Senaste kommentarerna i forumet

O ja. Visst är det en flykt det här med alkoholen. Eller jobbet, shopingen, ätandet, träningen eller vad det nu kan vara vi använder oss av.

Det finns en massa saker man flyr från mer eller mindre medvetet. Det kan vara allt från gnälliga ungar (fly från här och nu, livet just i denna stund) till vad vill jag bli när jag blir stor (fly från den jobbiga insikten att jag är snart 45 år gammal och ännu inte vet vad jag vill jobba med, flyr från kravet att behöva tänka på detta och VÄLJA).

Aktiva val är alltid jobbiga, enklare att ta ett glas vin och bara låta tiden gå. Sedan blir man missnöjd över att tiden går så fort och att man fortfarande står och stampar på samma fläck. Med samma jobb, med samma karl, med samma utsikt, bara lite mer grå strån på huvudet. Visserligen kanske lite mer skinn på näsan men även en hel del mer fläsk på rumpan. DÅ blir man deppig. Och så tar man ett glas för att FLY....

Hmmm... det där handlade om mig, men det förstod du kanske 8-)

Jag är alkoholist och det är jag inte stolt för, jag är nykter alkoholist och det är jag väldigt stolt över. Jag berättar inte det för alla bara för de som har med det att göra, men att jag är en nykter alkoholist gör mig till en bättre människa än innan med större förståelse för andra.

Så tänker jag nu och nu skall jag jobba dygn så nu skall jag fortsätta att fundera över mig själv, för jag tror att jag flyr in i olika saker just nu är det jobbet. Kanske tid att fundera vad jag flyr ifån och vad kan jag göra åt det.

Kämpa på där ute//Kram Kalla

Hej Vännen! I mitt fall, tror jag att det beror på "sockret"/kemikalierna i läsk.. Dessutom VET jag att jag har lätt för att bli "sockerberoende". Ju mer läsk jag dricker, desto mer vill jag ha...
Nu har jag införskaffat mig en kolsyreapparat, som har det goda med sig, att jag inte behöver ha så förtvivlat mycket kolsyra i vattnet varje gång..
Smaksättningen sköter jag efteråt, med juicer, gurka(gott!)grape, apelsin(gubbens favvo)citron eller, vid festliga tillfällen, hemgjord fläderblomsaft från väninnan!
Gnisslet försvann, när jag borstat tänderna, men då jag drack ganska mycket, höll jag på att borsta sönder tandköttet.. inte så kul..
Hoppas att maten smakade! kram/ trollet

Det är inte alltid man hinner kommentera eller svara men med är jag hela tiden, läser alla era inlägg! Det hjälper mig mycket att läsa om era tankar och metoder för allt.

Jag känner igen mig i ditt tillbaka-tänk Sommar12! Jag har också gjort den resan och insett till min förskräckelse att jag mycket tidigt uppvisade ett beteende tillsammans med alkohol som inte var OK. Men samtidigt är det ju först när man i efterhand har hela bilden framför sig som man kan se detta beteende, dessa tillfällen, dessa varningssignaler osv. När man befinner sig mitt uppe i livet är det inte lika lätt att se. Men, det är en bra reflektion att göra, att jag har inte blivit alkoholist idag, det är något jag varit på väg mot under en längre tid. Eller kanske alltid varit.

Först tänkte jag säga att det är lite sorgligt att ingen, inte jag heller, har märkt vartåt det barkar. Men sen tänkte jag att det är ju såklart svårt när alkohol har en sådan framträdande roll som det har i vårt samhälle - det är inte alltid de som har vårt problem "sticker ut", för alla dricker för mycket ibland, det är normalt att dricka, det planeras alkohol osv, det pratas om när man gjorde än det ena än det andra osv.

Lite bluddrigt blev det, nu måste jag rusa. Ha en toppendag. Strunta i lightläsken, unna dig istället "the real thing" till helgen. Jag har en kollega som är beroende av Cola light, hon blir konstig om hon inte får det varje dag... Jag är tacksam för att jag inte är någon läskpimplare av stora mått i alla fall (man behöver ju inte ha alla laster ;-)

kram från mig

Hur då? Är det av sockret i läsken? Jag tycker att mina tänder har blivit gnissligare på sista tiden, kan det bero på det ökade godisintaget? Försvinner det när du borstar tänderna?

Usch, jag ångrar att jag gick in här och läste om chokladdoppningar i kaffe - är både frusen och hungrig. Snart får jag nån mat som chefen har beställt, vi har för vana att ha lunchmöten på jobbet och idag hade chefen glömt bort att skicka runt matbeställningslistan så hon beställde något på eget bevåg. Säkert gott, hoppas bara det är varmt...

Tänkte på det du skrev om ritualer Tilde.. Det är ju som att skaffa sig nya vanor, och GODA vanor ;-)
Sommar, vi är många som har tröst och hjälp, bara av att läsa varandras berättelser.. Känna igen oss i vedermödorna och många gånger känna det som att någon håller en i handen när det känns knepigt..
Dessutom kan man alltid glädjas och peppa varandra när det går åt rätt håll.
Man slipper blickarna (stackars lilla dig)pekpinnarna och folk som tar omvägar, för att de inte vet hur de ska behandla en nykter, men dock alkoholist på arbetsplatsen eller i bekantskapskretsen. För det finns fortfarande SÅÅÅÅ mycket fördomar kring alkoholberoende och missbruk.
Ibland är ju t.o.m. gränsen mellan bruk och missbruk väldigt suddig *fniss* Och har man nyligen tagit itu med sina problem, så orkar man inte riktigt förklara för var och en (dessutom vet man inte vilka som frågar av omtänksamhet och vilka som bara är "nyfikna"/skadeglada)
Vi är här av samma anledning, även om vårt förhållande till A och våra problem ser lite olika ut. Huvudorsaken är/stavas i alla fall ALKOHOL!
Själv har jag fått många tips och nya infallsvinklar. Dessutom är det skönt att få skriva av sig..
Det är som om man kan fokusera på ett annat sätt, när man väl formulerat det man har inom sig och satt det på pränt..
kram / trollet

Har följt dig Sommar och är full av beundran, kram

Du ska veta att du inte nånsin skriver för tomma öron... Jag tror vi följer varandra även i det tysta, funderar på om nån inte skriver på länge som brukar skriva ofta, gläds med någon som känner att livet vänt och det blir ljusare.

Jag har följt din tråd sen första raden och gläds med dig när du slipar bord och slänger ut likörglas... Känner igen mig i mycket av det du skriver ska du veta.

Tänkte på det här med mat och sötsug o så...
Att äta lagad "bra" mat tror jag på, att bli mätt på mat, inte så långt mellan måltiderna som Adde skriver :) Kanske det kan gå mer än två tim... men ändå tätt så man inte blir för hungrig för det är väl då man börjar tänka "sött".

Regelbundna tider, alltså inte bli vrålhungrig innan man ens hunnit börja med maten. Laga mycket så du kan ta med dig till jobbet eller när du kommer hem o är sötsugen... så att maten finns och inte en chans att du behöver ta nåt tröstande sött ;)

Att laga maten tar ju också tid o fokus från tanken på att stoppa i sig sötsaker. En ritual.
Att inte ha med sig godis/läsk kanske också kan vara bra, finns det inte så kan man inte äta det.

Det här är min teori... kanske inte passar alla men för mig är det den bästa. Allt gott till dig.

Du är bra!!!
Kram Tilde

Igår pratade jag med en gammal vänninna. Hon är en människa som alltid lyckas komma ner med fötterna först i livet trots ett turbulent liv och en fasansfull uppväxt. Hon hade just varit hos frissan och var såklart jättesnygg i håret. Jag frågade hur ofta hon gick dit och hon svarade att hon gick minst en gång i månaden..
Ojdå, sa jag det måste bli dyrt, det skulle jag aldrig ha råd med.. Jodå, sa hon DET har du! Det är en fråga om prioriteringar. Först, så protesterade hela mitt inre, men så fick jag medge att hon faktiskt hade rätt! Istället för X flaskor vin i månaden, så kan man faktiskt gå till frissan..
Sedan fortsatte jag och fråga hur hon burit sig åt, för att klara kriserna i sitt liv. Skilsmässor, cancer (som hon nu är frisk från) och andra tuffa grejer.
Tja, sa hon, för många år sedan hörde jag en intervju med en gammal kvinna. Den här kvinnan hade också haft ett tufft liv, med många barn, barn som dog i späd ålder, hårt arbete och ont om mat.
Reportern frågade henne om det inte varit outhärdligt svårt.. Då svarade damen: Det är inte så mycket hur man har det, utan hur man tar det!
Och det, sa min väninna, har jag tagit fasta på. Då kunde jag inte hålla mig, utan berättade hur jag kände det, hur rädd jag är för att min man kanske aldrig blir nykter/inser sina problem..
Hon blev inte det minsta chockad, upprörd, eller nedlåtande. Hon sa bara, den enda som du kan ändra på är dig själv, och hur du väljer att föhålla dig till olika saker i ditt liv!
Hon gav mig rådet att fortsätta att jobba med mina problem och mitt förhållande till A. DU kan aldrig få din man att sluta dricka, om han inte själv vill, men du kan bestämma hur mycket DET ska få påverka DITT liv.. Du måste titta på dina egna föreställningar om alkohol...
Och om du ändrar dig, så tvingas han antingen att ändra sitt beteende, eller låta dig gå.. Och det var väl egentligen det där sista, jag inte ville höra.. Fast egentligen så stämmer det (även om det skulle kännas som ett nederlag)
Sedan insåg jag, att jag egentligen skämdes för min mans beteende när han är knöfull, skäms för vad grannar och vänner säger när han traskar omkring lite smålullig ( Jag menar, JAG ser ju att han inte är nykter) även om han sällan blir otrevlig, snarare väldigt pratsam..
Inser också, att det bara är jag som kan bestämma, om jag tänker fortsätta att skämmas eller ej... Ska jag kunna ge honom en chans, så måste jag ju sluta skämmas.. SVÅRT, (men borde inte vara omöjligt) eftersom alkoholproblem fortfarande är väldigt "skämmigt" i vårt samhälle..
Kanske går jag själv på någon sorts "vita knogar" för att kunna säga till mig själv: Jag behöver inte skämmas över mig själv i alla fall? Detta tål att fundera på och det ska jag göra..
Fick också rådet att läsa en bok av Kaj Pollack som heter Att välja glädjen...
Ha en underbar dag därute!
kramar "trollet"

Känner ibland att jag skriver för tomma öron så det var härligt att se att ni tittat in! Jag är tacksam för alla tips och känner att det där med läsk träffade mitt i prick! Jag dricker ganska mycket light-läsk och har hört att det kan sätta igång ett sötbegär, men tänkt att jag kan inte vara utan det... Men nu funderar jag faktiskt på att spara läsken till helgen, så kan jag ju se fram emot den istället för BIB på fredagen. En tanke som slog mig nu är att jag minns när jag i somras kom på att jag var tvungen att sluta dricka. Vi skulle ju åka till huset vid havet och där är det en bit till bolaget. Började räkna på tetravin (såna där med 1 liter i) och hur många som skulle behövas. Kom på att det blev en väldig packning. Började köpa dom där tetralitrarna för att det "var ju så praktiskt" när man skulle till landet och så, men egentligen så var det ju A-hjärnan som tänkte på att det var ju mer än i en flaska, men räknades ju liksom fortfarande som en flaska. När jag tänker tillbaka så har jag haft problemet länge, länge, minns prat som jag och sambon har haft ett antal gånger, tex vi köper bara flaskor, jag får bara dricka si och så många glas... Vi bestämde och bestämde och bestämde och de gångar jag klarade det kände jag mig inte alls nöjd utan bara frustrerad. Jag tror att jag är på väg att acceptera att jag har varit alkoholist länge. Att kapitulera som Jonas säger och det känns rätt skönt, tanken på att den här kampen kan vara över. För det är ju vad det har varit i alla år - en kamp. En kamp för att besegra A, se till att den anpassar sig efter mig, gör som jag vill, men den låter sig inte besegras, den går sig egen väg och tar många med sig.

Härligt att det går så bra för dig och himla kloka inlägg har du skrivit. Jag läser dagligen här på forumet, skriver inte jättemycket men det har blivit en skön o nödvändig vana. Jag slås av all denna klokhet...
Jag lånade ett av dina inlägg, ville kunna läsa den i min tråd. Hoppas det är ok. Behövde de orden just nu :)

Ha det fint
Tilde

Detta inlägg av Fredde:s vill jag ha och läsa ibland. Lånade det, hoppas det är ok :)

"Jag tror inte det är alkoholen som sådan som egentligen upptar ens tankekraft, det är bara där tanken automatiskt hamnar.

Kraften kommer från att fly från något, för att bli av med tristess, bli av med ensamhet, stress, eller vad man nu upplever i livet.

En patenterad lösningar har ju varit alkohol i hela livet, och då faller tanken naturligt på den väl "fungerande" lösningen tror jag.

Så, för att slippa tankar på alkohol så behöver man nog möta sin andra demoner, på riktigt hitta sig själv, lösningarna på det som känns oroligt, att uppskatta nuet.

Jag tror hjärnan lurar oss att det är alkoholen som är huvudrollsinnehavare, alkoholen råkade nog bara finnas till hands"

Ja nu finns det tid för mig att stämma träff med mina andra demoner, det har lossnat, tror jag är på rätt väg nu.
Hitta tillbaka till livsglädjen
till de små njutningarna
att se nuet med friska ögon...

är det som gäller nu. Jag har tagit tag i min sömn... den som jäklas med att lysa med sin frånvaro. Så jag beställde en kurs, en sömnkurs. Denna veckans rekommendation till mig var väldigt få timmar i sängen och så blev jag då liggandes i en o en halv timme alldeles klarvaken fast mina sovtimmar var planerade sent, somnade runt tre i natt. Upp o hoppa var 20:e min och sedan nytt försök. Men skam den som ger sig. Jag längtar verkligen efter att få in en normal sömnrytm och tänker kämpa på med detta även om ögonen blir grusiga om dagen.

Tycker ju om att ha utmaningar o detta är en lagom sådan just nu. Har ju fått mycket tid till reflektion nu när jag verkligen märkt att mina krig är över, jag behöver inte kämpa med näbbar o klor... Det har blivit stiltje
och ett tomrum...
Jag har haft dagar fria från stora handlingar nu,
tillåtit känsla av sorg, ensamhet o tomhet

och just nu känns det bra...

måste tydligen gälla nånting för jag dricker också massor av mineralvatten istället. Jag dricker det med samma intensitet som vinet tidigare men det är för all del betydligt bättre. Man får springa på toan bara. Och jag tror det ska bli lättare att dra ner på konsumtionen. Jag låter mej hållas ett tag till. 86% mörk choklad tar jag en bit till kaffet, man behöver inte mycket av det.

Visserligen är jag fortfarande rökare, men jag tar nog en sak i taget. Jag tillhör den knäppa sorten, som inte blir sugen på vin bara för att jag röker (däremot funkar inte kaffe utan cigg..)
Däremot har jag blivit "kolsyre-o-man". Dricker massor av lokavatten, ramlösa od. (dock ej läsk, eftersom mina tänder blir så gnissliga och jag blir vansinnigt hungrig efter ca 2 timmar)
Med all den motion jag får av att springa på toa, titt som tätt, kan jag nog börja unna mig några extra chokladbitar.. Mmmm. riktigt mörk choklad, doppad i kaffet, och så suger man av den där smälta delen, och doppar igen....
Ha det gott! /trollet

Eftersom jag jobbat i helgen, så har jag inte ens hunnit att bli sugen.. Jodå, gubben sög nog på sina öl hela dagarna, men jag iddes inte fråga hur många.
Det underliga är, att när man står bredvid, som "åskådare", så tycker man bara att det är patetiskt.
Själv tyckte han givetvis att han var "social", när han gick över och tjötade med grannarna.
Det brukar ta ett tag, innan tröttheten och jobbstressen släpper. Numera varvar jag ner med en kopp the och en god bok.. Försöker iaf :-)
Visst infann sig ett "vanesug", när gubben räckte fram en öl, men jag bestämde mig för att avstå.
Han blev faktiskt inte sur, mer förvånad och kanske glad att han fick en extra istället..
Snart är det min systers födelsedag. Brukar firas med god mat och gott vin.. Jag väntar med att bestämma mig, när jag är där. Brukade aldrig bli "packad" på sådana här familjetillställningar förr heller. Det hörde liksom inte till stilen..
Och gubben försöker "ransonera", gågna helgen, var han knappt salongsberusad ens.. Hmm, han kanske har fått en liten tankeställare?

lite i den här :-) Den går också att beställa i pappersform :

http://enlitenbok.nu/

Ja Stigsdotter, du har så rätt. Men varför poppar den här saknaden upp då och då? Förstår att det tar tid att vänja sig vid ett "nytt liv" men ändå, är trött på dessa rationalitet vs. känsla-kamper. Jag är alltid så otålig, vill att allt ska gå så snabbt. Och när man drabbas av livsleda är det väl lätt att skylla på BESLUTET antar jag. Får helt enkelt acceptera att livet går upp och ner, men det är svårt när man är inne i en svacka.

I helgen var hela livet ett kaos, tjafs på jobbet i fredags och ett tråkigt besked på det gjorde att jag kände mig alldeles splittrad och deprimerad. Blir alltid så orolig och rädd att jag ska ha drabbats av depression igen, så är det väl förmodligen om man haft det tidigare. Så kom jag på att jag slutat röka, och insåg att det nog är orsaken, får väl vara extra snäll mot mig själv antar jag. Acceptera att jag är skör. Konstigt att det är så förbaskat svårt att förstå känslor och vad dom beror på, eller är det bara jag? Behöver jag gå en kurs kanske? KBT? Psykoanalys? Nu börjar det iallafall reda upp sig, känns som om det börjar ljusna.

Hej Stigsdotter, ja säkerhetsfrågan trodde jag att jag hade kläm på men icke, nåja nu är jag "lila" så det får funka på det viset

sätt att äta på är att göra som thailändarna ! Ca 2 timmar mellan varje mål och då alltid nyttigheter som fisksoppa, grönsaker el likn. Man brukar säga att 50 % av thai är sysselsatta med att laga mat åt de andra 50 %. Dygnet runt :-))

Innan jag slutade denna gång så har jag "slutat" några gånger tidigare. Då har jag varit enormt irriterad på maken, har varit det av och till nu också spec i början.
Så här i efterhand kan jag nu se att jag förmodligen omedvetet gav maken skulden till att jag inte fick/kunde dricka, därav min irritation och önskan att han försvann. (förmodligen för att då fanns inget hinder att dricka igen).
Ju längre jag är nykter och ju mer känslan av att jag inte VILL dricka mer infinner sig desto mindre irriterad är jag på maken, börjar tro att det har ett samband.
Som sagt, en fundering..

Har du glömt bort svaret på din säkerhetsfråga? Det var ingen vidare säkerhetsfråga ;-) annars så kan man ju fixa till ett nytt lösenord om man svarar rätt på säkerhetsfrågan som kommer frma när man begär ett nytt lösenord. Annars är det nog bara att börja om är jag rädd...

det är så mycket glädje och hopp i dina inlägg, de värmer! Bra idé att kasta ut glasen, skulle jag också vilja göra. De tar ju sån plats!!!

Det där med sug är svårt. Jag har ju också börjat äta en hiskelig massa godis. Har satt mig själv på en nedtrappning nu för att så småningom bara äta godis på helgerna, inte vräka i mig varje dag. Vanor blir så lätt ovanor...

Annars är väl frukt och kanske nötter, bra substitut. Det är väl som sagt viktigt att ha något hemma som kan stilla ett plötsligt sug. Jag har förstått att man ska äta oftare än vad vi vanligtvis (i alla fall jag själv) gör. Två mellanmål perdag. Detta för att hålla blodsockret på bra nivå.

Hej trollet

Jag är ny här. När jag läste dina rader kände jag igen mig själv Jag är också 60 plus.
Har nu varit nykter sju veckor efter många perioder. Min man dricker också och jag
har hakat på och perioderna kan ha varat 3 veckor nästan dygnet runt. Idag är jag glad
att jag lever. Blev en runda till psyk i början på augusti då jag var körd i botten.
Nu mår jag underbart bra och har inte varit sugen ens. I lördags drack min man men inte jag
men i längden är det frestande. Det är så skönt att slippa hemska ångesten som satt i en vecka
sista gången. Jag klappar mig lite på axeln varje morgon. Det är ju jävla lätt att åka dit igen.
Skillnaden denna gång efter åtskilliga återfall är att jag verkligen vill.
Tänker på dig
Kram Kia

Jag tror inte det är alkoholen som sådan som egentligen upptar ens tankekraft, det är bara där tanken automatiskt hamnar.

Kraften kommer från att fly från något, för att bli av med tristess, bli av med ensamhet, stress, eller vad man nu upplever i livet.

En patenterad lösningar har ju varit alkohol i hela livet, och då faller tanken naturligt på den väl "fungerande" lösningen tror jag.

Så, för att slippa tankar på alkohol så behöver man nog möta sin andra demoner, på riktigt hitta sig själv, lösningarna på det som känns oroligt, att uppskatta nuet.

Jag tror hjärnan lurar oss att det är alkoholen som är huvudrollsinnehavare, alkoholen råkade nog bara finnas till hands.

Kram