Senaste kommentarerna i forumet

juridiska status kan du få ett snabbt och säkert svar från din advokat. Jag är rätt säker på att han är din i och med att han är född inom äktenskapet. Adoptera honom om det behövs (tror inte det) - är inte stor sak tror jag. Kärlek är tjockare än blod, som sagt... Kärlek & juridik & etik = oslagbart. / mt

Nu har du berättat för lillkillen och då är det lika bra att ta ett DNA test, även om du alltid är hans pappa så kommer ni aldrig glömma det här. När ni vet så blir det lättare att prata om och ingen hemlighet som man försöker glömma.

Så skickar kramar och styrka till dig och barnen\\ Kalla

Jag är liksom beyond bry mig. Jag skiter fullständigt i vem som har avlat min lillkille. (Enligt J en affärsman på tjänsteresa i Gävle). Jag ser mig som hans pappa. Men nu blir det nytt advokatbesök för vad säger lagen? Pratade länge med svägerskan igår...hon hade pumpat J på om hon verkligen menade allvar och jodå tydligen.

Det värsta var att jag var tvungen att berätta för honom eftersom jag inte ville att J skulle hinna före. Han blev jätteledsen. Frågade vad som händer nu och jag kan ingenting svara förutom att jag älskar honom och han är min. Givetvis var han nyfiken på sin biologiska far...den biten hänvisade jag till J. Och han undrar om jag verkligen tycker lika mycket om honom som syskonen. Då vill jag för första gången i mitt liv slå. Slå J. Sån tur att vi är på varsin sida Europa. Tror ju inte att slagit ändå...men kanske blivit giftig i munnen.

Mina två äldre är jag säker på faderskapet. Lovechild är mer eller mindre en kopia av mig och i flickan - som är lik sin mor - ser jag min mammas leende. Fast nu har vi ju vuxit ihop så jag skulle nog inte bry mig om J hade lurat mig där med.

Nej riktigt rätt står det inte till här hemma. Men jag kommer att hålla mig till Villervalles råd. Ingen alkohol när jag mår så här. Bara stappla vidare. Fast rädd...vad säger lagen? Lillkillen fick ju upp ögonen ordentligt på sin resa och säger att han ska med till Perth. J är liksom inget alternativ.

Nu frukost. Vis av alla råd jag fått här...så övervakar jag och Rivis numera. Muttrar med en varsin kopp kaffe men gör inte ett skit ;-). Sen blir det väl sängen igen...då jag "jobbar" hemma idag. /R

- och tack för krönikan. På topp:)
Hoppas ni kom till klarhet om katten när ni talades vid så att hen kommer hem snarast.
Måndagskram / mt

I det gamla Svedala igen, hemlängtan kom precis så där lagomt efter en vecka.
Resan var fantastisk på alla de sätt, skönt att slippa den bitande kylan för ett tag.
Med halvuxna barn så gick det hela smärtfritt, små kompromisser för att få det hela gå ihop.
Vi hann med hela staden med allt som var sevärt att se som turist.
Och några dagar i solen fick vi också, den bet ordentligt, så vi fjällar så att hela soffan ser ut att vara fylld av mjäll.
Det var våran första vintersolsemester någonsin, tidigare har vi enbart tagit någon förlängd helg i de svenska fjällen, men de är snuskigt dyra även de..

Man kan tycka att araberna här hemma kan vara rätt så jobbiga, men efter att ha besökt deras hemland och fått smaka på deras kultur så har de fått min respekt, jag har en full förståelse för deras kultur och jag älskar att jämföra.
På hotellet så hade de bl.a bacon, men den var gjord på kött och inte fläsk som här hemma t.ex.
Lite torrare men med mycket smak av det rökta.
Bland det värsta man kan göra som turist är att köra bil alkoholpåverkad, det varnade de för i broshyrerna, där gäller shira-lagarna och de ska tydligen vara hårda.

Men staden vi besökte var mycket toleranta för alla olikheter i nationaliteter, de flesta var indiska gästarbetare och de kände man lätt igen med sitt gurdigurr'ande språk.

Alkohol serverades enbart på hotellen, och det var dyrt, väldigt dyrt...
På den snobbigaste restaurangen pröjsade vi 600 spänn för två glas vitt till frugan,
och det var ändå en ganska så ordinär kvalitet, så där är det inte så svårt att hålla sig nykter,
man hinner bli pank innan man fyllnar till.
Jag blev faktiskt förvånad när t.om flyget hade alkoholfri öl ombord.

Vill man heller inte äta deras lite billigare indiska snabbmat (svårt med ungarna) så kostar det också på en hel del, men det visste vi ju redan innan.
Jag har varit på jobb i Indien tidigare, och jag brukar säga att...
Där behöver man Lipsyl både när man äter maten, och när den ska ut...(men inte samma!)
När det har slutat svida i röven, det är så de vet att de är hungriga igen.
Ja det är ett stulet citat om Mexikanarna, men det stämmer likväl på den indiska maten.
Våra svenska magar är starka på laktoskäk med mycket mjölkprodukter, men inte flytande napalm.

Resan var en otrolig befrielse från allt vad vintervardagligheter brukar vara,
kopplade bort den vanliga stressen mot annan stress, att hinna med allt som ska utforskas.
När själen/nyfikenheten är med så känns inte stressen så jobbig.

Men nu är vi tillbaka i kylan igen, tvättmaskinen har gått i tvåskift sedan igår morse.
Skräcken blir att se vad kontokortsspec'en säger att kalaset kostade,
men vänder man på det, så är det bara pengar, inte ångest fylld av fylla.
Vi har det bästa av allt kvar, att visa upp våra äckligt bruna ansikten på jobb och skola under morgondagen, den avundsjukan kan jag stå ut med bland alla vinterblekfeta nunorna på jobbet.
Kan kännas fräscht till det yttre, men viktigast är det hur det känns inombords, ramminnet är rensat.
Lite neggigt undrar man hur lång tid det tar för dem att ta bort den känslan på en MÅNDAG morgon.

Men jag känner mig starkare än någonsin, full av gott egenförtroende, och ganska så ...glad!

Smolket i bägaren är att katten smet ifrån sina kattvakter under tiden vi var borta,
och jag är så orolig för vad hon är och vad som har hänt henne, magen knyter sig av oro.
Jag har varit ute 5 ggr på timslånga promenader och lockat på henne i närområdet senaste dygnet.
Och olika observationer säger att hon har setts upp till 4km härifrån för fyra dagar sedan.
Denna lilla sköra varelse är utom vår kontroll, och jag lockar på henne vid både fram och baksida en gång i kvarten, hon är en liten kelig sak som lätt följer de som bryr sig om henne.
Jag kommer inte att bli mig själv förrens hon har kommit tillbaka igen, hon är ju en del av vår familj, frugan tycker jag är knäpp och lite svartsjukt frågar hon om jag skulle göra samma sak för henne om hon försvann, men jag svarar ju lite surt bara att katten har ju för fasiken ingen mobil.

Om det nu finns en gud så ska jag nog ta mig ett snack med kattsektion inatt,
för en av hans avkommor har kommit på drift och behöver en vägledning hem igen.

Nu är det dags att mata sängkvalsterna igen, de måste vara utsvulta vid det här läget.

Mors Berra

att ideligen, överallt i många trådar få det bekräftat att om man sjunkit så djupt som jag är det bara fånigt att tro att jag skulle kunna bli en lycklig normalkonsument av alkohol. Det är många före mej som redan konstaterat det, så jag behöver inte testa.

Skönt, allt blir mycket enklare då.

Ha en trevlig måndag vänner!

för allt dumt man hittat på när man druckit är nog bra att ha, men bara för att hjälpa sej själv att komma ihåg varför man vill lägga alkoholen bakom sej. Gjort är gjort, nu ser vi framåt.

För den delen har jag noterat att mycket konstiga saker händer i kropp och själ när man slutar bryta ner kroppen med gift. Det är nästan som att upptäcka ett nytt "jag". Kroppen börjar så sakta återgå till det skick den var i innan jag började misshandla den...

Njut av ditt nya, nyktra liv, du och din kropp är värd det!

Mina vänner har säkert glömt bort det där vinet, visst gillar de att dricka vin men de kan lika gärna avstå. Märk väl hur mkt de lämnade kvar, på min gamla aktiva tid hade inte en droppe funnits kvar. Men känner ändå motvilja att hälla ut, har ju ställt undan allt utom den öppnade nästan fulla vita i kylen. Bra knep att hålla sig undan från kylen, den ser god ut tyvärr.
Kram

Ja, det är nog det rätta ordet. Idag Söndag har jag varit så jädra nervös och konstig. Nästan som att kroppen fortsatt reagerar med ångest och olust bara för att det är söndag! Normalt mår jag ju alltid skit då och stänger in mig med mina demoner tills jag återigen bestämt mig för att sluta för gott.

Det är ju inget jag saknar direkt, och allteftersom dagen gått och jag tränat lite och varit ute i det sköna vädret så vänder det och nu ikväll är jag lycklig men skör och känslosam på nåt vis, sorgsen.
Det är så skönt att få dina kloka ord i ryggen, Santorini. Jag har också förstått det här med att acceptera det du inte kan förändra. Det måste jag jobba mer med för jag har ibland riktigt tufft med att klara av just det. Ibland gräver jag mitt mentala hål lite för djupt men har för länge sedan förstått att det bara äter av min själ.

Jag uppskattar er hjälp och har bestämt mig, är troligen snart inne i en ny fas på denna resa och ser fram emot den etappen med glädje, vad nu den fasen bär med sig?

Tack Santorini och VillSluta för ert stöd!
Kämpa på själva också!
LP

Ha! Berra blev beröra, i stavningskontrollen på min puckade telefon... Eller ska jag säga smarta? För Berra berör!!! <3
Underbart att du fortfarande skriver, visar vägen och sprider visdom och dråpligheter om vartannat, du lockar nog fram rätt många leenden runt om i stugorna!
Mig fick du att le ikväll! Tack!!!
Och kram!
/k

Ongen är din, oavsett...
Känns mer som ett desperat försök att sticka dig där det gör ont...
Du är bra... Du är stark...
Och antagligen numer en av världens bästa pappor!
Kärlek till dig!
/k

med rosor, tack så väldigt mycket :)

...alkoholet. ATt det måste finnas när de kommer på kvällen, panik annars!! ;-) skönt att det är borta ur din åsyn, men som sagt, det är nog bra att öva lite, det kommer ju alltid att finnas runtomkring oss. Det är så skönt när det känns som att jag inte vill dricka, fast det skulle nog vara jättesvårt om det stod en öppnad vinare i min kyl. DET vill jag inte ha!

Kram!

....över flera generationer, kan mycket väl vara din gammelmorfar som syns i lillkillen. Nåja, som MT säger, oavsett vad är kärlek det tjockaste. Vad dum hon är nu! Jag hoppas hon inte sår samma frö hos barnen och upprör dem i onödan med sin ilska mot deras far!

....över flera generationer, kan mycket väl vara din gammelmorfar som syns i lillkillen. Nåja, som MT säger, oavsett vad är kärlek det tjockaste. Vad dum hon är nu! Jag hoppas hon inte sår samma frö hos barnen och upprör dem i onödan med sin ilska mot deras far!

....över flera generationer, kan mycket väl vara din gammelmorfar som syns i lillkillen. Nåja, som MT säger, oavsett vad är kärlek det tjockaste. Vad dum hon är nu! Jag hoppas hon inte sår samma frö hos barnen och upprör dem i onödan med sin ilska mot deras far!

....över flera generationer, kan mycket väl vara din gammelmorfar som syns i lillkillen. Nåja, som MT säger, oavsett vad är kärlek det tjockaste. Vad dum hon är nu! Jag hoppas hon inte sår samma frö hos barnen och upprör dem i onödan med sin ilska mot deras far!

Att plantera detta frö av tvivel.
Bry dig inte, DU ÄR PAPPAN PRONTO!

Finns inget annat att diskutera.
Bär huvudet högt och skicka henne i en skottkärra över kanten ner till det vsrma stället.

Du är en kämpe!
/A

Klockan var 16:39, frukost okej kanske.... Men lunch och nu strax middag.
Sjuk eller ej vi har som regel här hemma att en t-shirt eller liknande till frukost i vart fall och de övriga måltiderna påklädd.
Sedan om det är myskläder eller what so ever spelar mindre roll.
Men om han är så sjuk så han inte klarar sig med de basala sakerna borde han inte klivit upp.
Om inte för att fixa tvätten.

Blommorma fick du för det är du värd, parfymen för jag gillar din stajl!
Kramar/A

ett desperat slag under bältet i brist på bättre vapen. Men så lågt och grymt. Du är hans pappa oavsett, glöm inte det. Du går stark ur det här. Kan faktiskt tycka lite synd om J som är så desperat och så illa ute med sitt drickande.

tjockare än vatten - men kärlek är tjockare än blod. Så är det bara. Jag vet det:)
Men visst är det förstås en kalldusch... från "henne som stod mig närmast i över 15 år" - dock har du inget att skämmas för i det avseendet. Kram, kram / mt

Det är mycket vi ser när dimman skingras och det är inte alltid vackert. Många grattis till dig, du har mycket att fira nu, vilket steg du tog nu. Många kramar Kalla

Kalaset gick bra, jag saknade inte varken champagne eller vin, utan blev nästan avskräckt när jag såg hur pappa drack och drack och drack. Kan inte säga till heller, vågar och vill inte utan sitter där och tittar med avsmak på honom. Tung dagen efter utan bakfylla.

...dET tycker vi om, tack så mycket. Lustigt att du skriver om tvätt för nu kom han just upp för trappen efter att ha tagit hand om sin fjälltvätt, jodå, den får han fixa själv och har så gjort också :-) nån måtta får det vara.

De kom hem igår, stora dottern och maken, det var härligt att krama om henne igen men maken känner jag verkligen att jag kan mista nu, fem minuter så irriterar han mig något så vansinnigt. Idag har han inte kommit ur morgonrocken, visserligen har jag också myskläder när jag dräller hemma men nån måtta får det vara. Han hade visst ont i halsen. Vi pratar inte om viktigheter, vid lämpligt tillfälle ska jag fråga om han pratat med syrran, bara för att plocka upp tråden igen...

...så konstigt och sorgligt det är, att se den man en gång älskat/älskar och inte riktigt få ihop alla delarna: det vackra yttre som syns, den elaka insidan, kärleken man kände, allt man ville, allt det man hade - det är så många bitar som inte riktigt passar ihop. Det ska mycket till för att hon ska kunna ta barnen ifrån dig - barnens bästa kommer alltid före en förälders "rätt". Du ger ett väldigt starkt intryck som klarat så mycket redan, du behöver inte alkoholen, det vet du. Kram & så