Senaste kommentarerna i forumet

säger även jag.
Att skriva här för att reda ut varför man dricker och hur man kan härda ut när prövningarna kommer är till stor hjälp. Själv slutar jag inte förvånas över hur lika varandra vi är oavsett bakgrund, ålder och. socioekonomisk status.
Nu är du här. Det är bra.

Som säger välkommen in! Du verkar var tydlig klarsynt och bestämd, och det är ju bra!

Stort lycka till!

Hej Abel
Välkommen hit. Här hittar du väldigt mycket information om är nyttig. Inget är påtvingat utifrån utan skrivet av riktiga människor som är/har varit i samma situation som du.
Att skriva på "sin" tråd är bara det en ventil.
Smyga, må dåligt och missköta det mesta är en belöning som alkoholen ger dig.

Kämpa på!

fina ni som svarar här fast jag inte har ork att skriva i andra trådar än min egen. Har nu sovit så gott och nyktert i vad, 9 dagar, att jag låg sömnlös i natt. Men bara vaken, inte svettig, inte fylld av ångest, bara vaken.
Har uppenbarligen sovit i kapp och behöver inte längre gå och lägga mig klockan 10 för att orka med allt. Städat i helgen har jag gjort men på ett annat sätt, inte på det där jagade ångestfyllda sättet där jag liksom desperat försöker hitta ett värde i mig, där jag måste göra en massa präktiga, duktiga saker för att få existera i denna familj utan på ett lugnt sätt. Noggrannare. Jag har denna helg mitt i allt kaos som det innebär med sjuka barn och advent och allt haft små små ögonblick av komplett och total trivsel. Det är väl det som är lycka, när man bara mitt uppe i några sekunder bara är ett med nuet och bara trivs. TRIVS! Det har jag inte gjort på länge.
Tänker mycket på det här att alkohol är en depressiv drog. Läste en undersökning om att serotoninnivån sjönk med 75% för kvinnor om de drog i sig (en enorm mängd men i alla fall) fyra flaskor vin om dagen. 75%! Inte konstigt att ångesten är skyhög. Och det är så uselt och lömskt det där. Man känner sig deprimerad och tycker att det enda som kan pigga upp mig och humöret är vin och så är det det som är orsaken till depressionen. Även om jag legat på den i det här fallet moderata nivån av tre flaskor vin i veckan så är det klart att min hjärna påverkats på fler sätt än det uppenbara. Låt mig aldrig tro att livet blir roligare eller bättre med vin i igen. Jag vill faktiskt inte dricka något mer någon gång men är ändå rädd för att trilla dit. Har redan haft tankar på att det här går ju så förbannat lätt att jag kan ju inte ha några problem? Eller hur. Gudars.

Så då var den då här! Har i och för sig aldrig haft något emot måndagar, men idag är dom förknippade med något positivt. Veckodagen...
Likt en nykär tonåring som räknar dagar i en ny relation. Varför räknar jag dagar och veckor? Kanske för att att det känns som en så stor uppgift och näst intill som en omöjlighet. Men det är det inte, det finns det många här som kan intyga, och er tänker jag fortsätta att låta mig inspireras av. Som du konstnären som helt plötsligt postar, och ger uppmuntran.
Jobbigt naturligtvis att det går upp och ner, och det har jag läst här inne flera gånger. Vissa har till och med skrivit att det kommer dippar, ofta vid 3,6 och 9 månader. Så du ska se att det kommer nog snart en lugnare fas igen Konstnären!

Styrka i vintermörkret till alla!

Tack Lilla fjäril. Vilken komplimang. Jag läser ju ofta andras trådar. Ja, hela tråden men på något vis har det aldrig slagit mig att någon kanske kunde läsa min. Och ännu mindre att den skulle kunna ge något. Men det är väl så vi sjuka är. Självföringande. Tyckte om att du vågade nämna mina utbrott bland det "goda " du räknade upp. För jag hade ju det. Utbrott! Har det fortfarande men i mindre grad. Inte lika ofta och inte längre lika banalt baserade. Idag attackerar jag inte heller direkt men är tydligare med vad jag känner. För hur ska folk kunna gissa det? Något jag nästan förväntade mig förr. Min man brukade lite elakt/ärligt säga att ; Nu tappar du fokus igen Fia, för nu handlar det INTE om dig.

Tack även m-m (Jo, jag ska lita på katterna, det är min maginstinkt) och fina (nu härmar jag mt, men jag menar det verkligen, inte för att mt inte skulle mena det. Äsch, ni fattar)) Santorini för att du delar tankar på det där lilla i livet. Det där lilla som kanske ibland drev oss över kanten. Du är väl min rollmodell. Som visade för mig att det gick att förändra.

Jag är inte riktigt där än, men jag känner att jag växer ikapp. Blir den där Fia som det var meningen att skulle bli. Den Fia som mannen och även en del andra tycks se i mig men som jag aldrig har gett en chans. Eftersom jag inte riktigt gillade vad jag såg.

Mitt näststörsta problem (Vi vet ju alla vad det största är...) är tempramentet, men jag börjar lära mig att lika lite som jag kunde skylla på vinet så kan jag skylla på det. Jag är moody liksom? Jo, vem är inte det?

Gårdagen gick bra. Mycket kärlek och ömhet. Men även mycket utmaningar, för det är det han gör min man; Utmanar mig och får mig att växa. Inte genom att frågasätt som en del partners tycks göra utan genom att roa och få mig utvecklas i egen takt. Igår hade vi ett samtal om Nord Korea som fick mig att tänka till...och bli lite imponerad för att mannen kunde namnen på alla som heter likadant. Så jag hänger kvar vid honom för han passar mig. Perfekt? Nej knappast. Han kan vara dryg och lite oåtkomlig i andras ögon. Men jag har också mina fel - precis som Santorini skrev om sig själv. Jag är inte jättesvag för dumhet. Jag är ofta arg och jag tycker inte om människor som inte förberder sig för att betala i livsmedelsaffären. Hur svårt kan det vara? Här står jag med varan X som jag vill ha. Men en stor överraskning när jag efter att ha köat ska dra upp plånboken/kortet. Vända och vrida, leta slantar i kuvert (pensionär) eller fumla efter kortet medans man nonchalerar kassörskan och resten av kön eftersom man pratar i sin mobil.

Det var väl dagens utandning!

Fia

God morgon på dig
Har inte heller haft en nykter december på åratal. Det känns lite märkligt milt sagt.
Mådde så bra igår allt gick så lätt men idag känner jag mig låg. Det var väldigt vad
känslorna svallar när man blivit nykter. Det är som en bergochdalbana för mig i alla
fall. Alla känslor gråt smärta ilska har väl legat gömda i alkoholkapsel innan.
Så fort jag fick en motgång ett glas vin hemskt när jag tänker tillbaka.
Det stor en tom läskback i hallen som mannen ska åka och fylla på. Jag sa till honom
att köpa många julmust till mig, tyckte själv att jag lät ynklig på rösten. Va då
nu börjar tycka synd om mig själv. Livet går upp och ner och om 8 dagar har jag varit
nykter 3 månader. Hade inget val hade nått min botten.
Önskar dig en fin dag
Du är duktig med dina 3 veckor
Konstnären

på dej Berra och tack för söndagsbetraktelsen. Jag kopierar det om nollbiran till min egen tråd - det där möter vi gång på gång. Bottennappet var i somras när vi hade valt fiskrätt beställde alkoholfritt vitt
- Vi har "tyvärr inte" alkoholfritt vin
- Vadå??? Vi drack ju Torres vita Natureo Free här förra sommaren....
- Ja, men de tog bort det för det höll inte måttet ...
Tyvärr hade vi i det ögonblicket inte kraften att tacka och gå. Det tror jag vi har nästa gång - vi blir alltmer förberedda. Ett verkligt steg bakåt på en restaurang i en klass som borde vara mycket välförsedd.
Ha en bra dag / mt

..en vecka tar sin ände, och en ny börjar om bara en timme...

Ligger förnöjt i sängen och lyssnar på blåsten ute, det riktigt viner i imkanalerna.
TV'n på väggen skräller av sömdagsdeckaren, tittar lite förstrött men är inte imponerad, det kittlar inte alla mina sinnen, det känns som om jag kan förutse alla händelser, som om jag hade sett den tidigare eller så är det så att all smörja på burken är förutsägbar, eller jag kanske är "smartare" än vad regissören tror om mig som tittare, vad vet jag...

Jo jag vet hur den här söndagen borde ha sett ut OM jag inte hade valt min nya väg, den alkoholfria vägen..
Troligen hade jag knäppt den första stölen när förberedelserna pågått för söndagsmiddagen, sedan gått in på rö'tjutets första glas till middagen, till en mat som hade varit näst intill oätlig för man hade blivit inspirerad av något matlagningsprogram och experimenterat hej vilt vid spisen när man har varit på fyllan, och även om man smakat av maten så har smaken varit så avtrubbad av alkoholen att man fortfarande trott att detta var någon gourmandisk nyhet.
Frugan hade klagat på att det var för salt, ungarna hade ätit av potatisen och satt att det hade varit gott men att de inte var hungriga längre enbart för att inte sårat mig.
Sedan inte fattat att de rensat chipskålarna och godiset till myskvällen, för det är så det brukar vara...
..för det är så det brukar vara...., vilken hemsk tanke, när till och med ovanan har blivit en vana.
De vräker i sig onyttigheter för att man som förälder har lagat "äcklig" mat och de sedan ätit sig mätta på skitmat.

Ikväll ligger jag sängen och tänker tillbaka med ett litet leende, för att jag har brutit med det gamla tankesättet, jag gjorde en förändring..., till det bättre.
Det åt sig så pass mätta ikväll på maten att de knappt orkade röra snasket, ett framsteg minsann.

Helgen innehöll även annat som breddade mitt medvetande, och att jag kände mig trygg i min egna övertygelse att jag svarade servitrisen igårkväll med att det går absolut inte bra med med en lättöl istället för en alkoholfri öl, en lättöl innehåller minst 6 gånger mer alkohol än den sämsta nollbiran på sina 0,5%.
Ge mig en ginger Ale istället, och så var dryckesfrågan inte ett problem längre, mer ett litet mörkt mullermoln över att baren inte hade sett över sitt sortiment av de alkoholfria alternativen, de skulle ju aldrig gå torsk på starkbiran t.ex, eller hur?

Ännu en gång kan jag känna en egen trygghet i min gångna vecka, nykterheten vinner var gång.
Var gång jag dessutom följer min intiution om att alltid somna nykter, så blir dagen efter alltid lite bättre än vad jag som värst kunde ha förväntat mig, en måndag eller inte, upplevelsen blir att alltid gå in i en ny dag med optimism oavsett hur gårdagen såg ut, och problemen kan bemötas som om de går att lösa.
Så var det inte när man vaknade bakis, varje dag var då skit, och de kunde bara lösas på ett sätt, med mer alkohol.

Jo det finns ett annat alternativ till varför jag så lätt hamnade i säng så tidigt ikväll, köpte det tjockaste och det mest underbaraste täcke affären kunde erbjuda i fredags.
Inte undra på att man längtar till sängen då, så härligt att få muffla ner sig under det gosiga täcket när det blåser storm ute.
TV'n står på insomningstimer och nu finns det inget som hindrar mig från att somna, när som helst...
Zzzzzzzz....

Berra

Att prata med någon i min närhet om vad som är och har varit. Det får helt enkelt vara så ett tag till. Jag är hur som helst glad att jag hittat tillbaka hit. Tacksam över allt stöd, intressanta tankar som jag fått ta del av under dom gångna veckorna. Närmare bestämt tre stycken imorgon bitti när jag vaknar! Är overkligt hur fort tre veckor kan gå, i synnerhet när minuterna vissa dagar har kännas som timmar.

På något konstigt sätt har dom första nyktra veckorna nästan varit jobbigare än att pendla ut och in i ruset, men det kanske är normalt att kroppen kämpar lite extra just nu. Är ju inte så illa trots allt, jag känner, och det har ju en finess i sig!

Ok, min lilla framgång ger mersmak! Tar en dag i sänder, men önskar i smyg att jag haft årets sista fylla. En nykter december....Finns det? Jag har inte haft det sedan jag fick visdomständer i alla fall.

God söndagsnatt på er!

check bara, hur gick det i fredags? Hoppas allt väl!
//Kramar, Cookie

att du gläntade på dörren till vårt rum. Ingen har ju varit här sedan i somras och visst luktar det lite damm och gammalt
men det är sig likt. Rofyllt...
Här har jag haft många lugnande stunder, klappat lånad katt och låtit tankarna samla sig då de irrat
eller varit ledsna nattetid.
Tänder ljuset och sitter en stund. Hade varit fint med en pratstund här ikväll.

Allt gott... Lev väl...

Tilde

Fungerar också bra en lördag framför tv:n ☕️
Dock somnade jag i vanlig ordning ca 3-3.30 på sen natten/tidig morgonen och har varit tablettseg halva dan.
En sväng till gamla stans julmarknad och NK::s julskyltning har givit dagen innehåll och stor mängd frisk luft. Det blåste ordentligt och jag känner mig urblåst och uppfriskad.
Nu lagar sambon mat i köket ackompanjerad av rock på paddan, han verkar vara i god adventsform.
Hoppas på en skön kväll och en natt med bättre sömn.
Lite kvällsångest lurar i bakhuvudet, som alltid när det närmar sig läggdags.
Varför har jag så svårt att komma till ro, få lugn i sinnet, tyst på alla tankar när jag väl ligger och ska sova?
Jag har inte ens tydligt formulerade tankar längre, det är mer som att en massa tankar och intryck far omkring helt ostrukturerat i mitt huvud utan att jag kan fånga någon av dem till begriplighet. Det surrar och snurrar, brusar som i ett upprört bisamhälle, och jag är på helspänn utan att egentligen veta varför och av vad.

På dagtid kan jag distrahera mig, göra saker som intresserar mig, aktivera mig och fokusera all min hjärnverksamhet till konstruktiva projekt. Jag kan även göra avspännings övningar och mindfulness och lyckas slappna av rätt bra.
Men nattetid är det som att alla dessa redskap blir borttappade och jag har inte längre tillgång till dem.

.

Tack för din kommentar! Bra att du tar dej "ställtid", man kan behöva sätta upp en tidpunkt då man ska sluta. Bara man inte skjuter upp den sen. Har du läst min tråd så ser du att jag samtidigt började med LCHF, lågkolhydratkosten. Det gav mej nåt annat att tänka på samtidigt som jag tror att det faktiskt hjälper mot sug. Men det fina med den kosten var att jag gick så snabbt ner i vikt! Det ger självförtroendet en sån skjuts framåt och man känner att man inte vill förstöra mer för sej. Jag hade drygt 20 kg övervikt så jag vet precis vad du menar med att sitta på balkongen. Jag ville inte åka på semester ens. På 10 veckor gick jag ner 10 kg och det blev stor skillnad. Sen gick jag ner resterande 10 på ett halvår kanske. Nu har jag några envisa kilon kvar men det gör inget. Jag är "normal" för min ålder dvs har lite extra kring magen. Det beror på att jag frossar på godis ibland. Men det ska ha bort det också.

Drick du ditt vin nu under semestern och ställ in dej på ditt nya liv när du kommer hem. Du kan om du vill. Det är såå värt att kämpa lite och jag tycker inte ens att jag kämpat. Med LCHF får man äta sej mätt på god mat, det viktiga är att inte äta för mycket kolhydrater. Bara alkoholen i sej gör det omöjligt att gå ner i vikt så när man lämnar bort den är mycket vunnet. Se fram emot ditt nya liv! Jag ser fram emot att följa din väg dit.

Hur gör man för att ta bort en kommentar som blivit dubbel?

Hur tar man bort en kommentar som blivit dubbel?

1a advent idag och det märks faktiskt här på Kanarieöarna, här finns tomtar och klädda julgranar lite överallt. Solen lyser fortfarande med sin frånvaro och det är ju lite tråkigt. Men jag promenerar en del, läser böcker och läser en massa här på forumet. Tyvärr blir det en hel del alkohol också och det är så synd, för det var ju så här jag inte ville ha min semester. Alkoholen gör att min mage känns svullen och då känner jag mig ännu tjockare och får ännu sämre självförtroende och så gömmer jag mig på hotellrummet och dricker vin istället. Så här vill jag inte ha mitt liv och det är väl bara jag själv som kan gör något åt det.

Nu har jag läst igenom nästan hela din tråd och den har också gett mig framtidstro. Sitter på mitt hotellrum nere på Kanarieöarna, solen lyser med sin frånvaro men det gör inte alkoholen. Med min stora övervikt är det inte kul att visa sig vid poolen, så jag sitter på balkongen och läser här på forumet samtidigt som jag har någon alkohol i glaset. När man är ensam på en sån här resa så kan man ju göra precis som vill och det har jag också gjort.
Nu var jag rädd för hur det ska gå att vara nykter när jag kommer hem, men för varje framgång som jag läser här på forumet, så känns det bättre. Så skönt att ni som har lyckats fortsätter att skriva om hur bra ni mår, det peppar oss som har det framför oss.

Hej Fia!
Jag har läst igenom hela din tråd nu.
Vilken resa!
Jag är djupt berörd av att läsa dina uppriktiga tankar, känslor, funderingar, utbrott, reaktioner, och att se hur du kämpat dig fram till den plats där du är idag. Jag får så många tankar när jag läser, det har nästan varit som att läsa en spännande bok.
Det är ju boken om ditt liv sådant det sett ut, naket och avskalat beskrivet, men alltid med en mycket varm och fin, stundtals väldigt humoristisk ton. Du är bra på att använda språket som ett verktyg och jag tror att du haft stor hjälp i din process av att skriva här.
Du har också väckt reaktioner, känslor och tankar hos andra, och vissa av de människor som följt din resa är själva duktiga skribenter, men framförallt fantastiska medmänniskor, kloka och uppmuntrande. Bekymrade då du dröjer några dagar med ny uppdatering, aldrig dömande om du fallit av.
Jag tycker det är så otroligt uppmuntrande att läsa om ditt nya, nyktra liv och hur du reflekterar kring och hanterar det.
Jag är Uppvuxen med en pappa som inte "lyckats" med någon metod, som liksom präntat in i mig genom sin kamp att den kampen, mot alkoholen, är man obevekligen dömd att förlora. Du är ett starkt exempel på att så inte är fallet. Tack för det!
Jag förstår att oron inför kommande resa är stark, jag förstår verkligen hur lätt det vore att ta "undantagsfall" när man är på semester, det räknas ju liksom inte! Jag hoppas och tror att du kommer att fixa det! Du har gjort ett grundligt förarbete och du har varit öppen mot mannen, givit honom ärliga skäl till varför du inte vill dricka.
ATT du inte vill dricka.
Punkt
Du skriver att du känner dig mer hemma i anhörig trådarna nu.
Jag tror det är där jag ska försöka hitta lite egna svar också. För min problematik handlar nog faktiskt mycket om min pappa!
Tack för att du så ärligt skrivit om din resa, som kanske inte ens såg ut som en resa i början, utan mer som dag 1 gång på gång. När man läser hela tråden och ser hur den ena dagen läggs till den andra så ser manockså en resa som inneburit en härlig personlig utveckling! Jag är tacksam att jag hittade dig!

Kämpa på. Så gott att känna livet och inte ruset!

Tillbringar min söndagsförmiddag i soffan med vinterstudion som sällskap. En vana jag la mig till med för några år sedan när festerna och evenemangen stod som spön i backen på lördagarna. Då var vinterstudion ett bra sällskap till bakfylleångesten och petandet i frukosten, tankarna på att jag måste ta mig upp och göra något vettigt kunde dämpas av att det i alla fall var något bra på tv'n. Idag är det högst frivilligt (jag är intresserad av skidåkning), och jag har inget dåligt samvete över att jag hänger här. Men tanken på hur jag tänkte då, att när evenemangen (längdskidor, skidskytte, alpint och kanske något annat emellan) avlöste varandra så var söndagen räddad. Då kändes inte bakfylleslappandet lika meningslöst och oföretagsamt. Ja ja, fram till nutid.

Igår var jag och maken och botaniserade bland systembolagets alkoholfria utbud. Kom ut med klirrande kassar och det kändes nästan som förr i tiden... tänkte att den som ser mig nu tror inte att jag är alkoholfri... Tänkte recensera lite av det vi provade:
- Staropramens alkoholfria öl - helt ok, kommer att köpa den igen
- Fentimans ginger beer, ingefärsöl (som jag tycker är jättegott). Små snygga flaskor som man inte alls behöver skämmas för. Mycket gott, kanske lite sötare än de är med alkohol i.
- Natureo rött vin. Smakade vin, och inte bara druvjuice (vilket det väl egentligen är), inte som ett rött vin med alkohol, men gott till maten.

Sen köpte vi ett rosébubbel som jag kan återkomma till och en lagrad julmust i en snygg flaska. Som Pellepennan skrev så är ju priset en glad överraskning, 175:- för alltihop.

I övrigt tycker jag att det ger så mycket att läsa här, om andras liv och sätt att hantera sitt liv utan alkohol. Ofta är våra tankar ganska lika, och det är synd att det ska vara så svårt att prata om detta i verkliga livet. Jag brukar ofta tänka att livet har tagit mig hit, där jag är genom att jag gjort en massa icke-val, dvs har flutit med och bestämt mig utan att ha tagit medvetna beslut. Klart att jag ibland fattar medvetna beslut, men ofta handlar det om att halka iväg på ett bananskal åt ett håll som man kanske inte tänkt. Detta med att avstå från alkohol är så mycket tvärtemot jag kan komma bananskalslivet. Ett högst medvetet och kanske ett av de viktigare besluten jag tagit på länge. Det beslutet, å andra sidan gör att jag fattar en massa mindre beslut och ibland halkar iväg i nya riktningar. Kan inte låta bli att vara nyfiken på vart det ska ta mig... en intressant resa, med många bra saker och en del jobbiga. Många känslosvängningar som är svårt att hänga med i ibland.

Ja, det var lite söndagsfilosoferingar. Snart ut i friska luften och få en dos av dagsljus och sol, och inte bara titta på andra människor som är aktiva utomhus :)

/m

Hej på er!

Söndag förmiddag och jag har varit ute på en promenad på en timme. Blåsigt, men soligt och riktigt skönt.
Tankarna fladdrar under tiden omkring hit & dit som vanligt.

Nu halkade jag in på hur jag alltid tänkt den senaste tiden.
Jag är som person en som funderar mycket på vad som eventuellt kan hända i framtiden, både bra och eventuella dåliga saker.
Några exempel:
- Om jag bara köper den där nya prylen för min hobby så kommer jag att bli så mycket bättre!
- Vad skönt när jag kommer hem i kväll och har tagit de där glasen Whisky!
- Bilen låter konstigt, fy f_n, vad dyrt det kommer att bli!

I samtliga fall infinner sig en känsla i samma ögonblick som jag tänker tanken, bra eller dålig...

De senaste veckorna har jag ju lyckats "programmera om" skallen till att fokusera på hur bra det ska kännas när jag vaknar och INTE har druckit (tack Berra).
Om man lyckas med detta vad gäller alkoholen, borde det väl gå att applicera på det mesta? Eller?
Är det så att det "bara" gäller att jobba med sina tankar, vara vaksam på dem, vrida fram och tillbaka på dem, ge dem tid tills det blir "rätt" i skallen?

Flummiga funderingar på Första Advent. :-)

Ha en bra/skön vecka alla!

Buzzz

Ja, dina reflektioner är definitivt en hjälp framåt! Ofta hakar vi upp oss på svårigheterna, och vill identifiera oss med dem som har det lika svårt som en själv, men i det här läget tror jag att det bra att lyfta hakan och blicken lite och försöka se hur livet kan se ut i framtiden, ha en målbild som jag kan översätta till mitt eget liv. Mig hjälper det mycket att läsa tankar och reflektioner från er som har kommit längre än jag, plocka lite här och där och lägga till mina egna nya erfarenheter för att på det sättet komma vidare. Tack!

/m

Rolig läsning på söndagsförmiddagen!

Ja, det är väl så att när man gör ett sådant här beslut om livsstilsförändring så ger det en gungning i hela ens jag. Värdera - omvärdera nästan allt. Kanske inte heller så lätt för de nära att hänga med i ens tankar och funderingar, man gör det ju inte ens själv...

Ha en bra dag, och jag säger som mulletant, lita på katterna :)
/m

Ja, förstår dina tankar, detta att allt handlar om mig och mina bedrifter på den alkoholfria fronten. Det är väl en av orsakerna till att forumet är så viktigt, att få skriva ner och få bekräftelse av andra som förstår känslan. Och också att det är viktigt att prata med någon om det IRL också. I alla fall för mig.

Låter som att du är en bra bit på rätt väg i alla fall, roligt att läsa!
Jag och maken var förresten inne på bolaget och handlade alkoholfritt igår, ska skriva en liten recension i min tråd :)
/m