Senaste kommentarerna i forumet

Klart hon är besviken på dig. Men det tror jag du kan bygga upp genom att
visa att du kan vara nykter.Det tar sin lilla tid att komma i balas,det
gäller att ha tålamod. Själv tar jag bara en dag i taget annars funkar
det inte för mig. Förut tänkte jag, jag får aldrig mer dricka men nu
tänker jag IDAG SKA JAG INTE DRICKA VAD SOM ÄN HÄNDER.
Jag tror det fixar sig för er.
Konstnären

att det går över. Det blir bättre, skammen sjunker undan för undan. Man går vidare. Nu har du din chans att bygga nåt nytt, bättre. MITT sätt att förlåta mej själv och förlikas med det som varit är att vara nykter. Bara genom mitt nya bättre liv, mitt nya JAG, så kan jag försonas med alla tillfällen jag slösat bort med alkoholen. Därför känns det som om nykterheten är närmast religiös. Jag har fått ett nytt liv. Men nu är det upp till dej. Nu har du chansen att ändra dej. En dag kan du i så fall vara glad över detta tråkiga tillfälle. Det blev din BOTTEN, din kraft att sluta. Jag vet att det går.

Starkt jobbat!
Vilken underbar känsla, att du klarade denna blöta tjejträff torrlagd.

Jag är mycket imponerad!

Kram
Tanten

Det är härligt att kliva upp ur sängen, visserligen lite trött, men......
Sund normal trötthet, inget ångestliknande alkoholtrötthets-symtom.

Idag väntar nya utmaningar.
En dag som ska ta mig närmare de där 30 som är mitt mål nu.

Ingen alkohol idag heller!

Kram på er!
Tanten

skrev du i en tråd nyss :

"Men visa att du menar allvar med ditt beslut att sluta dricka.
Tag kontakt med beroende enheten, be att få antabus, VISA att du är alkis som vill sluta.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende igen, men det går.
Men du måste visa I handling att du menar allvar."

Tänk dig in i den meningen själv och ägna dig åt din egen nykterhet och din förändring av ditt liv OM det nu är så att du vill förändras.

Saknar dig här på Forumet.
Hoppas allt är väl med dig.
Snälla, du kan väl skriva ett par rader.

Ha en Fin dag!
Kramar
Tanten

Men visa att du menar allvar med ditt beslut att sluta dricka.
Tag kontakt med beroende enheten, be att få antabus, VISA att du är alkis som vill sluta.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende igen, men det går.
Men du måste visa I handling att du menar allvar.
Du fixar detta, jag vet det.
/A

Grattis till dina alla dagar!
Jobbet är lugnt, det kommer nya chanser.
Jag menade ointressant med mina inlägg, men det var mest ett rop till er därute att just SEEEE MIIG!
Det vet jag att ni gör! Behövde pepp helt enkelt, och det funkade ju.

Rätt, tiden måste bara få gå ibland. Jag tränar mycket och det är min medicin och tyvärr mitt enda verktyg just nu.
Om jag ska vara dräglig att vara med så gäller detta faktum för mig.
Då får jag sinnesro och blir kreativ o nöjd.

Jag har ganska mycket projekt på gång hela tiden och här kanske en del av problemet med mig ligger?
Hjärnan går väldigt mycket på helvarv hela tiden.
Meditation tänker jag mycket på men får inte ro att göra det!

Hur som helst mår jag just nu mycket bra, men något i mig gnager och äter mig konstant.

Kram och kämpa på!

LP

Hahaha, vad jag kommer ihåg så rymde jag inte med någon, men jag planerade att dra flera gånger!

Tack för bekräftelse, i vilket fall som helst. Det var lite så jag tänkte. Jag vet att det inte är det mest intressanta, men inte heller det mest ytliga.

Kul med den där förälskelsen Fia! Det kunde kanske varit jag?

Hur som helst så läser jag runt mycket och har ett fritt jobb där jag ofta styr tiden själv. Så vissa perioder när jag behöver kollar jag ganska ofta.
Ibland inte alls.
Förstår helt att tid är en bristvara för många av oss.

Idag var jag ute på läng skogslöpning, visst var det hala rötter och knotiga stubbar i vägen. Men så skön gubbe jag blir efter träning!

Före lunch är jag som på nålar och kan inte riktigt motivera mig eller slappna av alls. Jag har försökt lära mig att aldrig fatta beslut för tidigt på förmiddagen. Det blir ofta tvärs emot vad jag tycker senare på kvällen!
Jobbigt, och jag försöker hålla mig till den tesen, fast det lyckas definitivt inte alltid.

Då skickar iväg några svar på mailen som är alldeles för vassa eller som lätt kan missuppfattas.
Så nu gäller motion om möjligt före lunch, jobba och var kreativ efter det, gärna fram på kvällen.
Inte för att jag inte är kreativ på morgonen. Men min hjärna och kropp behöver få tillflöde av något ämne som verkar försvinna under natten.

Jobbet jag missade har jag nästan släppt nu. Känner faktiskt tacksamhet att få finna nåt annat eller starta eget.
Det är dags nu tror jag.

Lägger glatt mina 4 dagar i potten!

Kram Fia, allt gott till dig!

Lp

Dina inlägg är verkligen inte ointressanta! Jag läser alla dina inlägg (och andras) och skulle, precis som Fia skrev, kunna tillbringa dygnet runt här men tiden räcker inte till. Jag skriver överhuvudtaget inte alls så många inlägg som jag skulle vilja men jag är så ofattbart tacksam att få ta del av dina och andras tankar och kamp här! Så tack för att du delar med dig!

/Anli

Att bo med ngn som för tillfället inte vill veta av dig kan bryta sönder vem som helst. Hur fasen ska man palla gå till jobbet??

Det sämsta jag kunde göra var att messa ett pinsamt sms om att jag nog är alkis till våra vänner och familj. Det kommer bara förstöra mer för mig. Alla vet om det nu liksom. Vilker de inte skulle gjort om jag inte skickat det där jääävla smset.
Varför är man så dum. Just nu känns det som det kommer ta slut. Det lilla hopp jag har är att vi vill att våra barn ska växa upp i ett hem. Men ett väldigt litet hopp.
hatar mig själv så oerhört mycket just nu. Hon vill ha tid. Men det ger mig oron att tiden kommer leda till ett avslut av våra liv ihop.

Hej Steven! Jag förstår din vånda och din rädsla för att bli som din far. Jag var ofta rädd att bli som min mor. Men vi behöver inte det. Dels är vi inte våra föräldrar. Dels lever vi i en annan tid som trots att det fortfarande är tabu så är det även ok att börja prata om det onda.

Min mor drack sällan (med våra mått mätt). Men när hon drack så blev hon larvig. Ingen orkade bry sig om henne. När ingen reaktion kom så hotade hon oftast med att gå och dränka sig i havet. Jag blev så van så till slut blev min svar bara; "Visst, visst, gör så. Vi fiskar upp dig imorgon". Min far orkade inte ens kommentera.

Jag har förut varit lite som min mor. Ja, inte hotat med självmord, men tagit till stora gester när jag inte har fått som jag velat i min alkoholindränkta hjärna. Hotat med det ena och det andra. Jag har till och med haft klartänkta stunder mitt i galenskapen när jag har tänkt att ; "Shit, vad tokig jag är". Men ändå fortsatt att agera fel.

Men jag hade också andra klara stunder. Jag insåg att med mitt beteende så var jag inget modersmaterial själv. För självupptagen. Det hade jag säkert (eller inte) kunnat ändra på med hårt arbete. Men jag ville inte riskera tredje parts liv i ett kanske/ hopp/expriment. Idag är jag glad över beslutet för det tog mig ca 30 år att tillfriskna.

Men i slutändan gick det att ändra. Jag är inte min mor. Du är inte din far. Du behöver inte agera som han. Nu har du ett snart ett barn. Vad vill du ge honom/henne? Jag tror att du kan ge en hel del. För du tänker till skillnad från många föräldrar. Fortsätt så fortsätt jobba. Jag tror på dig!

Fia

Hej Tusculadum! "Ett sysslolöst sinne är djävulens lekplats", den gillar jag. Visst lär man sig så mycket här på forumet? Nya tankar, andra tänkesatt. Lösningar som är så enkla att man bara vill slå sig för pannan och utbrista; Varför såg jag inte det?

Din misstänksamhet tror jag personligen på är bra. Du håller garden uppe. Är något för lätt så är det ofta en illusion tror jag. Kan ha fel. Men jag tror inte det. Tycker mig se att om man traskar in för självsäker i nykterhet och deklarerar att ; Det här går bra. Där brukar det brista. Nu talar jag inte om de återsteg (gammeltanten) som vi oftast tar utan om den där tron på sig själv. Grundstenarna. Har du byggt upp ett missbruk under ett ex antal år så säger det sig nästan självt att du inte "blir frisk" på en vecka eller två. Eller har jag fel? En del kanske är så starka?

Vi andra får helt enkelt bara fortsätta att botanisera här på forum. Kombinerar vi det med att bränna underhudsfett så är det ju ännu bättre. Win-win. Men jag tror vad som helst är bättre än överkonsumtion. Godis, mat. Jag tittar inte en extra gång på en överviktig människa som jag möter på i vardagen. Men när jag ser ett uppenbart missbruk så hajar jag till. Reagerar.

Vet inte riktigt vart jag är på väg med detta, men å andra sidan ser jag inte varför det skulle vara det viktigaste i ett samtal/en kommunikation?

Fia

Hej konstnären! Jag ser också de där småsakerna nuförtiden. En blessing på ont-och-gott. Löven trillar av. Kylan kommer. Folk tar fram otvättade kläder från ifjol i kommunaltrafiken. Hösten luktar friskt, men även gammal parfym och annat unk.

Precis som Tanten så tycker jag inte att du ska oroa dig över bristen på alkohol i jul än. Men som gammal alkoholist så tror jag kanske att det är bättre att ta en antabus på själva julafton än morgonen före. Dessutom kan det bli en utmaning för dig och mig att för en gångs skull ÄTA av julmaten.

Fia

Tack LP! Jag blir glad av dina rader samtidigt som jag blir oerhört generad. "Genuint sunda förnuft". Haha, har du verkligen läst och kommenterat i rätt tråd? Jag är ingen raketforskare direkt och ibland ligger mitt empativärde långt under noll. Men det är trevligt att andra kan se det annorlunda. Som m (m-m) skrev i din tråd. Vi behöver alla bekräftelse.

Mitt val om ickeresan i jul-och-nyårshelgen är ett av de tuffaste jag har fattat eftersom jag älskar sol (Vem gör inte det) så när jag får höra att jag kanske inte är galen blir jag glad. Talade med min bästa vännina idag. Hon tyckte att jag skulle chansa och åka iväg, precis det som kanske hade blivit ditt val. Men jag har överkonsumerat alkohol i tjugo år. Jag såg också senast hur min "chansning" i somras gick. Två nyktra dagar av 21. Drack direkt vi hade packat upp och satt på första strandkrogen. Detta trots att jag dygnet innan tagit antabus. Klok? Jag? Knappast.

Fia

men hon är sårad och arg. Hon litar inte på dej nu, du får visa i handling. Och ett möte är en bra början. Jag tror säkert hon förlåter dej, det är säkert mer besvikelse och ledsnad än ilska. Nu får du ha tålamod. Se till att hålla dej nykter så löser det sej nog. Du är på rätt väg när du inser att det hänger på hur du gör med allt. Se det som en fördel, DU kan ändra på saken. Så klart litar hon inte på dej just nu. Men har man en bra grund, ett bra äktenskap så vill man få det att funka och jag tror det kan bli mycket bättre efter detta. Du måste visa vad som är viktigast. Jag VET att det är svårt, jag har själv druckit alldeles för mycket. Min man dricker också för mycket ibland som sagt men ändå på ett annat sätt än jag. Han började bli trött på mej och det fick mej att bli nykter. Jag kände också att han inte vågade lita på att jag verkligen slutat, det tar en tid att visa att man inte dricker. Jag kan lova dej att man får ett så rikt och mycket bättre liv när man kommit över det första svåra. Suget sjunker undan och man ser fördelarna. Din fru kommer att bli så glad och nöjd. Kämpa nu på. Jag tror på dej, (annars skulle jag inte engagera mej).

Nej, det är nog inte ointresse som gör att man skriver inlägg eller inte. Precis som Fia skriver är det ofta lite tidspressat när man är härinne. Jag läser allt men skriver inte kommentarer överallt.

Men jag kan förstå vad du menar, när vi härinne "outar" oss och skriver, ofta från hjärtat, så vill man gärna ha bekräftelse på att någon läser och ser. För många av oss är ju också detta det enda ställe där vi kan få uppmuntran. Jag får stöttning från min man, men jag tror verkligen inte att han har fattat vilket arbete och energi jag lagt ner på att hålla mig borta från vinet de första två veckorna (är uppe i fyra nu och är jättestolt :)). Skulle gärna vilja hojta lite på jobbet men det funkar ju inte så... Så visst är bekräftelsen och responsen här inne viktig.

Tråkigt för dig med jobbet. Ännu viktigare då att du hittar något som kan fungera som ersättning för alkoholen när du är iväg. Behöver du vara måttlig i din träning? Lägg din energi på den ett tag, och känn efter vart det tar dig. Ibland behöver bara tiden få gå, och nya saker dyka upp. Kan du hitta något annat att lägga fokus på?

/m

är nog bra att ha som ett första mål. Den är ju också relativt enkel att dela in i delmål för att känna sig duktig (vilket ju behövs). Det är ju också ett bra skäl att uppge för vänner och bekanta som undrar varför man inte vill ha alkohol.
Lycka till!
/m

Det är bra att du tar initiativ. Det tar tid att för en besviken människa att återfå förtroende. Ta tag i initiativet och kontrollen så mår du bättre. Det är inte panik du behöver nu.

Efter 10 år ihop har vi klarat många dalar. Och nu hänger allt på vad hon hamnar i sina tankar och hur jag gör med allt. Börjar med att gå på ett AA möte om en timme. Vilket hon just nu skiter i men jag gör ngt iaf.

Tack så mycket.
jag är väl medveten om att det är jag som gjort fel absolut. Rädslan av att förlora allt skapar paniken. Jag är ingen ond människa. Fan är en snäll och kärleksfull person. Spriten gör mig ond.
Hoppas tid kommer läka allt. Att min fru hittar kärleken till mig igen. Vi har ett bra liv i övrigt.

Visa att du menar allvar. Jag förstår att din fru fått nog. Jag förstår hur hon känner. Jag är själv nykter sen 1,5 år nu och även medberoende. Min man dricker för mycket ibland och då blir jag så trött på honom att jag inte tål honom. Och han blir ändå aldrig elak, bara fånig. Sen jag själv blev nykter så kan jag ställa andra krav på honom och han har skärpt sej. Alkoholist eller inte, du ska nog verkligen ta dej en ordentlig funderare om du vill behålla din familj. Hårda ord ja men jag skulle rekommendera din fru att lämna dej om du inte ändrar dej. Varför ska hon få sina fester förstörda? Se det här som din botten och skaffa hjälp. Så klart tror hon inte på dej nu, varför skulle hon det? Du har ju lovat förr. Nu måste du visa i handling. Det tar sin tid, du får ingen quick fix nu. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende igen. Jag önskar dej lycka till.

Det är din frus rätt att vara skitförbannad på dig. Du får nog lugnt och fint vänta ut henne. Det är ju hennes sätt att bearbeta ditt svek för det är det ju. Hur hårt det än låter. Du känner ju såklart din fru bättre än jag så du kommer säkert underfund med när det är lämpligt att komma med din handlingsplan. Kärlek visar man i handling. Du får ta det stora SUGET med allt vad det innebär. Det får bli ditt första steg i att ta kontroll.

Försöker prata med henne. Men nu är allt också färskt efter den senaste händelsen. Så når inte fram. Vill att allt ska fixa sig direkt trots att jag vet att det inte funkar så.
Allt är tomma ord för henne då jag sagt innan att jag ska sluta dricka så mycket och inte bli så där full igen. Så nu är man på botten och letar efter en luftbubbla som räddar mig.
tack för alla era hjälpande ord. Det värmer