Senaste kommentarerna i forumet

Känns lite konstigt att räkna veckor nu, går snart över till månader. Förhoppningsvis. Den första augusti är inringad med rött bläck i kalendern. Många upplever tydligen att det är lätt att trilla dit efter just tre månader. Och jag börjar närma mig, är det därför det börjar bli jobbigt kanske? Vill så gärna kunna rusta mig inför krisen, kanske är jag mitt i den? Kanske är det jobbigare för att det är sommar, jag vet inte. Har inte trott att jag löper större risk eftersom jag inte trott att jag druckit mer under just den tiden, men det har jag kanske? Har hattat runt så mycket i mitt liv att jag har svårt att se mönster, rutiner, hur jag brukar göra. Pratade med pojkvännen igår, förstår nu att han inte ser lika allvarligt på det här som jag. Kanske har han problem själv? Tror inte det. Har i och för sig hört honom och min svägerska prata om hans föräldrar som inte verkar ha haft en helt okej relation till alkohol, kanske ser han inte klart? Han har ju inte heller varit med hela mitt vuxna liv och sett hur det sett ut, hur jag har hållt på. Tog upp det igår för att jag känner hur jag vacklar, hur jag börjar tvivla. Var det verkligen så illa? På spegeln hemma i badrummet sitter texten "jag är modig som släpar fram trollen i ljuset". Tänkte att nu jädrar tar jag fram trollet, så spricker det. När jag insåg att han inte förstår blev jag rädd, kände mej orolig. Hur fasen ska jag klara det här utan stöd? Sedan insåg jag att det är ju just det, jag måste klara det här själv. Inte hänga upp mej på någon annan. Behöver jag stöd finns det, professionellt. Men jag kan inte luta mej helt och fullt på honom, måste stå stadigt själv. Lita på att mitt beslut är rätt, att det bara är jag som vet vad som är bäst för mig. Och när jag vaknade imorse kände jag mig lugn igen. Mitt beslut är rätt, det är inte farligt alls att vara nykter. Det är precis som vanligt, fast utan alkohol. Och livet blir precis så bra som jag gör det. Sakta sakta börjar jag lita på mig själv, att jag kan. För första gången på riktigt länge börjar jag känna att jag har kontroll över mig själv, över mitt liv och över framtiden. Är inte speciellt rädd. Inte idag iallafall :-)

Har fortfarande inte kommit ut på joggingtur men tagit långa långa promenader vid havet, klättrat i klippor och bland ruiner. Gått så långt att jag har flera blåsor på fötterna. Och det är så skönt. Börjar så smått höra vad kroppen säger, vill inte ha mer socker, vill inte ha mer fett. Vill egentligen inte röka heller men jag fortsätter, för att jag förbjuder mig att sluta. En sak i taget den här gången. Lugnt och sansat, inte rusa iväg. Huvudvärken dämpas inte med alvedon, jag påminns om att dricka mer vatten, och LUGNA NER MIG. Inte stressa, inte se allt som måste göras utan det som KAN göras. Vill göras. Det som känns bra i magen. Det som lugnar den där fladdriga känslan. Att inte kunna fly undan genom att hälla i mej ett glas vin eller femton innebär att jag måste lära känna mig själv helt och fullt. Att känna hela tiden, och att känna efter hela tiden är jobbigt. Men det som är jobbigt är bra, det vet jag. Och det som är jobbigt blir lättare med tiden, så är det ju. Påminner mig att vara extra snäll mot mig själv nu, inte kritisera allt jag gör, inte se vad jag kunde gjort bättre. Bara vara snäll.

Imorgon åker vi ut till kusten igen, med vännen som tycker jag är trist som inte dricker. Får se hur det blir, tänker ha inställningen att vi kommer ha kul. Men tänker inte vara den som servar längre, den som ser till att allt blir så bra så. För det har jag varit innan och det höll på att äta upp mig. Tror det kan bli en liten krock där men så får det vara. Socialt ansvar var det någon som sa att det heter här på forumet, om det blir tyst kring bordet är det mitt ansvar att se till att det börjar pratas. Jag i ett nötskal. Den här gången får någon annan ta över lekledarrollen för jag pallar faktiskt inte mer.

Är inte orolig för att jag ska trilla dit men man kan väl aldrig vara säker. Så jag påminner mig om att jag inte gillar ETT glads vin, att jag bara mår dåligt av det, att jag inte klarar en bakfylla till, att jag får ångest av alkohol och att det hela är en illusion. Det vet jag så väl. Det enda lilla jag måste få erkänna att jag saknar är spänningen precis innan (det går åt skogen). Förväntningarna (som slocknar efter första glaset) inför festen, att göra mig fin (vilken man väl kan göra ändå?), glädjen (som jag numera känner varje dag). Sådär, då sprängde vi det lilla luftslottet också.

Hoppas ni har det bra, alla semesterfirare. Det är en jobbig tid, måste jag erkänna, denna tid som egentligen borde innehålla återhämtning snarare än kamper. Men det blir bättre, det måste det bli. Bara nya vanan får sätta sig ordentligt.

Hej så länge!

Så klart att vi finns här för att stötta varandra. Du har gjort ett strålande jobb de 14 dagarna i solen! Visst känns det skönt att ta kontrollen.

Vi hjälps åt.

Haha! Även jag hittade whisky i förra stugan jag bodde i. Men den frestade inte alls. Jag ville ha romantisk middag med vin, inte nån whisky. Det är ju fint att jag är så kräsen...
Jag vet inte om man kan hälla ut stug-whisky (stavningskontrollen ville stig-whisky! En liten fingervisning?)
Kan du tala med din man om att du är rädd för att bli frestad? Jag tycker för egen del att det är ett bra sätt att förhindra tänkbara återfall. Dessutom tenderar trollen att spricka när de kommer ut i ljuset...
Stor kram till dig kära syster!
Nynykter

Hej Dompa!
Jag hoppas allt är bra med dig nu och att du njuter av den fortsatta semestern. Bra att du skriver här och konstaterar hur medvetet återfallet trots allt var. Nästa gång använder du den där förmågan att planera till att planera hur du INTE ska kunna ta återfall, till exempel genom att berätta för syrran vad som rör sig i ditt huvud :-)
Vår hjälte svingar sig vigt upp i sadeln igen. Han inte bara fajtas med vampyrer, han tar även ett sista-natten-med-gänget-rus som slutar med att hjälten vaknar upp på en öde strand. Vilken blir nästa filmgenre? Romantisk komedi kanske? Något hjärtknipande där den nyktre men ack så stilige hjälten möter kärleken i byns bibliotekarie (som blir skitsnygg så snart hon tar av sig glasögonen)
Hur det än blir så håller jag på dig, Dompa!
Stor kram från Nynykter

Så fint du tar hand om allas vårt rum, Mulletant. Jag såg nyss solen gå upp över havet. Det är redan behagligt varmt och jag hör pipande sjöfåglar. Äntligen har jag för en stund både el och täckning.

Under semestern har jag för första gången på länge känt ett sug efter alkohol. Jag och mannen äntligen ensamma. Bad från klipporna. Vedeldad bastu. Så mysigt det kan bli och DÅ slår suget till. Att det skulle vara så väldigt gott och mysigt med vin. Jag blev riktigt irriterad på mig själv. Det var ingen fara för min egen del eftersom alkoholinköp skulle kräva både båt- och biltur. Jag pratade om min irritation med Särbon. Han tyckte bara att det var väl inget konstigt och kanske lite bra att nån gå g känna sug eftersom det annars inte skulle vara nån sport att sluta :-)

Det här fick mig att tänka på hur mycket alkohol för min del varit förknippat med leda eller tomrum. När man lämnar en hektisk vardag och plötsligt befinner sig i en sommarstuga utan el och vatten in the middle of nowhere uppstår ju lätt just - ett tomrum. Det där har jag tidigare fyllt med vin och öl. Känner suget komma vid cocktailtimmen, sedan jag "klarat av" en ledig dag och innan det är dags för middag.. Galet!

Kramar till alla kämpar i sommarsverige (/fyllesverige?)

He, he, den där kände jag inte igen - för att verka avspänd. Ja detta är väl självsuggerering på hög nivå!!

Jag måste berätta, jag tror att vårt barskåpsspöke smög ned i packningen. Det är helt jä_la otroligt detta! Idag kom vi ju då till stugan vi hyr för en vecka ihop med min svägerska och familj. Vi har gjort oss hemmastadda och ikväll letade jag i alla köksskåp efter en tekanna. Vet ni vad jag hittar längst ned i ett skåp? Jo en stor halvfulle whiskyflaska!! Hur sannolikt är det att det finns sprit i ett hus man hyr?? Vad gjorde jag då? Jag sköt den längst in i skåpet och ställde lite grejer för så att ingen Anna skulle se den. "kan vara bra att ha" liksom! Nu tänker jag att inte en chans att jag riskerar att prova! Men risken finns ju såklart. Kanske ska jag hälla ut den, ingen av de andra vet ju att den finns och skulle ej sakna! Bör jag kolla med den vi hyr huset sv först tro?

Varför händer detta mig!!!??

Dina ord får mig oftast på banan igen, så ikväll skulle vi på fest men avbokade då jag känner mig lite svajig i kriget med draken. Så imorgon planerar vi fotosafari med tidig start, tur att mannen är flexibel :-)//Kram Kalla

forum på fb jag är med i så har det i dagarna hyllats folk som har nyktra och drogfria dagar av varierande längd och det är underbart att se glädjen på forumet då. Det är stort att få dela glädjen.

Samtidigt så är det några som tagit återfall och som nu är på väg tillbaka på skakiga ben och med huvudena fyllda av ångest.

Glädje och sorg på samma sida. Precis som livet för "vanliga" människor.

Det gemensamma temat för de som tagit återfall är att de glömt bort sin historia och trott sig vara friska. Jag är rädd för att glömma så jag jobbar med mig själv och jag påminner mig om vem jag är. Det är inte så komplicerat som det kan låta, det blir ett sätt att leva och det på ett sätt som många gånger är betydligt lättare att leva på än det gamla. Jag är inte bedövad av kemiska preparat och har full åtkomst till mitt känsloliv med alla dess toppar och dalar och det känns så fantastiskt befriande. Så var inte mitt liv tidigare.

Vi hade ett litet möte några stycken på ett torg för ett tag sedan och naturligtvis sitter vi alkisar på parkbänkarna och flamsar så folk kikar lite på oss :-) Det känns så kul att kunna utmärka sig lite så att folk tittar och vara helt nyktra och kan kika tillbaka på de "normala" som går där!

Det går alldeles utmärkt att vara lite busig och tokig i nykterheten, tom så knasiga att folk tittar lite skrämt på oss och då fnissar vi ändå mer :-)) Ni skulle bara veta vår historia ni Svenssons som går där !!

Jag skulle gärna vara med på YPAA i Köpenhamn 27-29 juni men tyvärr har jag inte en obegränsad kassa så jag får avstå det konventet. Jag har vänner som åker dit och jag känner sån längtan att få följa med men jag spar min pengar till Gullbranna och vårt föreningsmöte i oktober. Inte alls så tokigt det heller :-)) Gullbranna är mitt riktiga vattenhål på hösten och det är ett måste för mig att åka dit och kramas lite !! Det är under det konventet som jag har fått mina riktiga aha-upplevelser och där min nykterhet har tagit rejäla kliv in i tillfrisknandet. Det var där jag hittade mig själv 1,5 år in i nykterheten när en anhörig/medberoende klev upp på scenen och sade just det som jag hade letat så förtvivlat efter. Från den dagen var jag en egen person med egen identitet och inte bara en alkis som det var ok att sparka på. Då började mitt nya liv.

Sköt om er och glöm inte eran historia, den är ju eran framtid !

I dag blir det fest och draken kommer på besök igen, skall resten av livet vara så här? Kommer alkospöket alltid försöka få mig att dricka eller kommer den att självdö tillslut. Jag mår ju 1000 gånger bättre nu än vad jag gjorde för 6 månader sen och ändå kan spöket låta helt logisk när det gäller att testa igen.

Någon berättade om en tom tavelram på ett behandlingshem, där skulle man sätta upp et foto på den alkoholist som kunde dricka normalt i framtiden, ramen hade suttit där i 20 år och man hade ännu inte hittat någon som lyckats. Det säger väl allt om att pröva att dricka normalt igen, bara spöket som inte fattar.

Så ikväll blir det läsk rakt igenom :-) Kram Kalla

Skickar med dig några kloka ord ifrån Puh :-)
För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt.
Källa: Nalle Puh

skön, nykter, semester !! Och kom inte hem med armar/mage som ser dopade ut :-) Njut av ditt nya liv !

så kommer jag imorgon att åka på semester utan dator. Liten uppkoppling kan finnas i telefonen men det blir inga långrandiga inlägg från mig.

Kram till alla kämpar! Kom ihåg, du har bara ett liv, försök göra det bästa av det livet. Var rädd om dig, känn efter i magen. Känner du för att dricka kanske du kan göra 35 armhävningar/situps först?

På återhörande!!

Sitter ensam på ett cafe sista dagen på senestern. Vilken resa det varit för mig, så mycke känslor. Men jag känner mig glad och vill vara snäll mot mig själv. Har aldrig varit snäll mot mig själv, men nu vill jag det. Har accepterat att det här kommer ta tid och att jag kommer göra fel och att jag då ska resa mig upp och gå vidare, ett steg i taget. Har druckit 4 kvällar av 14 här i solen så det får jag ju ändå känna mig nöjd med. Och viktigast av allt jag har bevisat för mug själv att det går alldeles utmärkt att äta lunch på strandserveringen utan öl och att man kan ta en drink på strandpromenaden utan A i den. Och man kan sitta på altanen och läsa utan ett glas vin!!! Detta trodde jag för några veckor sedan var omöjligt, men trots mina misslyckanden har jag bevisat för mig själv att det går, och det känner jag mig så glad för!! Kram till alla er här som hjälper mig med detta!

Tack MissH för de uppmuntrande orden! Jag hade en liknanade kväll igår då jag var ute med tjejerna jag brukar dricka med. De drack vin och jag drack cola. Känns så skönt nu på morgonen att verkligen kunna känna min kropp - inte vara förlamad och avstängd av bakfylla. Hoppas du tog på dig joggingskorna och fick uppleva den underbara känslan av fysisk trötthet. Jag vet vad du menar med att vara rastlös och med tankar som flyger och far i huvudet. Det bästa med träningen är att den rensar skallen, ökar orken och bättrar på figuren = a real win-win!!! Jag har själv vart ute i spåret några ggr och märker stor skillnad. Vi har bara en kropp och den är värd att vårda. Som jag läste någonstans: "Din kropp är ditt tempel, dyrka den". Jag blir själv uppriktigt ledsen när jag tänker på hur jag har misshandlat mig själv och hur lite respekt jag har visat för min kropp. Nu har jag varit nykter i 2 veckor och sakta men säkert börjar jag känna mig fysiskt starkare. De hänger ju ihop de där - kroppen & knoppen. Förstår att din inre dialog bråkar med dig angående alkoholen, har själv vart där förut och kommer vara där igen men så länge de bara är tankar och inte handling så kan vi hantera dem. Tankar föder känslor och känslor är övergående. Är vi medvetna och närvarande så har vi ett val. Det är när autopiloten tar över som det är lätt att hamna i gamla mönster.

Tycker du är fantastisk som kommit så långt och jag uppskattar verkligen allt du skriver här inne. Det har hjälpt och hjälper mig att läsa dina kommentarer. Här inne kan du ju vräka ut allt! Så låt joggingdojerna bli your new best friend så kanske vi ska anmäla oss till GBG:s varvet 2013...? ;-)
Ha en skön fredag! Kram
(PS - läser en intressant bok just nu "Ansvarsfull" av Camilla Kuylenstierna - kan rekommenderas!)

och tittar till... Slänger blommorna, sköljer ur vasen och tar in nya.

Öppnar fönstret en stund, just nu regar det inte. Upptäckte två nya album med Lisa Ekdahl igår, ska lyssna igenom det ena, Pärlor av glas. Fina texter.

Hoppas livet är gott mot er alla filosofiska vänner. Sommarhälsningar! / mt

du vinner över din alldeles egna lilla alkoholdjävul försvagas den och stärks du. Lyssna på vad alla de där personligheterna, martyren, glädjedödaren, partysessan osv osv, säger, tänk igenom deras argument och fundera ut vad du egentligen tycker - släpp sen och gå vidare. Med detta menar jag att det är viktigt att verkligen tillåta sig själv alla dessa jobbiga känslor istället för att trycka undan dem. Efter regn kommer alltid solsken. Så är det.

Jag kan också skriva under på Addes råd om AA, det är ganska skönt att kunna vräka ur sig en massa till "riktiga" människor som nickar igenkännande. Det är också stärkande att höra andras berättelser!

Kram på dig!

Snälla hör av dig. Vill veta hur du mår!

TP

Bara man är förberedd ska det nog gå bra! Kram på dig.

... Älskar listorna men saknar alternativ till vad man kan göra om man är ensamstående mamma utan anhöriga och utan arbete 8dvs inte har råd att betala barnvakt ) till en drygt 1-åring.
Om någon har konkreta tips så skriv gärna.
Kanske är det jag som ser hindren före möjligheterna.
Är "ny" här (dvs har läst men inte reggat mig för än nu) och kanske finns det saker jag inte förstår / tror mig inte kunna som jag faktiskt kan.

I dag börjar några dagars ledighet, skall bli så skönt. Drakar och spöken har har varit lugna,men känner att det är lugnet före stormen, till helgen blir det nog krig. Men jag är rustad och tänker vinna. Hoppas ni alla har det bra där ute//Kram Kalla

Är ny här men känner precis som du i frågan om alkohol
Önskar det skulle finnas ett ställa för alla som vill och pratar hör och är i samma situation att träffas.
Tror det skulle vara bra. Ex varken du eller jag vill ju våra barn något ont? Och det är dem vi som mammor har främsta skyldigheten mot.
Att träffa likasinnade vore skönt.
Allt gott!

Sommar12 en dag i taget, och njut de sista dagarna av semestern. Och även vardagen när väl den kommer.

Varför är det så svårt för mig att stå emot mig själv? Hade några riktigt härliga dagar utan A och tyckte det gick bra. Sedan så trodde jag att det här går ju så bra utan så jag kan ju ta ett glas vin till maten bara för att det är så gott. Lyckades hålla mig den kvällen och hade väl antagligen då lurat mig själv att jag klarade detta. Men så dumt, tog en öl i går eftermiddags och det var som att slå på en knapp, började i hjärnan tänka på vin, vin, vin. Eftersom vi är utomlands behövs ju inget bolag utan jag la vin och öl i korgen på Supermarketen. Kunde sedan inte sluta. Det värsta jag någonsin gjort gjorde jag igår, när mannen var ute med ungarna halsade jag ur en konjak som stod i barskåpet på huset vi hyrt!! Skäms så. Det var som att ruset inte räckte och jag ville inte att det skulle synas att jag tömt vinflaskan. Hemska människa. Hur fungerar hjärnan egentligen? Varför gör jag så här? Hur gör ni andra när tanken kommer att jag vill ha en öl, då ska jag ju få det , den här gången går det bra, det känner jag? Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka? Jag vet ju att jag aldrig är nöjd med en öl?? Nu är det två dagar kvar av semestern och jag har köpt ett fint armband idag som jag tänker ska va mitt "nykter armband" att titta på innan jag fattar fler felaktiga beslut. Känner mig ändå glad och hoppfull för de allra flesta dagarna har varit nyktra och de sista två ska absolut vara det!!!

få ur sig det som kommer fram ur vårt mörka inre är den bästa vägen att döda monstren. Jag har ju fördelen av att kunna lasta av mig på AA i första hand och detta forum i andra hand. Den ordningen beror på att jag föredrar att träffa personer irl och kunna ha ögonkontakt. Att jag dessutom får kramar är ju en väldans fin bonus :-)

Vår sjukdom är listig,falsk och stark och tar alla tillfällen till att bråka med oss innan vi lär oss att handskas med den och vara vän med den. Att fly är ju bara att skjuta bort problemet en stund istället för att ta tag i det direkt istället. Att fundera över skeendet är bra men det förutsätter också att det finns nån att bolla frågan med annars blir det lite rundgång och risken är stor att fastna i problemet utan att kunna se lösningen. Att skriva här hjälper massor men varför inte även testa AA ? Eller andra människor irl som har vår sjukdom ?

Livet går upp och ner och nykterhet innebär inte per automatik ett skönt, mysigt, soligt liv men det underlättar nåt grymt om jag inte dricker :-)

Njut av dagen idag fast det regnar utav bara he-te :-))

Tack för ditt fina inlägg, tar till mig och blir jätteglad! Tack för ditt pepp, behövdes idag :-) Huvudet på spiken, jag behöver trötta ut mig! Nu valde jag att sätta mig på bussen och åka till mamsen på besök, vilket har lindrat den malande oron i magen något. Vill ju dock komma ifrån det där mönstret, att fly från det jobbiga (som jag gjort med vin innan, det är väl därför tanken kom igår). Eller så överanalyserar jag och är helt enkelt uttråkad och rastlös. Men oavsett, imorgon när jag kommer hem igen snörar jag baske mej på mig joggingskorna och ger mig ut. Att springa får alltid rätt på tankarna, varför tänkte jag inte på det?