Senaste kommentarerna i forumet

med keramikverkstan och drömmarna om sommarhuset. Nu ljusnar det...

Hallå där simms, hur går det idag?

Innan jag slutade så hände det att maken krävde några nyktra kvällar i veckan. Då var jag sur, minns att jag tyckte att livet var pest, fanns absolut ingenting att göra och jag gick och la mig jättetidigt så det skulle bli ny dag. Maken tyckte jag var jättetråkig och nästa dag fick jag vin och var glad.
Så hemskt!! Jag gjorde så för att straffa honom, en tanke bara...

En hel del tänkvärt, du skriver om.. Känner igen den där "rastlösheten" du skriver om (hos gubben iaf)
Han har såå länge gjort olika saker med en viss promillehalt i kroppen, att han har v ä l d i g t svårt att "bara va´".
Jag har inga problem med att sätta mig med t.ex. en kopp te, i soffan. Förr satt vi där och drack vin..
Numera undviker min gubbe soffan, eftersom han förknippar den med vårt vin-drickar-prat..
På något sätt, känns det som han ändå tycker att det inte är okej, att han sitter och "fyllnar till", medan jag fortfarande är nykter..
Och tyvärr, när han dricker sina öl,( jag har inte förbjudit honom) så nästa smyger han undan..

Kanske är det så, när vinet och ölen fortfarande är "favvo-hobbyn", att man har svårt att hitta på något annat, om man inte dricker (eller själva drickat?)
De dagar han inte dricker något, har han gått och lagt sig tidigt och jag kan riktigt se hur uttråkad han är.. Det är som om han räknar timmar, till han får ta en öl igen..(och så påstår han att han inte har sug *asgarv*)

Jag tror, att man måste tillåta sig att exprimentera med saker att göra, och konstarera att det känns annorlunda! (inte "fel", utan annorlunda)
Visst kan man ligga och lyssna på musik, utan att säga något.. Man måste ju inte prata jämt..
Tänker på att EN av egenskaperna, som fick mig att falla för gubben, var att vi kunde vara TYSTA ihop, utan att det kändes konstigt eller pinsamt!

oj, nu blev det en riktig radda igen..
Kram Vinter, fortsätt må gott! / trollis

.. De där tårarna, har nog till viss del varit en sorts terapi, för jag tror att det är lite mer än bara självömkan som kommer ut..
Jag tror att det är lika mycket en sorg, över att det inte blev som man tänkt..
Vad bra att du har "huset vid havet" som tillflyktsort i tankarna!
Och du är på rätt väg.
Ta ett varmt bad, kryp ner i sängen med datorn eller en god bok!
Det gör inget om du tittar på en "snyftare", för då är det ju inte dig själv du ömkar och jag tror att det finns en hel del gråt som behöver komma ut!
Visste du föresten att det är många som gråter när de är arga?(speciellt kvinnor, som av uppfostran inte "får bli"arga)

Kanske gråter du egentligen lika mycket av ilska över livets orättvisor..?
Strunta i att sätta etikett på tårarna eller att hitta "syndabockar", låt dem rinna, så städar du själen..
kram / trollis

Ja det var ju en djävla resa med killarna :(. Har tokbrådis nu på morgonkvisten. Men vill verkligen önska dig Välkommen i gänget och Välkommen på tåget! Du tycks ha hamnat helt rätt. Hoppas du får sova ut lite nu...i sängen! /R

Att tanken är fri...

Läser din tråd och tänk, vilken skillnad mot tjejen som satt och darrade på tåget! Kram

I dag tänker jag vinna mot fredags-myset. Tänker inte sitta och gråta i självömkan i soffan ikväll.

Slutar tidigt och tänker åka hem och kolla film eller läsa i soffan. Tänker inte laga någon fancy middag utan värma gamla rester. Kanske jag tar datorn med mig i sängen och dricker te och kollar film tills jag somnar. Mannen och yngsta sonen kommer inte vara hemma så jag har hur mycket egen tid som helst då äldste sonen inte hänger så mycket med mamma.

Känns bra att ha en plan och att sticka hål på den där "det ska vara si och så och så himla mysigt och bra på fredagkvällen"-bubblan.

Undrar hur många i detta land som sliter och stressar i veckorna för att sedan dricka för mycket på fredagen?

Hade en helt underbar kväll i går i keramikverkstaden, helt uppslukad av skapandet!
Tänk att jag inte gjort detta tidigare! Är så glad för att jag hittat dit.

I tankarna har jag redan flyttat in i Huset vid havet och byggt mig en egen liten keramikverkstad. Längtar fysiskt tillbaks till Huset vid havet och hade tänkt åka dit på höstlovet, men det var redan uthyrt.
Tur att jag kan åka dit när jag vill i tanken.

Sitter på jobbet,glad riktigt glad och STOLT!
Sovit gott, riktigt gott och längtar hem då man får sova skönt.

det drömde jag att jag gjorde inatt och det var väldigt skönt att vakna! Det var lika obehagligt som om det vore verkligt. Jag har inte kört bil i fyllan men säkert haft promille kvar nån morron, det måste det ju bli om man dricker 1,5 flaska vin per kväll eller hur? Så i mitt förra liv kunde det ha hänt. Det var nog en påminnelse från mitt undermedvetna om hur bra jag har det nu.

Hoppsan, här händer det grejer i tråden när man är borta i ett par dagar. Kul, kul!

kaeru, höst trollet: Visst kan man vara en jobbig jävel, med eller utan alkohol :)

Liten snabb uppdatering innan läggdags. Jag tänker som så att det är lite styltigt med allt till en början, oavsett vad det är (att inte dricka, att hålla på med en ny arbetsuppgift). Så det måste även gälla när relationen/vanorna man haft tillsammans förändras. Därmed har jag bestämt mig för att övning ger färdighet och har planerat in lite spontanitet i våra liv, hur skumt det än känns att göra spontana saker planerat.

Vi har varit ute och ätit en långdragen middag nyktra, och faktum är att vi hittade saker att prata om och hade riktigt kul ihop (!).

Ett par kvällar har jag föreslagit att vi ska ligga i sängen och titta i taket och lyssna på musik, oavsett om vi har något att prata om eller ej (sådant som de senaste åren bara känts naturligt om vi har druckit mängder av vin). Det experimentet ledde till att vi båda drabbades av lite rastlöshetskänslor, liksom "jaha, här ligger vi.. vad gör vi nu då? Borde vi ha sex nu? Vi kan ju inte bara ligga här".

Men jag tror att sådant här kommer att kännas mer och mer naturligt även i nyktert tillstånd om vi, som sagt, övar. Eller så kommer vi på efter ett tag att det är skittråkigt att göra vin-grejer nykter, men det är ett senare problem.

Askan: Funderade över det du skrev, om att även han kanske längtar efter att få leva ut saker (nykter). Och det är nog så att medan jag druckit så är det jag som har styrt och ställt, eller snarare: mitt drickande har styrt och ställt. Mitt drickande har bestämt vad som är kul eller lämpligt för dagen, alla har fått anpassa sig till det - även han. Så mycket för den spontaniteten! Han är nog inte helt van vid att kunna ta plats utefter sin dagsform, sina infall eller behov. Inte så konstigt att han inte tar initiativ, gud vet när initiativ från honom senast välkomnades på allvar från min sida. Och nu är jag plötsligt missnöjd med arrangemanget som jag själv har tvingat in honom i. Stackars man :)

God natt alla!

Klart du ska med, det blir bara bättre! Vi hjälps åt att peppa varandra och det är verkligen, som du redan förstått, ett stort stöd både att skriva och läsa här.

Dompa, visst är det redan på lördag jag åker hem. Tiden går otroligt fort. Men det kanske är lika bra annars kommer jag inte på planet för, oj, vad mycket god mat det finns! Imorgon ska jag till Palermo och gå lös på katakomberna i Cappuccini, marknader och väskaffärer i nämnd ordning.

Kram på're

Saknar dig här, har blivit van att regelbundet få läsa en Kalla uppdatering. Blir lite orolig när det är tyst från dig. Kram!

BRA tycker jag att det börjar skrivas mer och mer. I tidningen Amelia nr. 17 fanns en artikel "På väg att dricka sig till döds" där två personer som skrivit varsin bok om sitt alkoholmissbruk kommer till tals. Det är journalisten Staffan J Thorsell och Camilla Kuylenstierna. Camillas bok har jag visst lånat med mig här på datorn och började läsa den för ett par dagar sedan. STOR igenkänning måste jag få säga, verkar bra.

Hej och tack för fina kommentarer! Har så mycket att göra just nu (bara roliga grejer) så jag har faktiskt inte haft tid att skriva, men jag läser i trådarna varje dag. Uppriktigt intresserad av hur det går för alla som slåss mot vårt spöke, och lite rädd att glömma vem jag är.

Livet rullar på, jag sover dåligt men det är okej, verkar vara ett allmänt problem? Kanske blir så när vi går in i en ny årstid, jag vet inte så noga eftersom det är första gången på hundra år som jag KÄNNER EFTER. Det är första gången som jag är uppriktigt intresserad av hur jag fungerar och mår, inte bara av att kämpa emot och pressa in mig i en mall som inte passar. Nu vet jag att jag blir deppig när jag PMS:ar, och då är det ju inget farligt längre. Jag vet att det går över. Jag vet att jag blir en bitch när jag och pojkvännen ses, trots att jag inte vill, eftersom jag är ledsen över att vi inte kan ses så ofta som jag vill. Och det är okej, jag kan försöka mildra det och säga förlåt, förklara varför jag blir dum-i-huvet-tjafsig när jag egentligen bara vill kramas. Det är så skönt att kartlägga mig själv, sticka hål på alla rädslor. För jag är rädd för att blir deprimerad på riktigt igen, men på det här sättet kan jag se att det är inte farligt att vara lite nere, det är så livet är.

Jag förlåter mig inte för allt och jag accepterar verkligen inte mig själv fullt ut, men jag har kommit en bra bit på väg! Idag blev jag förvånad över hur jag stod upp för mig själv när jag blev kritiserad på ett möte, något som troligtvis gjort mig darrig i knäna tidigare. Det bara kom av sig själv. Jag kan faktiskt säga att jag älskar mitt liv, det är så härligt att kunna säga så. Såklart finns saker jag skulle vilja förändra, men det är inte så bråttom, och det är inte så farligt. Jag vet att det rör på sig. Tänk den dagen jag ärligt kan säga att jag älskar mig själv! Det kommer, det är jag säker på.

Att sluta dricka handlar om en jädra massa saker, en del gemenesamt och annat individuellt. För mig handlar det om respekt, att jag äntligen tar mig själv på allvar. Att jag är värd att inte dricka. Att jag inte ska behöva bedöva eller förstärka något, utan att jag duger precis som jag är. Och att jag inte ignorerar den där rösten längre, den som sa att något var fel. Det är såklart inte så enkelt, men så känns det. Jag kan bli så ledsen, för min egen skull och för andras, när jag tänker på att den känslan försvann någon gång, hur gick det egentligen till?

Nej nu har jag jobbat alldeles för länge, dags att bege sig hemåt och dega ner sig i soffan. Har märkt att jag verkligen överdoserar kolhydrater för tillfället, gärna socker. Har sett många beskriva liknande i trådar och även läst en del om sockerberoende (Tack Adde) och antar att det blir en kamp att ta framöver. Men inte nu. Idag är det läge att pyssla om och vara snäll, man får välja sina strider. Pizza känns som bra torsdagsmat va?

Kram på er!

.

Och jag kan bara säga en sak till er alla!
-Faaan vad ni är duktiga och bra, ni bryr er och kommer med vettiga ideér och förslag.
Ni kommenterar saker och ting från vardagen ochj får livet att bli lite enklare. Lite gladare.
Jag har bestämmt mig nu, idag. Nu skiter vi i det här och ägnar allt vi kan/orkar och klarar av åt familjen!!!!!!
Lever nu rätt bra men det är dessa allergiska reaktioner jag får av alkoholen som gör att jag har konstaterat att jag är allergisk mot skiten.
Måste varit det hela livet.........

DOMPA! Du är bäst, vilken resa du gjort. Och endå har du knappt lämnat stationen.
Jag har just börjat kuta på perongen och hoppas kunna hoppa på sista vagnen............

Hej och välkommen!

Var inte orolig, vi kommer att puckla på dig i bästa forum-stil ;-)
Tog en snabbtitt å e tillbaks imorn..
Kunde inte låta bli att önska dig välkommen igen, för jag tror att du har hamnat på precis rätt ställe! / trollis

Du skriver så mycket av det jag inte fått fram. Fick gåshud när jag läste ditt inlägg. Det är precis vad jag behöver nu. Känns som att du tror på mig och finns därute någonstans. Blev glad och ser fram emot att göra något jag vet "är jag" i kväll. Tacksam för att jag sökte mig till forumet.

i det du beskriver Sommar. Det här med att allt du gjorde tidigare är FÖRE och att du försöker bilda ett nytt EFTER. Jag är också där du är nu. Jag börjar se var jag anpassade mig förut, ja jag kan se det under flera år tillbaka o kanske delvis lite grann ända sen jag var lite flicka. Mest de senaste åren och det gjorde till sist att precis som Höst trollet skriver det blev som en ketchupeffekt... Det small ordentligt till i mitt liv. Ett avgörande, en händelse som förde med sig förändring, som fick mig att öppna ögonen. Och nu efteråt känner jag att det är ögonen som öppnats för "mig själv". Jag ser mig själv igen och nu vill jag också ha ett EFTER, skapa mig ett nytt och bra EFTER.
Det handlar för mig mycket om att inte förtrycka mig själv tror jag. Jag vill vara JAG, inte prestera o visa upp utan jag vill hitta tillbaka till vad jag tyckte om , vad jag mådde bra av, hur jag ville ha det i mitt liv. Endel blir helt nytt och endel annat hoppas jag hitta tillbaka till.
Det är som med din keramikverkstad, där har du hittat hem tror jag... hitta fler sådana gömmor där du vill vara.

Jag upplever också, nu med mitt uppvaknande :) att människor ändrar liksom skepnad i min närhet. Jag fattar sakta men säkert att det är jag o mitt sätt att se på dem som förändras. De är nog desamma. Men mina ögon har liksom fått nya glasögon :)

Kanske därför tänker jag att många av oss här ser våra relationer i ett annat ljus o ofta med förvåning när vi vaknar upp. Jag tror det är vi som förändras o utvecklas för vi har tagit tag i våra liv o har så mycket vilja. Haft skygglappar förut.

Jag känner själv att jag behöver en massa egentid och GOD egentid, mycket bra saker, vill lära vem jag är o ta fram det som är bra o fatta det jag gillar o vad jag inte tycker om.
Jag tror det är bra att tänka som du skriver ovan "vill jag ha det så här?"
Och jag förstår ditt tänk "vet inte vad som är jag"

Med dessa mina tankar här menar jag inte alls att vi kan frånsäga oss eget ansvar för hur vi beter oss i en relation, med våra barn osv. Men att börja med sig själv att försöka må bra i sig själv är väl ändå en förutsättning för att kunna ha en bra o varm relation till någon annan.

Fortsätt se efter dig själv, vad som gör dig gott o vad som stärker dig att vara den du tycker om o vill vara... Ge dig tid.

Du är under utveckling... tror jag. Nu när du låter tanken tänkas ända ut utan att döva den när det börjar brännas. Det gör ont men det gör gott...

Ok visst lite självömkan finns där... :)
men du behöver också en klapp på kinden och en varm systerkram...
Tilde

Skrattade, när jag läste om kyparen.. Kunde se framför mig hur du trycker ner cannelonin..
Jag hade nog bett honom böja sig ner också (för å komma åt förståndet)
.. För det fick mig att tänka på en gammal historia, om en man som gick runt på torget, stannade vid ett stånd med grönsaker och frågade hur mycket tomaterna kostade
- 600 kronor kilot, svarade handlare.
- Då kan du ta och stoppa upp dem i arschlet!
- Nej, det går inte, där har jag gurka för 3000 spän....

Trevlig vistelse i alla fall önskar trollet!

Och tänk på att TACKSAMHET, är livets stora smörjmedel!
Det kostar så lite, och ger så mycket..
kram trollis

Få timmars sömn men det gör inget, kände att det inte var farligt att ligga och vara vaken. Avslappning, andning, bollade iväg tankarna som jag inte ville ha o det gick bra inatt.
Gick in här en liten stund och läste lite om er och somnade sen.

Bryta gamla mönster med nya vanor o få till nya mönster.

Det som triggar mig till att bli upprörd/förb. i onödan behöver jag hela tiden träna på att identifiera o det går framåt. Det är en del i mitt projekt nu.
Göra sådant som gör mig gott o stärker mig.
Människor som gör mig gott.

Det som har varit är gjort, nuet är fullt möjligt att påverka, välja vägar, framtiden vet jag inget om.

Idag känner jag tacksamhet. Gillar regnet o höstlukten.