Senaste kommentarerna i forumet

du är inloggad - jag förmiddagsfikar och vinkar till dig:) / mt

jag nämnde i LillPers tråd att jag ser ngt gemensamt i din, hans och mitt liv just nu. Kan det vara en bra idé att från och med nu lägga ned vapnen mot alkoholen, ge upp och inse att alkohol inte är något för oss. FylleFia och Mammy Blue är nog inne på samma linje. Jag läste en del av våra trådars början i kväll, och det är nog så att vi har mkt gemensamt bakåt, och så djävla kul om vi kunde ha det framåt. Det vill säga, vi kan säga att alkohol bara förstör våra framtida liv om vi är ärliga. Så låt oss hjälpas åt att leva bättre liv utan skiten! Jag behöver hjälp av andra har jag insett, och den gudagåvan finns ju här, hos er som har samma problem. Ibland är det så ruskigt lika, så låt oss skriva här när vi får våra ups and downs i våra nyktra liv.
Jag är så rädd, less och trött på att använda alkohol, och så förvissad om det bättre liv som väntar när jag slutar. Så låt oss helt enkelt sluta i dag, om vi inte gjort det tidigare.
Fenix

behöver vi alla ha Fenix! Jag ser med glädje fram emot att ge dig all den feedback och stöttning du och vi alla i teamet behöver. Jag kör väldigt gärna en gemensam laginsats mot våra demoner. Jag skulle ju bränna in ditt citat i beroendecentrum av min hjärna, "Ifrågasätt aldrig ditt beslut att sluta med alkoholen" Har gjort det och sett det framför mig under dagen, om än mycket kort. De farliga tankarna ligger där och bubblar under ytan. Precis som du skrev häromdagen så är jag nära samma funderingar som du just är inne och slirar på.

Vi vet båda två att det är bara skit med de tankarna. Vi får gärna ha dem, men vi måste ifrågasätta dem stenhårt, Fenix. Det är verkligen något som är värt att ifrågasätta, ställa sig själv mot väggen när dessa djävulska tankar dyker upp.
Jag tror att det är mycket bra att jobba med bilder i sin hjärna varje gång det dyker upp en elaking. Jag har ofta försökt fokusera på mina barns glada ansikten då de var små. Det hjälper mig. Har man inga barn kan man tänka på andra goda saker. Ett leende vänligt ansikte, nån skön plats i naturen, vad vet jag, det finns massor gott som kan trycka undan de negativa spiraler vi hamnar så ofta i.

För mig funkar det dåligt att tänka på alla de snedsteg jag tagit, det ger mig ännu mer ångest och funkar givetvis som en väckarklocka jag inte vill ha ringande igen. Men det drar ner mig. Gå vidare och lämna det bakom sig, vi kan inte ändra på det faktum vad vi gjort. Vi kan bara ändra här och nu. Då är de positiva bilderna ett av många verktyg man kan använda sig av.
Sov gott, vi hörs, kampen går vidare tillsammans!

LP

att läsa era inlägg och tankar. Vi verkar vara i fas med att få slut på eländet. LP, Pontus och undertecknad. Varför inte köra ihop från nu och stötta varandra här på forumet. Jag känner att jag behöver få feed back, och blev riktigt glad när du LillPer gav mig det. Och så sant, ingen av oss behöver alls mer alkohol av någon som helst anledning. Så känner jag det!
Fenix

Vi har nog absolut en hel del gemensamt, LP du beskriver det på ett mkt bra sätt! Träna är kul, men ofta för att trötta ut sig.
Jag har inga direkt mål med träning, men visst är det skönt när man får ett flow och känner sig stark. Men jag måste också lära
mig att vila o varva med något annat, för kraften tar slut och irritationen börjar gnaga. Måste försöka hitta en balans, men det är
svårt. Jag är för mkt av eller på!
Alkohol kampen finns inom sig mer eller mindre hela tiden, håller helt med. Är nog därför man ställer stark focus o höga krav för att hålla sig
på banan o att inte vika och tappa kontroll. Vill också bara hitta en inre frid o ro.

Glömde komentera Fias inlägg om tv program. Håller helt med, bara trams. Det enda kanal som jag tittar på är Discovery.
Mer dokumentär, äventyr välkomnas. Hade velat se Fias killes min när hon hälde dricka över tvn:)

Ja jag försöker vara mer öppen till min sambo. I lördags kväll blev jag som en liten snorunge, grinig sur o jävlig. Inget dög o ville
inte berätta varför. På morgonen var jag gladare o lättad över att jag klarade av kvällen. Då försökte jag förklara
.ibland är man inte ens så jäkla sugen , blir irriterad o sur just för att man inte kan och irriterad för att man blir just irriterad.

Den rullar på, snart är du där och har passerat denna gräns. Då är det läge att vara vaksam på tankarna. Jag har alltid trillat dit efter ca 3 månaders torrläggning. Trots att jag vet riskerna så är det något i reptilhjärnan som viskar små lögner till mig....
Kör hårt, stå emot reptilen!

LP

Över dem 3mån, tänk vad gott de gjort för dig o din kropp. Det var bara en stund,
Du har verkligen inte kastat iväg nått! Önskar jag sj paserar det snart.
din energi o vilja verkar ha ta fart igen, skönt! Bra att du skriver av dig här!

Tack för stödet!
Allt känns så mycket bättre när segheten går ur kroppen och tankarna börjar falla på rätt plats igen. Det tar ett par dagar innan man börjar tänka positivt igen.
Det sjuka är att jag vet så väl vad jag vill och behöver och att överhuvudtaget ifrågasätta sitt livs viktigaste beslut är ju bara absurdt.

Jag tar med mig de orden och bränner in det i hjärnans beroende centrum för alltid!

Fenix, du kommer ur denna negativa spiral! Du bidrar med så mycket kloka tankar här på forumet. Du vet vad som är bäst för dig. Vi behöver inte alkoholen mer!

Tänker på er!

LP

Runt alkoholen och kampen man har inom sig mer eller mindre konstant. Jag hade själv i lördags ett återfall efter mer än tre månader helvit och på rätt spår. Fan, fallet blir så tungt. Jag är också som du Pontus väldigt hård mot mig själv och ställer höga krav som jag ibland inte orkar leva upp till. Vet inte hur du tacklar det, men jag finner efter några veckors nykterhet en kraft som driver lite för hårt. Allt känns möjligt, men jag vet inte vad det är jag strävar efter hela tiden. Mer, bättre, mening, utmaning, glädje.....Jag vill ju egentligen bara finna ro och lugn i min själ, på djupet.
Hur svårt kan det vara? Väldigt svårt tycks det.

Tränar som du mycket och så ofta jag kan. En psykolog sa till mig att jag har missbruks beteende även vid träning. Ok, det är i och för sig bättre än annat missbruk, men jobbigt att inte kunna slappna av utan att ha tränat sig trött.

Jag håller helt med Fyllefia om det här med TV och dessa idiotiska program där vuxna leker och fånar sig. Det värsta av allt är väl att det är så många som avtrubbat kollar in skiten. Det gick relativt bra att kolla förut med fredagsgodiset och vinet som närmaste tröst. Längtar själv efter dokumentärer och bra film samtidigt som jag helst läser biografier om verkliga händelser ur människors liv.

Vi får ta en dag i taget och fortsätta vår resa Pontus. Tala öppet och hängivet med din sambo. Det är bland det viktigaste av allt att tala med någon man litar och har förtroende för. Vågar man vara ärlig mot sig själv och säga sanningen, be om hjälp, tröst o stöd när man mest behöver det kommer man långt.
Sköt om dig, vi hörs!
LP

Mb, ja tror man måste försöka sätta sig in och försöka förstå detta missbruk för
att kunna gå vidare. Jag försöker hitta svar på gåtor hela tiden. Det finns ju inga
genvägar eller enkla svar men ändå försöka förstå vad som händer med oss vid
olika situationer. Och det stämmer nog absolut de du säger !

Santorini ja det är Sorligt när man kommer till insikt vad detta beroende gör med
oss.

går det till. Man planerar omedvetet, eller på ett plan medvetet, man vet att man kommer att dricka och det är som att det inte går att hejda. Vi har alla varit där. Dina tre månader är naturligtvis inte alls bortkastade. Du analyserar, du vet att du mår bättre utan. Du kan. Håll ut så ger suget med sej. Jag tror det var i Fenix tråd jag läste följande ord på vägen som vi alla ska ta på: "Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt ALDRIG NÅGONSIN det beslutet". Trots att jag känner mej trygg och övertygad om att min nykterhet nu är för livet har jag dessa ord väl synliga för man vet aldrig vad man kan få för sej en dag.

normalt bland folk men längtade hem till mitt vin. Så ser väl missbruket ut. Man isolerar sej med sin dåliga trista vän.

jag kan inte slå vad om det, men jag ger mej tusan på att våra duktiga, intelligenta kroppar lärde sej ganska snabbt att slå på insulinproduktionen så fort hjärnan tänker på alkohol, kanske bara ljudet av en ölburk som öppnas. Kanske är det därför suget upplevs så starkt i vissa situationer?

Jag vill gärna göra ettor och nollor av saker, vill förstå, har lite svårt för psykologer som ska krångla till allting, hihi.

Jodå, veckan har börjat bra, hoppas att den fortsätter så för oss alla!
/MB

Mindre sura miner med räkmacka o kaffe:)

så djävla bra att du genast skriver här om det som hände. Det tyder på att du inte vill gömma och glömma. känner så väl igen tankar och känslor. Men stå ut några dagar nu, det är nu den djävla alkoholisten försöker övertyga dig om att det gick ju ändå rätt bra, kanske kan du dricka lite lagom, det är kanske överdrivet att inte dricka alls och så vidare, och så vidare, och så vidare, och så vidare, och så vidare i all evighet. Jag vet, jag är där nu:-((((
Fenix

Mb lör eftermiddag blev demonerna besvärliga och börjarde spöka. Mmm tänk lite
öl etc. Försökte slå bort, tänka på annat. Men så tänkte jag ok då demon jävlar, hur
skulle kvällen bli. Lite öl lite musik lite ... Bla bla .följde med i fest. Sen! Stiga upp med illamående o
helvetet sj, nej tack, så dra! Funkade bra då:-) viktigt att inte vara hungrig har jag märkt
blir så fruktansvärt grinig o dåliga tankar börjar trycka på.

Fia! Ja vet, samma här skit jobbigt att känna sig missunnad. Så skönt att vara nykter
men kampen är tuff. Jag hade också ett extra föråd efterfest, som jag längtade till.
Hellre än fest. Sorligt men sant.
Vad bra! Hoppas mobil texten kan ge lättnad i svacka:-)

Helgen gav mig mkt. Slog bokstavligt yxan i väggen och började renovera, sånt som
blivit lidande o uppskjutet av bakis. riktigt kul! Tog lite lugnare med träning, känns
som jag körde mig in i väggen förra helgen :-P
Helgen var nykter men tuff. Mat är viktigt, mitt späckade schema gjorde mig till
riktigt grinig lör kväll . Men planer och mål sprudlar i mig, känns bra.
Hoppas ni hade bra helg o glad ny vecka !

jag har lovat mej själv att sluta röka i morgon men det känns inte "rätt" i magen, jag känner mej inte alls så lugn och trygg som jag gjorde när jag fimpade för tre år sedan och när jag hällde ut de sista ölen för drygt tre månader sedan.
Men jag får somna med mitt mantra ringande i öronen:
Jag kan, jag vill och jag ska.

Fenomenala Fia förresten, det min sambo är drabbad av kallar jag "skygglappssyndrom", han klarar eller vill inte se verkligheten för då skulle han ju bli tvungen att göra något åt det.

Kramar till alla som vill ha!

räkmacka glider vi mot nykterhet, vårt nya motto!
Fenix

Det verkar som om man bara SKA åka ner i diket några gånger för att konstatera stt gräset inte är grönare där. Slå inte dej själv i skallen för mycket för det, utan använd den erfarenheten du skaffat dej. Nästa gång kommer du att minnas vad som gick fel och undvika den grynnan.

Själv drar jag paralleller mellan mina otaliga försök att sluta röka och mina något färre försök att sluta kröka. Vis av erfarenheten att det inte går att feströka, så jag inbillar mej inte längre att jag nångång i framtiden kommer att kunna ta ett glas. Efter en helgs feströkande tog det bara tio dagar innan jag var uppe iett paket om dagen igen. Misstänker att samma sak skulle hända med krökandet...

Jag sätter en bra slant på att du fixar detta, du verkar se dina egna tankar, analyserar, och ger inte upp.

Ha det gott!/MB

OK, det jag inte trodde skulle hända hände.
Jag var väl medveten om att ett återfall var nära då jag börjat tänka annorlunda runt alkohol sista tiden.Efter mer än tre månader helvit och med massor av positiv energi trillade jag dit på en grillkväll igår.

På väg dit köpte jag lite mat och tänkte att en flaska vin till vännerna som bjuder borde jag väl ha med mig? Jag kände och tänkte hela tiden i affären att jag var fel ute, jag visste det och kände det i hela min organism. Ändå slank det ner en flaska rödvin och ett sexpack i korgen. (Jag är inte i Sverige och handlar)Försvarade min gärning med att inte tänka så mycket på det, men kunde helt klart känna en glädje över att få dricka vin ikväll. Innan jag knallade över till grannarna så öppnade jag en kall öl som jag svepte, utan att reflektera så mycket över det hade jag öppnat en till. De åkte ner med grym hastighet.

Kvällen blev trevlig och avslappnad med god mat. Drack vin till maten och whisky till kaffet. Kände direkt vilken lavin av sug efter mer som svepte genom mig. Jag var på väg ner i hålet igen. Hemma blev det ett par öl till innan jag gick till sängs. Idag svår ångest och en stor förundran över mitt agerande. Jag är en man med relativt mycket allt eller inget symptom. Har hela dagen försökt övertala mig själv att det bara var en lätt avåkning från den planerade vägen. Kom ner lite i diket bara, men nu är jag uppe på den upptrampade stigen igen, om än tilltufsad och besviken på mig själv. Det är ju lite som att börja på ruta ett igen?

Jag kan inte och vill inte se mina mer än tre månader som bortkastade. Fan vad bra jag har mått utan alkoholen, om än lite mer rastlös och lättirriterad vissa stunder. Det är det jag kommer ta med mig på min fortsatta resa mot mitt nyktra liv. Hade detta hänt för nåt år sedan så hade jag fortsatt med alkoholen. Men nu har jag bestämt mig och då får jag se det här som en erfarenhet och något att lära sig av. Det låter så klokt och insiktsfullt men inombords går jag igenom en massa skit just nu. Vill bara komma igenom några dagar så är jag på G igen. Är helt ensam med mina tankar och har just nu ingen att dela dem med och det känns jobbigt.

LP

krökande vän är nu intagen på beroendeenheten. Igen. Nu är det väl lugnt några dagar......:-(((

jobbat, Fia!

Och du, när man har tränat så måste man faktiskt äta. Var bara glad över att du kan njuta av en räkmacka med kaffe istället för vin.

Kram

är du! / mt

Haha! Du måste ha öron som en elefant MB! Mina tabletter är bra stora. Men visst är det skönt detta, att köra sitt eget race. För sin egen skull. Jo, jag är nog också lite mallig. Fixar ju detta trots makens ovilja. Eller inte ovilja men jag hittar inte ordet. Oförstånd? Nej! Men jag är livrädd inför våran treveckors utlandssemester i sommar. Att jag ska falla när inget arbete stoppar mig. Vi kan inte heller avboka då allt är betalt och vi - även jag - ser fram emot den. Får väl krossa den bron när jag väl nått den.

Kram Fia

Sitter i solen nere vid vattnet och skriver, så det kan komma ut lite hur som helst. Ser knappast bokstäverna på mobilen, så fint väder är det. Prövar mig fram. Har under de senaste 20 åren funderat lite över de där människorna som kan ta en kaffe i solen, när man ta ett glas vin, eller en öl. Men nu ser jag ju att det var ju faktiskt ganska skönt. Kaffe och räkmacka. Känner mig jätte Svensson och tänker att nu kan omvärlden titta. Detta klarar jag ju galant. Mannen ute med vänner, halvfyllon skulle jag vilja säga, igår. Med halvfyllon menar jag de som fortfarande har råd att dricka på krogen och har lyckats behålla sitt jobb. Men man börjar se det på dem. Men jag unnar mannen det. Han behöver lite skratt och grabbhäng när vi har det som vi har det. Ska dock lägga fram matlagningen idag. Det går liksom inte. Nu jobbar ju jag med. Kanske tar han det bra, han påstod ju faktiskt att han tyckte det var kul. Så gubben hemma med bakfylla och själv är jag nog FramtidsFia idag. Känner hopp om både liv och lår. Mera liv och mindre lår är mitt mål. Erkänner att räkmacka inte är rätt väg, men jag har faktiskt gått i drygt två timmar! Imorgon kväll har jag ytterligare en normal övning inbokad. Ska hem till en gammal försummad - hon ville ju inte dricka - vännina och äta. Vilket ju faktiskt löser en del, imorgon måste gubben laga själv eller äta ute. Haha

FinurligaFia