Senaste kommentarerna i forumet

Hej Alla!

Surfinas beskrivning är en bekräftelse på hur listig falsk och stark Alkoholen är. Själv uppmärksammade jag mina egna problem för ca 4,5 år sedan. Jag drack i princip varje helg fredag-söndag ibland måndag och tisdag, och hade gjort så i flera år. Har dock aldrig varit elak mot min sambo eller någon annan under mina fyllor, jag hade även upprättat en vattentät fasad mot min arbetsgivare. det kom i ett läge där min nuvarande sambo talade att hon va gravid när jag låg i soffan och vred mig i min fylleångest. då sa jag att jag skulle inte dricka något under hennes graviditet. Jag lyckades i 8 månader, men när vi var på BB så firade jag sonens ankomst med vin och lämnade dom senare på BB för att fortsätta mitt firande hemma. Problemet jag hade var att jag efter en tids nykterhet fick för mig att jag var frisk, en alkoholist är och förblir en alkoholist och det viktigaste och svårast är att faktiskt acceptera det. efter ca 1 år fick jag ett rejält återfall och festade med kompisar på en lokal festival i 12 dagar. Det började med fester på kvällarna och mot slutet av perioden drack jag dygnet runt. För att sedan vakna upp i ett helvete av ångest. folk i min omgivning skulle bli extremt förvånade om jag skulle berätta för alla att jag är alkoholist har ett jobb jag sköter bra, sitter i ledningsgruppen för företaget. är ofta ute på resor och representationer och har alltid skött det korrekt utan att "göra bort mig". Jag har inte varit på någon behandling då jag hoppas att jag stoppade i tid. däremot gick jag efter 12 dagarsfyllan til AA, den kärlek och gemenskap jag möte där är HELT obeskrivlig. Där har jag fått verktygen för att hålla mig nykter en dag i taget, och "riktiga" vänner som är nyktra. mycket jag vill säga men stannar där för nu:-)

Jag var som du skiträdd för abstinensen och ångesten, som höll
mig i ett järngrepp. Men jag fick lite hjälp på vägen av min
läkare som skrev ut lite lugnande dom 4 första dagarna.
Det kanske var en genväg men det gjorde att jag klarade första
dygnen utan min fiende.
Haft många återfall men sista gången var det värst. Men jag
har klarat det utan tabletter innan. Visst det är skitjobbigt
men det går. Och en sak till man tror nästan man ska dö.
Men läste någonstans att ångest är inte farligt. Det är kroppens
reaktion.
Jag tror du klarar detta.
Tänker på dig, min man är med mig han dricker inget just nu.
Ha det så bra du kan försök att ta en dag eller timme i taget.
Konstnären

Jag tycker du är superduktig! Dessa nätter är vedervärdiga men övergående, tänk när kroppen lärt sig somna och sova gott av sig självt och du vaknar utvilad :) Hoppar upp ur sängen för att möta dagen tillsammans med dina barn, pigg och fräsch!

Och JA, unna dig alla blommor i världen, ditt favoritgodis också, det är du verkligen värd :)

Kram !

Hoppas du får sova gott. Har redan druckigt 3 koppar kaffe.
Så nu är man på G. Idag känns det bra har en massa energi.
Ska baka kanelbullar. Min kära man älskar dom.
Nu ska jag gå ut och gå en långrunda med vovven. Solen
skiner här idag.
Som sakt var inget första glas idag. Och inte i morgon.
Tänkte förut att jag skulle gå på AA. Men nu tror jag
att jag blir hjälpt av er alla här inne. Man kan vara helt
öppen.
Det var inget dumt förslag med rättersmeny. Ska testa det.
Idag är vi nyktra eller hur.
Konstnären

Sitter i väntrummet hos min doktor och funderar. Han -doktorn - har ett par patienter som han träffar utan besökstid före mottagningen. Bland annat en äldre ledsen farbror. Jag undrar så om han lider av samma sak som jag. Det läskiga är att jag börjar se alkoholister överallt. Gubben kan ju lida av vad som helst annat. Men jag funderar mycket över sådant. Som min chef - hon som bjöd på "dagens" -, var och varannan dag säger hon att hon ska få sig ett glas vin när hon kommer hem. Att hon ser fram emot det. Jag undrar om hennes "ett" glas ser ut som mina? Jag funderar på hur många i väntrummet har min diagnos, fast det kallas stress/ont i magen/in i väggen etc.

Fia

Tack Fia, du har helt rätt.
Har en känsla av att det här forumet kommer att kunna bli min "räddning" många gånger framöver.
Trots två nätter med väldigt lite sömn så måste jag säga att jag ändå känner mig piggare än de nätter då jag sovit mina åtta timmar med alkoholen i kroppen.
Nu...en ny dag, fredag, löning och solen skiner...man kanske skulle unna sig en blomsterbukett till sig själv :-)
Kramar

.

Hoppas din dag blir fylld med mycket roliga ting.
En alternativ jul och nyår verkar vara ett bra alternativ.
Jag hade mitt livs nyår förra året.
Vi körde rn superB tre rätters vilket blev oerhört lyckat.
Och fram mot småtimmarna agerade jag taxi och skjutsade hem ett flertal av gästerna.
Barnen uppskattade
Det hela mycket!

Julen brukar inte vara ngt problem då det är barnens dag, så då serveras endast alkoholfritt.....

Skönt att höra/läsa att du är upp, själv skall jag sätt på en panna java och krypa tillbaks till sängen!
Godmorgon ALLA!!!
/A

Hej
Håller fullständigt med dig. Jag har inte heller några fördelar av att dricka längre.
Precis första glaset kan jag känna ett välbehag, men sedan kommer ångesten.
Och inte blev jag heller social precis, satt hemma under fläkten och drack och rökde.
Cyklade bara ut när jag skulle till BL.
Livrädd när telefonen ringde för jag ville inte prata med någon.
Nu däremot efter snart sju veckor är jag ute mycket ringer folk. Dom undrar väl om
jag floppat upp från de döda. Men ingen säger något. Jag har berättat att jag inte
kan dricka mera. Sen vad dom tycker är skit samma just nu.
Ha det så bra
Konstnären

Sorry vill.sluta. Igår kväll när jag skrev så såg jag inte att klockan hade passerat midnatt. Det jag benämde som idag igårkväll var torsdagen. Men spelar verkligen mitt schema någon roll för dig? I så fall vill jag bara göra tillfredställa och rapporterar härmed att i torsdags jobbade jag 06:00-18:00. I morgon lördag och på söndag börjar 07:00 och fortsätter tills det behövs. Bra att det går bra för dig. Inte för att ger mig en "knäpp på näsan" utan för dina söners skull.

Fia

Godmorgon
Tack för dina rader till mig. Jag hoppas det går bra för dig.
Jag tycker du är duktig. Du verkar envis och det är jag oxså
det tror jag är bra när man slåss med alkoholjävulen.
Ja havet och vinden plus min lilla hund är inte dumt, det
är precis som man sätter värde mera nu på små saker.
Ibland kommer tankarna på allt jag gjort på fyllan, försöker
bearbeta lite åt gången.
Igår kom dumma tankar till mig ska jag fira jul och nyår utan
alkohol. Sedan kom de andra rösten, ja det ska du du vet hur
du blir. Sa till min man igår att kan vi ha en alternativ jul
i år. Kanske ett sätt att smita undan snapsar julmat och hela
skiten. Ser inte fram mot det.
Idag blev det spegeln igen och jag sa vad som än händer idag
inte det första glaset. Nu känns det lugnt. Lyckan är ju att
vakna utan ångest eller hur.
Nu vandrar vi vidare
Önskar dig en skön dag
Kram
kONSTNÄREN

.

I mitt fall är de de lediga dagarna som nu för tiden känns farliga. Idag är en sådan. Har bytt med arbetskamrat som vill vara ledig i helgen. Inga problem för mig. De där helgerna känns ju bara som en ursäkt för ett fylleslag. Genom sig själv känner man ju andra och jag inbillar mig att min arbetskamrats "fredagsmys" med sin familj kommer att landa i vin/öl/drink framför tv. Men idag är det min lediga dag och jag litar ju inte riktigt på mig själv just nu efter förra helgens bottennapp. Så ny antabus i magen och nu blir det ett besök hos min fina husläkare för lite psykoterapilight.

Fia

Godmorgon Surfina! Jag har skrivit om det förut men tycker att det är värt att repetera trots att det "bara" är min egen tanke. Sömnlöshet är INTE farligt. Jätteobehagligt javisst. Men man/jag/du klarar det. Att vara trött en dag eller två så länge det är nykter sömnlöshet. Vad du slipper idag är ångest över ditt beteende/driickande igår kväll. Du är kanske lite trött. Punkt.

Men jag förstår ditt obehag då jag haft massor av nätter lika din inatt. Svettningar och sömnlöshet. Gissar att det är individuellt. Jag brukar bara få en sån natt. Det är natten ett dygn efter att jag har slutat dricka. Din kom senare. Men inte farligt. Så fortsatt kämpa på med din vän Gammel tanten. Du har massor att vinna på det. Och du gjorde rätt inatt. Istället för att ligga kvar och vrida dig i all meningslöshet klev du upp. Loggade in här och tog sedan en dusch.

Fia

Vaknar helt sjöblöt av svett. 54 timmar utan vinet. Undrar för mig själv om det är den värsta 'abstinens-natten' eller om kommande blir ännu värre?
Är glad att jag är ensam just nu....konstigt kanske.
Drömde en så vidrig dröm, var så glad när jag vaknade och tänkte '-åh vad skönt, det var bara en mardröm'...för att i nästa sekund öppna ögonen och inse att min mardröm inte var någon dröm, den är min verklighet.
Känner mig så otroligt liten just nu. Hur ska jag orka detta? Jag vet att jag måste men hur?
Den här dagen kommer bli en utmaning som heter duga. Att avgifta sig själv är verkligen en utmaning och jag önskar att jag tar mig ut på andra sidan och börjar må bättre och då tänker och känner att 'aldrig mer' skall jag utsätta mig för detta.
En dusch nu då...ingen idé att ligga här och snurra. Fortfarande trött men.......suck!!!

Hej, jag är oxå helt ny här. Har varit medvetet styrd nykter i bara tre dygn. Ingen jättestor grej eg då jag kan vara det i veckorna när jag jobbade stenhårt o hade jobbet som drog... Nu sjukskriven. Läst en del här och det slog mig att många i mina ögon dricker rätt måttligt, ha rent av lite, vad jag menar måttligt är tre glad vin per dag o mer till helgen. Det är ingen kritik från min sida utan mer en reflektion till mitt eget drickande som för andra inte märks om man inte verkligen känner mig, dvs lever med mig. Jag kan lätt dricka en flaska en vanlig kväll o sen jobba dagen därpå. Om jag dock är ledig dagen efter blir det ofta mer. Skåpsuper ibland tex Fernet som jag gillar, skyller på att det är bra för magen om jag blir påkommen och är det riktigt kris halsar jag det som finns.. Allt detta som mål att få somna in helt väck o slippa ligga vaken med ångest. Jag vill ju bara glömma o drömma o få vara ifred. Därför blir jag orolig att jag dricker klart mer än vad som är ok. Detta har pågått länge, flera år. Min tolerans har börjat bli hög. Klarar lätt två flaskor vin utan att bli det minsta bakis dagen därpå. Skåpsupandet har funnits med lite då o då under olika pressade situationer. En eller två klunkar direkt ur flaskan för att slippa sitta å fin läppja på vinet med de andra. Alltid koll på hur fort dom dricker så att ingen ska fatta misstanke. Om man inte börjar tappa omdömet o då skiter jag i det. Har faktiskt åkt in på fyllecell en gång för 10 pr sedan. Stor skam å gråt, ångest skam å pina. Drack ensam o skulle till en vän ett par kvarter. Blir skitfull o hamnar hos en granne där jag slår sönder ett fönster i en dörr, för jag trodde. Det car en genväg över berget till min vän. Istället var det en gammal lärare som bodde där o som naturligtvis ringde polisen efter hon trodde jag en flykting som kommit fel ( jag satt tydligen å jämrade mig då handen var illa däran av slaget i glaset). Gissa om hon gjorde stora ögon när hon insåg vem jag var?? Gissa sen vem som mådde AS o bara grät rakt ut i polisens famn när han dagen efter berättade för mig vad som hänt. För jag mindes ingenting... Då lovade mig själv å alla inblandade att aldrig mera dricka... Not, det dröjde inte många veckor innan jag tog en öl med kompisarna. Dock såg jag till att aldrig bli mer full på det viset igen med känsligt folk i närheten. Givetvis gar jag brutit mot det otaliga gånger, legat å spytt galla i flera dagar efter riktiga mega bläckor. Ingen vet hur allvarligt det har varit med mej, inte ens jag själv... Värst var nog när jag blev dumpad o bodde utomlands en period. Körde förbi butiken o köpte öl, somnade småfull varje kväll. Helgerna blev jag plakat o kunde ha dött flera gånger i den vilda terrängen jag alltid tog på väg hem eftersom alla pengar tog slut på alkohol på krogen o jag kunde inte ta taxi hem. Så jag klättrade hem många gånger (bodde på ett berg nära stan) o det var ofta som jag vaknade dagen efter ned både leriga o sönderrivna kläder. Ungefär som om jag under natten blivit förvandlad till varulv.. Vilket jag på ett vis blev. Inte ens då fattade jag att jag problem. Tänkte det hörde till min ungdom o min stil o den utmärkande stil min proffesion hade. Det var vara coolt å ballt att vara stark och självständig o rå mig själv. Ingen kunde ta mig och jag använde även sex som drog. Tack å lov hade den driften ändå lagt sig några år tidigare för jag orkade inte med alla dubbelspel jag hade där jag ständigt ljög o hittade på historier. Jag har ljugit och svikit och bedragit och det bedövades med alkohol och mental träning som enbart bestod att förtränga, förtränga att det aldrig har hänt och att jag har haft rätt att göra det jag gjorde. Anledningen o historien till det tar jag en annan gång.. Nu är jag iaf trogen sedan några år tillbaka o jag önskar att mycket kunde ha varit ogjort men samtidigt har det konstigt nog givit mig ett rikt liv. Det är eg nu som jag börjar fatta hur allvarligt detta kan bli. Ok nykter i tre dagar... Imorgon är det fredag och vi ska bo borta i två nätter. Bjudmiddag på restaurang och mingel... Det kommer bli omöjligt att stå emot. Jag har intalat mig själv att det är ok att dricka måttligt men inte bli full.. Få se om jag klarar det. Tror knappast det. Bara tanken på bubbel, champagne o vitt vin med god mat får mig att vattnas i munnen. Bara en.... Som blir två...som...tappar räkningen.

Hej Tanten! Känner så iväl vad du och och Surfina beskrev om sömnen. De första jobbiga nätterna kommer även i mitt fall efter fyllesömnen. Inte den sista natt som vaggats till sömns av vinet. Men jag har lärt mig att det går över och att inte kunna sova är inte hela världen. Förr eller senare sover man. Skrev det även det till en vän härom dagen, även hennes man har drabbats av den där ickesömnen. Men har man legat nykter trots att man svettas så brukar det ändå ordna sig. I alla fall jag är starkare än jag tror när jag rödögd och med torra slemhinnor tittar på omvärlden. För oftast idag har jag min ryggrad kvar. Jag får vara trött. Eftersom jag inte behöver skämmas för mina tilltag kvällen innan. Förstår dina tankegångar om mat. Jag personligen har ju aldrig direkt ätit när vinet har satt in men jag har alltid haft en tanke om att god mat SKA följas åt av något gott att dricka. Javisst?!.

Säger nu Godnatt. Ska upp imorgon bitti. Läser om Hemingways första äktenskap. Ett äktenskap som i stor del präglades av alkoholism. Önskar Godnatt och att det gick bra för dig idag.

Kram från Fia

PS: Tror att även du läser en del. Boken heter "The paris wife" och författaren Paula Mc Lain.

Ännu en bra dag! En tuff dag men jag är ändå nöjd. Vid 23-tiden igår kväll så ringer en arbetskamrat och frågar om jag kan börja 06:00 idag istället för henne? Men shit, jag slutar ju 18:00. Men jag har blivit lite så där "svennelycklig". Stolt över att KUNNA säga ja, så jag säger ja. Eftersom jag kan. Uppgång vid 03:00. Jättetrött men jag vet att det kommer att fungera eftersom jag inte är bakfull. Det ger mig en löjlig stolthet att ta tunnelbanan 05:33 och vara en morgonpendlare. Sen att jag stupar direkt när jag kommer hem kan jag ta. Stupar ett par timmar i ren sömnbrist, inte alkolrelaterat. Livet förändras och jag hoppas att jag har mod och styrka att följa med. Min "Rapport från skurhinken".

Fia

.

Hej Tusculanum! Så hur går tankarna ikväll då? Klarar du det? Det är inte en näsvis fråga utan en undran från mig för jag tror faktiskt på fullt allvar att du kan ge mig något. Jag har alltid uppskattat ett icke-rännstens-språk och det känns som om du kanske kan både ta och ge till mig. Som du skrev så är alkoholism en väldigt demokrativ sjukdom som kan slå till i både slott och koja och det är bland annat där jag känner att jag kan relatera till dig. Att kunna utbyta tankar. Själv är jag uppväxt i "slott", gifte mig till nytt "slott", men lämnade allt då jag insåg att "koja" kanske var mitt enda alternativ till att finna mig själv. Du vet den där egna personliga botten? Victoria skrev bra om det där findrickandet som jag anar att vi alla pysslade med. Men efter ett tag byts de fina flaskorna ut mot en "fin" box för det är ju för f.n mer praktiskt. Vem orkar i bakfyllans ångest och trötthet att börja sopsortera sina tomglas? Jag gjorde det inte. Dessutom väldigt bra för man/jag såg aldrig svart på vitt hur mycket jag faktiskt hade druckit. Jag hoppas att du stannar kvar här trots peppropen från de vänner som inte vill skjälpa (stälpa?) utan hjälpa med uppmuntrande tillrop på nyår. Jag tror du ser det för vad det är. Mig ger det i alla fall en massa att kunna ventilera och eventuellt se sin sjukdom i nya infallsvinklar.

Fia - som i ärlighetens namn fortfarande kallar mig FylleFia ibland. Men då är det mitt beslut, min skam. Andra får inte säga så längre.

Pga mig?

Du behövs, du gör nytta här.
Kom tillbaka!

Läste i Berras tråd av Fia att det är du som är upphovskvinnan till mitt
nya mantra.
DET ÄR SÅÅÅÅ BRA!!!

TACK!

-DU ÅNGRAR ALDRIG EN NYKTER DAG/KVÄLL!!!

lSå djävla klockrent!

/A

Det var Santorini som myntade det där om att man "Aldrig ångrar dagen efter att man var nykter". Tänkte att du Berra skulle uppskatta att veta ursprungskällan till ett bra citat.

Fia

Skönt med promenad med jycken, själv blev det en promenad till statoil för atr skaffa guldtia.
Min yngste son har tappat en tand.

Och tandfen kommer inatt. :-)
=== redigerat av admin ===
Tänk om jag druckit, då hade ingen tandfe kommit och besvikelsen varit stor för min lille son.

Men men skit i det, jag bara skrev sv mig i din tråd, förlåt.

Sov gott!
/A

Tack Anli för att jag/vi fick ett livstecken. Det beyder oerhört mycket för mig att höra att du inte ligger inte ligger i dina dina egna spyor och kravlar. Inte för att jag hade dömt dig för det. Jag har varit där. Ja kanske inte bokstavligen kravlat i spyorna men du vet vad jag menar. Betyder för att du var en av mina absolut första vänner härinne och när du tystnade blev jag ledsen. Ledsen och orolig. Nu uppdaterar du och jag ser att du gör framsteg. Kanske myrsteg i dina ögon, men inte i mina då jag tror på devisen att "Tomma tunnor skramlar mest". Att gapa ut "aldrig mer" ger jag inte mycket för. Det är bra att du lyckats med att börja bearbeta ditt intag. Att du "bara" dricker i helgerna och då så lite mindre än förr. Jag har aldrig tänkt att man måste vara vit. Även om det tycks vara MITT enda alternativ just nu. Jag tar en del felbeslut efter bara ett glas i dagsläget. Men det är min diagnos. Alla behöver inte ha hamnat i den sitsen.

Men nu är det inte jag som avhandlas i denna tråd utan du och dina tankar. Och jag vill bara påtala att jag är så glad över att du har återvänt. I din takt, alltid i din takt. Men som den fullblodsegoist som vi alkoholister är så är jag ju även glad för min egen skull eftersom jag saknat dig. Och du har gjort enorma framsteg med att bli den där lite duktiga mamman som kan skjutsa. Kanske lite tv-reklam över det som du skrev, men i våran värld är det skitstort!

Välkommen "hem"! Fia

..har jag då aldrig sett på forumet.
Jag har fullt sjå att hänga med, ibland hela sidor som är blåmarkerade...
Glad att det hålls igång med många användare, och framförallt nya användare...
Det som händer med oss som har hängt med ett tag är att vi tappar orken, inte alla, men jag är en av dem.
Kanske har det en stor innebörd av att jag inte längre är en aktiv alkoholist, utan mer en passiv nykter alkoholist.
Upptäckte att meningen lätt kunde få den ombytta rollen.

Läste i en tråd av en av de nya, hade svårt för att kalla sig för just "alkoholist", mm ett svårt beslut, men ack så viktigt.
För mig var benämningen ett definitivt avgörande, inte förrän jag vågade kalla mig för alkoholist så hade jag inte givit upp fasaden ännu,
jag kunde fortfarande trolla bort mig bakom ett skynke, vaddå alkis?, nähä det måste vara ett misstag, JAG?
När jag väl satt där och upptäckte att loppet var kört, det finns ingen utväg kvar att kunna fortsätta dricka, då blev det plötsligt en
"produktiv" känsla, jag hade nått min personliga botten, och kunde nu bara finna nya stigar, och det var att kravla sig uppåt.
När jag hade erkänt mitt missbruk inför mig själv, då kunde färgen från de vita knogarna åter få sin forna färg, och jag kunde blidka framåt.
Vad ska jag göra nu, hur kan jag förflytta mitt belöningscentra ifrån alkoholen, till något annat?

Ni vet att om belöningen för att dammsuga hela lägenheten slutar med att få dricka alkohol, och belöningen är borta,
vad återstår då för att överhuvudtaget vilja att få det städat, smutsigheten är ju det sekundära, när man är beroende av sin drog.
Vad spelar det för roll när det är fredagskväll, och man inte får belöna sin arbetsvecka med ett pysch i soffan framför teven?
Ingenting spelar roll längre, man sörjer sin nykterhet och finner inga substitut för sitt drickande, man deppar...

Någon skrev att man ångrar aldrig dagen efter att man har varit nykter, men man skulle kunna betala 10 000 kr lätt för att få gårdagen ogjord dagen då man hade druckigt, bara det gick att få det överspelat, raderat och bortglömt..
Långsamt tickar boten ner fram till nästa helg, det kanske bara återstår några hundringar kvar till Lördagen, men den här gången är det skillnad,
nu ska jag ta det lugnt, bara ett par glas, sen räcker det, jag lovar på heder och samvete...
Alkoholen har inget samvete, knappt någon heder heller, det återstår bara tråkigheter och elände, ett helvetes elände...

Min senaste observation gick av stapeln för ett par veckor sedan, en gemensam firmafest bland de närliggande firmorna i samma byggnad.
Vis av erfarenheten valde jag som de senaste åren att bara vara trevlig, och iaktta, och bara vara fortsatt nykter.
Visste vilka som var lågoddsare bland fyllpaddorna och på ett ungefär vad som skulle kunna ske, det blev värre!

Person "A" som tillhörde en av de som hade värmt i bastun innan (ung så packad att det var dags att gå hem redan då..), började dansa mellan borden innan vi ens hade satt oss för att äta, han hade snott en kvinnlig scarf och hula-hulade tillsammans med den.
När man försökte prata med honom stöttes bara några konstiga läten fram i det tandförsedda talorganet under de blanka och rödsprängda ögonen.
Pinsamt?, ja för honom kanske, ingen annan hade kommit längre än till den andra ölflaskan vid det läget, han hade flera timmars försprång.

Några timmar senare trillade han i fontänen utanför, men ville inte kännas vid detta, utan fortsatte vingla runt bland oss andra,
trodde att han hade dansat sig svettig när man kunde skönja hans bröstvårtor genom tröjan, men när jag sedan såg rännilen av vatten lämna hans byxben vid baren så förstod jag att han hade varit på en mycket blötare fest än vad jag hade varit på..
Han kramade tjejerna som skrek när de upptäckte att han var alldeles blöt och kall.
Han slutade sin kväll i samma bastu där han hade påbörjat den, med kläderna på tork och alldeles oförmögen att ta hand om sig själv.
Dagen efter var han borta, ingen visste vart han tagit vägen, inte ens hans familj (han är av den typen som inte vågar berätta att han ska på fest för sin fru, eftersom hon vet hur det brukar sluta..).

Han återkom efter en vecka då både han och barnen hade varit "sjuka", en halv eftermiddag på jobbet med en mycket lågmäld approach.
Hela hans förhållande till alkoholen liknade väldigt mycket min egna, kanske jag hann att bryta mitt redan då dåliga fyllrykte innan det hann att gå så långt, han är en väldigt stillsam person i vanliga fall, denna "A"-människa.

Men där alkoholen går in, går vettet ut, och länge...länge får man sota för det som hände, det pratas fortfarande om hans bravader på jobbet.
Det värsta kanske är att de späs på hela tiden, ryktena förvärras och ligger långt ifrån sanningen, men ingen höjer på ögonbrynen längre,
han som var så full kan ju mycket lätt KUNNAT ha gjort alla dessa osanna händelser...
Skillnaden är...att jag vet, jag var med hela kvällen, och de som frågar mig får veta hela sanningen...
Men den som var full, får bära på hundhuvudet, oavsett om det var sant eller inte..

Vilken tur att man inte dricker längre...

/Berra