Senaste kommentarerna i forumet

Vad glad jag blir av att höra av dig, har tänkt på dig ofta och undrat hur du har det. Så kul att höra om din sommar, fantastiskt bra gjort!!. Hösten kommer att gå bra, vi tar en dag i taget. Stor kram!

har jag sett det så bra sammanfattat, vårt problem. Jag klipper in det du skrev ovan:
"att det kanske inte är mitt innersta jag utan att det är A som tar över min hjärna, men å andra sidan vad är jag då för vekling som inte kan stå emot? "
Tack, för det var precis vad jag lärde mig för drygt ett halvår sedan: har man arv, miljö och sedan lång praktik av att dricka så är det kört. Det handlar inte ett ögonblick om att vara vekling, det handlar om ren kemi. Fördärvad signalsubstans och skadade kopplingar i hjärnan. Vi är chanslösa, faktiskt chanslösa när det gått över en gräns. Tack för att du satte mig på rätt spår igen. Hade varit nykter i mer än sju månader och i början av juli tog kemin över och drog igång karusellen i hjärnan igen. Nu är det tufft igen, för det är så djävla svårt att komma till ett avbrott igen. Önskar varje kväll och varje morgon att jag ska få må bra och vara nöjd med livet igen. A ser till att kvällarna blir fylleskit och morgonen självförakt och depression igen. Men hur faan kan jag välja det, när jag vet att någon dags kasst mående snabbt förbyts i glädje över att leva igen. Starka saker som pågår i hjärnan som vi inte har kontroll över, det har jag lärt mig. Så nu tänker jag dricka upp det som finns och sedan får min sommarfylla vara slut. Jag är inte ung längre, och sitta och fyllna till varje kväll som jag gjort i minst 20 år är inte längre ett alternativ om jag vill leva bra resten av mitt liv. Snurrar runt rejält i huvet nu, starköl, vin och gin och tonic skvalpar omkring och jag vill aldrig hit igen. Det är inte roligt, mysigt, glädjande eller avslappnande. Det är bara stress för hela min kropp och hjärna att känna mig så här, och varför jag skriver det är för att kunna gå tillbaks och se vad som är sanning när det gäller att dricka.
Från och med i morgon vill jag åter igen vara nykter och möta livet som en sund människa!
Kram till er alla som kämpar,
Fenix

Du har många bra frågor och så tycker jag ofta det är här på forumet, att man skriver en vända först och sedan får man feedback av någon annan med en massa bra frågor som gör att man tänker tankarna ett varv till. Ja, det där med att vara tråkig är nog egentligen oro inför vad andra tänker om mig. Att jag som va så kul och ute och reste, träffade nya människor har blivit tråkig och värst av allt misslyckad. Men egentligen det borde ju inte vara hela världen att inte kunna dricka. Det är väl egentligen inte att misslyckas, jag har ju för sjutton man, barn och jobb. Nu blir jag liksom lite arg på mig själv och tycker att jag borde sluta gnälla och vara nöjd med det jag har och inte göra det här med A så stort och som att det definierar hela jag. Det där låter flummigt, men tanken är ny och jag ska tänka den vidare i morgon. Festandet som sagt, allt det jag gjorde med vännerna innan jag tappade huvudet hade jag absolut kunna gjort nykter.... Vi hade jättekul innan när vi var på skogstur med barnen, men så fort vi kom hem så tog alla en drink och sedan var det kört, minns att jag fyllde på första glaset innan det ens var halvtomt så att det liksom inte skulle räknas.... Det har blivit tydligare och tydligare för varje gång att jag känner jakten på nästa glas redan vid första klunken. Jag är så arg och less på mig själv och kallar mig själv för en idiot om och om igen för att jag tänker så, men hoppas längst in att det kanske inte är mitt innersta jag utan att det är A som tar över min hjärna, men å andra sidan vad är jag då för vekling som inte kan stå emot? Oj vad svamligt detta blir, men det är så många nya tankar som poppar upp under dessa lugna dagar vid havet.

Lätt är det definitivt inte. Dels har man sig själv, det finns ju troligtvis en anledning till varför man dricker som man gör, knutar som måste lösas upp. Och sen har man hela världen runtomkring som dricker i tid och otid, iallafall ser det ut så när man är inne i det själv. Har man inga alkoholproblem kan man nog inte riktigt förstå tyvärr...men han kanske kan förstå att du tycker det är svårt?

Att läsa och sticka fula grytlappar låter jätteskönt tycker jag, det är väl sånt man ska göra på sin semester? Samla kraft och vila. Men är det du själv som tycker att du är tråkig eller någon annan? Eller vad du tror någon annan tycker? Jag tänker också så ibland, tänk om folk tycker jag är trist nu? Sen tänker jag att va fasen, jag är väl ingen jäkla tomteparad heller, vars syfte är att roa andra? Jag är nog lite mer allvarsam nu men det beror ju på att jag grubblar mycket och så får det vara, det lättar nog när jag grubblat klart. Samtidigt tycker pojkvännen att jag är gladare, livsgnistan har liksom vaknat. Vi gör mycket mer nu och jag är mer...närvarande är nog rätt ord.

Det är klart att det blir en slags identitetskris när du ser dig själv som en partyprinsessa som inte längre får festa. Men har du verkligen roligt? Minnesluckor är ju halvkul. Det där som var innan du blev riktigt full, hade du kunnat göra det nykter?

Meckigt att surfa på telefonen, lyckas anmäla inlägg helt oavsiktligt! Hoppas Alkoholhjälpen, vem det nu är, har överseende:-)

Tack för fina kommentarer. Att jag vänder tanken ja...det har nog snarare vänt sig själv, inget jag gör med tankekraft direkt...det liksom blev bättre utan och nu vill jag inte sabba det. Men jag anstränger mig att känna inåt mycket mer nu än innan, det är nog det som hjälper. Är vaksam på vad jag inte mår bra av och hur tankarna går, försöker att inte hänga upp mig på ilskna tankar utan bara släppa. Inte helt enkelt alltid, invanda mönster sitter hårt!

Blir glad av dina rader Persson, vad skönt att du kommit till insikt! Har för mig att du varit nykter ganska länge? Hur går det sen, kan man slappna av eller tänker du som jag på alkohol ofta? Inte som att man vill dricka, men som det där laddade, farliga?

att läsa Santorini! Lite avundsjuk blir jag också, det där var ju planer jag hade inför sommaren. I stället har det blivit den gamla beprövade lösningen och det är inge roligt alls. Men jag känner mig jättemotiverad att sluta igen, och din resa i sommar känns oerhört inspirerande!
/Fenix

I lördags kväll då jag lade mig tänkte jag att om jag vaknar tidigt söndag morgon så smyger jag mig upp och sticker ut med båten och fiskar. Mycket riktigt. Klockan 06:30 samlade jag ihop mina fiskeprylar och gav mig av ut på en spegelblank tjärn med roddbåten. Rodde drag i tre timmar innan jag gav upp och gick upp till stugan igen. Där satt de, de rödögda vapendragarna som supit rätt hårt två kvällar i rad. De hade inte haft samma harmoniska morgonstund som jag. De ville bara hem till stan och lägga sig i sina respektive soffor och lida sig igenom söndagsångesten innan väckarklockan ringde på måndagsmorgonen. Den ångesten saknar jag inte det minsta!

Jag föll för denna formulering:
"Många kan dricka mycket och vara bakfulla och det funkar ändå, det är bara lite bökigt att vara bakis. För mig förstör det allt, hur jag mår, mina relationer, mitt egenvärde."

Det är inte den fulla Persson som är ett problem. Det är den abstinenta, ångestfyllda Persson som inte fungerar. Jag skulle kunna dricka alkohol, men då fick det nog bli dagligen. Annars måste jag avstå helt, vilket jag är fullt nöjd med idag.

hjäper andra genom att "bara" finnas till :-))

Jag tror att jag kan få stöd i detta av min man, men för honom är det så lätt. Det är ju bara att bestämma sig för att sluta liksom. Sedan säger han att jag förvirrar honom men att ena dagen inte dricka något och sitta på forumet hela dagen för att nästa strunta helt i det och dricka till minnesluckor, som här om kvällen när vi skulle träffa kompisar vi inte sett på två månader. Jättekul och så härligt i början med vin och snacks i solen, men jag minns inte hur vi kom i säng och vad vi gjörde på slutet av kvällen. Jag har haft minneslucka i stort sett varje gång jag druckit sista tiden. Har ju även läst lite noggrannare på bipacksedeln på min SSRI medicin och där står att man ej bör dricka alkohol när man tar medicinen. Men det har jag helt bara struntat i. Just nu vet jag liksom inte vem jag är om inte jag är den där partytjejen som alltid är med på vin och mat? Vad ska jag göra då? Nu den här veckan är vi på semester och mannen och jag har en tyst överänskommelse om att inte dricka. Han dricker en folköl om dan, men inget annars. Och utan vin så vill jag liksom bara läsa, sticka fula små grytlappar, titta på tv, gå promenad och sova. Känner mig som en gammal trist kärring, är detta min framtid??

Tack Dompa!
Det stämmer det låter riktigt Fantastiskt:-)

Tänk vilken kraft det finns på denna sidan, i dag blir jag extra stark av Dompa och Santorini som gör att jag är stark i min nykterhet i dag.

Att få följa alla er under med och motgång är min räddning till ett bra liv, så många kramar till er alla där ute//Kalla

Har tänkt så mycket på dig och hur det gick för dig. I dag har du gjort min dag och jag går med mycket lätta steg till jobbet. Många kramar Kalla

Här på forumet skrivs många kloka ord men ibland sticker en och annan mening ut mer än andra.

Det du skrev MissH:

”Men det handlar inte om att inte få dricka nu, det handlar om att få må bra”.

Vad bra formulerat. Istället för att fokusera på att jag inte får dricka så vänd det till tanken att jag mår bra av att inte dricka.

Tack/Leo

Hej gamla och nya. Det är ett bra tag sen jag var in här. Tänkte berätta hur jag har det nu, för er som minns mej, Maria, Kalla m.fl. Om ni läser här.

Jag har haft den stora förmånen att vara ledig hela sommaren, otroligt nog, och bott i stugan på landet. Jag beslöt när jag gick på ledigt i början av juni att göra nånting vettigt av den här sommaren. Min lediga tid. Så jag läste in mej i förväg på LCHF-kost och tvingade ut mej på långa promenader och simning. Bra mat, motion, ingen alkohol.

Nu har snart 9 veckor gått och jag mår bättre än på många år. 9 kg lättare, piggare med betydligt bättre flås och framför allt - nykter. Inte en droppe vin på hela sommaren och inte ens ett sug, förutom första helgen då det flimrade till ett ögonblick att det skulla vara trevligt (jo säkert).
Jag har fått en riktig nystart som jag inte kommer att släppa. Det enda jobbiga är tankarna som ibland kommer på hur det var förut, hur jag kunde dra i mej en hel flaska eller mer en vanlig vardagskväll, all ångest som jag hade. Men jag väljer aktivt att se framåt, inte bakåt. När tankarna kommer motar jag bort dom och njuter av den förändring jag gjort. Jag ser fram emot hösten och vardagen med tillförsikt och nya vanor. Jag önskar lycka till åt er andra som kämpar.

Tänk vilka vändningar livet kan ta och så bra det kan bli om man bara vågar//Kramar Kalla

Steg ett: Nyktra till. Söka hjälp och ta emot den. Detta kommer jag att behöva fortsätta jobba med i antagligen...resten av mitt liv.

Nu är det dags för steg två: Förändra resten i livet som inte kändes helt ok. Så nu är jag snart skild. Nytt jobb, ny bostad, ny omgivning. Snart blir vi med katt...

Vem sa att det inte kunde bli en spännande resa att försöka nyktra till? Nu sticker vi: Hunden, Strawberry och jag. Lite vemodigt...men ännu mera kul. Detta projekt hade inte fylleDompa i TV-soffan orkat ta itu med... Fan vad glad jag är för varje dag jag lyckas hålla mig undan flaskan.

Ta hand om er mina vänner. Drick med förstånd! Vi hörs/ R

Det gör ont jag vet, som ett slag i magen. "Du drack ju kopiösa mängder" sa en vän till mig, den visste var den satt kan jag säga. Det gör ont, för man vet att det är sant. Jag var också arg och frustrerad, och rädd. Grät hysteriskt. Men till slut sjunker det in och känns inte lika farligt längre. Jag känner igen känslan, man vill spola tillbaka tiden, men problemet fanns ju förmodligen där även innan du var medveten om det?

Du ska veta att du inte är ensam om det här, det är ett vanligt problem även om det inte känns så nu. Kan du få stöd av din man i det här tror du?

Kramar

Jag önskar att jag hade ett bra svar, att jag visste precis hur man gör. Då hade jag skrivit en bok och blivit rik :-) Men jag kan liksom bara ana hur jag själv gjort, hur det funkat för mig, hittills. Om jag klarar ett helt nyktert liv vet jag ju först när jag dör, eller om jag dricker igen. Men jag vet att jag varken bör, kan eller vill dricka nu. Den här gången handlar det inte om en prestation, eller ett löfte som inte får brytas utan det handlar om mitt liv. Lite flummigt. Många kan dricka mycket och vara bakfulla och det funkar ändå, det är bara lite bökigt att vara bakis. För mig förstör det allt, hur jag mår, mina relationer, mitt egenvärde. Och så var mitt drickande ett symptom på hur jag levt, jag var tvungen att ändra det. Jag kom till en punkt där jag var skiträdd för att sluta men förmodligen ännu mer rädd för att fortsätta.

Jag har varit ganska hård mot mig själv, ställt alldeles för höga krav och behövt alkoholen som ventil (bland annat, det är svårt att själv se varför det blir som det blir när man dricker på ett destruktivt sätt tycker jag). Och hela tiden har jag känt att jag bara förstör, att jag aldrig når upp till min fulla potential, och då menar jag inte rena, mätbara prestationer, utan självkänsla, eller lycka. Och jag blev bara så jäkla trött på allt. Trött på att springa runt, runt och aldrig komma nånvart.

Jag läste här på Forumet (låter som om Alkoholhjälpen sponsrar mig nu) och såg att människor innan mig slutat dricka och verkade ha uppnått lycka. Och för en gångs skull tänkte jag att kan dom så kan jag, jag kan iallafall ge det en chans. Och än så länge funkar det. Men det handlar inte om att inte få dricka nu, det handlar om att få må bra. Jag kan faktiskt ärligt säga att jag är lycklig, nöjd med mitt liv. Inte alltid, jag skuttar inte omkring och är själaglad jämt, men jag mår som man ska. Som man förtjänar att må. I början var det mycket fokus på att jag inte "fick" dricka, och kämpar man med det hela tiden förstår jag att man tröttnar, det måste gå över i ett "vill inte". får höra ibland att jag är stark eller duktig, men det känns inte så. Hade jag haft en stark önskan om att få dricka men inte fått hade jag ju fått kämpa, DET hade varit starkt att stå emot.

Vet inte om jag hjälper dig alls, tycker att jag ältar samma saker hela tiden. Men jag önskar så att du gav det en chans och fick känna samma som jag, den här känslan byter jag inte bort! Men du kanske inte är där än? Du skriver att du inte borde dricka, och förbud är ju jäkligt tråkiga :-) Kanske växer det fram ett beslut hos dig?

Hur har du kommit så långt? Jag har liksom fastnat i att jag vet att jag inte borde dricka men gör undantag hela tiden och spårar ur varje gång. Emellanåt plågar jag mig genom dagarna i väntan på nästa tillfällen det är tillåtet att dricka och finns tillräckligt mycket, alltså på fest. Hur går man vidare?

och jag frågade rakt ut vad han tyckte, är jag alkoholist eller vad är jag. Du är någon som missbrukar alkohol, du kan inte behärska ditt drickande. Jag vet ju redan detta men f-n vad ont det gör att höra det. Jag kan inte gå vidare där , jag har liksom fastnat i ilskan över att det är orättvist, att jag inte vill att det är så här och att jag bara vill ha tillbaks tiden där detta inte hade kommit upp till ytan. En annan tanke som jag kom fram till idag när jag ärligt frågade mig själv om vad som skulle hända om jag inte hade man och barn var att då skulle jag dricka varje dag. Det här har varit den värst sommaren någonsin. Vet inte hur jag ska gå vidare.

kan det väl vara OS som dödar allt intresse för nykterheten ??

Underbara dagar på Öland, lyckats med både sol och bad. Har gått riktigt bra, inga hjärnsläpp denna gången, mannen valde även han att avstå utan att vi pratat om det.

Så nöjd och glad tar jag nu tag i vardagen med ny kraft//Kramar Kalla

Har fortfarande samtal i huvudet, dock inte lika ofta längre. Men imorse när jag var på väg till jobbet satte det igång.

- Jag hade nog klarat att dricka bara ett glas om året, om jag fick. Bara ett enda.

- Vill du ha det då, bara ett enda glas?

- Nej.

- Och du, hade du klarat att hålla det till bara ett glas? När alkoholen precis sugit tag i dig?

- ...tror inte det, nej.

- Bra.

Härom dagen funderade jag på charterresor, sådär som dom var när man var tjugo. Vad är meningen om man inte får festa, tänkte den delen av hjärnan som fortfarande vill provocera. Jag kan väl dricka bara då, under den veckan isåfall, det blir ju en isolerad händelse liksom. Ja jo. Men vill du det då? Vara full och bakfull om vartannat? Vill du inte uppleva en resa så som du upplever livet nu, trygg och harmonisk, glad och lugn? Jo.

Jag vill inte dricka mer.

Jag tycker att Atleten Paron har en trevligare klang än Alkisen Paron ;-) /R