Senaste kommentarerna i forumet

roligt att se dig här igen! Kommer väl ihåg dig, framför allt för ditt mysiga namn.
Läste i dag en text som jag vill förmedla till dig och alla, kändes hela djävla rätt för mig i alla fall när jag nu ska sluta med den här skiten som känts så fel halva livet. Det är livscoachen Anders Haglund som skriver sina gratis veckobrev, men just i dag blev det klockrent för mig.
Kram
Fenix

Oberoendeframkallande insikter

Nog är det märkligt hur mycket vi människor gör trots att vi vet att det inte är bra för oss? Cigaretter går fortfarande att sälja hur mycket vi alla än "vet" hur mycket de gröper ur både kropp och plånbok. Skräpmat, snabbmat och godis dumpar vi kilovis i våra kroppar. Lugnande, smärtstillande, lycko- och sömnpiller går åt som smör i solsken.

Konsumtionen av alkohol, som förmodligen kostar samhället mer än något annat, ökar snarast lavinartat. Aldrig förr har det väl i alla samhällsklasser funnits så många smygberoende människor som i denna "bag-in-box" era. Med tanke på hur mycket folk jag pratar med som undrar hur de ska hjälpa föräldrar, partners, barn och andra så är mörkertalet i statistiken enorm.

Vad är anledningen till att det är så lätt för oss att hamna i olika beroenden? För tro mig, det är inte bara de som har ovanstående "problem" som hamnar där. Det kollas mail i onödan, spelas bort pengar, hetsäts, övertränas, shoppas och porrsurfas långt mycket mer än vad någon vill erkänna. Listan av saker som vi säger att vi inte är beroende av, men ändå har så evinnerligt svårt att sluta med, kan göras nästan lika lång som det finns människor.

Att vi har så svårt att bryta dessa för oss oönskade vanor har inget med IQ att göra. Vi får dessa kors att bära för att vi helt enkelt inte förstår vad som egentligen är upprinnelsen till att vi väljer att plocka upp dem. Vi tror att vi gör det för att vi är självdestruktiva, men sanningen är att det alltid ligger positiva intentioner bakom. Skälet att det ändå blir så fel är att vi baserar vad vi gör på ett oskyldigt missförstånd.

Därför vill jag så gott jag kan i detta forum visa hur det faktiskt fungerar och hoppas att det kan ge insikter som är befriande både för dig själv och dem du har möjlighet att påverka. För när vi bryter våra beroenden får vi både tid och energi över för det vi innerst inne vet är hur vi vill leva våra liv.

En människa föds med en obändig livskraft, fantastisk tankeförmåga och möjlighet att vara medveten. Den gränslösa potential som de ger strömmar igenom oss och mynnar ut i våra personliga tankar. När kvaliteten på dessa tankar är låg (vi tar dem på största möjliga allvar) så leder det till negativa känslor och vår upplevelse av livet är inte den bästa.

Ifrån den känslan är vi villiga att göra nästan vad som helst för att må bättre. Vi försöker med det som från vår personliga förståelse verkar vettigt just då. Tittar på tv, tar en öl, äter, ger sig ut på en löptur, surfar på webben, blir förbannad, grälar etc. Vad som helst som distraherar oss från de tankar vi intuitivt förstår plågar oss.

Lyckas man i sitt uppsåt upptäcker man till sin glädje att det gav en viss lindring. Man mår bättre igen. Lite som när ett barn gråter och vi går iväg med dem och pekar på nya leksaker, gör roliga grimaser eller något annat tills de glömmer vad de var ledsna över. Inget fel på det kan tyckas, men problemet uppstår när vi tror att det var det vi gjorde som "funkade" och fick oss att må bättre.

I samma stund som vi gör den kopplingen är vi dömda att för alltid leta efter något på utsidan. Vi behöver dessutom högre och högre doser av stimulans för i takt med att vi vänjer oss vid det vi gjorde första gången så distraherar det inte tillräckligt för att vi ska släppa de tankar som var den egentliga orsaken till vårt "lidande". Så vi behöver mer pengar, fler kanaler på tv:n, mer bekräftelse, hårdare träning, fyra öl istället för en...

Är du med på hur det funkar och hur enkelt och oskyldigt vi hamnar där om vi tror att våra känslor kommer från något annat än vårt tänkande i stunden? I samma stund som vi inser det här så förstår vi att känslan är lika flyktig som tanken. Att inget behöver göras förutom att invänta att vår livskraft, tankeförmåga och medvetande serverar en ny tankekvalitet. Det sker så naturligt att vi knappt märker när vi höjer vi oss och ansträngning är tillbaka i den känsla vi haft från början och förgäves sökte på utsidan.

Plötsligt ser samma situation annorlunda ut. För från den känslan känner vi enkelt av hur mycket som behövs och vad vi egentligen vill. Från den känslan spelar det ingen roll vart vi befinner oss så har vi det bra. Från den känslan blir det enkelt att följa vårt hjärta och vår inre visdom. När vi ser att känslan kommer från oss och inte från något på utsidan är vi fria. Hoppas att den insikten är lika hoppfull för dig som den är för mig. Ha en fantastisk oberoende sommar…

Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se

Nu var det dax igen.....
Han har flyttat ut o in flera ggr nu.jag är så korkad och tror på hans löften..
Var på besök hos hans far i helgen onsd-sönd,där vet jag att att alkoholen flödar ändå valde vi att åka vilket var ett stort misstag.men återigen skulle vi starta på nytt.Vilken mardröms helg,var så full på lördagen och yngsta sonen fick uppleva det.Mår så dåligt av doften av hans alkohol ångorna,beteendet och hur dum o spydig han kan bli.
Man vet aldrig hur kvällen slutar....
Nu åkte han ut igen i Söndags,tur att han har sin lägenhet kvar.packade bara fem väskor så var det klart.Men fan lika sorgligt varje gång.Jag känner mig helt slut....
Inatt kom hann hem i taxi kl 02.00 o knackade på altandörren,släppte in honom annars vet jag att han fört ett jävla liv. Var onykter o stank alkohol,höll på o tjafsade till 06;15.helt slut idag.
Yngsta sonen mår skit dåligt. Han fick en så kraftig ångest attack i förrgår att jag körde upp han på akuten. Imorgon skall vi till psykakuten. h
Han mår så dåligt och får en massa konstiga stres symtom nu.
g
Gör så ont att se,jag klarar mig fast jag mår skit.
h
Har växt upp i en trygg familj o är trots allt stabil,trots att det känns som jag hamnar på psyket i morgon.
Rasar i vikt igen,så svårt att äta.Men är sjukskriven så det känns skönt.
i morgon har han lovat att kontakta familje läkaren för vidare hjälp.....
kan det vara en start? Eller är det bara för att få komma hem o lura mig igen.......Jag vågar inte hoppas eller tro förrän bevis påvisas........
God natt en tung dag i morrn väntar med besäket på psyk akuten......

Har börjat äta antabus för 2veckor sedan ch undrar vad som händer om jag dricker en cider på2,8% ?

Läs runt här, så kanske du får lite ideer till hur du ska handskas med dej själv och alkoholen. Jag tror själv att det är något som liknar krisbearbetning man får pyssla med, först så förnekar man all kännedom om att man har problem med alkohol, därefter följer sorg och sedan acceptans. Eller hur det nu var, några år sedan jag gick kursen, hihi!

Ska vid tillfälle gå in på din blogg.

Ha det så bra det går så länge!
/MB

Vi fick bra kontakt och disskuterade hela situationen. Kom gemensamt överens om att inte ta antabus utan istället ha telefonkontakt med förhoppning om att det kommer gå vägen..
Om det tyvärr inte skulle fungera så blir det hela baletten.
Med läkar tillsyn, provtagningar etc. KONTROLLER två, tre ggr I veckan, antal etc.
Jag är nöjd, förklarade även styrkan I detta forum.
Dag tre nu.
Känns skönt, har semester och 40 års kalas FRAMFÖR mig.
Känns kontrollerat nu.
Som jag har läst ang sug och fällor......
Men för MIN skull är det över.
/A

Blir så glad när ni skriver, vill att ni ska veta det. Jag hade inte kommit så här långt utan er.
Funderar på vad jag skulle kunna skämma bort mig med i stället för A.. Vet nästan inte vad det skulle vara, konstigt. Jag måste lära mig att njuta av saker som jag tidigare njöt av. Det enda jag gjort sista tiden är att dricka vin som belöning och avkoppling (?). Jag är en allt eller ingetmänniska när det gäller hälsa (mat, alkohol, motion, snus) och nu börjar återigen tankarna på att gå ned i vikt att dyka upp. Kanske det blir min belöning. Får se! Först och främst ska jag inte dricka A. Känns bra idag. Kram :D

Bra gjort att boka tid! Hoppas du träffar en bra person som förstår och kan hjälpa.
Kram

att välja kryckan framför fällbenet. Vi behöver inte falla mer om vi inte vill.

Jag älskar mina antabus, min krycka, frälsarkrans, burkad vilja whatever, men de kan inte sluta åt oss, bara vara ett stöd.

Kram!
/MB

att du gick till AA trots alla ursäkter!

Belöningen för ditt slit med hus och trädgård som INTE är alkohol kommer du att hitta i dej själv när du tänker på allt negativt alkoholen gjort dej och KOMMER att göra om du fortsätter dricka. För oss alkisar är det en stadig utförsbacke att fortsätta dricka, så var glad att du hittat en altrrnativ liten sidoväg som är jämnare. Kanske bitvis tråkigare väg, men den går inte åt h-e som den andra bildlikt gör.

Kram!/MB

Bra gjort! Det är ingen enkel match, och man måste ta till vilka och alla metoder som helst!

Hoppas att det blev ett bra möte och att du fick ett bra samtal!
Bra gjort! :) Håller med mt, var stolt!

Kanske skämma bort dig med något annat i stället i helgen? Pedikyr, massage eller något annat lite extra att se fram emot? :)

A om jag på nåt sätt "varit bra" för dig. Kom ihåg att det är du som gör jobbet och äran är din när du lyckas!
Var stolt över där du är idag! / mt

Hur pass stor del du har att jag vågade mig hit.
Väntar på att komma in.
/

Du vet att det bara är ett sug, det går över.
Hang in the there babe!
/A

Det är stort att våga be om hjälpen när man behöver den. Lycka till på mötet!

Kramar

Jaa du Lill-Per. Vi verkar vara flera som har väldigt lika personligheter. Inte konstigt att man blir frustrerad när man slängs mellan dessa ytterligheter. Ibland undrar man om det inte hade varit bättre att gå omkring lite "smålullig" var och varannan dag än detta kopiösa supande på all ledig tid.

Nåväl, igårkväll var det så dags för mitt andra AA-möte. Jag hade redan bestämt mig långt innan att jag skulle gå men när tiden började närma sig kom tusen ursäkter upp varför jag inte skulle gå. Jag var för trött, jag hade ju jobbat så hårt med huset den dagen, hade ont i kroppen, orkade inte ladda om mentalt, kände mig ju rätt OK fysiskt, nog var det så att de som var där förra gången inte riktigt var "min typ", osv, osv.

Jag gick i alla fall dit, opm än med ångest i kroppen. På mötet infann sig bla ett par tandlösa narkomaner och min spontanta känsla var att bara rusa iväg fortast möjligt. Det här var ju inte jag, en människa med ett kvalificerat jobb, stabil familj, stabil ekonomi, etc etc. Jag satt dock kvar och lyssnade mest. Slående är ju att oavsett vad vi missbrukat eller i vilka mängder så har ju folk sökt sig dit av en speciell anledning. De kan inte längre styra sitt missbruk och de mår piss. Sedan hur långt ner man kommit i skiten spelar egentligen inge större roll. Man har kommit till en punkt när man inte klarar detta ensam längre. Jag har ingen aning om huruvida jag kommer att gå regelbundet på AA i fortsättningen, lika lite som jag vet om jag är nykter nästa helg. Det enda jag vet är att mitt drickande inte är förenat med enbart lyckokänslor längre.

Redan innan jag börjar dricka får jag små darrningar i kroppen för jag vet ju att jag inte borde, jag vet ju vad som kommer att hända, jag vet ju hur dåligt jag kommer att må efter några dagars drickande, jag vet ju hur lång tid det tar för både kropp och själ att något så när hämta sig. Det är inte värt det längre. Visst, det känns både bittert och jag tycker stundtals synd om mig själv, men vad är alternativet........

Har nu jobbat hårt de senaste dagarna med huset. Fysiskt arbete är det enda som kan få mig att skingra tankarna något. Sedan kan jag tycka att det blir lite maniskt över det hela och resultatet kanske inte blir så perfekt. Men jag lägger en dag till den andra och kanske är det så att det blir mikroskopiskt lite lättare för varje dag man lägger bakom sig. Det slående är dock att jag efter varje dags arbete här hemma så blir min omedelbara tanke; så vad blir min belöning för detta dagsverk??? Några flaskor vin och en god middag, eller.....?Så kommer då tanken att det blir en flaska mineralvatten istället eller som igår några glas saft.....Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Saft har jag inte druckit sedan jag gick i lekskolan.

Nu ska jag äta min morgongröt och sedan blir det "några varv" i trädgården igen.

Ta hand om er
Tjalle

Igår... Usch vilken dag. Tänkte på att dricka a hela dagen. Jag äter duktigt mina tabletter och fortsätter att vara nykter. Men vilken konstig dag det var. Tänkte på att om jag slutar m antabusen så kaaanske jag kan dricka vin i helgen. Skönt! Mysigt! Sommar på altanen! Stress i min kropp, dåligt humör. Jag har PMS i stora doser så jag funderar på om det är det som triggar mitt alkoholsug den här gången. Ska strax hälla i mig min Antabus, för jag ska fanimej inte dricka det där saknade vinet. Ska bli spännande att se hur det känns när PMSn lagt sig.
Kram på er!

wish you luck!!! Jag kopierar in den hälsning jag skrev i min tråd i går när jag konstaterade att mitt, och vårt liv är gott idag:
För den som läser och inte känner det så, till dig som vill ha förändring vill jag säga
- det hjälper inte att önska
- det hjälper inte att hoppas
- det räcker inte att försöka

För att förändra måste man fatta beslutet och våga språnget. Ta makten över sitt liv.

**********

För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda

ur "Instruktion för skalbaggar" av Margareta Ekström

- Du är på väg uppför strået nu A. Jag önskar dig mod och uthållighet... jag önskar dig gynnsamma vindar och att du känner dem och tar vara på den bärkraft och vila som finns i dem...
Allt gott! Livet är ditt - ta var på det! / mt

Jag hoppas det blir någon förändring.
Och att jag äntligen inser att jag efter snart 9 månader här inte fixar detta själv.
Wish me luck.

Detta är stort..........
/A

Jocke, nu kör vi på och det finns ingen återvändo till skitlivet. Allt kan bara bli bättre hela tiden, som John Lennon sjöng!
Fenix

En sommarkram och en virtuell hand att hålla om du vill när du ska till beroendeenheten.

Kram!/MB

Det blir ändring ska du se!

Jag försöker summera och fundera över mig fall, och jag tror det är jätte viktigt att göra det, att reflektera för att komma ihåg och att undvika samma fälla i framtiden! Räkna inte dagarna, upp på hästen igen och jobba vidare!

Ja visst är det så LP, jag hade nog gått med världens dyraste skor=) Samma för mig LP, Veckorna går lättare även för mig och helgerna har man missbrukat A. Vid tidigare försök att sluta när man kommit förbi första helgen har det ibland slagit tillbaka under veckan. Eller druckit i förebyggande syfte! :/ sjukt!

Det är det rätta programering i hjärnan man behöver! är allt inställt så går det lättare. Jag vet att man kan finna den inställning varje dag!