Senaste kommentarerna i forumet

Är faktiskt lite nyfiken, och rädd, för hur man ska reagera när det kommer till situationen när man har alkoholliknande drycker i glaset. Vill ändå utmana mig själv lite, och har tidigare känt att jag kan bli starkare av att utmana mig själv. Sätta "honom" - ni vet han som snackar strunt - på plats!

I fredags besökte jag därför mitt lokala systembolag. Det är en butik där faktiskt ett par unga i personalen är jätteduktiga. Det jag menar är den unga generation av anställda som faktiskt har ett genuint intresse, och faktiskt stor kunskap om dryck. Nåväl, jag är ju en välkänd kund i butiken, så när jag nu kom in efter att ganska länge hållit mig därifrån så frågade en av dom mest hjälpsamma killarna: Tja! hur är läget, letar du efter något speciellt? Min första impuls var att svar ungefär så här:

Jodå, ganska bra faktiskt, och ännu bättre om jag slipper se din nuna så ofta! :-)

Men det sa jag inte...Bra! sa jag, vet du var det alkoholfria veteölet står? Han pekade mot en annan hyllsektion, och så var det inte mer med det! Eller var det det? Jo det var det. Det var inte inbillning att jag såg att han reagerade. Som ett tyst samförstånd. Jag kände att han visste, och jag tror han kände att jag visste att han visste...

Så med tre flaskor (som passade i matkassen) och 37 spänn fattigare lämnade jag butiken. 37 spänn.. krockade lite i huvudet, menar du växel på en femhundring? Nej tack, jag behöver inte kvittot, släng det!

Nåväl, ibland tror jag att "världen snurrar" kring det här med PP och Alkoholen. Så är det naturligtvis inte. Det är som när man förlorat en nära anhörig. Man tycker att världen bara borde stå stilla, att omgivningen borde fatta det fruktansvärda som hänt. Så är det ju inte! I centrum möter man alla påsbärande, förväntansfulla, festprissar. Så kommer det att vara framöver. Att PP har alkoholproblem är inget som förändrar världen. Förutom MIN egen lilla värld förstås!

Den världen är idag på förmiddagen ganska bra! Väcktes av barnen tidigt. Dom babblade om den stundande premiären av adventskalendern. Att orka hinna med en frukost innan 08.45 en söndag känns fantastiskt! Nu ut i solen!

En fin dag till er alla därute!

att du är nyförälskad! Det kan man bli ibland i sin gamla gubbe! Jag hoppas att ni hittar tillbaka till varandra för jag tycker det låter som att ni verkligen älskar varandra och att han är en bra man. Lite vilsen naturligtvis över den nya Fia som han inte känner igen och som blivit lite "svår":) Men han är snäll skriver du, han slår dej inte och han är generös. Han älskar dej. Goda egenskaper allihop. Och man får tänka lite som så här (nu berättar jag inte vad du ska göra utan hur jag tänkt); var hittar man den perfekta mannen? Vem är förresten perfekt? Jag? Nej långt ifrån. Jag dricker inte alkohol längre men jag har andra "fel" att reta upp sej på. Min man vill absolut inte att jag ska börja dricka igen. Jag har "hotat" med det nån gång när jag varit trött på honom för att han druckit för mycket. Jag har sagt att när jag själv drack så brydde jag mej inte om att han var full men det är knappast en lösning att jag börjar dricka igen? Nej, det tycker han inte!

På det stora hela, när jag ser tillbaka på det 1,5 år som gått sen jag slutade, så är vårt gemensamma liv mycket bättre. Min man försöker. Han dricker mycket mindre i alla fall. Han har ett stressigt jobb som chaufför, då kan han inte dricka nåt. Så när han kommer hem vill han varva ner med alkohol. Ok, det är trist för mej som saknat honom under vecka om han går "in i dimman" när han kommer hem. Då är jag lika ensam eftersom jag inte gillar "byfånen". Men oftast nu så blir det inte för mycket. Sen har han lediga veckor och då går det bra. Jag kanske måste acceptera att han behöver rensa skallen på lördan?

Sen det här med resor, ja det är en svårare sak. Jag var lite fundersam då vi åkte på semester för ett år sedan, all inlcusive dessutom. Kändes lite som "slöseri" att inte dricka då. Men jag har testat det förut under tidigare nykterhet, att tänka att en semesterresa är en isolerad händelse, man kan dricka då och när man kommer hem återgår man till vardagen. Det gick inte. Det förstörde allt jag byggt upp för åratal framåt. Gör inte det. Men jag hade en fantastisk, "minnesvärd" vecka senast utan alkohol. Jag drack soda och det gick så bra. Till min stora glädje drack maken väldigt måttligt också. Det var inte som vid tidigare resor att vi ibland var packade redan på eftermiddan. Usch.

Jag önskar verkligen att du hittar en bra lösning!

När man skriver ur hjärtat om sina egna erfarenheter då brukar det också vara till hjälp för andra. Jag är så tacksam för dom förebilder som träder fram och berättar, t.ex My Skarsgård, och dom som vågat skriva böcker om sina erfarenheter. Även Holknekt som jag brukar återkomma till, han har förstärkt min övertygelse att det inte går att börja dricka "normalt" igen när man är en missbrukspersonlighet. Han höll upp närmare 10 år när han trodde att det skulle gå att dricka igen. Nu hade han visst problem med att hålla byxorna uppe också men det hänger säkert ihop:). Där spriten går in osv...

Jag sätter mej också ner som du Mulletant och vet inte vad det ska bli. Har en tanke som jag vill utveckla och sen blir det nästan som en spökskrivare. Måste skriva på min dator så inte stavningsförslagen ställer till det. Det är jättebra för processen att skriva ner sina tankar. Det kan jag rekommendera. Sen läser jag aldrig tillbaka i min egen tråd.

Det som jag känner är det viktiga att arbeta på och som hänger ihop med att låta andra göra sitt, det är att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan dricka. Det är dit vi måste komma och det går. Kanske inte automatiskt men om man inte jobbar på det, då blir det vita knogarnas nykterhet. Då har man svårt att se andra dricka, man blir frestad. Men när man kommit så långt att man ser nykterheten som en förmån då bryr man sej inte längre om vad andra dricker eller gör. Och dit når man om man dagligen tänker på alla vinster man får av nykterheten. Det biter bättre än att tänka på nackdelarna men för all del, visst behöver man minnas dom också.

Jag kan ärligt säga till mej själv nu att jag vill inte dricka alkohol. OM jag skulle kunna dricka "normalt" så skulle jag nu ändå välja nykterheten. Varför måste livet innehålla alkohol för att vara ett bra liv? Absolut inte! Jag äter bra och tar hand om mej på bästa sätt och min kropp behöver inte ta hand om alkoholen längre. Det gör också att jag kan hålla vikten utan problem. Ännu en fördel. Och folk i min omgivning har till fullo accepterat att jag är så här. Man ser fördelen med att jag alltid kan köra bil!

Fia jag ska svara i din tråd, intressanta likheter som sagt!

Ha det bra!

dörren till Filosofiska rummet... lite övergivet och dammigt men annars sig likt. Böckerna, skivorna och termosarna står kvar. Filtarna i sofforna är hopvikta utom en som ligger lite slarvigt på soffan.... Jag hänger en adventsstjärna i fönstret och ställer fram en burk pepparkakor. Sköljer ur termosarna, fyller på i teburkarna och hämtar ett paket kaffe. Ljus och tändstickor finns. Allt är i ordning ifall nån behöver vila sig en stund och samla tankarna... eller låta dem flyga. / mt

Tack mt! Du gör mig alltid glad. Jag känner mig också lite filosofisk idag och jag tänker på något som LillPer till mig om hur vissa människor berör oss mer än andra, även om vi aldrig träffat dem irl. Du är en sådan. Och även vissa andra som jag inte ska räkna upp namnen på, för det vore fel/fult.

Jag har nu suttit en timme och läst i anhörigtrådar. Av någon anledning ger det mig mer än min egen avdelning. (En ledtråd?) Och jag blev glad att du tittade in.

Hela mitt jag är under förändring. De tidiga mornarna. Det faktum att jag idag kan ifrågasätta utan att slå. Men jag är fortfarande feg. Ibland vill jag kommentera på anhörigsidan, ibland gör jag det utan att posta. Ut med skiten liksom (Dompa). Men jag kan inte yttra mig om andras situation när jag inte ser hela situationen. Jag vet inte ens varför min partner dricker eller varför andras partners väljer att slå.

Jag vet att jag tolererar inte ett slag. En otrohet absolut. Jag har känslor för andra män. Varför skulle inte min man ha känslor för andra kvinnor? Fast det är lätt att säga när det (mig veteligen) inte händer.

Ja, ett livsforum är detta. Och det berikar mig. Men nu ska jag krypa tillbaka i sängen, hos min man och mina "lånekatter". Lukta lite på allihopa!

Fia

God morgon, kan bara hålla med mulletant och Fyllefia om dina reflektioner.
Jag är likadan, håller på att bearbeta allt mentalt känner att jag måste.
Jag var helt körd nere ibotten när jag började mitt trevande nya liv. Nej
vi kan inte ändra på alla människor som dricker alkohol jag har stått
framför spegeln och sagt till mig själv i kväll ska du vara glad och inte sur
för att andra dricker. Du har gjort ditt val och det är bra för dig. Du
kan inte dricka mer. Bara att slippa denna plågsamma ångest är guld värt för
mig.
Jag önskar dig en fin 1a advent och tack för dina ord, hjälper mig
Kram
Konstnären

Mörkt ute och jag har tänt alla adventsljustakar. Detta är min
egna stund på morgonen, mannen och våran hund snusar gott.
Ja, då är det första advent och många tankar snurrar i huvudet.
Tänker tillbaka på förra julen då mannen och jag gick omkring
och lullade i alkodimmorna. Såg ut som kriget på juldagsmorgonen.
Usch jag vet att man inte ska tänka så mycket på det som varit
men jag gör det medvetet för att kunna gå vidare i nykterhetens
tecken. Tänk om nio dagar har jag varit nykter 3 månader och jag
växer för varje dag. Man får väl klappa sig själv på axeln här inne.
Vet knappt hur det har gått till men jag var nere dyn och hasade mig
sakta upp. Har fått tillbaka livet. Igår köpte jag ICA s julglögg,
har aldrig hänt i historien förut men det var riktigt gott med lite
pepparkakor till. Innan spetsade vi alltid glöggen med sprit så
att man gick igång efter en mugg. Livet går upp och ner men vem har
sagt att det ska bara vara upp. Deppig ibland skitglad ibland och
då vill jag bara gråta för allt jag har. Skiter numera i materiella ting.
Betyder inte ett smack för mig. Detta var lite svammel från mig.
Kram alla
Konstnären

med en lite ForumFörälskelse - dvs förälskelse som anges på forum... För övrigt: lita på katterna - fy tusan vad våra katter var känsliga för höga och irriterade röster. Tur dom inte behövde bli omhändertagna (he he). Nu är de harmoniska... men, på allvar, de är känsliga för stämningar.
Fina Fia... aldrig ska du ens eftersträva att bli FelFriaFia:) Det är fint att vara en oss ofullkomliga och felbara med vilja att förändras till vårt sannaste jag! / Filosofiska mt

Hej Santorini! Jag tycker också om att få dela dina tankar. Faktum är att jag läste igenom ditt inlägg på damtoan på restaurang igår kväll (tycks ha hittat ett nytt missbruk; Alkoholhjälpens forum) men hann inte svara och dessutom börjar jag se dåligt, och är för fåfäng för att bära läsglasögon offentligt så de fick stanna hemma. Jag kan se utan dem, om jag håller mobilen en meter ifrån ansiktet, men jag kan inte skriva då. (Många bekännelser här) Vem sa att ålderdom skulle bli lätt? Men din text hjälpte mig och delvis fick den mig att ta steget och närma mig mannen igen. Jag log från öra till öra när jag kom ut från toan. Glad i hela ansiktet (MB).

Så nu vill jag bekräfta att din text hjälpte åtminstone ytterligare en -förutom dig själv - människa på jorden och det kanske inte är så lite? Önskar dig en fin morgon i simhallen för det är du värd! (du?)

Fia

Tack för kramen mt! Och för din analys som var glasklar. Brist på finess! Men ändå älskar vi dem. Man undrar ibland vem det är som är konstig :).

Tack även Pellepennan för att delat dina tankar. Det jag skrev om att dricka för att det var sol/regn menade jag för min egen del. Jag hittade alltid en anledning och nu när mannen hittar anledningar så blir jag precis en sån där jag inte vill vara. En rabiat allergisk "ickerökare". Så du gav mig något att tänka på. Samma som Santorini i sin fina text i sin egen tråd har gjort. Jag kan inte ändra andra. Jag har faktiskt inget intresse av att ändra andra. Men ändå blir jag så provocerad när jag ser fylla. Är jag avundsjuk? Kanske lite för jag minns ju hur trevligt det var ibland.

Gårdagen gick bra och för första gången fick mannen sova över i katthemmet. Inte som en "bonus" för att han skött sig utan för att jag kände mig redo. Dessutom hade han inte "skött" sig utan han tog två glas vin igårkväll när vi åt ute. Men han var lite rädd först för att jag inte skulle klara det. Men jag ser en skillnad mellan två glas vin till maten och ensamna öl mitt i natten. Kanske är jag en hycklare som tänker så.

Klart är i alla fall att jag vill gå vidare nu...med mannen och en semester tillsammans skrämmer inte på samma sätt. Men jag ska gardera mig med min krycka antabus. För visst vill jag innerst inne fortfarande ha en färgglad romdrink med ett litet paraply. Ser så fram emot den dagen när jag kommit så långt som t.e.x Santorini och inte längre behöver dividera med mig själv. Jag har kommit en bit. Att gå in på systembolaget och köpa mig en dunk finns inte på världskartan idag. Det är inte för mig. Men en semester bland palmer är inte vardag för mig och där är jag inte lika beredd.

Katterna gillade mannen. Det ser jag som ett bra tecken. Jag tror på den instinkt som små barn och djur visar. Jag vill dit igen; Jag vill kunna lita på min instinkt och det kunde jag inte på fyllan utan jag fattade ofta fel beslut. Jag fattar fortfarande en massa fel...men det är "mina" fel som jag kan stå för.

FörälskadFia

dina tankar santorini. Det där reflekterandet och tillbakablickarna har viktiga i min process. Ofta har jag börjat utan att veta vad jag ska skriva men så kommer tankarna... tankar som jag ser är viktiga för mig själv. Och jag tror att vi som gjort en så lång resa har något att dela med oss av...något man sällan får ta del av på en fikapaus:) / mt

Ibland känner jag att jag behöver skriva ner mina tankar och reflektioner över tiden som gått. Ett och ett halvt år nu, faktiskt den längsta tid jag varit nykter. Men detta är inget rekord på det viset utan min nya livsstil. Jag räknar egentligen inte dagar längre. En sak jag lite undrar över är om det kommer att bli helt naturligt så småningom? Slutar jag tänka på att jag är nykter menar jag? Det är absolut inget problem, jag vill inte dricka och jag trivs utmärkt med livet nu. Men ni förstår säkert hur jag menar, det är ännu en process på nåt vis. Bara det att man går in på detta forum betyder ju att det pågår nåt i hjärnan. Utvecklingen kanske. Bearbetning. Det gör mej ingenting om det fortsätter i åratal heller, det är ändå alldeles självklart att jag inte dricker alkohol. Men jag röker inte heller och inte tänker jag nånsin på det, hur skönt det är att inte behöva röka. Konstiga tankar:).

Det som känns bra är att ju längre tiden går, ju mer "bra" tid jag får bakom mej, desto mer sällan kommer tankarna på det som var. Skammen eller skulden mot mej själv för att jag slösat bort så mycket tid på alkoholen. Gjort är gjort och jag tror att glädjen och tillfredsställelsen över tillvaron idag är större just på grund av att det varit sämre. Man uppskattar inte alltid det som är självklart. Tänk att jag har inga problem med att vara utan vin så här på lördan t.ex. Jag är fullt nöjd med att bara sitta här i lugn och ro. Veta att jag mår bra imorron, kan sova i natt utan att vakna med torr mun och ångest på morrontimmarna. Kan åka till simhallen kl 10 när den öppnar.

En sak som jag känner var det allra viktigaste för mej för att livet som nykter skulle bli självklart var att lära mej leva med alkoholen. Alltså, jag kan inte styra vad andra gör, valet är mitt och det är jag som måste ändra mej. Jag kände så starkt att jag nått botten att jag kan säga att det inte var nåt problem för mej att andra drack. Man kanske inte går på en stökig fest för man orkar inte med folk som blir på fyllan. Jag har svårt att tåla min man när han dricker för mycket men det är inte att jag blir sugen på det han dricker, tvärtom. Jag har varit på olika tillställningar där en del dricker, andra kör bil hem. Jag har druckit alkoholfritt vin nån gång för omväxlings skull men inte för att kamouflera att jag är nykter utan för att vatten blir lite trist. Skulle jag bli sugen för att andra dricker så är inte lösningen att alla måste vara alkoholfria för att jag är med. Nej, då måste jag jobba hårdare med mej. Men nu är det lyckligtvis inte så.

Lite tankar som jag skriver ner. Postar dom, kanske kan det ge också nån annan nåt att fundera på.

Tack!
Jag sov okej på lagom mängd vin och vaknade utan att känna mig bakis. Däremot förkyld.
Ska passa barnbarnet idag på eftermiddagen och inte inhandla nya drycker till kvällen. Skulle vara Ramlösa då!
Just nu känns det helt okej, hoppas det håller i sig ikväll också!
Lördag, så mycket bättre på tv:n och " ett glas vin" brukar höra ihop...

Hur går det för dig själv?
Kram!

För mig fungerade det inte heller så, att jag sov bättre efter en jobbig sömnlös natt.
Tvärtom, det kändes ungefär som jag var för trött för att sova. Hjärnan hade gått på högvarv allt för länge och kunde inte koppla av.

(Alla tidningars sömnskolor med diverse råd kändes som ett hån mot mig.)

Hoppas verkligen att du fick tag på psykiatrin och fick reda på varför du inte hört något.

Önskar dig en trevlig vit lördagskväll och hoppas du får sova inatt!
Kram
Tanten

- avsaknad av Finess kanske:) Kram till dig! En lång och varm sådan - för att du är så jäkla bra! / mt

Det var tänkvärda ord och jag ska verkligen försöka tänka i de banorna också. Det har inte varit så roligt väder som man önskar när man är på Kanarieöarna o då blir det lätt att jag vill trösta mig med alkohol. Men solen skiner ju inte mer för det.Får försöka hitta andra kul saker att göra o inte gömma mig på hotellrummet.

Låter som väl investerad tid igår. Kanske är det verkligen så mycket man/du kan förvänta sig på så kort tid? Jag menar, det har ju inte förflutit så lång tid mellan det nattliga telefonsamtalet ni hade. och den här morgonen. Det är ju ganska tvära kast eller hur? :-)

Jag vill inte försvara din vackre man, men jag själv känner igen mig i anledningarna att dricka. Jajamen! Dricka av positiva anledningar, dricka av negativa. Jag har druckit massor "av relationsproblem" och att kunna lindra den smärta det gett. Och vad har mitt drickande gett i utbyte? Jo förmodligen mer smärta både hos mig själv och hos min "Suddagumma".

Vet inte hur du känner, men innan jag erkände för mig själv att jag behövde förändra, så skulle jag nog försvarat mig om jag blev konfronterad. Jag vill inte trampa på dom vackra tårna, men kan det vara som med rökare? Dom tidigare storrökarna, blir ibland allergiska mot rökare, och dom mest militanta motståndarna?

Santorini´s inlägg, så klokt tycker jag.

Hoppas på en fortsatt konstruktiv förmiddag för er. Låter som ni är på väg, och annorlunda än i går morse :-)

Tack Santorini! Jag kommer nog att återkomma med frågor. Men nu vet jag att det går att leva med en drinkare trots att man själv inte vill dricka. Du gör det, MB gör det. Kanske kan jag också göra det? Skulle vilja skriva mer men nu är han vaken. Står i dörröppningen och kliar sig i skrevet. Vad fan är det för fel på män?

Fia

Lustigt så många likheter jag ser med din man och min. Hela situationen. Lika fast olika:) Min man håller alltid med när jag blir arg på hans drickande och han vill nog inte ha det så. Men jag inser att han nog inte kan eller vill ge upp det. Det begär jag inte heller men jag önskar att han ska trappa ner. Och det går verkligen åt rätt håll. Det viktigaste för mej är ändå att hans drickande inte alls triggar mej. När du kommer till det Fia så kanske det fungerar med mannen? För man kan inte ändra nån annan, bara sej själv. Jag tycker att när min man dricker för mycket så ökar det bara min motvilja mot alkohol, min tacksamhet för att jag slutat. Måste skratta åt din kommentar att maken blir korkad när han dricker, exakt vad jag tycker! Byfåne brukar jag tänka.

Jag har också saker jag glömt och som är absolut borta. Svarta hål i det förflutna. Kanske lika bra. Även nu glömmer jag saker förstås men nu vet jag att det inte är av fyllan. Det går att gräva fram igen.

Fia jag hoppas verkligen att ni ska kunna lösa det, du och din man. Det är synd på två som tycker om varandra om spriten ska komma emellan. Han måste komma till insikt, ändra sej lite och du blir nog tvungen att inse att han inte tänker/vill sluta. Än. Jag tycker mitt liv med maken ändå är så mycket bättre nu så det är väl värt att leva i, de goda sidorna överväger stort. Genom att vara goda exempel på hur bra det nyktra livet är så kan man hoppas att dom kommer efter. Jag ser en klar förbättring här i alla fall även om han sen ibland faller tillbaka.
Hoppas ni får en trevlig dag!

En konstig morgon men ändå inte. Nu sitter jag här i mitt "gamla" kök medans mannen snusar vidare i sovrummet. Det är en lite angenäm känsla att stå vid dörrposten och titta på honom när han ej tittar tillbaka. Jag kan se den lille pojken i han, den kaxige tonåringen och den vuxne mannen som fatiskt älskar mig. Konstigt hur man kan bli så fäst vid en annan person som jag är vid maken. Konstigt hur jag känner mig hemma i detta kök som jag har undvikit i snart ett halvår.

Jo m-m vi har diskuterat konsumtion och hans vilja/ovilja att trappa ner flera gånger. När jag till sist insåg att jag måste nyktra till var han hur stöttande som helst...i början. Han skulle inte heller dricka. Aldrig ett krav från mig, jag vill inte ha en man på vita knogar. Men ganska snart visade det sig att han inte kunde/ville, inte såg sig som högriskkonsument. Så jag lämnade, inte för att jag inte tolerar hans drickande utan för att blev frestad själv. Idag är läget lite annorlunda. Jag blir inte fullt så frestad men jag blir provocerad när jag ser hur han förändras av drycken. Han blir korkad helt enkelt.

Men gårdagskvällen blev bra! Massor av prat med en nykter man. Han säger att han vill trappa ner för sin egen skull, inte bara min. Det känns bra men samtidigt så undrar jag om han är sann mot sig själv. Jag ska poängtera att han inte är lika nersupen som jag utan för honom är det mer en sån där sak som killar gör. Lite som Tusculanum beskriver; En skev dryckeskultur. Som kanske har urartat en smula. Allt vi gjorde tillsammans de sista åren hade en några droppar i sig.

Semestern då? Jag har sagt att jag skiter i om han dricker så länge han erkänner att han behöver att dricka. Tala bara klarspråk med mig. Säg inte att jag inte är en alkoholist utan bara förvirrad. "Lilla gumma" mig inte. Säg inte att du inte har alkoholproblem själv om du sitter i din ensamhet klockan 01 på natten en vardag och dricker öl. Han säger att drack för att saknade mig. Tjena! Jag drack för att posten var försenad, för att det var regn/sol/what ever. Goda nyheter firades, dåliga dränktes.

Samtalet ska fortsätta idag. Ska snart väcka mannen och se vad han går för. Är han verkligen beredd på att vandra över till "mitt" och tömma kattlådor?

Tack Nike! Jag var ju givetvis "tvungen" att nämna för mannen att tränaren tyckte om mina fötter. Mannen blev mycket paff då jag inte kom ihåg att han faktiskt har sagt att vi borde skicka in foton till fotfetishen Tarantino och säkra vår inkomst. Det läskiga är att när mannen nämner det så kommer jag faktiskt ihåg. Men har man druckit så mycket som jag så verkar närminnet gå först. Jag/man kommer ihåg saker från min barndom, men inte vad jag/man sa i telefon igår.

Tack för era rader m-m och Nike. Visst skriver jag mycket för mig själv, för att minnas och kunna gå tillbaka men det är alltid härligt att få respons. En annans tankar på de val man gör.

Nu ska jag dra på mig förklädet och överraska mannen med pannkakor och lönnsirap. Not! Nu ska jag bara surfa vidare och vänta på att han kliver upp och fixar frukosten till mig. Jag är ju "gäst" här och det bör väl ge mig lite privilegier?

Fia

PS: Det skrämmer mig lite med allt detta som jag har glömt, ja inte så lite heller. Det skrämmer skiten ur mig. Att jag glömt. Någon annan som känner igen sig? DS

har AA fungerat perfekt och gör så fortfarande.
Jag får lasta av mig det som riskerar bygga permanent bo i skallen och jag har möjlighet att pratat med andra om det som tynger mig. Under mina år i nykterhet så har jag aldrig någonsin varit ensam om mitt bekymmer utan det har alltid funnits nån där som gått igenom samma sak själv och som kunnat visa mig framåt.

För mig är det viktigt att jag får dela fritt utan att nån avbryter så jag verkligen kan känna att jag pratar för min egen skull och får ur mig det som behövs. Och likväl som att rutinen är så att jag inte får kommentarer under min delning så är det sociala snacket före och efter mötet minst lika viktigt. Där får jag direkta svar på min frågor, där kan vi diskutera fram lösningar och där kan jag få direkta, inte alltid så angenäma råd, om hur jag ska gå tillväga för att stärka min nykterhet och få sinnesro i mitt liv.

När jag numera drar iväg på konvent så är det inte de formella mötena som är viktigast för mig utan mötena mellan mötena, de sociala kramvänliga mötena. Att få hälsa, kramas, få känna tilliten hos andra i samma situation och känna styrkan i personliga möten som ger mig kraft att gå vidare med (oftast) ett leende på läpparna. Vi är alla så lika i vår sjukdom, vår väg är likadan och vi gör samma misstag och framsteg fast vi är i olika takt och olika faser men det är så lätt att se likheterna när jag bara öppnar upp mitt av spriten så stängda sinne.

När jag väl insåg att mina, i mitt tycke, knepigheter och konstigheter som jag gjort i fyllan och villan inte alls var specifikt för mig utan högst normalt för den sjukdom jag bär så blev det enklare att acceptera vem jag egentligen är : Jag ÄR en egen person med eget sinne och egna känslor och jag ÄR en stolt nykter alkoholist !

Och den vetskapen gör mig lättare till mods och jag kan idag själv forma min dag till vad som är bra för mig för min egen skull.

I hemmet igen. Skönt.

Kunde ha mått så mycket sämre än vad jag gör nu...
Lite underliga smärtor i kroppen, ben & armar småvärker ungefär som vid en influensa. Kanske vanligt efter ett stopp på tillförsel av alkohol? Har inte känt så här vid föregående försök att lägga ner i alla fall.
Men det är petitesser i sammanhanget, räknar fyra friska veckor nu, det är det viktigaste.

Läser i andra trådar, men törs inte riktigt kommentera allt.
Tänker att jag har försökt att sätta en dag framåt i tiden när jag ska sluta, kanske köpa något nytt för att belöna mig redan i starten, sluta "på måndag", "efter nyår", osv.
Det har fungerat dåligt (obs, för mig).
Om jag ser bakåt på de tillfällena så, tror jag att det berodde på att jag inte tänkt klart på _varför_ jag vill sluta. Bara _att_ jag ville sluta. Känslan som köp-belöningen förde med sig varade bara en kort tid, sedan var jag igång igen. Denna gång ville jag sluta för att jag mådde så eländigt dåligt på alla sätt. Jag orkade / ville inte må så här längre helt enkelt.

Men, som m-m skrev i sin tråd så tycker jag att jag kanske låter nyfrälst eller självgod. Och om jag går in i någon annans tråd och "ger råd" så kanske jag sårar, så jag håller mig här.

m-m, jag tycker och tror att man också måste få ge uttryck för sin glädje över sitt välmående lika väl som när man mår dåligt och vill ha tröst eller hjälp.
Hur som helst, mig hjälper det att skriva här i forumet!

Ha en go' helg alla!

Buzzz

Ja faktiskt låter det skönt, och inte alls illa att kungöra att det går fint. Det är ju helt fantastiskt! Tycker själv att det går ganska hyfsat, och en fredag kväll ter sig helt annorlunda nykter. På spåret är ju inte illa, och kanske har det med fokus att göra. Det är ju inte lätt att koncentrera sig ordentligt på finurliga frågor om hjärnan är bortkopplad i ludd. Själv med ungarna ikväll, och dom ville se Idol. Märkte ingen större skillnad på den upplevelsen. Funkar nog lika bra med eller utan ludd, och snart tröttnade ungarna på all reklam. Så det fick bli saga istället!

God fredagsnatt!

Min första ensamma nyktra fredagskväll känns inte ett dugg sorglig eller deprimerande. Känner mig klart nöjd med mig själv. Har inget sug efter alkohol (=vin). Dricker mitt tonic water, äter jordnötter, stickar, gosar med hunden, kollar på TV och känner mig nästan lite upprymd över min egen förmåga.

När jag startade om för snart sju veckor sedan trodde jag aldrig att det skulle kännas så här bra, och att det skulle gå så enkelt hit fram som det ändå har gjort. Det har varit jättejobbiga stunder, och för den som läser detta och kämpar mot suget låter det kanske som ett hån, eller som något nyfrälst, men jag känner ändå att jag vill dela med mig av känslan av att det går BRA! Jag har kämpat mycket tidigare, varit nykter och slitit med det, men nu går det av sig självt på något sätt. Jag har tänkt några dagar på det, och vågar knappt tänka att det känns bra, men vad sjutton, man ska väl leva här och nu och njuta det som är idag. Morgondagen vet jag ju som sagt inget om.

Och så känner jag mig lurad. Alla fredagar tidigare säsonger av På spåret, när jag druckit ett par (läs 3-4) glas vin innan så har ju frågorna varit skitsvåra. Det var de inte ikväll, trodde knappt mina öron och ögon när jag tog första ledtråden på 10 p... aldrig hänt innan (säg nu inte att den var enkel, låt mig få leva i tron att min intelligenta förmåga har snäppats upp lite)... Känner själv att jag låter självgod, men jag känner mig nöjd med mig själv, och vill också förmedla, som jag skrev innan, till er därute som har det jobbigt, att det finns hopp, man kan må bättre, suget lättar och det BLIR bättre!

Ha en bra fredagskväll :)

Som någon av er kanske har upptäck undertecknar jag mina inlägg med ”May the Force be with you”, från den kultförklarade serien Star-Wars, eftersom jag tycker att vi alla kan behöva Kraften då och då.

Så här säger Mäster Yoda om Kraften - ”En Jedi använder Kraften för kunskap och försvar, aldrig för förinta eller för egen vinnings skull men den mörka sidan av Kraften styrs av hat, rädsla och avund och om du låter dessa känslor styra kommer de till slut att styra dig.”

Kanske något att fundera på så här en fredag kväll när förtroendet för den egna förmågan tryter.

May the Force be with you.