Senaste kommentarerna i forumet

Tänk att vi är så många som haft det likadant och som kämpar för att ändra oss. När jag var mitt uppe i det kände jag mig så så ensam. Men redan första dagarna med forumet insåg jag hur många det finns som har haft det och har det precis som jag. Det ger styrka och jag får så mycket fina tankar av er som hjälper i tuffa stunder. Nu kaffe och chokladbiskotti i nystädat hus, en tyst och stillsam njutning jämfört med BIB:en.

Skrev ett svar på ditt inlägg hos mig. Ha en bra helg! /C

Massor av nyfunnen styrka och energi... ganska berusande ibland som du skriver och känslan av att det finns lösningar på allt. Känner igen det där :) inte alltid men stundtals och det är som en energikick. Bra saker och möten kan hända då har jag märkt. Andra ser det tror jag om de är mottagliga.

Ha en fortsatt bra och energirik dag NyMan!
Visst är det härligt att hitta den här "känslan" när man minst anade det...
Tilde

Vilken sanslös skillnad det är att träna utan nånsomhelst tillstymmelse till A i blodet! Vill inte ens tänka på vad träningen gjorde med kroppen emellanåt vissa helger... Ujujuj....

Ibland får jag nästan känslan av att jag erhållit superkrafter efter att jag fattade Beslutet! Känslan av handlingskraft, närvaro och engagemang är närmast magisk och berusande, ganska ofta faktiskt. Långa perioder där det känns som om det inte finns något som jag inte skulle klara av eller inte skulle kunna hitta en lösning på.

Jag påstår inte att det är hela tiden, men faktiskt ganska ofta, som sagt. Och det gör mig närmast hög på LIVET, denna förunderliga företeelse, som är så oförutsägbar och nyckfull!

Nu gäller det bara att hålla sig undan KRYPTONITEN, men för tillfället är det endast förakt jag känner för den. Ingen rädsla, ingen sorg, ingen längtan och inga andra sentimentala, illusoriska och förledande känslor alls. Jag är så jävla tacksam att skiten är över (jaja, jag tar fortfarande Beslutet varje morgon, men jag fattar det i dagsläget utan vånda och utan ånger och det är jag utomordentligt nöjd med!)

Ha en engagerande, livfull och närvarande helg allehopa! Drick med förstånd! (...kunde inte låta bli, Dompa...)NM

Känner idag en lite nyfunnen känsla av tacksamhet...
över att ingen direkt oro hotar längre, inte någon akut oro alls.
Ibland på natten kan komma en eftersläng av oro från förut men då jag tänker efter blir den ofarlig för det är enbart en "känsla" från tidigare perioder i livet då det fanns orsak till oro. Känslan är obehaglig men den är inte överhängande eller något hot för saker och ting har förändrat sig. Då kan jag nästan vila i att känna hur oron känns och sedan släppa.
Att jag börjar förstå hur jag ska handskas med det här är något som jag känner "räddar mig"...

...och... peppar peppar... jag har inte i mitt liv behövt ha ont i min kropp. Idag känner jag en ovanlig och skön tacksamhet över att jag inte har ont i kroppen, det är ju så lätt att ta för givet egentligen.

Val har funnits i mina tankar sista tiden...
Val kommer att göras, vi gör dem hela tiden, stora val och små...både i relationer och i vardagsliv. Livet formas ju ständigt av våra val och ska så vara.

Känner att jag samlat ihop alla mina sinnen och huvudet är med.

Har framtidstro och nutidstro.

Önskar er alla en fin helg och skickar en näve energi och styrka till er mina forumvänner!

Tack för komplimangen Proffset ;-D
kram /trollis

morgon från mig också! / mt

Morgon :-)

Ligger och lyssnar på radio sedan 04:45..........
Pigg och kry, bokat spinningpass till 09:15.
Så man tappar tomtekostymen..........
Skön lördag, tittar in senare idag.

GODMORGON alla glada!
/A

Där har jag också varit, men det var nog... 2007 tror jag. Ringde dit när jag var bakis och hade ångest. Bokade ett möte dagen efter och gick dit, fortfarande fylld av ångest och med den relativt nya insikten om att mina problem var mycket större än jag tidigare trott, även om jag i många år före detta tillfälle har flippat ur och blivit nojjig över mitt destruktiva drickande.

Hur som helst, när jag sitter där och pratar med "tanten", så märker jag hur jag småljuger och förskönar min historia. Jag har ju alltid supit så jävla "kontollerat", planerat och "intelligent" att jag när man pratar med mig (när jag inte har mina värsta perioder) lätt får intrycket av att det nog var första gången killen haft otur med en fylla.

Jag gick dit i förhoppningen om att jag skulle få nån slags tablett som minskade suget, men jag kom därifrån med ett telefonnummer till en 60-årig gubbe som var en av eldsjälarna i AA-föreningen på min ort. Det visar sig att jag vet vem det är, för han bodde i samma flerfamiljshus som mitt ex. Han kände igen mig också visar det sig när jag väl träffar honom. Mycket mer än så pratar inte vi med varandra.

Det blev bara ett AA-möte för mig, för vid fikapausen "råkade" jag höra en av alla äldre herrar som var med på mötet säga något i stilen: "Man ska inte tro att man blir alkis på en dag, det tar ju mååånga år, höhöhö!", följt av en sneglande blick åt mitt håll.
Det i kombinationen med det "religiösa" snacket om gud gjorde att jag aldrig återvände dit.

Föreningen kändes mer som en social inrättning för ensamma äldre män än som något annat.
Gudssnacket har jag ju i efterhand förstått vad det handlar om och jag förstår precis syftet. Tänker ofta på mig själv som den guden och pratar inombords med mig själv och säger mitt namn till mig själv med förmaningar vilket faktiskt funkar bättre än man kan tro på. Kan också säga till mitt onda jag med mitt goda jag. Det är som två olika personer, som små en jävul på den ena axeln och en ängel på den andra, precis som i en del gamla tecknade Disney-filmer, haha. Nä, men så är det.

"Fan vad gott det skulle vara gott med en öl just nu, har haft en jobbig dag och skulle verkligen behöva varva ned", sa jävulen.
Ängeln svarar: "Lyssna inte på honom, du vet hur det slutar. Sitter uppe för länge och vaknar bakfull och ångestfylld!".

Nåja, för att återgå till AA-mötet så gav det mig iaf nånting och det var igenkännande och insikten om att jag inte är ensam. Man har ju mött många kompisar på krogen som brukar bli fulla och odrägliga, men som inte är alkisar. De kan faktiskt låta bli både en och två veckor utan att känna sig som psykfall.

Minns särskilt en farbror som delade med sig lite av sin historia och det var när han hade slut på sprit, det var söndag vid lunch. Vad göra? Jo, man tar sig till Ica och köper två 6-pack med 3,5:or.
Det går ju inte att dricka sig full på? Jodå, om man klämmer i sig allihop på två timmar så vaknar man fanimej inte nykter.

Been that - done that... flera gånger.

Har även haft perioder då jag inte druckit annat än just 3,5'or. Har då begränsat intaget till ett par - tre stycken och inte känt något speciellt eller vaknat bakfull, men man skjuter problemet framför sig bara. Idiotiskt, men det fattade jag inte då. Jag kan inte dricka folköl, det triggar igång suget direkt, kanske inte samma kväll, men det håller alkoholjävulen vid liv tills nästa svaga tillfälle då man inte kan stå emot den äkta varan.

Bla bla bla. Inte meningen att kludda i din tråd, men det var ju åtminstone lite relevans i det, haha!

Tack för fin läsning! :)

Vilket inlägg! Du är en riktig tänkare du! Me like! :)

Kommer på mig själv med att läsa vissa trådar om igen och det här är en sån. Fick först känslan av att du hade hållt upp länge, men så är ju inte fallet märker jag nu...
Hur som helst så är det grymt inspirerande att läsa om allas tankar och funderingar, speciellt när det rör sig om folk som beter sig precis som jag när det kommer till drickandet och allt som rör detta!
Keep it up! :)

fantastisk beskrivning av livet med missbruket. Det kunde vara skrivet av mej. Rädd att dricka för mycket och rädd att det inte ska finnas tillräckligt. Rädd för allting och sen ångesten efteråt, så skönt att slippa det. Tänk att det kan vara så åtråvärt när det inte gav särskilt mycket glädje. Inte jämfört med priset. Jag vet inte längre hur mångte fredagskvällen utan vin det är för mej men över fem månader i alla fall. Känner inte ens av nån längtan eller sug, skönt. Det kan säkert komma över mej ännu nån gång men jag tar det då. Ju längre tid som går desto bättre känns det. Så bra att vi kommit så här långt. Ha en skön kväll!

... att påminnas av den stress och de destruktiva tankarna som följer av aktivt drickande... Tack - detta styrker mig mer inför min 7:e raka nyktra helg :-)

Ha en trevlig nykter helg alle zusammen :-)

att det går framåt Stigsdotter! Har kollat en del bakåt i din tråd, och du har verkligen kämpat med allt möjligt. Hoppas ni kan börja nå varandra bättre, och hur som helst så händer ju något i er relation som ni måste hantera.
kram,
Fenix

Här kommer andra nyktra helgen (hoppas jag)!

Efter att ha kräkt tarmarna ur mej några dagar är jag inte så sugen på att dricka faktiskt. Ser mest fram emot att komma ut och röra på mej lite igen.

Men skönt att ha familjen hemma denna helg.

Jag börjar dock ana att livet på den nyktra sidan kan skava lite. Den första nyktra glädjen förbyts mot - vemod, oro, rastlöshet, otålighet, sömnsvårighet, you name it. Nu kan ju kräksjukan bidragit lite iof:).

Nästa vecka ska jag på första mötet på beroendecentrum och dit ska jag komma nykter. Så banne mej ingen alkohol innan dess! Målet just nu.

Nu hem till fredagsmys med ungarna. Söka lyckan i det Lilla livet.

Tack för att ni tittar in.

Ta hand om er!/Putte

Det kan bara bli bättre, vad bra att han kom och att du kände att han verkligen lyssnade på dig.
Vad det än leder till så har ni tagit ett stort steg i rätt riktning.
Kram, kram!

Burken på en gång, kände den där känslan.....mmmmm
Fan vad gör jag, skall ju skjutsa grabben
till innebandyträningen.....äääääää
-Visst ja!

Alkoholfri öl, ÅTERIGEN en känsla av att man gjort
ett klokt bra val.

EN SKÖN KÄNSLA!!!
Jättehärligt, nu skall jag utfodra "gratisätarna".
/A

Nu kan det ju bara bli bättre, eller hur? Vad än utgången blir så har du tagit ett steg till i rätt riktning. Bravo!

Kram Tilde

...om rädslorna! De får jag inte glömma, allt det där som du beskriver dig vara rädd för, det känner ju jag igen. Så skönt att slippa dem!

bra! Önskar dig en skön helg! / mt

Fredag och ännu en arbetsvecka är slut.
Trött i huvudet men ända jobbtankar på högvarv.
Ska försöka jobba någon timme nu innan det är dags för en film.
Har inte pratat med mannen sedan festnatten, igår var vi på olika våningar både i huset och i tankarna.

Det är så mycket som händer i mig just nu och jag behöver verkligen tid alldeles för mig själv.
Lockas av tanken att åka iväg någonstans, men är rädd att jag vill dricka då för ingen skulle ju märka det. Bara liksom för att prova....

Men samtidigt här i köket med thé och skorpor jämför jag fredagen nu mot då.
Fredagen har alltid varit min "dricka-mest-dag".
Förberedde allt på torsdagen så att när jag kom hem på fredagseftermiddagen var vinet kallt,
snacksen i skåpet, menyn förbered och klar.
Brukade öppna vinflaskan så fort jag kom hem och satt sedan här i köket och mös och njöt.
Sedan blev det mer och mer vin för varje år och på slutet var det allt för många fredagar som slutade med minneslucka.

Så nu sitter jag här och jobbar istället och har ingen aning om vad vi ska äta till middag. På det sättet känns mitt nya liv bra, ingen jakt hela tiden. Nu är nu och visst är det skönt med fredag men det måste ju inte vara så himla speciellt och mysigt för det!
Tänk vilken inre stress min kropp måste ha levt under,
alltid jaga den perfekta fredagskänslan och sedan vakna upp på lördagen med ångest,
försöka repa mig från ångesten/bakfyllan för att sedan på onsdagen börja se fram mot helgen om igen.

Genom att vara nykter behöver jag inte heller vara rädd längre.
Förut var jag alltid rädd både för att dricka för mycket och för att det inte skulle finnas tillräckligt att dricka.
Rädd för att bli bakis, rädd för att inte kunna köra dagen efter, rädd för nykterhetskontroll, rädd för att bolaget stänger, rädd för att någon verkligen ser hur mycket jag druckit, rädd för att någon hör att jag spyr hela natten, rädd för att inte minnas vad jag gjort, rädd för att minnas det jag gjort.

Nu är jag inte rädd längre.

"varför har vi inte gjort detta tidigare?".

Vi träffade en bra terapeut. Ja, vi, för han dök upp utan att jag hade påmint.

Jag tror att den största behållningen av samtalet var att få makens fulla uppmärksamhet. Jag tror att han för en gångs skull hörde vad jag sade! Jag sa ingenting nytt men han lät förvånad: "SÅ illa är det väl inte". Det var också bra att höra någon annan (terapeuten) säga sådant som jag själv sagt och få bekräftat att jag tänker rätt. Vi får se vad som händer. Vi går fler gånger i alla fall, förhoppningsvis lär vi oss att kommunicera på den där vuxen-till-vuxen nivån som vi så uppenbarligen INTE befinner oss på nu! Och, oavsett utgången, så måste vi ju kunna prata med varandra eftersom vi har barn ihop.

Konstigt nog kom inte mitt drickande upp i samtalet men det kommer säkert...
Jag är i alla fall inte sugen på att dricka, det är så skönt!

Nu var det fredag eftermiddag igen och det är snart dags att ta helg. Det har varit en hektisk men framgångsrik vecka på jobbet så det känns bra att få lite ledigt!

Har även hunnit med mitt första besök hos psykologen samt varit på återbesök hos beroendecentrum den här veckan så jag håller mig till planen.

Nu ser jag fram emot en lugn helg med familjen och på söndag kan jag fira 3 nyktra veckor. Ikväll ska jag blanda mig en Virgin Mary, laga middag och umgås med min fru. Imorgon blir det gymmet alternativt löpspåret på förmiddagen!

Önskar er alla en nykter och trevlig helg!

/H