Senaste kommentarerna i forumet

/ mt

ser att du o jag är olycksfåglarna för närvarande. Går irriterande långsamt att skriva med vänster hand o vi ska inte tala om toalettbesök o försök att duscha. Men, som vi optimister säger, det kunde varit värre. Båda armarna eller båda armarna och ena benet, eller båda benen och ..... Ja, nu känns det genast bättre:-)
Fenix

i övre högra hörnet.

Jag är ju en "sucker" för alla djurhistorier. Sen blir det ju även bättre när man kan lära sig ngt. Kanske borde man/jag skaka av sig lite mer? /R

men hittade inget datum?

ser det ut :

http://www.namndemansgarden.se/om-oss/aktuellt/jan-johansen-kommer-till…

trasslade bort sig medan du sov så att du vaknar med livskänsla och livslust!

Jag tror inte ... men utifall att om - när är GiG-träffen där JJ skulle delta? / mt

Åk och bada då!

Väck dom när du kommer hem.
;) o kram..

Vill bara säga hej, vad jag förstår mår du bra, och står stadigt på jorden...
Skönt!
Fortsätt så!!!
Kram!
/k

Hur hanterar du svåra situationer i livet? Läs berättelsen om åsnan i brunnen och se hur hon gjorde!

"Det var en gång en bonde som hade en gammal mulåsna. En dag ramlade åsnan olyckligtvis ner i en tom brunn. Bonden blev ledsen, för han älskade den gamla åsnan. Men efter att noggrant ha undersökt möjligheterna att rädda åsnan ur den femton meter djupa brunnen, förstod han att det skulle bli omöjligt. Hon satt fast nere på botten av brunnen. Trots att han avskydde att behöva göra det, insåg han att det barmhärtigaste han kunde göra var att fylla brunnen med jord och begrava åsnan där hon stod. Det skulle förhoppningsvis bespara henne en del lidande.

Han bad några vänner om hjälp, och tillsammans började de kasta ner ett spadtag jord åt gången.

När den gamla åsnan kände den första jordhögen träffa ryggen blev hon förfärad.

- Varför händer alla dessa hemska saker just mig? Först ramlar jag ner i den här brunnen, och ingen kommer för att hjälpa mig. Nu försöker de glömma mig, genom att begrava mig här. Jag skulle ha förstått att mitt liv skulle sluta på detta ömkansvärda sätt. Aldrig har det hänt något bra i vår familj. Pappa Åsna blev aldrig något att räkna med. Mamma Åsna gick på lugnande medel. Broder Åsna var den fulaste i sitt gäng. Varför måste detta hända?

Men medan åsnan stod där på botten av brunnen och tyckte synd om sig själv, fick hon plötsligt en lysande idé. Istället för att bara stå där och låta jorden begrava henne, skulle hon i alla fall kämpa under sina sista timmar. Hon bestämde att varje gång hon kände jorden träffa ryggen, skulle hon skaka av den och kliva uppåt, skaka av den ock kliva uppåt. Så hon började göra detta. Oavsett hur trött hon var eller hur smärtsamt det var så fortsatte hon oförtrutet att skaka av och kliva uppåt, skaka av och kliva uppåt. Hon tvingade sig själv att vägra ge upp.

Tre timmar senare kunde åsnan triumferande ta klivet över brunnskanten och ställa sig på säker mark igen.

Samma jord som skulle begrava henne, räddade istället hennes liv. Allt tack vare hennes sätt att hantera sin svåra situation."

Berättelsen är hämtad ur "Det är aldrig kört! Samlingsvolym", av Kristina Reftel

Håller helt med Santorini och låt pappa bli sur. Ge dig själv den födelsedags presenten att valet är ditt. Så många grattis till dig// kram Kalla

det trevligt i fjällen! Du har så vettig inställning till allt, det kommer nog att gå bra. Men så jäkla typiskt, "lite champagne kan du väl ta". Som om det nu sen spelade nån roll för andra vad du dricker. Jag brukar tänka också att så länge jag inte hindrar andra från att dricka det dom vill så gör jag som jag vill. Men det är samma med bullar och kakor också, som man ska äta för att inte såra nån. Det gör jag inte heller längre.

Själv föll jag tillbaka i alkoträsket efter 1,5 års nykterhet för några år sen just pga ett glas champagne. Nu är ju du förberedd men jag blev överrumplad och tänkte just som så att vad spelar några klunkar för roll. Jag kände mej ändå trygg men det väckte begäret och tröskeln blev låg för att även ta "ett glas vin" sen. Det gör jag aldrig om för sen tog det inte lång tid innan jag drack i full skala och mer än innan. Så jag vill bestämt avråda dej för det. Stå på dej och ta inga risker med din dyrbara nykterhet! Det blir mer över åt din pappa och andra också om dom vill se det positivt (?). Din pappa kan du inte ändra men väl dej själv.

Gratulerar så mycket på födelsedagen!

meningen har fastnat i min skalle, tyvärr :

"Cause your breathing doesn't mean you're alive"

Min familj bjöd mig i 50-årspresent till Förenade Arabemiraten, och där gör vi allt som vi hinner med.

Hinner inte berätta allt här och nu eftersom vi har ett pressat schema.
Hörs senare

/Berra

Nu har vi varit här i fjällstugan några dagar och den där alko-ångesten jag hade innan vi åkte har släppt. Här är så vackert och jag njuter verkligen av att vara ute i skidbacken med ungarna och mannen. I stället för att dricka vin på kvällarna lägger jag pussel, prova det är hur bra som helst för en sån som jag som tänker och funderar för mycket. Hjärnan töms liksom!!

Till helgen ska min pappa hålla fest för mig eftersom jag fyller 40. Tog mod till mig igår och berättade att jag har slutat dricka alkohol och inte druckit sedan i somras. Han lät väldigt förvånad och besviken och berättade att han hade ju köpt både champagne, vitt vin och baileys. Jag försökte vidare säga att ja, det är ju trevligt men jag ska nog köra hem oxå, men mannen tar säkert en öl till maten. Men fortsätter han, några munnar champagne att skåla i när gästerna kommer - det kan du väl i alla fall ta? Hmm, jag la ner och sa att ja, ja.... Till saken hör att han själv dricker för mycket och det har varit vår (enda?) gemensamma nämnare på somrarna i stugan. Jag kan själv inte fatta att jag nu på allvar och på "riktigt" tänker att vadå, det spelar väl ingen roll om det är champagne eller pommac i glaset när jag skålar med gästerna!! Det är en helt otrolig tanke och när den liksom "kom fram" blev jag så lycklig!! Detta hade ju varit helt omöjligt för mig för ett halvår sedan. Så nu är det några dagar i backen till innan det är dags för kalaset. Jag tänker INTE dricka något bara för att göra pappa glad (hur det nu kan glädja honom?) utan försöka klara mig undan A. Känns som att det blir som en hinderbana. I den bästa av världar hade han bara skippat A för min skull, men det lär ju aldrig hända. Tror att han just nu befinner sig i chock över det jag sa.
Nä, nu är det dags för frukost - vill ju va först i backen!

Nu utgår jag ju att fjärdedelen österut hade sin utgångspunkt i Sverige! Anar jobbresa. /R

att det bara är huvudet som är fullt. Av nya intryck! Ha det bra!

Jag är inte hemma tjejer, utan en fjärdedels jordevarv österut, och jag finns bara med så länge hotellet inte märker att jag även missbrukar deras trådlösa nätverk, haha!
Allting är gott, och jag befinner mig i ett land där alkoholen är förbjuden, så det här är det lite lättare att leva, knappt några frestelser alls, tjejerna i det här landet behöver bara tänka på kajalen, så det blir nog billigt för dem..

Jag återkommer när jag kommer hem igen, därav ingen veckorapport, får se om jag orkar sammanfatta det nästa helg, intrycken är väldigt många och huvudet fullt varje kväll.

Men som sagt, jag återkommer...

/Berra

Du har gjort en analys av oss missbrukare och relationer som känns riktig till 100%. Stämmer så väl in på mej i alla fall. Man går in i sin egen värld och ställer inga krav för man känner sej inte värd att göra det. Sen blir man nykter och stark och börjar kräva saker! Inte lätt att hänga med! Lyckligtvis är min man så glad över min förändring att han går med på mina krav. Att han ska dricka mindre t.ex. Inte bli berusad. Det har tagit månader men nu börjar det gå riktigt bra. En lördag drack han för mycket medan jag var på bio men då hade han bäddat åt sej i gästrummet så han inte skulle störa mej med sitt snarkande. Och jag sa inget om det, allt kan inte bli perfekt på en gång.

Det är så härligt att känna sej stark och frisk och FRI, jag njuter verkligen av det varje dag. Livslust är nog ordet. Du uttryckte det så bra.

Sockersuget försvinner nog med Lchf men ibland ger det sej tillkänna. Ger jag då efter så är det genast tillbaka, jag måste vara väldigt strikt. Tyvärr hade jag en riktig topp/botten i fredags ännu och smällde i mej en massa lakrits. Följden blev förstås ont i magen i flera dagar och huvudvärk. Riktig baksmälla. Nu är jag botad för ganska lång tid fram, känns det som :). Ett litet problem ändå jämfört med alkoholen. Kommer aldrig mer att ge efter för nåt sånt sug, har inte haft nåt på länge heller.

Det känns härligt att det börjar ljusna, allt blir lättare. Ta nya tag du också så är du snart tillbaka här du med!

stort grattis till det liv du lever nu. Var där själv för ett år sedan, och är fast besluten att hamna där igen. Känner igen sockerproblemet, men jag trodde att tappade 17 kg skulle minska det. Hur som, alkoholen är prio1 att bli av med. (Ska jag också bli av med 17 kg är det förstås en förutsättning.)
Solen skiner och en känsla av hopp börjar i alla fall spira.
/Fenix

Den anammar jag då mina knän har en tendens att ge upp då jag är för tung.
Men först får snön smälta.bort....
Tack!
/A

Barnen kommer älska det, ingen uttråkad pappa på morgonen :-) Skickar lite tips från en annan sida så du inte springer ihjäl dig.

Allas vår Triathlet Jonas Colting har skrivit om en bra modell om hur man eskalera löptid som nybörjare.

Enligt detta kan man börja med att sätta av 20 minuter vid tre tillfällen per vecka. Under första veckan så promenerar man 9 minuter och joggar lugnt i 1 minut, går 9 minuter igen och joggar 1 minut. Sedan är passet klart. Detta gör man alltså vid tre tillfällen utspritt över veckan. Andra veckan så går man 8 minuter, joggar 2 minuter, går 8 minuter och joggar 2 minuter. Också detta under tre träningspass. På detta vis låter man löptiden öka från vecka till vecka.

Efter tio veckor springer man alltså 20 minuter 3 gånger i veckan. Om man vill springa längre så kan man framöver istället öka löpsträckan med maximalt 10% per vecka.

Rädslan finns hos alla i början men sak samma som att man inte dricker, folk bryr sig inte :D kramar Kalla

Nu har jag sugit på din idé. Tänkt fram och tillbaka. Ditt förslag om att jag kanske ska börja morgonspringa föll till slut i gord jord. Ska testa. Är lite skrajsen - hur fånigt är inte det - då jag inte har sprungit sedan skolåldern. Skraj för att jag ej ska orka...och ännu pinsammare; Att folk ska se mig och gapskratta. Men jag är redo :-). Tack för den! Tog lite lång tid att processa tanken, men jag är ju inte snabb. Nu ska det dock bli ändring! Ska börja springa några små snabbisar på morgonen...innan mat och dusch.

Kram/R

Inte kul att skiljas för allt blir ett spel och det är som att gå på glastak även för barnen. Klart man ringer om något av barnen skadar sig, men det är sättet man lämnar info på som är avgörande.

Ofta är det så att den som tar första steget till skilsmässan inte riktigt förstår varför den andre är så upprörd och beter sig så konstigt. För man var ju redan klar i huvudet att skilsmässa var den enda riktiga, bara det att man "glömt" att berätta det för den andra personen.
Att han vill få dig ur balans är ju ett sätt att få makten och styra hur det här skall bli.Så var rädd om dig många kramar Kalla