Senaste kommentarerna i forumet

Till dig, precis som du så bra uttryckte det så kan även jag känna. Jag har alkoholproblem när jag är inne på forumet och skriver/läser.
Sedan har man inte liksom tid.
Det är jobba, träna, fixa hemma handla osv, BARNEN, deras skolor, träningar på deras sporter matcher osv.
Sen kommer alkoholen.
Jag hoppas och tror jag skall fixa det.

Jag HAR förändrat mitt drickande.........

Även om det är på kort tid

/A

Vad betyder de där siffrorna? Har förstått det har något att göra med tiden man varit nykter. Brukar ju mest hänga i anhörigdelen men tittar in och läser här ibland.

Ta hand om dig A!
Kram

Det är ditt liv och dina val, du gör det som känns bäst för dig. Jag blir inte besviken på dig, vi kan endast stötta om du vill och behöver det.
Hoppas du får en trevlig kväll!
Kram!

Siffrorna är just nu 9-14-20-7- då jag planerar att dricka vin ikväll, samt tre olika julbrygder läs julöl.
Köpte tre stycken ale, och bestämt mig för att
riktigt NJUTA då jag gillar det. Känner hur mycket
själva ölen ger, jag kanske verkar velig och JA det är jag.
Men så är det...............
/A

Det är bra med mig, rätt uttråkad för tillfället. Vet inte varför, kanske årstiden. Har ett par vänner som råkat ut för tråkigheter och jag stöttar så gott jag kan, vilket tar rätt bra på krafterna. Men det vänder nog snart, tack för att du frågade :-)

månader framöver nu. Ni som följt mig vet att julen är min värsta ångesttid och att jag gärna skulle hoppa över den. För varje år har avsmaken för alla måsten bara ökat och ökat. Och jag har också fått upp ögonen för så mycket ensamhet som finns under denna helg, alla glada tillrop och all hysteri som finns skapar så mycket sorg när man lyckas se bakom fasaden.

Och all fylla som "hör till" en storhelg som denna. Var tog barnens högtid vägen ?? Hur kul är det att få med sig i det fortsatta livet en tomte som sluddrar och luktar alkohol ? Jag kan inte med säkerhet säga att nån av mina föräldrar eller deras syskon hade alkoholproblem men jag kan med absolut säkerhet minnas mängden med alkohol som förtärdes på släktträffarna under julen. Där ligger nog en stor del av min aversion mot julen. Och andra stora helger.

I vår är det 20 år sedan jag sökte hjälp första gången för mitt alkoholmissbruk och jag minns med stigande bitterhet bemötandet av de som är satta för att hjälpa oss. För skillnaden idag är noll. Det är fortfarande lika sanslöst uselt som då. Ni som bor i exvis Stockholm med omnejd är så otroligt lyckligt lottade över den fantastiska tillgång på hjälp som ni har, jag önskar så att vår kommun kunde ta efter så att folk skulle slippa att bli så dåligt bemött som jag blev. Och som de blir idag.

Jag tänker tillbaka på hur det var att spjärna emot och försöka med alla trix jag kunde tänka ut om hur jag skulle kunna fortsätta mitt drickande och då speciellt det "sociala" drickandet. Att minska min konsumtion gick ju bra ett tag men spårade naturligtvis ur efter ett tag. Att bara dricka på fre-lördagar var ju lika befängt för det höll ju inte heller. Att hålla upp en månad eller fler gick ju galant eftersom där fanns ett datum då jag hade lov att dricka igen. Typ åsnan och hötappen.

Jag var så innerligt djävla less på att alkoholen alltid fanns med i mitt liv och styrde och ställde och jag var alltid tvungen att planera i förväg hur min vecka skulle se ut. Att jag inte fick kallbrand i mina vita knogar efter så många år som jag gick med dem är en gåta. De sista åren inskränkte sig planeringen till att alltid se till att spritförrådet ALLTID var välfyllt.

Fy fan för den ångesten som kom när jag insåg att spriten inte skulle räcka så långt som jag hade planerat och bolaget var stängt :-(( Den ångesten var många gånger värre än bakfylleångesten.

När jag väl insåg att jag inte klarade av att sluta dricka själv började mitt liv få lite bättre förutsättningar. På sätt och vis är jag idag glad för att soc-kärringarna inte kunde/ville/visste hur de skulle hjälpa mig när jag sökte hjälp för då blev jag förbannad och sökte proffshjälp på egen hand. Och när jag väl träffade andra alkisar på behandlingshemmet och fattade att allt jag fixat och trixat med genom åren hade alla andra också gjort.

Då insåg jag hur lika vi är i vår sjukdom.

Med den insikten blev allt mycket lättare, jag var inte konstig eller tokig, jag var sjuk i en beroendesjukdom och jag kunde själv behandla den genom några väldigt enkla åtgärder. Bara jag insåg att jag var maktlös inför alkoholen.

Att inse att jag lever idag var den skönaste insikten jag fick och jag försöker leva efter den även idag. Gårdagen är borta, jag kan inte ångra den eller få den i repris. Framtiden vet jag inget om, jag kanske inte ens lever i morgon om jag ska hårdra det. Jag kan påverka min dag idag och för min egen del går det så mycket bättre om jag lovar mig själv att inte dricka just idag oavsett vad som än händer. En dag är för mig en greppbar tidsrymd och blir inte till en stor vägg framför mig.
Jag tar inte första glaset och är oerhört noggrann med vad jag dricker och tar inte en klunk av nåt som jag själv inte har förvissat mig om är helt alkoholfritt. Och dit räknas INTE drycker som innehåller alkohol i någon som helst procent eller delar därav. Jag är väldigt försiktig med mediciner som kan påverka mig på samma sätt som alkoholen gör, exvis sömn/insomningstabletter, rogivande, avslappnande eller som omvandlas till morfin i min kropp. Jag vet att jag är korsberoende med ett helt gäng med olika kemiska medel och jag frågar alltid, eller tar reda på själv, vad det innebär för mig att använda ev medel.

Idag är detta rutin för mig men det var stundtals lite jobbigt i början men jag hade bra lärare och jag var villig att lyssna på dem.

Jag är nykter idag för min egen skull och jag är glad för den resa som jag gjort i mitt inre. Det fanns mer att upptäcka där än jag någonsin kunde föreställa mig.

det med dig Miss H ?

Tack Dompa!

Era ord värmer.

Ska ta det lugnt med avskedskyssen. Är alltid lugn i sociala sammanhang. INGA av våra vänner ville tro på att jag hade problem. Medan gästerna fyllnade till var jag lugn, god och glad. Den som stöttade folk ut till taxin, redde ut bråk och samlade ihop spillrorna. Nattade familjen.

Sen kunde jag med gott samvete sitta med flaskan och min "egentid". Och med dagens medicinska uppdatering - en lätt trasig lever

Nog nu.

/Putte

.

Jag tycker att du jobbar på bra. Är nog ett vettigt beslut med Antabus. Har själv ingen erfarenhet av det, men har ju förstått av många andra att det är en mycket bra krycka. Så jag tycker du är modig och dessutom har du marscherat på i god takt...sedan du började skriva här. Du försöker fan förändra ;-). Sträck på dig! Som Andreas skrev; Du behöver INTE förklara för alla varför du inte dricker just nu. Du kan ju alltid skylla på bantning...har förstått att en del gör det! Du vill inte bli fet...ölen gör människor runda!

Lycka till med avskedsskumpan ikväll. Hoppas det inte triggar igång ngt annat! Om det gör det...så är det bara nya tag igen som gäller...inte piska sig själv! /R

För mig har det också varit otroligt viktigt att det finns de här som varit med länge. Det var de som gav mig hopp i början. Det känns också så bra att ibland kunna ge hopp till någon annan.
Önskar dig en skön och vilsam helg! / mt

Tycker veckorna rusar fram, känner att jag är stressad. Glömmer saker som jag inte brukar glömma, trött, känner mig sällan utvilad, hjärtklappning .
Förstår ju varför, det har varit/är turbulenta veckor med barn som inte mår bra, och lite annat samt mycket att göra på jobbet.

Men känner ändå att det går, jag klarar alla dessa känslor utan en stark lust att bedöva mig. Tänker att man får inte mer än man klarar av så nån tycker förmodligen att jag klarar en hel del. :)

Mycket skrivet här om man ska fortsätta hänga här på forumet eller istället "leva det riktiga livet", för mig är det inte så. Jag lever det riktiga livet hela tiden, och mina tankar handlar inte om drickat förutom när jag är här.
Jag har ett alkoholproblem, det har vi alla som är här. För mig är det inte jobbigt att påminnas om det, jag blir glad om jag kan bidra till att hjälpa någon som har det jobbigt precis som jag har blivit hjälpt av flera av er.
Det blir ett konstigt forum om bara de som är i nykämpar fasen är här, jag blev mycket hjälpt i början av att läsa trådar hos dem som varit nykter ett tag, det gav hopp, det går ju!!
Jag vill vara kvar här hos er, trots att mitt liv just nu inte direkt kretsar kring alkoholen. jag gillar att läsa om familjen på morgonen och på kvällen eller som nu på bussen på väg hem.

Trevlig fredagskväll!

Tjena Harry,

Ja du, jag tror att du har rätt. Just nu känns det som om det är slutdruckit. Har också försökt mej på det där sociala drickandet och det funkar väl ok, om det inte vore för att det tycks dra med sej ett mindre socialt drickande vid sidan om. Så planen nu är att morgondagens svindyra skumpa ska bli det sista jag dricker. DET trodde jag inte för två veckor sen. Att jag skulle luta åt det beslutet.

Blir till att botanisera bland ölsorterna.

Nu ska jag iväg och plocka ut tabletterna. Levern hade tagit lite stryk men inte värre än att jag kan påbörja behandlingen. Knapra piller och inte kunna dricka. Inga dumma spontana infall. Få sambon att våga lita på mej. Känns ganska bra faktiskt. Sen får vi se hur det låter om en vecka:).

God helg!

Bra jobbat, trevlig fredagskväll! Kram

Allt är väl tack, har varit mycket på jobbet samtidigt som barnen varit sjuka så jag har inte hunnit med forumet på senaste.

Nu är det dock fredag och det lugnar sig lite. Ser fram emot helgen och på söndag firar jag 4 nyktra veckor. På lördag ska jag med några kompisar ut i skärgården så det ska bli intressant att uppleva en sådan sammnkomst nykter, så har det inte sett ut historiskt sett!

Hur är det med Tilde? Hur har det gått för dig på senaste?

/H

Bra att du börjar med Antabus, tycker själv att det funkar bra. Jag tar det endast ibland, inför situationer där jag vet att det är hög risk att frestelsen blir för stor. Det är en stor trygghet vid de tillfällena att omöjliggöra drickande.

Tror att du ska fundera på att sluta dricka alkohol helt, det är en mycket svår balansgång att försöka dricka som icke-alkoholister. Jag har försökt själv - och misslyckats varje gång även om det gått bra några gånger i början.

Tycker själv om öl och har till min glädje upptäckt att det numera finns alkoholfri öl som är riktigt god. Gå till ICA och köp de alternativ de har så hittar du förhoppningsvis en variant du gillar. Annars har även Systembolaget gått om alternativ. Kanske kan skicka frugan om du inte vill gå dit själv.

9-14-20-6

Att du inte VILL dricka. End på diskutionerna.
Du behöver inte FÖRSVARA dig.
Du VILL inte dricka helt enkelt.
Lycka till!
/A

Då var det dags.

Idag borde blodproven vara klara och antabusen utskriven. Trycker i mej dom första doserna i helgen.

Igår drack jag TVÅ hof med andakt. Helt meningslöst egentligen, gott iof, men det kändes som ett avslut. Skönt att kunna dricka utan att oroa sig för fortsättningen.

Gäster i morgon. Då blir det nog några glas skumpa också. Sen finito.

En tanke som slog mej efter att ha läst på om antabus. Jag, ölälskaren, kan alltså inte ens dricka lättöl. Det blir inte helt lätt att förklara bort det. Går ju inte att skylla på bilen där. Våra närmsta vänner känner till mina problem, men jag känner mej inte redo att förklara för omvärlden att jag går på antabus, det låter så....stigmatiserande. Någon med liknande erfarenheter?

Iaf låter planen som om att jag ska gå på antabus i minst ett halvår. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjustning. Fan, har inte varit utan sprit i nån vecka ens, sen jag var femton ungefär. Jag ser fram emot kroppsliga förbättringar, humörsvängningar men framförallt nya lösningar för att hantera ledan. Ska bli intressant att se hur hjärnan hanterar nya intryck. Eller snarare bristen på intryck. På nåt vis måste det bli mer än bara jogging!

Jag hoppas att jag kan komma in med upplivande, stöttande inlägg från nya livet. Är en smula nervös inför samtalet från doktorn. Är nervös för levern. Den har tryckt på lite på sistone.

Höres/Putte

Inte massor av sömn, lite småtrött men alltid klar i knoppen numera när jag åker till jobbet :)
Skönt!!!

Hoppas allt väl.
Tilde

Jag tänkte exakt samma tanke idag! Såg en liten hund som satt och sket på en liten liten hög med löv mitt på cykelbanan. Såg ut som om den skämdes och jag blev så förbannad på ägaren som inte hade vett att rasta hunden i parken ett kvarter bort. Fast vad vet jag, dom kanske inte hann? Men jag håller iallafall med dig, vi ska nog inte försöka styra naturen för hårt...

Kul att du är tillbaka förresten!

Eftersom jag har insett/bestämt mig...att detta är mer ett Livsforum än ett alkie dito. Så kommer jag kanske mer ta upp det lilla i livet. Sånt som stör mig. En av dessa issues är hundskit. Jag avskyr det...finner mig själv ofta vandrandes mitt i gatan...givetvis mot färdriktningen. Varför? Jo för ibland orkar jag inte se upp för hundskit...och jag har dragit slutsastsen att ; Ytterst få människor rastar sina jyckar mitt i gatan. Trottoaren tycks var number one spot.

Så gör även jag....när jag går på mina ändlösa promenader med Fisalisa och numera Miss Pudis. Vi går på trottoaren och mitt i allt släpper hunden en korv. Svensk som jag är så plockar jag givetvis upp skiten. Men jag har börjat tänka...även på det. Sett lösspringande hundar i Grekland och har konstaterat att hundar vill faktiskt inte skita på trottoarer. De vill dra sig undan till en buske....men vi människor placerar dem i en fel miljö. Så de skiter där de hinner. Samma sak med revirpinkande...såg en hund på Kefalonia i sommras som pinkade över en minut! Först skrattade jag...sen insåg jag att denna vovve behövde inte revirpinka varannan minut . För han var inte doministicated...han fick vara sig själv.

Vart ville jag komma med detta? Jo...att kanske ska vi inte inkräkta allt för mkt på naturen? Kanske hunden inte ser oss som sin bäste vän?/R

1,5 månad sen jag gjorde en ny-start i mitt liv. Under dessa månader har jag druckit alkohol två ggr. Båda gångerna väldigt lugnt! I normalfallet hade jag under samma tid säkerligen varit full minst en gång per vecka. Druckit ca 1,5 liter vin per tillfälle nu har jag inte ens druckit den mängden på två tillfällen. Anledningen till att jag skriver är att jag vill komma ihåg denna stora minskning. Det känns bra! Fortsätter kampen i att inte falla i att dricka bara för att de ges tillfälle, fortfarande ha respekten för hur lätt det är att trilla i vanan och öka konsumtionen..

om det är specifikt för oss alkisar att inte kunna behålla vänner ? Är det för att vi nyktra alkoholister är stadda i ständig utveckling ? Men jag kan också se att folk har djävligt svårt att höra av sig fast de lovat. Många är de gånger då jag ringt nån som det var länge sedan jag haft kontakt med och fått jubel till svar för att jag ringer. Sen när vi pratat ett tag och ska lägga på kommer alltid kommentaren : Jamen jag hör av mig nästa vecka........Inte fan är det nån som hör av sig.

Min kvinnliga guru i alkisbranschen gick själv ifrån en dålig relation för några år sedan och hon är så sanslöst, skamlöst, nöjd med sitt ensamliv nu ! Idag kan hon inte tänka sig en fast relation som tar upp plats i hennes hem utan njuter i fulla drag av att få skapa sitt eget liv. Lite avundsjuk blir jag nog i alla fall :-))

...att inte tappa bort varann! Att inte sitta och fundera att "nä, hon gillar nog inte mig i alla fall, det var nog bara på låtsas, jag struntar i att höra av mig...". Säg till om du inte gillar mig längre :-)

Jag tror kanske också att det är så, att finns det något kvar av kärleken så behöver man inte undra...

Idag har jag i alla fall tagit ett steg. Hittills har tiden på något sätt bara rullat på. Min svägerska är duktig på att planera semestrar, vi brukar hitta på saker ihop, och detta har också gjort att tiden bara rullar vidare. Idag mejlade hon om påskskidresa och precis som det kom ett "jättekul" i retur från maken tryckte jag till honom iväg mitt svar: "jag tycker faktiskt inte om att åka skidor". Jag brukar hänga med "för barnens och sällskapets skull" (jag gillar ju i alla fall vinter och snö även om jag hatar att åka slalom) men nu baske mig. "När vi nu har det som vi har det", skrev jag, "vill jag inte planera semestrar". Jag har tidigare föreslagit att han skall åka med en eller båda ungarna men det var ju en fruktansvärt dålig idé. Usch, sist vi var på skidresa ihop var jag tvungen att gå och lägga mig och vila (läs: däcka apfull) innan nyårstolvslaget :-(