Senaste kommentarerna i forumet

...en kommentar här.
Följt hur stämningen ibland inte är som vi alla önskar.
Det har gått fram och tillbaka sen jag blev aktiv på anhörigsidan.
Vill här bara visa min stora tacksamhet över er alla på "andra sidan".
Jag läser och följer men kommenterar sällan.
Jag hoppas innerligt att ingen ska behöva känna sig illa till mods pga någons påhopp eller missbruk av förtroende.
Allt negativt vi alla kämpar med och mot är tillräcklig svårt som det är.

Ensamheten i sjukdomen är ju stor, för oss var och en.
Här är vi ensamma tillsammans, det är större!

Kram på er alla, tack för ni finns!
Jag behöver er!

Just nu passar min rubrik rätt bra. Tre månader utan alkohol har jag precis klarat av. Under denna period har jag fyllt 40. Pga av mina misslyckanden under hösten/vintern kommer jag självklart att fortsätta min nyktra resa. Jag ska i alla fall göra mitt allra bästa för att klara ett liv utan alkohol. Som det känns idag skulle jag inte våga, jag har tappat all kontroll. Jag mår väldigt bra idag. Det är skönt att slippa förhandla med sig själv om att dricka samt att hela tiden behöva börja om. Kris i äktenskapet har det blivit... inte helt ovanligt... Jag tror att det har varit bra för nu har vi verkligen pratat med varandra och vill undvika skilsmässa. Jag inser ju att jag många år har dövat min irritation med vin och annan alkohol och nu går inte det längre. Toppen, då kan det bara bli bättre eller skilsmässa. Att köra bil sent på kvällen känns helt underbart och en väldig frihet. Jag kan när som helst sätta mig i bilen och köra... Jag tänker fortsätta läsa här på forumet för att påminna mig själv hur det är ställt och att jag inte ska dricka det första glaset. Skickar styrkekramar till er alla som kämpar mot denna förrädiska dryck!

för din länk. Tack, tack:-))
Fenix

kolla detta :)
Tack, vad glad jag blev...

vilket gäng ganska störda vi är:) Jag kan inte låta bli att logga in och kolla lite. Förstår dej så väl Fia. Bekymra dej inte, kunde hänt vem som helst:)

Jag skickade en vänförfrågan till dej idag på FB, kunde inte skicka ett meddelande

så är det :-))
http://www.klarblacoaching.se/personlig-utveckling/ett-potpurri-av-tack…

Tack MT och Stigsdotter. Skammen får jag leva med men kanske har jag lärt mig något om mig själv. "ett gäng i mångt och mycket ganska störda människor" fick mig att känna mig lite mindre ensam. Sant är att jag som alkoholist har ett elakt humör.

Fia

Fenix, Markatta och Stigsdotter! Jag tittar in här för jag saknar forumet och er och vill egentligen inte sluta här men jag står bara inte ut med hur det har blivit här! Ni har uttryckt det så bra, detta är ett alkoholforum och man blottar oerhört känsliga saker. Det här är första och enda stället där jag har varit fullkomligt ärlig med hur jag haft det och erkänt att jag faktiskt är alkoholist. Jag vill att det här fortsatt ska vara ett ställe för såna som är seriösa med sin önskan att sluta dricka.

behöver inte alls be om ursäkt för att du gör mig äran att skriva här !! Det är helt ok och jag tar emot det jag kan ta emot och resten, om det blir några rester, lämnar jag därhän. Och du har ett behov att få ur dig dina tankar som skaver så ös på bara :-))

Du är så välkommen !

i din analys i min tråd.
I vanlig ordning tack.
/A

.

Så var visan slut.

...bör inte vara för sjuk när man söker vård.
Jag är också så trött på att behöva ifrågasätta. Tänk så mycket energi som går åt helt i onödan. Visst, det är underbart att vi alla är olika och därmed behoven.
Jag har så många minnen från tiden mitt ena barn fick cancer. Sjukvården var toppen men när vi kastades mellan olika avdelningar så blir det ju övertydligt var humanismen fattas. Översitteri härskade också på endel platser, då kommer man ju aldrig igenom till kärnan.

Översitteri är direkt förgörande, för alla och i alla situationer, ingen går vidare som vinnare. Alla, inte minst den som utövar, förminskas, även problemet i sig.
Ilska kan vara det enda drivande.

Min alkis vill ha hjälp, tar emot hjälpen, är förmodligen en av deras bästa och duktigaste patienter och medmänniska som de andra gärna knyter an till.
Vad de inte vet är hur han efter kan se ner och prata nedvärderande om dem, hela bunten!
Jag vet det, jag har hört det.
När jag ställde "krav" blev jag idiotförklarad och är nu föremål för hålla hans reservmotor igång ett tag till.
Sen kommer jag tjäna som ett ex som varit jobbig när han går in i nästa relation...ser mönstret, varit där ;)
Jag tog aldrig de där orden om hans många ex, lyssnade bara. Han menar jag vill framkalla en " mystik" runt mig. Skitprat! Jag vill inte ha mitt liv fört vidare i fel mans mun bara, alkisen ville gärna skräda med orden.

Sorry, nu blev de mitt på din sida Adde...

Bra du har/hade energin, viljan och förmågan se förbi alla hinder och nu hamnat på "rätt" sida.
Du har all min respekt!

Kram

...det jag skulle vilja säga. Även om avsikten är den bästa är det ibland lämpligt att ta sig en funderare på hur det jag skriver kan bemötas. Att tala först och tänka sedan är någonting jag själv är duktig på och det är verkligen så att det jag uppfattar som skämtsamt, som oftast är på gränsen till ironi, ofta tas emot som en elakhet av den jag säger det till. Här är vi ett gäng människor som ofta är känsliga, desto viktigare att vara försiktig. Särskilt när det gäller de förtroenden vi ger varandra.

Detta har varit och är en fredad zon där vi kan visa upp sidor av oss själva som inte visas någon annanstans. Det gäller mig själv och förmodligen fler av er andra också. Låt oss få behålla det så.

Jag har förstått att förhoppningen är att kunna dra igång den nya alkoholhjälpen om drygt en månad. Jag tror det är viktigt att det, när nykomlingar hittar hit, finns en massa trevlig läsning för dem istället för grälande i diverse trådar.

Det måste få vara högt i tak här och det är viktigt att vi vågar säga ifrån eller ge varandra råd som kanske gör ont. Men vi måste också vara snälla mot och rädda om varandra. Utan det här forumet hade jag nog inte varit där jag är idag och det tror jag många håller med mig om. Dessutom har jag här funnit någon som blivit en vän även i det "riktiga livet" - det är stort och det önskar jag att fler här får uppleva men för det krävs att vi "sköter oss"!!!

minnen rörs omkring när jag läser Sorgsens tråd om sin alkis som inte vill ha hjälp.

Från det att jag sökte hjälp själv, och var motiverad, till att jag tog beslutet att själv bekosta min behandling om jag alls skulle få nån så tog det 10 år. Vid de första försöken så blev jag så fruktansvärt illa mottagen så att nu med facit i handen är jag väldigt bitter över de som var satta att hjälpa såna som mig. Utan tvekan är de en stor orsak till att jag fortsatte att kröka i 10 års tid. Nej, jag lägger inte ansvaret på dem för att jag häller i mig sprit men de hade alla möjligheter i världen att bryta min onda spiral men hade inte den kunskapen.

Då när jag sökte var jag så less på skiten så det var otroligt. Det var ju därför jag bad, nej! TVINGADE ! fram så jag fick Antabus vilket var det enda som jag då visst fanns. De ville inte ge mig det först men jag vägrade flytta på mig och sa att de fick ringa polis för att få ut mig ur lokalen. Jag hade alltså tvingat in mig på TNE (TillNyktringsEnheten) och var vid tillfället nykter men de ville inte ha med mig att göra. Jag gick väl nån eller några månader och fick Antabus i ett plasmugg typ Flourtantens och kände mig lika sexig då som i småskolan.

Därefter stack de ett recept på Antabus i handen på mig och vinkade adjö.

Det året gick hyfsat bra med lååånga uppehåll med spriten.

Sen var det då 9 år kvar.

Dessa år knallade jag hos diverse skumma psykologer, KBT-agenter (som LillaBlå skriver), socionomer med fiiiiin examen men som inte kunde ett djävla dugg om alkoholister och vårat manipulativa sätt. För att göra en låååång historia kort så kom min absoluta botten när jag träffade enhetschefen på Beroendeenheten (min fru hade beställt tid) och kärringfan sitter och säger att "Du är inte alkis !! Ni har familjeproblem!!"

Exakt där började min letan efter riktig, professionell hjälp och jag var så lyckligt lottad då så jag hade möjlighet att lägga upp pengarna själv. För från soc fick jag ingen hjälp, det kollade jag upp direkt.

Jag hade en äkta vilja till förändring och tog det stora steget ut i det okända och idag kan jag tom känna en viss "tacksamhet" för den kodumma kärringen på Beroendeenheten. Hade inte den stollen suttit där hade jag kanske varit död nu.

Varför jag hade en önskan om förändring medan andra inte har det har jag ingen som helst susning om, inte en minsta lilla teori finns det. Den som hittar VARFÖR har sin ekonomiska lycka gjord i generationer framåt.

Jag har friheten idag att göra vad jag vill med mitt liv, jag bestämmer ensamt om det. Om jag skulle vilja slå i mig en sjuttis nu så gör jag det, det är helt mitt beslut.

Skillnaden idag är att jag inte vill slå i mig en sjuttis.

Trots motigheter i livet så vill jag inte dricka bort mitt liv.

Jag har det för bra för det !

...till slutfilmen: här får du en av hur du med för många öl innanför skidjackan halkar på väg ut från after-skin och slår i huvudet i något stengolv - pjäxor är ju alls inte gjorda för hala golv!

Det är klart du fixar skidresan utan after-ski med alkohol, det finns ju så mycket annat gott att dricka, varm choklad till exempel - när drack man det senast?

Jag tycker det får vara högt i tak här, vi är ju trots allt ett gäng i mångt och mycket ganska störda människor som hänger här och jag är nästan förvånad över hur bra det ändå funkar för det mesta :-)

helt ok! Lycka till / mt

Allt som sägs/skrivs här på forum görs i förtroende. De flesta här har vid många tillfällen delat sådant som varit svårt, känsligt, skamfullt, sådant som man kanske aldrig tidigare vågat berätta om. En förutsättning för att våga fortsätta göra det är att övriga forummedlemmar visar respekt för att man har vågat visa sig sårbar och stärker en i det.

Det finns en anledning att jag skriver här och inte t.ex. på flashback eller något annat forum. Här ska man inte behöva få sina känsliga delningar kastade på sig. Det är ett alkoholforum, då är det inte ok att skriva: "Och din typ är tydligen någon som springer ifatt dig och kramas och vill dra dig med hem och dricka vin på förmiddagarna.........
Kanske någon du träffat, fast du inte kommer ihåg det pga blackout eller så är det din utstrålning.......
Är det din typ gumman?". Som sagt, det är ett alkoholforum, då ska man inte behöva få det slängt i ansiktet. Det är stort och positivt att erkänna att man är alkoholist.

Det är heller inte ok att när någon delat med sig om att denne gillar cross dressing, kasta det i ansiktet när man sedan blir arg över något helt annat. Det är oerhört trångsynt.

Det är heller inte ok att gömma sig bakom att man bara är elak i sin egen tråd. Även om jag hälsar på hos någon annan så förväntar jag mig att de behandlar mig respektfullt. Vill de inte att jag ska skriva i deras tråd eller om det är något ämne de inte vill diskutera så finns det olika sätt att framföra detta på. Dessutom så är mycket av bensinen till dina elakheter hämtade från vad andra har skrivit i sina egna trådar.

Jag önskar ett forum där folk kan fortsätta dela sådant som är svårt utan att dömas. Jag vet i alla fall att jag behöver det.

Jag skäms för mitt uppförande de senaste dagarna. Jag står fast vid allt jag skrivit. Jag har verkligen undrat över varför en person får vara ett barn och använda ett språk som passar i en kloak om andra ibland, för att nästa stund gumma folk och vara bäste vän. Men jag hade kunnat undra i smyg och inte behövt undra högt. Så jag ber om ursäkt för stämningen jag bidragit till men inte för åsikterna. Ska försöka behärska mig. Det är det bästa jag kan lova.

Fia

att läsa dina inlägg. Du formligen sprudlar av livslust och framtidstro.
Me like a lot.

Trist att det blivit som det blivit.
Men du ger mig ett stort leende.
Tack, du gör min dag.
Vågar inte skriva mer om jag skulle trampa någon ptårna.
Kom och hälsa på i min tråd i vart fall!
Kram vännen!
/A

förfjusning fram mot påskens skidresa.

Oerhört viktigt och centralt för mej är de bilder jag ser i huvudet när jag tänker på resan. Helst vill jag mana fram de positiva bilderna av hur jag skuttar ur sängen på morgonen, pigg och nykter men om after ski- ölen visar sina fula nunor - spela filmen till slutet. Den delen där jag trött, rödögd med träningsvärk och skallebang är sist ut i backen...

Måste träna på detta, man KAN styra sina egna tankar eller åtminstone porioritera de man har nytta av, finns inga idrottsmän som vunnit några segrar genom negativa, destruktiva tankar.

Drygt två månader nykter nu. Jag vill väl inte sabba för mej själv?

Läs, läs, vaccinera, somna med bra bilder i huvudet - vakna med bra bilder!
En stor kram till mej själv - och en massa likadana till mina ihärdiga forumvänner!

med morgonkaffet... och njuter av stillheten. Katten och jag vill också ha vår nu...

Till dig lessenfrun kan jag berätta att ljusen brinner ännu alla kvällar - "för den som behöver" säger mullegubben. San Pio´s skal är sotigt men han ler lika milt och har inga synpunkter på den nya påven:)

Måtte den förnyade Alkoholhjälpen visa upp sig snart och måtte lugnet lägga sig över det som är.

/ mt

.