Senaste kommentarerna i forumet

Hej Dompa-gullet!

Vi är dina människor. :-) Du är vår människa också.

Jag tänker på det "klassiska" rådet som gamla nyktra rävar ger till nykomlingar: ändra inget under det första året. Och då betyder det saker som handlar om arbete, boende, relationer...

För under det första året finns det en stor risk att den typen av förändringar är en flykt undan det oundvikliga: att möta sig själv, sina spöken. Och att fly är inte hållbart i längden, utan det kommer ganska snabbt att spåra ur igen.

Men. Samtidigt är det ju viktigt att göra saker man mår bra av. Samma gamla rävar säger: det måste vara ett bra liv att vara nykter, så att man inte längtar tillbaka till flaskan.

Det är en svår balansgång det där. Eller hur?

Hur som. Kram kram!
/H, som följer din tråd som den enda här på "den här sidan staketet" - för att du är speciell för mig. :-)

Skickade iväg maken själv på festen, och njuter av att vara ensam, inte behöva höra papegojan och bara njuta av egentid.
Sa som det var till maken och han reagerade först med att säga -Vad ska dem tro?, tänk om de redan gjort placering vid borden?. What!!! Frågade honom om det är viktigare att inte bordsplaceringen blir förstörd än att jag mår bra! Och det var det inte sa han, men han kände sig ledsen för min skull och förstod inte att det var så illa.
Försökt rannsaka varför det blev så jobbigt, det var min syster med familj som var här, och hon och jag har alltid varit jättenära. Vi har bott ihop när vi var yngre, vi reste alltid tillsammans, hon är min bästa vän. Våra makar trivs ihop och vi har rest mycket ihop. Eftersom de mycket väl vet mitt dilemma så var det oerhört måttligt men de drack vin under kvällarna, ingen som blev berusad.

Men vi har så mycket minnen ihop och det blev sådan sorg att det aldrig kan bli likadant, för det är inte likadant nu. Jag vill så gärna vara som dem, och det kom så starkt denna önskan att också sitta med ett vinglas och prata och skratta och bli lite småfull och lite party som vi haft så många gånger ihop. (Sedan ibland blev det inte så kul när jag blev kanon, men det hände inte alla gånger) det var mer på slutet, i många år har vi haft det jättekul.

Märker att maken inte förstår, och jag vet att han inte kan förstå, försökte förklara att bara för att jag fått insikten att jag inte kan hantera alkohol automatiskt gör att jag inte vill ha vin längre, utan att jag denna helg fått verkligen kämpa varje sekund för att inte fylla ett glas med vin och känner mig helt slut. Han förstod väl så gott han kan och åkte själv.

Jag kanske är hemskt, men jag känner att jag egentligen inte bryr mig om han förstår eller inte, han är ingen hjälp för mig. Nu var jag tvungen att lägga ner lite energi på en förståelse för att jag skulle slippa åka. Han vill väl, men det hjälper inte mig just nu.

Har dessutom haft huvudvärk nu i 3 dagar och känner mig som om jag vore bakis framför allt när jag vaknar. Googlat på det och förmodligen är det sockret som gör det, har fullkomligt vräkt i mig godis när de varit här. Ngn annan som märkt samma sak?

Idag håller jag helt LCHF och har nu lite huvudvärk förmodligen pga abstinens från socker.

Jaha, det här lät ju pessimistiskt känner jag när jag läser igenom det, men just nu mår jag bra. Ingen papegoja utan lugn och ro.

Kram mina vänner!

Till ditt halvår, oerhört bra gjort.

Kram!

Det kan bara du göra, känner du för att dejta så är du säkert mogen för det. Hoppas att det blir lyckat, och blir det ett magplask, so what då får du se det som en lärorik kväll. Förstår att du vill bli bekräftad som man, tycker inte att det är konstigt. Vad är rätt och fel?, visst man kanske inte ska göra stora förändringar första året utan bara fokusera på sin nykterhet. Det stämmer säkert på många men du har redan gjort jättestora förändringar och det funkar för dig ändå. Gör det som du känner att du mår bra av, då blir det bra.

Jag lyssnade på dig, maken på 40-årsfesten, själv myser jag ensam hemma och tar hand om mig, för det är jag värd.
Stor kram R och lycka till!

Din analys är nog väldigt nära, även om jag försöker avhålla mig från att analysera mina egna texter för ingående. Uppgivenhet & styrka, framtidstro & uppgivenhet, ljus & mörker, dag & natt... Precis som livet självt, eller hur. Spriten och dess påverkan på själen finns nog också med där i märgen, tror jag.

Kul att du gillade låten (för det är en låt, musiken blev "klar" idag) Ska kanske publicera nåt mer härinne vad det lider. Den som har en lever får se...;-]

KRAM!

Därför tycker jag att dina tankar kring ovanstående verkligen hör hemma härinne, för här finns ju en del av, hoppas jag, dina bästa kompisar som du inte möter IRL. Vi är ju inte främst alkisar, utan först och främst människor som, har det visat sig, är synnerligen intresserade av att kompisarna mår så bra som möjligt och att det går framåt och vidare i deras liv. Jag säger så här: Kör på, livet är kort och man kan alltid sitta och försöka vänta ut rätt beslut eller rätt val/väg, men jag har erfarenheten att då händer det inte mycket, varken good or bad. Tryggt och invant, men om jag har lärt känna dig lite grand härinne, DompaKompis, så tror jag att du blir uttråkad av att leva så... Så, kör så det ryker! Egoboost är bra, vilket ju även är bra för henne. Om hon är ute i datingdjungeln vet hon säkert spelreglerna. Utvärdera får du sätta dig ner och göra när du har något att utvärdera!

Lycka till kompis och tänk inte så mycket!

PS. "Ni är mina människor." Tittar du på Greys Anatomy möjligtvis...?

Jag fattar faktiskt inte riktigt varför, eller på sätt och vis fattar jag. Jag behöver bekräftelse...att bli sedd för mer än farsan, den som styr upp allt. Kvinnan i fråga är givetvis attraktiv i mina ögon...men tror jag innerst inne att det ska leda till ngt? Nej! Så varför gör jag detta...jo, jag vet; Egoboost...men på vems bekostnad. Hoppas bara hon tänker detsamma. Jag vill verkligen inte utsätta vare sig henne eller mig för kränkningar.

Vet kanske inte riktigt vad jag vill med detta. Nej! Det är inte sant...vad jag vill är att ni bekräftar att det är ok att göra "fel" ibland. Ja, det var mitt fulaste jag...igen.

Ledsen att detta inlägg kanske hör mer hemma i ngt slags livsforum...men för mig är detta just det...just nu. Däremot är jag hundra på att inget alkoholhaltigt ska intas ikväll. Och (min gamla svenskalärare talade om att man aldrig börjar en mening med och...men jag antar att tiderna har förändrats) hur ni än väljer...man behöver inte svepa vare sig dunk eller flaska. Drick...försiktigt! /R

PS: Är det för tidigt att dejta? Ni är mina människor. Räknar iskallt med ärliga svar. DS

Jag läser in så mkt i texten. Saker jag väljer att se. Skrev ngt liknande en gång sjäv...fast utan rytmen och utan de rätta orden. Din text får mig att tänka på "Comin' back to me" en favvo med Jefferson Airplane. Jag läser in uppgivenhet samtidigt som jag läser in styrka. Kanske läser jag bara det jag själv vill se? Vackert var det hur som helst! Du har en gåva...utnyttja den...ja, nu var jag krass ;-). /R

PS: den där personen med "Drick med förstånd" är faktiskt inte så klok...där fattas mycket. Men man kan alltid bygga vidare? DS

ahh, my bad. var lite för snabb med mitt svar. :)

Så snabbt jag kunde. Och nu kan jag inte gå in och redigera texten jag skrivit.
Men jag skickade in en rättelse ögona böj!

JAG TYCKER HAN ÄR SUPER S T R O N G som för det första kommit hit.

Tack för att du påpekar att man andas possitivitet.
Dt måste man annars skulle alla glas vara halvtomma när dom i själv verket är halvfulla.
Det skulle näst intill spöregna vid mulet istället för att det håller på att spricka upp och solen landar med sina strålar strax.

Finns ingen som blir go och glad av att vara deppig och nedåtgående.
Nä, upp med blicken på med leendet och tänk!
Vad mycket människor som har det bra mycket värre än dig själv medans du sitter med alla iandsproblem.............

Live and let die you know½!!!!!
//A

Vad roligt att läsa, detta är du väl värd.
Jag kommer efter i hasorna, ca sex månader ca men jag ger inte upp så lätt.
Ni ger vi detta en ordentlig chans tycker jag!!!!!!
//A

Underbart att läsa, själv har jag mina timmar på gymmet med att rycka och dra i allehanda vikter osv.
Min historia kommer nog framöver om jag hinner och orkar.
Och några vilkl eller orkar läsa såklart!!!?????
Du är grym!
Ta hand om lillen nu.........
//A

...ska det vara, sundown. Andreas går in med den rättelsen i sitt andra inlägg strax efter det första. Ser du? A är alltid väldigt positiv och uppmuntrande så jag fick inte ihop det riktigt med hur du hade uppfattat det, därför läste jag lite mer noggrant än vad jag hade gjort första gången. Det var hans "korvfingrar" som hade ställt till det på mobilen, efter vad jag förstod. ;-]

till ditt halvår... jag förstår dig så väl när du skriver att du känner dig starkare och inte lika rädd för livet längre. Jag är där nånstans också, har börjat sätta gränser och ta itu med känslor som "legat nere", i mitt fall på grund av att jag lastat på mig för mycket och inte orkade ta emot.
Nu går det framåt sakta men säkert...
Och gamla sura oförrätter, skulle man helst bara stoppa i en stor säck och slänga för det som är gjort det är gjort. Och som du skriver... det går över.
Jag känner igen mig...
...och, det enda vi kan påverka är ju det som händer nu och därigenom skapa en framtid vi vill ha. Och säga "nej tack" till både människor som suger vår energi och handlingar vi ogillar. Sätta gränser. Det som var igår är redan gjort. Ingen ide att älta (men svårt ibland).

Vilken resa du gjort!!!
Var stolt över dig Miss H.

ja, jag håller med dig om att de flesta förmodligen inte bryr sig. det är mest vi som blåser upp det hela.

däremot tycker jag inte att jag är supersting (antar att du menar känslig) ifall jag blir irriterad om någon ifrågasätter mitt val och försöker pusha mig till att dricka. har läst väldigt många berättelser här på forumet om hur otroligt jobbigt det kan vara för den som blir utsatt för detta tryck. "ett glas kan du väl dricka, det är väl inte farligt?".

att jag sen blir irriterad betyder inte att jag skäller ut personen .. ;)

Sitter och återhämtar mig från 6km löpning. Strax över 5min/km och det kändes som om det var ett helt ok tempo. Är ju inte precis i någon kanonform utan betalar fortfarande för Förfallet... Meeen, jag orkade hela rundan. Psyket är mycket bättre och mer pålitlig och på ryggen satt "Den Goda" och pumpade in positiv energi och uppmuntrande tankar. Jag ÄR en annan varelse i själen, eller kanske jag ska säga att jag blivit tillbaka till den jag är, om nu det kan finnas vara begripligt. Jag skrev i mitt första inlägg i min tråd att jag hade träffat mig själv och nu gör jag det igen på fler och fler "arenor". Muskik- och låtskapandet har vaknat till liv igen (det finns ju en myt inom kretsarna att det aldrig har skapats någon bra musik i ett nyktert tillstånd, men det behandlar jag som just en myt... Så mycket skräp jag har kasserat när jag nyktrat till, som har kommit till under vinets "underverkan"... Fy fan vilka pekoral!)

Och nu ska fysiken, konditionen och formen få en chans att hitta tillbaka till min kropp igen. Har ju faktiskt varit i ganska god form under, ialla fall de första tre fjärdedelarna av mitt liv, så det kan inte vara en omöjlighet att, med lite god vilja, målmedvetenhet och engagemang, trimma maskinen tillbaka i någorlunda shape.

Nu ska jag ut med lille och träna honom på att cykla. Vi la stödhjulen förra veckan och man ser hur han lär sig mer och mer för var gång vi är ute.

Ha en bra efftermiddag, allehopa, så hörs vi igen ikväll! Drick med förstånd, som en klok person här inne brukar skriva!/NM

Jag blir så glad för din skull Miss H! Det är att vinna högsta vinsten att få utrymme att vara den man är ämnad att vara. Många grattiskramar till dig! Det är ett fantastiskt jobb du gjort.

till ditt halvår !!!!!!!!!!!!!

Tiden går fort, tyckte inte det var länge sedan du smög in här som en rädd lite varelse :-)

Nu tar du plats och börjar hitta dig själv.....underbart ! Vi behöver lyckliga historier ibland !

Kram !!

Firade 6 månader i torsdags, kan inte riktigt fatta att det gått så fort!

Livet flyter på, känns som om jag äntligen håller på att bli mig själv igen, sån som jag var från början på nåt sätt. Eller som jag är kanske, på riktigt. Känner mig starkare, jag är inte lika rädd för livet längre. Låter absurt egentligen, men kanske är hjärnan reparerad på nåt sätt? Inga kemiska ämnen som påverkar, hjärnan får liksom jobba ifred. Och så har jag nog banne mej aldrig tänkt så mycket som jag gjort det senaste halvåret, vägrat falla in i gamla tankemönster. Inte tänka ner mig själv, acceptera vem jag är, försöka hitta vad jag verkligen vill. I och med att jag kämpat så för att passa in har jag glömt bort vem jag verkligen är, men jag tror att jag börjar hitta den personen nu. Usch vad ledsamt det låter...ibland är jag jättearg, lättkränkt och retlig, arg över gamla oförätter. Men det får vara så, det går över. Tror det måste få komma, så att jag inte glömmer att sätta gränser.

Nej, nu blir det långfrukost och en sväng på stan!

Ha en fin helg!

Att det skall vara så trevligt och "mysigt" och känslan av att folk skulle bry sig för
att man INTE dricker är bara FEL.
Och det är bara du! Som kan bevisa
att det är så, och YES YOU CAN!!!
Du är så djävla! BÄST Sommar!
Kramar/A

Även jag tror att du fixar ännu en nykter kväll...där ser jag inget problem trots papegojan.
Men därmot tycker jag att du ska UNNA dig en kväll med lugn och ro. En kväll på denna långa helg när du inte behöver reflektera över ditt ickedrickande. Jag tycker att du tar och känner efter riktigt ordentligt! Säkert har du liiite ont ngnstans. Men det är bara min åsikt. En kram och lite hejarop får du hur som helst. /R

Det gick bra utan vin, vilken tur att inget fanns hemma, vet att jag hade fortsatt dricka tills allt var slut och vaknat bakis i dag. I stället vaknade jag tidigt och nu känner jag att stormen är över. Det kommer alltid en dag efter så varför är de där eftermiddags/kvällstimmarnas vindrickande så viktiga? Varför byggs så mycket drömmar upp kring det?

om att du pratat med dina gäster men att de nog inte förstår hur det är för dej. Jag känner så väl igen det där från tidigare för mej. När "normala" drickare inte förstår och man kämpar med papegojan på axeln
(bra liknelse:) som säger att man säkert överdriver, "du brukar ju alltid överdriva, varför kan du inte ta ett glas". Det är en jäkla risksituation då man måste vara väldigt stark. Å ena sidan vill man ju dricka och vara "normal" men nog vet man ju att ens beteende varit långt ifrån normalt. Om nån tycker att man överdriver har man heller ingen lust att berätta om hur man betett sej, försöka förklara. Det känns ju bra på samma gång om folk omkring en inte förstått att man har problem. Svårt att förklara...
I alla fall så slår det mej att jag trillat tillbaka just av sånt tänkande. Det är SUGET som intalar en att man överdrivit, att man visst kan dricka lite. Och det fungerar inte för mej. Nu känns det som om jag kommit till verklig insikt om det, alltså verkligen på djupet. Och då har tillvaron blivit enklare. Långt mellan sug och det går fort om. Jag noterar det men vet samtidigt att det är bara ett sug. Du Maria har kommit längre än mej och jag tror att det kommer kriser senare men jag väljer att njuta nu och se tiden an. Som sagt, du kommer att gå stärkt ur det här!

En klassiker har du skapat
Kul/A

lite orättvist känns det men det hör ju till livet, med eller utan alkohol. Jag har ingen ångest i alla fall! Jag tycker det är underbart att läsa vad du skriver NyMan, det är så positivt och starkt. Just det här att man SLIPPER dricka, det tycker jag är en viktig och väsentlig känsla. För i tycka-synd-om-sej-själv stadiet kan man inte tillåta sej stanna. Nu är det längesen jag grämde mej över att jag inte kan dricka normalt. Just den tanken är så farlig. När folk omkring en förstås inte kan förstå att man inte ens kan ta ett glas champagne.Svårt att förstå för en frisk att hos mej är banan i hjärnan uppkörd. Så många före oss har testat det, ja jag har ju själv testat det många gånger. Det är ju då man trillar dit. Eller att tänka att när jag är borta på semester, då kan jag dricka och när jag kommer hem går allt tillbaka till gamla rutiner. Funkar inte för särskilt många i alla fall. "What happens in Las Vegas stays in Las Vegas", gäller inte alkoholmissbruk:) Den dan man börjar intala sej själv att man kanske överdrivit alltihop så kan man dra sej till minnes alla gömda flaskor och minnesluckor. Det är inte ett "normalt" beteende. Ha en riktigt bra dag alla! Fånga dagen.