Senaste kommentarerna i forumet

idag!
Varit en jobbig helg med vitt vin ståendes i kylen. Var tvungen att gå upp och gråta en skvätt och sen gick det över. Känna känslorna var det ju, inte döva dem.
Men nu är vinet slut och jag har varut den som utan gnäll hoppat upp vid sju varje morgon. Sömnig - ja, men inte vresig och fylld av ångest och självhat.
Nu ska jag lägga mig med mina kursböcker och invänta nattens barnvandringar.
Imorgon ännu en icke bakfull dag! Bara det är värt ett stort hurra och en källa till glädje. Det finns hopp om livet.

Samma gamla Dompa? Men NN...jag tycker ju att jag har växt det sista halvåret framför allt. Jag mår bra nu....har nästan förlåtit mig själv för mitt patetiska återfall i sommras. Men du kanske har rätt...visst är jag fortfarande jag. Men ett gladare, piggare, bestämdare jag...om det går att förstå?

Nej, från min balkong ser jag inte Brunelleschis kupol, men bor dock ett kvarter ifrån ett av hans mindre kända verk: Capella de' Pazzi, tröstar mig med det. Från balkongen ser jag ut över Arno och Oltrarno...det får duga. Balkongen är sketaliten...men nu har du en ny bild. Beskriv hur du har det när du skriver...lite kinky? Oh yes ;-).

De där tvärsäkra uttalandena har också fått mig att backa ibland. Men som Stigsdotters morfar sa: "Var och en blir salig på sitt". Men visst är det ledsamt att även vi som kämpar mot detta konstiga behov...även vi ska passas in i en mall? Det var ju kanske inte exakt samma anledning till att vi hamna i missbruk? Då känns det lite skevt att botningen (finns det ordet? Boten?) ska vara exakt den samma....tänker jag.

Trist att exet tar till flaskan en vanlig vardagskväll? Var det så när ni var gifta? Eller märkte du inget? Nu kanske jag är för personlig? Men visst var de skön känsla att kunna sätta sig i bilen och plocka upp dotra? Det är det jag vill ge mina ongar. Tillit...
Ja, lusekatten går på luskur just nu...jag må vara alkis...men inte helt koko ;-)

Paron; Inte har du svikit ngn...annan än dig själv ett tag kanske. Den där förrädarhjärnan du skriver om...kanske var det första tricket att låta dig tro att du är klar nu? Skönt att ha dig tillbaka.

Sammanfattning: Jag mår ta mig fan OK! Mkt jobbig vecka med allt nytt, mycket trassel rent tekniskt, lite sömn...men jag fixar det eftersom jag varje tidig (!) morgon vaknar upp och är om inte jätteskärpt men iaf. inte bakfull och grinig. Good enough for me.

Drick med förstånd/R

tar sig olika uttryck av nån anledning. Vetenskapen är inte riktigt på det klara varför vissa blir beroende av exvis mat-sex-spel-alkohol-narkotika-piller-jobb-socker mm mm.

Gemensamt för oss alla är att vi hela tiden kräver högre och högre doser av vår stimulantia.

Jag har valt bort alkohol och tobak men är helt klart stundtals oerhört sockerberoende.

Ibland känner jag mig väldigt besvärad av suget efter socker, då företrädesvis choklad, men samtidigt går det i skov och är jag i varm solig miljö så är det helt borta. Och jag har dessutom en tendens att trösta mig med mat om livet kärvar.

Medveten om detta ser jag ju att jag är en beroendeperson och att jag har verktygen att göra något åt det men.....:-))) Motivationen är försvinnade låg så än har jag låtit det vara och njutit av min godispåse utan skamkänslor :-)

Lite skyller jag på att det är bättre att jag är fet än full men det finns ju gränser :-)

Förrädarhjärnan var här ett par gånger i går och ville att jag kunde i minstånde ta ett glas vin till maten och en Visky till kaffet.
Satan vad jag var nära att låtas övertalas.
Det gäller att vara på tå när förrädarhjärnan är på G den är så jäkla duktig på att övertala.

Kämpa på och passa er för förrädarhjärnan //Paron//

Om man undviker att göra något man vill men inte vågar, då tycker jag absolut att man ska fundera på om man kanske inte ska ta det där klivet iallafall och passa på att jobba med sig själv. Men om man känner att man inte vill, att man går emot sin magkänsla så tror jag man måste lita på sig själv och säga nej. Och man får fler chanser om man är öppen för det. Livskvalitet för mig är att välja, att inte hoppa på varenda tåg som rusar förbi. Intalar jag mig nu. Är nästan sjukligt rädd för döden, har varit det sedan jag var riktigt liten. I perioder har jag varit medveten om den i varenda steg jag tagit, vilket inneburit att jag levt ganska stressigt. Måste hinna uppleva allt innan det är för sent ungefär. Men det går ju inte att leva så, allt blir en enda röra. Visst har man roligt under tiden men det blir ju ingen riktig substans i det man gör, och jag orkar inte riktigt längre. Därför påminner jag mig då och då om att man inte måste göra allting samtidigt, att den här chansen kommer komma igen. Vet inte riktigt varför jag skrev detta, det bara kom :-)

Livet flyter på, känns riktigt bra nu. Firade årsdagen med pojkvännen i helgen och fick champagne i present av ett par vänner, med alkohol till honom och utan till mig. Kändes faktiskt bra, inte konstigt alls. Glad över gesten. Sedan var vi ute och åt och jag kan ärligt säga att det varken bekom mig att de andra drack eller att jag drack vatten, tänker knappt på det längre. Otroligt skönt, det var hit jag ville! Ibland dricker jag alkoholfri öl, ibland föredrar jag vatten eller läsk. Kan inte säga att jag tycker att ölen triggar igång något, ibland är det gott och ibland kvittar det.

En i sällskapet blev lite slirig, men det gjorde mig ingenting alls. Jag vet att jag kan gå hem om det blir för mycket, sitter inte kvar för att "vara trevlig". Och på något sätt har jag accepterat att alkohol är olika för alla, hon har inte problem så det är okej. Och har hon det är det hennes problem, inte mitt. Att gå och hata alkohol, som jag gjort emellanåt, tar bara energi. Folk dricker, så är det bara. Och man måste inse att ALLA inte har problem, att andra kan sköta det. Bara acceptera att jag inte kan.

Slutade förresten röka för ett par dagar sen, vet att man inte ska utsätta sig själv för stora förändringar första nyktra året, att ta en sak i taget, men nu var jag så förbannat trött på det. Kan ju alltid börja igen om jag nu skulle känna mig för duktig. Men det är så himla skönt att kunna ta djupa andetag och framförallt att få känna sig fri. Ibland får jag samma lyckokänsla som jag hade i kroppen när jag precis bestämt mig för att sluta dricka, ett lugn som sprider sig. Det blir väl så när man gör sig fri från ett tvång. Hur kommer det sig förresten att vissa blir beroende av precis allt? Jag har alltid varit sån, druckit för mycket, rökt mycket, ätit mycket socker, dricker mycket kaffe. Är min hjärna annorlunda? Dålig självdiciplin?

Nä på tal om kaffe, ska nog ta mig en kopp till. Önskar er alla en fortsatt skön söndag!

Tack alla för att ni finns, får tårar i ögonen när jag läser era inlägg, tänk att det finns tröst, hopp och inspiration för just mig bara några knapptryck bort. Det betyder så oerhört mycket. Har alltid varit oerhört hård mot mig själv och det är en lång väg att gå för mig att vara snäll mot mig själv. Men jag har i alla fall börjat och ni ger mig kraft att kämpa vidare! Idag ska jag bara göra saker jag gillar och mår bra av, nu far jag till färgaffären och köper mer oljelasyr, sedan ska jag stå på altanen och slipa gamla bord så det ryker om det (i solen till och med!!). Kanske jag sätter på hårdrock på högsta volym som jag älskar! Sedan är det 40års kalas på eftermiddagen och då har jag en lögn klar om det finns A nämligen att jag behöver åka till en jobbarkompis och fixa en grej inför i morgon (vilket faktiskt skulle kunna bli sant). Jag känner att ni håller tummarna för mig på kalaset och att ni ser mig "in full action" på altanen!! Kram och tack igen.

Maten från grillen blir ju så mycket godare om kocken är nykter också! För mig var det också så att jag först inte riktigt såg tjusningen med att grilla om man inte fick öla. Nu grillar jag på precis som förr, bara det att maten nog blir godare.

Jag håller med...vilken fantastisk läkkraft där finns. Även när jag söp som värst hade jag bra värden...men jag mådde inte bra. Alltid trött och oftast lite småarg. Nu kan jag ta en sömnlös natt eftersom jag vet att nya nätter kommer att komma och att inte ha sovit ut är inte hela världen så länge man inte är bakis.

Grattis till din seger över både spöke och energitjuv! Men det är klart att du fixade det...för du har ju byggt upp din styrka nu ett bra tag! Visst kan spöket ta vem som helst av oss. Men vi orkar slåss nu på ett annat sätt. Spring vidare Kalla! Godmorgon kram (men du sover väl)/R

Vilket knas...med din ångest när du var sjuk. Men nog håller jag med de andra (alltid lite efter): Din reaktion var en flashback från alkoholtiden. Att känna skuld och skam för att min inte arbetar. Att vara rädd för att telefonen ska ringa. Men du hanterade det ju bra i slutändan...och nästa gång du blir sjuk har du ett problem mindre! Hoppas du har det bra nu. Godmorgon kram!!!

Välkommen litemolnigt! Stanna här hos oss, det hjälper så mycket mer än vad man tro. Som du märker så har vi olika problem...men de är ändå så lika. Även jag började varje kväll hemma hos familjen med en (ha,ha) whisky innan maten. Sedan rullade det på. Nu är jag nog nykter - tror jag - och med bra draghjälp från forum. Så stanna här.

/R

Påminner mig om när jag återerövrade grillen och gjorde den till ett matlagningsredskap. Varken grill- eller musikspisande kräver några starka drycker! Mycket snyggt jobbat...som du själv beskriver det: En milstolpe!!! /R

Välkommen Kia!
Jävulen i Hjärnan känner vi alla till. Yterligare ett namn på den har jag fått lära mig här på forumet,Förädar Hjärnan! För det är precis vad det är någon som övertalar en att det är lugnt ta du dej ett glas eller 2 och vad händer vipps så har den där jävla förädar hjärnan fixat så att man smygit i sig både det ena och andra..

Hjärn Jävulen/Förädar hjärnan/hjärnspöket. dom måste vi få bukt med!

//Paron//

Igår upplevde jag något härligt. Strax innan jag blev nykter i december förra året så köpte jag en LP-spelare för vinylskivor och plockade fram min back med gamla plattor. Jag ölade och spisade gamla godingar.

Men efter att jag blev nykter så har jag inte plockat fram skivorna igen. Jag tänkte att nostalgibehovet av att spela LP-skivor var alkoholframkallat. Musiken kan jag ju leta fram på Spotify lika gärna liksom.

Men igår hände något. Jag tände ljus (exakt 24 stycken) och gjorde drinkar till mig och dottern på ICA:s päron/äpple-bubbelvatten och apelsinjuice. Sedan var jag DJ och familjen hade en mysig stund i soffan med några bräd- och sällskapsspel.

Det där lär jag göra om. LP-skivorna är inte längre alkoholbetingade!

Hej

Jag är ny här och vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag blir stärkt av alla som skriver hit.
Har varit nykter 5 veckor idag. För fem veckor sedan var jag totalt nedsupen, fick läggas in
på psyket i 2dygn. Försöker ta en dag i sänder för man mår ju så himla bra utan alkoholen.

Men jävulen uppe i hjärnan försöker fresta mig att ta BARA ETT GLAS VIN, men han har inte lyckats ännu.
Haft sju återfall på drygt ett år. Trott varje gång att jag kan dricka 2,3 glas vin och sedan
lägga ner. Men det är bara att inse att jag inte kan det.
Villinte ha tillbaka den hemska ångest jag får när jag lägger ner skiten. Sista gången skakade
jag i hela kroppen innan dom gav mig stesolid. Ändå kan jag sakna min kära vän, men jag vet ju så väl
att det bara är en stunds avkoppling.

Kram från Kia

Hej Tilde,

Det har varit precis detsamma för mig. Mitt okontrollerade drickande började på allvar efter att jag tagit mig igenom en hel del väldigt tunga händelser. När allt var över! Jag tror att så länge man är inne i det där jobbiga så är man väldigt stark hela tiden för att man måste, då hinner man inte känna sorgen utan måste bita ihop och kämpa.

Efteråt kommer känslorna som har varit där hela tiden men inte fått ta utrymme eftersom man var tvungen att "kriga färdigt" först. Jag har tänkt många gånger att det är märkligt att jag tyckte mig må bättre när jag befann mig mitt i det där kaoset. Att jag var starkare, friskare, piggare och mer klartänkt. Jag kan återuppleva den känslan när jag hamnar i en svår situation, har ett problem att lösa.

Men man blir väldigt trött av att kriga också och förr eller senare behöver man känna känslorna och läka. Det var där det brast för mig, jag hade inte förmåga att ta hand om mig under tiden som följde efteråt. När alla efterverkningar skulle bearbetas och tas om hand. Då började mitt drickande eskalera istället.

När jag drack vågade jag känna många av de jobbiga känslorna, men de förblev ouppklarade ändå - de blev bara marinerade i alkohol istället.

Jag försöker också hitta en glädje och stolthet i det jag de facto har tagit mig igenom, istället för att leva kvar i någon slags ständig beredskap av gammal vana.

Vill bara säga att jag känner igen mig i din busshistoria Askan. Har även kommit fram till att jag ständigt tänker tio steg framåt. Om jag äter tänker jag på att ställa in disken, om jag jobbar tänker jag på vad vi ska äta ikväll. Och så vidare. Som om känslan man har efter ett glas vin (tanken på nästa, nästa och nästa glas) har överförts på precis allting i mitt liv.

Hej allihop,

Och tack för alla tankar som ni delat med er av!

Det går bra (i betydelsen av: jag har fortfarande inte tagit det där första glaset). I natt drömde jag dock att jag var på en fest och av misstag drack ett pyttelitet glas med starkglögg innan jag kom på mig själv. I drömmen var min första tanke: "Innebär det här att jag måste skriva på forumet att jag har tagit ett återfall, räknas ett halvt glas glögg!?" Forumet (ni) måste ha gjort ett stort intryck med tanke på att ni till och med finns i mina tankar när jag drömmer! :)

Det var min första dröm om att dricka sedan jag slutade faktiskt. Men i drömmen så ställde jag ifrån mig glaset omedelbart när jag insåg vad det var jag drack, och fortsatte sedan att vara social på festen - utan alkohol. Så det var på det hela en bra dröm, tror jag.

Nu är det fullbokad helg med barnen och barnaktiviteter.

I torsdags fick jag en sådan "Nära alkoholen-upplevelse" då jag tänkte att nej, nu sätter jag mig på en uteservering och äter en bit mat (läs: tar ett glas vin). De senaste dagarna har jag känt mig "dimmig" - hittar inget ord för att förklara det. Med latent malande ångest, avskärmad och konstig. Har även dragit på mig en jobbig förkylning som säkert gör sitt (och som jag inte har kurerat bort symptomen av med "en whisky").

Första veckan var självförtroende mer på topp bara på grund av stoltheten att vara nykter. Nu är den närmast obefintlig igen, men jag kämpar på precis som ni och försöker låta tiden gå.. Jag är bara rädd för att bli handlingsförlamad på något sätt. När jag drack gjordes saker mer effektivt - jag fick passa på under bra och pigga dagar så att jag sedan kunde få dricka igen!

Vad gäller sambon så har han inte heller druckit en droppe sedan jag lade av. Bara en sån sak. Det känns bättre mellan oss än för några dagar sedan - jag är inte riktigt lika irriterad. Men det ligger och pyr lite under ytan på mig.

NyNykter: Jag uppskattar också att läsa, men just nu verkar det omöjligt för mig att varva ner och fokusera på en god bok utan att känna mig stressad. Får hoppas att det kommer.

Stigsdotter: Ser fram emot ett inlägg om relationer från dig :)

Om osande vet jag inte så mkt...anar att min fru osade ibland...men eftersom jag var salong så kände jag det inte. Men jag känner igen det från arbetslivet...det där missnöjet som vissa människor sprider omkring sig utan att ens behöva uttala ett enda ord. Är väl ett slags osande.

Hippieklänningar därmot kan jag tala om i timmar! Hade jag inte haft ansvar för alla dessa barn och djur, räkningar och mat på bordet. Ja, då hade jag föblivit den flummande hippie jag var i min ungdom (Nu tror jag ju inte att NN menade att du skulle tända haschpipan samtidigt som du drog på dig klänningen ;-)). Tycker iaf. att du ska ha både stråhatt, utsläppt hår, hippieklänning och osminkat. Släpp ut Stigsdotter!!! Om så bara för en vecka! Om du vill så kan jag lära dig hur du tillverkar dina egna smycken av snäckor och två andra saker som jag lovar att du har i ditt hem!

Kram på dig min dufva, som snart ska ut på flygtur. Slänger in en näspuss med! Din Dp

Bara; Skriv ner för din egen skull hur du mår. Stigsdotter har rätt: Om det skulle vara det värsta så måste du vara avgiftad i möjligaste mån för att kroppen ska kunna orka kämpa. En krma får du iaf. /R

Det är som att läsa om en helt annan karl än han som gick in här i maj. Killen som tagit sig en fylla varje helg i 35 år! Ja, visst fan gör detta forum underverk...och sanna kompisar finns här också. Så sant!

Den där tanken om att "Nu kan jag detta, nu fixar jag det utan forum. Behöver det inte mer". Den har jag också haft...men det funkade ej för mig heller. Längtade tillbaka till (Som Maria skrev: "De enda som verkligen förstår")

Önskar dig en fin dag Paron...trots den kalla, mörka höstmorgonen. /R

Jag har varit på en resa sedan sist. Veckovis utan vin och utan ångest, den bästa tiden. Vid några tillfällen återigen provat dricka vin, för att det är så mysigt med det där glaset vin i kvällningen. Kanske går det bra ibland och är verkligen så där mysigt som det kunde vara förut, för några år sedan.
Har nu sedan några dagar förstått precis hur det hänger ihop med mig. Då jag börjar dricka vin sätts en spiral igång, ett plötsligt behov av att döva en oro/ångest. Jag måste döva oron nästa kväll igen o så nästa... Den mysigheten med vinet är ju det onda som skapar min inre oro, en oro som sedan är ganska svår att bli av med. Onödig oro skapas av mig själv som jag ser det nu. Jag gjorde det igen...

Jag har precis som de flesta andra, saker som gör ont i livet, som är ganska tunga. Till stor del består min oro av gamla bekymmer som faktiskt är över o förbi (eller förändrade i alla fall) på ena eller andra sättet, men jag har på något sätt levt kvar i dem, inte kunnat kravla mig upp ovanför kanten och tittat ut. Nu måste jag upp och se vad som finns där och inte gräva i gammalt som jag o andra med mig faktiskt fixat.
Tog min ork slut när jag löst saker o ting? Varför kunde jag inte njuta av resultatet? Kanske är det så, nåt slags utmattningssyndrom... spelar ingen roll kanske vad det var.

Nu ska jag vidare, se det som är bra o göra det bästa av det som går att göra något åt.

Så idag har jag bestämt mig, nu är det total nykterhet som gäller. En dag i taget.
Tilde

den :-))
http://urplay.se/170673

En kopp java, har varit min frukost i många år... Jag var nykter igår, trots att gubben tog ett par öl. Gudskelov stannade det vid 2!
Han påstår att han kan ransonera..Vi får väl se? Jag har inte lust att ens prova, för jag är rädd att det är första steget tillbaks till gamla hjulspår!
Sköt om dig, hoppas du får en toppendag!
"trollet"

Blir betryckt när jag läser ditt inlägg, vill att du ska känna dig stolt över dig själv, vilken resa du gjort och fortfarande gör. Bakom fasaden med grannarna är det säkerligen någon fler där som har vårat problem och mår pyton idag. Det slipper vi!!
Många börjar plötsligt äta massa godis när de slutar med A, det är inte så konstigt Socker och alkohol är utbytbart, det korsreagerar och tillfredställer samma begär.
Jag var nykter några månader 2011 på våren och åt då kopiösa mängder godis, jag brukar aldrig äta godis (jag drack vin), med den följden att jag gick upp ännu mer i vikt. Sen började jag dricka igen och hösten 2011 var nog den värsta.
När jag slutade 1 jan ville jag inte fastna i godisfällan igen så jag började samtidigt med LCHF och det funkade, nykter och inget godissug. Nu visar alla studier att den dieten inte är bra för hjärt/ kärl och jag har fått högt kolesterol som jag nu får medicinera mot men jag spädde verkligen på med grädde, smör osv.
Nu äter jag mer efter LCHQ som även den håller borta sötsuget, jag blev rejält trött första veckorna men det var övergående, nu springer jag flera gånger i veckan och har gått ner 16 kilo sedan 1 jan. Det kan vara värt att prova för dig om du vill komma bort från godiset.
Kram och hoppas din lördag blir bra!

När man försöker sluta med något, så ersätter man det i regel med något annat.. Jag tror att "socker" sätter sig på samma receptorer i hjärnan som alkohol, så det är inte ditt fel.
För min del, när jag insåg att jag var sockerberoende också (inte bara nikotin, alkohol och "snabba kickar*ler*)så började jag med att byta ut all läsk mot typ lika-vatten istället.
Jag sneglade på LCHF, och trots att jag inte förljer det slaviskt, (ingen ska vara slav under något)så har det hjälpt mig ur åtminstonde mitt sockerberoende..
det blir massor av protein och fett istället.. Tunnskivad salami som godis ät toppen för mig iaf. Trots ett högt kilopris. Och ett hg riktigt tunna skivor räcker otroligt länge..
Tycker att du är jätteduktig och modig som går vidare med dig själv!
kram "trollet"

kramar till dig. Båda sakerna har ju att göra med att döva ångest. Båda grejerna fungerar kortsiktigt och förstör långsiktigt. Jag blir ledsen att höra att du är så hård mot dig själv när det gäller maten, försök vara lite snäll mot dig själv i början och slå inte så hårt på dig.
Å andra sidan om du märker att du äter på ett helt nytt sätt (sätter bokstavligt talat i dig allt i skafferiet kanske till och med saker du inte tycker är goda) så kanske det hade varit bra att tänka övet det.
Men att bara tröstäta på ett "vanligt" sätt är väl inget att prygla upp sig själv för. Det är ditt sätt att trösta dig själv, sen kommer du hitta andra sätt att trösta dig själv. Gud vet hur men jag är säker på att du hittar ett sätt.

Kram igen
Askan