Senaste kommentarerna i forumet

Nu blev jag glad, inte för ditt bokslut men för att du hörde av dig. Håller fullständigt med dig om att man fått massor av inspiration av att vara här o läsa själv har jag inte skrivit så mycket vilket kanske varit fel. Funderar ibland på om det hade gått fortare att komma till ett nyktert leverne, skit samma nu är jag nykter o hoppas att så förbli. Jag önskar dig o hela din familj ett fortsatt bra liv o tack för din medverkan till min nykterhet.

Higgins

...har jag märkt att det är.
Men kan börja med att svara MB: nej, jag har inte ledsnat. Även jag har delvis passat på att försöka njuta av det fina vädret.
Med att låta bli alkoholen också. Det gick så otroligt bra men var svårt. Gick för precis så var det. I förrgår föll jag och det riktigt ordentligt. Även det är tungt. Att lyckas - och att misslyckas. Båda lika svårt fast på olika vis. I går vad det "recovery" och idag nya tag.

Det jag kan klappa mig själv på axeln för var att jag klarade att låta bli så pass "länge" för att vara jag.
Jag klarade även att låta bli i sällskap med andra som drack.
När jag föll var det i min ensamhet. Dock är jag inte förvånad att det blev som det blev.

Jag hade tagit ett par dagars ledighet, letat fram en barnvakt och hört med en gammal vän ifall vi inte kunde ge oss ut i skärgården. Det blev bestämt. Tillsammans med oss skulle ytterligare en båt ut med ett par vi båda känner. Att få komma ut på öppet vatten igen, känna doften från havet, vara utan barn. Längtan till stillhet.
Blev precis raka motsatsen.

Redan innan vi gick ombord på båtarna så hade de övriga hunnit få i sig några öl. Själv har jag en otrolig respekt (vilket kanske är svårt att tro) när det kommer till alkohol och vatten (eller bilar...) vilket gjorde att det var lätt att avstå för jag förstod att det här skulle bli "mitt ansvar".
Idag undrar jag varför jag helt sonika inte vände där på bryggan...nå väl.

Efter några timmar la vi till och kom fram till att vi hade olika önskemål och bestämde oss för att mötas upp kommande dag.
På kvällen efter vi hade lagt till, ätit mm blev min kompis dyngrak. Sedan höll han sig så i princip hela vistelsen.
Alla blir vi olika när vi passerar en viss gräns men här spottades den ena elaka kommentaren om- och till mig ut efter den andra. Detta fortsatte tills vi var åter "hemma i land".
I det tackar jag min lyckliga stjärna för att jag var nykter, vem vet annars hur det hade slutat.

När jag kom hem så var jag helt färdigt både fysiskt och psykiskt. Har inte varit så trött i hela mitt liv. (jo det har jag men...)
På kvällen lossnade all sorg, skräck och ilska som byggts upp under dagarna som gått och jag föll.

Jag tänker se det här som ett "lyckande i lärande".
*Jag klarade av att hålla mig nykter när jag var bland andra som drack.
*Jag vill tro att saker och ting hade kunnat gå mycket värre om jag inte varit nykter.
*Jag ska försöka att ta mer hand om mig själv; ex inte sätta mig i situationer utan våga backa när jag märker att det redan från början är på väg att gå utför. Inte känna att jag gör andra ledsna eller besvikna i det.
Har läst här på endel trådar att man ska vara liten av en "egoist" - vad är bra för mig? Något som jag är usel på.
*Jag har sagt upp, inte vänskapen, men kontakten med personen i fråga. Han förstod inte varför och det var ingen idé att förklara. Jag sa bara att "jag förstår att du inte förstår och det är helt okej".
Det var svårt men det känns bra.
Jag vill tro att det är steg i rätt riktning.
Jag måste börja lära om, lära nytt, välja/våga välja och i de valen våga välja mig.

Så nu går jag och lägger mig som nykter dag1 omgång 2 och önskar alla en riktigt fin sommarkväll!

/F

också från mig. Kan ju se hur svårt det är och har oändlig respekt för alla er som klarar er ens en vecka! Kram

som vandrar vidare mot nya mål. Ha ett bra liv och tack för tankeväckande inlägg både här och där!
Kram!
/MB

med att skämmas kan du lägga ner. Vi är ju likadana allihopa här inne, jag hade ett knappt halvår med dag 1:or, men tack vare att jag hängde i är jag nu ett halvår gammal som nykter.
Att sluta dricka verkar lite vara som att köra båt i en skärgård knökfull med öar och grynnor. Att försöka själv verkar vara som att dessutom ha ögonbindel. När man har kört på en grynna kommer man ihåg var den låg och undviker sedan den.

Där kommer forumet in, massor av människor som kör och har kört runt i samma skärgård, vi kan lära av varandra.

Min första fråga till dej är
Varför vill du sluta dricka? Skriv ner det här, en påminnelse att läsa när det kniper, eller om du inte vill skriva här så ett vanligt papper på kylskåpet?
Ha det gött så länge!
/MB

jag är nog inne på samma linje, cig och alkohol och fysiskt och psykisk abstinens. Som du också skrev är den psykiska abstinensen värst, här på forumet ofta benämnt som den lille fan eller papegojan på axeln.
Heja dej, du verkar ha bestämt dej?

Kram!
/MB

du gjorde det! Jag saknar dig redan och jag önskar dig det bästa, det bästa - och detsamma till dina ongar! Vet du hur glad och tacksam jag är över att våra virtuella vägar korsades här och löpte jämsides ett stycke. Jag stannar i vår mulleholk som du bemålat så fint och så rätt. Tack!
Varmaste, varmaste kramar! / mt

Dompa, inte ska man hänga här på livstid. Men det är svårt att låta bli att titta in och se om det hänt nåt positivt. Och det har det ju gjort idag. Både du och Stigsdotter här. Kram på dej!

Häng kvar här, läs OCH skriv. Berätta hur det går.
Medgång såsom motgång.
Jag håller på dig!
/A

...att jag som aldrig är här numera, ramlar in här en timme efter att du skrivit ditt bokslut! Tack för dina fina ord och tack för att du funnits där för mig också. All lycka på färden, vi hörs kanske i någon form. Kram

Skrev lite i min gamla tråd och vill bara säga att du har varit en stor inspiration för mig! Kramar och lycka till Dompa!!

som jag skrev. Har varit inne nångång då och då för att försöka uppdatera mig på vad som händer. Men loggat ut snabbt igen, innan någon som kanske kände igen mig skulle märka att jag var inne och "tjuvläste" och kanske fråga hur det går för mig... och det ville jag ju inte svara på eftersom jag fortfarande inte lyckats komma så mycket längre än Dag 1. En vecka här och en vecka där är liksom inte i närheten av att kunna räknas till att vara nykter alkoholist. Nu skrev ju inte jag så mycket utan läste mest så jag blir nog inte igenkänd så lätt, men skammen att inte kommit längre är inte mindre för det.

Det är kul att det blivit lite mer fart på forumet igen, jag ska försöka börja läsa mer aktivt igen och kanske skriva en rad då och då. Jag "glömde" bort att jag behöver stöd för att ta mig vidare i min kamp mot alkoholen. Jag ler åt några av tipsen vi skrev om här i tråden. Jag knaprar fortfarande naturgodis och nötter men har bytt ut LOKAn mot Soda Stream. Har nog tjänat in den investeringen en miljon gånger om. Av någon oerhört märklig anledning kändes det dyrt att "missbruka" LOKA men vin får kosta vad det kosta vill.

I morgon hoppas jag det är Dag 2...

Nu är stunden kommen...jag är flygfärdig. Redo att kasta mig ut från tryggheten i min holk. Det innebär även att jag är redo (?) för avsked, redo att gå vidare.

Jag ska försöka. Redan när jag ramlade in här så tänkte jag typ; "Dompa...om du lyckas bli nykter så häng inte här i tio år till". Så har jag lyckats med att nyktra till? Efetr ett aktivt år här och ett halvårs "smygläsande" och strökommenterande måste jag säga ja. Oki...inte helt vit. Men jag har satan-i-gatan förändrat mitt drickande. Från att vara fyllepappa i tv-soffan har jag gått till att bli en fungerande man. Så varför skriver jag detta? För att Tacka alkoholhjälpens site? Delvis...men det var människorna jag mötte här som förändrade.

Så jag vill skicka ett uppriktigt Tack till LillaBlå, Lelas ( + Pianoman).och Mulletant (mina mentorer). Till Santorini, Stigsdotter, Maria, Higgins, Kalla, Lessenfrun (oh yes) och andra resekamrater som kommit till under färden. Villervalle (bright som fan), PP, Tvåbarnspappan (brorsan). Den stingsliga härliga frk Nynykter och ja...det finns smånga. Nykomlingar som NyMan, Markatta, stammisar som Fenix.

Ni mina vänner har byggt denne man och ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Alkoholhjälpen kan fungera och bör alltså finnas kvar. Kärlek och så.../Riccardo Florita

mycket bra jobbat! Jag skriver sällan numera men jag följer med i din framgångshistoria och gläds med dej. Fantastiskt bra gjort. Kram och god fortsättning:)

Säger jag också som läser här rätt ofta men skriver ibland bara. Din historia och dina tankar är precis som min såtillvida att jag fungerade väl i arbetet och i samhället och tror inte nån förstod omfattningen av mitt missbruk. Och samma trötthet på att alkoholen skulle få styra hela mitt liv. Alla tankar verkade kretsa kring när var och hur mycket. Så mycket energi till spillo. Grattis till ditt beslut och jag kan lova dej att det finns ett mycket rikare liv bortom missbruket. Håll bara ut. Det går utmärkt att leva utan vinet. Det vet jag som varit utan i drygt ett år nu och jag kommer aldrig att riskera min frihet igen. Kämpa på!

för välkomnandet Mammy Blue, Higgins och Vill sluta.
Nu har jag klarat av dag 1. Var livrädd när gårdagen började lida mot kväll och suget satte in. Det är ju så man inte tror man ska överleva...Förut har jag smugit iväg till ett skåp och hämtat vin i en kaffekopp (mörk sådan så det inte syns vad det är i koppen)och varje gång sprungit små ärenden för att hälla i mig. Kunde lyckas få i mig en liter på en kväll och jag blev knappt påverkad av det. Men igår klarade jag mig:)

Intalar mig att det är som nikotin - det allra första fysiska behovet och abstinensen går över efter 24 timmar, sedan är det bara det psykiska beroendet - inte "bara", men där är det lättare att påverka. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas sluta röka en gång. Så beroende av ett paket cigg om dagen, trodde jag skulle dö när jag slutade röka, men idag står jag där - helt rökfri sedan 10 år och tänker aldrig på cigaretter. Kanske kan min resa med alkoholen sluta på samma sätt?! Tänk att kunna slippa tänka på alkohol överhuvudtaget! Så skönt och vilken befrielse. Den ska fan mig inte få styra över mitt liv, det ska jag själv göra.

Kramar till alla som kämpar på.

Jag hänger med och följer dig..
Det ser bra ut med ditt antibus. Frugan och din AAkontakt gangnar för dig att inte finna några öppna bakdörrar. Fortsätt på den här stigen och skynda långsamt. Spring inte fortare än vad ditt medvetande hänger med. De fördelarna istället för nackdelarna med att vara nykter så känns det inte lika motigt.

Lycka till!

Berra

Tack alla ni fantastiska människor som ger mig ert stöd. Ni, om några, fattar nog vad det betyder för mig. Efter en tämligen sömnlös natt med massor av tankar som snurrat runt i huvudet känner jag mig nu beredd att fortsätta min kamp. Har haft ett långt samtal med min fru efter en tidig frukost och jag inser hur oerhört mycket jag har att jobba med. Vill ju inte att det ska vara för sent utan att en möjlighet till stadigvarande väg till tillfrisknande är nåbar.

På din fråga, mammy blue, tar jag två antabus idag, två imorgon och sedan två tabletter varje lördag och onsdag. Nu bryr jag mig inte om att tänka på hur länge jag ska "gå på" antabus utan jag ser bara till att ta mina tabletter och fortsätta mitt arbete mot nykterhet. Innan jag skulle sova igårkväll fick jag ett par blåsor under underläppen med svullnad och lite "bortdomningskänsla". Vet inte om det var en reaktion på antabusen eller om det bara var psykiskt. Antabusen kommer min fru att ge mig. Hon har också fått telefonnumret till en man på AA jag känner förtroende för och om faan skulle flyga i mig och jag, av någon anledning, inte skulle vilja ta tabletterna kommer hon omedelbart att ringa denne man. Känns som en extra säkerhetsventil.

Det känns som man får "börja om" sitt liv och det är inte lätt att känna sig som en "tonåring" igen i en vuxen mans kropp. Hur mycket finns det inte att ta tag i, sin brist på ödmjukhet, förmågan att inte alltid se kritiskt på sin omgivning och andra människor, det dåliga tålamodet, kontrollbehovet,det dåliga självförtroendet bara för att nämna några. Jag antar dock att jag får skynda väldigt långsamt och det är lättare sagt än gjort för en människa som jag själv som i hela sitt liv vill ha alla saker gjorda på en gång, helst igår.

Sköt om er alla ni där ute. Jag hoppas att ni är några stycken som följer min skakiga resa mot nykterhet.
Tjalle

hurrar också för dig :-)) Du har ett ljus i dig själv som nu brinner med fast låga och leder dig framåt !
Kram ♥

till ett stort fint första steg på din väg mot nykterheten ! Ta så mycket hjälp du kan av AA så får du en bra plattform att stå på.

det var missbrukaren/alkoholisten i dig som ville ta ett sista farväl? Eller så var det en hint om att du ska göra det svåra valet att ge upp och byta jobb - jag vet att det är magstarkt av mig att skriva det (du hör väl att jag bara viskade och ser att det är menat att skriva med pyttesmå bokstäver)...
Dom som rycker på axlarna vet inte vad de ska säga... men det är klokt att vara öppen för det som visar sig - oberoende varifrån vi tänker/tror att det kommer. Det kan vara viktiga budskap! Fint att du svarade - forumbrorsan... kram på dej! / mt

Det kommer gå lysande detta.
Faaaan vad duktig du är!
/A

/A

min käre Higgins (Sherlock Holmes?). Jag ser min nykterhet som ett livstidsprojekt. Sex ljus är okej nu, men när det gått fem år, sextio ljus?
Hihi, jag är bara glad för att jag är halvvägs på mitt första år som nykter, men du kan få sex ljus på din bit av tårtan. ;-)

Kram!

Grattis! Varför ett halvt ljus, 6 månader måste bli 6 ljus!