Senaste kommentarerna i forumet

Säger bara som Sean Banan:

-Här gliiiider Kingen in , tjingelingedindingding!

/A

jo jag har det, ...datorj*vel...

Tror ni inte att allt ska j*vlas med en hela tiden, är det inte plötsligt så att allt försvinner när man som jag skriver hela romaner på forumet,
denna gång fick datah*lvetet för sig att starta om mitt uppe i det kreativa tänkandet, den hade gjort några uppdateringar som plötsligt blev så f*rbannat viktigt att göra det medans jag skrev, den står ju på dygnet runt, den har alla dygnets övriga timmar på sig att fixa till sig.
Möter jag herr Gates på stan någon gång så ska skälla sk*ten ur honom, den här gången löste det sig inte med att Control-C'a vart tionde minut.

Jo jag är tekniskt intresserad, men ingen hade någonsin godkänt att en bil plötsligt hade bestämt sig för att nu ska jag tankas utan förvarning mitt på motorvägen, och bara stannat för att sedan "starta om" som om det vore den mest naturliga saken i världen...

Man tutar tokstressad på en långtradare som parkerat mitt i en rondell, kör om och vevar ner rutan och frågar irriterat "vad i helvete håller du på med, här kan du ju inte bara stanna så här!!!, jaha jasså du håller bara på att starta om, jamendåså, lycka till, förlåt att jag tutade.."
Kommer aldrig att ske mina vänner, men i datavärlden så är det helt accepterat, eller hur?
Kan låta småaktigt att jämföra det med en bil som blir ett "lokalt problem", men när en stor server packar ihop så går det inte att göra sina räkningar, ringa på mobilen, ringa sjukhusväxeln eller ens beställa en biobiljett längre, då är det ett jätteproblem...

Nä slutklagat från Berra's sida, nu byter vi ett roligare ämne..

Jodå Buzz, här på "min" tråd så finns det inget revirtänk, här har alla ett fripass, registrerat kommentator eller oreggad läsare, alla är välkomna att ta del av min livs historia, den blir förresten 6 år i nästa vecka, sex år utan alkoholen, gisses!, mer än 10% av mitt gångna liv.
Läste förresten någonstans (tror det var Pellepennan) som läste min tråd från början och nu var på 2008-2009.
Det kan jag säga är mycket mer än vad jag ens orkar med, jag kan inte förlika mig med det jag skrev för så länge sedan,
det där kan inte vara jag, det känns helt främmande, typ VA?
Jag brukar säga att jag lever i nu'et, och det är precis det jag gör, det jag skrev för ett halvår sedan måste läsas med en kikare långt bort i horisonten, jag känner knappt igen mig, jo det är mina ordval, men vad hände egentligen, minne som en guldfisk i skålen, har jag varit här förr?
Men min tråd är inte bara ett forum för att inte dricka alkoholen, utan ett livsforum som man mellan raderna kan skilja ut VARFÖR jag fick problem med just alkoholen, det är inte bara en sak som är problemet, utan hela sättet att genomlida sitt liv på också..

Jag brukar också säga att man ska minnas sin historia, men inte hänga kvar i den krampaktigt bara för att spara på en massa gamla minnen.
Nä, det är mycket enklare att leva för dagen, och varje morgon upprepa sitt mantra, idag ska jag inte dricka, vad som än händer.
Så var den tvivlande tanken borta, vaddå?, jag hade ju lovat mig själv, man bryter inte löften, inte dom ställda till sig själv i alla fall.

På vägen hem i bilen ikväll ifrån jobbet så tänkte jag på om hur det skulle kunna se ut om forumet var en frågespalt i en tidning.
Det skulle kunna se ut så här:

"Hej Frågespalten!
Jag heter Lasse och har ett problem, jag bli alltid för full när jag dricker, vad är mitt problem?"

Svaret:
"Hej Lasse, problemet är att du dricker för mycket."

Jo det var ju ett enkelt och koncist svar, men också svaret på en väldigt kortfattad fråga, ger man inte tillräckligt med trådar att börja nysta i så finns det heller inte mycket att kunna svara på.
Man skulle ju kunna svara rent generellt, men det blir ju inte så personligt..

"Hej Lasse, problemet är att när man dricker tappar man ibland omdömet och då dricker för mycket"

Jo men det lät ju nästan lite för snällt, och gav ingen lösning direkt...
Om Lasse hade skrivit runtomkring sitt problem som t.ex "jag bli alltid för full på fester", "..kåt och otrogen när jag är för full..","slår kärringen på käften när jag blir för full", "..bilen blir så skrynklig när jag har kört på fyllan.." osv osv, ja då finns det lite mer att kunna svara på.
Då skulle man önska som frågespaltsbesvarare skriva mer omdömeslöst och knappast så speciellt pedagogiskt svara:
CENSUR dittCENSUR..vla rövUR CENSUR hurCENkanSUR CENSUR ens CENSUR tänkaCENSURpåCENSURattUR osv osv..
..men det gör man inte, utan ser det från problemsidan och försöker sätta sig in i handlingen, och därefter titta på olika lösningar,
kanske ur sitt egna perspektiv, men visst är det enkelt att ge råd, mycket svårare att leva upp till dem själva.

Alltid lätt att se en smal typ ge bantningsråd till en tjock människa, mer trovärdigt om den personen verkligen hade lyckats banta ner sig själv till den vikten utan någon sjukdom eller liknande som bakgrund.
Kanske ännu mindre trovärdigt om en tjock människa ger bantningsråd till en annan tjock människa, med vilken erfarenhet pratar han/hon?

Min ide' om tråden var aldrig att den kulle bli så lång, den bara blev så, för jag trodde i mitt innersta att jag skulle falla tillbaka till drickandet igen och slokörat lämna forumet efter att ha raderat mina inlägg att ännu en gång officiellt manifesterat min nykterhet och förlorat mot den elaka och listige alkoholdjävulen vars enda uppgift verkar att vara att förgifta ens omdöme internt inuti hjärnan.
Det har ännu inte hänt efter en sådan pass lång tid, och jag vågar tamigsjuttsingen inte sluta skriva här, rädslan är att jag ska bli allt för självgod i min nyfunna nykterhet och tro att jag för alltid är botat från den här sjukdomen...

Men så blir det nog inte, kommer för evigt leva med sjukdomen som nykter alkoholist, eller kanske passiv alkoholist passar bättre,
det är ett livslångt problem jag kommer att få leva med, men med den livserfarenheten jag har kan jag bara hoppas på att sjukdomen hålls inaktiv
genom att fortsätta förstå, att inför alkoholen är jag maktlös, i varje tanke om att jag kanske... kanske kommer att bemästra den någon gång i framtiden.

Det är inte så, en gång fått ett felaktigt dryckesmönster, för alltid kommer jag att hamna i mina gamla upptrampade stigar, förr eller senare.
Jag släpper tanken om att det kommer varken bli förr eller senare, just i detta nu så känns ALDRIG det mest rätta för mig.
Tidigare skrämde tanken mig om att jag ALDRIG mer skulle kunna dricka igen, idag känns det mer som en befrielse.
Man kan andas ut och lyfta över tankarna på annat som känns mer viktigt än vad som ska vara i glaset till helgen.
Man pratar om att få sin fylla till helgen, jag funderar mer på vad jag ska fylla min helg med, och då i aktiviteter.
En aktivitet som inte är att fylla helgen med 50% fylla, och den andra hälften med fyllångest...

Imorgon är det nog den 300:ade fredagen som jag INTE behöver gå på bolaget, tänka sig.
Å vad ska du göra med all den tiden du sparar?, en reklamstörning som satt sig i huvudet...
Ingenting alls, bara slösa bort den 3-hundringen jag inte skulle ha köpt öl för, kanske på godis?
Man blir lika tjock, men inte lika dum i huvudet...

Mors Berra

jobbat! / mt

Du gjorde en stor tjänst mot både dig själv och en hemlös!
Fortsätt så.....
Tanten

-Varför?

Jo hemma själv för att världens bästa arbetar.
Full cirkus med killarna, är och handlar med dem och dom lever rövare som bara barn kan, mina barn.
Skriker och bråkar i bilen.
Knäpper loss sig själva för att kunna sparka varandra i bilen.
Tänk er själva viken kalabalik när ni kör.
In och börja laga mat och vid köksbordet samma visa..........

Men snälla kan ni inte vara sams vädjar jag.
In med killarna på varsitt rum.

Vad gör jag då?

Jo åker upp till centrum för att skaffa några kalla att ha ikväll.

PÅ väg till bolaget tänker jag:

-Vad håller jag på med, tänk om och gör rätt.

Så jag vänder om, stannar och köper en situation Stockholm av en hemlös och dricksar 50.
Det är det minsta jag kan göra.

Hade jag gått till bolaget hade det tredubbla gått åt.
Och jag hade varit på dag noll igen.

Men nu blev det inte så, fortfarande lika besluten.
Tydligen räcker det ännu inte att avlägga sitt löfte varje morgon?

Vid varje motgång behöver man rabbla sitt mantra:

- DU ÅNGRAR ALDRIG EN NYKTER DAG, tack Santo........

Känner mig lite duktig hur som, men det är lång väg att vandra.

Kanske tittar in ikväll.
/A

Tack Steven för ditt välkomnande!

Det känns så skönt att jag bestämt mig för att sluta med alkoholen. Jag inser att det kan bli en tuff resa, men det måste gå.Att dricka varje dag är inte bra för hälsan eller själen, så nu är det karaktär som gäller.Jag mår redan bättre bara för att jag bestämt mig.

Men jag har läst runt i trådarna för att peppa mig själv.
Idag var jag bl.a. inne på Santorinis tråd. Där skrevs mycket om ett program där My Skarsgård berättade öppet om sin alkoholism.
Lyckades hitta länken via google och den fungerade trots att det var drygt två år sedan det sändes. Kan verkligen rekomendera er att se detta.

http://www.tv4play.se/program/efter-tio?video_id=2079497

Under interjuven berättade My att grunderna för att ta till alkohol och döva ångesten i samband med sitt cancerbesked hade redan lagts i samband med att de dagligen brukade dricka ett glas rött till maten.

Med tanke på detta blev jag fruktansvärt irriterad av att hitta detta på Aftonbladet idag. Det är en artikel från 2010. Tvekar lite om jag ska lägga ut länken eller inte.
Jag varnar de som vill hitta en ursäkt till att dricka från att öppna länken.
I början kunde jag hitta ursäkter som liknade detta.
Men mitt alkoholfria druvjuice är mycket, mycket nyttigare och bättre.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article12148970.ab

Idag ska jag inte dricka någon alkohol!
Kram
Tanten

att ge dig några som helst synpunkter eftersom jag knappt har varit nykter mer än en vecka. Kanske är det mer trovärdigt om någon annan som klarat sig längre ger råden. Dom som lyckats redan menar jag. Oavsett om du är personlighetstypen "jävlaranamma" "spirituell" eller "AA" typen, du hittar ju trådarna här.....

Men även om jag vet att det är svårt, både där du står idag, och där jag står idag, backar jag bandet tio år då jag var 40.
Även om jag eventuellt drack ännu mer då än du gör idag, kan jag lova dig, jag tyckte jag hade kontroll. Jag fattade inte varför äktenskapet sprack etc. men det kunde väl inte ha något att göra med mig?

Biran rinner ju lika snabbt som vattnet under broarna, år blir till år, men vad gör väl det om man har kontroll?! För i runda 15 år sedan hade jag för vana att ta en vit månad om året. Gjorde det under ganska många år för att se om det skulle vara problematiskt att vara utan. Någon gång där kring 38 - 40 tog jag inte längre månaden för jag kunde ju när jag ville. Eller jag tog den i några veckor, men tyckte inte det var så viktigt eftersom jag upplevde att jag hade koll. Det är klurigt och jag vet idag att "koll" är något jag bedragit mig länge med.

3 starköl eller ett sixpack... Jovars, för ett par veckor sedan - en lördag allhelgonahelgen måste det varit - satt jag och klurade på körbarheten på förmiddagen. Kändes sisådär efter fredagen så jag beslutade att vänta till efter lunch eftersom jag var tvungen att ta bilen till bolaget. Det var ju nästan tomt på dricka hemma så vad gör man? 5-6 starköl och en låda "borde" väl inhandlas för dom kommande dygnen. Jag skulle vilja kunna se min min när jag kom dit och det var stängt! Hjärnan gick på högvarv. Hur i he____e kunde jag bara vara så klantig. ok, sagt och gjort in på Konsum och två paket 3,5 or fick åka med hem istället. Som en jagad hund började jag leta på ställen där jag tidigare brukar gömma. I Garaget, källaren, i reservdäcket i bilen, i båten garderoben.... och det var faktiskt inget att uppbringa. När jag sedan gick där, och magen "kluckade" på grund av en strid ström med folköl kan jag lugnt lova att jag inte tyckte jag hade någon vidare värst koll!

Så vad är sensmoralen av detta? Även om jag idag inte kan ta på mig rollen att spela bror duktig, så skulle jag idag vara försiktig med argumentation att ha koll.

Lycka till!

Fia, jag känner igen så mycket här, ffa relationen till din man. Jag och min särbo har också väldigt fria jobb, alltid tyckt om att resa, äta och dricka gott - det har på många sätt definierat och liksom skilt ut OSS, vad som varit VI, i relation till allt annat i vardagen, småbarnsfixande, jobbstress, städning etc. Vi är sedan några år också särbos och har tidigare pratat ganska mycket om alkoholen och alkoholens roll för oss individuellt och tillsammans. Dock inte i termer av att sluta dricka, och nu när jag sitter här efter att läst i forumet i över ett år och funderat och vridit och vänt på allt så funderar jag själv mer och mer i de banorna. Dock känner jag mig inte redo att dela med mig av funderingarn til honom, detta är väldigt privat för mig och jag vill hålla processen för mig själv än så länge. MEN - jag är så himla rädd att förlora min man, vår identitet, att vi ska få tråkigt, eller att han ska tycka jag är tråkig och inte vilja vara med mig mer. Jag VET att det låter oerhört jag-svagt, för visst, vill han inte ha mig utan alkoholen så är han ju inget att ha - rationellt vet jag det, men det KÄNNS inte så. Och, jag tror inte att det eg. kommer bli så, jag är nog den av oss som har svårare att släppa alkoholen (ffa dess symbolvärde) än han, jag är bara lite rädd för vad jag kommer att upptäcka, vad vår relation är utan alkoholen, och att den nog måste förändras. Det känns så ...hotande på ngt sätt. Att läsa din tråd har hjälpt mig jättemycket. kram Nike

Just detta inlägget, om din ettårsdag, stoltheten och kärleken till dig själv, om tillförsikten och lugnet, har jag läst så många gånger sedan då i augusti. Det är ett av de inlägg på detta forum som berört mig mest och som betytt mest för mig i mina egna funderingar och jag är så glad och tacksam över att du ville dela med dig av detta. Jag har själv ingen egen tråd, inte ens gjort några egna inlägg förrän nu. Men nu sitter jag själv och tittar ut över ett blått hav, på semester ensam utan familj, och försöker reda ut var jag befinner mig och vart jag vill både i relation till alkohol och annat. Kanske sitter jag som du åter på en solig balkong om ett år och känner stolthet - insåg av ditt inlägg att jag fasiken aldrig känner mig stolt över mig själv, trots att jag uppnått så oerhört mycket bra och viktigt - och kärlek till mig själv, iaf börjar resan dit nu. Kram till dig. /Nike

Jag har också använt alkoholen som ett sätt att dra mig tillbaka i mig själv.
Igår blev jag väldigt upprörd över en sak och min första tanke var ett glas vin. Tur att jag inte hade något hemma.

Skönt att du känner dig bättre idag!

Ha en fin dag, du med!
Tanten

I dag är en ny dag med nya möjligheter. I dag ska jag inte dricka något. Jag hoppas att detta blir första dagen av en ny helvit vecka. Jag tror att det är mitt belönings centrum som är litet skadat. När jag behöver litet uppmuntran eller tröst eller när jag varit duktig så vill jag ha ett glas vin. Den här veckan ska jag vara snäll mot mig själv. Kanske kan ett skumbad eller litet godis hjälpa? Vad som helst är bättre än ett glas vin. Nu kör vi!

Tja!
En liten uppdatering kanske? Är sällan inne på den här sidan längre, vilket beror på flera saker:
1) Väsentligt minskat intag.
2) Jag har vänt ut å in på mig själv så många gånger och är väl medveten om vem jag är, vilket gör att behovet av att leta orsaker till mitt beteende på forum som detta har minskat rejält.

Så, jag känner mig själv väldigt väl. Jag vet vad jag ska göra för att fungera bra och försöker sedan ett par månader tillbaka hålla mig till de gränser jag har satt för mig själv.
Har en liten regel som jag följer till punkt och pricka och det är tretimmarsregeln (eget påhitt), vilket går ut på att jag aldrig dricker fler öl än att jag är bombsäker på att inte ha en gnutta kvar morgon efter när man ska upp och köra bil.

Ett exempel; Jag ska upp och köra bil kl.07. Dricker jag fyra öl och går och lägger mig kl.22 så sitter ölen i till kl.10 dagen efter (4 öl gånger 3 timmar = tolv timmar). Alltså är det för mycket. Hade jag druckit 3 öl och lagt mig kl.22 så hade det varit grönt ljus kl.07.
Nu är det ju dock så att jag känner av tre öl dagen efter - även om jag inte har någon alkohol kvar i kroppen, så för att vara på säkra sidan så drar jag ned antalet till 2.
Det händer även allt som oftast att starkölen byts ut till folköl vilket ökar marginalen ännu mer.

Tilläggas bör även att jag inte längre tar alla tillfällen i akt när det är "fritt fram". Dvs när frugan säger att hon kör i morgon t.ex.
Det händer fortfarande att det blir ett par öl mer vid såna tillfällen, men då är ångesten där som ett brev på posten dagen efter och jag fungerar mycket dåligt.

Om jag ska försöka mig på en summering så kan man säga att jag har full koll på mitt drickande, vaknar väldigt sällan bakis nuförtiden, men fortfarande känner att jag är styrd av alkoholen som "tillflyktsmedel". Det är gött att ta några bärs liksom.
Mitt nästa mål är peta in fler alkholfria dagar varje vecka. Det ska kännas konstigt att dricka. Det är inte ett ouppnåeligt mål, men steget från två öl varje dag till noll är ändå ganska långt bort känns det som och det är inte ett normalt sätt att leva på.

Hur som helst så ska jag på 40-årsfest på lördag. Jag jobbar hela helgen, så det blir nyktert för min del. Hade mycket väl kunnat ta ledigt på söndagen, men känner att jag inte vill gå "all in" på en 40-årsfest. Speciellt inte med det klientelet som kommer att vara där, för jag kommer nog att ha svårt att knipa igen käften efter 5-6 bärs eftersom jag inte är speciellt road av att umgås med denna typ av folk (ganska ytliga människor med låg intelligens). Lika bra att stå över. Och det är inte svårt, för jag VET hur det går. Jag spelar filmen till slutet, då blir det inte svårt att välja.

Läste nyss igenom vad jag skrivit innan jag klickade på "spara" och när jag läser så framstår man verkligen som en person som är 100% styrd av alkholen, trots att konsumtionen har gått ned till en mycket ringa mängd (jämfört med för ett par år sedan då det blev både 5,6 och 7 öl varje dag). Att ägna så mycket tankeverksamhet kring regler för drickandet kan verka stört, men jag vet - vis av erfarenhet - att när jag har mina längre perioder med NOLL alkohol så ägnas lika mycket tankar åt alkholen. Det är ett livslångt problem, har jag lärt mig. Suget kommer aldrig att gå över helt, men för tillfället håller jag det i schack med en synnerligen märklig regelbok.
Jag vaknar dock nykter varje dag utan att känna mig bakis och det är ett stort steg i rätt riktning.

Over and out!

Schysst morgonlektyr! Varför ska det vara så svårt för oss, när det är så enkelt och självklart när det kommer till kritan.
Så då var den Lill- lördagen historia, och för mig är inte heller dom o-druckna dryckerna från igår, något jag saknar idag.
Ikväll satsar jag på ny "nolla" i protokollet

Känns bättre idag. Tänker att det var en sådan där automatisk tanke, som dyker upp eftersom man tänkt den 100-tals gånger tidigare. Tar väl tid innan de här nya tankarna blir lika självklara för hjärnan...

Ha en bra dag i novembermörkret!

Visst är det skönt med alla delsegrar! Nu har du klarat en ensamkväll, då blir nästa enklare.
Bra jobbat!
/m

Hej Santorini
Och naturligtvis även ni andra som skrivit här i tråden. Läste lite i din tråd, bara några veckor tillbaka.
Det är precis vad som behövs som start på dagen. Lite klokhet, motivation. Får ett smil på läpparna när jag ser hur ni dansar där ute, och går jag gladare in i den här dagen.

Tack för det!

Så kände jag inatt när jag var uppe på muggen. Jag var trött men nykter. Kunde somna om med gott samvete, utan torr mun och huvudvärk. Så fruktansvärt skönt!

När jag kom hem från jobbet igår skippade jag alla mina träningsplaner och drog till en kompis i stället. Vi käkade lite ihop och såg en film. Tjejen hämtade jag upp hos sin kompis på vägen hem.

:-)

är jag lika tacksam för att jag slutat dricka och kan välja bilen. Sagt det förut men det tål att upprepas. Det är en av de många fördelarna med ett nyktert liv. I mitt förra liv måste jag ångestfyllt överväga om jag hade promille i blodet, skaka på BiBen och försöka beräkna. Chansa och få hjärtstillestånd om jag såg nån reflexväst som kunde vara polisen. Alternativt dra på regnkläderna förstås och promenera och sen försöka låta som den hurtiga som inte låter nåt väder stoppa en. Hmm. Idag VÄLJER jag att ta bilen eftersom det blåser och ösregnar.

Trots min trygga övertygelse läser jag ändå ibland visdomsorden jag skrivit i en anteckningsbok, även det en repris här: " När du fattar det du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt aldrig nånsin det beslutet". Så enkel väg till ett nyktert liv om man håller fast vid det. Ja jag vet att det inte är så enkelt. När det klickat så är det faktiskt väldigt enkelt. Det blir ett så mycket enklare liv. Men tänk igenom meningen. Du vaknar en sån här morron med ångest, igen, för att du drack för mycket igår och somnade på soffan kanske. Vaknade mitt i natten med kläderna på och kröp i säng några timmar. Du har lite lätt huvudvärk, torr i munnen och ser plufsig ut. Du fattar beslutet- nu får det vara nog! Visst är det rätt beslut? Det är utan tvekan det rätta beslutet, det VET du. Sån är din situation. Alltså, ifrågasätt aldrig det beslutet sen när ångesten sjunkit och det skulle sitta bra med "ett glas vin". Du vet att du fattade rätt beslut, håll fast vid det. No. matter what

Torsdag, inte vann man på lotto igår heller.
Läste någon stans att få rätt på lotto var att likställa det med att ha 16 fotbollsplaner fyllda med dricksglas med urin och ett glas med juice.

Och man skall hitta juicen.

Känns väl sådär men ändå hoppas och tror man, jag, att det ska gå.
Samma som jag nu tror att det skall gå att inte dricka på provningen.

Dömt att misslyckas, ja kanske men jag tror det skall gå.
PÅ samma sätt som jag tror och hoppas hitta glaset med jouice.

Jag vet att jag tillhör de 250000 som m.t skrev om.

Kanske har jag en skev verklighetsuppfattning men tror inte jag skulle fungera på något behandlingshem eller liknande......

Jag kan ha fel och till och med platsat i gänget.

Det som skrämmer mig lite är att förvånansvärt många i sin nykterhet även får ett knakande äktenskap på köpet.
Det vill inte jag skall hända mig, iochförsig inget jag oroas över men bara det att tanken nått mig så kanske det ligger en uns sanning i det hela.

Och min blomma är mitt allt, jag är henne evigt tacksam för att hon finns, och att hon står ut med mig.
Och vilka underbart fina barn hon fixat........
Okej, jag var väl där och hjälpte till så att säga.

Detta är dagens fundering och idag dricker vi inget heller.
Börjar bli ett par dagar nu sedan jag sist drack.
Mår toppen, liksom annat som behöver ordnas istället.

Ta inte första glaset, glöm inte det!
/A

Men om det nu är så att det mot all förmodan lyckas.
Då är det jag som klappar mig själv på axeln och utbrister:

-Fan vad du är bra, men än är du INTE i mål.......

Den styrka jag känner nu är för mig helt ok.
Jag tror på mig även om ingen annan gör det.............

Tror som det känns nu att mina föresatser kommer att lyckas.
Även om ingen annan vill tro det, säg ingenting.

Kan väl berätta att två dagar före min sista motorcykelolycka så bad min mor mig att sälja cykeln.

Svaret blev: - Faaaan morsan, jag har ju redan haft min olycka. Och legat månader på sjukhus. Det händer inte mig något.

Två dagar efteråt hamnade jag i respirator i 9 veckor.
x antal operationer senare överlevde jag.

Så lite kärringen mot strömmen ja.............

Med stort lugn.
Jag tror på mig!
/A

Tack för era svar!
Jag ska berätta litet om mig själv. Min alkoholresa började för ett antal år sedan i samband med en skilsmässa. Jag kände mig väldigt ensam, försmådd och ledsen. Vinet blev min tröst, napp och vän. Jag drack inte så mycket, men varje kväll. I dag lever jag ett lyckligt och bra liv med en ny man. Men den där kompisen vinet hänger kvar och är en envis typ. Den viskar i mitt öra att nog vore det gott med ett glas vin i kväll. Det värsta är att nu blir det inte ett glas längre utan flera och sedan vaknar jag med huvudvärk nästa dag. Ja, då undrar jag vart jag är på väg. Jag känner att jag måste göra ett ordentligt uppehåll för att få tillbaka kontrollen igen. Därför har jag bestämt mig för att ta en helnykter period. Jag ska inte lova att jag aldrig mer ska dricka. Men jag skulle vilja komma tillbaka till ett normalt socialt drickande. Det känns bra att ha tagit steget att skriva här. Jag känner att det finns mycket stöd att få och det kommer nog att behövas.

Fick en tanke/känsla idag som skrämde mig - tänkte att hur länge ska jag orka med det här? Vilken kväll ska jag sätta mig i soffan med mitt rödvinsglas och fundera över mina framgångar och ludda in huvudet? Tanken kom lite från ingenstans. Funderat över detta. Har varit lite jobbiga dagar relationsmässigt, både här och där och känner mig hudlös utan vinet som dämpar intryck och tankar. Vet inte om det är någon sorts reaktion, både återhämtning och samtidigt trötthet av alla tankar och intryck. Är ju också mer aktiv nu, både mentalt och fysiskt eftersom ingen tid förloras på vinlullighet och baksmälla. Är mer vaken för vad jag hör på radio och tv, både musik och nyheter, beror väl på att det inte är något filter för ögon och öron.

Jag har använt alkoholen som ett sätt att dra mig tillbaka till mig själv och stänga av tankarna. Är en person som tänker, tänker och tänker lite till. Lever i en familjekonstellation med bonusbarn i tonåren, egna nyvuxna barn och runtomkring finns föräldrar som börjar bli risiga, exfru och exman som påverkar vardagslivet i varierande grad. Precis som för alla andra går ju familjelivet upp och ner, men periodvis kan det verkligen ta all energi istället för att ge någon. I de lägena har vinet (för stunden) hjälpt mig att hitta en stund med en bubbla bara för mig själv. Nu måste jag hitta andra sätt att hitta lugnet i de lägena, utan att pausa med vin.
Men jag blev skrämd av min tanke, den kom helt automatiskt, jag känner ju ändå att det känns så bra att vara nykter, och har egentligen inget sug, men nu känns det som att jag lurar mig själv - väntar jag bara på chansen att dricka igen? Är det någon som känner igen tankarna? Känner mig så virrig i hjärnan...

Hej hej !

Även jag bor i en liten by, tyvärr så har ingen uttryckt något till mig, men jag anser att det är ganska tydligt att jag har problem med drickandet.
Min far var rejält fast i sprit missbruket, och nu har jag med hamnat där, så jag har själv fått konstatera att detta är ett problem för mig.
Pappa smög med sitt drickande,(trodde han) men det var uppenbart för alla förutom honom .
Så om du nu smyger med ditt drickande kan jag inte förstå hur. Du orkar att tro att du håller skenet uppe. Släpp garden och acceptera att det är ett problem, du är kanske som jag, som inte tror på ett liv efter alkoholen.
Det kanske finns ett liv utan öl och sprit, vem vet ?
Jag önskar att jag vågar att undersöka detta, men det krävs styrka och mod.
Konstigt nog kostar inte mod och styrka pengar utan bara lite energi.

Så då fick jag ventilera mig själv, och kanske så lyssnar jag själv på vad jag skrev...

Ha överseende med att jag inte kan uttrycka mig i skrift.

Med vänlig hälsning, Bushman

ditt konstaterande angående whiskeyprovning - "så här blev det" kan jag inte låta bli att kopiera Addes inlägg till dig nyligen. Det blir favorit i repris för Adde kopierade det råd du själv så klokt delat med dig:

"Men visa att du menar allvar med ditt beslut att sluta dricka.
Tag kontakt med beroende enheten, be att få antabus, VISA att du är alkis som vill sluta.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende igen, men det går.
Men du måste visa I handling att du menar allvar."

Och så tillade han, Adde: Tänk dig in i den meningen själv och ägna dig åt din egen nykterhet och din förändring av ditt liv OM det nu är så att du vill förändras.

Jag instämmer! / mt