Senaste kommentarerna i forumet

I ett svagt ögonblick tog jag mig den där jag inte behövde.
Dag ett imorgon.......
/A

Timme för timme.
Små beslut, man lovar sig själv.
-Nu är det nog, inget mer. Det fungerar inte.
Små myrsteg.......
Jag tror på dig.
/A

Men du går från klarhet till klarhet.
Du imponerar.........
Tjusigt!
/A

Stanna här och läs läs läs, men skriv även också.
Låt det bli som en dagbok över din kamp.

Vi är många glada likasinnade här.
Häng med tåget nu åker vi!
/A

Men något måste ha hänt då allt föll bort.
Men både Hulda och Fia sade väl samma som jag skrev.
Läste först nu.
Allt väl hoppas jag?
/A

Tufft just nu. Middag hos mannen och diskussioner om eventuell jul-och-nyårsrea. Tradition i vår lilla familj på två. Han lockar med Vietnam och andra förlorade riken. Ställen dit jag alltid har velat åka, men han alltid har vägrat. Nej, svarar jag. Jag bemöts av mer traditionella resemål? Nej. Jag måste tala dåligt klarspråk för han vill inte förstå. Att jag bara kan vara i Katthemmet just nu. Jag är rädd för mig själv i hans sällskap. Vet att han kan förlåta mig tre veckors fylla. Men jag kan inte det, inte än. Nej, jag lägger inte över eventuell kommande fylla på honom. Men över mitt eget semesteragerande.

För jag inte mer människa än att jag vill ligga på vita stränder och bara vara. Men jag vet att i mitt "Bara vara" så ingår fortfarande alkohol. Visst, mindre mängder än när jag ägnade mig åt vinsmuttandet hemma. Men kanske en trigger? Visst kan jag åka med mannen och knapra Antabus. Men blir det då verkligen en semester för honom när frun sitter på andra sidan bordet och kastar härska avundsjuka blickar? Så jag sa NEJ! Och jag ångrar delvis min egensinnighet. Men i år blir det jul och nyår i snö/regnslask för mig. Ganska ledsen men det kunde vara värre, eller? Jag kunde ha varit full av skam istället för bara arg/ledsen/förvirrad.

Fia

Och glädjen man känner är riktigt härlig.
Fortsätt och få denna känsla om och om igen.
Du vet, man ångrar ALDRIG en nykter kväll.
/A

Du är en smart tjej med barn och allt, snälla dok hjälp och få någonting mot suget och så att du inte KAN dricka.
Du hade åtta dagar I bagaget, om du håller upp fem dagar till så har du endast druckit 1 dag på två veckor.
Och när skedde det sist?
Du fixar detta, jag tror på dig!
Du har allt att vinna på att skippa spriten.

Även om mam känner sig liten och ensam så är du såååå viktig för många.
I synnerhet dina barn, dom har bara en mamma.
Och för dom är du den viktigaste I världen!

Lova att du loggar in I morgon och lämnar en uppdatering, oavsett hur det gått.
Det viktigaste är att du hänger kvar.
Detta är starten för en fantastisk fortsättning på resten av DITT liv.

Du kan, du vill och du SKA!
VISSA AV OSS MEDLEMMAR HAR HÄNGT HÄR LÄNGE, så känn ingen stress kolla bara på mig.
Snacka lååååååång startsträcka, men nu åker vi.
Och snart har du två veckor sånär som någon dag hit eller dit.
/A

Det knyter sig I magen på mig när jag läser om att du druckit och tagit tabletter!
Detta är förenat med absolut livsfara!
Vet inte hur du lever eller din livssituation ser ut, men om ingen annan bryr sig så gör JAG det.
Du är på tok för värdefull för att som du själv trodde, att du skulle somna in.
Hoppas verkligen att allt är så pass bra nu så du har vett att INTE laborera med sprit och tabletter.

Lova mig det snälla!
Stanna här och läs bland trådarna, pröva att du kan få hjälp mot beroendet.
Här är du anonym, jag hoppas och vill tro på dig.

Lova att du ringer en jour, kramar!
/A

Jag hoppas att det är ok att jag lånar din tråd vill.sluta för att svara Saga.

Som jag har skrivit någon annanstans är det just här du kan vara absolut ärlig och självutlämnande. Inte nog med att du är fullständigt anonym dessutom umgås du här med fullblodsproffs inom ämnet alkohol och beroende. Det finns inget som inte har behandlats här och vad du än känner eller råkar ut för så här det hänt här tidigare. Här är vi sällan unika med våra tillkortakommande.

I detta forum det finns många som gärna hjälper dig så gott det går. Dina problem är viktiga för dig och du är viktig för oss som finns här eftersom du har tagit första steget till ditt tillfriskande. Du har varit här och lämnat ett avtryck för att du vill få en lösning och hjälp. Bra jobbat!

Jag är riktigt under isen nu... Jag måste nog inse att jag inte klarar detta på egen hand. Vet bara inte var jag ska börja. Jag kan inte söka vård inom landstinget av flera skäl, men ska försöka hitta en kommunalanställd alkoholterapeut kanske. Igår tog jag mer tabletter och drack sprit. Jag har legat vaken hela natten med både syn- och hörselhallucinationer. Jag vågade inte somna för jag trodde jag skulle sluta andas i sömnen. Det är kanske inte rätt att skriva här bland er som är så starka och kämpar mot ett mål. Jag vet inte heller riktigt varför jag skriver, det känns lite bättre helt enkelt. Imorgon ska jag ringa för att få hjälp. Fy vad man känner sig liten i detta.

Hej palle
Jag tror du är på rätt väg i alla fall. Själv tror jag att jag lärde
mig någonting efter ett återfall, och det har nog varit ett tiotal.
Blev lite räddare och räddare för varje gång. Tänkte i alla fall efter
innan jag lyfte glaset. Själv tror jag och hoppas på att jag nådde botten
den 10 september. Så nu på tisdag blir det 9 veckor, men jag känner inte
mig säker kommer nog aldrig att göra det. Det enda jag vet just nu är
att om jag lyfter första glaset nu så är det kört för mig.
Som någon skrev här jag kan inte tänka att jag aldrig mer får dricka, det
blir för tungt.
Vi tar en dag i taget
Må bra
Konstnären

Hej Steven! Jag tror att Hulda har rätt om dina relationstvångstankar. Att du måste ta tag i dem. Kanske med en terapeut. För din skull och för hennes skull. Innan ni gör något så tokigt som att gifta er, eller börja ta en massa lån tillsammans - bara för att det är "så man gör". För då är ni verkligen intrasslade i varandras liv på gott-och-ont.

Så försök reda ut om det är så att du känner dig snärjd. Eller kanske så enkelt som att du inte längre känner dig fysiskt attraherad av sambon. Jag tror att det inte är för ovanligt att man ändrar synsätt på sin livskamrat. Har också förstått att en del män faktiskt blir avtända av en gravid kvinna.

Så för relationens och framtidens skull. Ge dig själv lite mer kredit. Mindre kvällsnöjen framför dator och musik och mera tankeprocess. Jag säger inte att det kommer att bli bra, men det kan vara värt ett försök då det faktiskt handlar om en eventuellt lång framtid. När det gäller sambons utseende så kommer det mig att tänka på något som en klok person (minns ej vem) myntat. "Att det är skönhet som fångar ens uppmärksamhet, men personlighet som fångar ens hjärta". Vad har sambon fångat hos dig?

Fia

God morgon! Kan inte minnas när jag vaknade glad en söndag, det är ju nästan hemskt..Kvällen gick bra och jag drack ngr alkoholfria öl och njöt av god middag med bästa vännerna. När vi satt där på restaurangen kunde jag inte låta bli att låta blicken vandra runt på alla andra okända människor som satt där och drack. Ju längre kvällen gick ju mer ljudliga, skräniga och klumpiga blev många av dom. Minst två glas spilldes ut och en kvinna snubblade förbi oss påväg till toaletten. Det är inte att jag stör mig, men jag ser plötsligt hur det blir med alkohol i kroppen. Stoltast var jag dock när vi hoppade in i bilen halv tolv inatt och JAG KÖRDE! Det har inte hänt sedan jag var gravid 2009.

Idag har jag min bästa morgon sedan jag bestämde mig för att nu får det vara nog! Ha en skön söndag! Kram mia

köpte den ide'n från första början för då blev allt mer lätthanterligt för mig.
Att säga "Aldrig mer" blev alldeles för tungt och för sorgfyllt och ett begrepp jag inte kunde behärska eller förstå. Att ta mitt beslut om att inte dricka just idag och göra bra saker för min egen skull blev viktigt för mig. Och på det sättet blev också hela min livsstilsförändring förhållandevis enkel när jag "bara" behövde hålla mig till dagen i dag. Men med flera små hanterbara dagar så ramlade tiden iväg och jag fick ett bättre och bättre mående.

Fortfarande gör jag så att jag föröker låta bli att sätta för stora mål utan jag håller mig till mindre delmål i livet som jag känner att jag klarar av med lagom arbete. Att reflektera över dagen som är just idag hjälper mig mer än jag kunde ana när jag väl började med det tankesättet.

Ja, jag kanske borde prata med nån. Får fundera. Ikväll känner jag mig så fruktansvärt uttråkad och rastlös. Ingenting känns kul. Allt är bara så grått och trist som novembervädret. Inget dopamin alls kvar i huvet. Jag var ju så nöjd med att vara nykter igår.

Jag är ingen terapeut, men det som slår mig är att du får dessa tankar nu när ni bor i hop och ska ha barn, att det är nån sorts "way out" om du förstår vad jag menar. Du kanske känner dig snärjd, fångad.

Jag vet inte hur du ska få bukt med tankarna, tror nog att du faktiskt behöver proffessionell hjälp. Och då måste du nog ta upp det med en terapeut. Din rädsla att få höra att du inte är tillräckligt kär eller att hon är fel för dig behöver du inte känna. För DU vet ju att det inte är så, eller hur ? Du vågar "outa" dig här, det är ett steg. Försök nu ta ett till, och gör det innan du gräver för djupt ner i tvångstanketräsket. Jag tror inte är svårt att komma ur det.

Kram

Hulda

Tack för de vänliga och peppande orden Tusculanum och FylleFia!

Känns som detta återfall jag tog ändå var nyttigt för mig, har fått en liten djupare insikt i hur jag fungerar.

Nu vill jag bara att huvudvärken ska släppa så jag kan börja leva igen.
Jag är rätt nöjd att jag sitter nykter här ikväll, hoppas alla får en trevlig kväll!

Tack Markatta och mt! Visst var det den. Predikaren. Det får bli en tröst för mig i fortsättningen när jag blir lite otålig. Vinet hjälpte mig faktiskt att varva ner. Jag kunde sitta ner och bara dröna/drömma bort tillvaron. Nu är det nästan omöjligt. Jag vill hela tiden ha stimulans. Men en tid för allting ska jag väl kunna ta till mig. Nu är det tid för att sitta lugn i båten/läka. Famntag får kanske komma senare.

När det gäller flashback så hamnade jag där först när jag började söka på min alkoholism för drygt ett år sedan. Insåg ganska omgående att de individer som skrev där hade även bra många andra problem. De flesta verkade faktiskt helsnurriga. Blev så glad när jag hittade hit. Jag trivs här och jag utvecklas varje dag när jag läser om olika öden och tillvägasätt.

Fia

Ett tips, ta en dag i taget och är det jobbigt så ta det timme för timme.

Skönt att gubben din är med, men utan att verka för entusiastisk....
Du fixar detta! plättlätt blir det nog inte, men det går.
/A

Jag är vad?

Jag tycker nog att du kan känna dig väldigt stolt. Det är inte många som skulle hälla ut hälften. Jag och antagligen många fler skulle nog resonera som att jag slutar efter att jag har druckit upp allt! MBs råd om trådläsning vid oro/ångest/uttråkning är bra. Jag har spenderat många ensamma timmar på det. Dels känner man sig lite mindre ensam, men framför allt lär man sig så mycket om sig själv och sin sjukdom. Man lär sig också att läsa av vilka som har en liiite större chans att klara av att förändra. Jag tror på dig. Ärlighet mot sig själv tycks vara en bra grundsten.

Fia

Du är

för inbjudan till denna tråd. 8 nyktra, hemska, underbara, glädjefyllda, ångestladdade dagar passerade. Och så blev det fredag. Alla barn hade åkt och reptilhjärnan spelade mig ett spratt. Ångesten tog över. Kroppen gick på högvarv. Hade tänkt att inte vara hemma denna kväll, utan göra något med min man så jag kunde distrahera tankarna. Dock hindrade min förkylning och vi blev hemma. Vi satt länge och pratade om hur det varit och att jag inte ska dricka mer. Toppen, verkligen. Inte alla som har sånt stöd och förståelse. Han accepterar inte en droppe till och det hjälper mig förstås mycket i mitt velande. Så vad gör jag när jag vill klättra på väggen men inser att jag inte är Spindelmannen? Pratar jag med min man om det? Tar vi en biltur eller lång promenad? Nej jag trycker i mig 4 citodon och känner mig genast lugnare. Shit!! Vad håller jag på med?? För några år sen var jag mycket måttlig med alkohol, aldrig hållt på med droger. Jag är en driftig, självständig, högutbildad tjej med massa barn och stort socialt nätverk. Jag har uppnått de mål jag satte upp för några år sedan. Men vad spelar det för roll när man bara är människa? Jag är alkoholist. Jag inser det. Och jag har delat det med några utvalda. Men inte faan ska jag byta ett beroende till ett annat!

Jag är den typ av person som alltid sätter andras behov framför mina egna. Jag vill gärna kunna hjälpa, stötta råda er andra här inne. Men nu är jag så skör och behöver ert fantastiska stöd.

Jag vill komma ur detta, men vet inte hur.

Saga

Du låter så befriande ärlig i dina beskrivningar om dig själv och din kamp. Enligt min mening är detta det största framsteget i en rehabilitering. Att erkänna för sig själv att det håller på att gå åt helvete är stort. Den andra delen till ett oberoende är en praktikalitet som kan vara kämpig, obehaglig och krävande men den kan du ta kontroll över. När det känns som väldigt mycket uppförsbacke finns ju råd och stöd att få här.