, träna! Ta en långpromenad, ge dig ut och jogga, eller vad som helst för att bryta ditt normala beteende...

Lycka till!

God jul MonaMi! Härligt att höra att din plan med nedtrappning funkar, det blir en perfekt start på det nya året! Kämpa på och lycka till!

Bra jobbat! Du har klarat det värsta, ta nu bara en dag i taget och försök glädjas åt detta stora steg du tagit.

Jag brukar tänka vad min förrförre VD alltid sade på jullunchen inför alla anställda,
Nästa år ska bli det mest spännande och framgångsrika året hittills i vår historia!

Det sade han varje år, och det lät lite floskigt tyckte jag då, idag så känns det som om det vore en förutsättning,
Inför varje år att tänka optimistiskt, nästa år, då minsann...
Då ska allt bli bättre.

Forumet har betytt mest för mig de senaste åren, här har jag kunnat dryfta alla hjärnspöken,
Och får svar med andra vinklingar på den, jag ser på nyheterna om barn som far illa under julen med
Alkoholiserade föräldrar. 385 000 tror jag visst det var, det är en enorm siffra.
Läste ett Facebookinlägg om en polis som bad alla föräldrar att låta bli alkoholen i jul,
Han hade sett så mycket skit under sina år, pappan t.ex som slagit sönder sitt hem i ren fylldille,
Mamman och barnen som tog skydd i en klädkammare osv osv.

Det är hemskt att alla inte får uppleva en julefrid, jag minns när jag i 20års åldern ringde upp en tjej som jag var kär i på julafton för att önska god jul
Hon bodde neråt Karlshamn eller liknande, det var stökigt i bakgrunden och hur hon sade att de var hennes bror och pappa som fajtades,
Det gjorde de var jul när de blivit fulla, och det här hände före Kalle Anka på tv'n.
Jag som växt upp i ett absoluthem hade inte ens lättglögg på julen, var helt oförstående.

Julsprit kom inte in i mitt liv förräns jag träffade min fru, de drack nubbe och groggar på julen, tycker fortfarande inte att det hör till julen.
Julen är barnens tid, och de dricker aldrig alkohol, då ska vi vuxna heller inte förstöra den dagen på året.

Själv mår jag just nu skit, sista arbetsdagen innan jul tillbringades på muggen, det lackar mot julen, själv spraylackerar jag muggen
I en magåtkomma, det är nog något virus också när det värker i leder och med en sprängande huvudvärk, febern åker jojo,
Och utan att tycka-synd-om-mig-själv-syndromet, men det var länge sedan jag var så här risig.
Ingen bra start på den här julen, men det är bara att acceptera, sinnesrobönen gör sig gällande.
Det är en sak som jag har lärt mig, inte låta mig påverkas av det jag inte kan påverka.

Jag kan låta bli att bli full över julen, men kan inte förhindra att jag blir sjuk, och det lindrar heller inte sjukdomen med att dricka.

Så från oss alla till er alla, en önskan om en trevlig och nykter jul, där sitter ni med ett äss i rockärmen, det kan bli er julgåva till er själva och de andra i släkten.

Berra

ett dygn och sex timmar. har lagt märke till att jag börjar gråta helt okontrollerat vid opassande tillfällen typ mitt på trottoaren eller när jag tittar på vädret eller handlar kaffe..är detta vanligt?det är inte den medvetna sörjande eller lättade gråten utan bara fysisk tårar,, snor och hulkande.

julafton imorgon. håller tummar för mej själv och alla er andra. två dygn ska jag ta.

sakta men säkert fortsätter jag att fasa ut alkoholen, ikväll
ska jag dricka 6 cl.

Förhoppningsvis når jag punkt zero om ca en vecka och det
känns både bra och lite skrämmande.

GOD JUL Forumet och lycka till alla ni som kämpar!