Senaste kommentarerna i forumet

Hej, Jag är en kille på 29 år som ibland har en tendens att dricka för mycket under en kväll och bli för full. Detta händer 1-2 ggr per år och jag har försökt minska på det genom att också dricka vatten och inte dricka shots. Jag dricker däremot gärna konjak, eftersom jag vanligtvis inte kan dricka det så snabbt eftersom det är en njutningsdryck, vilket det oftast är förutom de där 1-2 ggr per år som blir för mycket. För övrigt dricker jag inte så otroligt ofta, vanligtvis 2 ggr per månad och då oftast helt måttliga mängder. Problemet är de där 1-2 ggr per år som jag blir för full. Jag är glad och yrar på bland människor och beter mig inte speciellt störande då jag är på krogen trots att jag är stupfull, dvs. jag stör inte andra mänskor då. Största problemet är då jag kommer hem till min och min flickväns lägenhet. Då brukar jag börja må dåligt och spy och ha oljud (pga. att jag mår dåligt), vilket väcker min flickvän mitt i natten och då hon ser mig i det skick som jag är brukar hon bli helt förstörd och besviken, eftersom hon inte är van med detta beteende från mig. Hon brukar beskriva känslan som att "hennes hjärta brister", vilket är helt oförlåtligt. Hon ska inte behöva lida pga. mig, hon är värd så mycket bättre. Förra gången åkte hon hem till sina föräldrar mitt i natten eftersom hon inte klarade av att vara rädd för att jag sku falla o slå huvudet eller storkna i mina egna spyor. Sedan skickade hon ett meddelande där hon skrev att hon nog vill vara med mig men att hon måste få tid att tänka över det som hänt några veckor och att jag måste flytta bort från vårt gemensamma hem. Det knäckte mig och nu hoppas jag på att kunna hitta en lösning på detta, jag är inte beredd att ge upp alkoholen helt och hållet eftersom det oftast går riktigt bra och är jäkla roligt.

Jag har tänkt att ta som ny strategi att faktiskt försöka koncentrera mig på hur mycket jag dricker per timme och tillåta mig själv att dricka alldeles max 2 glas per timme eller 8 cl och absolut aldrig mera bry mig om några av mina vänner som tycker att jag inte ska dricka vatten och skynda mig med drickandet då de har druckit egna glaset tomt redan medan jag ännu smuttar på mitt eget glas och har ingen egentlig brådska med att dricka upp det. Jag hoppas att detta hjälper men då jag inte kan vara 100 % säker på att jag resten av livet kommer att vara fullt fokuserad under de fester som jag går på så är jag ändå livrädd för att det ska hända igen, exempelvis om två år och att hennes hjärta brister igen och att hon igen skickar bort mig och berättar allt för sina föräldrar, vilket jag upplever som förnedrande och skäms något otroligt och vill helst bara åka långt bort och gömma mig och aldrig komma tillbaka och träffa nya människor som inte vet om hurudan idiot jag blev tidigare då jag några ggr per år blev för full. Det är också otroligt förnedrande att tvingas flytta bort och begära sovplats hos föräldrarna då man är 29 år gammal. Jag vill aldrig mer vara med om detta men tänk om det händer igen om några år...Hoppas min strategi håller och jag aldrig mera behöver gå igenom detta, rädslan kommer inte att försvinna på många år, trots allt, vilket kommer att leda till att jag upplever att vårt förhållande inte är stabilt, vilket gör att jag kan vara rädd för att ta nästa steg, dvs. gifta mig med denna fantastiska dam, vilket hon skulle vilja men om jag inte upplever att vårt förhållande är stabilt så kan jag inte göra det.

Dessa är mina tankar just nu, några dagar efter att det hände igen...känner mig rätt så förvirrad just nu, hurudana tankar väcker detta hos er?

Tack för att ni gjorde min dag, ... Mer värdefull...

/Berra

Allt är faktiskt ok!
Jag läser att du är en "duktig" personlighet (missförstå mig rätt) och då känner man sig missnöjd, när man inte "kämpar"..
Ta det bara lugnt, inget är fel, det är bara ANNORLUNDA!
Om du börjar med att försöka intala dig själv att saker är annorlunda, så är det så småningom lättare att acceptera att det inte behöver betyda att det är fel..
Fast jag tror att jag förstår känslan.. Som en vääääldigt utänjd gummisnodd, som suttit fast. När det släpper, så finns det liksom ingen "spänst" kvar.. (ett sorts antiklimax)
Idag har jag faktiskt tillåtit mig att sitta kvar i morgonrocken (hade varit fullständigt otänkbart för en kontollfreak som mig förut) och bara vara eftersom jag är ledig..
Första tanken var, tänk om någon ringer på dörren och ser att jag inte är "uppe"?
Sedan kom jag på att det inte hade någon som helst betydelse...
Jag kunde ju komma direkt från duschen, vara sjuk, eller ha sovmorgon efter att ha jobbat natt?
För min del, handlade det helt om vilken bild av mig själv jag hade..(dvs. vilken bild jag ville att andra skulle se)
Nu har jag bestämt mig för att strunta i bilder, för jag orkar inte ljuga och gömma mig för mig själv längre..
Ta det lugn, ha en"göra-ingenting-dag"! Ta hand om dig själv så gott du förmår. Sov, läs, ja, vad som än dyker upp, utan tanke på att du måste prestera något!
kram trollet!

att man blir trött av att kriga som "Vinter i min trädgård" skriver till mig. Det där namnet är så vackert... jag blir glad av det. Tänker att vintern ska bli en bra tid i år. Vanligtvis fasar jag för vintern o kylan men nu finner jag nån slags tröst i att det ska bli höst o vinter, mörka kvällar och frisk luft. Behöver läka mig och tvinga mig att bara ta dagarna för vad de är, inte prestera så mycket, kanske också tillåta mig att vara ledsen.

Känner mig ju trött, ledsen, inte mycket ork, men känner nästan skam över att jag inte är nöjd då ju saker o ting faktiskt är ganska ok. Vad är det med mig?

Varför blir det nu ett tomrum och orkeslöst när jag äntligen kan simma fritt... Sedan i våras har jag betat av moment efter moment för att komma fram till livsnödvändigt mål, verkligen kämpat. Jag har kännt mig som jag varit fastbunden och med nöd o näppe orkat hålla huvudet ovanför vattenytan. Nu, när vattnet ligger öppet och mina ben och armar är fria orkar jag knappt känna glädjen över det ens.
Usch vilket gnäll...
Hur som haver, jag får en så stor tröst av att läsa alla inlägg här på forumet, jag läser nästan varje dag nu och följer alla. Det ger styrka. Tack alla. Hur i hela världen kan det finnas så många kloka samlade på ett ställe :)

Härligt! Sug så länge du kan på känslan!
Och försök komma ihåg hur den kändes (koppla ihop den med något, som att knyta handen eler liknande)
Så kanske du kan plocka fram den nästa gång, när du funderar..
Jag känner mig också glad och lugn idag.. Nästan förvånad över mig själv..
Stod faktiskt och fnissade när jag hällde ut sista flaskan vin som stått i kylen. Kanske mest på vilken min gubben kommer att sätta upp över mitt "alkohol-missbruk" LOL.
Han har ingen anledning att bli arg, för det var ett vin som han inte tycker om, och ämnat för mig..(har stått där i över 2 veckor)
Men nu var det som sagt dags att "döda den här darlingen".
Ha en härlig dag!
kram trollet
ps. blev sugen på kantarellpaj.. ska nog ut och plocka svamp..

I morse när jag stod och sminkade mig funderade jag på en fest jag ska på om några veckor. Det är med ett riktigt gammalt vindrickar-gäng där jag brukar ta täten. Stod och tänkte att jag kanske ska baka en kantarellpaj och sedan flöt tanken vidare till "hur ska jag göra med vinet?" tanken. Och då... ta ta (fanfar) så hörde jag mig själv tänka "Jag vill inte dricka." Det var en sådan befrielse, en fysisk känsla av eufori och lättnad på samma gång. Det liksom bara ekade vidare, jag vill faktiskt inte, jag vill faktiskt inte..... Vet ju inte hur det blir när jag väl är där, men just nu tänker jag bara njuta av den här känslan!!!

Vinet åkte ner i den riktiga slasken ;-P
Kom på att det bara var dumt att ha en flaska stående.. Rätt vad det är, försöker man ju hitta på en anledning att öppna...
Kaffe, med katthår, eftersom kisse valde att jättegosa i mitt knä.. Det är som om han känner att jag behöver lite extra uppmärksamhet.
Annars mår jag ovanligt bra, jag är nästan förvånad själv.. Var det verkligen så enkelt (naturligtvis ÄR det inte alltid enkelt)som att göra tvärtom?
I många år, har jag gjort saker på ett visst sätt, och när det inte/trots att det inte har fungerat, så har jag fortsatt att "köra huvet i väggen".
Nu har jag börjat med någon sorts "tvärtom-tänk" (och försöker tänka efter före..)
Om vissa saker inte har fungerat, så föröker jag idag att hitta andra lösningar (göra tvärtom)
Igår t.ex. tog gubben en öl så snart han kom hem.. Varmt- stressigt, sa han och svepte den på en kvart..
Lite senare, så ville han ha en till (trots att han sagt att han tänkte "ransonera")
I vanliga fall, hade jag gått i taket och påmint honom om hans "löfte".
Nu sa jag bara nej tack, jag tar en kopp te istället och väntade på att han skulle bli sur och lomma iväg.
Döm om min förvåning, när han hejdar sig en stund och säger. Jag tror jag skippar den där ölen, det är inget roligt att sitta själv..
Först hade jag en bitsk kommentar på tungan, att duger det inte om jag dricker te, men jag sa inget och kvällen blev lugn!
kram vänner!

Jag moraliserar inte över vare sig porrsurf eller annat, så länge folk inte gör någon annan illa!
Kan det vara så att din man föröker byta ett intresse(alkohol) mot ett annat?
Och sedan fastnar i båda..? Är man en "missbrukar-personlighet", har man ju svårt att se när något blir en mani!
Skäms inte! Du har ju anat att han inte är ärlig mot dig, men ta en ordentlig överläggning med dig själv, om vilka av hans beteenden som gör dig illa!
Din fria viljas yttersta gräns finns där en annan människas fria vilja tar vid. Och det gäller din man också!
Klarar man inte av dessa gränser, så ska man kanske inte bo ihop..?
För en sak är säker, kärleken blir inte större av att man gör våld på sig själv, för att "passa in" i den andres alla önskemål.
Finns inte den ömsesidiga repekten och viljan så är det mycket svårt!
Jag säger inte att du ska dra, utan att ha försökt, men det får inte bli bara en "läpparnas bekännelse" från din man.
Vi vet ju vid det här laget, att missbrukare snabbt lär sig att det är mycket enklare att få förlåtelse, för något de gjort ( de gör gärna stor-pudlar om det gagnar dem) än att be om tillåtelse för något de vet att man inte gillar!
kram "trollet"
ps. Vinet åkte ut i slasken ;-P

Jag är ny på forumet, men "suget" du skriver om, kallas "betingad reflex". Om du hört talas om exprimentet med Pavlovs hund (i skolan) så förklarar det hur det gåt till.
Man programerar nämligen sig själv, omedvetet, att göra vissa saker i vissa situationer..
Det är därför, t.ex. rökare tvångsmässigt går ut varje paus och tänder en cigg, vid seminarier, studier, föredrag, reklampauser på tv etc..
Kom på mig själv, en kväll när jag råkade tittade på en kanal med bedrövligt mycket reklam.
Jag brukar röka sådär en gång i timmen, klockan var rätt mycket och jag hade 6 cigg kvar.. Rätt vad det var, insåg jag att det bara var EN kvar..
HUR hade nu detta gått till? Jo, reflexmässigt, gick jag ut och rökte vid varje reklampaus, trots att jag egentligen inte behövde..
Vad säger oss detta nu ;-) Jo, att om vi har ett beroende, så måste vi (om inte ändra på) bli medvetna om vilka vanor som hör ihop med vårt drickande!
Det kan vara allt ifrån det där glaset vin, när man kommit hem, sparkat av sig skorna och sjuker ner en stund i fotöljen före middan..
Mansitter där och "njuter". Det är klart att en sådan "positiv"(missförstå mig rätt!) kick sätter sig som en reflex.. Det räcker i stort sett att tänka på fotöljen, så startar suget..
Så roa dig istället med att skaffa lite nya goa vanor!
Kram "trollet"

Jag hade just en revolutionerande tanke för mig. Vaffö då då...som rumpnissen skulle säga...varför har jag inget sug förrän det är dags att åka hem från jobbet...och inget sug alls om jag har andra saker som pågår efter jobbet när jag inte åker hem....hmmmmmm....det är intressant med suget. Intressant hur det passar in precis när det passar sig. Inget sug på morgonen. Inget sug när jag handlar. Inget alls...bara när jag är på väg hem....Så skall man väl kunna överlista det eller sig själv tycker jag. Ja i vilket fall så ser jag alla kommentarer om hur andra hanterat sig. Det skall bli skönt att vara fri och skönt att ha börjat på rätt väg! Den är insikten kom som en blixt från klar himmel och var stor för mig. Om man kan fortsätta vilke insikter kommer komma då.....Whohooo....man får spänna fast säkerhets bältet. : )

Jag tror (tror!) att du måste erkänna snoket för honom. För att kunna konfrontera honom och ge honom en chans att ändra på sina datavanor. Du mår ju inte bra av situationen och han bör ju få veta det för att eran relation skall kunna förändras. Skäms inte för att du har snokat. Håll huvudet högt...nu är du nykter. Du är ingen tokig "fyllkaja" som överreagerar och blir hysterisk.

Om du inte kan leva med porrsurfande så ska du inte behöva göra det. Nej, när det gäller det moraliska så har jag inga invändningar. Tror en viss del porr kan vara livsnödvändig...för t ex. handikappade och loonies som aldrig skulle få ngt annars. Men lever man i en relation så bör båda tycka att det är helfestligt.

Jag är så glad att din resa närmar sig och du får din ensamtid till att tänka efter hur du verkligen vill leva ditt liv. Tror också att det är sant att man oftare ångrar det man aldrig gjorde än kanske de felval man har gjort. Jag tycker inte om att du delvis tar på dig skulden...vilken skuld? Vad har du gjort? Det är enbart hans beslut!!! Vad han väljer att göra.

Nu blev det djävligt virrigt men jag är hemskt trött. Ta till dig det som Tilde och mt skriver här ovan. Kramar om dig, lilla fina dufvan. /R

att späda på skammen men det är intressant läsning :-)

http://www.bittensaddiction.com/

Och när jag var på Gunillas föreläsning så var det nog inga problem med att se att det var mig hon pratade om ! Ok, jag har väl inte kommit dit än att jag gömmer godis men jag har nog varit på väg i den riktningen :

http://vittbegar.blogspot.se/

härligt med vänner! Osedda och välkända faktiskt... Ni är så viktiga och nära vänner för mig och du hör absolut hit Stigsdotter.

När jag läste dina rader som börjar "I mitt fall är det ju också för att jag så gärna vill att det skall vara bra i kombination med att jag vet att jag ju har del i skulden." och vidare hur du beskriver dig som velpotta... att du snokat och försöker döva magkänslan så tänkte jag att du skriver som en riktigt genuint äkta medberoende. Och varför skulle du inte vara det med dina erfarenheter från uppväxten? När jag kom till den smärtsamma sanningen (för visst gör det ont att avslöja honom, väcker alla möjliga svåra känslor?) tänker jag att han är sexberoende, på sitt sätt. Ursäkta, kära syster, ifall du tycker att jag är helt på fel.

Jag ursäktar inte honom på minsta vis vill bara dela mina tankar. Vårt vanligaste svar på medberoendesidan är kort sammanfattat - säg vad du ser, kräv att h*n söker hjälp, ställ inget ultmatum innan du är säker på att du orkar genomföra det och har din plan konkret och klar. Om du inte läst "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken - gör det. Han beskriver processen i missbruket oberoende vad som missbrukas. Jag kan föreställa mig (ursäktar inte) att din man känner stor skam både när han syndar och när han inte "kan". Styrkekram från din syster! / mtA

Hej alla...ja det är lite upp och lite ner...men tack för kommentarerna och HALT är ju lite förnuftigt ser jag. Ja jag har en till sak som hjälper mig. Om det är seltzer vatten...som Ramlösa typ så går det bättre....det är skönt att läsa alla kommentarer. Ni är alla fantastiska som har erfarenheter med svåra saker. Det blir inte alltid perfekt för mig men ibland blir det det och jag är så glad att ni skriver!!!! Att gå och jogga verkar också en bar grej. Jag skall prova i morgon innan alla vaknar!! Ibland blir det jobbigt med alla tryck och tjat...hemskt själviskt...men ha lite tid skulle vara BRA! Tack alla gonatt!!! Att läsa om era tankar är verkligen viktigt. Goda tankar till alla och internet kramar!

Nä, nä, inte kasta sådant som är dugligt nej. Men handen på hjärtat: spelar det egentligen någon roll om vi häller vinet i oss eller i slasket? Resultatet blir ju detsamma, eller hur? D.v.s. vinet tar slut. Nä nu ljög jag, resultatet blir ju SÄMRE om vi häller vinet i oss själva för då mår vi dåligt eftersom vi egentligen inte vill dricka! Slasken får det bli!!

Och Askan, jag tror att du skulle ha lite nytta av den där sinnesrobönen som man läser inom AA: Gud (eller vad som helst), ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra (bussdjäveln åkte förbi), mod att förändra det jag kan (gå upp tidigare?) och förstånd att inse skillnaden. Den, och att andas i fyrkanter som jag just lärt mig om, tror jag kan, nej, VET jag kan vara mycket användbart för duktiga tjejer som stressar upp sig oftast helt i onödan.
Det är mycket skönt att strunta i det kan jag vittna om. Häromdagen hade vi sönder en lucka till frysen utan att jag fick ett anfall av ånger och ilska. Konstaterade bara helt lugnt att se där, där gick den i golvet och sprack sönder, men titta det går ju att använda den ändå! (att maken sen blev jättearg, antagligen mest över min "du engagerar dig inte i någonting längre"-reaktion bryr vi oss inte om ;-)

Kram på er!

inne och skriver men nu ta mig tusan...
Du söta fina stigsdotter så skriver jag till dig.

DU ÄR VÄRD BÄTTRE!!!
Ang ditt senaste inlägg.

Kramar Tilde

Det är rätt häftigt faktiskt vad bra det kan kännas att ha en massa osedda och så gott som okända människor som sina vänner.

Jag tar till mig Hösttrollets kommentar om gudsbevis, om vi inte kan bevisa att han inte finns så finns det en chans att han lyssnar. Om inte annat så sätter en bön från hjärtat som sagt igång den egna inre kraften. Och MissH, jag tror också att vi, kanske de flesta av oss faktiskt, är vana att smita undan magkänslan. Vi som dricker dränker den lilla rösten som försöker göra sig hörd.

I mitt fall är det ju också för att jag så gärna vill att det skall vara bra i kombination med att jag vet att jag ju har del i skulden. Men, jag kommer mer och mer fram till tanken att jag kanske inte längre vill eller orkar försöka Fast sen säger jag ju till mig själv att jag inte har försökt. Eller har jag det? Ni hör ju vilken velpotta jag är. Men precis som Askan säger så blir det ju så att om man väljer att lyssna på den lilla rösten så måste man ju själv ta ansvaret för beslutet. Tänk om det blir fel beslut? Fast var det inte någon som sa att man aldrig ångrar det man gjorde bara det man inte gjorde?

Och Adde, det där med att behålla byxorna på är inget problem. Snarare är det det som är problemet. Att jag får behålla byxorna på medan maken roar sig framför datorn när andan faller på. Om andan faller på med mig så kan han inte. Varsågod nu fick ni veta mer än ni ville :-o Och Askan, ja jag har gjort klart för honom att jag inte accepterar detta. Problemet är ju att han inte vet att jag vet att han återupptagit denna sysselsättning efter ett tag nu. Och för att förekomma eventuella funderingar om det moraliska kontra omoraliska angående porr så vill jag bara meddela att det finns grader i helvetet... man måste ha sin gräns någonstans. Äsch... jag kanske hör hemma i forumet Familjeliv istället...

Nå, vad som än händer så tänker jag inte dricka! Så det så.

Haha, hellre fet än full, den kanske ska få bli nya mantrat på badrumsspegeln?

Funderade över min sockerkonsumtion och blev ganska paff när jag insåg hur den liknar mitt alkoholmissbruk, det är ju som du säger. Allt eller inget på nåt sätt. Har inga problem att avstå under perioder men börjar jag väl äta finns ingen botten, kände mig som en slags sockerknarkare sist när jag stod och åt kaka direkt ur kylen, med sked, och lovade att varje tugga var den sista. Skrämmande! Funderar över om det var likadant innan jag blev nykter eller om jag liksom bytt beroende, men jag minns inte riktigt...kanske spelar det ingen roll heller. Har nog iofs alltid haft svårt att låta bli om det finns hemma, har aldrig kunnat ha bullar i frysen, då äter jag dom istället för mat tills dom tar slut. Vet inte hur många gånger jag slängt godis i ett slags försök att få slut på mitt beteende...kan tom erkänna att jag smygätit, och smygÄTER emellanåt för att jag skäms över min svaghet.

Någon som känner igen det här beteendet..? ;-)

Du gjorde fel som snokade. Tydligen har du haft anledning och då finns ingen tillit, den får man förtjäna. Vet ej vad han gjort men bara du kan göra bedömningen om det är ngt du kan acceptera eller ej. Tänker på dig, Kram!

Har inte gjort på flera år, känner också nu när jag är trött. Förut satt jag uppe sent varje kväll för att hinna dricka så mkt som möjligt, kände inte tröttheten. Nu går jag o lägger mig, ligger i sängen o läser eller läser här från mobilen. Skönt!

Jadå det känner jag igen! Föreställer mig att det är alla undanträngda känslor som kommer ikapp, visst är det skönt? Jag har också börjat drömma mer än tidigare, tror det är samma där. Mitt riktiga jag som börjar ta plats :-)Härligt att höra att du njuter av din nykterhet, och bra jobbat!

mig som katten Gustaf och hatar måndagar. Jösses vad hela familjen var trött, det gastades ända in i sömnen ikväll. Nåja. Jag gastade inte utan behöll mig själv så lugn och redig. Tycker mycket om att jag fått tillbaka mitt gamla tålamod med barnen och inte går omkring och är konfliktsökande och grinig. Usch, blir ledsen när jag tänker på det.
DET är förresten en annan sak jag lagt märke till och undrar om det är likadant för någon annan.
Jag har blivit så blödig! Går inte en dag utan att mina ögon tåras vid ett par tillfällen. Huden är så skör på något sätt.
Allt går rakt in.
Det är väldigt olikt mig men inte heller det tycker jag särskilt illa om, snarare tvärtom. Jag gillar att inte vara den isdrottning jag alltid varit. Någonstans längst inne har jag nog alltid vetat om att jag är en mjukis men bara jobbat så väldigt hårt för att förneka det. Nu förstår jag inte längre varför.
Och angående vinet i kylen, inte var det mitt. Vi hade folk på middag igen och om de inte hade druckit upp den under kvällen hade jag hällt ut den. Släng din flaska, höstiga lilla troll! Bättre att inte ha den där nu när ingen ska dricka den eller hur?
Imorgon är det tisdag och jag har slutat räkna dagar och räknar istället veckor. Längtar tills det blir månader.
Kämpa på mina vänner.

andning :-))

Frågar man inte får man inget veta! Det är en andningsteknik man använder vid ångest tex. Man letar upp en fyrkant, kan vara ett fönster kanske, och så följer man varje sida av fyrkanten medans man andas in-håller andan-andas ut-och håller andan. Är du riktigt vass kan du bara visualisera en fyrkant.

Jag har egentligen ingenting att tillägga, jag vill mest säga att jag tänker på dig.
Du ska inte skämmas för att du snokat och du ska inte skämmes för att du inte vågar lita på din magkänsla utan ber om ett tecken.
Att gå på magkänslan innebär ju att man måste stå till svars alldeles själv och bära allt på sina axlar och det är för tungt ibland. Be om hjälp, vägledning, tecken - innerst inne (i själen om man så vill) så vet man nog redan, precis som du skriver.
En liten fråga bara, vet maken om att du ogillar det han gör så till den milda grad att det kan vara det som kostar honom hans äktenskap?
KRAMAR!