Senaste kommentarerna i forumet

den var häftig, riktigt bra! Tack för tipset.
Fenix

vilken bra artikel !!

http://cafe.se/till-botten-med-spriten/

jag känner igen mig i den jobbiga kampen med alkoholdjävulen. Den förlorar man ju till 99 procent av gångerna, så det bästa är förstås att ge upp så fort den börjar och lägga sig platt. Vi vet ju så väl att det bara slutar på ett sätt om man tillåter sig det första glaset. Jag känner mig så frustrerad nu att jag fick för mig att prova en helg efter åtta månaders nykterhet. Det var i maj och jag har ännu inte kommit in i en riktig nykterhet igen, något jag hoppas ska komma väldigt snart. När jag läser här mår jag så bra, för du och alla andra som är som jag och berättar. Det ger mig hopp igen, och en förvissning om att det finns ett bättre liv utan alkohol som kan påbörjas när som helst. Kanske idag!
Kram,
Fenix

Jag blir ledsen av det du skriver, för jag förstår att du lever i ett kaos eller iallafall har en levnadssituation som inte alls är bra. När man har ett beroende är man tyvärr destinerad att utsätta sin omgivning, främst den närmsta, för stora prövningar och påfrestningar. Det är inte något jag önskar att någon ska behöva genomleva och uthärda, speciellt inte barn.

Jag skapade nog aldrig något riktigt kaos runtom mig, drack mestadels väldigt disciplinerat. Att jag sedan själv insåg att allt hade gått över styr, drog i handbromsen och fattade mitt eget beslut, utan att någon annan sa till mig eller påverkade mig, gjorde att jag kände mig färdig att stå till mitt beslut och försöka att efterleva det. Det är, för mig, helt avgörande att jag har fattat mitt eget beslut: Jag bestämmer om jag VILL dricka och jag bestämmer om jag INTE VILL dricka. Ingen kan hindra mig om jag vill och ingen kan hindra mig om jag inte vill. Jag antar att samma gäller för de flesta och dit får man nog räkna din man också. Det måste vara hans eget beslut att INTE dricka alkohol. Ingen kan bestämma det åt honom, det är det som är det sorgliga.

Jag hoppas att han väldigt snart kommer till den insikten, för annars kommer han med säkerhet att förlora det mesta av det som är hans riktiga liv, alltså inte den i den där låtsasvärlden som skapas i alkoholskimret, utan det riktiga livet i den riktiga världen.

Man måste upp över backkrönet för att se den härliga utsikten, men först måste man ta sig upp ur den djupa grop som man har trampat ner sig i och det är rätt jobbigt i många fall, MEN DET GÅR!

Jag önskar allt det bästa för dig, dina barn (om de finns?) och även din man! Livet kan vara sååå mycket bättre, om man väljer att leva det på riktigt.

Många innerliga björnkrammar från mig och min familj!/NM

Trollis

Du är fantastisk med allt ditt engagemang. Så mycket tid och omtanke du lägger ner på alla här. Du läser och ser och svarar på trådar och du kan inte ana hur mycket det betyder i allfall för mig. Naturligtvis är alla svar och kommentarer lika välkomna men jag märker att du verkligen ger av din tid och till alla. / Kram Lisbet

Hösttrollet tack! Jag hoppas det ska funka!

härlig läsning att du kommit ut från ditt skydd !!

Jag blir underbart glad att du kommit så långt och att du hittat din väg och ser en lösning :-))

Tack för att du skriver och delar med dig Tilde !!

Kramar i massor ♥

Tidigt i augusti gav du mig rådet att öppna upp mig och börja prata.
Nu är det snart november och mycket har förändrats. Jag har börjat prata! Och framför allt att TILLÅTA känslor som sorg o rädsla... visste inte att jag hindrat mig själv från att släppa fram de känslorna. Det skedde succesivt under några år och allt stoppades in och slöts om hårt.
Sakta har jag hittat vägar att börja öppna upp och allt är på god väg. Jag fann vägar som jag tror är bra för mig, de känns "rätt" för det finns en livsglädje som jag känner igen från förr och det finns ett förtroende till mig själv.

Jag tror våra sätt att hitta rätt eller hitta fram dit vi en gång var eller dit vi aldrig var, men vill söka för vi vet det finns. Vägarna dit är alla olika. Du tipsade mig om AA. Jag är övertygad om att det är bra för många men för mig lockade det inte.
Jag har hittat flera olika sätt att bearbeta mina upplevelser och det som varit min livsresa de senare åren. Känner mig så mycket starkare nu.

Ni alla på Forumet är en jättestor del i att jag mår så bra som jag gör.
Vi tipsar i smått och i stora frågor, vi bekräftar varandra... vi blir sedda och vi bryr oss om varandra.
Minns så väl det du skrev om att jag skulle öppna upp mig och jag tyckte det kändes som ett berg att ta sig över. Nu är jag över toppen!
Ha det fint Adde!
Systerlig kram Tilde

Att vi finns tillsammans här på forumet betyder så oerhört mycket för mig. Det blev så klart för mig för en stund sedan då jag skrev i Stigsdotters "konvent-tråd", att ni är så väldigt viktiga i mitt liv. Här skriver jag o läser, tar emot era erfarenheter o ger av mina, funderar runt allt som händer. Och endel är sådant som jag ALDRIG pratar med någon annan om. Visst har jag några riktigt goda vänner som vet det allra mesta om mig men här skriver jag även om det som är omöjligt för mig att prata med dem om... så är det.

Era inlägg värmer ska ni veta.
Idag känns inte jag lika skör.

Om du visste hur mina tårar rinner när jag läser här, åh, vad jag är så fruktasnvärt lycklig för dig och din familjs skull, och samtidigt så jävla avundsjuk att jag inte har ord - tänk om min man hade varit i ditt läge.

Jag hoppas att allt går bra för dig, att du kan motstå alkoholen och att du känner dig lycklig, liksom din familj!

En stor styrkekram

Tänker på hur många som finns i vårt samhälle, som inte tror sig ha problem med alkohol.. Nja, inga riktiga problem kanske, som vi beroende/medberoende har..
Är det så, att polityren är så tjock, att vi inte ser?
Alla de som "dricker normal", hur "normalt" dricker de egentligen..
Eftersom många av oss har lyckats dölja våra vanor (och våra medberoendes) väldigt länge, så misstänker jag att beroendeproblematiken är som ett isberg.. Vi har sas bara skrapat på ytan..
Vi kan nog lugnt sluta vara "avundssjuka" på normaldrickarna, för många av dem har värre problem än vi har. I alla fall för tillfället..
för tänk vad energi, det går åt för att förneka sina problem?
Det är lite som "Kejsarens nya kläder"... Ingen säger öppet, det alla egenligen vet..
Har man pengar och en "ställning" i samhället, så är det lättare att dölja fakta.. Man åker på "semester" utomlands (underförstått, tar in på en privat klinik.) så att man är i skaplig form, för en ny vända..
Man omger sig med "lojala" medarbetare, som täcker upp vid de tillfällen man är "opasslig"..
Man kan i stort sett ha vilka problem som helst, men inte med alkohol... (det verkar som om t.o.m droger anses som ett mindre problem än A.)

Det lustiga är, att vi som är beroende, ofta s e r före alla andra.. Vi märker de "små" tecknen på att allt inte står rätt till, men oftast väljer vi att tiga/ blunda/ inte "lägga oss i"..
Ibland önskar jag att vi vågade mer, trots det obehag det ibland innebär.. Jag önskar att min mans kollegor, pratade med honom, när han luktar "bakfylla" på jobbet eller spiller ur kaffet pga darrningarna..
Jag hade önskat att någon ifrågasatt, att jag klev in på bolaget 5 dagar i veckan.. Någon som frågat: Hur mycket dricker du egentligen?
Fast i "lagomlandet" Sverige, gör vi ju inte så..
I lagomlandet Sverige, vågar ju inte ens doktorn ställa frågan: HUR många glas dricker du, när du dricker "som alla andra"..
För det de frågar (om de frågar) är dricker du alkohol? Och som beroende, svävar man på målet och svarar.. Ja, ungefär som "alla andra"
Att jag blev lite upprörd på den punkten, beror på att en bekant, (som HAR problem) hade ett besök hos någon form av "beroendemottagning" efter en rattfylla. Där hade läkaren tydligen varit lite svävande på målet och lindat in svaren, så personen kom lite triumferande och sa:
Jag är INTE alkoholist.. Möjligen låg jag i riskzonen, men det är inga problem, eftersom jag inte har något "sug".. Jag ska bara ta en vit vecka lite då och då...
Problemet är, att jag misstänker att det kommer att skjutas på dessa "vita veckor" och att "suget" inte var det de egentligen pratade om.. Hen menar att "suget" ska vara sådant att man i princip "börjar" dagen med alkohol..
Att" bara" tycka att "det vore gott med ett glas vin till maten" anser hen inte vara "sug"..
(Jo Tjena!)
Hen lyssnade på den här läkaren, ungefär som "fan läser bibeln".. Tog till sig det som passade och glömde resten.. Sorgligt!
Vi umgås inte längre.. bara hälsar lite artigt när vi möts..
Idag blev det lite hoppiga funderingar..

Ha det bra gó vänner! / trollis

God förmiddag Dompa (och alla andra!)

Vad är det för piller du har kommit över?

PS Vad var det för fel på klassiska Poste Restante-adresser? Jag har helt tappat suget efter att resa sedan internets uppkomst, mitt huvudsyfte med resande har nog alltid varit att vara icke kontaktbar. Världen har helt klart blivit mindre, vilket är av ondo i detta fallet.

Ha, ha.. ÖL, kallas ju för "flytande bröd", så det brukar definitivt inte gå ihop med LCHF..
Vad jag förstått, är olika människor också olika "kolhydrat-känsliga"..
En del av dem kan dricka t.ex. vin och lågkolhydratöl.. Andra inte..
Hos andra, lägger det sig som bommull runt midjan...

Ser att du verkligen är bestämd i dina intensioner..;-D
kram /trollis

Bra kämpat Minime!
Du verkar ha lagt upp en strategi som kommer att funka i det långa loppet!
kram /trollis

Tittar in och ger dig en godmorgon-kram!
Ja, vi drömmer en del, många av oss.. Kanske är det hjärnans sätt att liksom "komma ifatt" och sortera..?

Så skönt att se att dina inlägg andas mer harmoni än på länge.. ;-D
/trollis/

Vaknade tidigt igen och älskar lugnet vid köksbordet, har tänt nästan tio ljus i olika lyktor och känner ett sådant lugn med kaffekoppen och forumet. Tänk att jag hittade hit och fick kontakt med alla er som hjälper mig, peppar mig och ibland tröstar mig. Tänk att jag har någonstans att göra av alla tankar och alla funderingar.

Drömmer så mycket nu och det blev ju inte bättre av att jag såg Svinalängorna innan jag gick och la mig.... Skönt då att vakna och veta att jag inte behöver vara rädd, varken för gårdagen eller morgondagen. Så länge jag fortsätter hålla mig från vinet så klarar jag mig, för då är jag JAG och inget annat.

Jag började inte räkna dag 1 och slutade tvärt utan det tog tid och många "försök" att dricka normalt, men min resa började när jag loggade in här och bestämde mig för att jag ville ändra mig. Ta hand om dig!
Sommar

Nej, det är svårt, för att inte säga omöjligt. Vi har så olika mycket i bagaget, olika utgångspunkter och utvecklas åt olika håll. Minsta gemensamma nämnaren är ju ett problematiskt förhållande till alkohol. Det skrämmer mej lite att min nykterhet skulle kunna ställa till det i mitt förhållande till min älskade sambo. Han kommer förmodligen fortsätta med sina fredags- och lördagsöl, men han blirju inte dum eller så när han dricker, bara trött, så tills han kommer på bättre tankar får jag väl försöka låtsas som att det regnar, hålla mej ifrån pekpinnar och bara föregå med gott exempel.

Känns så bra när man läser din tråd från början, det har hänt massor! Det känns tillförsikt och ro när man läser nu. Kramar till dej, Tilde!

Visst är glad i min doktor. Hon är bara en "vanlig" husläkare. Ingen psykdoktor...men vi fick verkligen så bra kontakt så när hon föreslog att vi skulle ses igen...var det bara; Yep! Dessutom praktiskt...blir jag sjuk i en "vanlig" fysisk åkomma så finns hon ju där då med.

Barnuppfostran; Usch ja, det är svårt. Men jag försöker se dem mindre som barn och mer som människor. Just det där med konsekvenser...funkar nu när de är i åldern "tänka själv". I stora killens fall tror jag att det är hormonerna som spökar...han är ju snart man. Snart 14...i vissa kulturer är han giftasvuxen ;-), medans här i väst blir han behandlad som ett småbarn. Tufft! Ha en skön dag...Trollis och resten av de "Tilltufsades skara". /R

PS: Det har skett ngt underligt i samtiden. När jag var 16 år (44 snart) så reste jag runt i Europa själv, eller med jämnårig flickvän. Inte en chans att min grabb skulle fixa det utan att ringa, sms:a., maila hem om pengar och det ena med det tredje varje dag. Dessutom skulle väll flickvännen blogga hela resan. De kan så mycket...men bara på pappret liksom. Hur kunde vi låta det bli så? Söndercurlade? DS

Du skriver väldigt vackert Tilde. Både om skörhet och att finna sin "egen väg" till att förändra sitt drickande. Just den där egna vägen tror jag är livsviktig för att en förändring verkligen ska kunna ske. Att inte hoppa på första bästa "tåg". Att inte titta på X som det går så bra för...och sedan bygga på ångest, ledsamhet, skam och varför-kan-inte-jag-känslan. Stark är du som vågar "tänka själv" (lånat från Trollis). Att våga vara skör.Kram/R

Rullskidor (farligt?)funkar nog lika bra som åsna. Skönt att du har bestämt dig för att inte lämna oss! Saknat dina lite smått bisarra uttryck. Kör du på din gräddvita linje...den lite mörkare har ju en tendens att kunna bränna ut oss. Speciellt i samband med för mkt arbete, resor och möten. En del av oss har lite halvfarliga jobb. Halvfarliga för oss som inte riktigt fixar alkoholen till hundra. Själv har en finsk kollega ( är i Finland just nu ) bjudit in mig på en äkta finsk sauna ikväll. Äkta finsk...låter bra...varmt och vått och Kosken kanske ;-). Skippar det sista...men karln vet att jag är alkis. Var tvungen att berätta...annars kommer du inte långt i nykterheten här i "de tusen flaskornas land". Ha det! /R

Haft en hektisk tid, resor Möten och åter massor med arbete! Gräddvit nja kanske lite åt det mörkare hållet.
Jag har inte lämnat er ni finns i mina tankar dagligen!
Nu har det lugnat ner sig lite, så nu ska jag hoppa upp på inte åsnan kanske men rullskidorna ska fram och gymkortet är fulltankat! "så nu är det bara o åk"
Kommer att ta mig tid att läsa många av inläggen på forumet. Och hänga med i trådarna …

// Paron// ;)

Vad glad jag blir av att läsa att du lever ett alkoholfritt liv, för din skull!
Jag har inte läsa hela din tråd, och kanske har du skrivit om hur det går med vänner och vane-aktiviteter, men hur går det?
Jag läste att du har barn, men har du sambo/fru också? Hur tar hon detta?

En varm, uppmuntrande kram från någon som önskar att henne make tog detta steg.

Jag måste nog läsa den, känns som jag fastnat i godisfällan igen.
Minns att jag blev pigg när jag drack alkohol, kunde inte fatta varför andra blev så trötta.

Därför att det är så droger funkar :-) Så enkelt och så svårt. Alkoholproblem är såklart komplexa, kan nog bero på många faktorer. Själv trillade poletten ner när jag läste Sockerbomben, jag fattar vad både socker och alkohol gör med min hjärna. Jag är helt chanslös så fort jag påbörjar mitt intag av det ena eller andra. Jag fattar varför jag kan sitta och dricka glas efter glas medan andra somnar, varför det verkar helt omöjligt att sluta. Varför andra blir lugna medan jag blir speedad. Jag är överkänslig, min hjärna älskar kickar i alla dess former, och jag får bara vara vaksam. Kanske är det så för dig också?

Varför dom runtomkring inte gör något...vet inte, skitdumt. Man kan ju reagera, men då riskerar man att stöta sig och det vill man inte. Och så är det ju en massa skam inblandat... Akta dig för att klandra dig själv, det är inte du som kan göra någon nykter. Det jobbet får man göra själv. Och vill man inte går det inte. Lite grubbleri är nog bra, men var inte för hård mot dig själv. Du gör så gott du kan.