Senaste kommentarerna i forumet

Det är nog sant Santorini, jag tycker nog att det är svagt av mig att jag inte kan göra det här utan hjälpmedel - andra kan ju. Det gör mig också rädd - kommer jag någonsin att kunna det?

Har verkligen svårt för det här med att stå på min egen sida - ställer mig gärna på de (inbillade) andras sida och dömer mig själv därifrån. På min sida är det så här och därför måste jag göra som jag gör om jag överhuvudtaget ska ha en chans. Tack Santorini.

Har fått sova och idag känns allting mycket bättre. NU är det bästa tillfället att bli nykter på och jag ser återigen fram mot att fortsätta vara närvarande denna sommar. Det braiga med mina dippar som jag hade igår och i förrgår är väl bland annat jag fick en hint om hur jag kan träna upp min motståndskraft. Dessutom blev det tydligt att det bara var tankar som hände mig- man kan låta tankar komma och gå utan att agera på dom - jag dog ju liksom inte.

Kramar till alla

Grodan i meditationsställning

Funderar på att sälja flygbiljetterna till Grekland i sommar för att resa till en annan miljö som inte är så förknippad med kall öl och charter-beteende. Tyckte för någon timme sedan att det var det enda rätta. En annan miljö som gör att jag inte blir sugen på att dricka. Undrar om inte det är att fly, att ta den lätta vägen ut och att sugen kommer vare sig jag ligger i en solstol eller står på en alptopp. Tror inte att jag kommer undan så lätt. Måste nog möte den här sommaren och semestern som den är, hur jobbigt det än är.

Har funderat så mycket senaste veckan. Ska jag verkligen inte dricka? Varför blev det så här? Hur ska den här sommaren bli? Har grubblat och grubblat och grubblat..... Har kommit fram till att jag är vid ett nytt vägskäl. Vintern har jag klarat av med glass och godis i mängder. Går nu och bär på 15 kilos övervikt då jag bytt ut A mot sötsaker. Nu när sommaren är här känns det som om jag har två vägar att gå. Tillbaka till A och bli ännu tjockare, plufsigare och troligtvis även skild. Eller fortsätta den nyktra vägen men gå den med stolta, bestämda steg och göra lite mer av den är sommaren. Ta tag i vikten, försöka göra saker och ting lite annorlunda mot förr. Tror inte det går att fortsätta leva som jag alltid gjort, men med ett hål i livsinnehållet. Måste ändra om i mitt liv och göra saker annorlunda. Tänker boka om solresan i sommar till en stuga i bergen.

att du tar antabus som hjälpmedel är ju fantastiskt bra eftersom det fungerar. Det verkar som att du tycker det är svagt eller fel men det visar på styrka att verkligen ta till alla medel. Så småningom är du stark nog ändå men stressa inte med det. Du jobbar jättebra. Skjut inte upp det här nu så kommer du att få uppleva en underbar sommar, uppleva med alla sinnen.

Jobbade mycket igår och på väg hem i bilen kom ett ordentligt belöningssug. Hade ett litet samtal med mig själv:
Jag:Du tycker att det skulle vara mimla gott med några öl när du kommer hem va?
A: Ja, absolut.
Jag: Det är bara för att du ätit medicin som du inte kommer att åka förbi bolaget?
A: Ja.
Jag: Så om du hade kunnat hade du druckit?
A: Ja.
Jag: Men du blir inte irriterad eller sur över att du inte kan dricka?
A: Nej, det är som det är, men hade jag kunnat så hade jag gjort det.

Så mycket för alla filmer som ska spelas, alla kloka tankar som kan och ska tänkas - var var dom igår när jag behövde dom? Borta! Puts väck! Därför vågar jag inte göra detta bara av egen kraft. Hade det bara varit på egen kraft så hade jag druckit igår - litar inte ett uns på min egen styrka i förhållande till A.

Idag kom det nya sug och vis av gårdagen försökte jag spela filmer till slut m.m. Inser att jag egentligen inte är så himla sugen, bara trött av för litet sömn och mycket arbete. Det går upp och ned. Stundtals blir jag äcklad av tanken på alkohol. Stundtals tänker jag att jag kanske ska vänta med den här nykterhetsresan till efter sommaren - himla dumt valt tillfälle.

Ja,ja - nu ska jag strax gå och lägga mig (nykter ) och imorgon när jag är litet mer utsövd kanske det inte är lika upp och ned.

En vinglig Groda

i Medelhavet skulle jag gärna göra men annars byter jag inte bort platsen just nu. Underbart! Stressat hela veckan och särskilt idag, då kommer suget efter att dra i sej vin och slappna av. Men jag gör bara inte det. Istället frossade jag på glass och jordgubbar. Ja suget varade bara några minuter, som en tanke bara som drog förbi. Tacksam att jag kommit s långt. Ta hand om dej Dompa. Jag tror du kommit för långt för att grisa ner dej i juli:)

Det ska jag- simma lugnt-, ligger liksom lite i min natur." That boy moves ever so slow" brukade min goa mamma säga. Sant? Kanske, liksom...

Men vi måste också få existera tänker jag...vi som är en smula efter./R

lugnt Dompa! / mt

Så sista arbetsdagen idag på drygt två månader. Skönt tänker jag, är detta skönt...jo! Nu väntar en månads semester med familjen och det lär jag klara bra. Sen kommer Juli (en månad i ensamhet när jag kan spåra ut hur mkt jag vill). Det skrämmer lite, kommer antagligen att vara inloggad dygnet runt här...eller ligga i mitt eget träck. Så jag hoppas ju för min egen skull (och andras, men jag är ju närmast mig själv) att Forum är uppe och fungerar i Juli. Fullt ut... Var det Fenix som skrev ngt liknande detta; så lite pengar för så mkt?

Nåja, Juli är inte här än utan först ska jag beta av Juni. Antagligen i cybertystnad...men då vet ni som bryr er att jag har inte drattat i flaskan. Snarare bara i medelhavet - Den snuskiga dypölen. Drick med förtstånd./R

barn !! Välkommet tillskott tycker jag !

http://www.drugsmart.com/artikel/nu-ar-alkopedia-har

släpper Marie ett nyhetsbrev som heter duga :- ))

http://www.klarblacoaching.se/personlig-utveckling/varje-forandring-bor…

Och detta som inleder hennes nyhetsbrev :

maj 2013

vad jag upptäckte när jag skapade en morgonrutin

Klockan ringer och utan att jag överväger möjligheten till ”bara tio minuter till” går jag upp, drar på mig mina mysbyxor och sömndrucken landar jag på yogamattan i barnets position. Hon är fem och inte ens tuppen är vaken. Den tolv minuter långa yogasekvensen med de efterföljande tolv minuternas meditation tillhör den nya ordningen i mitt liv. En morgonrutin som jag beslutade mig för att införa som en följd av ledarskapskursen på Strozzi Institute i mars. Kursen som har fått mig att inse att det är nödvändigt att kropp, knopp och själ samspelar för att mitt liv ska bli fullödigt.

För att inte framstå som ett under av disciplin och självbehärskning erkänner jag att det har tagit åtskilliga veckor att få rutinen på plats men nu sitter den. Och det är också nu som jag kan skörda de underbara och oväntade frukterna. Låt mig berätta för dig vad jag, till min förvåning, har upptäckt:

•genom att starta min morgon med både lugn och styrka sätter jag tonen för dagen. Jag har märkt att jag inte stressar upp mig lika lätt som tidigare och att jag ändå få mer gjort.
• genom att hålla mitt löfte till mig själv har jag byggt upp min självtillit. Att inför mig själv vara en person som det går att lita får mig att må gott i själen. Jag har märkt att jag är mindre självkritisk och går med rakare ryggrad.
• genom att göra rutinen så gott som dagligen har den blivit en vana som jag längtar efter. Att gå upp i ottan, göra märkliga rörelser och sedan sitta som buddha är inte längre inlindat i tvång utan omsvept av självklarhet.

När jag upptäckte värdet av att ha en morgonrutin införde jag ytterligare en - min skrivrutin. Efter meditation och frukost sitter jag ner och skriver en timme. Ibland mer om tiden tillåter. Och äntligen har jag kommit igång med att skriva på en regelbunden basis. Något som jag har försökt och även misslyckats med tidigare.

"Brisen vid gryningen har hemligheter att berätta.
Somna inte om."
Rumi

Att skapa dagliga vanor är inte lätt men det blir enklare om vi gör dem i anslutning till att vi rutinmässigt gör något annat. Som till exempel att gå upp på morgonen. Alarmet har blivit min ”trigger” för min yogastund och den har i sin tur blivit en ”trigger” för min skrivrutin. Det är också lättare om vi sänker ribban till en nivå som möjliggör framgång. 12 minuters yoga och 12 minuters stillhet kan tyckas lite men det är inte mängden utan kontinuiteten som är nyckeln till framgång i det här fallet.

Och du? Ser din morgon ut på det sätt du önskar?
Vad fungerar och vad skulle kunna bli bättre?

Du har ju rätt där...som vanligt ;-)(utan att vara elak). Hade det funnits en klunk Whisky i påsen så är är chansen stor att jag INTE hade spottat ut. Men tanken kom...och finns fortfarande där; Jag bestämmer och passar det inte så kan jag spotta ut! Oki...inte så trevligt.för omgivning, men kanske nödvädigt för mig? Man ka alltid spotta i en servett. Så jag tror att min tanke kanske inte var helt fel. När det liksom inte passar...så spotta ut. Städar kontoret idag för flytt. I mina lådor
hittar jag oroväckande många Läkerol och tugummiaskar. Inser att detta är ett missbruksbeteende; Att alltid ha frisk andefläkt. Men shit tänker jag; Jag behöver ju inte dessa hjälpmedel längre. Men det är svårt att tänka om, svårt att lära gamla hundar att sitta . Då får vi spotta även om omgivning finner det en smula äckligt tänker jag. /R

till dina tre veckor! Jag har passerat två veckor och lufsar dig i hälarna. Var sista gången hos en psykolog i går som jag gått hos några gånger på arbetsgivarens bekostnad. Kändes så bra att vara glad och stark för en gångs skull. Har dessvärre de flesta gånger varit bakfull i olika varianter. Vi drog upp strategier för hur jag ska hantera kända risksituationer framöver, och han har gett mig bra hjälp med att se alternativ som jag inte tänkt på så mkt innan. Mina risktillfällen brukar infalla när jag blir ensam hemma mer än en dag, och nu utarbetar jag en handlingsplan exakt hur jag ska förebygga återfall när det inträffar. Känns bra.
Solig Fenix

Tjoho! Treveckorsvallen är sprängd!!! Grodan hjular enhands i morgongräset!

Första förväntade puckeln är alltså passerad. Förutom dom dagliga småpucklarna (och småpuckona) så är nästa större hinder femveckorsvallen. Har inte varit nykter fem veckor i rad på de senaste 20 åren. Att lyckas med det vore stort liksom att uppleva en dimfri sommar direkt och på huden.

Alau - var stolt! 42 dagar är för sjutton sju veckor. Bara det berättar för mig att du har bestämt dig för vad det är du vill och att du har förmåga och kraft att styra din båt. Du ska vara otroligt stolt eftersom det här är en alldeles särskild kamp som var och en av oss hur mycket stöttning vi än får ändå måste ta med oss själva. Att bara ge sig in i en sådan fight kräver MOD eftersom grundkravet är ÄRLIGHET mot sig själv. Att sedan fortsätta vara ärlig och realistisk är inte något som bara händer - det kräver en enorm ansträngning och vilja - en spark framåt Alau - jag tar rygg!

Cyklisk psykos - den var ny. Absolut tror jag att PMS kan ha inverkan på alkoholsug. Jag vet att jag dagarna innan mens alltid har druckit (mer) och dessutom ätit en massa godis. Detta är inget hittepå. Självklart finns det ju då risk att jag var tredje vecka kommer att ha ett större alkoholsug än vanligt. Men liksom du Markatta vill jag inte ständigt vara sinnesförändrad för att hantera det om det går. Vi får se. Är samtidigt glad att min läkare uppmärksammar detta. Om jag inte fixar det den här gången har jag dock sagt till honom att jag ska prova SSRI.

En sambadansande Groda.

Pms kan verkligen ställa till det mycket för vissa. Jag har själv problem med detta. Förr blev konsekvenserna enorma, då jag hade problem med självskadebeteende. Tillsammans med läkare så spårade vi ett mönster som följde mens-cykeln. Fördelen blir ju då att man på förhand kan gardera sig, det handlar ju om några få dagar i månaden som man blir mentalt förändrad.

SSRI har jag provat utan framgång. Tycker det känns orimligt att man ska behöva vara avskärmad ständigt när man egentligen bara mår som värst under några dagar då man har pms. Likaså p-piller och hormoner som jag tycker också förändrade min personlighet.

Det bästa jag provat har faktiskt varit, att klar i skallen, vara medveten om de mönster som mitt mående följt. Skriv i en tydlig kalender. Det blir lättare att hantera om man kan, när allt känns nattsvart och man saknar energi, påminna sig själv om att det är "bara pms" och enligt min cykel så kommer detta att passera inom x många dagar.

För mig är det superviktigt att under dessa dagar äta bra och regelbundet, extravitaminer i kosten, regelbunden sömn och att träna, även om jag inte känner för det. Lägg in några riktigt tunga pass dessa dagar, det flyttar dels fokus från svåra tankar och man hjälper också kroppen att producera egna "må-bra-hormon".

Tur ändå att du träffat en läkare som tar pms-problemen på allvar. Det ser så olika ut för alla och för många kvinnor är det ett jättestort problem som sopas under mattan med ett "men mens är ju bara naturligt". Det finns så mycket okunskap om de flesta besvär och sjukdomar som är bara "kvinnliga". Jag har kämpat med detta sedan jag var 12 år gammal och fått höra allt ifrån att jag måste ha cyklisk psykos till att jag ljuger och överdriver om mina besvär.

Kram

använda sinnesförändrande medel är ju precis vad jag gör när jag använder alkoholen. Att byta alkoholen mot ett piller kan aldrig vara en lösning, jag skjuter ju bara upp min nödvändiga kontakt med mitt känsloliv. Om som du säger så blir användarna "...."flacka" i sin personlighet på något sätt och mindre empatiska". Det är väl kontakten med känslorna och bli en levande människa som är målet ?

Och jag gratulerar dig alau till att ha hittat din väg :-)

jag blir peppad av att läsa dina dagliga inlägg. Tjohoo vad du är duktig!

Jag ligger för närvarande på dag 42 och börjar tillåta mig själv att faktiskt känna mig stolt. Jag har försökt sluta dricka i drygt ett år med varierande resultat. Denna gången om VILL jag verkligen. Något alternativ finns inte. Dessutom har jag börjat inse att det faktiskt är JAG som måste bestämma mig. Det räcker inte att bara visa sig på AA möten och tro att någon/något ska komma med en lösning. Det är JAG som måste göra jobbet. Har de senaste 42 dagarna gått på mötet varje dag. Har träffat massa nya människor. Jag försöker ta till mig så mycket som möjligt. Pratar och delar med mig (vilket verkligen inte är min starka sida).

En dag i taget. Idag är jag nykter!

det är just detta gemensamma drag vi har som talar om för oss att vi verkligen har ett MISSbruk. Att vi kan fantisera om ett glas hit och dit men vi vet att vi nöjer oss inte med ett glas. Det är lite samma för mej med choklad också, jag vill ha hela kakan. Men där har jag lärt mej snåla lite, köper 86% mörk choklad och då kan man inte äta så mycket. Man behöver nog jobba på att inte ersätta ett missbruk med nåt annat men var sak har sin tid. Första prioritet för oss är att bli nykter, sen får man ta resten när man orkar. Fast jag tycker ju att det var en jäkla bra kombination att börja med LCHF samtidigt, då fick jag fullt upp med det :) Bra jobbat tjejer, jag är övertygad om att ni grejar detta nu!

nog blir det svårt med vin att spotta ut! Slinker lätt ner i misstag. Den risken skulle jag inte ta.

Precis som du är jag inte intresserad av Ett glas vin eller öl - jag dricker för berusningen. men den är så dyr i form av skam, pengar, hälsa så jag har inte råd längre.

Kram

Grodan

Vet inte vem som skrev det, men att om man har fattat beslutet att sluta dricka så finns det en anledning till detta och då är det ingen idé att ifrågasätta det beslutet.

Jobbig tid nu när vår och sommar är här. Är rädd att jag utan att tänka efter ska tacka ja när det bjuds. Måste tänka på hur det brukade sluta. Pratar med min sambo om hur härligt det skulle vara med ett glas vin till grillmiddagen. Men sanningen är ju den att jag faktiskt inte är intresserad av ETT glas vin, jag vill ha fler och fler och fler, tills jag äntligen "försvinner" från tråkig vardag, övervikt, ansvar på jobbet osv osv osv

För att vara helt ärlig vilket såklart är fyllt av skam så är det ruset jag saknar. Men de senaste åren så tog jakten över ruset. Istället för att jag vid första och andra glaset kände mig lugn och nöjd så väckte det bara en lust efter mer och mer. Sista kvällen jag började precis så och jag minns inte slutet.

Inser att jag dessa månader bytt ut A mot godis och glass och väger nu som allra mest. Känner att det är nästa steg jag ska ta - vikten. Samma beteende men annan drog. Jag behöver komma ifrån även det missbruket för att vara fri.

Inte så enkelt som det låter, men en tanke föddes i mig. Min syster hade skickat ett ton (? Överdriver!) svenskt smågodis till ongar. Så jag och den yngste går hem från posten...tullar lite på varorna. Min son grabbar tag i mig och säger; Men du har ju spottat ut allt. Sant...nästan, vingummit svalde jag. Vi har alltid det valet...att spotta ut. Nu låter det ju jävla klämkäckt på ett alokoholforum, men jag tror jag hittade ngt där. Vi kan svälja, men det finns inga regler...vi kan lika gärna spotta ut. Flummigt? Always. /R

Härligt Fenix att också du är på G. Och ja Adde just nu tror jag på ett beslut i taget, en dag i taget.

Var hos min läkare idag, tycker han är mycket bra. Han är inne på att mina ständiga återfall efter tre veckor kan ha med PMS att göra (kan även gälla män). Om jag inte lyckas den här gången har jag gått med på att prova ett SSRI-preparat. Vill dock helst inte eftersom jag har vänner som äter sådana. Tycker att de blir "flacka" i sin personlighet på något sätt och mindre empatiska. För mig innebär därför ätandet av SSRI-preparat en stor risk att jag förlorar min personlighet (vilket jag naturligtvis också gör om jag dricker) men för mig blir det som att välja mellan två onda ting - pest eller kolera? Kämpar därför på med min antabus och skriver dag 20 i almanackan. Snart spräcker jag den magiska treveckorsgränsen och hitills har jag inte haft något överdjävligt sug. Enligt läkaren finns det viss evidens för att antabus också har viss effekt på suget. Kan det vara så i mitt fall? Kanske. Min risk uppstår när jag börjar manipulera med min medicin vilket hittills inte skett. Upplever inte heller några "vita knogar" vilket antabusnykterhet ibland beskrivs som. Det kan säkert bli så om medicinintaget känns påtvingat och inte är kopplat till en ärlig önskan om att komma tillrätta med ett problem. För mig är det inte så, jag vill komma till rätta med mitt alkoholproblem till den grad är beredd att sluta med alkohol helt. Jag vet att jag inte kan dricka - det leder alltid till elände. Istället känner jag mig nyfiken på mig själv och hur jag kommer att må efter en längre tids nykterhet.

Att dricka är för mig som att äta jordgubbar fast man vet att man är superallergisk - de flesta brukar avstå i ett sådant läge.Det tänker jag också göra.

En bestämd Groda

det är kusligt att se hur lika vi verkar vara. I morse vaknade jag också nykter och låg kvar en lång stund i sängen och funderade igenom mitt liv, nykterheten och mycket annat. Öppnade fönstret och lät den svala morgonluften strömma in i rummet. Åt också en massa onyttigt godis i helgen, men nu är jag igång med viktresan igen. Har ont i huvet i dag, det brukar jag inte ha så ofta, men det är nog allt djävla socker jag slök i mig som en alkis som inte kan sluta:-)
Men som du säger Grodan, prio 1 är alkoholen.
Simma lugnt,
Fenix

att läsa om din fina start på dagen med att softa i sängen och fundera (kanske rentav meditera lite :-)) ) över dagen i dag. Kanske ta ett litet beslut också ?

Jag slutade snusa ca 2.5 år in i nykterheten, då var jag less på att alltid behöva släpa med mig dosan, det kändes som samma planering som med spriten : Alltid tillgång. Jag behövde den tiden för att liksom "mogna" fram ett beslut, då när jag var beredd så gick det att sluta.

En dag i taget :-))