Senaste kommentarerna i forumet

Låter tyvärr inte som någonting jag kan ge goda råd i. Utom att även om barnen vuxit upp och gett sig av och du som separerad känner dig tom så finns det säkert MYCKET gott och fint i dig.
Lätt att säga, jag vet men sträck på dig.
Du är så mycket mer och bättre än att slås i spillror.
Läs gärna min tråd "Nu får det faaaaan vara slut!!!"
Där har jag nyligen berättar lite av min historia, och jag kan lova dig!
INGEN!!! Vinner, eller tjänar på att du går ner dig.
Allra MINST du.
Jag önskar dig all lycka till!
Kramar i massor!
/A

tycker ändå att bara för att vi inte klarar det här så ska inte alla andra lida. För mig är det inga som helst problem att vara med i sådana sammanhang, jag hoppar bara över det jag inte kan hantera, men är med mina (arbets)kamrater. Klarar man inte det så är det är det rätt att tacka nej, och då kvittar andras synpunkter. Ett av våra problem - vi alkoholister alltså - är att vi vill gärna att alla andra ska ta ansvar för vårt tillstånd - men det är just det vi har att lära oss själva.

Visst är det skönt när barnen blir stora, jag känner så väl igen mig i era resonemang, det var så alldeles nyss för mig, men nu är de borta med vinden, och här är jag, med alla möjligheter i världen att dricka mig full och känner mig färdig att försvinna för evigt, ångerfull för att jag inte bättre tog vara på mina barn medan tid var, ensam med en make som behövde hitta sig själv och separerade.

Hej Stigsdotter,

så du hänger kvar här, och jag, jag kommer in här igen. Du har en gång kommenterat mina rader och det var skönt. Själv har jag nu - efter att ha resonerat lite som du angående make, barn osv - hamnat i den situationen att vi har flyttat isär. Jag känner att jag är på väg att gå under. Vet att jag har ett ansvar för mitt eget liv gentemot mina barn men axlar inte ansvaret. Är med andra ord rädd för mig själv.

Mina korvfingrar är inte kompatibla med mobilen.
Vi åt lunch på café Sten Sture i gamla stan nu skall viäta middag. Tacos, till det dricker vi öl!
Frun skall iväg och dricka vin och äta kex.
Jag köpte plain ostbricka till henne samt två grymma ostar från delikatessen.
Schysst marmelad och bra kexsorter, hon kommer göra succé min ängel!
/A

Att du gör saker ihop, med eller för barnen kommer ge eftertryck när dina barnbarn poppar
ut. Då kommer dom minnas att deras mamma var där och hjälpte till. Hur du tjatade och ville veta hur dom mådde och hade sig.
Som bara morsor gör åååååååhhhhh.
Men den tryggheten det ger FINNS där.
Även om du var på lyset what so ever så kommer dom minnas dig som en jobbig morsa som brydde sig .
Sedan om det är annat som ligger bakom din ågrän vet jag ej? Men du minne bli ihågkommen som den där jobbiga morsan som brydde sig.
Och det ÄR bra! Heder åt dig gumman.
Gillar dig!
Kramar, har varit i gamla stan på julmarknad och jämkade lunch på "billiga" Sten Sture café.
Hemma nu, frun skall iväg och äntra kex

det här är väl ändå ett forum där man får ventilera hur man mår och har det. Skriva av sej om inte annat och ofta får man kloka och förstående kommentarer. Och ibland har man problem och mår inte bra, det är väl själva forumidén? Jag förstår inte att det skulle vara ett problem. Om det sedan blir tjafs mellan forumdeltagarna, det är en annan sak, men att logga in här är absolut frivilligt. Man behöver heller inte delta i diskussioner som känns jobbiga. Jag försöker också komma bort från forum och dator och strävar efter att inte logga in eller kommentera så ofta. Men när jag gör det så brukar jag titta efter dina inlägg Maria för dom ger mej alltid nåt att tänka på.

För era inlägg, vilka kloka vänner jag har, blir alldeles varm i hjärtat av att ni bryr er. Ska följa råden om att bara finnas här, nykter och tillgänglig när hon vill.
Skönt att höra att ni inte tycker att jag bidragit till dålig stämning, började tro att jag gjorde det eftersom allt är så tungt just nu.
Du har rätt Nyman, livet blir tyvärr inte en trestegsraket mot lyckan bara för att man blir nykter, det är bara fortsätta kämpa.
Hur länge orkar man kämpa?, när blir livet lite enklare?, det funderar jag också över.

Katastroftankar känner jag väl igen Tilde, tack för dina ord. Visst Andreas måste de falla ibland själva men jag bär nog fortfarande på skulden om det är jag som orsakat hennes dåliga mående, jag vet ju inte. Hon vill inte prata med någon om hur hon mår.

Idag ska vi baka tillsammans, lussekatter och klä granen mm, det ska ändå bli mysigt att göra saker tillsammans, får nöja mig med det så länge.

Kram och tack!! Mina människor.

Jag tycker också att det ska bli spännande att träffas, det ska bli jättekul!

Att träffa dig.
Säger som ALLA!
/A
Du tillför.

Inte heller jag tycker att du har varit orsak till någon dålig stämning!
Jag gillar och respekterar dig!
Försöker att minska mitt "Forum-beroende" därför kommenterar jag nog inte så mycket som jag gjorde i början..
Adventskram /trollis

Skönt att du är kvar Dompa! Kloka ord mulletant!
Jag tror att vi reagerar olika på olika saker.. Ibland, tror jag att vissa anmälningar sker i "bästa välmening" eller att man , tyvärr blir förorättad/kränkt å någon annans vägnar.

Sedan kan det ju vara som så, att även om vi står ut med vissa formuleringar i våra trådar, så finns det andra som känner sig "klubbade i huvudet"/ledsna och sårade över formuleringarna..

Jag röstar faktiskt för mulletants förslag, att vi (om och när vi reagerar) ställer raka frågor om vad som menas!
Är det rent "svammel", så får man ju inse att det antingen är någon som försöker provocera eller göra sig lustig och då faller inte skammen på oss, utan på den som skrivit..

Ha en bra helg allihop! kram/ trollis (som inte sett inlägget med egna ögon!)

Hej Anli, vill bara säga att jag känner med dig. Jag tror att du kommer upp igen kanske som en lite annan människa, som dig själv. Man är inte svag bara för att man söker hjälp tvärtom, det är starkt att be om det. /a-k

En liten fjäril som dansar runt i full skrud!
Du behöver inte vara rädd att dra ned mig
i fallet. Jag tar ett stadigt tag om din hand, drar dig
tillbaks. Falla FÅR man göra, snava kan man oxå göra. Men du skall inte falla ensam.
Faller vi gör vi det tillsammans.
Blir lite roligare då också......... Hahahaha du fattar va! Gillar dig gumman!
Och alla andra också, vilka kommer i februari?
XA

Önskar dig en bra helg nu.
/A

och försöker "möta" inlägg som inte verkar ok med ... tja.... klokhet och kärlek?:) Raka frågor vad som menas.... Egna, ärliga reaktioner.... Då kanske vi tillsammans orkar hålla forumet upprätt utan anmälningar?

Måste ta fram Ann Heberleins lilla svarta bok om ondska i morse och hon skriver det vi vet "Förutsättningen för att onda handlingar ska kunna utföras är alltid den stora, tysta massans likgiltighet. Medgivande om man så vill."

Och det vill vi väl inte? Inte jag i alla fall./ mt

Hoppas kvällen blev ok, att du klarade att hålla dig till intag du kan leva med i dag.
Gjort är gjort...tyvärr säger även jag som var på glögg hos vänner i går och drack både glögg och drink.

Vi går tillsammans, men när jag faller tillbaks släpper jag taget en stund...vill inte dra med ngn i fallet.
Nu tar vi och försöker igen!!!
Kram Anli

Då vet jag... Jag förstår vad du skriver. Det finns regler som Alkoholhjälpen måste följa. Jag respekterar det och ber om ursäkt för min kritik. Nu med facit ihand. Ni gör vad ni måste för att få finnas kvar. Det är bra...då ni behövs

Men jag förstår ändå inte agerandet från dem som anmäler. Då är man inte redo för yttrandefrihet. Mitt (allas) liv är så kort och jag har lovat att försöka bli mer sann mot mig själv. Jag vill inte hänga på ett forum där jag inte vet vem som är inskränkt. Vem som anmäler istället för att ruska av sig eller ta en diskussion... Lev och låt leva. Skriv eller låt bli. Men anmäl inte din granne till "högre" ort. Barn gör så...eller svaga människor i oroshärdar. Rädsla förlamar sinnet.

Tilltufsingar; Ta vara på er! /R

vill bara säga att jag aldrig upplevt att du bidrar till dålig stämning. Du tillför.
Kram / mt

Eller några öl, har även införskaffat en BiB.
Kommer en uppdatering,

Anli redan nu är du före mig.
Tillsammans kommer vi gå.........
/

Vi, jag, mamma och pappa min syster och bror hade en bra och härlig uppväxt. Pengar var det inget som fanns av i överflöd.

. Min morbror hade en leksaksbutik. Ett år inför
Julen ringde mamma och skulle fråga om hon kanske kunde få köpa lite billiga leksaker.
-kom, sade han min morbror.

När vi kom dit sade han. Okej barn.
Allt ni kan bära och plocka på er får ni ta med er hem!
Snacka om att komma till himlen. Jag var nog ca 7 år då.
Och vad mamma blev glad och lättad.
Den glädjen jag kände då, vill jag att ALLA skall känna på och inför jul.
I love it!
/A

Bidrar väl med possitiv framåt anda.
Barn är besvärliga ibland. Men för att dom skall
kunna utvecklas på ett bra och vettigt sätt så
måste man ibland låta dom falla.
Släppa dom vindför för våg.

Med en klar vetskap, man finns där om saker och ting går snett.

Som vissa fåglar som knuffar ut barnen ur boet.
Dom måste ibland få klara sig själva.

Jag för egen skull tycker art DU tillför så mycket gott, du berör!
/A

Du vaknar, vill gärna ha en uppdatering.
Själv ligger jag vaken.
/A

Kommer sakna dig och dina, ibland, kloka och träffande inlägg.
Hoppas du får en lugn härlig jul. Du som hellst vill slippa den. Gör nåt bra av den, för din skull.
Bli 100% ego, du är värd det!
Du får en lätt box i magen, kompis boxning.
Du kommer vara saknad, tack för alla kloka ord!
/Andreas

Jag tycker om att leva! Det är skönt att dricka te och läsa på forum. Det är skönt att tänka på människor jag tycker om. Skönt att ha många goda böcker här runt mig i sängen. Skönt att höra vinden från fönstret som är lite öppet.

Skönt att jag har gjort fint ikväll, att jag känner mig alldeles lätt i kroppen, att goda tankar kommer till mig och att bitterhet inte biter på mig...

Skönt att jag inte alls är sugen på att ha alkohol pumpande i blodet...
Skönt att jag fått så många människor jag bryr mig mycket om att följa här inne...

En skön natt önskar jag er forumvänner!

Jag tycker inte du bidrar med dålig stämning alls.
Själv kände jag precis som du att jag inte räckte till idag i en situation med mitt barn, men ibland är det nog bara så att vi inte når fram eller räcker till.
Du finns där för ditt barn även om barnet inte vågar/orkar/kan nå fram med sin ledsenhet till dig. Du finns där nykter och med hela dig!
Det är lätt att lasta sig för mycket, att tro att allt beror på hur jag agerar... mitt fel, dåligt samvete osv. Men du finns där.
Det är så himla svårt med barn, man kan ju inte tvinga dem att öppna upp sig. Ibland lättare för dem att prata med någon annan vuxen, ibland vill de nog skona föräldern, ibland är de kanske rädda för en reaktion. Ja jag vet inte, jag har haft mycket tankar där och ibland rena katastroftankarna.

Den där flyktkänslan du har, att dra iväg och fylla glaset med något annat än vatten när det känns övermäktigt den känner jag väl igen. Att hindra sig från flykt och att ta många djupa andetag och bryta flyktkänslan... att göra helt tvärtom (mot ens vanliga beteendemönster)då en katastrof/jobbig situation smäller på en kan ibland vara ett bra sätt har jag märkt.

Kram i natten!