Senaste kommentarerna i forumet

Maken ringde och undrade vad det är med ginflaskan som ligger i soptunnan. Ja vad är det med den? undrar jag, ja vad är det för någonting? säger han, en tom ginflaska säger jag lite sturskt men så kommer jag med ens in i det där läget att jag måste ursäkta mig och huka lite - säger att jag drack en del men det mesta hällde jag ut. Han låter sur, besviken. Ja, ja, vi ska prata om det där säger jag, vi ska inte ha något hemma (fasen jag har ju inte hunnit ersätta en av de tomma flarrorna än *ringer och kollar, den har visst kommit, puh, får smyga ned den i kväll*). Bra, då tar vi den diskussionen ikväll, det skall inte finnas något hemma.

Sedan jag mötte djävulen i måndags har jag bara mått bra faktiskt. Konstigt, är det inte Jesus som skall uppenbara sig för en? Nåja, var och en blir salig på sitt som morfar brukade säga. Jag tänker att om den där djävulen finns så finns det också en motsatt kraft och den kraften känner jag att jag har med mig. Tack gode gud (hepp?) eller vad det nu är för det.

Igår var jag ute på afterwork med gamla kollegor. Åt och drack gott men ingenting med alkohol i. Carlsbergs alkoholfria öl är faktiskt drickbar! Men, jag tror att vatten är min grej. När vi blev bortkörda från matbordet och skulle ställa oss i baren så fyllde jag på vattenglaset och tog med mig - karaffen. Servitrisen skrattade gott. Tänk om det hade varit en vinkaraff: tack det går bra jag dricker direkt ur här. Hade jag mycket väl kunnat göra i och för sig (förr).

Nämen hörru Dompapompa, nu får du ta rycka upp dig, sitt inte där och deppa ihop alldeles framför datorn! Gör ett så bra jobb du bara kan, kanske finns det möjlighet att strukturera om lite på jobbet så att du inte behöver resa så mycket i höst? Det är ju ganska omodernt att hålla på slösa resurser genom tjänsteresor dessutom, det finns ju så mycket bra konferensutrustningar nu förtiden - man kan träffas från det egna konferensrummet!

Ibland känner jag också att jag skulle vilja vara en hemmaperson, fast jag tror att det skulle vara tråkigt i längden. Det tror jag du skulle tycka med, inte sant? Och vad skulle vi prata om när den andre kommer hem? Att tvättmaskinen hostade ut vattnet över hela golvet igen? Nä, lagom är bäst. Skulle vara toppen att gå ned lite i arbetstid, samtidigt vill jag ju ha lönen. Ja, ja, jag får se fram emot all tid som kommer att bli över när jag inte längre dricker!!

Härligt med långledigt, och tänk vad mycket tid som kommer att finnas tillhands när det där dryckesschemat inte behöver följas! Fredagsbelöningen kommer imorgon bitti, när vi vaknar pigga och utvilade (inte bakis & skakis).

MÅnga kramar, hoppas helgen blir bra, vi hörs, nu ska jag ta en paus och kuta iväg till systemet innan fredagsrusningen drar igång (eller Apoteket röda näsan som morfar brukade säga). Sprider lite flera pastellfärgade energibubblor och ber om ursäkt till alla er som tänker på små läskiga ponnysar, det var alls inte meningen ;-)

Nej, mycket värre kan det inte bli. Jag hoppas att det för barnens och din skull kommer till en vändpunkt även för J. Ett ljus i mörkret att den alkoholiserade maken i alla fall är nykter just nu. Ja, ett ljus för dig i alla fall och för alla oss andra här på forumet som bryr oss om dig.
Kram från Nynykter

Ja det är ju det J har. Maken alkoholiserad. Äktenskapet slut. Förbjuden att leva med sina barn. I morgon blir det flytt till ny bostad...lägenhet...det är nytt. Inget arbete.
Ingenting att se fram emot.

Jag förstår att hon super...men jag förstår inte varför mina barn ska behöva se det.

Din tillkommande är lat. Borde fixa hemma, borde jobba lite. Passa på när ongar är i skolan och regnet öser ner. Men jag jobbar ju vid datorn...och här finns forum. Nej inte bara det...känns lite pointless nu mitt jobb. Jag förstår ju vad vi gör...och att det måste göras...men måste jag göra det?

Nej, jag vill vara en hemmaman som väntar hela dagen i hängmattan på att lilla fästemön kommer hem från jobbet och kör igång grillen. Kanske kan jag orka ge våra 30 katter mat!

Allvarligt så har jag lite svårt att fokusera eftersom det är ju bara en tillfällig lösning...att jag jobbar kvar på mitt nuvarande jobb. Här kan jag ju inte stanna i långa loppet. Fram till hösten måste jag börja göra skäl för lönen. Det innebär tjänsteresor...för en ensamstånde farsa? Visst har jag svärfamiljen som ställer upp. Men det är inte rätt mot dem. Att J skulle ha stagat upp sig tills dess vågar jag inte lita på. Ja, ja "Time will tell".
Bara köra vidare just nu.

Tack Gode Gud (hepp?) för att jag iaf. är långledig juli och augusti. Tid att tänka efter...nu när jag inte behöver spendera hela semestern med att pimpla vin, dricka drinkar, svepa bärs och shotta whisky.

Hur har du det idag? Fredagskväll...dags att få sin "belöning"...ja, så kan jag tänka. Kram

Ja visst är det värt att tänka på vad som får oss att gå över gränsen. Som nykter är man ju mindre i riskzonen för att rasa ihop, men tanken slår mig ibland, vad som skulle hända om jag drabbas av en livskris. Just nu är jag ju präktig och nynykter, men vad händer i skilsmässa eller vid dödsfall..? Finns det någon risk att jag igen skulle döva mig med vin?
Kram från Nynykter

Du vet att jag är en orolig kille. Blir lite nervig när jag inte har koll på min forumfamilj... Hur går det Annelie? Har du hört ngt från sonen? Mår du bra?
Du undrade hur jag "såg" dig...jo, du ser ut som kärnmjölk. Sug på den du...hör av dig så ska jag berätta hur jag ser kärnmjölk! Kan bara säga att det är positivt. Kom fram nu kompis! Kramar

Bra att du har det bra! Jag har det också bra. Spöregn även här...så jag ska ta mig samman och fixa istället för att dröna i min hängmatta halva dagen. Njut av barnbarnet...sedan njuter du av lugnet när ongdjäveln har åkt! Haha. Kram

Vet inte vad som är värst för barnen att polisen tar med mamma och att hon vaknar upp eller att dom inte kan känna sig trygga hemma och att ingen kommer och bankar om nätterna.
Att ta steget att sluta skydda är svårt, men av egen erfarenhet vet jag idag att det varit mycket bättre att jag ringt polisen flera år tidigare både för mig och barnen.
Hoppas du får en bra fredag//kram Kalla

Värt att tänka på; Den resa J har gjort på så kort tid...det kan hända oss alla! Vilket glas är det glaset som får oss att gå över gränsen helt?

Regnet öser ner och vi har myst i soffan med frukost och tv, man kan inte annat än bli lycklig av dessa barn.
I dag skall vi baka till födelsedagskalaset, mycket roligare att göra det med en 6-åring.
Denna helgen har inte alkospöket en chans så den tog nog semester och återkommer på onsdag när barnbarnet åker hem.
Hoppas ni har det bra där ute,Kramar Kalla

Det låter härligt med tjejkväll. Men du drar väl gränsen vid Strawberry-färgat hår? Apropå gränser :-)
När jag läser din tråd förundras jag ibland över vilken resa både du och J gjort. För din del bara starkt och positivt. Men J skymtar fram här som någon som inom loppet av några månader går från att vara snygg, smygpimplande hemmafru sm gömmer sig bakom tvättberget till att bli en redlös fyllkaja och drama-Queen som hänger med by-alkisen, bor i friggebod och luktar illa. Alltså, som schablonalkisen, "de däringa" a-lagarna på torget.

Ganska fint väder här idag. Jag ska ta mig samman och åka till jobbet. Har lite svårt för att slita mig från tystnaden som uppstår när barnen sticker till skolan.

Kram från Nynykter

- vilken otäck men träffande formulering. Ser en väninna framför mig. En helt underbar kvinna som när hon dricker för mycket blir totalt personlighetsförändrad. Hon blir svartsjuk och paranoid. Blir VÄLDIGT ful i mun och slåss. DEN effekten har iallafall aldrig alkoholen haft på mig.

Inatt drömde jag att jag drack rödvin ur dricksglas vid mitt skrivbord på jobbet. (Mysigt värre!). I drömmen kände jag på ett väldigt påtagligt sätt hur alkoholen spred sig i kroppen , från magen ända ut i fingertopparna och tåspetsarna. Men det var inte en behaglig, värmande känsla, utan jag kände att det var ett gift som sipprade ut i kroppen och fick den att domna. När det nådde hjärnan och jag kände domningen insåg jag vad jag hade gjort, att jag hade förgiftat mig själv. Jag visste inte hur jag skulle kunna ta mig hem och tänkte samtidigt på att jag brutit min fina svit av nyktra dagar.

Behöver jag tillägga att det var skönt att vakna?

Nynykter

med pedikyr tillsammans med dottern <3

Gränser...jo, jo, jag försöker. Soc inblandat, hon har redan halvt besöksförbud. Får ej träffa sina barn utan att jag eller svärfamiljen är med. Nattbesöken är helt oacceptabla...har fått rådet att ringa polis nästa gång. Men det vet jag inte om jag kan...hennes barn kommer ju att vakna av det. Se sin mamma forslas iväg. Eller det är ju inte deras mamma...utan fyllkajan som våldtagits av alkoholspöket. Men jag förstår ju att jag kanske måste. Nu har det iaf. varit lugnt några nätter.

Vaknade i morse och sätter ner fötterna...får syn på mina silverfärgade tånaglar och blir så glad. Vi hade en liten tjejträff/bounding jag och Strawberry igår kväll. Mycket prat och snygg blev jag.

Idag öser regnet ner. Blir ingen hängmatta, ska passa på att jobba och röja lite. Eller...så sitter jag här på forum hela dagen :-)

Stay sober!

dig en underbar fredag !!

Alla vill nog ha någon form av bekräftelse som ger oss ett kvitto på hur vi uppfattas av andra människor. Vill "bli användna av" som prästen Olle Carlsson beskriver det alltså vara till nytta för nån annan. Men för att kunna vara det så var i alla fall jag tvungen att hitta mig själv och lära mig att bekräfta mig själv, lära mig att klappa mig själv på axeln när jag gjorde något bra. Och den kunskapen har du MissH och det är ett stort steg du tagit.

Att ha fått lära mig att se bakom ytan på folk är en för mig stor förmån. Jag har skrivit tidigare om att kunna se människan bakom exvis missbruket, eller sminket, gör allting så mycket enklare. Som i alla andra sammanhang så är vi människor så lika varandra om vi bara tar bort de yttre attributen.
Vi är vackra trots vårt utseende :-)

Kul att du tycker det Dompa, du är en förebild för mig, allt du gör och utstår för dina barn. Klart vi ska ge dem nyktra föräldrar. Jag börjar märka en skillnad nu, förut såg jag dem aldrig på kvällarna, de höll sig på ovanvåningen och sina rum. Kan inte klandra dem, det måste ha varit hemskt att se hur mamma blev full varje kväll, även om inte jag själv tyckte jag var full. Nu är de med oss på kvällarna, ikväll såg vi en film ihop, skrattade och hade det mysigt, och det händer allt oftare. Jag tror de börjar tro på att jag kommer fortsätta vara nykter. Jag sviker dem inte igen. Nej, för nu ser jag hos andra att de behöver inte ha druckit mycket så blir de förändrade. Klart barnen såg det på mig förr trots att jag inte trodde det. Jag mår toppen som nykter men ibland spökar A, fast det går fortare och fortare över. Jag är ffa på min vakt, jag ska vinna den här gången. Stor kram!!

Fina ord tack!

Oj jag blev avbruten
Jag tänkte återkomma till det där att barn är så smarta. De krånglar inte till det så mycket som vi vuxna gör.
Nu har jag talat med yngsta dottern också om mitt drickande. Hon såg att jag var inne på det här forumet och sa
-Men mamma, du är väl inte alkoholist?
Jag sa som det var att jag hade druckit för ofta och för mycket och att jag använt alkohol som avkoppling. Däremot berättade jag inte om hur det eskalerat, att jag hade minnesluckor och så. Jag vet inte om jag kommer att berätta det heller.
Nu är det bara sonen kvar, men det här med att berätta för barnen känns inte så laddat längre. De verkar inte ha reflekterat.
Kramar från Nynykter

Klok som morsan sin! Kryper opp i "min" soffa och sluter ögonen. Idag sitter även lilleman Nn här en stund... En ny generation filosofer. Lyssnar på er andra. Önskar Godnatt... Men inte adjö...för imorgon ses vi ju igen.

Ville bara titta in och säga Hej! Du är en förebild för mig... Vad du gör för dina barn... Yep, det ska jag bjuda mina ongar på; En nykter förälder. Nu kör vi!!! Eller hur? Bekräfta gärna att allt är ok. Kram och Tack/R

För varje gång du lyckas motstå bli du starkare. Fundera kring vad det är du vill uppnå med vinet. Går det att fylla tomrummet på annat sätt? Försök se på konsekvenserna som vinet gett dig tidigare, jag antar att där finns en del. Ångest? Bakfylla? Minnesluckor?
Tänk så stark du känner dig imorgon när du vaknar nykter till en ny dag. :-)

Sonen: ska jag säga vad jag uppskattar mest hos en människa? Det är godheten. Snällheten. Jag bryr mig inte om nån bara för att han har en massa OS-medaljer. Fast jag skulle inte vilja va ihop med nån som är jättekorkad. Inte med nån som heter tror att USA:s president heter Brad Pitt.

Jamen precis så är det! Även om personerna runt mig inte varit med när jag druckit har jag känt mig ... Oärlig på nåt vis. Svårt att förklara känslan. Nu är jag bara jag, som jag är. De senaste veckorna har just det varit viktigt. Låter ytligt, men jag har gått till jobbet osminkad, ostylad. Tvingade mig själv att träffa en gammal väninna iklädd skitfula joggingskor och nån slafsig tofs. Brukar alltid få prestationsångest när vi ses annars, har känt mig tvungen att vara tipptopp trots att det inte fått mig att känna mig ett dugg bättre. Den här gången kändes det helt okej, utan skal. Låter som sagt ytligt, men för mig har det varit nåt slags statement, en protest mot just yta. Handlar väl inte om att andra ska acceptera mig som jag är, tror dom flesta skiter i hur jag ser ut (trots att man får kommentarer om att man ser trött ut utan smink). Det handlar mer om att JAG måste acceptera mig själv som jag är. Det är väl tyvärr rätt vanligt att man som tjej (och kille kanske?) får mycket bekräftelse för sitt utseende, men det blir så fattigt i slutändan på nåt sätt.

Kan tyvärr inte delegera, jag är längst ner i näringskedjan på jobbet :-) Nyutexad och alldeles alldeles underbart glad och tacksam över att jag fått den här tjänsten. Men jag lär mig massor varje dag, det är därför jag blir så trött. Men som sagt, jag kom på mig själv snabbt den här gången, åt en rejäl lunch idag och gick hem i rimlig tid. Och det känns faktiskt bra, att sätta gränser för mina prestationer. Måste ju inte få all min bekräftelse från chefen, att respektera mig själv är rätt gött det med.

lite på ett av förslagen till Lyssnarnas Sommarvärd : Maja Holmberg

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5085497