Senaste kommentarerna i forumet

Finns ingen gång som jag längtar så mycket efter alkohol som när jag gett allt på jobbet i dubbelpass. Nu kan jag säga att jag bara är nykter för att det inte finns någon alkohol hemma,annars hade återfallet varit här. Måtte den här sommaren ta slut snart//Kram Kalla

Jag kände precis samma för några veckor sen, var på weekend-resa på en ö med pojkvännens kollegor, alla drack på kvällen och jag kände mig utanför. Blev lite småtjurig och kände mig ensammast i världen. Men den känslan gick över efter några dagar. Tror vi måste gå igenom dessa sorgeperioder då och då och se att det går att komma ur dom. Och jag tror faktiskt inte att jag hade känt mig mer delaktig även om jag druckit, men det är lätt att tänka så när det är alkoholen som skiljer en från andra. För mig hjälpte det att tänka precis som du, en dag i taget. Hade glömt det för en stund och började se för långt framåt. Låt dig själv ha din blähperiod, det blir bättre. Du är jätteduktig!

vad skönt det låter, att bara kunna släcka lampan och lägga sig och somna i rimlig tid på kvällen... jag har sett det hos andra och kan bli lite avundsjuk. Riktigt längesen jag kunde göra så.
Jag läser alltid innan jag somnar men det är säkert bättre att stanna uppe till man lägger sig och bara släcker. Sitta med boken i så fall nån annanstans.
Tankarna far ju precis som hos dig och jag vet också att jag måste ändra en hel del annat i livet. Försöker låta funderingarna ta lite nyare banor än de gamla invanda som består en hel del av nån slags självbedrägeri tror jag...

Jo ditt svar är jag glad för, jag ska prova. Tack...

Har till egen stor förvåning börjat förhandla själv beträffande lämpligheten i att ta en öl eller fem. Inte så att jag får akut sug när jag går förbi en uteservering, mer för att (förhoppningsvis) konstatera att detta var ju inte så hett ändå. Å andra sidan är det kanske att leka med elden. Den kritiska 3 månader var inga problem, men 6 känns helt klart värre. Det är nu man kan önska att man varit mer öppen med hela grejen, då hade man sluppit detta förhandlande.

Men nej, jag tror inte det blir något av det utan att förnuftet segrar.

strålande tider PP. Njut och ha en riktigt skön semster! / mt

att prata med nån innan man lämnar, åtminstone när det finns barn. Att gå i par-/familjeterapi har inte målet att lappa ihop utan att komma fram till hur man ska ha det och hur man gör det bästa av det.

Föräldraskapet vara hela livet. Vuxna kan skiljas men som föräldrar finns förhoppningsvis båda kvar och samarbetar för barnens bästa. Vi har ju båda varit gifta tidigare och i familjen ingår mina, dina och våra barn och numera många barnbarn som kallar varandra kusiner. Vi deltar årligen i många födelsedagskalas, det har varit några bröllop och barnbarnsdop. Där möts vi och våra föredettningar och deras nya. Det är mycket roligare för alla om man är på det klara med varann.

Rådet att inte göra drastiska beslut första året som nykter är säkert mycket klokt. Under det året kan man gärna gå nånstans och prata - gärna med nån som har kunskap om missbruk. Jag har också på nära håll sett det lessenfrun beskriver och att det inte alltid blir så bra med en ny livskamrat.

... sa tanten med ett långt livsperspektiv. Kram på er, vad starka ni är! / mt

Om några timmar går jag på semester. Mina första lediga veckor på ett år. Och vet ni vad? Alkoholen lockar inte det minsta! Jag tror att utan mitt återfall vid midsommar så hade jag haft väldigt jobbigt med motivationen just nu. Normalspöket hade varit där och petat mig i sidan med sitt finger 'öh, några öl kan du väl unna dig! Vara som folk!'
Och kan ni tänka er, solen skiner!

Man lär sig somma iallafall :-) Har haft jättesvårt att somna för det mesta, dock inte använt vin som hjälp utan mest teven. När jag slutade dricka insåg jag att jag måste göra fler förändringar av mitt sätt att leva (även små), och där ingick att lära mig att bara lägga mej och släcka lampan, utan teve, radio eller böcker och efter några långa kvällar funkade det (har nog inte hänt på tio år, alltid tänkt att jag har sömnproblem). Och jag känner att jag sover mycket bättre under natten. Har jag tusen tankar i huvudet så låter jag dom faktiskt virvla omkring, antar att jag tryckt undan dom under dagen och att dom behöver komma fram. Det jag försöker säga är att ditt vin kanse min teve och det går att vänja sig av med även om det är jobbigt i början. Vet inte om det här hjälper dig, känns lite halvtramsigt men jag låter det stå kvar :-) starkt jobbat att du bestämt dig för att leva nykter förresten, och välkommen hit!

Saknar dig min vän, känner mig vilsen utan dig och Nynykter

Hoppas du njuter av den Italienska värmen, naturen och maten. Hoppas att resan
gör dig och ongarna gott!!!!

Jag har tappat gnistan lite de senaste dagarna
och fallit ner i en sängliggande tillvaro.
Men i morgon är en ny dag, då ska jag börja
ta tag i saker igen. Mina ongar kommer till
mig i helgen och då ska det vara nystädat, lukta
gott. Kylen och frysen ska vara fylld av god mat och den gamle pappan ska vara glad pigg.
Om en vecka åker mina barn utomlands i en månad. Blir en tuff period att vara utan dem
så länge och att klara nykterheten, när motivationen
är så många mil bort.

Kram min vän!!!!

TP

riktigt dags att sova? Sena nätter ger ångest. Svårt att sova, det är mycket gott med ett glas vin som helst blir minst ett till att sova på. Det går ju bra att gå upp tidigt nästa morgon ändå och knata iväg till jobb. Lite trött ett tag där på morgonen men sen går det ju mot middagstid och segheten är borta. Men det är som jag läste här hos någon annan att man ser ju så mycket klarare ut i ögonen och hyn blir finare, en lätthet i ansiktet på bara några veckor utan de där glasen vin på sena kvällstimmen. Så vill jag vara!

Jag är sugen på vin för jag kan inte sova men i natt blir det inget! Och det blev inget igår!

Upp och äta kan man göra, läsa lite kan man göra, ligga och vrida sig kan man också göra, upp igen och känna på sommarluften. Det är bättre att vara trött i morgon pga sömnbrist än av bakrus!

Vad gör man mer när det inte går att sova? För det kommer fler nätter utan sömn.

och jag läser, känner igen många tankar, beteenden, slås av att det är ungefär detsamma som vi känner och tänker genom allas livsberättelser, vi förnekar och vi kommer till insikt. En resa är det...
Kram Tilde

Lämna inte, flytta inte.
Kämpa ihop er. Det finns så mycket hjälp att få. Parterapi och duktigt folk.

När det är över så blir det så otroligt tomt och man önskar man kunde spola tillbaka och göra om, göra rätt.
Jag tror stenhårt att alla relationer går att rädda. Om man vill.
Fast även om det finns ovilja så kan den ändras när det börjas rota runt och få igång samtal. Nya samtal.

Jag är genomfärgad av min ångest över att vara själv och snackar nog mest goja..
Vad vet jag egentligen.. Men så många som ETT förhållande bakom mej.

Kram :)

Vi tar inga avgörande beslut första året, men blir full i skratt av att vi alla sitter och tänker på att leva själva. Blir lite rädd av vad man dövat med alkohol och varför man gör det. Men jag tror att man kommer att förändra mycket under detta året och allt har sin tid, så vi tar ett steg i sänder//Kram Kalla

Jag funderar också ofta om att ha en egen bostad för mig och tjejerna, kollar ofta på hemnet och drömmer mig bort. Känner ofta att jag är färdig med tvåsamhet, inom några år flyttar tjejerna, känner allt mer att jag vill vara själv. Men än så länge är det bara i tanken, bestämt att jag inte tar några stora beslut under första året. Kram

jag har tidigare berättat om en granne där jag och hustrun försökte "hjälpa till" med framförallt hans sambo så hon kom iväg därifrån. Hon skaffade sig en egen lägenhet och bodde där ett tag innan hon sa upp bekantskapen med oss och gick tillbaka till sin alkoholist och GIFTER sig med honom.

Ok, hennes val men vi fattade inget men agerar inte heller vidare i ärendet.

Nu visar det sig att hennes man varit och sluddrat våldsamt hos nya grannar på området och gjort bort sig rejält. Tablettberoendet har ju funnits kvar hela tiden och vi antar att han lovat att "sluta" med alkoholen för att hon skulle komma tillbaka.

Alkoholen kommer att för all framtid vara huvuddrogen för en beroendeperson som haft den som inkörsport och den kommer alltid tillbaka om man inte slutar med det andra kemiska beroendet.

Det är så tragiskt att se och känna den totala maktlösheten inför både beroendet och medberoendet.

Och jag blir så förbannad på hans arbetsgivare och personalchef som inte törs ta beslut och ställa krav fast hon är väl insatt i situationen. Ursäkta språket men hon är fanimig skyldig att agera !!

Nu tröstar jag mig med nyplockade jordgubbar och njuter av värmen !

du har just kommit till det stadium där man plötsligt inser att alla ens drömmar eller framtidsplaner är marinerade i alkohol. Det finns en viktig alkoholaspekt i det mesta. Den där fina träbåten, nog var det meningen att det skulle drickas en hel del rom där. Och bastun jag vill bygga, var det inte ganska mycket öl inblandat där. För att inte tala om den där fincan på Costa Blanca, där skulle ju till och med det egna vinet odlas. Lusthuset i sluttningen, skulle det vara något annat än en dyr groggstuga? Det tar ett tag innan nya drömmar och planer uppstår som är naturligt fria från associationer till alkohol, men det kommer. Idag är det nog 50-50 mellan alkoholdränkta och alkoholfria drömmar hos mig.

från Esbörns Svenssons piano ligger kvar i rummet när jag tassar in med mitt morgonkaffe.

Funderade lite på rosorna - kollade vädret på TV igår och beslöt att vattna ikväll. Filosofiska rummet är ju både lätt- och svårplacerat på väderkartan med sin samtidiga existens i tankevärlden (med rörelsefrihet i tid och rum) och (nästan) i sinnevärlden med temuggar, filtar och omgivande trädgård med havets brus i bakgrunden. Överallt och ingenstans, eller ingenstans och överallt.

Och så musiken då - kanske vi ska satsa på några hörlurar av bra kvalitet?

Ditt inlägg berör mig Stigsdotter - flera år levde jag i ständig spaning efter en egen bostad fast min anledning var tvärtom vad alkoholen beträffar. Levde i drömmar och fantasier om hur det skulle vara... och även tänkt mig in i att det skulle inrymma en ensamhet och ett antal förluster.

Det händer mycket i en relation när man tar bort alkoholen - åtminstone tre arbetsprocesser, den enas, den andras och en gemensam. Och den enda man riktigt kan göra något åt är den egna - där måste man börja. Kanske det är så att det antingen slutar i fördjupad gemenskap eller i att man går åt olika håll. Slutar förresten - det gör det aldrig, en relation är i ständig rörelse - annars är den väl nästan död?

Jag tror inte att det är "bara" alkoholdjävulen... Jag tror också det är en livsfråga. Det har hänt så mycket inom dig, i din hållning (som jag ser det), du har vuxit mycket - och då kommer också frågorna om hela livet. Där alkoholen ska hitta sin plats - eller livet där frånvaron av alkohol ska ha sin plats. Frånvaron tar (nu fick jag lust att ta till ett svordomsuttryck) för 17 mer plats. Att leva nykter är på ett sätt en kamp mot hela samhällskulturen.

Kan du tala med din man om dina tankar, dela dem med honom?

Morgonkram! / mt

Livet är inte alltid enkelt och jag har ibland tyckt som du att allt skulle bli bra mycket enklare om man bara hade sig själv att rå om och det är ju faktiskt så att skall man leva i en harmonisk tvåsamhet så innebär det mycket arbete. Man måste försöka göra kul saker tillsammans och inte bara dela vardags bestyren men man måste också ha förståelse för att den andra parten i bland vill vara för sig själv och kanske åka bort någonstans utan sällskap.

Det tog lång tid för mig att acceptera att min fru ibland ville åka någonstans själv eftersom jag då kände ett sting av svartsjuka men nu tycker jag bara det är roligt och jag gör det samma i mellanåt. Vi försöker också ofta på roliga saker att göra tillsammans och det behöver inte vara så pretentiöst. Det kan vara att gå på en konsert, åka ut med båten och sola och bada själva, åka ut med några kompisar och grilla i någon skogsbacke. I bland tar jag mig också i kragen och hänger med på en shopping runda, men den slutar oftast med att jag smyger in på något "gubbdagis" (Cafe´) och läser en tidning ;-)

Viktigt är också att man har ett sådant förtroende för varann att man kan var öppen hjärtlig.

Mina funderingar och erfarenheter.

Ha det Gött

den där operamusiken tystnat så man kan våga sig in här:-) Det får bli Esbjörn Svenssons trio och lite sinnesförändrande jazz. Har varit svajigt i humöret till och från, mer godis än tänkt ibland men också många fina stunder. Fortfarande är jag lika tacksam varje kväll jag lägger mig nykter och varje morgon jag vaknar nykter. Inser verkligen att det är det viktigast, och att allt annat är prio 2. En morgonpromenad med friskhet i luften och solen som silar genom lövverken är upplevelser i en helt annan division än kemisk påverkan. Så enkelt är det ibland!
Ha de,
Fenix

härligt! Högsta vinsten varje morgon!!

...har jag hamnat lite i nu också. Det är ju så ibland. Slipper i alla fall huvudvärken som jag drogs med nästan hela förra veckan. Undras om det är något med lågtrycken som far runt!

Ska också sova strax, god natt!

Någon sa att det här med att sluta dricka är lite som att genomgå sorgens alla stadier. Det är förnekelse, ilska osv. Till detta hör också att man måste gå igenom alla årets dagar utan den eller det man saknar. En midsommar, en födelsedag, en jul osv.

Idag var jag extra irriterad på min make, jag ska inte tråka ut er med detaljer. Jag funderar ofta på hur det skulle vara att inte dela mitt liv med honom, eller snarare mina utgifter, jag delar nog mer av mitt liv med er än vad jag gör med honom. Sådana här dagar när jag blir extra irriterad tänker jag mer och mer på vårt lilla radhus där vi ska bo, tjejerna, katterna och jag. Ikväll blev det så illa så jag satte mig och surfade runt på Hemnet.

Men så helt plötsligt dyker tanken upp: "vad härligt det vore att bo där, då skulle jag sitta på den där lilla uteplatsen med ett glas rosé. Då skulle jag kunna göra allt vad jag vill utan att ta hänsyn till någon". Och nästa tanke: "jaha då skulle jag sitta där i min ensamhet, vara ledsen och supa ned mig varannan vecka. Det går ju inte."

Och sen funderar jag över om den här drömmen om någonting eget i själva verket är alkoholdjävulen som försöker få mig till ett läge där jag trillar dit igen? Försöker säga till mig själv att det ju är här, här i den här s.k. tvåsamheten som jag har försökt dricka mig glad, så min vilja att vara alkoholfri kommer inte att ändras.

Nu vet jag varken ut eller in. Jag är inte sugen på att dricka men jag vill återta mitt liv på något sätt! Eller, jag vet inte...

Jag försöker läsa mina gamla positiva inlägg men det känns som ngn annan har skrivit dem, jag känner bara BLÄÄÄÄ på allt just nu.
Har även huvudvärk och det får jag alltid när jag är bakis, nu får jag det fast jag är nykter.
Ska sova nu, hoppas verkligen det börjar kännas lättare imorgon. Kram

...livet är ju inte en enda rak linje utan toppar och dalar. Jag känner igen den där sorgen och vemodet. Det är nog lite som att skiljas från en kär vän, man kommer ihåg det som var bra och sörjer över att man inte kan träffas igen, över att man inte kan umgås normalt - aldrig mer. Det är OK att känna så men också viktigt att vara medveten om att det är en fas, en period man skall igenom. Du kommer inte att känna såhär alltid! Gå tillbaka och läs några av dina positiva inlägg!

En dag i taget är bra. Många kramar från mig!