Senaste kommentarerna i forumet

flera av de nyktra alkoholister jag känner gjorde samma sak som du gör nu, tränade, gymmade, power walkade, cyklade som tokar, när de blev nyktra. Många har fortsatt att träna men minskat i intensiteten. Det tar nog ett tag innan man har lärt sig att hantera sina känslor, nyktert, och fysisk träning är ju en form av ångesthantering.

En kompis till mig som har haft alkoholproblem och stora problem med övervikt sedan tonåren, är nu sedan 7 år nykter och arbetar som personlig tränare!

Nu säger jag ju inte att du måste bli PT men fortsätt att tok-gå du. Fysisk träning gör det lättare att sova bra, äta bra, slappna av och respektera sin kropp. Alla dessa delar lär ju underlätta i att hålla sig nykter.

Jag tror på dig!

Hej Anli! Så hur går dina tankar nu inför helgen? Gissar att du inte hunnit tala med mannen än. Detta är inget man bara slänger ur sig hur som helst utan ni ska ju ha lugn omkring er. Berätta för hela världen tycker jag inte man ska göra. Det är som att be om att bli slagen. Varje gång man misslyckas i framtiden så finns risken att få det kastat i ansiktet. Vid alla smågräl och konflikter kan man få räkna med slag under bältet. Bara min man vet och han fattar ju som sagt inte riktigt. Inte ens när jag fick sparken visste mitt jobb. Tror nog att de misstänkte men ingen sa någonting. Inte jag heller. Fegt kanske? Ja det där muttrandet känner jag igen, fast jag muttrar även på stan. Än har jag inte tagit steget till att börja gapa på främlingar som jag tycker stör. Hoppas jag inte hamnar där. Men jag fnyser och himlar med ögonen i kassaköer, rulltrappor och liknande. Förstår inte varför folk är så oförberedda inför samspelet med omvärlden. Varför man inte tar upp pengarna medans man väntar och liknande små irritationsmoment. Har kanske alltid varit lite sådan men eskalerandet skyller jag på mitt drickande. Kort stubin. Men nu skulle jag ju skriva om helgen. Själv har jag tagit min antabus. Satt koppel på mannen. Har FÅR köpa hem några öl till sig själv. Men ska han bli riktigt full får han gå ut på krogen och inte sova i sängen. Trots att jag dricker själv så avskyr jag andras fyllesvammel när jag är nykter. Avundsjuka eller bara en sund reaktion? Jag vet inte. Mitt drömscenario är ju att han håller sig nykter och vi kan ta långa promenader tillsammans i helgen. Hoppas så, men kan inte och vill inte förbjuda en vuxen man att leva som resten av folket när helgen kommer.

Tack för att du finns! Du och jag ska bli två av de där gamlingarna här. Kram Fia

Fia har jag känt flera gånger de senaste månaderna. Jag hade brutit armen och var tvungen att ta taxi från bolaget. Där stod jag och väntade bland de andra gubbarna, och jag insåg att fy faan, jag kan vara där plötsligt en dag utan att jag fattat hur det gick till. Det var en skakande upplevelse att på allvar inse att det kanske är väldigt lätt att gå över den där gränsen, plötsligt blir man av med jobbet eller något annat och så går det över styr. Jag brukar träffa två män som jag kände tidigare, och som under många år varit över gränsen. Det är så deprimerande att se dem nästan varje dag på stan, mer eller mindre påverkade men alltid lika sorgliga. Är dom inte påverkade ser dom ledsna ut, eller jagade och stressade för att så snart det är möjligt få tag i dagens ranson. Och allt för att man håller fast vid illusionen att alkohol är något positivt, värt att hälla i sig.
Fenix

...härliga ni...

Kramar om er allihop

Inser att även promenerar gör jag på ett missbrukarvis. Allt eller inget. Nu har jag tokgått fort, fort i drygt fyra timmar. Skönt trött, men ändå känns det lite koko. Hittar ingen mellannivå i någonting. På mitt förra arbete var jag antingen sjukskriven för fyllerelaterade krämpor eller så överpresterade jag. När jag städar, äter, läser, tittar på tv så är det samma sak. Allt eller inget. Sover antingen ett par timmar eller tolv på raken. Undrar om jag inte är lite manodepressiv? Då får jag ta det, hellre lite instabil än full. Ser mina fyllgubbar utanför Bolaget på väg ut. De ser ledsna ut. Klockan är inte ens nio. När jag återvänder från min runda är det full fart och ölburkar i solen. Bor precis granne med Bolaget. Inte så optimalt för en alkoholist kanske. Det gör mig så ledsen att se dom, samtidigt som det skrämmer mig att jag är så nära där själv. Hemlös, tandlös, skränig, smutsig med ett enda mål: nästa klunk.
Bäst att ta fram självhjälpen och jobba på mig själv.

Fia

*Vildsint tant antastar kändis*

jag kommer att vara i huvudstaden över dagen imorgon. Om jag möter Rheborg och Carola så tror jag tamejtusan att jag chansar och ger Rheborg en kram:) / mt

Hon påstås ha likheter med Carola H.

Berra

Sista vardagen i "frihet". Precis när jag börjat att uppskatta att ha Stockholms innerstad för mig själv på vardagsförmiddagarna. Att handla och promenera för mig själv när bara en och annan pensionär, lattemamma och alkies syns till. Att man aldrig kan vara riktigt nöjd. Men ser framemot att börja arbeta igen. Ha en egen riktig inkomst istället för bara A-kassa. Känns som jag snyltat lite på mannen och. Inte lätt att kräva en massa som att inte handla hem när jag har slagit ur underläge. Nej, han har aldrig sagt något, tvärtom. Känslan är helt min egen. Antabus nu på morgonen trots att jag känner mig stark just nu så vill jag inte riskera mer än nödvändigt. Fast jag såg ju att jag kunde dricka trots antabus för några veckor sedan. Är väl olika det där. Kanske är det placebo jag får? C-vitamin brus?

FriaFia

skrattar man? Kanske för att associerar till Solsidan:)))
Men din fru Berra - ser hon ut som Mickan? (Ursäkta, kunde inte låta bli:) / mt

boken Sockerbomben av Bitten Jonsson på biblioteket igår och lånade den. Många här har nämnt den och tyckt att den är bra. Det jag hann se igår verkade också jättebra. Den handlar om beroende - både av socker och alkohol.

Heja tjejer - det känns sm ni är på rätt väg nu! / mt

..till jobbet Fia!

Mina tankar började spinna när jag läste de senaste inläggen här.

Att söka skuld är ett evighetsarbete och inte särskilt gynnsamt.

Visst, om man/jag vet man/jag gjort orätt så är en ursäkt på plats, men att gräva och grubbla i dynga tror jag inte på. Lär av felen och försök göra bättre nästa gång. Det tror jag på. Om man/jag hakar upp sig/mig, sök hjälp! Lägga skuld på andra ger kanske tillfällig tillfredsställelse men man/jag gör bäst i att undvika hamna i samma fälla igen oavsett vem som bär skuld. Energin jag har försöker jag styra så gott jag kan och det går oftast ganska bra.

Vi är alla olika och därmed också behoven. Ordval och kommunikation är också väldigt "lokalt". Arbetsplatser, familjer, offentliga tal, slutna samtal, alla platser har egna gränser och formuleringar. Tonen i det skrivna kan ibland missförstås och styrs av många faktorer.
Jag brukar alltid tänka att de som känner mig vet eller frågar. De som vill lära känna mig visar intresse. De som vill missförstå eller tror sig veta mår förmodligen bättre i någon annans sällskap.
De gånger orden hugger tag i mig, gott som ont, så finns svaren inuti mig själv.
Några få formuleringar irriterar mig och det är förmodligen från samma människor som inte blir fångade av mina ord.
Det respekterar jag fullt ut. Det är ju så, inte alla på gatan har jag lust bjussa hem på kaffe ;)

Dig bjussar jag gärna Fia ;)

Lycka till med allt

men jag hade nog räknat med att inte få många rätt. Ett sinne för fantasi har jag haft sedan jag var barn men någon Saida är jag inte.

Segways... Varför skrattar man alltid när man ser en sådan?

Tack! Ibland känner jag att man "borde" berätta för sin man, och helst alla, hur illa det är. Att det är så man SKA göra. Skönt att höra att du, Santorini, inte heller gjort det. Vissa saker kanske man helt enkelt vill hålla för sig själv. En del saker mår inte nödvändigtvis bättre av att dras fram i ljuset. Beror ju självklart även på hur relationen ser ut.
Fia, känner igen mig i dig :) Ilska, absolut! Inte mot barnen, men oj vad arg jag är! Vaknar till och med arg, arg som ett bi. På jobbet och ute bland folk funkar allt toppen, jag är trevlig och social, faktiskt utan ansträngning, men oj vad jag muttrar för mig själv här hemma i min ensamhet. Usch! Jobbar på det, vill inte va en "surkärring". Försöker tänka positivt!
Precis som du tror jag att jag dricker av leda. Allt blir lite "roligare/enklare" med lite vin, matlagning, städ, fix. Sen efter ett tag så behövs vinet, det är inte längre ett eget val. Men det ÄR inte kul/trevligt hela tiden, ingen mår bra/har kul jämt! Livet ser inte ut så. Jag försöker tänka på det och lära mig leva med "ledan". Kanske göra ngt bra av det (fast så långt har jag ej kommit än ;)). . Det är inte så jäkla kul alltid, jag får lära mig leva med det.

Tack för att ni finns!

..stått på en sådan, även om jag har velat...
Men är så långt det går ifrån Solsidan som det bara går, men jag gillar hans leksaker..

/Berra

dig genast på en segway! Mycket nöje:) / mt

...jag påminner om Johan Rheborg, sant eller inte...
Det satte nog din illusion Markatta om mig på sniskan va?

/Berra

det lättar upp med era fruktlösa försök :-))))

stackars Adde fick visst bli vår klippdocka idag. Kul att vi skapar så totalt olika bilder utifrån samma forumvän.

inte i närheten alls :-)))) En gulbeige kavaj och statlig/landstings/kommunal organisation skulle jag inte platsa alls i :-)) Tillhör undtantagen att jag använder kavaj (och då ALLTID en svart sådan) och slips nästan enbart vid när anhörigs begravning ! Och alla anhöriga är redan borta !!

Svårt det här med imaginära bilder :-)))

..jag har en vision om att du påminner om Björn Gillberg, Snubben som kunde tvätta skjortkragen i Prädd.
Klädd i en gulbeige kavaj med läderkläder armbågar, akademisk utbildning och jobbar på en statlig institution.

Fel va?

/Berra

ursäkta att jag är lite vild och busig :-)) (Jag hatar skägg förresten :-)) )

För att svara på din fråga i mulletantens tråd; lång, pondusstor, lite rufsat, halvlockigt mörkt hår, en blå-vitrutig skjorta nedstoppad i jeansen "broke back mountain style", skånsk dialekt.

Det är så många olika namn(nicks) man stöter på här men ändå kan berättelserna vara så lika varandra i och med att många delar liknande erfarenheter. Så jag tror att jag skapar hittepå-bilder av hur ni ser ut för att lättare kunna skilja på er och föreställa mig er som olika individer. Det blir för rörigt för mig annars att försöka komma ihåg vem som sagt/skrivit vad. Eller så är jag bara extremt ytlig men det vill jag ju inte tro :)

När man läser en roman så brukar författaren ganska tidigt i boken avslöja vissa detaljer i hur karaktärerna ser ut, genom att väva in det i berättelsen, låta en person se sig själv i spegeln eller genom andra karaktärers ögon då någon kommer in i ett rum t.ex. just för att man som läsare ska kunna skilja på karaktärerna. Men här är karaktärerna inte fiktiva och dessutom anonyma, så då får jag hitta på själv.

Det är inte viktigt för mig hur ni ser ut, bara som sagt ett sätt för mig att sortera de olika virtuella mötena i skallen. Men jag får ju ändra bilder ibland. Adde var jobbig. Först hade jag en bild av honom med långt hår och mustasch men så skrev han någonstans att han körde sommarklippning så då var jag tvungen att raka av honom håret. Sedan bråkade han med den mentala bilden igen när han skrev att han var runt 60år, då fick jag plötsligt göra honom 20år äldre...

Ha en bra dag!

Grattis till jobbet!

FriaFia, det var ett väldigt fint nick tycker jag. Du verkar vara inne på ett positivt spår. Heja!

Ni har den rätta attityden! Jag vill påpeka att min man vet inte heller hur illa ställt det var med mej. Han jobbar borta i veckorna så då kunde jag dricka fritt. Jag var mest besviken om han inte kom iväg som det var tänkt och när han var ledig blev det obekvämt. Svårare men inte omöjligt. mera smyga och gömma bara. Så han tror nog att det var mitt helgdrickande som var problemet för det kunde jag ju inte dölja. Eller så vill han inte veta. Eller så vet han kanske mer än jag tror:) Han är i alla fall väldigt glad att jag slutat.

Jag tycker inte man behöver berätta mer än nödvändigt, man behöver inte förnedra sej, det är skamligt nog ändå. Men berätta så mycket som krävs för att han ska förstå att det är ett problem och att han måste sluta köpa hem. Och ta antabus, det tycker jag om ni nu har det.

Ni klarar detta, det vet jag! Och grattis till jobbet Fia. Förresten, bra att du byter nick till nåt mer positivt!