Senaste kommentarerna i forumet

Ville kasta ut frågan. Jag inser nog redan att det inte är värt risken, ska preparera mej med mjölksyrebakterier istället.

Är nog väldigt individuellt.
För vissa, däribland mig själv har jag inga problem.(Visst, vad! gör jag här då????)
Tänker mest på all magmuskelatur som utvecklas när jag petar i mig ölen.

Men för vissa är det med all säkerhet en trigger utan dess like.
Och om man tror sig kunna så kanske man kan pröva, men jag skulle absolut inte råda någon som har ett erkänt alkoholproblematik att pröva. Och bara att man kommit hit så har man problem.

För visst, det kan gå bra en eller två, tre fyra gånger.
Och klarar man fem gånger utan att känna sug, då kan man kanske dela en vinare med sin make/maka för det
är såååå trevligt.
Redan där är man borta, vart är det trevligt, hur blir det trevligt?

Kommer det lysa glittrande stjärnor i sovrummet på sidenlakana när man skall krypa till sängs? (Om man inte somnat i tv-soffan redan)

Har man då glömt bort att konversatioinen sköttes väl bäst nyktert.
Man presterar bäst nyktert (som kille/man)

Nu sitter alkoholdjävulen och hoppar av glädje på Axeln......
Ropandes:
-JA JA JA!!!!!!!!

För kan man dela en vinare utan problem så kan man ta sig en glas när man kommer hem fråm jobbet, eller när helgen börjar för då firar man att det är helg. Så på en gång är man inne i "fira" tankarna

Och för att det är helg har man köpt en box (4 flaskor) så att det räcker.
Sedan kom jag ju på att bolaget är stängt på söndagar.Om vi får oväntat besök eller så, därför köpte jag två (8 flaskor) boxar utifall att................

Du hör eller förstår.

Skall man dricka så kamn man lika gärna dricka alkoholfritt.
Och om du tar dina kapsyler mot magont eller vad det är spelar väl samma roll som det jag skrev ovan.

Det sätter fart på pappegojan. Klarar du en kapsyl utan att falla igenom så klarar du säkert att ta en nubbe på julafton. Det ger ju inga alkoholproblem. Det är ju sååå trevligt. (vart då? För vem/vilka???)
Och sedan nyår, då skall det ju firas............

Detta djävla firande!
VARFÖR skall det firas med SPRIT?

Har det gått så långt i samhället att folk klarar inte av att träffa varandra nyktra, veta vad dom gör.
Eller är det så bekvämt att skylla på saker man gjort bara för att det var på fyllan?

Otydliugt svar detta men over and out!
Insikten blir bara starlare och starkare
//A

det finns ju alltid eller oftast i alla fall, nån procent alkohol i det. Har det nån betydelse? Inte kan det väl trigga igång missbruk? Jag tycker det är lite nojigt att tänka så men jag har inte vågat prova. Jag undrar om det skulle göra nåt om man tog en kork Fernet Branca eller Underberg, som smakar överjävligt, mot magbesvär? Det är ju definitivt inget man skulle dricka mängder av, urk, men man brukar ju ta det i förebyggande syfte vid magsjukeuttbrott.

Du sprudlar av possetiv energi när du skriver!
Det formligen glänser av lycka och välmående av dina bokstäver!
Skön känsla, håll fast vid den. Tänk tillbaka på hur det var med jämna mellanrum när man får pappegojan på axeln som säger:
-Det går bra nu, du borde.........

Nej det borde man inte! Känn hur skönt du mår nu, i bröstet i huvudet!
Du älskar alla och alla älskar dig när du är såhär.
Du är fantastisk!
Love it!!!!!
//A

Du fixar det skall du se!
//A

Du är fantastisk Maria, jag hade skrivit ett LÅNGT meddelande till dig på min mobil.
MEN, jag lyckades på något idiotiskt sätt stänga av mobilen......... dessa korvfingrar!

Nåväl, jag läser och läser och förundras hur alla är såååå duktiga.
Och DU framför allt.
Det är du som är balens prinsessa!!!!!
Vilken brud,,,, eller som Dompa kallar dig. "Bella Mia".

Du har sådan riktigt bra prioriteringar, sätter barnen först ALLTID vilket det skall vara.
Mannen åker med och honom leder du ibland in på rätt väg.
Kort och gott du är BÄST! Mer av din kaliber!!!!!!
Tjohoooo, nu drar vi!
//A

Målande sätt hur det är med dig och i ditt förhållande. Många gånger när jag läser dina kommentarer och repliker till allt folk här inne på forumet så har jag kännt att det är jättebra.

Du förklarar på ett bra och pedagogiskt sätt hur det förhåller sig med folk och hur dom funkar, vad alkohoplen gör samt vad dom skall göra för att "få fason" på eländet.

Men sedan har det kännts som du sitter i samma rävsax själv, och du accepterar faktum.
Då tänker jag på vilka bekymmer du sitter med på hemmafronten, som medberoende.
Med mannen som gärna tar en öl eller två, kanske 7,2% osv. Och att du gillar läget lite.

Men nu ser jag att du gjort klart att det finns/existerar en väg framöver som delar sig. Och att du redan bestämmt att med dina "nya ögon" ska du ta vägen till höger.
Och detta vill du såklart även att maken väljer.
Men att han då får ta ett beslut, som ni gemensamt kommer fram till.

Det är bra, för även om jag gillar vaD DU SKRIVER och håller med i ditt tyckande så känns det lite som om det har varit

-Så här skall du göra, och sådär...... Men du sopar inte framför egen dörr.

Men nu gör du ju det. På ett klart och tydligt sätt ställer du krav, och kommer med funderingar om hur det kommer bli i framtiden.
Detta tror jag är jättebra, ALLA par borde ransaka sig själva med jämna mellanrum så man drar lasset åt samma håll.

Blev kanske lite bluddrigt detta, men jag gillar dig skarpt och hejar på här från stallgårdenoch väntar ivrigt.
kramar!!!
//A

.

Titta nu gjorde jag det igen, bara spontansvarar på inlägg och ser sedan att det var en ny tråd.
Välkommen hit till Forumet!

Jag förstår alla dina undringar i ditt inlägg "det snurrar väldigt...". Så känner jag också, men jag tror det är bättre att vänta med att berätta innan det känns helt bekvämt att berätta. Eller också strunta i att berätta och bara "vara". Det är ju en själv det handlar om och troligen kommer människor i ens omgivning egentligen tycka att man är ännu trevligare :) när man är nykter för det är ju dit man själv strävar och det är ju "där" man mest gillar sig själv eg. Självkänslan gör en starkare tror jag i o m att man är dimfri.

Tilde

Jag tycker att din omgivning kan egentligen inte ha någon åsikt om du har problem med alkohol eller inte. Det vet bara du. Att andra ogillar att man inte dricker alkohol bottnar nog i att de känner osäkerhet om någon är nykter för alla vet hur vi blir med alkohol i kroppen, vi släpper på kontrollen. Då kan det vara jobbigt att ha en nyktergök i gänget...
Kanske bra med en nykter i varje sällskap, då dricks det kanske mindre. Och... egentligen, har man inget gemensamt utan alkohol, ja då kanske det börjar droppa in lite nytt folk i ens liv, lite aha-upplevelse... den människan såg jag aldrig när jag själv gick i dimma, men då dimman lättar ser vi ju så mycket klarare. Världen blir liksom ny :)

Det enda är att gå på sin egen linje, mår man bättre utan alkohol så ska man inte dricka och aldrig för någon annans skull, för att den andre ska kunna dricka i sinnesfrid...

Bara lite tankar sådär...
Tilde

Funderar också på vad som ligger bakom oviljan att prata med andra om det. För min egen del pratar jag ogärna alls om saker som är jobbiga för mig. Och detta är extremt jobbigt att ens tänka på. Jag har verkligen ingen lust att bli föremål för andras diskussioner, fördömande eller medlidande. Önskar att det inte skulle kännas så, att jag bara kunde släppa det och sluta bry mig, men där är jag inte ännu.
Jag tror som du, underisen att det finns vissa som det är känsligt för om man inte tar något, och att det i vissa lägen kan vara nästan provocerande att avstå. Jag har mina egna tankar om vilka i vändkretsen som kommer att reagera och vilka som inte kommer att säga eller visa något. Får väl se i efterhand om det stämde....

/m

kul att höra att det man skriver kan motivera någon annan. :) jag tror att jag är betydligt mer medveten om fördelarna den här gången. istället för att fokusera på att "jag får inte dricka" så tänker jag mer på "vad underbart att vara pigg idag!".

att läsa dina inlägg. Själv är jag inne på dag 10. Känns helt ok, har inte varit så sugen som jag trott att jag skulle vara. Är lite rädd att tappa fokus när det gått en tid, men det får jag kanske ta tag i då. Just nu känns det som en bra strategi att ta en dag i taget.

Men dina inlägg inspirerar och motiverar! Tack för det!

/m

med dig Tilde ;-D

Visst är det både jobbigt och fantastiskt med känslor :-)
Det bästa med att inte förneka dem, är att livet faktiskt blir så mycket rikare..

För när vi kapar "dalarna" med alkohol, kapar vi faktiskt "topparna" också..
.. Och till slut blir livet en smal difus och grå strimma som vi mödosamt vadar igenom..

Det är mycket bättre såhär!

kram / trollis

...UNDERBART att läsa och förstå att du känner på ett liknande sätt som jag: Plötsligt märker man att man befinner sig där, mitt i det riktiga livet och är MED!

Visst är det både spännande och lite skrämmande!? Vart tog all den där andra tiden vägen någonstans?? Konstigt...;-)

till dina 9 månader !!

Har faktiskt kunnat titta på en uteservering utan att känna sug efter ÖL under sommaren. Det var en otroligt bra känsla och dit ska vi igen.

Köper inte riktigt det där med att andra inte bryr sig, för de gör det...kanske för att det blir lite påtagligt för deras egen del. Jag känner igen mig i det där och har haft en hel del diskussioner om varför jag inte dricker längre.

Folk bryr sig otroligt mycket och för min del har jag känt mig tvungen att basunera ut att jag är ALKIS för att få dem att backa undan. Detta för ju i sin tur vidare andra diskussioner såsom ett ifrågasättande om jag verkligen är det, och trots att man står på sig och säger att man har oöverstigliga problem så blir svaren "överdriver du intre lite nu". Till och med min fru börjar tycka att jag visst har koll på läget.

Vad gör man?

Underisen

Det snurrar väldigt mycket i mitt huvud nu. Många tankar som går fram och tillbaka. Vad ligger egentligen bakom rädslan att inte vilja ha frågor om varför man inte dricker längre? Vill jag inte erkänna för andra att jag har problem eller handlar det egentligen om att det blir så konkret om jag börjar prata om det med folk som står mig nära? Är det min rädsla för vad folk ska tänka om mig/se ner på mig? Känns som om alla känslor sitter utanpå huden just nu.
Min man stöttar mig i mitt beslut att inte dricka mer utifrån händelsen förra helgen som fick mig att ta beslutet att sluta dricka. Det var ju han som råkade ut för mitt utbrott och på det följande blackout. Kramar

Mycket jobb senaste tiden, påtagligt just nu är att jag känner att jobbet föder energi. Idag en ledig dag och jag känner mig stärkt av händelser som peppat mig senaste dagarna.

Jag känner själv att jag senaste tiden varit så mycket mera i balans och mera utvilad, aldrig börjat jobbedag med vin-trött huvud numera... jag känner en annan lätthet i mig själv.

Och... det som jag verkligen märker är att jag fått så mycket tillbaka sista tiden. Av människor i vardagen. Vid tre tillfällen i denna helgen har olika jobbarkompisar sagt såna spontana fina saker till mig som gått rakt in i mitt hjärta...
Jag suger på det här som en god karamell och blir så varm. Jag tror helt enkelt att jag inte var mottaglig förut under de "vin-stress-oroliga" åren. Har vunnit så mycket på att ta itu med det som var mitt undflyende liv.

Nyss ringde jag ett samtal till en helt anonym människa ute i landet någonstans för att beställa några varor... och där blev till ett superfint samtal och då kände jag bara att klarhet föder klarhet :)

Här finns så mycket mera ork och lust nu... och vad fint det känns att vara "med" med hela sig...

Tack för ditt inlägg, det ger mycket att läsa om hur andra i liknande situation har det och har haft det.

Det låter som att även du är på rätt väg och det glädjer mig att du slutat använda vinet som bedövningsmedel - det är verkligen ett dåligt sådant.

Jag har själv använt alkoholen för bedövning - tror att jag i mångt och mycket sökt medvetslöshet, att inte känna någonting under en kort stund. Dock har det gjort att jag sagt och gjort felaktiga saker vilket i syn tur lett till att jag mått väldigt dåligt när jag nyktrat till. Den klassiska onda spiralen är igång...

Förhoppningsvis ska jag lyckas bryta den en gång för alla nu. Det känns som jag varit nära under lång tid men har inte riktigt haft kraften att bryta mig helt fri.

/H

Din fråga...
Mitt arbeter med nykterheten... hänger så ihop med mitt arbete med hur jag i stort hanterat livet
och besluten de senaste åren. Jag byggde upp en stress och inre oro då tunga händelser i mitt
liv blev som en livsuppgift helt utan andningspaus. Jag kunde till sist inte hantera någonting bra.

Det blev kaos i mitt "duktiga" tänk. Hon som klarar allt klarade ingenting bra och blev i mina
egna ögon ganska värdelös. Mitt i allt detta började jag använda vin som en dämpare då
toppar och dalar triggade.

Eftersom det alltid kommer ett slut, en explosion, en djupdykning, ett fall in i väggen, ja du vet...
det blir en övermäktigt att leva så och då det hände mig så vände allt så sakterliga för jag
förstod att jag måste gå till botten, tänka nytt, tänka om och jag började långsamt hitta tillbaka
till mig själv. Söker mina vägar både bakåt och framåt... att se sambanden. Se vad det hela
handlande om, det är för mig tydligt att det är en kärna i mitt handlande som gör att jag
använde vinet som ett bedövingsmedel. För mig är kärnan/ursprunget viktig att förstå och det
är det jag jobbat och jobbar med och i det följer som naturligt att inte dricka destruktivt.

Det är sen ett halvår ungefär jag började göra något åt situartionen för det var då jag "ramlade i
sjön" och märkte att nu gäller det verkligen att ta sig upp på land. I början kunde jag någon
gång "katastrofdricka" som innan men efter längre uppehåll och ett klart huvud och många nya
livsvägar och människor som ger mig sunda kickar på vägen så är det inte lockande att döva
mer. Jag förbjuder mig inte att dricka vin och jag är inte nykterist. Kanske blir jag nykterist,
kanske inte.
Jag vaknar upp "pigg" nästan alltid, inte bakfull av vin och det gör jag inte för att jag tvingar mig
att inte dricka vin, utan för att jag lärt mig somna eller att det inte är farligt att "inte kunna
somna" ibland... Känner jag oro så tillåter jag mig att känna oro. Jag går inte som tidigare, upp
och hämtar vin då jag kände den oron. Jag härdar ut mina tankar och känslor nu och DET
hjälper mig.

Vi har så olika sätt att använda alkohol och andra bedövningsmedel. Vi har så olika sätt att
handskas med våra problem och hitta våra egna vägar. Jag tycker du är stark och
målmedveten. Detta kommer leda DIG rätt.

Nu blev ju detta en lång avhandling... ojojoj :)

Tack för orden NM!
Vi har ett lite mer komplicerat förhållande till alkoholen.
Jag har inte infört något totalförbud, men vi har pratat om mannens dryckesvanor..
Han har själv insett att vissa saker inte varit bra, att det blivit för mycket och för ofta..
Tyvärr vill han inte helt överge sitt drickande.. Jag tror att det lite hänger ihop med det där att "en riktig karl ska kunna tåla en sup".. Även om han helst dricker vin och öl..
Det är väl den där drömmen om det "normala" eller sociala drickandet, som sitter djupt rotat..

Själv har jag upptäckt, att även om han inte blir packad numera, så har jag börjat få svårt för den där "smålulligheten" också.. Det är precis som han inte riktigt är sig själv längre... Precis som om det blidas någon sorts barriär mellan oss, där jag får svårt att "nå fram"..
Där småsaker som ömhetsbetygelser och saker han gör för att göra mig glad/visa uppskattning börjar kännas "påklistrat"... Kanske är jag överkänslig.. Kanske vill jag åt ett annat håll?
Helt säkert skulle jag vilja skynda på processen, oavsett åt vilket håll det går..
Men jag har också fått lära mig att tålamod ibland är ens bäste vän.. Jag har tagit det som ett tecken på att det är dags att titta lite mer på mig själv, vem jag är och vad JAG vill..
För oavsett vad som händer, så ska jag kunna stå för MIN del av det hela..

Ha det gott! trollis

är det skönt att känna att det gick bra. Skönt att inte barnen reagerade, kan vara jobbigt att förklara när man själv känner sig skör, jag har samma funderingar själv. Ska umgås med mina "nyvuxna" hemifrånflyttade hela helgen som kommer och känner lite oro för vad de kommer att säga. Lö kväll är inga problem eftersom jag tagit på mig att köra tidigt sö morgon. Men ändå. Vill helst inte förklara en massa.

Har du bra stöd från maken? Det känner jag att jag har och det är värt så mycket.

/m

men, som ni så nyktert(!) påpekar, ett tecken på att det är som det ska och att utvecklingen av syskonrelationerna fortgår. Rollskapande & positionering är en brutal process emellanåt som testar tålamodet, kanske ibland mest hos föräldrarna, men jag upplever att båda mina pågar tycker det är extremt uttröttande och påfrestande stundtals. Tyvärr känns det de facto som något som är oundvikligt och nödvändigt. Jag ser även så många tecken på att de faktisk, 'til the bitter end, älskar och värdesätter sitt syskon och att de verkligen har mycket kul och utbyte av varandra.

Sååå, det går väl över, om man inte lägger sig i för mycket, fast det är ju svårt att hålla fingrarna borta emellanåt...

Keep up the fight!/NM