Senaste kommentarerna i forumet

Fantastiskt bra, din (tåg)resa har nyss börjat, men du har hunnit långt i ditt tänk kring A.
Ser också vilket engagemang du har och vad du själv stöttar och peppar alla.
Beundransvärt :))

Detta forum ger väldigt mycket men börjar sakna att få träffa likasinnade. Har inte provat AA men du gör mig övertygad, det är möten på måndagar där jag bor har jag sett. Jag går dit på måndag.

Hem vill jag också hälsa dig, du har varit saknad här. Härligt att du haft det bra och att inte A-spöket blev så jobbigt. Hoppas även du har haft möjlighet att få vara i dina tankar.
Kram

Det jag flyktigt hunnit läsa mig till.
Men det känns endå som vi är bästa vänner.......
Nåja, VÄLKOMMEN HEM!
KRAM
/A

Det är maktlöst att supa bort sig.
Men man ÄR inte maktlös. Man har fortfarande makten att stå emot, vissa gör det bättre och enklare än andra.
Men kom hit om det känns tungt.
Kom in i våra ÖPPNA famnar..............
Lillsnuttis DU SKALL ALDRIG BLI MAKTLÖS.
Kram/A

Inte mycket mer att tillägga.
Men du är en super tjej , keep up the good work babe!
kramar/A

Dompa>>
Om jag dricker kaffe regelbundet (två koppar dagligen eller mer) så får jag kraftig ihållande huvudvärk av att hoppa över en dag. Beroendeproblematik skulle man kunna säga. Te har jag aldrig haft problem med. Drack te fram till för några år sedan då det började bli mer och mer kaffe. Men jag är egentligen ingen kaffemänniska.

Jag är tyst mest pga att jag har väldigt mycket just nu. Lite för mycket. Tittar till forumet mest på tåget, men att skriva på vanlig knappmobiltelefon är för jobbigt.

Nykter är jag, och lär så förbli. För så känns det. Mitt liv är idag så mycket bättre än för ett år sedan. De yttre omständigheterna är desamma, det är bara alkoholen som tagits bort. Men forumet måste jag ha. Märker att jag ibland får för mig att det vore en bra idé att ta en öl. Det är det inte...

Följer din resa och blir varm. Dels av den värme du utstrålar, men också genom att lite av Italien verkar läcka igenom forumet rakt ut ur min bildskärm. Italien, ett land jag har kvar på "länder-att-besöka-listan".

I dag var det ett år sedan min pappas fru dog i sviterna av A-missbruk. Tog familjen med mig och besökte graven och pappa min. Känner ingen sorg utan bara stor trötthet och tomhet. Pappa är fast i sitt beroende och jag gör inget åt det. Det som fastnade och som suttit i hela vägen hem och fortfarande gör det är den "spritiga" andedräkten. Undrar oxå varför han inte väntar med att dricka tills vi åkt hem. När säger barnen något? Vem är jag att döma?

Klart alla ska få komma till tals. Jag håller dock med Adde, den här sjukdomen är progressiv, kronisk och dödlig.
Jag är maktlös inför alkoholen och super man bort en kväll, helg, semesterresa osv så är man maktlös anser jag.
Men alla tycker vi olika!

jag sådan otrolig önskan att kunna förmedla hur bra ett liv kan vara utan alkohol !

Hur underbar längtan är efter att få träffa vänner i gemenskapen och frustrationen över att inte kunna formulera och beskriva den förväntan som jag har när jag ivrigt väntar på fredagen så jag kan få sätta mig i bilen och glida iväg.
Att få träffa vänner på kvällen och äta gott, prata och skratta, dessa skratt som är så välgörande.

Att kunna beskriva på ett säljande sätt hur spännande det är att åka till Gården på lördagmorgon, godmorgonkramas med vänner, äta frukost under ännu mer skratt, få vara/kunna deltaga i ett sammanhang där alla är på samma våglängd och med samma erfarenheter, både beroende och medberoende.

Att kunna känna den styrka som vännerna förmedlar till mig och som jag så oförbehållsamt får njuta av, den kärlek och ödmjukhet som präglar denna dag och som jag så gärna vill dela med mig av.

Att få se och höra alla nya som tar sina första stapplande steg i nykterheten och hur de oftast blir helt överväldigade av det som händer under denna intensiva dag. Kunna se tokigheter som görs på helt nykter kaluv och framförallt dessa skratt !! Skratt som är äkta och djupa, utsprungna ur strupar som bara är fuktade med kaffe eller vatten. Kramarna !! Alla dessa underbara krammar ! Äkta fina underbara kramar utan annan avsikt än att förmedla positiva känslor och styrka. Det måste upplevas, det är svårt/omöjligt att beskriva via ett tangentbord.

Men också sorgen och eftertänksamheten när jag åker därifrån. Sorgen över att det är slut och eftertänksamheten över insikten att allt detta jag får uppleva hänger på en enda sak. Eller ja, 2 saker då....

Jag börjar med att slarva med att ta hand om mig själv och....

Jag får inte ta det första glaset.

...kanske inte riktigt är det riviga finska fruntimmer du letar efter men här finns några länkar och lite tips: http://www.aupairforum.se/kategorier/valja-au-pairdestination-och-hitta…

Men visst är det väl ett evigt dilemma att det finns så mycket saker man tycker om att göra men när ska man hinna med dem?? En del verkar kunna späcka sin tid med hur mycket som helst medan jag aldrig har tid, kvällarna är alltid för korta! Hur hann vi dricka så mycket som vi gjorde? Var det kanske också ett sätt att för oss själva dölja det faktum att vi aldrig hann med det vi ville göra - in i dimman bara, där finns ingen ånger eller andra läskiga känslor. Fast nu när jag inte dricker borde jag ju hinna med en massa annat? Ja, livet är knepigt.

Jag sällar mig till dem som hyser beundran för dina resor Dompa - tänk vilken företagsamhet som dyker upp när man inte dricker längre!

Kram & så!

Skönt att höra att allt är väl och att du kunnat njuta av din resa!
hörs!
kram Trollis

Missförstå mig rätt Dompa!( att jag nämnde er killar först, VAR dumt, eftersom vi är både män och kvinnor här på forumet. ) Känn dig inte träffad personligen, för jag anar att du tillhör en helt annan sort *ler*
Jag känner ingen extra skam, som kvinlig alkis.. Det jag tog upp, är hur perspektivet sett ut, från "my point of wue" (kvinna född tidigt 50-tal)
Jag ser att så mycket förändrats och fortfarande håller på att förändras i vårt samhälle..
Och på sätt och vis ÄR det lika synd om männen.. Men varför fördomar överhuvudtaget?
Du tog upp en grej, som jag som är ganska teknisk alltid irriterat mig på hos en del "medsystrar", nämligen deras t o t a l a ointresse av elementär teknik! (kunna byta en propp, kunna byta däck på bilen, kolla oljan, laga en enklare punktering på cykeln, rensa vasken när det blivit stopp..)
Kanske får du och dina medbröder göra som en kille jag hörde talas om..
Som nygift, kom hans fru en morgon och beklagade sig över att badrumskranen läckte..
Han drog ner gylfen, plockade fram "familjelyckan" och pekade på den medan ha sa: Bara för att jag har en så´n här, betyder det inte automatiskt att jag föddes som rörmokare...

Och jag tittar nog lika mycket på MINA EGNA fördomar..
Här får jag ju en bra spegling, för det kan vara saker jag inte tänkt på!
Tack för inkomna bidrag ;-D
Kul att se disskusionen, så fortsätt gärna komma med synpunkter och tankar!
kram på er!/ trolllis

Allt är bra med mig, har slängts rätt in i jobbstressen igen :-/ Känns skönt att vara saknad här på forumet också :-) Jag har haft det bra och stått emot alla alkoholdjävlar även om tillfälle verkligen funnits där på min allting- inklusive vin å sprit, inkluderande resa helt ensammen.

Den enda gången det var lite jobbigt var på bussresa upp i bergen på Lipari där man odlar en särskild druva och gör ett himla gott vin som vi skulle smaka på. Då kändes det lite tråkigt och den lilla bjudande farbrorn såg lite stött ut när jag inte ville prova. Sen var där faktiskt en trevlig kypare på hotellet (Madame Book kallade han mig) som ville bjuda på ett glas av deras finaste vin - kändes lite tråkigt att tacka nej då. Men jag har inte haft något sug.

Kanske för att jag tillät mig röka istället - fasen, NÅGOT måste jag väl få göra, kände jag! Kändes lite busigt på något sätt, efter sena middagen gick jag och satt mig med tända ljus på min lilla altan, en bok och en cigg, lyssnande på alla festande människor uppe på hotellet. Kändes mysigt. Men man är verkligen en beroendeperson, det var över 10 år sedan jag slutade men ganska fort går det att komma in i det: köper ett litet paket och sen är den lille djävulen snabbt där och kommer med diverse argument.

Men, röker gör jag bara på Sicilien bestämde jag mig för och det verkar funka. Har inte varit sugen sedan i lördags när jag tog sista. Det kanske är som med alkoholen: bara man bestämmer sig!

Tyvärr blev det ingen väska! Det var dåligt med lokaltrafik just där jag bodde och jag vart tvungen att passa tider. Min tur till Palermo skulle förutom diverse på karta utprickade sevärdheter, inkludera shopping men tyvärr räckte inte tiden till. Nåja, jag fick se trappan på Teattro Massimo (slutskjutscenen Gudfadern) och katakomberna i Cappuccini (Bockstensmannen: släng dig i väggen!) En makaber dag kan tyckas ;-)

Hoppas ni alla mår bra utan alltför mycket kämpande, ska läsa i kapp så småningom. Varma kramar till er alla!

Här på forumet.
Ni är så kloka och uppiggande.
I löööööve you!
Ni hjälper mig att hits styrka när backen känna brant och så ååååååhhhh lång!
Tack/A

Jag sitter på ett annat tåg redan. Men ju fler vi är tillsammans det kommer bli grymt detta!
/A

skönt att se att forumet lever!
Nu onsdag ochett FRUKTANSVÄRT sug.........
Skulle vara så gott.
Men icke sade Nicke.
Dont leta the force be with you......

blir så glad och varm inombords nu kör vi så det ryker. Jag hejar på dug och dig ja på ALLA!
/A

Ja, du Villervalla. Du verkar känna att du "spelar i en annan serie" än oss andra. Du är bättre, kanske än oss andra losers? Fast du behövs ju. Du kan ju hålla borta vår självömkan genom att provocera oss; vi som har problem, som du inte har..eller? Du har humor och du har intressanta inlägg, sett från ett annat håll. Ibland kan du nog göra människor förolämpade, men du behövs.

All kärlek till dig Villervalla!

Fast om man tänker efter så är det väl egentligen mer synd om er män, eftersom folk inte reagerar lika mycket när ni dricker, än om vi kvinnor dricker? Ni blir ju mer osynliga då? Dessutom har ni ju större krav att "tåla en sup". Kvinnor förväntas dricka vin, och svagare saker. Är man kvinna och dricker whisky som "en man" reagerar folk och man syns. Kanske får vi mer hjälp då?

Jag vet inte, men snett är det.

Jag vill inte vara en sån man. Mina tankar snurrade omkring där när jag var på min misslyckade date. "Känner jag obehag för att det är en kvinna?". Men jag kan ärligt sagt säga NEJ! Jag tror jag fattar lite av den dubbla press som ni utsätts för...givetvis inte allt...då jag INTE är kvinna. Men det ÄR fortfarande skevt i samhället.

Om du och jag raglade omkring på gatan, fulla som svin en vanlig onsdagsförmiddag. Ja, då skulle det vara du som fick alla blickar på dig. "Så tragiskt"...skulle många tänka. Om mig skulle de bara tänka "Ännu ett dj.vla fyllo, varför tar han sig inte samman?".

Så fördomar slår åt båda håll. Varför skulle det inte vara minst lika tragiskt i mitt fall? För att jag har några centimeter mer kött mellan benen? Nej, jag köper inte det! Jag tycker att det är lika trist vem det än händer. Men det är jag det. Givetvis har jag hört kommentarer i mitt liv om fulla fruntimmer. Kommentarer son aldrig hade fällts om en man.

Så mitt hjärta blöder faktiskt extra för den kvinnliga alkoholisten...just för att jag vet att "skammen" blir extra tung att bära. Så tänker jag. Man, född i slutet av 60-talet. /R

Stigsdotter.. Vi har varit lite oroliga, då du lyst med din frånvaro..
måste sluta för idag, men hoppas på en liten lägesrapport :-D
kram trollis

Du är saknad på forumet!
Hoppas att allt är bra..
trollis

allas åsikter är lika värda. Alla är vi olika och det är toppen att många kommer till tals så att många nykomlingar har något att känna igen sig i!

Jag har läst din tråd och en bit av din livresa... Inget ovanligt sätt att bli beroende..
Vi är många som fallit både för självmedicineringen och den "sociala alkoholfällan".
Båda är på sitt sätt lika svåra att ta sig ur.
Den sociala, för att man tror att man är tvungen att motivera sitt "icke alkoholintag" i sammanhang där det flödar av dessa drycker..

Och visst möts man av en viss skepsis, när man går omkring med sitt loka-glas..
Det får mig att fundera på varför man inte erbjuder andra goda trevliga ALKOHOLFRIA alternativ?

Jag börjar faktiskt få en viss förståelse för alla vegetarianer/veganer, som ute på restaurang, möts av någon tråkig sallad, när alla andra får en bit kött/fisk, konstfullt upplagd på fina tallriken..

Varför denna idétorka, när det finns SÅ många ickealkoholister, som också vill vara nyktra av andra anledningar än att de är beroende? Gravida kvinnor, alla som kör bil, som måste upp tidigt dan därpå, som har mediciner som inte går ihop med alkohol eller som helt enkelt inte känner för att dricka alkohol?!

Kanske är det de "festande" som har största problemet egntligen, som inte klarar av att "umgås" med någon som är spik nykter på en fest?

Kanske skvalpar det en tanke i bakhuvudet om hur larvigt skämmig man blir efter några glas...

Kanske måste vi tala om för dem, att de inte blir vare sig mer eller mindre pinsamma, för att VI råkar vara nyktra.. Det enda som händer, är att vi "tröttnar" på fylletugget och går hem tidigare..

För nog är det väl så, i ärlighetens namn, att ingen vågar erkänna, att de egentligen hade ganska tråkigt på den där festen, eftersom ingen ville dansa, ingen orkade lyssna på sentimentaliteterna (som de hört tusen gånger förut) som flödade ur en, innan man vinglade hemåt.. (om man kom så långt..)

Nog är en "festberättelse" ofta lite av "Kejsarens nya kläder"? Alla påstår att de hade SÅÅÅÅ roligt, men ingen minns egentligen vad de gjorde...?

Ha det gott! / trollis