Senaste kommentarerna i forumet

...och finns de inte så skapar han dem, den lille alkoholdjävulen. Det där är typiskt en sådan tanke,
"jaha, jag har säkert en dödlig sjukdom, då kan jag lika gärna supa lite till". Näe, vet du vad, har du en sjukdom så behöver du all styrka till att bekämpa den inte till att bryta ned alkohol.

Faaast, det är klart att det inte är något farligt. Håller tummarna för dig! Jag upplever att det händer mycket både här och där på kroppen när man blir äldre - det är prickar, knölar och fläckar hit å dit. Det är nog ingen fara ska du se.

Visst är det härligt när det blänker till små stunder av lycka?! Skriver blänker till för det är verkligen korta små blink och precis som du sätter jag ett frågetecken efter dem: var det...glädje??

Usch jag måste försöka ta mig ut i en skog lite oftare, jag gillar ju det!

Kram på dig!

Ju äldre jag blir desto bättre blir de, kanske för att jag med erfarenheter i bagaget förstår dem på ett nytt sätt! "har man tagit fan i båten får man ro honom i land", så är det ju. Är man så dum att man börjar dricka så mycket att det blir till ett måste så får man se till att ta sig igenom det hela. Fast lite rebellisk som jag är kan jag inte låta bli att tänka: måste man ro fanskapet i land, kan man inte helt sonika tippa honom över relingen? Jo, så gör vi, av med eländet!

Vad härligt med hund som tvingar ut en på skogspromenader, skogen tror jag är ett bra ställe att hänga i och hämta kraft ifrån!

Kram från mig

Mitt liv befinner sig i den reklamen, jag är en liten råtta som är med i ett expriment. Så fort jag känner mig stark och börjar få ordning på livet så händer det något.
Stress är mitt stora hot mot mitt nya liv och för i vanlig ordning så vill jag fly in i dimman, slippa alla kännslor som väller upp.
Man inser hur skör nykterheten är när man efter ett telefonsamtal, bara har en tanke i huvudet: FLYKT!
Men nu skall jag ringa vännen som stöttar och orkar få min hjärna på andra tankar, sen blir det milen i skogen med hunden skiter i om det regnar.
Vissa dagar är sämre än andra, men om man fått fan ibåten så får man ro den i land.Kramar till er alla där ute

Nyss hemkommen från en långpromenad i skogen med hundarna, i duggregn, underbart! Jag gick och övade mig på att tänka positiva tankar om mig själv. Sen gjorde jag listor i huvudet på allt jag vinner på att vara nykter. Upptäckte att jag kan tänka på olika sätt; "Nu slipper jag ljuga om att bilen är trasig när det är snöstorm och grabben vill ha skjuts till skolan" = inte bra, gav mig dåligt samvete. "Tänk, nu kan jag skjutsa grabben till skolan när det är snöstorm" = mycket bättre.

Imellanåt stannade jag till och vände upp ansiktet mot duggregnet, kände de smekande dropparna mot huden. Då kunde jag känna ett litet uns av en känsla som måste varit... lycka.

Om ett par timmar ska jag till vårdcentralen för att kolla upp en hudförändring i ansiktet. Lite nervöst. Det har faktiskt funnits stunder när jag tänk att lika bra det är något allvarligt så får jag en legal anledning att trösta mig med att dricka! Hur kan en människa vara så funtad att hon önskar sig en allvarlig sjukdom för att få en anledning att dricka?!!! Jag blir riktigt mörkrädd för mig själv.

Kämpa på där ute!

Det stämmer nog att många här är nynyktra. Jag "heter" ju till och med Nynykter. Är inne på min sjunde nyktra vecka och för mig är det väldigt viktigt att läsa och skriva här. Det hjälper mig att hålla fast vid nykterheten. Jag kan tänka mig att det behovet avtar när man känner sig mer säker på sin nykterhet. Men här på forumet finns också en hel del gamla kämpar som Viktoria, Adde och Berra. Det vidare livet är en tråd bland annat för dem som varit nyktra länge. Det är väldigt bra med sådana gammel- nyktra förebilder som är bevis på att det är möjligt att leva gott och nyktert.
Idag är jag nykter och solen skiner.
Kram på er alla kämpar!

Ni verkar vara ett bra gäng som verkligen peppar varandra. Det behövs!

Det verkar vara många av er som är ganska nya i nykterheten. Kanske kan man relatera mer till varandras problem om man är ungefär i samma fas. Samtidigt som det förstås kan vara peppande att läsa om alla som har klarat en lång tid utan alkohol.

Nåväl... god natt på er alla!

Det gjorde ont i mig att läsa din berättelse, med så mycket smärta i. Men nu tror jag att du klarar det, du fixar detta! Ta och läs de olika trådarna med alla härliga berättelser om människor som faktiskt klarat av att hålla sig nyktra, som sagt nej till alkoholen under lång tid. Det ger mig styrka att tro på mig själv. Kan de så ska väl banne mig också jag kunna. Och du!

Jag är nyss hemkommen från jobbet. Har känt mig irriterad och lättretlig, axlarna sitter någonstans strax under öronen, tankarna bara mal och mal och jag har stresshuvudvärk. Det är just den här känslan som ett glas vin gjorde underverk med. Några klunkar och värmen började sprida sig i magen, några klunkar till fick axlarna att sjunka, tankarna att stilla sig och huvudvärken försvann. Sen blev det så klart ett glas till... och två och tre och fyra...

Nästa morgon mådde man likadant igen men med tillägg av ångest och skam. När jag nu sitter här och längtar efter mitt vin så försöker jag frenetiskt framana just de där skamkänslorna och ångesten. DET ÄR INTE VÄRT DET!!!

Nu ska jag ta ett glas kall mjölk med ett par digestivekex, jag sover bättre på det inbillar jag mig.

God natt alla kämpar!

Just som Lilja skriver tog du steget att ringa din man och erkänna för dig själv vilket är ett stort steg. Så håll ut nu och sök stöd här, AA och i dina närmaste, många kramar Kalla

Jag kunde lätt relatera till din smärta då jag läste ditt inlägg. Det gör jag mig ont om dig för jag vet hur helt för dj-gt det känns när alkoholen tar över och man inte längre bestämmer själv...

Dricker före tolv på dagen, vid ett är man jättetrött...måste dricka mer..en hel dag går och man har inte ätit en bit...bara druckit..

Jag söp skallen av mig för exakt en månad sen och har varit nykter sen dess. Senast ikväll fick jag reda på ytterligare en sak jag gjorde den kvällen som får mig att skämmas gruvligt..

Skammen gör att man tar itu med problemet. Det kan vara bra att skämmas bara man gör det i måttliga mängder.Skämmas så att man tar tag i det och uppbådar jävlaranamma men inte så mycket att man slår på sig själv för då blir det lätt Bolaget nästa igen tyvärr..iallafall för min del..

Du ringde din man vilket jag tycker var jättebra!Ok att du var full men det visar trots allt på att du tar ansvar nånstans, trots att du är askalas. Du VILL förändring!

Jag har ramlat tillbaka massor av gånger hemasch; gått på AA och sen börjat dilla med mig själv att "jisses, dessa är ju alkoholister..det är ju inte JAG...kan nog ta något glas vin..bla bla bla i all evighet.

Det jag tänker nu är att FÖRSÖK fatta beslutet att sluta dricka för det stjäl så otroligt mycket energi hemasch, denna KAMP! Detta "jag vill dricka-jag får inte-jag vill dricka-jag får inte"

Det jag har gjort nu är att bara gett upp. Insett att denna konflikt överskuggar allt mitt mående och jag ger mig. Jag ger upp för att få mitt liv tillbaka! Med ge upp menar jag att jag erkänner att jag har STORA problem som kommer att förstöra mitt liv om jag inte slutar.

Du skriver ner din smärta här och detta forum tar emot-alla här känner igen helvetet, endera som alkoholister, eller missbrukare eller anhöriga men alla känner igen det du skriver, mer eller mindre.

Det ger ett sånt stöd att veta att man inte är ensam för det är så farligt när man är en törstig person! Vi ska inte vara ensamma! Vi måste ha hjälp och värme och uppmuntran av varandra!

Man läser så många fantastiska berättelser här och inser att man inte är ensam. Man krisar och tar återfall men hejaropen trycker direkt till en i ryggen "ge inte upp! Nästa gång klarar du av att stå emot!"

Så håll i nu hemasch och skriv här på forumet! Du är Nykter idag! Det är väl en härlig känsla?

Lilja

Det är ingen lätt resa. Två steg fram och ett tillbaka liksom. Men du har erkänt ditt problem för dig själv och för din man. Du har till och med varit på AA. Stoooora steg! Och nu skriver du här på forumet också. Som jag ser det har du skaffat dig en uppsättning verktyg som kommer att hjälpa dig att bli nykter. Häng kvar här och skriv om din resa! Jag tror på dig!
Kram från Nynykter

Dag 1. Igen. Försökte för första gången avstå från alkohol den 27 januari. Det var den dagen jag äntligen öppnade upp och erkände för min man. Jag erkände för mig själv. Det var en befriande känsla. Då lyckades jag hålla upp i nästan två veckor. Och jag mådde riktigt bra. Sen var det nåt som gick åt fanders. Jag fortsatte dricka. Ofta hela dagarna. Min bottendag blev den 2 mars. Jag var hemma med våra två små barn. Drack hela morgonen och blev plakat. Somande när de tog sin lur, och sen var det de som fick väcka mig. Fruktansvärt! Jag fick panik och ringde min man. Berättade hur det stog till. Så han ilade hem. Va? För att ta hand om sin fulla fru. Usch, jag börjar gråta varje gång jag tänker på den dagen. Då slutade jag dricka igen. Började gå på AA möten dagligen. Pratade med folk. Och det gjorde saken så mycket enklare. Det gick en vecka. Sen var det kört igen.

Nu står jag här igen. På ruta 1 och dag 1.

Kom att tänka på den där låten med Hasse och Tage som slutar med

Man tager sig en vinare på Operans terass
Nog är man lite finare än de som röker brass?

I påskas dukade jag med vinglas till alla, inklusive barnen. Det såg festligt ut och hade det goda med sig att jag inte behövde skylta så mycket med att det var påskmust i mitt glas. Alla spritglas och konstiga små sherryglas har jag däremot skänkt till en välgörenhetsorganisation. Fick plötsligt mycket plats i skåpet. Fritt fram att köpa fina te- och kaffemuggar istället!

Kram från Nynykter

Visst blir man bättre av att köpa dyra viner och fin sprit, eller hur :D Bra att du tog bort dina gamla inlägg, nu tänker vi framåt istället. Finns ju bara två saker vi kan påverka, det är nu och framtiden och den är ju vår.
Så med ett steg i taget går vi framåt//Kalla

nu är det redigerat. Bort med det gamla, in med det nya! Och ja, kaffet var jättegott!

Jag håller med dig Lilja, om bara vår omgivning slutade att vara så finkänsliga och sa till i ett tidigar skede så skulle det kanske vara lättare att bryta i tid. För att det märks, trots att vi inbillar oss motsatsen, det är jag säker på nu.

Ha ha, lite kul det där med fina kristallglas, precis så känns det ju. Likadant med att köpa lite dyrare viner, då är man ju bara konnässör. En alkis dricker Marinella och sånt. Jisses vad jag lurat mig själv.

Ha det gott!

Tror det med vad din son sa (jag blev helt mör i bröstet när jag läste, jag fattar att du känner det som en tagg) är något du absolut kan ta med dig på din nyktra resa. SOm jag skrev tidigare så blev min tonårsson förbannad (vilket var första gången) men det kändes! Ojojoj..Skammen..men oxå at nu dj-r får det vara nog!

Och att dricka loka i vinglas..jag gjorde det i helgen men det var inte riktigt bra för mig för på nåt sätt triggade det igång längtan efter vin och jag var MYCKET orolig på natten! Tror det var för att jag kom på hur gärna jag ville dricka..

Så nu har jag massa fina vinglas som jag undrar vad jag ska ha till? Dyra är som satarna oxå, eftersom jag inbillat mig att jag varit "finare" alkoholist med dyra glas..

Fortsätt jobba på samma sätt Annelie, du är med på banan!

Tillsammans klarar vi det!
Lilja

Dåligt samvete är det sista du ska ha av den anledningen, att du inte kommenterat mitt svar :-) Ibland gör man det, ibland inte, så funkar åtminstone jag själv.

Om du inte vill ha kvar dina kommentarer i din andra tråd så går det att redigera, ligger nere till höger, tryck på "redigera" och sedan är det bara att radera eller ändra. Jag kan visst förstå syftet med avskräckande exempel men om den istället är en FÖR stor ångestklump så är den väl snarare kontraproduktiv så att säga?

Nåväl, gör det som känns bäst, det finns inget rätt eller fel i den frågan. Och hoppas kaffet var gott!

ser fram emot det! Jag har lite dåligt samvete för att jag inte kommenterade ditt svar i min andra tråd. Den har jag sån ångest för så jag vågar inte öppna den igen. Tänkte först redigera bort den (om det går) men bestämde att den ska få vara kvar så att jag i framtiden kan gå tillbaka och se hur illa jag kunde bete och uttrycka mig. Som ett varnande exempel för mig själv.

Kram!

Jag är övertygad om att du har alldeles rätt i att mycket av negativa tankar, nervositet och nedstämdhet är alkoholrelaterade och att de lär minska högst avsevärt eller försvinna helt om du lägger ned alkoholen.

Själv sörplar jag gott kaffe för fulla muggar :-)

Ha en bra dag!

Jag skrev dag 1 hela tiden igår men det var ju dag 1 utan baksmälla, alltså är det faktiskt dag 3 nu. Det går framåt.
Igår hade jag svårt att komma till ro, satt uppe till ett innan jag kröp i säng. Uppe kl 7 för att väcka minstingen men känner mig inte speciellt trött ändå.
Nu har jag haft ett par timmar med gnagande oro. "Tänk om vi ska bort på middag någonstans, hur ska jag då dölja min nervositet?" Många sådana tankar har farit runt i skallen och fjärilarna dansar i min mage.
Jag hoppas, åh vad jag hoppas, att alla negativa tankar, nervositet och nedstämdhet beror på alkoholen. Om jag håller upp tillräckligt länge så försvinner de. Det hoppas jag.

Nu ska jag sätta på en riktigt god kopp kaffe.

Kram på er alla hjältar!

läser vad du skrev den 4 april och kan bara säga att detta känner jag igen!
Att jag oxå tagit BESLUTET och att jag inte SMUSSLAR med min nykterhet!!

Träffade folk i påskas och kunde säga "nej jag har fattat beslutet att inte dricka!"

Så SKÖNT!

Var på restaurang och visst sneglade jag längtansfullt mot flaskorna men sen satt det en grupp vid ett bord som kommit in på avecen, efter några vinflaskor och jag tänkte "men ETT sånt tramsigt tjatande och så ONÖDIGT mycket pengar de lagt ut och allt för några timmars flykt! Jag hade ju haft lika trevligt UTAN vin! Men suget kom och på natten var jag orolig efter att ha sett så många flaskor, det väckte så mycket i mig..

Jag har gjort som du Kalla! Erkänt inför mig själv och lite smått inför nära och kära:" nu är det dags att sluta dricka för jag har ett problem"
Kanske är jag lite feg för jag säger till några att jag väljer att inte dricka för att jag känner att jag håller på at utveckla ett ohälsosamt förhållande till flaskan och dricker mig full ibland...

Jag vet att jag mörkar lite men än sen! Huvudsaken jag är helt ärlig här på forumet och inför AA!

Håll i nu Kalla, SÅ starkt!!

Jag är väldigt tacksam att jag har mina vänner och familj även om jag tappat några vänner sedan den 1 januari. Men Annelie jag tror att nu har du chansen att bygga nya relationer för man väljer lite bättre utan vinet och man får upp ögonen på livet igen.
Så nu kämpar vi på Annelie och tar ett steg till//Kramar Kalla

Vad du har kommit långt, vilken resa och vad skönt att upptäcka att det är värt det. Du ska vara stolt över dig själv. Kram!

hela denna tråd också. Betar av någon då och då. Vilken härlig gemenskap ni verkar ha trots att alla är anonyma. Får jag också vara med ;-)Så härligt att det går så bra med ditt beslut att sluta dricka Kalla! Men på något sätt, trots att du har dina spöken och problem med relationen, så blir jag så avundsjuk. Du verkar ha en massa vänner och stor släkt att umgås med ändå. Jag har inga vänner direkt, jag är så osocial och har svårt att slappna av med andra människor, tar alltid för givet att ingen kan tycka det är kul att umgås med mig. Lika bra att inte börja umgås då så slipper man den kvävande känslan av att bli sviken när någon slutar höra av sig. Min man är fullt nöjd med sina kolleger och grannar som han pratar över staketet med så vi har inget umgänge genom honom heller.
Det var därför jag drack, alkoholen fick bli min vän i avsaknad av andra. Vem ska nu bli min vän?

Oj, det var inte meningen att jag skulle komma och gnälla här i din tråd och missunna dig dina vänner. Du ska vara glad att du har dem för jag läste att det är lättare att lyckas om man har ett stort socialt nätverk att falla tillbaka på. Lycka till med ett fortsatt nyktert liv!

som gör att jag tycker det är värt att börja kämpa.Tack! Jag vill också kunna känna så en vacker dag.

och tack ska du ha! Tänk att du klarat 6 veckor, fantastiskt! Två veckor är inte illa heller, det är 13 dagar mer än mig.
Nu ikväll talade jag om för äldsta sonen att jag inte skulle dricka på minst en månad. Bra, sa han. Han är den enda som redan för flera år sedan frågade, "mamma, varför dricker du så mycket?" Den frågan har suttit som en tagg i mitt hjärta allt sedan dess. Usch!
Nu sitter jag här med ett glas Loka som jag smuttar på. Funderade först på om jag skulle hälla upp det i ett vinglas men tyckte det skulle vara för överdrivet.

Ha det gott, alla!