skrev Dompa i Dompa!!!

Så vaknar jag här igen. Inte direkt hemma då huset är uthyrt men i svågerns lillstuga. Känner stort vemod. Samma å flyter förbi här som som flöt hos oss. Skön kväll igår med svågerns familj och min lillkille. Även J var med en sväng. Det kändes konstigt men ändå ok. Jag fattar inte hur hon kan leva på en diet av vin -enligt svågern- men ändå se ut som hon gör. I mina ögon är hon fortfarande rasande vacker...på ytan. Idag har vi bokat in en träff...bara vi två. Den fasar jag för.

Vad konstigt livet blev. Att jag ska fasa för en träff med henne som stod mig närmast i över 15 år. Men vi måste prata...om mycket. Bara tanken på att det får mig att vilja svepa ett glas, vilket jag inte kommer att göra. Men jag vet ju att hon kommer ha gjort det. Då kan tänker jag att det är orättvist! Jag är och kommer antagligen förbli en alkie! /R


skrev Dompa i Filosofiska rummet

...men vill verkligen gratulera Frk Bitsk till ett helt år. Jag är väl den som får moppa golvet här i filosofiska, det passar bra. Men jag är ändå ledsen för jag missade partyt! Tänk vad du kan frk! Ett år! Sitter ner en stund efter moppning och funderar på allt som har hänt detta år. Vilken resa för många. Funderar lite över de som "försvann" under resans gång. Känner mig ödmjuk för att jag har fått äran att känna så många. /R


skrev mulletant i Jag dör snart

tankemodell! En riktigt tydlig karta. Tack för den!

Ha en fin dag, lördagskram! / mt


skrev vill.sluta i Maria

Till min "number one".
Hoppas du har det helt fantastiskt?
Att du och gubben firar 10 år är nog jättebra, för egen del var det i slutet på januari 20 års jubileum för mig ocj min livskvinna. Tillsammans, gifta i snart 16 år.

Så med all rätt kan man bli sååååå trött på respektive imellanåt.

Fast det viktiga är att man har en bra kommunikation OCH ATT DEN FUNGERAR.
lite såhär är det ibland:

Vet du vad det är för skillnad mellan en KVINNA och en FISKMÅS?

-Nä?

Den ena skriker och tjattrar flaxar runt och river i

allt, skräpar ner och för ett djävla liv.

Den andra är en fågel..........

Hahaha, kunde inte låta bli, får nog riktiga smockor från höger och vänster nu, med all rätt kanske.
Men jag tycker det är en rätt rolig historia.

Till dagens akteviteter då?
Dras med en jätteförkylning nu, så ingen träning idag.
Tänker på dig och önskar dig allt gott!
Kram/A


skrev vill.sluta i 40 årig mamma, dricker i smyg, har gått för långt! Måste sluta!

Hoppas du har det bra och du njuter av den annalkandes våren?
Tänker på dig imellanåt och önskar dig allt väl.
Kramar om min vän länge.........
/A


skrev vill.sluta i Jag dör snart

Vad ni vill, ni är inne på rätt stig i vart fall.
Den är krokig, slingrig och i bland lerig och skitbrant. Men den leder sakta fram mot målet. Och efter ett tag ansluts det fler stigar som folk går på och det blir vägar..........
Jag tycker ni är på rätt spår.
Snart är våren här med uteserveringar och allt.
En underbar vår med ljus och värme vilket behövs efter denna låååååånga mörka höst/vinter.
/A
P.S. Det går att dricka annat än vin och öl på uteserveringarna också....... D.S.


skrev Mammy Blue i FylleFia

Nu blev jag glad i hela ansiktet!

Finns inget att skämmas för inför oss, vi är ju likadana allihop...
Kram på dej, en hjärtevarm en!
/MB


skrev FylleFia i FylleFia

varje dag tar jag samma beslut. Ingen alkohol idag. Ibland lyckas jag, men inte varje gång. Läser mycket här på forum men skriver inte mer. För jag skäms. Men tack för din omtanke. Och även ni andra som har försökt muntra upp eller styra mig på rätt väg.

Fia


skrev Mammy Blue i FylleFia

jag lyfter upp din tråd så att du känner dej hemma och välkommen när du kommer tillbaka.

Kram!/MB


skrev Mammy Blue i Jag dör snart

var och en kan bygga sin egen dator, men för egen del vill och orkar jag inte krångla till det för mej själv.

Alkoholen har bevisats för både mej och många andra vara ett irreversibelt ekorrhjul med ökande hastighet. Lyckas jag kliva ur hjulet kortvarigt, så blir det ändå samma hastighet som dessutom ökar om jag kliver på igen.

Så hjulet är liksom redan uppfunnet.

Som jag ser det har jag inget val. Jag kan inte fortsätta dricka. Det är slut, förbi, över. För mej har alkoholen de senaste två åren gjort samma nytta som att ideligen dunka huvudet i en cementvägg, det är dumt, onödigt, gör ont och ger bara huvudvärk.

Jag behöver inget att ersätta detta med, jag vill bara sluta. Om jag verkligen HADE haft som hobby att dunka huvudet i väggen hade jag inte haft något behov av att byta ut det. Bara lättnaden över att ha brutit min dåliga vana hade varit belöning nog.

Så ser jag på det, det räcker för mej och jag känner mej lugn och trygg nu. Men det är jag. Alla människor är olika, och det är halva nöjet med livet.

Fredagskram!/MB


skrev kalla i Vägen tillbaka till mig själv

Vad skönt att du låter så trygg i din nykterhet,Kramar Kalla


skrev Stigsdotter i Filosofiska rummet

...missade visst festen, det ser ut som om ni hade det trevligt (mumsar i mig lite rester av saltlakritskakan som jag velat smaka på men den är slut min affär!).

Grattis till ettårsfiraren, det är stort.

P.S. Tanken med det där med "en dag i taget" tror jag är att det för vissa kan vara alldeles för överväldigande jobbigt att tänka "aldrig mer!!" vilket för dem leder till en svårburen sorg. När man är mitt inne i en jobbig period där man verkligen vill dricka och kämpar emot med näbbar och klor, så kan det vara skönt att ta just en dag i taget, eller till och med en timme eller en minut i taget. Man kan säga till sig själv att OK jag vet inte vad som händer imorgon, men IDAG dricker jag ingenting... Sedan rätt vad det är har det gått en tid. Förstår ni hur jag tänker? Men, kan man säga "aldrig mer" till sig själv och känna att det är OK så är ju det självklart toppenbra!

Alla sätt är bra utom de dåliga som morfar brukade säga...

Puss å kram till alla festprissar som inte är "dagen efter" utan ovanligt pigga och fräscha :-)


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

Det kommer jag gärna på! Fast singel väntar jag nog lite med att kalla mig, vi får nog lov att komma lite längre i processen först tror jag. Är inte riktigt säker på att maken fattat att det är dit vi ska... han verkar inte ha pratat med sin syster, tror hon skulle hört av sig då... Nåja, det får lov att vara han som berättar för sin syster och sina föräldrar även om jag ser dem som min familj också och hoppas att de kommer att vara det även fortsättningsvis. Idag kommer farmor och farfar hem med lilltjejen och imorgon kommer maken och stora tjejen - hon verkar ha haft kul i alla fall trots att det inte blev någon skidåkning.

Min ensamvecka har varit underbar faktiskt! Så himla skönt. Har haft några funderingar på att dricka men, och här brister jag ut i lite flum, ni som går på AA förstår: Steg 1-3 - jag har lämnat över och så fort de där tankarna kommer så tänker jag att jag inte behöver fundera på dem därför att min HK tar hand om det här - och då försvinner det. Alltså, helknasigt för en skeptiker som jag egentligen är, men det fungerar!!

Nu går jag och kollar om där är något kul folk (så klart det är!) på NNs fest. Trevlig helg tillönskas alla med kram från mig.


skrev Stigsdotter i Jag dör snart

Det var mycket illustrativt det där, användbart tror jag!

Fast, jag skulle vilja ändra om lite i programmeringen. Genvägarna måste du ju klicka på i alla fall. Kan man tänka sig att programmet heter "må bra" eller dyl. och att man ändrar genvägarna så att genvägen "fest" inte kopplas till mappen må bra/roligt via noden "alkohol" utan via någonting annat? Undermappen må bra/ledsen når man via genvägen "ring en kompis" istället för "ett glas vin".

Det går inte att ta bort men det går att ersätta. Man måste sätta något annat istället annars blir det inget bra!


skrev Mammy Blue i Jag dör snart

kanske det blir lättare att förstå.

Att lära sej cykla är svårt och tar tid. När vi gjort det har hjärnan skapat ett program, "att cykla". Det ligger kvar resten av livet, dolt och skrivskyddat. Allt eftersom man använder programmet så skapas fler och fler genvägar till progtammet, hjärnan vill inte lägga onödig tid på att klicka och skriva i onödan, så genvägar snabbar upp processen.

Är man i Danmark på semester och hyr cykel, så blir det genvägar i mapparna Danmark, Köpenhamn och semester. Plus ett antal andra mappar. Dessa genvägar ligger kvar resten av livet de också. Det enda som kan ta bort programmet "att cykla" och dess genvägar är ett totalt datorhaveri där man blir tvungen att installera om allt.

Om man tröttnar på att cykla finns det nog inget annat att göra än att strunta i genvägarna. Man behöver ju inte klicka på genvägen till "att cykla" bara för att man öppnar mappen Danmark.

Jag har ett stort program som heter "att dricka alkohol". Livet har puttat in massor av genvägar till "att dricka alkohol" i mina minnesmappar. Jag håller på att lära mej att hantera genvägarna så att jag slipper vara orolig för NÄR och VAR de dyker upp nästa gång. Genvägarna finns där, både de och programmet är skrivskyddade, de går inte att ta bort, går inte att ändra. Det är bara att gilla läget.

Där är jag nu, i stället för att frenetiskt försöka deleta programmet och ofelbart råka klicka igång det varje gång, så accepterar jag att det finns där, men jag väljer aktivt att låta bli att klicka på genvägarna...


skrev Mammy Blue i Jag dör snart

Jag vet vad du menar när du skriver att det är jobbigt. Försök slappna av och liksom surfa med de illvilliga vågor som kommer, analysera dina egna tankar, varför tänker jag som jag gör?

Utlösningsmekanismerna är många, häromdagen satt jag på jobbet, slötänkte sådär som man gör ibland, och blev helt plltsligt jättesugen på öl. Lätt förvirrad började jag fundera på vad jag hade tänkt på som utlöst detta sug.

Visade sej vara en tanke om att våren snart borde vara på väg, så snön försvinner snart. Ordet snö gav tankekedjan skidresa och öl, därav suget. En injobbad vana som gav sej till känna alltså, trots att jag inte visste det själv.

Så börja ta ut dina tankar i solljuset och rannsaka dem. Vanor är inte farliga, vi byter/bryter vanor varje dag. Men om man inte förstår VARFÖR man får ett sug, då väcker känslan olust och rädsla.

Styrkekramar till dej, vännen.


skrev lessenfrun i Filosofiska rummet

Ursäkta att jag kom så sent..
Men titta!
Marabou saltlakrits!!
Och chips på golvet... ;)


skrev Fenix i Filosofiska rummet

dig gärna Nynykter, ett år minsann! Men vågar inte dansa med min gipsade arm.
Fenix


skrev santorini i Filosofiska rummet

till ditt år! Bra gjort! Nu är du inte längre NY-nykter utan har en väl inarbetad nykterhet! Jag tänker precis som du, efter ett år slutar jag räkna (i juni först) och en dag i taget är verkligen inget för mej heller. Det är resten av livet som gäller för oss, lämnar ingen öppning för andra beslut. Tur att vi alla kan välja det som passar oss själva.

Ha en fortsatt trevlig ikväll, själv måste jag tänka på morrondan och att dra mej tillbaka. Fira och njut av ditt nya fria liv.


skrev NyMan i Filosofiska rummet

Får man va' me' på festen, ällårr?.. Lovar att inte dansa för vilt eller konstigt, även om jag många gånger förlorar mig i musiken... Kan även bidra med lite Camp Fire-mys med gitarren framåt småtimmarna vid brasan, om det skulle kunna vara nåt? Skicka ett meddelande med djungeltrummorna så kommer jag direkt!/NM


skrev mulletant i Filosofiska rummet

Grattis till ditt år - och resten av ditt liv! Jag vill dansa vilt och fritt... och tända en eld ...


skrev Nynykter i Vägen tillbaka till mig själv

Kan en liten fest i filosofiska rummet locka en nybliven singel. Dompa kommer (tror jag) :-)
Jag firar ett år som nykter.
Kram från syrran


skrev Nynykter i Dompa!!!

Tonåringar är som bebisar. De sover ohemult mycket. Ibland.
J skulle väl hem till flaskan kan man tro...
Kom på fest i filosofiska rummet ikväll! Jag försöker locka dit fästmannen men han har ju liksom lyst med sin frånvaro rätt länge nu.
Kram från frk


skrev Nynykter i Filosofiska rummet

Tjoho! Fest i filosofiska rummet ikväll! Jag bjuder på alkoholfritt bubbel och mycket bra musik. Så nu knuffar vi undan sofforna och dansar. Jag har skaffat Spotify så ni kan välja fritt. Vad vi firar? Min ettårsdag som nykter förstås! Nu kommer jag inte att räkna mer, bara med tacksamhet minnas att 2012 var det år då jag blev nykter. Nu är det resten av livet som gäller (nä, kära AA-vänner, en dag i taget är inget för mig)!

Så vad väntar ni på?