Senaste kommentarerna i forumet

Kommer dessvärre inte ihåg var jag läste vad, vem som skrivit det och i vilket sammanhang, men många bra tips och käcka tillrop har jag sparat i huvudet.

Den där papegojan eller lille jäveln på axeln ska få mothugg nästa gång han börjar tjata

Tjugo minuters betänketid innan man tackar jag till att dricka, så hinner man tänka igenom sitt beslut.

Spela upp filmen i huvudet om vad som kommer att hända om jag dricker den där enda ölen som kommer att bli två, eller tre, eller fem, sex... kanske inte samma kväll men på sikt.Jag slutar för att mina barn ska ha sin mor kvar i livet. Vill dö av naturliga orsaker...

Vad det gäller sambons drickande - moralisera inte. Han kan inte sluta åt mej, jag kan inte sluta åt honom.

Ja, återkom i morgon så hjälps vi åt. En resa att göra har vi gemensam, den att sluta vistas i samma kupé som vår älskade flaska som gör oss så illa. Mycket att läsa här, läser själv så ögonen står still i huvudet av trötthet, men det gör nytta, man hittar lite guldkorn här, lite visdomsord där...

och virar dem flera varv runt hjärtat, så att jag håller värmen där länge!/NM

Ta dem som en julklapp om du vill ;-D/ ht

jag på dig! Kram, hoppas det blir riktigt roligt!

Jädrans bra!

Har länge försökt få till något om vems rätt som är rätt, i betraktarens ögon, vem som är mest hel osv, men det har aldrig riktigt klickat. Raderna ovan rymmer mycket! Tack för dem! Ska klia vidare här, kanske med ditt alster som inspiration... Gör nåt, eller?/Kram NM!

Kanske kan du vrida och vända på de här ;-D

Ett öppet fönster, när dörren stängs
Det unkna vädras ut
Möjligheter som nyss slängts
blir en annans skatt
bland de tårar som du fällt en gång fanns början till ett skratt
Vems våg är måttet, vems rätt är det rätta
vem håller måttet, vem kan berätta
Från vilket fönster tittar du
och bestämmer vad du ser
från mitt fönster så ser jag blott en mänska som är hel

2013 ska bli året som på det ena eller andra sättet fastnar i minnet.

Vet inte varför jag börjar tänka på Frödings gamla gråberg, kanske för att jag känner mig sådan "stååå, grååå". Så fast med fötterna i marken, kommer ingenstans och så grå och tråkig. Känner mig så nere. Fast jag fått shoppa idag. Har köpt en ny pryttel. Jag gillar pryttlar. Dessutom ska jag ut ikväll och träffa ett gäng tjejer ikväll, det var länge sedan jag träffade flera av dem. Visserligen är detta en typ av träff som jag vanligtvis tycker är lite jobbig. Ett glas i magen så brukar det kännas bättre. Men. Jag ska ju inte känna så längre, jag hade ju blivit glad?

Inte idag, känner mig bara sorgsen.

Jag känner mig så himla förvirrad. Ensam. Är det rädsla för ensamheten? Jag kommer inte att vara ensam om jag inte vill. Kanske är det en del i sorgeprocessen, den man ska igenom?

Min dåliga självkänsla tar sig uttryck i oro för att han ska klara sig bättre utan mig. Men det är väl bra om han gör det? Vi kanske kommer att klara oss bättre och bli lyckligare utan varandra?!

Det känns som om jag sjunker ned dit där jag var förut. Jag vill inte dit igen. Kanske har jag slarvat med den egna själavården? Måste jag gå på möten oftare? Kanske är det för att det är nyårsafton snart, jag blir alltid melankolisk då och så dricker jag för mycket då. Så kanske det är, det är nyårsafton som spökar.

Nej nu måste jag gå sätta på mig ansiktet och stålsätta mig inför kvällens barrundor, bara en i gänget vet att jag slutat. Fast, hon som är "huvudvännen", anledningen till att vi träffas är att hon är på besök i Sverige, hon är amerikan och jag läste någonstans att genomgå ett 12-stegsprogram räknas som någonting positivt, som en merit nästan, i USA så hon kanske blir impad om jag berättar :-)

Nä, ansikte på, kanske till och med blir en svängom på dansgolvet ikväll! (fast det har jag VERKLIGEN ingen lust med... bläh)

Jag har ingen kraft att skriva och heja på er andra, men jag tänker på er!

Hade planerat en massa inför denna dag, ingenting av det blev gjort...

Det sista jag såg på teven igår kväll var senaste filmen i Rambo-serien...
Han sköt med kulspruta så hjärnsubstansen skvätte överallt, han måste nog ha skjutit ihjäl ett par hundra fiender under den filmen, där i kriget var livet ingenting värt, man nästan applåderade när han dödade de elaka, Yess han fick honom, tänkte man...

På morgonen väcks jag upp av ett telefonsamtal, med ett dödsbud, min svärfar hade gått ur tiden.
Skyndar mig upp och hämtar dottern och ett par timmar senare är vi där vid dödsbädden.
Där ligger han med gul skrynklig ihopsjunket ansikte, munnen vidöppen och saknar löständer,
här finns verkligen döden närvarande, en kall och själ-lös kropp med blånande fingertoppar.
Huden känns konstig när den är död, mjuk på vissa ställen och på andra ställen hård.
Ena ögat lite halvöppet i de gråstarrande pupillerna, tungan blålila och täpper till svaljet,
här finns inte en chans att luften passerar förbi.
Magen känns varm trots att 3,5 timme har gått sedan hjärtat slog sin sista sammandragning.
Kan inte låta bli att känna på döden, den är så påtaglig och närvarande.
Och själen, mänskligheten så långt borta, livet är ursprungen och kvar en f.d. själaboning, en kropp..
Få tillfällen ges i livet att få möta döden på ett sådant nära håll, andra gången för mig...
Fascinerande men inte skrämmande, värdig och mycket respektfull.
Lika säkert som att man föds, kommer också döden till oss så småningom, det vet man med säkerhet.
Vi gör bara ett besök på jordelivet, gästar och far sedan vidare i någonting vi inte vet om..
Ett ljus är tänt, svärfar är klädd i en vit skjorta med en blårandig slips, under svepningen ett par utmärglade knotiga gula ben som slutar i en vuxenblöja.
Någon ur personalen har knipsat av toppen på en julstjärna och lagt på hans händer...
Brevid sitter hans ena dotter med slutkörda tårkanaler, hans ena barnbarn med kajalen rinnandes utmed hennes kinder, hennes tårkanaler verkar aldrig kunna sina.
Frugan som normalt sett är en oerhört känslig varelse verkar kunna ta hela saken med fullständig närvaro, mycket starkare än hennes storasyster som inte kunde förmå sig att säga en fullständig mening i ett enda andetag, jag är verkligen förvånad för det brukar vara precis tvärsom..

Här sitter jag mitt uppe i alltihopa, och vet inte vad jag ska tycka för tillfället..
Döden kommer ju aldrig lämpligt, när den än kommer...
Alldeles tom i huvudet åker vi i varsina bilar hemåt, helt avbrutna ifrån dagens göromål..
Jahopp tänker jag för mig själv, det blir sällan som man hade tänkt sig...
Eftermiddagen samlas vi i den nya soffan hemma, ätandes på nyinköpta hamburgare, hela familjen sitter tysta med tomma blickar och ser ner i vardagsrumsbordet, det är alldeles tyst och jag förstår var var och ens tankar är just nu, de tänker på "morfar" och ser minnesfilmerna rullas upp framför dem precis som jag gör just nu..
En tid för eftertanke och om livets slutände, allting är inte så självklart längre...

Plötsligt så slog det mig, vilken kontrast det blev när jag tänker på hur döden nyanseras i Rambofilmen, så långt ifrån verkligheten, jämfört med den verklighet jag känner idag.

Ännu har en dag fört mig närmare närvaron genom min nykterhet, och det har inte funnits någon som helst anledning till att döva bort den, verkligheten är min verklighet...

/Berra

Hoppas få några tankar och ord från dig............
Vet du hur ditt nyår skall bli?
Kommer du vara själv som på julaftonen eller har du nån/några att fira in det nya året med?
Hopas att allt är bra?
/A

Nästan King över det hela.
Du är.......
/A

.

...emedan jag satt här inne i värmen och filosoferade över hur det är att vara människa bland människor. Det är komplext, det är det, och jag gillar komplexitet! Det ger inspiration och lust att lära, förstå och utvecklas. Efter några varv känner man kanske att man ändå står och vrider sig runt sin egen axel, men det är också en beståndsdel i att vara människa... Det är komplext, det är det...

Sticket? Så här ser det ut i nuläget, får se vad som händer med det... Ska försöka hitta vers och refräng där ute i den klara vinterluften. Blir nog till att ta en kopp till på verandan... Om man skulle kunna börja så här, för att travestera och fortsätta där en annan låt lämnade av:

Mmmm, vakna människa, se på mig
En ny dag föds här utanför
Det finns så mycket som man vill
och det finns annat som man bör
Men spionerna ser oss inte här
och hundarnas skall har dött ut
Världen vilar, den stillar sig nu
här doftar inte längre damm och krut

-------------- Här behövs nog någon vers till och så en refräng med litta Hallelujah-feeling...

Har varken slavens bojor eller kungens spira
Äger ingenting men har så mycket att fira
För främst är jag en människa och inget problem,
ingen etta eller nolla i ett datasystem
Så, nu sitter jag på tåget och vet inte vart det bär
men kan ändå känna lugnet av att få vara med er här
Tvekan kastar jag i diket och åker mot den dag
jag kan säga till mig själv att jag vet vem som är jag,
vem som är jag
vem som är jag

Återkommer, go' vänner!/NM

är kattmänniska.
Har du läst "Den vidunderliga kärlekens historia" av Carl-Johan Vallgren? / mt

Vet väl att det skrivna ordet på nätet med alla stavfel hit och dit misstolkas om vartannat.
När man inte ser den man pratar med misstolkas allt känns det som.
Jag hasplar ur mig än det ena och än det andra.
Och har väl gett er härinne en bild, som jag tycker INTE stämmer med verkligheten.
Jag är inte stingslig eller snarstucken eller långsint what so ever.

Jag vill alla gott, alla ska få vara med och känna att dom också kan.

Och det skall lyftas och pushas och berömmas.

Jag är trygg i mig själv, vet vad jag har och vad jag kan.
Mitt kunskapskapital är stort. Ekonomiskt, ja jag klarar mig, men kan som alltid bli bättre.
Kommer bli fantastiskt kul att träffas den 2:a feb.

Men som Berra så tydligt skrev, lite skrämmande oxå.
Det är okej om du, Dompa, blir sne och arg ibland, men inte på mig.

Där går gränsen, du kan INTE bli arg. Men det hoppas jag du redan har förstått.

Du vet bra kompisar skall tåla att få några blåtiror,
men det blir så hätsk stämning härinne då så det glömmer vi.

Jag snor den där matchokramen, så får du behålla snorrpussen............ Hahahaha.

Nu är det färdigjobbat för detta år, nu ser vi
frammåt och tar emot 2013 med öppna armar.
Promise everybody

Sova nu!
Chipp chip
/A

(Bli inte ledsen nu Dompa, vi tycker om dig endå)

Se ironin i brevet, vi är nog rätt lika fast du är nog mer gubbe än vad jag är. Poäng till dig. Grinig njae..... Nä det blev bara gammal kvar.
Jag som inte ens passerat 40. Du får berätta hur DET känns.........
Nu! SOVA................
/ANDREAS

Tror det är som Santorini skriver. Är man själv negativ inombords, så är det lätt att "tolka in" negativ innebörd i det man läser..
Jag är för raka budskap! (utan personliga påhopp)Att skilja på sak och person, individ och beteende..

Om vi inte kan/får vara raka och skriva som orden faller oss, ja då känns det som vi inte riktigt har här att göra..

Är man osäker på något man läser, kan en första åtgärd vara en enkel FRÅGA!
Har själv konstaterat, att det skrivna ordet ibland uppfattas som något helt annat än vad som var meningen..
Så FRÅGA gärna!
Ha en bra fortsättning på julledigheten.. Jag lägger in en stor hög med khom-loy-lyktor till nyår!
Har personligen inget emot ett vackert fyrverkeri, men med tanke på våra djur (och alla tusentals kronor som dessa pjäser kostar) så tror jag att det blir ett värdigare sätt att välkomna det nya och säga farväl till det gamla

kram /trollis

Din favoritpräst låter som en bra människa. Tyvärr är inte de flesta katolska präster likadana. Här är GUD och religion lag och får inte ifrågasättas. Inte heller hans tjänare...skriver hans då GUD självklart är en man. Varje gång jag sitter i mässan så brukar jag se på tjänarna och undra om han eller han är pedofil? Retar mig också på pengarna som finns i kyrkan samtidigt som folk svälter. Samtidigt som jag tycker att det är mäktigt i de vackra dyrbara kyrkorna. Människan är en komplex varelse. Själv gick jag ur Svenska kyrkan för ett tiotal år sedan...men jag kan delvis min bibel och min koran. Känner att det är viktigt då religion spelar en sån stor roll för så många...att veta lite vad som styr dem. Buddism har jag också försökt sätta mig i...men det är för svårt för mig...för långt borta liksom. (för mänskligt?) Ändå tänker jag att den verkar vettigast av religionerna. Buddisterna verkar lugnare än kristna/judiska och muslimska fanatiker.

Ska ta din präst på orden mt och ta en ny behovspromenad. Skaffa aldrig hund! /R

i vad hon skriver till dig Dompa.

Det är svårt med enbart text - det kan aldrig bli ett "helt" budskap. Därmed är öppenheten och viljan att försöka förklara och viljan förstå så avgörande här. Nästan alltid reder det upp sig... Ibland vet man själv att något är oklart eller ouppklarat i någon tråd-relation - det finns, tror jag, underliggande processer - men de måste få leva sitt liv där under ytan - så tänker jag. En dag kanske de visar sig befriade i ett förklarat skimmer:))))

Lyckligtvis har jag fått en ny superlätt och super-duper-fin snöskyffel så idag ska jag skotta upp lite här utanför. Visst ska vi ha marschaller till nyår? Och kinesiska lyktor kanske? / mt

jag brukar läsa dina inlägg, inte alla kanske men ofta. Inte har jag läst nåt som sårar eller provocerar som jag kan påminna mej. Det är svårt med det skrivna ordet. Man ser inte blinkningen eller hör den självironiska tonen. Var och en tolkar efter sitt humör. Är man på dåligt humör kanske man tolkar in nåt negativt. Därför är det svårt med mejl på jobbet, t.ex. Och Facebook, där borde folk tänka sej för ett varv till innan dom postar nåt i ilskan. Men här måste man väl få säga sin mening. Jag tycker du har en omtänksam tanke i allt du skriver. Ja, utom snorig surgubbe då, haha! Det är inte omtänksamt att dela ut såna:-)

..för inspirerande läsning. Jag har inte startat någon tråd själv än, men det kommer! Jag bli väldigt peppad av att läsa dina ord, och jag vill också bli nykter. Jag förstör hela min familj o mig själv annars.. Kram

Tänka ett varv till på mina tillkortakommanden. Hur svårt det blir att formulera sig i ord...som inte provocerar elller sårar...eller misstolkas. Vakta orden säger min ryggradskänsla...men jag kan ju inte? Men så tänker jag "Vad i helvete är det för en ursäkt?". Nej...jag vet inte...kan jag gå den vägen? Att vara neutral och högst komma med peppaord? Visst kan jag det...rent tekniskt...men då är det inte min dagbok längre... Vill bara dra en filt över mig själv och Lusekatten....skämmas lite. Äta ett skämt äpple ur Trollis skål. Kura....inte skymning men liv. /R

Ja du Andreas...där "fick" du mig. Men kanske inte. GUD och jag är fortfarande på okant med varandra...men under devisen "Lär känna din fiende" så släpper jag in h.n. Förstår dock Santorinis tanke om att ingen vill ha en snorig surgubbe. Men man kan inte ta tillbaka en present. Så Stigsdotter får väl bära fanskapet till tippen! ...eller öppna senare.

Stigsdotter; Det gör mig ont att du har kommit till dessa slutsatser om ditt äktenskap...men samtidigt blir jag glad på ett konstigt sätt. Missförstå mig rätt. Jag tänker att den dagen man ställer sig frågan "Är detta rätt för mig" typ. Den dagen har man redan svaret. Ingen terapi i världen kan rädda det...förhala? Absolut....men varför? Livet är kort och du har all rätt att få känna dig som ngt mer än en maka och en mor. Du är en vuxen kvinna...där är du! Dessutom borde du ju fråga dig vad han vill...och varför. Fortsätta med dig för att kunna fortsätta att ha en bra fasad men ändå kunna surfa? Varför vill han köpa nytt? För att bevara kärleken? Gör 2013 till ditt år (Tilde). Några surgubbar behövs inte i ngn stark kvinnas liv!

Förstår dina tankar om att "mista" familj. Jag tänkte samma sak en gång...att vid skilsmässan skulle jag mista min underbara svåger och hans nästan ännu bättre fru. Det blev inte så...det behöver inte bli så. Inte om man verkligen gillar varandra...så tänker jag. Bacio/R

Trots hans och socialtantens intentioner om att slippa GUD på behandlingshemmet så är gud nog rätt närvarande efter vad jag förstått?
Men bara den underbara våren kommer till Italien så blir det bra skall du se.
Har fått ännu mera respekt för mulleTantens alla vinklingar och funderingar.

Lelas. Snacka om underbar.......
För att inte nämna Maria, denna underbara lilla duva.
För att inte missa några så gillar jag ALLA!
/A

är säkert hans desperata sätt att försöka lura sej själv att allt är bra. Jag kan förstå hans sätt att tänka. Lite att gömma huvudet i sanden. Visst är det sorgligt för er alla. Förhasta dej inte, slänger jag bara ur mej utan att ha hela bilden förstås. Att gå i terapi är säkert bra.

Lite lust att dricka har jag också haft i julhelgen. Fortfarande. Vi har en flaska vin hemma+ 1 flaska 15% glögg så det skulle räcka till en fylla:-). Nej jag SKA inte men tanken finns där långt inne. Jag kan också se slutet på den här filmen och det är ingen rolig film. Usch vad besviken jag skulle vara.Ska bli skönt när nyårsafton är över. Det är vår tur att ha festen så jag blir tvungen att köpa hem dricka. Tror inte det kommer att fresta men vill inte att det blir så mycket över. Får väl ge bort det!

Jag önskar dej lite lugn och ro. Kan inte förstå hur Dompa kan tro att nån skulle vilja ha en snorig grinig gubbe i paket:-). Sån kan man nog få utan att be om det!