Senaste kommentarerna i forumet

Tänkte skriva älskade i rubriken, men ångrade mig, men det är då det känns!! Finare man, starkare man, ärligare man och större kämpe får man leta länge innan man finner... Har inte hunnit läsa allt, men det verkar vara rätt tufft för er alla nu...
Ska fortsätta läsa, ville bara skriva en rad...
Stora kramar!!!
/k

och se om den hjälper också mot mina demoner ;) Du frågade om dem: Den aktuella natten var det "trasigleverångest" (känner du honom?) som kom på besök. I hans sällskap befann sig den inte fullt lika otäcke, men fortfarande otrevlige, "förmycketattgörapåjobbetångesten". Men nu är det lugnare på jobbet och efter läkarbesöket så känns även det andra lite bättre (trots att mina misshandlade inre organ förstås inte blir ett dugg friskare av att jag har tagit några prover...) - så i natt hoppas jag att jag får sussa sött.

Kramar!

Sådär har jag också känt! Att jag börjat bli trög! Avskyr känslan man har dagen efter en ordentlig fylla då allt går i slow-motion och man undrar om man förstört hjärnan, om den verkligen orkar reparera sig. Tack för påminnelsen för det hade jag glömt, har inte känt av det sedan jag slutade dricka tack och lov.

Det där med att det funkat att dricka hyfsat ja, det är det som gjort att jag kunnat lura mig själv såpass länge. Har klamrat mig fast vid det och ignorerat alla de gånger det gått åt skogen. Fast nu när jag varit nykter ett tag och funderat lite...gick det verkligen så bra alla gånger, även om man inte spårade ur? Vill jag verkligen vara den som alltid blir fullast (eller full över huvud taget), alltid stannar kvar till sist? Lite som en pajas, en som inte kan styra sig själv? Nej. Det vill jag inte. Jag vill bli tagen på allvar, eller jag vill snarare ta mig själv på allvar. Det förtjänar vi båda två tycker jag :-)

Att ta beslutet att vara nykter är skrämmande, speciellt i början. Men jag tycker det blir lättare allt eftersom, lite av en utmaning, samtidigt som livet blir roligare i sig. Mer äkta. Svårt att förklara, men du kommer märka det själv! Att se ett helt liv nykter framför sig är för stort, jag sätter upp mindre delmål. Även fast jag innerst inne vet att jag nog aldrig kommer kunna dricka normalt, vilket känns sorgligt då och då. Men just nu tar jag en dag i taget, och jag växer i mig själv varje dag. Den känslan vill jag aldrig byta bort!

Jag är så glad för din skull, att du kommit till insikt och vågat ta steget. Bra jobbat! Häng kvar i forumet, läs och inspireras, skriv av dig! Du är på rätt väg. Önskar dig lycka till!

Oj, nu reste sig håren på mina armar. Det du beskrev så målande i ditt inlägg är så läskigt likt min historia att det kunde varit jag som beskrev min egen sista fylla - som inträffade då jag fyllde år. Jag spårade totalt, och jag blev fruktansvärt rädd för mig själv, besviken och generad eftersom jag är så pass gammal att jag borde kunna bete mig som folk, men tydligen inte.

Jag kan också dricka hyggligt normalt, alltid mer än alla andra men det är ju inte så att jag spårar varenda gång. Jag spårar nästan aldrig, men jag har druckit så extremt mycket och ofta det senaste året att jag skapat en hög tolerans så 2 1/2 vinare gör mig inte så plakat som de borde göra mig. Känner igen mig så rusktigt mycket i att varningsklockorna ringt så länge att man vant sig vid ljudet. Jag vill leva livet nyktert och använda min hjärna. Har märkt att min kapacitet på jobbet sänkts betydligt och jag på senare tid har börjat bli lite trög, vilket jag verkligen inte är egentligen. Det är alkoholen som fördummat mig, gjort mig till en korkad och obegåvad idiot - exakt en sån typ v människa som jag själv skulle ta avstånd ifrån. Det är slut med det nu, aldrig mer.

Tack för att du delade med dig av din berättelse, den styrkte mig i mitt beslut om att vara nykter hädanefter, har vacklat lite i den övertygelsen de senaste två dagarna. Är på min femte nyktra dag, en dag i taget.

med en mugg kaffe - alltid med mjölk, helst het så att det skummar lite.

Sjunker ner i fåtöljen och sträcker ut benen på fotpallen. Genom fönstret ser jag att kastanjen blommar med höga blekgula ljus. De kommer att lysa fint i skymingen.

Någon inspirerade mig att googla fram "Jag vill tacka livet" - men inte på finlandssvenska utan med Violetta Parra, den chilenska kvinna som skrev den. Gracias a la Vida sjunger hon ... levande och nära med en röst där sårbarheten lyser igenom.

Varm kram till er alla vänner som besöker och lämnar avtryck i detta rum <3 / mt

det förut : Jag gillar ditt resonemang och din insikt !

Kram♥

Jag vill berätta om lyckan, den som jag borde burit inom mig. Om de skimrande moln som skulle burit mig framåt svävandes genom vardagen.

Jag vill berätta om kvinnan, hon som borde funnits här. Om alla nätter hon skulle krupit nära mig, viskat orden som fått mig att invaggas i en vacker trygghet, där jag somnat med ett barns leende på läpparna.

Jag skulle vilja berätta om mitt självsäkra jag, där den förbjudna drycken inte lockar, utan äcklar den trygghet som jag bär på. Där jag rak i ryggen trots skam och ett förmodat självförakt som borde funnits, så går jag ändå vidare utan att se mig om.

Jag vill berätta om min gråt som inte existerar trots de fortfarande våta kinderna, hur det ärliga frigörande skrattet fyller mitt bekymersfria liv jag fått serverat på en silverbricka.

Men livet kom ifatt mig, flåsandes i nacken
Jag tystnar och vill inte berätta mer. Verkligheten knackade på min axel och fyllde mig med en hånfull insikt. Jag föll igen, ner i ensamheten och tystnaden. Mina läppar slöt sig och jag la mig tillrätta i mitt mörker, vaggade mig till sömns och ville inte mer...

Jag har också läst TP:s sorgliga och vackra rader flera gånger och tycker som du, Dompa, att de passar i det här rummet där tystnad och eftertanke råder. TP spikar nog upp dem här om jag ber honom snällt. Det är väl just sådant man ska utnyttja friare till (blink, blink)? Det glädjer mig att du känner lycka och tacksamhet idag. Dels för att du så väl förtjänar det, dels för att det ger dig kraften att fortsätta vara nykter. Visst är det förunderligt att det kan svänga så? Vi har ägnat så mycket tid, pengar och möda åt att bedöva våra kroppar men när vi väl slutar belönas vi av stunder av lycka eller frid som är mycket större och mer intensiva än de hade varit om vi aldrig hade fastnat i alkoträsket. Jag känner ofta en intensiv tacksamhet och glädje bara över att finnas till. Är som du skeptisk till GUD ( eller " hon Gud" som lilleman Nynykter sa ända tills han började började skolan och fick lära sig veta bättre (bättre?). När jag frågade honom lite försiktigt varför Gud var en "hon" tittade han bara lite förstrött otåligt på mig och sa "Det VET man ju". Jaha.) Han eller hon. Den eller det. Det kvittar. Jag säger TACK rakt ut i världsrymden, alltet, universum. För det känns rätt att tacka. (Nä usch, nu förstördes min tanke av att den där låten "Jag vill tacka livet" började mala på finlandssvenska. FÖRSVINN!)

Visst finns det en enorm kraft här inne. Här finns så många som drabbas av all världens jävelskap och ändå behåller poesin, humorn, klokheten och omsorgen. Det fins så mycket styrka. Jag har börjat leka med tanken på vad den kraften skulle kunna utnyttjas till. Vad skulle hända om vi gick samman, förenade våra krafter och startade någon typ av rörelse? Och nej, jag tänker mig inte en sekt, snarare ett företag. En tankelek än så länge. Här verkr finnas så många kompetenta och ödmjuka personer.

Tack Victoria för ditt besök. Jag uppskattar ofta det du skriver också och anar att jag har hittat en själsfrände när det gäller kropp och själ. Ayur-Veda till exempel. Jag läser inte lika regelbundet på Det vidare livet dock.

Visst kan man dricka kaffe härinne, men jag skulle uppskattat om ni kunde hälla i mycket mjölk så att kaffet får en beige nyans, åååkeeej? Ska nog själv ta mig en kopp, för jag har trots mina predikningar inte lyssnat på min kropp på sistone utan varit uppe alldeles för länge på kvällar och nätter.

Kramar från Nynykter

Ibland undrar jag hur jag är funtad egentligen? Läste ovanstående inlägg och förundrades över styrkan författarna besitter. Och sen tänkte jag sorgset att skit också att man inte ska få dricka mer vin nu när man äntligen lärt sig tycka om det. What? Där jar jag ju liksom lösningen på mitt dilemma i en och samma mening! Ibland poppar sådana tankar upp i huvudet, från ingenstans, att jag inte FÅR dricka. Så resonerar jag med mig själv en stund och kommer fram till att jag snarare inte VILL eftersom jag inte KAN. Märkliga samtal men jag antar att det är ett slags sätt att hela tiden pröva mitt beslut, kanske för att påminna mig om det?

Drömde inatt att jag drack och fick sån ångest men minns att jag i drömmen tänkte att jaha, det kanske behövdes för att jag ska bli säker på mitt beslut. Vaknade helt svettig! Glad att det bara var en dröm. Är såklart rädd att jag ska få för mig att dricka, skulle bli så besviken på mig själv, men tänker att jag får ta det då i så fall. Nu vet jag att jag inte vill.

Är inte sådär lyriskt lycklig just nu som jag var för ett par veckor sen. Är fortfarande risig i kroppen och känner mig rastlös men tar tillfället i akt att öva mig på att acceptera känslan och tänka att det går över. Inte springa ifrån den. Inte helt lätt men övning ger färdighet säger dom ju :-) Vill inte låta präktig men det är viktigt för mig att försöka se livet ljusare, måste vid 33-års ålder lära mig att leva om, att leva rätt. Till alla duktiga fröknar förresten, har fått en del cred på jobbet trots att jag inte kör slut på mig själv och kör på i 180. Jag gör mitt jobb i min takt, ser till att ta paus när jag behöver så att jag mår bra. Det funkar. Och plötsligt kan jag säga nej utan att få dåligt samvete. Vet inte vad som hänt riktigt men jag gillar det!

Jag kämpar fortfarande. Kul att höra om dina erfarenheter från Indien.

Jag har alltid haft mycket djur, men denna sommaren hade jag inte tänkt ha några djur på gården utan kunna åka som vi vill. Men vad gör man inte för barnen och får är rätt enkla bara man stängt bra :D

Så i dag blir det att krama lammen och har vi otur så blir det att jaga får alltid en sport det med.

Alkoholspöket håller sig ganska lugnt, vi är kanske inne i en vapenvila och det känns väldigt bra,
Så kramar, styrka och stolthet till er alla där ute//Kalla

Där har du kärlekens språk mia cara Stigsdotter; Finska. So romantic! Pussar dig godmorgon på nästippen...vågar inte gå längre/ Dompapompa loverboy

Inga vampyrer, demoner eller andra spöken inatt. Missade att min darling var inne och skrev här samtidigt som jag. Självklart! Det är det enda rätta. Nästa gång jag inte kan sova mitt i natten ska jag posta ett långt snuskigt inlägg till min fästmö. Hmmm, du vet nog inte riktigt vad du bad om där ;-) Ännu en dag med skitväder...men det fixar jag eftersom jag vaknade nykter. Godmorgon vänner! /R

PS: Glömde nämna att jag gillar er! Mycket!

"Slipper fundera på hur filmen slutade" så sant Paron! Gillar uttrycket. Önskar dig en bra dag på motionscentret. Strongt att gå dit. Vad gör du där?
/R

Läste något så oerhört vackert och sorgligt av TP i hans egen tråd...så det kändes som det enda stället att smälta det var i detta vackra rum. Jag önskar TP vill hänga upp det på en av väggarna här så att vi kan njuta av orden.

Nu sitter jag här i en av fåtöljerna. Med en kaffe, precis som mt så tycker inte heller jag att kaffe riktigt "passar" sig här i detta rum. Men jag vill vakna...och vakna vackert så nu parkerade jag här. Sitter och tänker på oss människor...vilken kraft det bor i en del av oss. Just nu är det väl mest TP i mina tankar. Att en man kan skriva så...tänk er då styrkan i när han älskar någon.

Själv är jag så tacksam över er alla. Vilka fina vänner jag har skaffat. Jag ÄR en lycklig man, lyckligt lottad. Den där GUD som jag inte tror på, måste älska mig mycket. Nu blev det mycket kärlek och lycka här...men det är så jag känner. Tycks som bergtrollet håller sig borta. Även jag önskar er alla gott, att ni får en riktigt fin onsdag/R

Så fint du beskriver det Nynykter. Precis så upplever jag det också. Att jag hör den inre rösten nu när jag inte dricker. Den ger mig en massa information om både min fysiska och mentala kropp. Det är en fantastisk tillgång. Man behöver inte famla så mycket. Bara lyssna och försöka möta behoven innifrån. Inte svårare än så bör livet vara. Är tacksam över att få ta del av det du skriver, det tillför mig så mycket. Varm kram och önskar er alla här i "rummet" ett fint veckoslut, själv ska jag fira min "lilla" studentska♥

Det känns riktig skön att slippa stå i bolagskön.
I morgon bitti slipper vi fundering på hur filmen slutade, jag kan även ta bilen till motions sentrat så fort jag vaknar om jag vill.behöver inte vänta på att bli körklar.
Så jäkla skönt.
Ja jag tycker nog att det är tätt med helgdagar, alra hälst denna sidan på året.

Visst får jag sova. Sov hela förmiddagen i min hängmatta och snart ska jag lägga mig igen.
Ja, hur orkar jag? Hur orkar ni själva båda ni har ju en ganska tuff vardag minst sagt. Jag tror vi orrkar för att vi inte har ngt val. Det finns liksom inget alternativ. Tramsiga är vi nog alla ;-) Vilket är bra, finns det ngt värre än folk som tar sig själva på fullt allvar? Kramar om er tillbaka. Tar min vitlökskrans och kryper i säng!

...käraste R. Så länge du har möjlighet att hängmattesofta om dagarna så går det väl an, då vilar du dagtid, men sen måste nätterna vara lugna. Bra att stänga av alla telefoner nattetid.

Det gör mig så ont att höra att den vackraste förvandlats så. Det är så otroligt sorgligt att en älskad människa kan bli till något helt oigenkänneligt.

Glöm aldrig att du gör rätt, du förstår ju själv att det inte kan vara på något annat sätt, ni skulle gå under båda två. Rädde sig den som kan!

Varma kramar!

P.S. Om du inte kan sova får du gärna prata italienska i min tråd ;-)

Jag förstår faktiskt inte hur du orkar.
Men det gör du :)

Kramar så hårt jag kan och önskar du får sova..

Du finns i mina tankar min vän! Du har så mycket
klokt som du delar med dig av. Du och alla andra fina människor som finns här inne. Jag läser,läser
och läser här inne på forumet...men det som kommer ur mig mest på min sida är
kanske lite tramsigt och glättigt...Är väl mitt sätt att hantera det tunga och svarta som finns
inom mig.
Ni finns i mitt hjärta allihop och jag läser om era
resor och blir så oerhört rörd hela tiden.

Dompa! Håller om dig hårt och släpper inte taget!

Tycker jag. Man blir harmonisk i deras sällskap. Tänk till helgen får du krama lamm Kalla! Du har det bra nu...och det förtjänar du verkligen med din historia. Kram/R

Ja, vitt, beige och silver passar bra här inne. Vi behöver sådant som känns mjukt, naturligt och rent. Nu ställer jag en karaff med vatten på bordet bara för nöjet att se kvällssolens gyllene ljus i de små luftbubblorna. Vi behöver tystnad och svalka. Jag tycker om när vinden fladdrar i de tunna sidengardinerna. Du gör dig bra där i soffan, Dompa. Barfota med silvernaglar. Vad brun du har blivit! Det är väl alla dagarna i hängmattan :-)

Jag tycker om att gå barfota här. När jag tar av mig strumpor och skor tar jag av mitt jobbjag. För det mesta byter jag om helt efter jobbet. Släpper ut håret och tar på mig kläder som sitter löst och inte hindrar. Vanan att hälla upp ett glas vin efter jobbet är helt bruten. Jag känner inget sug längre. Ingen saknad heller faktiskt. Känslorna av rastlöshet är nästan helt borta.

Nynykter

PS. Bröllopet är uppskjutet :-)

är det bästa som finns!

och vis är ju ren alkohol lite "bättre" för kroppen än en massa blandningar av olika slag. I början av min dryckeskarrär kommer jag ihåg att jag blev rent oanständigt sömnig av några glas Bourgogne så det fick ju till följd att jag hoppade den sorten. Jag köpte Bordeaux i fortsättningen :-) Jag ville ju inte missa nåt !

Sen har jag väl gått igenom det mesta i alkoholväg, i början mycket konjak Remy Martin, Martell, whiskey, helst riktigt gammal Chivas el likn, rökte naturligtvis rejäla cigg som Benson and Hedges, John Player Special, senare Players......fint skulle det va' !

Vid ägglikör och den där vidriga söta smörjan Baileys...brrrrrr !!där gick gränsen för mig !!
Har provat den inhemska "vodkan" i Indien och där trodde jag att jag blev skinnflådd i strupen, den var en riktig rysare ! Tom jag backade och tog bara ett glas av den, jag höll mig till deras kopia av Doctors Special i fortsättningen. Även den var en rysare men av en helt annan anledning, den smakade av nån äcklig krydda som återfanns i både öl och mat. Det ska fan vara alkis i Indien !

Senare behövde jag inte gömma mig bakom några fina sorter, bara jag blev full så var det helt ok. En helböj och en sexpack Blå så var helgen räddad.

På slutet försökte jag ransonera drickandet till en kvarting Explorer och 6 st 10,2 öl varannan dag. Det funkade ju självklart inte att ransonera det så där.Vill minnas att den ransonen kostade 288:- (?) och det dubbla, minst, till helgen.

Med tanke på all dryck som runnit ner i min strupe så är det konstigt att jag inte har mer skador än den som jag har skaffat mig, typ krigsskada. Kroppen har en förunderlig förmåga att läka men det tog över ett år för mig innan jag hittade alla funktioner i min kropp igen och jag kände att jag hade en balans inombords.

Tja, det blev ju ett inlägg som var långt och inte alls gav något för dig vindrickare, eller fd ska jag säga kanske :-))

Ha en bra nationaldag :-))