Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att höra av dig tågkompis! Nej...jag tror inte ditt midsommarveckasdrickande var meningslöst! Jag tror att det var nyttigt...kanske var det där du förankrade ditt beslut? När du än en gång fick se att för dig ( och mig och tusentals andra) så funkar det inte att "mysdricka". Så bortkastat nej...jag tycker att du kan räkna ett år om tre veckor. Men det är ju inte så vi alkies funkar med vårat kontrollbehov...men ett halvår snart är inte heller illa pinkat! Ha det fint själv...kompis! Kan du fatta att vi kanske kommer att fixa det? /R

Tack vänner! Ja...det höll ju sådär. Första veckan läste jag inget sen igår så började det...smygläsandet ;-). Nu har jag även kommenterat hos en forumvän. Följer missbrukskurvan så perfekt...precis som Berra förutspådde! Kan bara ruska på huvudet när jag tänker på att jag trodde jag var "klar". Näeee. Så hur går det med A? Har jag fallit dit? Inte än...just nu knarkar jag fortfarande nykterheten.

Tack alla goa människor för alla goa rader! Står fast vid mitt beslut att trappa ner forum...men kanske bara trappa ner? Kanske behöver man inte kicka det missbruket direkt? Jag behöver ju er! /R

Berra - denne kloke gubbe - skrev att jag förr eller senare skulle känna mig tvingad att kommentera. Visst blev det så...har skrivit ett långt bludder åt dig på fb. Men jag skriver det här med. Det är inte din sak att hatera surfarens missbruk!!! Däremot gör dig mig väldigt ledsen och berörd när du skriver att du kanske framkallar det sämsta hos folk? Skittanke! Tvärtom...skulle jag vilja påstå. Du är ju klok (yep, där kom den!) som satan och empatisk som få. Jag fattar ju att du har det skittufft just nu...och att det pepp vi skriver här kanske inte riktigt räcker...eftersom det inte kommer från "rätt" person. Men jag hoppas att du förstår att du är värdefull...inte bara för oss alkies...men även för dina flickor. Låt inte ngn människa förringa dig...vare sig det är surfaren eller ngn annan. Du räknas som fan - iaf. i min värld. Att du skulle dra fram det sämsta hos folk? Jag blev jävla upprörd när jag läste den tanken. Tänk inte så! Så lätt att skriva och så svårt att leva efter...jag vet.

Att ni inte kommunicerar ÄR allvarligt...tycker jag. Men ska du ha det så? Kanske i 40 år till? Ibland får man bara lägga ner...erkännna att drömmen inte höll. Jag tror visst att mannen är en bra människa, trevlig och omtyckt...annars hade du väl inte valt honom från början? Men kanske är ni inte bra för varandra? Kanske var det ett felval? Av vad du beskriver så tycks det mig som ni helt talar förbi varandra? Jag är en krass skit och jag tror tyvärr inte att ngn terapi i världen kan rädda det. Inte om inte båda vill. Vill du? Vill han? Förstår att du är ledsen för att en livsdröm (?) Håller på att luckras upp...men det är INTE ditt fel. Vare sig att han inte vill kommunicera eller att han har sina böjelser och du behöver INTE härda ut.

Ställ dig frågan; Vad är det jag vill rädda? Svara inte här...men grunna för dig själv. Nu låter jag snusförnuftig men det jag skriver är sant; Det finns goa gubbar därute. Gubbar som kanske skulle bli glada av att ha en Stigsdotter i sitt liv. Gubbar som du kanske inte ens "ser" eftersom du har fullt upp med ditt. Eller kanske ska du inte ha ngn? Har du det nu? Usch...jag känner själv att jag går "över gränsen"...men jag kan inte låta bli...då jag tycker att du är en person som drar fram det bästa i folk. Läs här på forum...ingen dissar Stigsdotter. Du kan alltså inte bara dra fram det sämsta i folk. Nu har jag skrivit lite i affekt....men jag står för det! Kram och allt! /R

till dig ifall du tittar in och smygläser. Lev väl:) / mt

Det här: "Vi blir ofta "pedanter" , både hemma och på våra arbetsplatser.. Vi blir skitsura, när folk inte "sköter sig", kommer i tid eller slarvar..
Kanske tror vi, att bara vi visar upp denna blänkande fasad, så har vi full koll.. Och då kan man ju bara inte erkänna, att det finns något som har större "koll" på våra liv.."

Klockrent. På pricken.

Själv har jag utvecklat någon slags OCD också, måste vika kläder perfekt, glas och muggar ska stå i ordning. Kan inte parkera bilen på vilken ruta som helst. När jag ska ta en kundvagn så får inte "nyckeln" som hänger i en kedja gunga... Haha. Men framför allt: Professionalism på jobbet. Jag presterar 110% så ingen anar något. Jag är duktig på jobbet för att väga upp för allt skit hemma... illa.

Det är intressant att syna sig själv i sömmarna. Man lär sig mycket, både om sig själv och andra!
Keep it up!

att du inte engagerar dig i hans "missbruk" - eller vad det är. Det är hans sak - fast det dig illa.

Kanske din sorgsenhet har rötter långt tillbaka i tiden, kanske den växer fram i den förändrade familjesituationen. Jag har påverkats mycket av vårt "nya, nyktra liv" (så hurtigt det låter:) och jag har periodvis gråtit mycket utan att riktigt veta varför. Det är absolut en omställning som är svår att riktigt definiera.

Jag skickar en hel hög med systerliga kramar till dig. Allra finaste du! / mt

Bra sätt att sköta kollen.
Maria, du har hjälpt mig nåt kolossalt
i kampen och med min insikt. Du är fantastisk
Och jag önskar av hela mitt hjärta att du får
all uppskattning du såväl behöver!

<3<3<3<3<3<3
Kindpussar!
/A

Jag kan inte se att du framkallar hans beteende. Han gör sina val och som jag ser det så gör han val enbart utifrån sitt eget "mående" om du förstår vad jag menar. Han gör inte val för ert gemensamma välmående eftersom du ju uttryckt att du ogillar det han sysslar med. Jag kan inte se att du framkallar hans sämsta sidor, tvärtom vill du ert gemensamma bästa.

Ibland kanske man i relationer inte går tillsammans utan var och en, men ändå ihop. Utvecklas inte med varandra utan mera var och en. Kanske inte då man mår som bäst i relationen. Ibland möts man igen, ibland går man skilda vägar.

Har du tänkt på att gå ensam till terapeut för att få hjälp med att hantera och reda i det här för att du själv ska komma vidare på bästa sätt.

Att bygga sitt egenvärde är viktigt. Jobba på självkänsla och utveckas. Att kunna välja bort det man inte vill ha, det som inte är bra för en. Lätt att skriva, svårare att förverkliga kanske... men bit för bit. Lägga sin energi på att växa själv istället för att lägga energin på någon som ändå gör som han vill.

Ja det var lite funderingar...
Styrkekram

Tack för tipset Mulletant. Jag känner dock att jag inte orkar engagera mig i detta om det eventuellt är så det är ställt. Hittade för ett tag sedan en artikel i tidning om vård som handlade om en mansklinik i STH dit män kunde gå med allehanda besvär och funderingar. Den gav jag till honom. Han har inte ens kommenterat det eller frågat varför eller något. Kanske fel av mig men jag kan inte jämställa detta med ett substansmissbruk, just nu känner jag mig bara arg och ledsen. Mest ledsen.

Igår frågade jag om kursen som han går nu, presentationsteknik, kommunikation etc. Jag vet ju att familjen brukar bli lite involverad, men inte jag? "jag kommunicerar mycket på jobbet" säger han då. Jaha, vad bra att du kommunicerar nånstans då kan jag inte låta bli att säga "ja visst är det". Det känns som om vi står så långt ifrån varandra. Igår var jag arg men idag känns det som om jag sörjer.

Jag vet ju att han är en bra människa, han är trevlig och omtyckt. Tyvärr återkommer jag hela tiden till "vad är det för fel på mig som inte kan få de där bra sidorna?". Det är inte konstruktivt och jag vet att det är farligt för mig att tänka sådant. Fast jag känner att jag kan hantera detta utan att vilja dricka idag. Jag försöker se det som sorg över oss istället för att klanka ned på mig själv att jag är en sådan som framkallar det sämsta hos andra människor. Men det är svårt.

Jag lever och frodas, om än mest IRL. Om tre veckor hade jag kunnat checka av ett år som nykter, om det inte hade varit för den där midsommarveckan och dess meningslösa smådrickande. Men jag stampar på så snart är det midsommar igen, och DÅ mina vänner, då ska jag äntligen checka av mitt första hela år som nykterist. Sen kanske jag startar en tråd i den andra forumdelen...

PiL, Dompa, Stigsdotter och alla andra veteraner, ha det fint. Ni andra också så klart!

Tack Berra! Brukar läsa din tråd och gillar dina underfundiga betraktelser ;-D
kram /trollis

Stigsdotter, när jag läser din "sorgbeskrivning" så slår det mig att det är lite som i Ronja rövardotter, när Skalle-Per dör och Mattis blir förtvivlad..
Du har rätt i att ingen av oss, kan hantera någon annans sorg..

Det enda vi kan göra, är att finnas där.. Och för många människor, så gör det SÅ ont,(speciellt om man är van att ha alla "lösningar" till hands) att man backar..

Kanske måste vi också bli mer öppna och precisa i vår kommunikation om VAD vi vill ha för typ av stöd/reaktioner från våra närmaste.. Ingen av oss är ju tankeläsare..?!

Ibland, är det bästa att inte göra något alls,utan sas "jobba med händerna på ryggen" trots det svåra man ser..DET duger ibland riktigt långt!

Jag tror att det hänger ihop med vår självbild.. Och den kan bara vi själva jobba med. Vi kan få feedback, input etc, men det är ju bara vi som vet hur arbetet fortskrider inuti..
Det är vi som väljer våra tankar om oss!

kram /trollis

:))

Glad att du bryr dig.
Blir riktigt glad!
/A

som varit... såg tipset på Carina Bångs blogg just nu.
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/om-sex-och-kaerleksmissb…

Det verkar som om även detta missbruk börjar lyftas fram vilket förhoppningsvis leder till att det blir mindre skambelagt och därmed lättare att söka hjälp.

Kram! / mt

En liten fundering bara och snälla ta det här rätt. Om jag förstått saken rätt så tar du något SSRI-preparat just nu? Vad jag funderar på är om du (du ska inte svara, bara skänk det en tanke)står på en ganska så låg "underhållsdos". OM du gör det undrar jag om du inte borde prata med din läkare och kanske eventuellt höja doseringen under en period. När jag läser det du skriver så känns du helt enkelt kliniskt deprimerad och det är inte det minsta konstigt med alla förändringar du har gjort där kanske varken själ eller hjärna har hunnit med.
Bara en tanke. Kolla upp det med din läkare om du tror att jag kanske har en poäng.
Kramar
Askan
P.S BRA gjort att du tagit ett steg vidare med beroendemottagningen!

En liten check bara, hur går det idag?, känns det bra?
Kram

Klok, vis och så otrilkigt full av liv .
Älskar att läsa det du så väl beskriver.
Du ger hopp, me like!
/A

Första gången jag sitter ner på hela dagen, jobb, jobb, handla, fixa ärenden, laga nya goda smala maten, diska, iväg till träning med sonen, kolla jympapåsar och läxor..... Äntligen får jag vila en stund.

Tänker när jag läser era inlägg att det här stället är jag så glad att jag tillhör.
Vilka härliga vänner jag har fått här.
Peppning och kloka ord, förståelse och tröst.
Det har sagts förr och jag säger det igen, det här är ett livsforum och alla vi som fallit för A tror jag vill ha ut lite, lite mer av livet och oss själva nu när vi är på väg genom detta.

Någon liten filosofisk tanke som kom flygande är att det är kanske meningen att vi ska kämpa oss igenom detta för att vi klarar det och att vi sedan så småningom får ett meningsfullt liv med ett inre lugn och styrka.

Kanske lite flummigt och svårt att förstå mig, men jag är liksom inte färdigtänkt här....

kära vänner, läs på lite och prova det direkt! Man får äta sej mätt på god mat och det är inte svårt alls!Plåga er inte med pulversoppa och svältdiet! Jag gick ner 10 kg på 10 veckor i somras när jag slutade dricka alkohol och började äta enligt LCHF, eller egentligen GI-rivstart var det. Sen gick det så bra så jag ville inte börja med kolhydrater igen. Min enda motion var timslånga promenader några gånger i veckan och simning. Det tog också bort godis-och vinsuget för mej. Nu är jag på -15 kg efter 5 månader men jag har ätit lite mer mörk choklad och nötter. Det får gå lite långsammare. Jag går ner i sakta mak, har kanske 7 kg kvar. Får se vad jag tycker, helt ok redan!
Man behöver inte äta bacon och ägg på mornarna, jag äter varje morron turkisk yoghurt med bär (blåbär eller hallon) och en hemgjort nötblandning. Det finns lättbakat sesambröd om man måste ha bröd. Anna Halldén har bra recept, det finns på appar också.

... helt tvärtom för mig - har en grym aptit nu när jag har funnit nykterheten... har frossat rejält och det har satt sina spår... som det är dags att ta tag i :-)

i citatet från Göran Larsson

"Alla människor behöver någon inför vilken man duger och är tillräcklig,
om inte annat så inför sig själv." skriver Göran Larsson i "Skamfilad".

..."om inte annat så inför sig själv". Det är viktigt tror jag. Åtminstone för mig. Jag tar fasta på att så småningom duga inför mig själv för det är nog där jag har mitt problem. Om jag inte känner att jag duger tycker ingen annan det heller. Jag brukar söka bekräftelse och stöd utifrån men det är bättre att duga inför sig själv. Om man gör det tror jag också att man är stark nog att formulera vad man behöver och också att be om det från andra.

Jag känner igen mig i detta du skriver: "att där jag som mest hade behövt få mitt stöd var det svårast att få det". Så känner jag också i min relation. Kanske har man olika förväntningar på vilket slags stöd man förväntar sig av varandra i olika situationer. Helt säkert är det så. Och att vi kanske inte alltid berättar vilket slags stöd vi behöver. Fast ändå. Bryr man sig om så försöker man. Jag minns när jag betedde mig irrationellt (och helt normalt tror jag) när min mor dött och min man sa till mig där jag satt på mammas köksgolv bland det hemmagjorda julpyntet och grät: "jag kan inte hantera din sorg". Detta var lite tankar som poppade upp här när jag läste...

"vill se ut som jag känner mig". Jag tycker nästan det är äckligt när jag ser mig själv på foton för jag ser så tjock ut, mycket större än vad jag känner mig!

Och visst är det sant: inte är jag snäll mot mig själv när jag unnar mig?? Det är ju tvärtom! Har beställt den där boken som så många verkar tycka är bra: sockerbomben i din hjärna. Den ska kanske ge lite inspiration (eller fungera avskräckande).

usch, den där muffinsen jag tryckte i mig till fikat växer i halsen...

Det där ska jag ta till mig och överväga, det finns nog mycket sanningar i den tankegången.
Jag stämmer in i många av dina påståenden, där har jag en tråd att börja nysta i...

Tack, Berra

Det verkar som att det är fler än jag som mumsat go´saker istället för A och ni är så välkomna att hänga med!
Jag har som sagt gått med i Viktklubb på nätet och genom att skriva in allt jag äter hoppas jag att jag kan sluta äta ner jag ätit det jag ska enligt programmet.

Ett stort problem för mig är att jag helt tappat intresset för matlagning nu när jag inte kan dricka vin under tiden, har dessutom tappat aptiten och tycker att allt ser äckligt ut och bara ätit mackor.

Sedan unnat mig godis och glass på helgerna och allt annat gott därtill.

Har fyra par jeans i garderoben som jag så gärna skulle vilja ha!!

Låt oss peppa varandra i detta oxå. För jag börjar tro att där någonstans i framtiden finns den riktiga jag som är nykter, frisk och som mår bra, jag är på väg, men märker att det jag ser i spegeln inte reflekterar den kvinna jag är och vill vara.

Har alltid varit en mästare på att vara elak mot mig själv och när jag unnar mig allt detta goda så är jag ju inte snäll och unnar mig saker utan jag är taskig mot mig själv som försämrar min hälsa och tar bort glädjen i att vara fin.

Jag kämpar på, det är en lång väg att gå...