skrev Mammy Blue i FylleFia

får jag nog säga emot Adde. I krig, kärlek och abstinens är alla medel tillåtna. Även antabus. ;-)

Katter är mysiga, vi hittade en ny katt, en hona som kom till stallet där vi har hästen. Mager, rädd och uppenbart hemlös fick hon följa med oss hem efter check hos veterinär att hon inte var chipmärkt. Nu går hon i hälarna på mej på kvällarna och vill gosa, och ligger helst på min mage under natten.

Jag ska nog vara glad att jag har en sambo som sitter ute i trumrummet och hinkar bärs på kvällar och nätter, har jag tur sitter han tillräckligt länge för att jag ska hinna somna innan han kommer, han snarkar så jämmerligt när han druckit. Behöver ingen alkoholmätare till honom, det hade räckt med en decibel- mätare, hihi!

Hoppas att det inte blir för jämra kallt för dej i helgen Fia, här på västkusten är det risk för ner mot nollan, ska ta in de krukväxter som varit på sommar- kollo på altanen idag.

Fredagsfnys...
/MB


skrev FylleFia i FylleFia

Förstår att du blev impad av 76-årige gubben Adde. Det hade jag med blivit. Vilket beslut efter ett livs supande. Hoppas att han klarade sitt mål. Däremot är jag inte helt med på det där med kryckor. Att det är så fel. För mig känns det snarare som att allt är tillåtet i kampen. Jag har ju min krycka doktorn så därför kan jag vara utan antabus just nu. Men jag ser det som samma sak. Även jag har en krycka. Kanske du med i Gården? Kryckorna kan nog se lite olika ut.

Ja du markatta. Snart är jag med katter! Jag som alltid varit självisk nog att välja bort djur och barn. Men jag ska nog klara det. Gillar ju faktiskt katter och lite kattmys kan nog bli bra i ensamheten. Om nu katterna vill mysa med mig. Det vet jag ju inte än.

Nu blir det doktorn och sedan promenad. Gnugglåren är borta! Sen hem och packa för koloniboende igen för jag vet ju vad maken vill idag. Fredagsmys? Knappast!

Fia


skrev markatta i FylleFia

(och katter)

Husdjur kan faktiskt vara väldigt bra om man har det kämpigt. De kan hjälpa en att upprätthålla rutiner och flytta fokus med att komma och jävlas i tid och otid men också ge en tröst när man är nere eller känner sig ensam.

Modigt av dig tycker jag, att våga vara särbo för ditt eget bästa. Säkert kommer mycket klarna nu också då du får tid att vara ifred och rå om dig själv.

Verkligen bra jobbat!


skrev LillPer i De goda och de svåra tankarna.

Det är inte speciellt kreativt, jag vet. I ärlighetens namn har jag blivit snällare mot mig själv sista året, tycker jag. Men jag har en lång väg kvar.

Jag är glad och tacksam för att du läser min berättelse.

Nu är mina barn inga småttingar längre, men jag är fortsatt deras hjälte. Fick höra det igår kväll av min dotter, som närmar sig de tjugo snart.
Vi talar myckt om känslor och kärlek och hur mycket vi betyder för varandra i familjen. Det känns lite unikt och mycket underbart. Jag vet att jag är speciell på många sätt, troligen på ett positivt sätt i andras ögon. Själv undrar jag ibland om det är nåt fel på mig för att jag är FÖR öppen, För glad, för pratsam, för MYCKET!

Nu när jag börjar komma halvvägs i livet så har det så sakteliga börjat sjunka in att jag gillar vara mig själv, Jag gillar LillPer, mer än jag gjorde förut.

I helgen kommer det inte bli haveri. Men jag har redan "bestämt" mig att göra som vanligt. Har givetvis mycket svårt med den tanken just nu så här timmarna innan jag ska åka till flygplatsen för att plocka upp "gänget"

Jag är långt ifrån mina mål just nu, vill först och främst förändra min arbetssituation. Försöka ta en sak i taget, för mig är det mycket svårt då jag helst vill ha lösningar på allt nu och gärna samtidigt. Helst ett stort fläskigt paket med lösningarna levererade fram till ytterdörren.

Tyvärr funkar det inte så.
En målsättning i taget, vad är viktigast för mig just nu?
Det vet jag mycket väl vad det är.
Hörs på Söndag....hoppas jag.

Allt mitt bästa,
LP


skrev Villvaranykter i De goda och de svåra tankarna.

Jag har läst ditt senaste inlägg massor av gånger.
Låt mig börja med att säga: Du är INGEN DÅLIG MÄNNISKA!
Starkt att du delar med dig av dina snesteg. Det kan låta konstigt, men jag tycker att det är lika viktigt som att dela med sig av framgångar. Bara att du gör det visar på att du är start och att du trots allt har en vilja av att sluta.
Känner så väl igen ditt självförakt, jag kan vara likadan själv. Tyvärr så leder det ingenstans, det vet vi ju båda två.
Sluta tycka illa om dig själv. Som jag förstått så har du barn och jag kan lova att de älskar dig och tycker att du är världens bästa pappa. Tänk på det när de mörka tankarna kommer. Glöm inte bort att det faktiskt finns en par småttingar (?) som förmodligen rankar dig högre än Stålmannen. Det är fanimej inte illa!

Det är inte min mening att vara någon Besserwisser och vifta med en massa pekpinnar, du är en vuxen människa som tar dina egna beslut men det skulle vara jäkligt kul att läsa här att du tog det lugnt och att det inte blev ett jättehaveri den kommande festhelgen.
Fundera på om du ska skita i alkoholen överhuvud taget den helgen. Jag förstår så väl att du inte har ork att berätta för de andra, jag vet precis hur det är. Fundera ut några bra lögner till att du inte dricker. Min senast vals är att jag bytt ut den medecin jag äter mot höga blodfetter och att läkaren bett mig avstå från alkohol den närmsta tiden för att se om medecinen har rätt effekt. Ingen jäkel säger emot den. Bara någon kunnig skulle fatta att det är en lögn. Jag kommer ändå inte till himlen så jag ljuger hellre än att dricka.
Vad kan jag säga mer än: SKÖT OM DIG!


skrev Adde i FylleFia

där med att sprida budskapet vidare....ja, jag gör allt jag kan för att få folk att komma till denna sida men..men :-( Jag kan klart se en tendens hos de som jobbar med beroende att de helt klart väljer att inte ens gå in och titta på sidan. Jag har alkohohjälpens små reklamkort i bilen som jag delar med mig av tex vid poliskontroller, jag känner en del poliser som jag försöker få intresserade men tyvärr. Det absolut otäckaste är att flertalet "proffs" ALDRIG är inne på drogsidor och kollar hur försäljningen går till och att många av dem förespråkar förbud för såna sidor !!! *Förbud* !?!? När jag undrar hur de tänkt sig att det förbudet skulle se ut så blir de svarslösa.

Ibland dyker guldkornen upp, som din läkare tex, och de räddar så många liv men motarbetas många gånger av andra som inte fattar något.

När jag gjorde behandling var där en gubbe som var 76 år :-))) Han hade bestämt sig för att dö nykter efter att ha jobbat och krökat sen barnsben. Han hade ingen familj, utom en bror där relationen inte var så bra, så beslutet var enbart hans om att välja nykterheten. Den farbrorn gjorde stort intryck för mig eftersom han så klart deklarerade att han gjorde behandlingen bara för sin egen skull och att han visade att det aldrig är för sent att förändra sitt liv.

Alkoholen är listig, falsk och stark. Du har helt rätt i att det bara är du som kan förändra dig själv och det utan kryckor som Antabus. Men en bra ide' är att inte ens tänka tanken att röra vid ett glas/flaska/dunk/hink (stryk det som ej är tillämpligt :-) )som kan tänkas innehålla spår av alkohol. Inte nåt.

Ha en bra helg !! Det ska jag ha på Gården :-))


skrev FylleFia i 40 årig mamma, dricker i smyg, har gått för långt! Måste sluta!

Jag saknar din röst Anli! Mycket saknar jag den. Jag vet att du tänker att man "måste" lyckas för att förmå sig att skriva här. DET är en skittanke, en dum tanke. Man kan ge något ändå. Och mig gav du. Så hör av dig om du orkar är du snäll.

Fia


skrev FylleFia i FylleFia

Du är härlig MB som kan se det positiva i gubens drickande. Själv är jag inte riktigt där än. Givetvis hade "min" lägenhet redan hunnit gå. Lika bra det för förmedlingen hade en annan...med bättre läge och utan överhyra. Möblerad och nästa helg flyttar jag in. Catch? Vill jag vara kattvakt åt två katter i sex månader? Hellre kattvakt än gubbvakt kände jag och skrev på. Så tack för de vindar du blåst åt mitt håll NM! Och tack Pontus. Visst lever jag med en oro att trilla dit igen. Men jag ska inte nu. Ser detta försök till tillnyktrande som en sista chans till att ordna upp mitt liv. Trist är det att jag inte kan samsas med min man. Men jag får ta den här tiden. Både han och jag är helt överens om att skilsmässa ska vi inte ha ännu och nu ska jag bo hemma i ett dygn. Är ledig torsdag och fredag för att istället jobba helg. Min man dricker inte i veckorna när han ska jobba så det går bra. Helgerna däremot tycks vara ett ända långt festtillfälle. Bara det att jag inte klarade av det utan sög på vinet varje dag i veckan i slutändan. Tycker att DU är stark MB som klarar av att inte frestas. Nu har jag ju slutat med antabus vilket kan tyckas dumt men jag måste kunna fixa detta själv känner jag. JAG drack så nu måste JAG nyktra till. Men jag har ju min doktor. Utan den moroten skulle jag kanske inte lyckas. Men nu skulle skammen av att inte dyka upp där före mottagningen bli för stor. Han är en hjälte. En morgon var vi tre styckna som satt där före mottagning och väntade. En gubbe i 70-års åldern (Oklart vad han led av. Ensamhet?), en klart anorektisk ung flicka och sen jag. En riktigt god människa den doktorn. Har berättat för honom om denna sida så att han kan rekommendera andra alkisar. Han hade aldrig hört talas om sidan. Det tycker jag är skrämmande att inte alla inom vården informeras om detta. För jag tror att sidan kan göra skillnad. Se på Berra, Adde, Santorini, Victoria med fler. Visst eget arbete ligger bakom men sidan kan vara ett stöd tänker jag. De vänner man hittar och vågar vara ärlig med.

Fia


skrev Mammy Blue i FylleFia

vi har det inte så lätt med våra gubbar och deras älskarinnor. Att bli bortvald till förmån för alkoholen är inte skoj.
Min sambo söp ihjäl hela förra helgen. Drack på fredag kväll, trött och småsur halva lördagen, sedan var vi på kräftskiva lördag kväll, och där fick han black out fram på kvällen. Han sov sej igenom större delen av söndagen... Tur i och för sej att jag har honom, han ger mej ganska ofta anledning att komma ihåg varför jag ville sluta dricka...

Hoppas innerligt att bostadsfrågan löser sej för dej!

Sköt om dej!
/MB


skrev LillPer i De goda och de svåra tankarna.

Ja, då vart det som vanligt igen då.
Efter 10 dagar utan alkohol, så reser jag iväg hemifrån på en ny tvåveckors jobbsafari till främmande land. Vill inte, orkar inte, kan inte motivera mig att tycka om vare sig jobb eller situationen jag befinner mig i. Jag söker med ljus o lykta nya möjligheter till annat jobb.
Nu är chansen stor att så blir fallet!

I vilket fall som helst så flydde jag denna ångest så fort jag kom fram och krökade till det rejält igår kväll.
Har ingen möjlighet att träna då jag är skadad just nu, så det blir bara dubbelt värre för mig.

Vet att jag kan sluta och vill försöka ha kontroll över dessa attacker av ångest utan att tanka på med alkohol.

Som vanligt är mina tankar fokuserade på mitt rastlösa, oroliga, hyperaktiva sätt så här dagen efter.
Jag tror ständigt jag har en diagnos som gör mig extra sårbar mot alkohol. Det surrar i huvudet med för mycket tänk och strävan efter nåt annat, bättre, ouppnåeligt. Vet inte vad det är, men jag söker mycket och ofta bekräftelse, vilket jag aldrig fick som barn.

Nå, imorgon vet jag att jag mår bättre igen. Det är skönt att veta.

Jag kommer ha en festhelg då vänner kommer till utlandet för att besöka. Jag har helt enkelt inte kraft, ork eller mod att berätta för dem utan kommer köra som vanligt är jag rädd. Tänker försöka vara måttlig, men det finns oroväckande nog inte i min värld.
Jag känner mig inte sjuk nog, eller redo för Antabus. Vill klara det utan. Fattar dock hur bra det måste vara.

Tänkte nu såhär; När helgen är över så är söndag min nya dag att börja om på. Tänker hela tiden att det är fel att skjuta uppsitt beslut men det kan väl inte vara sämre än att helt skita i det. Det blir lite som ett "nyårslöfte" och det vet man ju hur det brukar gå med såna?

Nu är det så mitt beslut ser ut, och då gör jag så. Söndag blir mitt nya avstamp. Det bestämmer jag väl för f-n själv.
Alltid denna tveksamhet och brist på självrespekt. Kan jag göra såhär, är det bra, vad ska folk tänka?
Skiter i det. Nu har jag snart en period framför mig då jag är hemma en längre period med mina kära. Då brukar det gå lättare. Ett stillsammare lugnare liv i mitt hem. Nu bor jag i kappsäck och ifrågasätter nästan ALLT runt omkring mig. Jag här, de kära där. Fan vad dålig människa jag är som håller på så här sjukt.
Självförakt.
Nä, nu ska förändringens vindar väldigt snart blåsa...

LillPer


skrev NyMan i FylleFia

kan se ut på väldigt många sätt. Nog tycker jag att du är urstark på flera sätt. Den som påstår att man ska vara osårbar och aldrig tvivla för att vara stark, vet inte vad styrka är.
Hoppas också verkligen att "din" lägenhet finns kvar. Inbillar mig att det hade blivit helt ok med den just nu?
Blåser iväg lite medvind ifrån min del av världen, Fia. Ha de gött så länge!/NM


skrev Pontus i Dax att sluta läsa och börja skriva... Hoppar på tåget nu!

Alau jag tycker du öppnar upp ett eget forum där du berättar om din situation där alla kan komentera och hjälpa dig på din väg framåt. Kram


skrev Pontus i FylleFia

Fia! När jag läser bland dina inlägg måste jag säga att jag är så enormt imponerad av din styrka och vilja inför alla prövningar du ställs inför! Jag är rädd och förstår att du också går med oro att halka. Men du har kommit för långt i denpositiva riktning, jag med. Håller tummarna för dig i lägenhets jakten. Ha en fin dag Fia


skrev FylleFia i FylleFia

Fy vad kallt det är nu i kolonistugan. Eller snarare rått än kallt. Försöker intala mig om att jag har det bättre än många andra uteliggare. Så knäppt att jämföra. Tittade på en lägenhet i närförorten igår. Högg inte till eftersom jag inte riktigt vill bo där. Väldigt 60-tal med de detaljer och den planering som rådde. Börjar tänka om för lägenheten hade ett badrum. Det jag saknar mest. Koloniföreningen har ett gemensamt dass med ett handfat men där känns det inte rent. Kissa i naturen i sommras var lite ok. Kissa i naturen i september är inte det. Att huka bland regnvåta blad. Jag har alltid tänkt att om jag blir ekonomiskt oberoende så ska jag köpa mig en penis. Nej inte för jag undrar över mina sexuella preferenser eller min självbild. Jag skulle vilja ha den att kissa med. Dessutom kunde den skydda mig på ensamna strandutflykter. Maken som inte är rädd för andra män säger; kör på. Men maken tycks vara så rädd för att våga testa en nykter helg. Trots alla löften till mig så måste han bara handla inför varje ledighet. Jag förstår till en viss del. Vet vilket stark sug man kan ha. Men en annan del av mig fattar inte hur han kan välja att dricka när han vet att han är gift med en alkoholist som vill försöka hålla sig nykter. Eller jag kanske förstår men det svider att bli bortvald. Flaskan eller Fia? Jag tar flaskan tack. Som ni märker har jag en tycka-synd-om-mig-själv stund just nu. Inte alls den kvinna som vill.sluta pekar på. Jag är inte stark och jag är verkligen ingen frontfigur. Jag vill inte ens vara det. Vill bara överleva. Så nu doktorn och sen ett samtal till andrahandsförmedlingen. Hoppas att "min" lägenhet finns kvar.

Fia


skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...

läsning Berra! Du om nån har visat att man kan förändra sitt liv. (Framförallt genom att förändra sitt tänk.)
Allt gott! / mt


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

..brukar jag säga, och försöker leva efter det så gott jag kan.
Ingenting är för evigt och förändring tillhör livet, allting utvecklas och vissa delar avvecklas.

Just idag kör hela familjen 5:2, där man fastar en av två dagar i veckan, vilka som helst men de får inte hänga ihop.
Det funkar bra för oss och vågen har pendlat ner till minus 6, och sedan upp par kilo, det svänger lite precis som livet.
..och i helheten så går det utför (..med vikten).

Men har jag upptäckt, alla tankar går till mat den här dagen, jag som INTE brukar vara så fanatiskt över maten,
utan bara äter när den finns i vanliga fall, men nu...funderar jag t.om porrsurfa på matlagningssajter!
Sjukt, ja men det är kroppen som på något sätt förflyttar tankarna till något som jag egentligen inte är så intresserade normalt.
Känner igen "tvångstankarna" från drickandet, det går automatiskt på något sätt trots att jag inte vill tänka på maten.

Kommer ni ihåg att jag spydde galla över min bil som jämnt gick sönder???
Förändringen blev att jag köpte mig en helt ny bil, det blev billigast så om man bortser ifrån andrahandsvärdeminskningen.
Men mitt bilande är för tillfället problemfritt och kommer så att vara några år framöver, ett problem mindre.

Katten vi hade hand om under ett dryga år, hon flyttade med sin riktiga matte långt härifrån,
saknaden är stor naturligtvis, men förändringen är i grund och botten god, det intalar jag mig varje dag..

Mitt jobb som jag hatade, jag förändrade mitt förhållningssätt och så gjorde även arbetsgivaren när jag fick en ny chef.
Är inte längre lika hatiskt och måndagar är inte värre än någon annan dag längre har jag upptäckt.
Jag gav upp mitt självgoda tänk och svalde även det som smakade beskt, utan protester, lugnet har för tillfället lagt sig
och varje dag lunkar på i sitt sakta mak tills vidare.

Var ute i helgen och "jagade" svamp, upptäckte att det inte blev bättre över att jag försökte "fånga" svampen mer effektivt genom att kuta
igenom skogen snabbare, att låta upplevelsen av att plocka svamp försvann i ett hektiskt letande förtog hela känslan.
Stoppade påsen i fickan och gick sedan lugnt runt bland mossbelagda stenar och "upplevde" frihetskänslan av att vara i skogen istället.
Lyssnade på varningsläten ifrån någon skogsfågel och iakttog de enorma myrstackarna och bara fanns där, i nuet..
Kom hem till familjen med ro i kroppen och ganska så förnöjd, det fick bli konserverad svamp till svampsåsen och det grillade som det var tänkt.
Skillnaden var stor, innehållet detsamma men jakten blev ju ett stort misslyckande, det fanns ju ingen svamp det var för torrt i skogen.
Och jag kunde inte tvinga skogen till mitt uppdrag, så jag tog en genväg till ett liknande resultat, med att köpa svampen.
Det inte alla förstod var att det var upplevelsen som var det viktiga, inte fångsten.
Detsamma gällde under sommaren, att ta ekan ut på sjön betydde att jag skulle få umgås med havet, inte nödvändigtvis få någon fisk,
utan låta tankarna få fara fritt i mitt inre och få tid över för mig själv..

Allt sådant har blivit ÄN mer viktigt i mitt liv, att återkoppla till det som egentligen ÄR viktigt, och ger något tillbaka.
Att dricka alkoholen var det motsatta, det var att koppla bort livet istället, dra ut sladden och allt blev svart..
Nu fyller jag upp ljuset med sådant som ger mig större livslust och näring till att orka dra hjulen framåt.

Kan inte påstå att jag är "lycklig", för det är någon sorts omöjlig utopi i min mening,
men livet är betydligt mindre besvärligt i alla fall, och det är lättare att leva.

Små små förändringar kan göra stor skillnad, om man tänker optimistiskt innan de sker så har man åtminstone varit glad innan man upptäckte att det kanske inte var så bra, och gör det ingen större skillnad så får man vara glad att det BLEV en förändring i vilket fall.
Att allt står stilla och man vantrivs, är värre än att man chansar och att det (kan) bli sämre..
Den som inte satsar kan heller inget vinna, som mest förlorar man bara insatsen, och den är oftast bara en liten tid av sitt liv.
En tid som kan bli en väl investering för resten av ens liv, och att man ångrar att man inte provade på det mycket tidigare.

Att stå på avsatsen och inte våga kasta sig ut i det okända, kan i tron vara som att slänga sig ut för ättestupan,
men i verkligheten inte vara läskigare än att hoppa från tröskeln.
Man vet vad man har..men inte vad man får...

Jag fick ett bättre liv, men var tvungen att stuva om i det lite..

/Berra


skrev vill.sluta i FylleFia

Vetskapen om att vad du än företar dig så konmer du att lyckas gör dig till en sann vinnare.
Du har utvecklas till en fantastisk stark kvinna som står obehindrat på sina egna ben.
Skillnaden mot när du först tog dig mod att skriva några stavelser är enorm.

Du och jag kom på kant med varandra från dag ett.
Vi synkar inte, må så vara.
Men du skall veta att din resa är något extraordinärt.
Och ännu är du inte framme vis slutdestinationen.

Även om du inte tror vad jag säger/skriver så är jag imponerad av dig.
Vilken resa du har gjort/gör!

Det känns riktigt bra att du nu blivit en av frontfigurerna på forumet.
-För det är du!

Sträck på dig, upp med blicken, DU ÄR EN VINNARE!!!

Jag är glad över att du peppar och stöttar!
Och jag kommer tycka likadant i morgon och imorgon och imorgon ..........
/A


skrev Flora Blåklint i the botten is nådd...

På fredag är det fest, en fest som jag verkligen sett framemot. Jag har bestämt mig för att gå, men jag ska vara nykter. Ojoj. För att gardera mig har jag sett till att jag måste vara körduglig kl 7 på lördagsmorgonen. Lite fegt, men känner att jag behöver en ursäkt för att inte dricka...så så får det bli.

Det var allt just nu...styrkekramar till alla som behöver det.


skrev FylleFia i FylleFia

Tack markatta och mt! Blir glad över erat stöd. Läser mer och mer i anhörigdelen. Betar av tråd efter tråd. Skrämmande läsning mellan varven. Jag tror inte jag är där än (förnekelse?) eftersom jag fortfarande räknar mig som ett fyllo. Jag vet att jag kan falla när som helst och vem är jag då att dömma maken? Men jag känner igen mig i mycket jag läser. Inte allt. En del makar/pojkvänner tycks vara skvatt galna och det är ju inte min. Än? Än? Stort ord där, min make är inte tillräckligt galen än.

Men ändå lämnar jag. Jag lämnar en man som kanske kan vara lite småspydig i fyllan men vem är inte det. En man som aldrig riktigt misshandlat mig verbalt. Aldrig lyft sin hand mot mig. En man som är den finaste karl jag sett. Så snygg och så kärleksfull. Går inte en dag utan att han bekräftar mig på riktigt. "Gummar" aldrig utan liksom ser vem jag är.

Men drogen tycks vara starkare än all kärlek. Och jag vet. Därför ger jag mig inte in i en kamp som jag förmodligen skulle förlora. Jag står här nedanför backen och håller mina nya vänner i hand. Kanske kommer han? Kanske inte? Kanske väntar jag? Kanske inte?

Fia


skrev FylleFia i Min tillflykt, ett tomrum att fylla..

Vilken bra tankegång. "Att älta det förflutna är att stjäla från framtiden" . Precis så är det. Jag jobbar så hårt med att försöka förlåta och glömma mina tokigheter. Ibland går det bra medans annat tok är svårt att överse med. Fortfarande slirar jag ibland. Har ett jävla temprament och talar alldeles för ofta för fort. Det är på gott och ont. Nej jag låter mig inte trampas på, det är bra. Ja, jag trampar på andra. Det är skitdåligt. Jag tror vi får se det här som en återhämtningsperiod Pontus. Nu återhämtar vi Fia och Pontus. Och den resan kan vara tuff. Men även givande, jag har bra dagar. Mina bästa stunder är när jag åker tunnelbana. Ja, det låter ju konstigt. Men jag mår bra av känslan att kliva in i en vagn och inte lukta illa. Eller tro att jag luktar illa. Trots att jag just nu har ett boende där varm morgondusch får vänta till jobbet så kan jag gå med rak rygg för jag luktar inte gammal alkohol! Det får räcka så. Rom byggdes inte på en dag. Vi behöver inte bli bäst på en gång skrev Trollis (?) så sant så. Myrsteg läste jag någon annanstans. Livet är inte perfekt men det är skönt att du och jag åtminstone vet var vi har varandra.

Kram igen! Fia


skrev flygcert i Div åsikter eller...?

Du verkar så nöjd och glad - vad härligt för dig!
Kram!!


skrev Adde i Div åsikter eller...?

en helg hägrar i fint sällskap på vårt höstmöte på GiG :-))

Aldrig att jag hade en tanke på att dessa möten skulle bli mina underbara avbrott i vardagen och att endast jag får den tiden att disponera helt på egen hand när jag rädd och skakig klev in på Gården !

Jag har ju skrivit förr om rädslan att åka på behandling fast jag själv tog beslutet men den aktualiseras nu när Mrs B skriver om den ! Hur jag i sista sekunden, när jag såg skylten vid avtagsvägen till Gården, tänkte att här har jag sista chansen att göra en u-sväng och åka hem igen !!

Jag gjorde inte det !!

Och det är jag oändligt glad för !!

En del vänner träffade jag på Landsmötet, Gullbranna och nu på GiG och det är lika otroligt glädjande varje gång ! Att få känna mina känslor fullt ut är en belöning som jag aldrig kunde föreställa mig när jag var aktiv och jag önskar att alla kunde få vara med och dela vår upplevelse.

Jag får aldrig glömma hur det en gång var, i vilken misär jag levde i, och istället för att gräva ner mig i allt det sorgliga som då hände så har jag idag accepterat den tiden i mitt liv och lever för de ljuspunkter som finns idag. Och jag som satt gömd på min kammare och skämdes trivs nu som fisken i vattnet när jag får umgås med andra fina människor och vara så öppen jag kan.

Det är aldrig försent att ändra sitt liv det finns så många som kan vittna om det. Och idag kan jag se fram emot "tokiga" saker som en "vuxen" gubbe inte ska göra men vad fan !!! Jag har ju gjort värre saker !! Skillnaden är att nu njuter jag av det !

Sköt om er !!


skrev Adde i Ångesten tar mitt liv...

jag vill gratulera dig till en förståndig arbetsgivare som vill stötta dig i din sjukdom !
Om det blir som för mig och merparten av mina alkisvänner så kommer du att få en fantastiskt fin tid på behandlingshemmet och jag hoppas din arbetsgivare har kontakt med ett 12-stegshem för då får du bästa möjliga vägledning.

Tänk redan nu att du får 5 hela veckor enbart för din egen skull !! Tid som bara är för dig att njuta av ! Ok, en del gråt blir det också men den är förlösande och förlåtande och väldigt läkande. Det är så otroligt många människor som skulle behöva en behandling så känn dig synnerligen priviligierad !

Själv så åker jag till Gamla i Gården, som är en förening för oss som har en relation till Nämndemansgården, nu till helgen. Jag missar inte en chans att få mingla med gamla och nya vänner och få komma tillbaka till det ställe där jag blev återfödd till ett nyktert liv.

Njut och grattis igen !!


skrev Pontus i Min tillflykt, ett tomrum att fylla..

Hej Fia tack för Kramen, kram till dig med och hoppas allt är bra med dig.
Ingen som helst fara, förstår att de misstolkades :p
När man levt länge med ångest av drickandet och alkoholen finns i tankarna hela tiden så blir man så fruktansvärdt trött av att bli jagad i tankarna hela hela tiden. Jag är annars också som person en funderare och grubblare, tänker för mkt helt klart. Tänker ibland kanske lite för mkt vad folk tycker och tänker. Nå gjort är gjort.
Ett talesätt jag läst,"att älta de förflutna är att stjäla från framtiden", och vill så gärna inte göra det nått mer, men för att nå dit måste jag förlåta mig själv och stå upp för mig och framförallt vara nykter.


skrev mulletant i FylleFia

vilket jobb ni gör! Var stolta, mycket stolta och ta hand om er! / mt