Senaste kommentarerna i forumet

Jag har skrivit ngt liknande förr. Men magkänslan när du ska sova/vila. "Är detta den människa jag vill vila brevid?"... Resten tror jag ger sig. Visst kan man ha ett syskonliknande äktenskap/partnerskap med kanske även skilda sovrum. Men förtjänar vi inte mer? Hur långt liv får vi? Precis som Leo så vill jag poängtera att stressa/pressa vill jag inte. Men känn efter vännen...när du orkar. Visst är din man en bra man...men är han DIN man? Kram/R

Jag har skrivit ngt liknande förr. Men magkänslan när du ska sova/vila. "Är detta den människa jag vill vila brevid?"... Resten tror jag ger sig. Visst kan man ha ett syskonliknande äktenskap/partnerskap med kanske även skilda sovrum. Men förtjänar vi inte mer? Hur långt liv får vi? Precis som Leo så vill jag poängtera att stressa/pressa vill jag inte. Men känn efter vännen...när du orkar. Visst är din man en bra man...men är han DIN man? Kram/R

Adde. Just den scenen väckte sån avsky i mig. Den ligger långt ifrån vad jag upplevt med mannen - eller kan relatera till med honom - men den ligger nära bilden (den sorgliga bilden) av min far:(
Ha en fin dag! / mt

En helt underbar morgon, sådana här stunder kan man bara känna lycka. Vi går mot 7 månader och jag är så glad att jag tog steget att göra den här förändringen i mitt liv. Lätt har det inte varit och jag vet ännu inte om mitt äktenskap klarar denna förändring. Jag känner att jag kräver så mycket mer av livet nu än innan och det känns som vi drar åt olika håll.

Men jag skall inte göra några förändringar ännu och även ge honom tid till att förändras, men det är otäckt att se hur långt ifrån varandra vi är ibland.

Hoppas att ni alla har det bra där ute//Kram Kalla

från nyhetsreportaget om pillret mot drickande sitter kvar i skallen på mig. Det är den bildsekvensen när en man lyfter en Absolut till munnen och klunkar i sig.

Hela min kropp påmindes om hur underbar den första (FÖRSTA !!) klunken var, hur den spred värme och frid inombords. Det var en underbar igenkännande känsla. Kroppsminne kallas visst det där :-(

Men jag kom också ihåg hur den första klunken på morgonen envist vägrade att stanna kvar innan jag lärde mig att bottna med öl.

Jag har en vän som berättar hur skakig han var på morgonen när han skulle till Bolaget för att hämta dagens ranson. Ni vet sådär fint skakig så det är svårt att knäppa knapparna eller lägga i mynt i p-mätaren. Första ciggen är ett rent helvet att få att träffa munnen och livet känns bara pest.

När han kom ut från Bolaget med sin påse var allt förändrat, han var lugn, säker och småleende och då hade han ännu inte ens smakat på innehållet i påsen. Han tände en cigg och njöt av att veta att spriten nu var i hans ägo och han bestämde över den, ännu en stund, innan den tog över hans liv igen.

Det är hela det konceptet jag är rädd för när det bjuds "alkoholfri"-nånting och mitt inre kroppsminne drar igång på gammalt välkänt mane´r. Det där känner jag är att leva på min yttersta gräns för vad jag klarar av således håller jag mig borta från det.

Och sen blev jag också helt klart skrämd över vad min kropp talade om för mig när jag tittade på TV.

Jag vill inte missta mitt fria val.

London blir bra! Finns mkt att se och göra där. Dessutom ska du ju vara där under OS. Ska du gå ngt på det? Tittade lite på invigningen igår. Stundtals pampigt/massivt. Stundtals tappade de mig helt. Men det vore kul att se 100 meter live och känna publiktrycket på riktigt.

Att maken dricker mer nu...tycks ju hända var och varannan här på forum. Att när de slutar/trappar ner så trappar partnern upp. Jag tror att du kan han lite rätt. Han slappnar av mer nu...men jag tror faktiskt även att de testar; "Menar du allvar med att sluta?". Testet kan vara helt undermedvetet från deras sida...eller ibland bara på rent trots/jävelskap; "Ja, men låt se om du verkligen fixar detta". Hur kan annars förklara den totala glömskan när en partner kanske köper hem vin...för att fira ngt. Trots att man kommit överens. När partnern glömmer?

Vänner ja...alla i min bekantskapskrets dricker också. Men undantag av några barndomsvänner. En vid Riksgränsen och en annan här i Italien. Men hemma i byn/Gävle...ja, då drack alla. När jag blev nykter så blev det en naturlig avtrappning på vänskapen. Men det stör mig inte. Kanske borde det göra det...kanske kommer sorgen en dag. Kanske var de inga riktiga vänner?

Ha det riktigt bra nu Bella på din resa. Varm brittisk öl lär väl knappast locka dig? Eller söt cider, avslagen shandy? Finns mkt snusk man kan få sig serverat om man hamnar på fel ställe...vilket du inte kommer att göra :-)
Ser fram emot ny reserapport!
Kramar till dig /R

vill krama My för hennes svar !!!

http://www.svt.se/nyheter/sverige/#./en-tablett-loser-inte-alkoholism?&…

För era kloka inlägg, jag tror umgänget vi har nu kommer försvinna, som jag ser det så har jag inget gemensamt med dem när alkoholen är borta och att umgås utan alkohol finns nog inte i deras världsbild. Maken tycker jag överdriver men han dricker ju vin med dem när vi träffas. Han dricker förresten mer nu på fester än vad han nånsin gjorde när jag också drack!. Tror även jag vet svaret även om jag inte frågat honom rakt ut. Förut kände han sig nog tvungen att hålla sig skärpt eftersom jag drack som jag gjorde, han litade inte alls på mig och var orolig över vad jag kunde hitta på.
Det har ju helt försvunnit nu och därför kan han tillåta sig att dricka mer nu. Eller vad tror ni? Kram

Hej igen!

Efter viss eftertanke vill jag komplettara min kommentar med följande:

Du och din make har levt ett flertal år ihop och har delvis fastnat i vardagen med städ, barnomsorg m m. Du måste känna efter djupt i ditt hjärta om din man fortfarande är den du vill leva med. Om så är fallet är jag övertygad om att ni behöver hjälp utifrån i form av samlevnadsexpert eller vad det nu heter. I annat fall är det nog bara att gå vidare med en separation. Alternativet är att ni fortsätter ett frustrerat liv som innebär att när barnen är i tonåren osvikligt leder till skilsmässa (hur mänga vänner imkl mig själv som har erfarit detta).

Stigsdotter, vill dej all gott och inte pressa dej men fundera på detta. / Leo

Ja du Stigsdotter, att leva tillsammans är inte lätt. Börjar med ”het kärlek” sen , barn, städning, tvätt , disk, vem skall var hemma när barnet är sjuk. vem skall ha sovmorgon? Jag gör mer än du, bla blaa!. Snacka om nedbrytning av ett förhållande. Mitt äktenskap hamnade till slut i att vi levde var siit liv parallellt, det som beskrivs som syskonliknande förhållande. Hon levde sitt liv med sina vänner och jag med mina.

Skilsmässa? Ja givetvis efter några år. Träffade efter ett par år (efter vald ensamhet, ville lära känna mig självI) ny kvinna som jag idag efter 8 år älskar högt och är älskad mer än jag nånsin kan komma ihåg.

Funderar ibland om jag och mitt ex hade kunnat hittat tillbaks till varandra genom att lägga all prestige åt sidan och försökt hitta saker vi kunde gjort tillsamman. Allt för vår dotters skull. Men som sagt: Har ett lyckigt liv med min nya älskade (får ofta kommentarer om att jag är sexig trots +50 ; . ).
Hoppas att ni alla i forumet har eller får den kärlek ni är värda

beskriver här så försvann de flesta när jag inte drack längre, jag satt ju nivån så att säga. När jag var nykter fanns ju inte längre nån att hänvisa till enl principen "kan han kan jag".

Det beror mycket på hur sällskapet är om jag känner mig bekväm eller inte, en del måste på nåt helt outgrundligt sätt "skydda" mig mot alkoholen och det så till den milda grad att det blir löjligt. Andra tar mig för precis den jag är och då känns det avkopplat och skönt, idag är jag ju helt mig själv utan några lögner framför mig som en mask.

Efter ett helt liv i dimma tar det ett tag att navigera ut från ovädret och hitta rätt kurs igen men å andra sidan har jag ingen större brådska. Det får ta den tid det tar.

Men Adde hur gjorde ni med era gamla vänner och bekantar? Problemet är ju att man inte vill byta bort sina vänner men man har inte någon större lust att festa med dom. Jag känner mig inte riktigt bekväm ännu på fester, men jag hoppas att det kommer ändra sig ju längre tiden går.

som varit på ett AA-konvent och speciellt vid lunch/middagstillfällena kan konstatera att det sitter absolut inga tråkmostrar vid de borden !! Satan vilket hallå det är och kvällsdansen är ett spektakel i sig som slår vilket Stadshotell som helst :-))

Välkomna i galenskapen :-))

som beskriver skillnaden mellan könen : http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9176088340

I vårt, min och hustruns, förhållande, eller vad man nu ska kalla det, så är det precis tvärtom. Jag är den som (numera) gärna pratar och ventilerar medan hustrun bygger på sig innan det exploderar och allt blir fel.

Kan bara hålla med dig om att man inte gillar fester, men det kommer säkert att ändra sig med tiden. Vi skickar frågan vidare till vise Adde, kommer vi alltid att vara tråkmostrar nu:D? Visst är det skönt att kunna säga att man druckit för mycket och de flesta vet ju redan det, men spöket krymper i dagsljus och det är skönt.

Fredagspyssel utan vin är mycket mer effektivt så nu går jag ut i solen igen och njuter//Kram Kalla

Är det mig du är gift med? Men då borde ditt nick vara Henriksdotter iofs... ;)

...är jättesvårt tydligen. Jag har förstått det. Problemet med vår kommunikation, som jag upplever det, är att han verkar tycka det är jobbigt när jag försöker tala så där tydligt som du beskriver Tilde, men det fungerar inte. Ändå är jag medveten om att det lätt blir en massa "jag vill" och att han tycker det är jobbigt med en massa krav, så jag försöker formulera mig på ett annat sätt ("jag känner, upplever" osv). Då säger han ibland att jag raljerar, det är väl när jag försöker tänka mig för hur jag uttrycker mig, när jag försöker tala med en lugn röst istället för den grälsura rösten. Jag kommer ingen vart. Han uppfattar allt som en massa krav och gnäll från min sida oavsett vad.

Och sen hans sätt att, oavsett vad det gäller, i princip alltid säga ett blankt nej på ett, som jag uppfattar det tjurigt sätt. Han har ett behov av att processa det som frågan gäller och så kan han komma tillbaka till mig och säga att han håller med om att vi borde... vad det nu är. Men då har jag surnat till över hans tjurighet så då har jag ingen lust längre. Hans pappa är likadan, svärmor sa en gång att "han kan aldrig bestämma något rakt av utan måste fundera ett tag först". Och, visst, jag köper det. Jag fattar att det är så han/de är.

Jag har under under den senaste tiden verkligen försökt pränta in i mig själv att "jag kan inte ändra på någon annan, jag kan bara ändra på mig själv, jag kan ändra hur jag uppfattar någon annans beteende men jag kan inte ändra på personen ifråga". Och frågan jag måste ställa mig då är: "kan jag leva med att han gör så, kan jag ändra min inställning till det?". Min inställning är att om man inte kan besluta sig på en gång så säger man på ett normalt trevligt sätt exempelvis att "jag måste fundera lite på det, kan vi prata sedan" alternativt om man är mitt uppe i något kan man säga att "jag måste koncentrera mig lite på det här" i en normal samtalston. Vad som helst, men man fräser inte ett surt nej.

Jag läser en bok nu som heter Mats & Anna bor inte här längre, en fortsättning på Ur vulkanens mun av Helena Zweigbergk och jag känner igen mig så väl i, framför allt den sistnämnda. Mats i boken verkar bete sig på samma sätt som min man. Andra boken handlar om livet efter skilsmässan och jag slås av hur bra Mats i boken ändå är, han tänker och känner en massa saker men det kom liksom inte fram till hans Anna. Jag blir lite ledsen när jag tänker på hur något bra kan bli så dåligt. Tror till och med jag sagt det hemma någon gång: vi är ju bra och trevliga personer båda två, varför har vi det inte bättre?

Hoppsan, blev långt detta. Ibland är det skönt att få ur sig tankarna.

sorry

Tack för goda råd ang. hur jag kan säga till vänner och du träffade verkligen mitt i prick på slutet för den här vännan är liksom ingen god vän och vi umgås bara när vi dricker. Bor nära varandra och familjerna känner varandra sedan länge. I början gjorde vi andra saker tillsammans men nu är det vuxna dricka och barnen leka/titta på film. Har känt länge att det inte är roligt längre, pratar om samma saker om och om igen, men oxå för att jag alltid blir fullast och går hem sist och hela dagen efter och halva veckan är ångest. Har länge känt så här, men i ärlighetens namn så kanske jag tyckt att det hela har varit ok för det har ju varit fritt fram för mig att fördjupa mig i boxen utan att det verkar konstigt. Lite som att jag skyller på dom istället för att ta mitt ansvar. Det är inte klokt så mycket jag kommer på när jag skriver här. Så många tankar som antagligen har fladdrat runt länge har fått i och med att jag skrivit. Den här sommaren är en sådan resa för mig. Och alla ni här har varit med för det finns så mycket klokhet att plocka i alla trådar. Nu ska jag läsa vidare i boken Hopp som någon tipsade om. Beställde den och har precis börjat läsa.

Vad kul med flytten till Italien! Det är min dröm också att flytta till ett medelhavsland.
Trist bara med magsjuka, mat och värme är ingen bra kombo. Jo, det känns lättare men jobbigt att umgås med folk. Vi var bortbjudna i lördags, ville inte gå men kunde inte säga nej, gick dock vid 12 när alla började bli lite väl påverkade. Är bortbjuden på lördag igen och jag har ingen lust. Vi har bara vänner som dricker och nu är det inte kul. Jag vill bara vara hemma med familjen och ta det lugnt.
Har faktiskt börjat säga till folk på fester att jag dricker för mkt och att det är därför jag avstår. Det blir mkt frågor men ingen som trugar. Det gör mig inget att berätta det, men på jobbet säger jag inget om det.
Ser fram mot semester om en vecka, då blir det London med familjen, har aldrig varit där.
Sköt om dig, Kram!

danar karaktär :-))))

Känner mig förföljd. Inte nog med att samhället i stort genomsyras av alkohol i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Nu blir jag förföljd här på jobbet också, och då menar jag inte den där jäkla lådan i köket som innehåller både vinbox och starkölsburkar (har varit där två gånger idag redan, där finns även en kakburk...).

Bestämde mig för att jobba lite istället för att hänga här på forumet hela dagen och det första av mina väntande ärenden innebär att jag måste sitta och stirra på en vinflaska för att kunna jämföra den med en annan vinflaska, visserligen är det inte riktiga flaskor utan bara på bild - men ändå! Hallå måste JAG ta hand om detta???!

en bra resa för både er vuxna och för tjejerna!! Jag minns en skolresa i mellanstadiet när några av oss var lite "busiga" och gärna ville smita ut på nätterna och så, där var väl ingen alkohol med i bilden då ännu, men i alla fall. Några av lärarna och föräldrarna som var med satt och drack vin på ett av rummen, det var inte så lämpligt tycker jag...

en bra resa för både er vuxna och för tjejerna!! Jag minns en skolresa i mellanstadiet när några av oss var lite "busiga" och gärna ville smita ut på nätterna och så, där var väl ingen alkohol med i bilden då ännu, men i alla fall. Några av lärarna och föräldrarna som var med satt och drack vin på ett av rummen, det var inte så lämpligt tycker jag...

Visst är det så att det är mer provocerande när en kvinna väljer bort barnen än när en man gör det. Personligen kan jag inte riktigt förstå hur någon kan vilja välja bort sina ungar, de är ju liksom (på gott & ont) en del av mig själv!

ååh vad jag önskar att jag var på en italiensk strand just nu. Det skulle vara mysigt att sitta där under ett parasoll och dricka någon trevlig fruktdrink, kanske tala lite om mod. Jag tycker att du är modig som skapar ett nytt liv. Vi är olika där, jag önskar att jag var lite mer impulsiv och lite mindre försiktig, lite mindre "men tänk om..." och mycket mer "TÄNK om...!". Livet är för kort för att slösas på dåliga saker men jag är så rädd för att ångra mig i det jag gör. Så rädd att jag inte gör någonting istället. Tänk om jag väljer bort något som är halvbra och får någonting sämre. Jag vet ju att gräset inte är grönare... å andra sidan vet jag ju också att man oftare ångrar det man INTE gjorde istället för det man faktiskt tog sig för.

Ja, ja, det finns risk för att jag får ångra mig när jag får sparken om jag inte jobbar lite till nu... puss & kram till min beachDon.