Senaste kommentarerna i forumet

vill bara ge dig en stor kram när du har det jobbigt! Kram o hoppas solen skiner på dig i helgen..

Jag har inte varit inne på forumet på ett tag, tre veckor sedan är det nu, och jag läste ifatt din tråd först. Ett stort leende från öra till öra!
Grattis till jobbet! Och visst är du på god väg att följa mej i nykterhetsspåret. Det måste tydlihen ta ett tag att lära sej av sina misstag, jag reggade mej här i oktober, blev nykter i mitten av januari, tre månaders "övningskörning" innan man lärt sej...

Söstera mi - jag skickar en hel binge med kramar!
/MB
PS Glöm inte titta ut genom fönstret strax före kl tio i morgon bitti. Vi vill ju inte hamna där, stå och hänga på låset till systemet... DS

inte helt gett upp hoppet trots pengarna och att det är fullt :-)) Ev kollar jag återbud på färjan nästa vecka. Just nu känns det som jag verkligen behöver få alla dagar jag kan för mitt eget mående eftersom mitt liv nu är i totalkaos med skilsmässan och husförsäljning :-(((

har jag sagt det ???

att ha koll på maffian i storstan:) Vi skojar ofta om det med våra vänner som bor där i trakterna... :) När vi var på 3 timmars föreställning på Intiman i lördags var det en del som valde att ha ytterkläderna med sig in i salongen. Skulle var bökigt o obekvämt tycker jag, särskilt i pausen - så vi understödde garderoben. / mt

...på en krog i Helsingborg. För att jag vägrade hänga av mig "ytterplagget" - en tunn jacka som jag hade över en tunn tröja. Frös som attan och ville inte ta av mig den. Då fick vi inte komma in.

Nej, jag håller med Adde - tar de betalt för något så ska de banne mig ansvara för det också. Grill är lite speciellt. Det sägs att Melker (ägaren) vågar vägra maffian och att det är därför flera av hans krogar (bl.a. Grill) brunnit. Kanske därför de inte har en sådan garderob...

...där på ön. jag ska ju dit! Men jag håller med färjetiderna är konstiga och knepiga!

Tack för tipset tror inte du nämnt det tidigare. Ska leta reda på boken, allt som kan någon form av behållning för mig i denna kamp är bra. Trevlig helg!

Sorgsen :-)) Hoppas vi gör det redan om några veckor i Blentarp :-)

Nu äntligen börjar vetenskapen hinna ifatt oss alkisar och våra ovetenskapliga kunskaper !!

http://www.accentmagasin.se/forskning/smaken-av-ol-paverkar-dopaminsyst…

...fram emot få skaka tass med dig Adde ;)

Just de där gränserna har jag haft svårt reda ut.
Jag har alltid ställt upp för andra men inte har det haft en negativ "diagnos" förrän jag "hjälpte" min make.
Blev kaos i hjärnan.

Självkännedom och kunskap ger mig balans.

Kram kram

..jag hajjade ironin, ville bara försvara mig.
Inte hade du behövt radera det, jag tog inte illa vid mig...

..högt i tak!

/Berra

för er stöttning.

Att sätta gränser var något jag var tvungen att lära under mitt första år som nykter. Att se behandlingskamrater ta återfall, flera kom tillbaka men en del försvann, var djävligt tufft. Vi kom ju varandra så oerhört nära under dessa 4 veckor och skratten var så många och så hjärtliga. Om man blev ledsen fanns alltid en tröst hos nån kompis och det fanns alltid stöd och hjälp för allt. Vi var ju en väldigt blandad skara med alla möjliga erfarenheter och kunskap från livet "utanför" så det fanns alltid nån att diskutera med.

Att sen komma ut i verkligheten och höra om kompisar som tagit återfall var tufft. Jag är ju så medveten om att ett återfall mycket väl kan sluta med döden så jag blir ju så berörd och ska hjälpa till. Men jag vet ju så väl att jag inte kan göra något, inte ett djävla dugg fast ilskan ibland tog över och jag ville trycka in dem på den nyktra banan igen. Typiskt medberoende !!

Jag fick den hårda vägen lära mig att jag är fullständigt maktlös mot alkoholen när kompisar tog återfall. En tom hängde sig när han kom hem för att det inte funkade för honom. Nån försökte jag "prata" tillrätta men som ni alla medberoende vet så går inte det så bra. När jag märkte att jag själv tappade fokus på min egen nykterhet pga att jag brydde mig mer om andra än mig själv så var det dags för mig att rätta in mig i ledet igen och göra min läxa lite bättre.

Jag är maktlös inför alkoholen.

Men jag är en människa som har känslor och jag går igenom hela mitt känsloregister när vänner tar återfall. Ilska och sorg är de första och tyngsta känslorna som drabbar mig för att sen gå över i empati och förlåtelse. Jag försöker finnas om någon söker min hjälp och jag dömer inte vad de gjort på fyllan (Nja, inte riktigt sant....våldtäkt, kvinnomisshandel, pedofili mm har jag djävligt svårt för) utan försöker räcka ut en hand för att hjälpa till vid en återgång till nykterhet.

Men valet är helt och hållet alkoholistens.

Jag har sagt det förut att jag inte är religiös men jag har stor användning för Sinnesrobönen och då framförallt delen "....acceptera det JAG inte kan förändra..." och att mitt eget mående ALLTD har första prioritet när jag ger mig in i att hjälpa andra. Dvs se till att sätta en gräns för mitt engagemang. Ibland är det djävligt svårt när jag tycker mycket bra om en medmänniska. Det gör så ont att se vad som händer.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

...skrev jag en dum skämtsam (?) kommentar som jag faktiskt raderade. Tror inte vi har samma humor och den var olämplig. Hur som helst; Kanske har du en poäng där Berra, kanske är det kriminella gäng som tar över våra garderober? Jag vill inte tro det! Ha det gott! /R

Valet om att ha sina tillhörigheter med sig in i lokalen borde vara frivilligt, och inte påtvingat en garderobsavgift.
Det har väl hänt mig minst 2-3 gånger att de har givit ut min jacka till fel person för att de har tagit fel på nummerbrickan.
Och så har de mage att påstå att vi tar inte något som helst ansvar för era tillhörigheter.
Så de prånglar av en femtio spänn och har sedan inget ansvar.
Nej sådant gör mig i alla fall upprörd.

Tappar man brickan så är det en avgift plus att man får vänta tills de stänger bygget.
DÅ är det plötsligt mitt ansvar!

Dessutom så har man hört att det är ligor som tvingar sig in i garderoben,
Så det finns en risk att man hjälper kriminella att nästla sig in i verksamheten,
För när fick man ett kvitto senast i garderoben?

Jag gillar t.ex Grill i Sthlm som har en garderobiär som inte tar ut en avgift, och vaktar våra kläder utan en skylt där det står att de gör sig ansvarsfria.

Det gillar jag...

/Berra

...så svårt veta, se men inte kunna göra nåt.
Kram på dig Adde

Tunga ord, hoppas verkligen de vänder!

Hoppsan märker nu hur slarvigt jag skriver från mobil, den är krånglig.
Har mer och mer börjat reflektera över mina fall och vad som hänt och dragit mig.
Och att inte bara köra på igen, att fundera över misstag att få bukt på.
kom fram nu till att mitt absolut sämsta ställe att dricka är just Hemma! Även
om jag inte ska dricka nånstans nu så är det ändå det ställe jag släpper allt, just pga
den deprimerade tunga tid jag haft då jag satt hemma o drack tills jag slocknade om
jag gjorde det. Jag har alltid trivts med att vara med mig själv och när den tid kom
var det så skönt att stänga ut resten av världen. En clown som vände sig om till ensam varg.
När jag vände till kamp och kom mer ur min tyngsta tid gick det bra att dricka ute,
Jag har liksom bättre koll på mig, även visa att inte vara fullast. Men hemma gammal
rutin utan koll.
Av många olika anledningär dricker vi på olika sätt och vägar. Detta mina som jag
försöker reda ut, käppar ivägen, min dumsnällhet, umgänge.
Ibland är det så svårt att få ut tankar på ord:-) men jobbar på dom, kul att ni
kommenterar när ni vill!

...i några av dina ord; Svärsonen åkte utan ytterplagg och kunde "snuva" grabben i garderoben på några spänn? Vill du verkligen att grabben i garderobens tjänst ska bli ickebehövlig? Att ännu än människa kastas ut i arbetslöshet? För att du ska tjäna några kronor? Visst...jag hänger opp (vet att det heter upp) mig på småsaker. Men allvar Berra? Hur snål får man bli? Jag är med på banan...försöker tänka mig in i ditt race och tipsar om att nästa gång lämnar hela gänget sina ytterplagg i bilen ;-). /R

för att förlora en vän.

Stor kram till dig idag!

/ mt

att ha oroats och gjort ett och annat försök att kontakta min nersupna vän (vi bor långt ifrån varandra) så fick jag äntligen svar på ett sms :

"Lever du?"

"Ja"

En konversation som i all sin enkelhet säger allt.

Att göra ett val för livet finns inte på kartan just nu och jag ger nu upp helt.

Hej och tack Markatta för dom väldigt insikts/betydelsefulla ord, ska verkligen ta
in dem och läsa om. Det är faktiskt sant man kan inte gå runt och vara rädd för
känslor, annars funkar de ju inte. Det ska ju sitta i ryggen men behövde höra det.
Ska verkligen försöka öppna mig på ett sätt att lättare bara acceptera motgång av
Olika slag. Känt mig så rutten som delat stöd och styrka, sedan själv stå med huvudet
i sanden. Nåväl hundra gånger om har fått skaka av skiten, jag lärde mig nått nytt
säkert denna gång.

Jag behövde inte säga så mkt till min sambo efter helgen, hon kunde läsa av min skamm
och skuld enkelt. Vi pratade mer djupgående och det kändes bra. Och även hon var glad
att jag öppnade mig mer.

Var inte så hård mot dig själv. Man kan nog inte tackla motgångar utan att känna, tvärtom så tror jag att nyckeln ligger i att tillåta sig att känna de känslor som dyker upp. När vi försöker stöta bort de starka känslor som kommer över oss så växer de och vi skapar också ett mönster av att starka känslor är "farliga" och måste bort.

Det krävs faktiskt övning för att lära sig att inte fly sina känslor men till slut så omprogrammerar man sin egen hjärna från att tänka att starka känslor är farliga och måste stoppas undan/fly ifrån, till att tänka; nu är jag arg/ledsen men det är bara en känsla och ingen känsla är konstant, det är ok att känna det jag känner och det kommer att passera.

Du kanske kan försöka att släppa in din sambo mer. Du skrev att du sagt till henne att du jobbar på att ta så lite som möjligt men vet hon om hur stor din kamp egentligen är? Jag tänker att om du säger till henne att du inte vill dricka något alls men att du tycker att det är svårt så borde hon ju inte ställa dig inför sådana situationer att hon frågar dig om du inte vill ha lite vin?

Att dela sina känslor med andra betyder för mig att inte ensam behöva möta mina demoner.

Ta hand om dig!

Haha, du ÄR galen min vän. Men på ett sunt sätt...cyklar man i 5-6 timmar finns ju det knappast tid för sponken! Skönt att höra av dig. Ha det bra själv! /R

...kanske jag kan ge dig makens telnr så du kan prata lite med karln ;)