Senaste kommentarerna i forumet

Liksom Paron skriver så tycker jag att vi ger bort eller ännu hellre kastar skiten. En lycklig barndom är nog det jag har gått in i.

Sen jag kom hem från hemmet så är jag förvandllad...inte nödvändigtvis till det bättre. Men jag har lärt mig att bejaka min galenskap. Sjunger och dansar när andan faller på. Surar och gråter på samma vis. Vad är nästa steg? Trädkoja eller Lego? Den som lever får se...

Uppe sen fyra i morse, tvättat och städat. Livet är inte alltid fest...men det behöver det ju inte vara.
Igår på väg hem från jobbet i bilen, så kom äntligen insikten som ni har försökt förmedla; Vilken jävla resa jag har gjort. Vilken stark man jag är... Jag som alltid är först med att berömma andra insåg att jag fan inte är en dålig kille själv!
Självgod? Yep!!! Med all rätt...för jag har äntligen börjat gilla denna nyktra vilsna själ som är jag.

Idag ska jag unna mig allt! Kram vänner...denna resa hade inte skett utan er medverkan. /R

Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
jag har den lärt af stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon, och Zulamith var han,
och båda älskade så högt och älskade hvarann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då,
men skildes åt af natt och död och sorg och synd också.
Sen växte hvita vingar fort på dem i dödens ro;
de dömdes långt ifrån hvarann på skilda stjärnor bo.

Men på hvarandra tänkte de i blåa höjdens hem.
Omätlig låg en rymd af glans och solar mellan dem;
tallösa världar, underverk af skaparns visa hand,
sig bredde mellan Salami och Zulamith i brand.

Och då har Zulamith en kväll, af längtans makt förtärd,
begynt att bygga sig en bro af ljus från värld till värld;
och då har Salami, som han, från randen af sin sol
begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,
och så blef Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,
som famnar himlens högsta hvalf och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand af rymdens ocean.

Förfäran grep keruberne; till Gud steg deras flygt:
»O Herre, se hvad Salami och Zulamith ha byggt!»
Men Gud allsmäktig log, och klart ett sken sig vida spred:
»Hvad kärlek i min värld har byggt, det rifver jag ej ned.»

Och Salami och Zulamith, när bryggan färdig var,
de sprungo i hvarandras famn - och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens hvalf, rann upp i deras spår,
som efter tusen år af sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och gladt
och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

Zacharias Topelius

skriver jag också! Min mamma sa "så läge det goda överväger så..." och det gjorde det länge. Sen skilde hon sig från honom när hon var i 50-årsåldern. Jag vet att hon sörjde. Jag, som varit så bitter och så avståndstagande förstod (när jag läste familjeterapi) något om hans liv och hur det hade blivit. Jag skrev ett brev om det, som jag inte kunde ge honom - var rädd att han skulle missbruka det i fyllan. Men mannen min var och läste det för honom innan han dog och det är jag så oerhört tacksam för. Till hans dödsannons valde jag sista versen ur Topelius dikt om Salami och Zulamith:

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

Vi ska vara glada åt att vi kan sörja våra pappor. Jag tror att dom, och självklart våra mammor har ett vakande och skyddande öga över oss. Och ibland ingriper dom med sin hand... och styr upp lite.

Nu ska jag hänga upp hela dikten i Filosofiska rummet. När jag googlade hittade jag den i en språkdräkt som torde passa sällskapet där:) Kram!

Hej Anneli!
Tack för dina medkännande ord. Ja jag tror att min uppväxt spelat in. Vill inte skylla mitt drickande på den, men jag tror att jag på grund av en labil mamma utvecklade en överdriven känslighet som jag har haft svårt att hantera och försökt döva med alkohol. Men nu är det slut med det och det sägs ju att det aldrig är för sent att få en lycklig barndom :-)
Kram från Nynykter

Kära syster! Var inte rädd för att förvänta dig för mycket. Själva närvaron förändrar livet radikalt. Till det yttre är det kanske samma gamla liv, men inom oss händer det saker. Så förvänta dig mirakel men var beredd på att de sker i det tysta, i det lilla. Att gå med högburet huvud, att lita på sina känslor och att slippa dåligt samvete.
Så tror jag.
Kram från Nynykter

behöver varandra. Det gör gott att både stötta andra och att bara få rapa ur sig det som dyker upp i tanken.

Försök tala med din syster! Kanske lätt för mig att säga som inte har någon men jag har alltid önskat mig en syster eller en bror att dela vått och torrt med (jag vet att det inte alltid blir så :-/ men tänk vilket stöd ni skulle kunna vara för varandra, ni kan dela och prata om sådant som bara ni har varit med om... Var rädd om söstra!

Kramar!

...efter det där sanna jaget och ser fram emot att få upptäcka nya härliga saker i livet och i själen. Och genast dyker en liten orostanke upp: tänk om jag förväntar mig för mycket? Men, nej, en dag i taget, det viktiga är ändå att vad som än sker så skall jag vara helt närvarande i det. Vet inte riktigt själv hur jag menar nu men sätter orden här i alla fall.

Ja kanske ser våra pappor oss på något sätt och gläds med oss. Jag tänker mycket på honom nu förtiden. Jag tänker mycket på den ilska jag känt mot honom och vad han utsatt mig och mamma för. Den ilskan förbyts mer och mer i sorg över att jag aldrig fick lära känna den som min mamma kallade för "världens finaste man - när han är nykter". Jag undrar om de träffas i livet efter detta, i himlen eller vart man nu hamnar (OM man hamnar någonstans?). Undrar om de nu fått det liv tillsammans de föreställt sig men inte riktigt klarade av här i jordelivet?

Långa sommar dagar och kvällar komr man i håg!
Man kanske ska ställa väckar klockan på semestern och skälla på tidnings budet att han hon är sen. Nä inte så tidigt men skapligt tidigt komma upp och njuta av att vara ledig.
Kan bli en del av det nya livet.... Nu när man inte ska vara bakis varje dag på semestern.

Vi hörs//

Det där är jag duktig på, att ta ut oro i förväg. För att på något sätt vara beredd. Men det är ju självklart dömt att misslyckas - man kan ju inte förutse allt här i livet, det finns för många variabler helt enkelt! Detta är något jag ska sluta med, så det så!

Förhoppningsvis har hängmattan torkat till i morgon. Är ny på det här med hängmatta, kanske ska man ta in den mellan "liggningarna"?

Åh, om du fortfarande vill ha mig så tycker jag vi slår till på MT:s förslag om bröllop i Filosofiska rummet, eller kanske i trädgården om det slutar regna. Det finns säkert ett vackert träd vi kan hålla till under. Kanske blir det dubbelbröllop om smålandsfiskaren trasslar sig ur näten :-)

Och självklart ska det ställas till med en hejdundrande fest!

Två månader! Du är verkligen beundransvärd!

visst är det skönt att bara sitta här? Du ser havet genom fönstret på en sidan av rummet och utanför fönstret på den andra sidan silar ljuset genom kastanjens stora krona.

Det finns hett vatten i termosen och olika slags te, bara att välja. Honung i krukan. Och... ikväll finns det ju jordgubbar och visgrädde också, Nynykter firar fyra månader.

Ja, det är ett härligt rum hon ordnat åt oss, tack för det. / mt

det låter förfärligt! Att växa upp med en förälder som är psykiskt instabil, det måste ha skapat djupa ärr i din själ. Tror du du det är därför som du började dricka?

Dompa, måste erkänna att jag inte orkat läsa din tråd sen sist men du ska tydligen på semester till Italien. Det låter härligt! Hoppas du får det alldeles underbart och massor av kvalitetstid med dina ongar!

Kanske förstod inte läkaren riktigt hur allvarligt du själv ser på det här med alkohol, att du upplever att du har problem med spriten? Annars är det ju rent av tjänstefel att skriva ut morfinbaserat läkemedel till sådana som oss tcker jag. Inte för att du börjar missbruka hostmedicin men det kan trigga igång ett sug...

Oj bra jobbat, grattis mr_pianoman! 20 månader, det är lång tid det...inte jämfört med ett helt liv, men ändå. Vad skulle du säga har varit jobbigast? Har du några bra tips till en icke-drickande rookie?

Vill inte prata, bara lyssna på vad ni andra har att säga. Det känns gott att bara få sitta här och lyssna.

Hej vänner!
Här kommer undantaget som bekräftar regeln :-). Mina föräldrar var mycket måttliga med alkohol. Under storhelgerna dracks det över huvud taget ingenting. Det var först när jag gifte mig och kom in i en ny familj som jag förstod att nubbe och öl förknippas med storhelger...
Ändå har jag lagt märke till att jag och mina syskon beter oss som alkisbarn. Där finns strategier som överdrivet kontrollerande, undflyende, träningsberroende, matmissbruk och alkoholmissbruk. Jag tror det beror på att min mamma var som en alkis. Hon var totalt oberäknelig. Vi visste aldrig när humöret skulle slå om. Hon kunder vara glad och snäll och lekfull i ena stunden för att i nästa slå om och bli en vrålande furie. Jag vet fortfarande inte vad som egentligen fattades henne.
Kram från Nynykter

Det stämmer nog att det är viktigt att inte glömma. Forumet är en väldigt bra hjälp på så sätt. Man blir hela tiden påmind om olika stadier i sluta-dricka-processen.

Håller med Mulletant om att Filosofiska rummet blir bra för vigseln. Tanken var ju annars att vi i kollektivet skulle tillämpa fri kärlek och inte alls gifta oss, men det får väl betraktas som just FRI kärlek också att gifta sig :-). Så just nu är det Don Dompa och fru Dufva som planerar att knyta hymens band, men eftersom min fiskare tycks ha trasslat in sig i ett nät nånstans i Småland fördriver jag tiden med att själv slå mina lovar kring forumets kultiverade vildkatt. Fri kärlek sa vi ju..?
Kram från fröken Nynykter

Det är bra att du tänker på vad du stoppar i dig. Man vänjer sig vid det också. Likt allergiker så läser jag på det jag förväntas dricka.
Men visst är det skrämmande att läkarkåren har såpass dålig kunskap kring beroendefrågor.

Och visst går tiden fort trots allt? Om några dagar har jag 20 månaders nykterhet.

Nähähäe, små grodorna slapp jag inte undan :-) Eller slapp och slapp, jag gav mig frivilligt in i dansen med liv och lust! Förra året var jag dock alleles för cool, satt i ett hörn av trädgården och drack öl och tittade på. Jättekul, verkligen. Men musikquizen hoppade jag över i år, var säkert kul, men orkar man inte så orkar man inte. Så tänker jag nu.

Var hos läkaren idag med min hosta som inte vill ge med sig. Pratade om rökningen och jag sa att jag kommer sluta men att jag bestämt mig för att leva mitt liv utan alkohol, därför väntar jag. Blev ganska fövåndad då hon en minut senare skrev ut morfinbaserad hostmedicin? Läkaren var ung och ganska ny gissar jag, men ändå. Nu vet ju JAG att jag inte kommer börja missbruka medicinen, det där är inte min grej. Men är det inte konstigt?

På söndag firar jag två vita månader, fattar inte att det gått så snabbt! Men tiden går ju fort när man har roligt säger dom...

Japp Dompa!
Nu tar vi tag i detta! Våra nya nyktra vakna friska klara frächa klarsynta pigga liv! Det finns ingen återvändo.
Känns enormt skönt och taggande, att jag ska få vara med om detta.

Vad gällande min far så har han lyckats överleva detta drickande utan tragedier,det har nog varit på gränsen till att rasa i hop i bland. Pinsamt många gånger.
Och detta har jag fått ärva! Jag skänker nu detta till allmänna arvsfonden med varm hand :-)

Hoppas tvätt högen minskar Dompa

Hörs//

så trevligt! Och grattis till fyra månaders nykterhet! / mt

Idag firar jag fyra nyktra månader och dukar upp jordgubbar och vispgrädde härinne. Varsågoda!

Så var befinner jag mig nu? Suget är helt borta. Ett tag ersattes det av godissug, men jag tror att det försvann under seglatsen i Grekland. (Det finns inget gott smågodis i Grekland). Mina närmaste vet att jag har slutat dricka, men jag har fortfarande en del att göra när det gäller vänner och bekanta, att berätta för dem, hoppa sv vinklubben m mer. Att vara nykter känns som vardag nu. Det är inte samma nynyktra "berusning" längre. Jag känner mig lugn och drabbas inte lika lätt av irritation och oro. Det känns som om jag i större utsträckning kan kontrollera mina tankar och känslor, välja att behålla mitt lugn istället för att ryckas med av stress och ängslan.

Kram på er!

Nynykter

Semestertider och lite snurrigt på jobbet, men det blir ju så under sommaren.I dag blir det marknad och fika så vi håller tummarna att regnet håller sig borta.
Klart att man saknar att ta sig ett glas vin när man kommer hem ibland, men nu var det ju inte ett glas och tillslut botade jag all stress med ett glas.
Tycker att jag kommit in i en bra fas i livet nu och det börjar kännas lite tryggt, men det gäller att man inte blir övermodig.
Skickar kramar till er alla som kämpar där ute//Kalla

tantögon sett... så gör du en fantastisk resa in emot dig själv och ditt sanna jag Stigsdotter.
Jag blir lite rörd... minns inte om din pappa är i jordelivet eller nån annanstans men han är säkert mycket glad över att du gör din resa - den som han kanske inte hade kraft och stöd att gå. Jag tror att min pappa också är glad över att jag och vi gör vår resa och kämpar för att bryta alkoholens förbannelse. Dom två, våra pappor med sina termosar... Kram på dig / mt

fram emot bröllopet... själva vigseln kunde ju vara i Filosofiska rummet, skulle vara en passande omgivning tycker jag. Är inte helt klar över vilka som ska höra ihop med vem... men en härlig fest kan vi väl ha? / mt