Senaste kommentarerna i forumet

Hej Nilali

Känner som du ofta nu deppig tom glädjelös, skall det alltid
vara så här när man är nykter. Eller så tycker jag synd om
stackars mig som inte får dricka A. För jag längtar efter vin,
men stått emot lite mer än 2 veckor.
Nilali jag tror det hör till att man blir lite konstig man är
van att gömma allt i A-dimmorna.
Tycker du verkar vara en stark kvinna. Det är umgänget med vänner
som är det värsta tycker jag men det kanske släpper med tiden, vi
får nog ge oss mera tid. Jag tycker du var jättestrong på middagen,
vet ej om jag klarat att lyfta en drink till läpparna och låtsas dricka.
Just nu önskar jag att jag skulle kunna dricka max 3 glas vin på fredag
och 3 på lördag. Men det får vara har testat ett antal ggr., och det gick
2 ggr, sedan var det rakt fall. Det är ju inte värt sedan att dras med
en enorm ångest. En sak har jag märkt med mig själv jag vill inte gå
på bjudning just nu och vill inte ha någon hemma heller.
Kanske novembermörkret gör sitt till eller är det bara A-jävulen som
spökar, jag skulle kunna krossa honom under mina bara fötter om det bara
gick. Jag måste oxså lägga om mitt tänk som nykter.
Mycket bla bla idag
Vi fixar detta
Kram
ANEL

A, har varit inne och läst en del i din tråd och du kämpar på något otroligt. Vad som än händer så reser du dig bara igen. Hur lyckas du vara så positiv? Var får du den kraften ifrån? Jag är imponerad!

Har bägge mina barn denna veckan och det gör dagarna lättare. Fullt upp med körningar hit och dit. Läxläsning, följa dottern till alla möjliga öppet hus inför gymnasievalet. Får inte mycket tid över till djupa tankar. Fick ett extremt fint sms av min dotter igår där hon berättade hur mycket jag betyder för henne och att hon är så glad att jag alltid finns där för henne när hon behöver mig. Det gjorde mig extremt glad och såklart en skjuts i rätt riktning.

Kramar N

Sätter mig vid brasan, både i vårt filosofiska rum och RL.
Just nu är det, trots massor att göra, lite stiltje i mitt liv.
Förr var jag rädd för stiltjen. Det brukade betyda "lugnet före stormen".. Idag är jag inte säker på att det är så.
Till helgen, ska vi gratulera en gammal kollega till min man. H*n går i pension och bjuder på middag.
Gubben föreslog att vi skulle ta taxi med motiveringen: Det var ju så länge sedan du kunde dricka vin till maten.
Jag svarade att det inte behövdes, för idag har jag ingen längtan att dricka vin till maten, det går precis lika bra med vatten, om det inte fins annat alkoholfritt.
Det blev en liten diskussion om "artighet", eftersom han tydligen meddelat värdfolket att vi skulle ta taxi. ( de hade erbjudit sig att ordna skjuts annars, med motiveringen att det inte fick plats med alltför många bilar på deras gata)

Ja, sa jag vi kan ta taxi, MEN det betyder inte att jag dricker vin, och jag anser det inte ett dugg oartigt!
Att gubben sedan tycker att det känns kymigt, med en fru som inte dricker, får faktiskt stå för honom!
Jag blir nästan lite full i skratt, över att en alkoholist, skäms över en tillnyktrad alkoholist..

Ja, vi har ju alla våra föreställningar om hur man beter sig i "alkoholsammanhang". När hur, det sas skulle vara lämpligt att "tacka nej".. Inte minst nu, när glögg-säsongen är inpå knutarna.

Väldigt ofta, blir man ju trugad med ett " men det är så lite procent i det här"..
För min del, säger jag bara: jag tar hellre en kopp kaffe om det finns och påminner om att de aldrig skulle truga på en kopp kaffe till någon som inte tycker om kaffe...("glögg" är ju trots allt väldigt speciellt!)

Tänker på en av mina syskon, som varken dricker öl eller vin. Hen deklarerar helt enkelt: Jag tycker inte om smaken!
(tyvärr gör/gjorde jag det, men idag betyder det att jag kan välja bort)

Idag har jag upptäckt, att jag allt oftare artigt men bestämt tackar nej, till sådant som inte tilltalar mig.
Alltifrån "artighetsvisiterna", till kaffebrödet och alkoholen. Och det känns helt RÄTT!
Ha en bra dag därute!

Falna själar. Med vid gott mod trycker vi
kanske ihop oss och ger varandra en stor
Gruppkram. Kul att få ansikten på alla
otroligt bra, roliga och innehållsrika brev.
All denna visdom under ett och samma tak.
Säger som Danny från "idol"?
,-Amazing!
/A

Är med glädje och viss stolthet jag skriver
9-14-20-7-2-2 och sista siffran ökar!
Idag vill jag inte dricka, idag SKA jag inte dricka!
/A

Klockan är ca 03:50 och jag liger vaken, läser och skriver med mobilen.
Skickar lite ny fräsch energi till er ALLA.
Ni är så fantastiskt duktiga, så smarta och visa.
Fortsätt så!
Kramar
/A

Du är jättevälkommen, .lite som en gammal kändis!
Välkommen tillbaks
/A

Utan att säga för mycket så är du helt klart
Inne i peaken! Du är på toppen av vad man kan önska sig av en tjej!
Spelar du dina kort rätt så ligger hela världen där dina fötter.
Livets bergochdalbana är tuff, men vad jag förstått är DU tuffare.
Kämpa på you are one of a kind!
/A

tack

Tja vad ska jag säga,. du brottas med dina minnesflashar, små små minnesfragment ifrån senaste fyllan.
Och du vet inte vad som är sanning eller inte, vågar inte ens förlita dig på dina egna små fragment som dyker upp då och då, eller om de bara är en förlängning av din fantasi...

VAD HÄNDE EGENTLIGEN???

Nej jag kan inte svara på det, och OM nu någon som var med på kvällen verkligen berättade sina upplevelser, skulle du verkligen vilja höra dem då, och gräva ner dig ännu djupare i ångesten???
Till saken hör att de flesta oftast friserar sanningen, så att den inte ska låta så hård,
hur ska du då kunna lita på att det inte var ännu värre..?

Får du höra någon annans version så kommer kommer du troligen inte att helt och fullt lita på att de har sagt hela sanningen, och i båda fallen, de kommer bara att få dig att må sämre...

Okey, vad spelar sanningen för roll för dig just nu, hjälper det dig i ditt beslut om att sluta dricka på ett tag, oavsett vad som sägs..?

Skulle du kunna gå runt till alla och säga ...förlåt...förlåt, det var inte meningen..?
Troligen inte, du skulle vara ångestfull och hela scenariot skulle nog bara kännas konstigt,
för alla parter...

Pussas, det gör min fru på alla, kvinnor likväl som män när hon är på fyllan, men det betyder inte att hon lämnar mig för någon annan, hon pussas av glädje och att hon älskar dem hon är med, alltid.
Grovhånglat har jag aldrig sett henne göra med någon annan, flörtat på ett oskyldigt sett, ja!
Allting finns i lite olika kulörer, även andras upplevelser, svartsjukan ligger i ens egna osäkerhet.

Om du vänder på det, och försöker göra någonting positivt av din ångest för tillfället.
Finns det någon eller några grejor du skulle kunna få ut av det?

Ångesten är destruktiv, men också ett väldigt kraftfullt verktyg, den kan få dig till att ta livsavgörande beslut, kanske aldrig mera dricka???
Att dricka mindre har vi alla som oftast sett gå i stöpet, vi vet hur vi förändras av alkoholen, vi dricker mer än vi hade bestämt oss för innan, och sedan händer det grejor...

Alltså är inte dricka mindre en lösning eftersom alkoholen får oss per automatik att dricka hämningslöst, kanske inte varje gång, men man hamnar i någon sorts falskt förtroende om att man har kontrollen efter att haft kontrollen en, två ..tre gånger...men sedan?

Shit happens?, japp det gör det, hela tiden...
Men känns det inte helt meningslöst att hela tiden upprepa dem gång efter annan???
Att aldrig ta lärdom..

Man kan borsta bort ångesten som tynger ens axlar likt vanligt mjäll, och säga..ja ..jag var ju full.
Känner flera av mina vänner som aldrig skäms över vad de har gjort på fyllan, det bara är så..
Men har de inget samvete alls, jo, men med allt som har med alkoholen att göra, förlåts automatiskt..
Det ligger på något sätt ingrott i deras förhållande till alkoholen, den räknas inte..

Jag anser att du skall vända kraften i ångesten till något användbart istället..
Jag ska bättra mig på det här och det här, och sätt tydliga gränser, tider hållpunkter etc...

Du vet inte om du har haft sex eller inte, och nu har du dessutom dåligt samvete inför din pojkvän.
Och det kommer du att få ha så länge du inte berättar det för honom...
Ska du berätta, JA för din egna skull, så att du kan släppa det och gå vidare....
Kommer han att förlåta dig, tja det vet du när du har berättat det..
Är det värt det?, det vet du först efteråt, men att knipa om det under lång tid kan vara värre...
Sätt hans kärlek till dig på en prövning, för du vet ju inte ens om du var otrogen eller inte?
Och han kan heller inte vara säker på om du var det eller inte...

Vill han lämna dig, kanske inte kärleken var så stark att den tålde en prövning...
Och om ni klarar av den, så kommer du nog att minnas den med allt obehag att du aldrig mer vill vara otrogen igen, men du kommer för en lång tid vara den misstänkta och få det uppnystat gång efter gång för att du en gång valde bort honom.

Men sex är inte allt, livslång kärlek med äkta åtrå smäller nog mycket högre, på sikt.
Ärlighet varar längst, även om den gör tillfälligtvis ont

Jag vet var du går igenom, det är PRECIS samma känslor som fick mig att totalt lägga av med drickandet, för jag orkade inte med detta eviga dividerande om vad som hade hänt, eller inte...
Fantasin är ibland starkare än verkligheten, och används den fel som vid t.ex bakfyllan,
så gräver den djupa sår i själen som tar lång tid att återhämta sig ifrån, det är inte värt det!

Sinnesro fick jag efter det att jag visste vad som verkligen hade skett varje helg, och nästa...
Ångesten höll på att förta' mitt liv, den var uppsvälld som en jättestor luftballong med korg nog att kunna ta ett tiotal människor, känslig för kastvindar, och den var oberäknelig när det stormade..
Idag är den som en skrynklig barnballong, och den går lätt att hålla stången i en hand..
Om man klämmer på den dyker det upp någon enstaka bubbla här eller där, men farlig är den inte längre.

Någon skulle kanske kunna kosta på sig att kalla mig tråkigt, men ett lätt pris att betala,
när jag i själva verket mår så himla mycket bättre...
Jag behöver inte dricka för att göra någon annan till lags, jag är nykter för min egna skull..
Ingen större berg&dalbana i känslolivet på konstlad väg, jag har kontrollen, alla veckans dagar.
Jag vet vart mina blåmärken kommer ifrån, är det ett för högt pris?

Sätt dig ner och låt ångest-tyngden på dina axlar ramla ner på din rygg,
och ge dig en knuff framåt istället...

Skriv massor av små brainstormade ihopvikta lappar med för och nackdelar med ditt alkoholintag, lägg dem i en burk och spara dem ett litet tag framöver, glöm bort dem och ta sedan fram dem när du känner att motivationen sinar, och lär dig att återminnas alla hemskheter, jag kallar dem känslo-minnen.
Lägg dem i två högar, bra med alkoholen, och dåligt med alkoholen, vilken hög får mest lappar???

Se det som en livserfarenhet rikare, och välj ett annat spår..
Historien kan du inte ändra på, det som har skett det har skett...
Men framtiden har du all möjlighet att kunna påverka, redan nu..
Och du behöver inte ens följa någon annans spår, du kan skapa din egna stig efter det som gör att du mår bättre, oavsett vad andra tycker och anser, du är viktigast, här och nu!

Stå upp för den du är och ibland måste man ta till hårdhandskarna och vara storasyster/bror över sig själv, och lyfta ur en i sammanhang som man inte mår så bra av...

Du kan t.ex tvinga dig att dricka ett glas vatten varje gång du får en ångestattack, varje gång!
Och till slut flyttas tankarna till en utspänd mage och ett evigt kissande...
Det psykiska får en fysisk smärta istället, vilket kan göra att kroppen inte vill tänka på dem,
den minns nackdelarna med att tänka dåliga tankar, funkar inte på alla..
Men bara känslan av att man spolar ut/bort dem kan kännas förlösande...

Men som svar på frågan om när du kan förlåta dig själv,
kanske den dagen du förstår konsekvenserna av ditt egna drickande,
men inte när du har kontrollen, utan när du har förlorat den...

Och det är svårt att ställa sig upp, innan man ens har fallit....

Okey, det här blev ett långt inlägg, förlåt!
Men jag ville visa att jag bryr mig om dig och att ditt inlägg berörde mig..

Berra

Verkar hon vara, det är inte många som vågar hantera sorg. De flesta blir rädda och undviker ämnet, skönt att hon finns i era liv nu ffa som du själv säger för barnens kommande ev problem. Du kan känna dig trygg att en stabil människa finns hos dem.
Glad att du uppskattar min ärlighet, det är självklart jobbigt att skriva om men om jag inte är helt ärlig med vad alkoholen ställt till med i mitt liv så är jag rädd att jag kommer gå tillbaka. Jag har ju slutat förr men aldrig med denna ärlighet om hur det påverkar inte bara mig utan ffa barnen och då har jag börjat igen.
Så för mig är det livsnödvändigt att vara helt ärlig ffa inför mig själv.

Skönt att du ser en ljusglimt, men det är ok att vara ledsen. Jag kunde i flera år känna sorg av och till över att det inte blev som vi trodde när vi träffades samt att barnen inte fick växa upp hela vägen med mamma och pappa. Saker förändras, människor förändras och det är väl det som är livet, vi kan bara veta nuet, framtiden kan vi bara gissa oss till. Och tur är väl det.

Kram på dig!

Känner jag igen, men det kom när barnen var små. Nu var det flera år sedan det visade sig. Inte så konstigt eftersom de är rätt stora, nu blir mammamonstret mer ledsen och besviken snarare än arg. När jag tänker efter så var det överhuvudtaget flera år sedan som jag blev sådär riktigt arg. Är jag helt avtrubbad? Jag kanske inte bryr mig så mkt längre. Hmmm konstigt egentligen.

Vad händer med de sista 2 ölen?, häller ni ut dem? Bäst att ha tomt hemma, eller hur?
Filmen var bra, rekommenderar den. Tänkte på din situation några gånger under filmen, fanns några liknelser.
Kram!

Hoppas det blev det och att du tankade lite energi och glädje av dina kompisar.
Kram!

Jag har också anmält mig, tycker det ska bli jättekul med konferens och att få träffa er.
Har nu varit på bio med mamma. När filmen var slut så frågade jag vad hon tyckte om den. -Varför kommer ingen Pierce Brosnan in i mitt liv?, utbrast hon. Håller med henne, kanske inte Pierce men något liknande skulle jag också önska.
Det var en bra film, inte som jag förväntade mig, rekommenderar den!
Gjort lite julklappsköp nu nätet, tack och lov för det, slippa trängas i Stockholmsbutikerna.
Kram på er!

Hallå! Det går bra här fortfarande. Närmar oss jul och funderar på en helt vit jul! Brukar visserligen faktiskt även tidigare vara en tidpunkt då jag inte brukar dricka mig onykter mycket beroende på egna minnen från barndomen. Men ändå har julen innehållit julöl, någon snaps och så. Funderar på att skippa det helt för det är så onödigt. Låta den bli vit både för mig själv och barnen.

Du har fått GÅVAN att kunna känna och analysera (inte alla förunnat),en känslomänniska är du och du LEVER. Jag tror det är bra på sikt att fundera och ta emot de (jobbiga) känslor som rusar in. Ska läsa mer här de senaste inläggen, men måste iväg nu.

Kram på dig Dompa...
från den andra i relationsgrubblartråden här bredvid.

Tilde

Först av allt vill jag Tacka för er input. Framför allt av er som gått igenom samma förvirrning själva. Jag ska suga på de karamellerna och återkomma.

Nu till Rivjärnet: Min magkänsla sa rätt när jag tänkte "Henne ska vi ha". Sitter och grubblar när hon slänger in ett par nytvättade jeans och säger - Nu vill jag se Fiesole! (Förort till Firenze, men kanske är förort fel ord då ni kanske tänker Bandhagen typ. Som det säkert är mysigt i, drog bara till med ett namn i tunnebanekartan. Fiesole är vackert. " Ett rum med utsikt" spelades delvis in där). - Men åk dit då...förlåt mig, givetvis är du ledig idag när jag är hemma...svarar jag. - Nej, du ska med, hundarna ska med, jag behöver en guide (F vet vilken historiefan jag är och spelar på det). - Nej, det regnar! - Men ta regnjackan då...jag kör!

Så blev det R, Fisalisa, Miss Pudis och jag i Fiesole. Fyra timmars mestadels tyst promenad. Sen köper hon glass... - Nej, jag ska inte ha! - Men ät den bara... (på finska, det enda språk R behärskar. Översätter andemeningen) Jag suger på min glass. Sorgen är INTE över, men jag ser ett liv efter den Sen pratade vi om uppbrott och skilsmässor.

Hon är BRA denna kvinna som kommit in i våra liv. Hon kan backa och hantera sorg. Nu känner jag mig ännu mer förvissad om att jag gjorde ett bra val. Hon ser saker ( har levt med en alkoholist ett tag) och jag känner tillit. Vågar tro att den dagen när jag jobbar och ngn onge kommer hem med psykbryt så kommer hon att hantera detta galant. Antagligen mkt bättre än jag...men den bjuder jag på.

Jag är fortfarande ledsen...men jag fattar att eventuella ljus kommer att skönjas!

Nu blir det hundrunda...igen!!!

När jag fick papperet i min hand vid min skilsmässa så reagerade jag likadant. Jag förstod ingenting, det var ju jag som drev igenom skilsmässan så varför reagerade jag så när det var definitivt.??
Det är en sorg över det som varit, det som aldrig blev och ett misslyckande.
Men tillåt dig att sörja, det går över. Du verkar ju klar över att du vill detta.
Kram på dig!

för era värmande ord!

Ja du Dompa, det var ju en liknelse det. Men det ligger nog någonting i det, man kanske lappar lite provisoriskt... å andra sidan har punkan som jag lagade på min cykel hållit i evigheter :-)

och det kommer att poppa upp tankar i framtiden också även om du inleder en ny relation. Jag söp i en vecka efter det att min före detta separerade för 10 år sedan och jag raggade framgångsrikt på krogen. Förmodligen för att få min manlighet bekräftad, men vi hade faktiskt levt ihop i 25 år och i början av vår relation var det helt fantastiskt och senare så blev det så okay det kan bli när man har levt länge ihop. Tiden läker alla sår sägs det, men det tog lång tid för mig att komma över detta och det poppar faktiskt upp fortfarande emellanåt, men jag skulle för allt i världen inte vilja ta upp relationen igen.

Kul detta med reflektioner. Jag tänker ibland också med värme tillbaka på min första långa relation jag hade i min ungdom och fantiserar ibland hur det hade kunnat bli om vi inte brutit upp. Det är naturligtvis en utopi, men jag tror att varje relation man har haft lämnar spår inombords och med åren så verkar dom positiva minnena manövrera ut dom negativa.

För mig har hjälpen varit att ha något intressant att sysselsätta sig med, (jobb/kompisar/hobbys), men jag måste också erkänna att jag la mycket tid i början på att jaga tjejer och det kunde jag ju göra eftersom jag inte hade minderåriga barn att ta hänsyn till och jag bodde dessutom utomlands så jag hade det ganska gott under en period. Men ändå, det fanns alltid en tagg kvar i hjärtat och det upplever jag fortfarande ibland när jag drömmer om nätterna.

Ha det Gött

VV

Vad bra ändå att du kunde prata med kollegorna om det! Du får utgå från att de talar sanning. Så småningom kanske det dyker upp fler minnen från kvällen men det är ingen ide att älta fram och tillbaka tror jag. Hjärnan är sådan att den alltid vill fylla i luckor där det saknas information.

Var rädd om dig! Välkommen hit!

Jomen det är klart att du sörjer nu. Pappret som kom gjorde ju att en massa tankar kom upp till ytan. På sätt och vis är det ju ett avsked. Det är ett avsked av det som var ni, det som ni inte blev, de drömmar ni hade tillsammans. Även om drömmen inte bestod av byhåla så var det ju en dröm om ett liv tillsammans - eller kanske inte ens en uttalad dröm utan mer en känsla: här är vi! Det är också lite ett avsked av de där unga människorna som stod där mitt i livet med varandra vid handen - de kommer aldrig tillbaka mer. Det är också sorgligt att känna så.

Dessutom tror jag att du inte riktigt tagit dig tid att känna efter, du har varit ganska upptagen med att göra - inte sant? Du har flyttat, fixat bostad, jobb, rivjärn och skola - en himla massa fixande och grejande med praktiska saker, du har inte riktigt tagit dig tiden att faktiskt sörja tror jag. Man får sörja även om man inte vill tillbaka.

Här hade jag tänkt muntra upp dig men nu blev jag lite sorgsen själv. Nå, utveckling kräver förändring. Man får sörja det som varit, lämna sorgen bakom sig och ta det goda med sig in i alla de nya dagar vi har framför oss.

Jag har också anmält mig till konferensen nästa år. Klart vi ska kramas på riktigt då alla som vill (säger mitt blyga jag här i säkerheten bakom skärmen, gud så läskigt att träffas IRL)!

... Även om man är överens om att skiljas, så verkar det som om en massa känslor (som man förbisett) kommer upp till ytan när det väl är klart.
Känner så väl igen tillståndet.. Trots att ingen av oss ville tillbaks, så blev det på något sätt ett tomrum.
Kanske är det först när man står där med pappret i handen som man fattar, att det är på riktigt?
Alla drömmar man en gång hade är så väldigt definitivt slut!

Min bästa vänninna, som numera är sjukpensionär efter en ridolycka, sa att hon kämpade länge med att komma tillbaks..
Efter flera års sjukskrivningar och försök, där hon bara blev sämre, såg hon för första gången fram mot en sjukpensionering.
Sedan, när hon väl höll beskedet i sin hand, blev det sådär "tomt".. Hon berättade, att hon blev deprimerad, TROTS att hon visste och ville detta.. "Det var som om en bit av mitt liv togs bort", sa hon. Det var så oåterkalleligt på något sätt.
Idag är hon en "klok gumma", som hjälper andra medmänniskor, genom att bl. a "bollplanka". Hon verkar så harmonisk ( så jag har bestämt mig för att ha henne som förebild :-) )
Det enda jag egentligen har hört henne gnälla om, är att folk inte uppskattar när något är "gratis".
Folk kommer gärna och ber om råd, men när det gäller den där biten att "göra jobbet", så skiter de i det, om det inte kostar dem en femhundring..

nåja, idag är jag nog lika luddig som du.. Du får väl ge rivjärnet en ledig dag, så kanske hon blir lite snällare ;-D
kram/ trollis

...med morgonens journalgroda som jag råkade läsa på tunnelbanan:

"hade två diarréer i söndags men har skött sig sedan dess..."

Jag älskar journalgrodor!!