Senaste kommentarerna i forumet

Jag att gå ensam till rådgivningen är väl bra. För jag känner verkligen att jag behöver en struktur i mitt tänk. Jag vet inte vad jag vill, måste jag veta det innan jag går dit med honom undrar jag, eller ska vi komma på det tillsammans? En f.d. arbetskamrat gick på familjerådgivning ensam de första gångerna då hennes man inte ville med, det var bra sa hon. Jag känner att jag måste göra något, står och stampar!!!

Vi har ett gäst/linneskåpsrum som jag skulle kunna flytta in i, fast då skulle barnen bli ledsna för de vill ha varsitt rum och "står i kö" till det rummet (suck ännu en grej som måste ordnas med...)

Absolut, tack, ska vi köpa ny säng får det bli två. I helgen pratade vi sängar och svärisarna berättade att de hade en varsin (för hon ville ha en bredare och mjukare). Det är ju såklart så man gör, så tar jag min säng och flyttar om det blir aktuellt.

Kram på er alla!

...att devisen "det är inte hur man har det utan hur man tar det" är väldigt bra. Försöker leva lite mer efter den faktiskt, samt att vara här och nu. Här och nu är det enda vi kan påverka eller hur? Det som skett går inte att göra ogjort och framtiden vet vi ingenting om.

Jag är nog en sådan som gärna ser att glaset är halvtomt istället för halvfullt. Att solen skiner idag men säkert inte i morgon... för mig handlar det tror jag om att kunna förutsäga och parera. Om jag är beredd på att det regnar imorgon kan jag ta paraplyet med mig. Ett typexempel på detta är när min mor låg för döden och jag tänkte att nu måste jag komma på allt jag vill säga till henne, allt jag vill fråga, för sen kommer det ju vara för sent.

Nu halkade jag bort lite från din frågeställning "vill vi vara lyckliga eller vill vi få rätt?". Eller inte kanske, jag tog den kanske bara lite längre? Det är inte, i mitt fall i alla fall, så enkelt som att jag vill få rätt till varje pris, även om det ju såklart ofta ligger ett litet "vad var det jag sa" i mitt tänk.

Kanske bottnar detta i en rädsla för att inte kunna, inte få vara lycklig? Att inte tillåta sig att vara lycklig här och nu (därför att man är rädd att det skall försvinna?) Säkert bottnar det också i ett kontrollbehov, jag måste veta, jag vet att glaset kommer att bli tomt så småningom och det skrämmer mig! Eller nåt.

Hmm... nu känner jag att det vore skoj att sitta nånstans och diskutera de här sakerna, det blir så småttigt och stympat när man skriver!!! Tankeväckande i alla fall , Trollis!

Är glaset halvfullt eller är det halvtomt?
Det handlar inte så mycket om vad som finns i glaset, alkohol eller alkoholfritt...
Snarare vår inställning till saker och ting.. Och till själva livet, med alla dess "omständigheter"..

Som alkoholist, väljer man ju först och främst att koncentrera sig på "innehållet" och ibland, än mer som "nykter" alkoholist..

Precis som andra nyfrälsta, kan man bli en smula odräglig ;-D

Men det var inte det jag tänkte på i dag, utan vår inställning till saker och ting... Hur vi förhåller oss till det som är livet..

Hur vi väljer, att se på saker som händer, som påverkar oss, ur ett antingen negativt eller positivt perspektiv..
Minns en granne jag hade för 30 år sedan, som gnällde över precis ALLT! Fanns det minsta positiva mening i något, så kunde man ge sig katten på att hon hittade n å g o n t i n g som var negativt, som överskuggade det hela ( eller som man sa förr, la smolk i glädjebägaren)
Idag inser jag, att DET förmodligen hade med hennes uppväxt och uppfostran att göra.. Konstaterade man att det var ett härligt soligt väder, när man råkades, Solen lyser..
Så kontrade hon i regel med ett: Ja, NU ja....(.. men vänta bara.. imorn blir det regn..)
Ibland blir vårt "tänk" en självuppfyllande profetia.. Som en god vän till mig sa:
Om du tror att du klarar det, så kommer du att lyckas! Om du tror att du kommer att misslyckas, så kommer du att få rätt..

Frågan blir, vill vi vara lyckliga eller vill vi till varje pris få rätt?

Grattis, du har kommit en bit på väg!
Bra att du skriver, för ibland sviktar motivationen och den lille mannen med klövar horn och svns som sitter på axeln, försöker ta över med ett: "Bara ett l i t e t glas.. Du har ju varit nykter så länge nu...

Härligt att se, att du lyckats se alla positiva fördelar med att vara nykter ;-D

kram / trollis

Först, Ha din medicin till hands! Annars kommer du så småningom att uräkta ett återfall med att du mådde dåligt..
Och det "dåliga måendet" kommer sig av det beslut som du har placerat framför dig..
Du kan ju antingen beluta dig för att inte ta ett beslut nu, eller göra slag i saken..
Varför inte prata med en familjerådgivare..?

Jag gick dit ensam, för min egen skull, när jag var på väg att skiljas förra gången!
Det var oerhört skönt (fast tufft) att få hjälp med "strukturen" i sitt "tänk".
Beslutet, fick jag givetvis ta själv..

Ett första beslut (som fungerade i vårt fall, eftersom vi hade plats, då den störste flyttat ut) var att ha separata sovrum.
Det innebar också separata sängar..

Kanske ska ni köpa två sängar och ställa bredvid varandra? Det finns ju inget som säger att ni måste ha en jätte-dubbel-säng?
Då är det också lättare att få en säng som är individuellt anpassad till var och en (och där kan du lugnt fundera vidare över HUR du vill ha det i ditt liv ;-) )
kram / trollis

Skäms inte för ursäkter.. Det är många av oss, som inte ställer oss och skriker ut att vi är alkoholister..
Dessutom, så tycker jag inte att andra har med att göra, om man inte dricker, lika lite som de har att göra med vad man äter eller ej..

Däremot är det bra, att du har en plan B till hands. Att du redan i förväg har tänkt på vad du ska svara, om frågorna dyker upp.. Det ger DIG en inre säkerhet! Och det gör att det är lättare att stå emot.

Många av oss har "standardfraser" att ta till. Ibland räcker det med ett enkelt: Nej, jag dricker inte vin idag..
Ibland, lägger folk inte ens märke till att man inte dricker alkohol, de är så upptagna med att stjälpa i sig själva:-D

Där mötte jag en gång en lite märklig reaktion efter en blöt fest, där jag för omväxling skull varit nykter.
En av deltagarna reagerade på att jag satte mig i bilen och körde hem. När h*n fick klart för sig att jag inte druckit en droppe alkohol sa h*n: F-N, vad fult, du kunde väl ha talat om att du var nykter...
(jag trodde att h*n tänkt tigga skjuts, vilket jag inte var pigg på..) Jo, h*n tyckte att det var pinsamt, med någon som var just nykter, när alla andra var knöfulla och "gjorde bort sig"..
H*n trodde att jag på något sätt "spionerade" och skulle dra upp pinsamheterna efteråt.. (vilket jag givetvis inte gjorde. Och det var inte tanken heller)

Det säger en del om, att folk egentligen innerst inne v e t hur de beter sig..(de vill inte bli "påkomna". Och de projicerar gärna över sina dumheter på någon annan)

Stort Lycka Till och stå på dig!/ trollis

Du kommer att fixa den där sammankomsten! Tänk 'dagen efter', vad skönt det kommer att bli att vakna upp och inte ha ett dugg 'ont i håret', ingen seghet i kroppen, bara en ny härlig dag att se fram emot! Ta en promenad, innan de andra vaknat upp ur sina vin ångor, en frisk, härlig promenad. Komma hem, fixa en brunch. Köp hem och ladda med allt det du älskar att äta! Kanske en 'Full English Breakfast'? Inte vet jag vad du gillar, men ladda kylen och ha det att se fram emot. Det är Du värd. Kram.

Visst är det underbart Dompa! lägger sig som bommul runt midjan :-) Brukar säga till gubben, att han ska vara glad, han får ju ÄNNU mer att tycka om *skratt*/ T

Härlig bild, sommar! Kan riktigt se hur ungarna lassar in spaghetti.. ;-D
Ville bara påminna dig om H A L T! (finns versionen SALT oxå..)S = Stressad!
Eller så får du byta ut T som i trött, mot "tokstressad"....

Det är vid sådana tillfällen, man gärna faller tillbaks i gamla vanor som sas sitter i ryggmärgen (som vår gamla vana att "lugna ner sig" med alkohol..)

Kanske kandu använda dina nya blivande flingsaltskålar, som en liten påminnelse till dig själv? De blir ju lite av "livets salt" som motverkar "stress" ;-D

kram / trollis

Ha en Underbar dag! Nu ska jag jobba...har nog ätit ett kilo till frukost! Älskar hotellfrukostar ;-). Hmmm...den är ny. Förut var jag alltid lite bakis...räckte med kaffe, juice och värktablett! /R

Jag tycker också att snäckor och stenar är fint.. men sandkornsräknande..? Där tycker vi olika..;-D
Fast det kanske finns stunder i livet, då vi sysselsätter oss med precis vad som helst, för att slippa göra något annat..?

Skönt att se att det går bra för dig i Tyskland, Dompa.
Kanske är jag lite ovanlig, som "mamma", för jag har aldrig haft behovet att ha mina ongar "klistrade" intill mig..;-)

Ha en fortsatt Underbar dag! / kram trollis

Antidepressiva tbl är en långtidsbehandling, oftast slutar man för tidigt. Känner du att du håller på att falla in i deppighet igen så tveka inte, bättre att börja tidigt innan du hunnit bli mer deprimerad.
Det höjer din serotoninhalt, värre än så är det inte, varför må sämre än vad man behöver?
Jag har ätit SSRI tbl i flera år, sista året har jag ätit halv dos, som en underhållningdos, funkar jättebra, varför sluta?
Visst ska man ha betänkligheter med vissa mediciner, men det här är ingen sådan medicin.
Kram!

Fan, vad bright du är PP. Lyckas sätta ord på det mesta. Det är ju även det jag gör på mornarna...innan ongar vaknat. Kaffe och Forum; MIN oas av egentid...när jag "odlar min harmoni". Den tiden är livsviktig. Skönt att vi har den. Snyggt jobbat med sockret (- två kg). Är fortfarande tveksam till kaffestoppet men det beror ju på att jag själv är en addict i förnekelse ;-).

Hej sundown! Härligt att höra att du gillade din första nyktra helg. Santorini skriver sant: Det blir bättre och bättre... Efter ett tag blir man trygg i nykterheten. Vad jag menar är att man blir trygg med beslutet. Trygg i nykterheten var dumt... Jag är medveten om att mitt välmående aldrig är mer än ett glas ifrån total melt down. /R

Taskig och bitter! Det var tanken som kom upp när du citerade din kollega; "nej, jag skulle ALDRIG kunna åka ifrån mina ungar sådär...". Kanske är hon en av dem som är hänvisad till att traggla på i slask och mörker pga. omständigheter. Jag tror nämligen att det var en kvinna som sa de där bevingade orden. Män tycks inte tänka så. Vilket INTE innebär att vi älskar de små liven mindre. Jag lämnar mina titt som tätt, de tycks klara sig, jag är inte oumbärlig. Även mitt pappahjärta klarar av avståndet utan att gå i tusen bitar.

Sängen? Den du var djävligt svår. Din rygg behöver en ny säng...men din själ kanske behöver ett nytt ställe att sova på? Säg att du är bra i ryggen och om ny säng ska inhandlas så är det hans beslut och hans kassa som gäller! Lite fult...men jag tycker att jag var smart där. Visar det sig senare att du trivs i den nya sängen så kan du ju alltid bjuda på nya lakan ;-).

Tabletterna? Jag tycker du ska hämta ut dem...sen kan du bestämma dig. Äta eller spara i ett skåp. Det är ju inte som att ha en vinare undangömd ngnstans för "Just in case".

Yep, lite sugen på en under cover på kvinnokonventet...jag tyckte faktiskt ämnena var intressanta. Men...jag får väl se om de ordnar ngt liknande för bara män här i F. Skulle inte tro det!

Inte heller jag har känt sug den senaste tiden...trots ensamtid i Tyskland. Man skulle kunnat tro att jag skulle få kämpa som i Kina. Men icke sa Nicke. Antagligen för att i T kunde jag ta promenader och göra annat på kvällen. Även jag shoppade lite...så vi tycks dela åtminstone två laster ;-)

Trollis är en mkt smart kvinna, men hon har faktiskt fel; Det ÄR underskattat att räkna sandkorn! Jag tycker dessutom om att - vågar knappt skriva det - plocka snäckor! Sten är också fint! Yep!

Kram och så! /R

Love you girlie......ääääää
/A

Skönt att läsa det ni skriver. Jag har svårt att erkänna för andra mitt val. Problem uppstår ju såklart jag som ej brukar banga för fest/samkväm med vin. Nu håller jag mig undan svarar flyktigt. Det känns falskt men kan eller är inte redo att sägs till alla än vad jag genomgår. Mot en till helg utan alkohol är det iallafall. Med mer prövningar då den innehåller egentligen planerat umgänge med vin. Umgänget ska
Bli av bara frågan vad "ursäkten" blir för att jag ej dricker.. Det får jag klura på när jag fegar ut och ej vill blotta mig för just de som jag ska umgås med i helgen.

Tack Trollis för uppmuntrande ord! Ser det hela framför mig när du kommer in med löv och barr i håret! Den bilden ska jag försöka ha kvar framför näthinnan i morgon.

Är tokstressigt och lite tungt på jobbet och kände mig arg och frustrerad på väg hem. Men när jag kom hem hade båda sönerna kompisar hemma och jag fixade ett stort lass spagetti och köttbullar till dom. Så satt vi där och åt och stjälpte i oss mjölk med en tänd lykta i fönstret, så himla mysigt och snacka om vardagsglädje!

Är på väg till keramikverkstan och det ska bli så skönt att bara släppa allt jobb-tänk och stå där och fixa med mina små försök till ljuslyktor och flingsalt-skålar.

det låter bra, att det blir bättre och bättre! :) Ja, det var en frihetskänsla att vara nykter en helg. Jag kunde ta bilen på fredagskvällen, jag orkade åka iväg och göra saker dagen efter, osv. jag var pigg och närvarande!

för något år sedan så slutade jag helt med att kolla på film när jag har druckit. dagen efter så kände man bara för att se om den igen eftersom man missade så mycket.

Det är precis som jag haft det också. Plus att jag även druckit bort vardagskvällar. Helt otroligt nu när man ser tillbaka. Och du sundown, om du bara haft en helg nu så kan jag berätta att det blir bara bättre och bättre när man lyckas lägga fler nykta helger till listan. Man har så mycket fler valmöjligheter och upplever allting med öppna sinnen. Hur många filmer har jag inte försökt se förut och somnat mitt i? Du låter så positiv, härligt!

"Så när helgen led mot sitt slut började ångesten inför den kommande veckan. Ångest över att inte ha passat på och gjort något jag verkligen vill, ångest över att måndagen knackade på dörren, ångest över att inte komma loss och utvecklas. Start - stopp - start - stopp, vecka ut och vecka in. "

"Nu tittade jag inte på fotboll...men helgerna bara gick. Utan att jag hade "hunnit" göra ngt av det man ville. När måndagen kom så var jag så tom; "Är det inte mer än så här?"."

personligapersson och dompa, fy vad bra skrivet! _exakt_ så har jag gått runt och känt i ett par år! Förra helgen var min första frivilliga nyktra helg på säkert 12 år. Och det var första gången på många år som jag kände att helgen gav mig någonting! Det var en otrolig känsla. Borta var meningslöshetskänslorna efter helgen, känslan av att stå still och stampa medan tiden går. Ser fram emot den här kommande helgen då jag återigen ska vara spiknykter! Och för första gången någonsin har jag tänkt att köpa alkoholfri öl till mig själv när gästerna kommer på lördagen. Min fru kommer att tappa hakan ...

är vad det handlar om för mig också, att få harmonin i mig att få fäste. Jag har kännt det där lyckoruset som du beskrev tidigare. För mig var det längesen sist, men när det väl infann sig nu i veckan så var det som en varm våg som tog över min kropp... och jag fick kraft.

I våras beskrev du så bra hur vi är våra egna värsta domare och varför vi använder en annan regelbok för oss själva än för människor i vår omgivning. Det har jag sugit på en stund nu och tycker det är något jag ska ta med mig. Jag tror jag haft det med mig hela livet, att vara min egen strängaste pekfinger-översyster. Det är slut med det nu, under sensommaren övergav jag henne med pekfingret succesivt... In med nytt och att vara god mot sig själv, stärker.

Bra, så bra Personlige Persson att du har dina tågresor av egentid och så kan du ju skriva lite här då också :)
Det ger mig styrka ska du veta att läsa dina inlägg.

Ha det fortsatt gott!
Tilde

Konflikt - pseudokonflikt...?!
Jag minns också tillfällen, när jag i mitt tidigare förhållande tvekade, gick som katten runt het gröt, för att jag inte kunde bestämma mig..
Ofta fanns en lämplig pseudokonflikt att lägga energin på.. hmm..

Istället för uppbrott eller ej, kunde det gälla nya tapeter, eller tumlaren krånglar, eller ska vi ha en ny TV?

DÅ, tog jag nog varje chans att liksom gömma mig bakom de "oviktiga" besluten, för att slippa titta på mina inre, viktiga beslut..
Och hade jag tagit ett av de "oviktiga" besluten och investerat i något nytt till hemmet, så var det ju inte läge att bryta upp..

Jag väntade alltid på "rätt tillfälle" (som givetvis aldrig uppenbarade sig)
Och som egentligen bestod i att jag ville slippa välja själv.. Bara "någon annan" tog beslutet, trodde jag att det skulle vara lättare..
Det blev det inte..
Kanske inte gjort det lättare för dig att välja, Stigsdotter, men jag tänker på dig! Du är inte ensam om att vela...

Ha en smaklig måltid och en nykter dag! Kram /trollis
ps Det ÄR överskattat att räkna sandkorn ;-D

Jag ska gå på det där konventet i Stockholm den 27/10, det ska bli spännande och lite läskigt, tänk om jag ser någon jag känner??? Fast då får jag nog också träffa min sponsormadam som jag bara träffat via e-post och skype!

Och ett P.S. till:
Jag har faktiskt inte det allra minstaste sug efter alkohol! Just nu i alla fall. Det kommer lite då och då, men det är hanterbart. Jag är mycket förvånad själv faktiskt!

Puss & kram till alla kämpar, det är så otroligt fräscht att inte ha alkoholgiftet i sitt system!!!

Ja ibland är det lite gnäll-gnöligt här i mina tankar. Jag har fått lära mig av min sponsormadam att självömkan och harm är något som vi med den här allergin inte har råd att kosta på oss - då riskerar vi att hitta tillbaka till den bedrägliga alkoholen.

Resan var alls inte bortkastad! När jag har gnölat lite om det där sandkornsräknandet här på jobbet har jag fått till svar att "ja men du behövde förmodligen det också!". (Sen förstår jag ju att det inte är särskilt lämpligt att gnälla om sin solsemester när det finns de som inte kommer utanför hembyn utan tragglar på i slask och mörker...)

Att räkna sandkorn är underskattat, och jag kom till en, otroligt korkad, törs knapps skriva den, men ändå - insikt. Nämligen att "om jag tittar ordentligt på sandkornen här så kan jag se vilka färger jag kan förvänta mig att hitta bland stenarna därborta..." Jag såg gröna sandkorn och hittade sedan mycket riktigt gröna stenar. Det var den bästa presenten jag hade med mig hem till barnen - en varsin påse med fina stenar. Ibland är de så rara de små!

En annan insikt var också att åka bort med mig själv, det ska jag göra fler gånger. Egentligen skulle jag vilja åka bort längre, men då skulle jag sakna mina små för mycket... Kände mig som en dålig mamma när en kollega sa att "nej, jag skulle ALDRIG kunna åka ifrån mina ungar sådär..."

Motion och ljus är bra. Jag vet ju det!! Fast nu blir det inte mycket motion alls för det har hänt något med min fot, den gör jätteont, så ont att jag inte ens iddes klättra upp på Vulcano när jag var där! Men jag ska ta mig en promenad i alla fall. Och ägna mig åt en annan av mina laster, nämligen shopping! Nej, så farligt är det inte, bara så pass att jag ibland kan känna mig uppiggad av att låta mig köpa en viss sak. Nu ska jag gå och se om jag kan hitta ett blått nagellack som jag spanat på. Då får jag ljus och lite motion!

Får se hur jag gör med tabletterna, de fanns inte på apoteket igår så de skulle beställa hem dem tills idag. Kanske var det en hint om att jag inte ska äta dem! Man måste ju kunna hantera lite vardagsdepp också, eller hur? Man kan ju inte gå omkring och vara glad jämt!! Men det beror nog på att jag tycker mig stå inför ett livsavgörande beslut som jag måste fatta. Nu börjar sängen hemma att sjunga på sista versen. Jag har tidigare känt att jag får ont i ryggen av den och nu klagar även maken så då kommer ju frågan upp om vi ska köpa ny säng... detta blir en stor sten på mina axlar, har verkligen ingen lust att investera i ny säng om jag sen ska flytta ifrån skrället!? När jag sa att jag hade ont i ryggen av sängen och ville köpa ny madrass åtminstone viftades det bort. När jag kom hem och sa att ryggen mådde bra av Siciliensängen sas det inget. Och bara ett par dagar senare fick han själv ont. DÅ började det diskuteras sänginköp... lite signifikativt för oss känner jag. Och nu har jag visst halkat in i gnällträsket igen - nu ut på lunch!!!

Förresten Dompa, det där med en 2-meters skelande madam förstod jag inte riktigt, tänker du dyka upp under cover??!