Senaste kommentarerna i forumet

...men det finns de som hävdar att sockersuget är lika illa som alkoholsuget, att vi ersätter ett beroende med ett annat... Men, det kan det väl vara värt, fast man kanske inte behöver äta hur mycket som helst ;-)

Hälsningar från en annan godisråtta!

De förklaringarna känns mitt i prick! Tack för det.
Om jag hade varit bakis igår morse hade jag säkerligen triggat igång på sonens dåliga humör och blivit likadan själv. Så mycket av den dåliga stämningen tidigare skapade jag säkerligen själv.
Det känns som om jag går från klarhet till klarhet här. Jag ser verkligen BARA FÖRDELAR med att inte dricka.
Äh, fast Ok då, jag erkänner att det finns en nackdel. Jag har gått upp ett par kilon under mina fem nyktra veckor. Tydligen kan man inte äta OBEGRÄNSADE mängder snask bara för att man sparar in på vinkalorierna :-) Men konstigt nog är den plufsiga magen borta, så kilona måste ha omfördelat sig på något sätt.
Kram, kram

...jag tycker mig också se att humöret är bättre när jag dricker mindre. I mitt fall är det säkert så att stubinen blir så mycket kortare när jag druckit och dåligt humör smittar ju som bekant. Om jag är lugn och tålmodig så går dåligt-humör-ovädren över snabbare hos barnen.

Det kan ju också ha att göra med att man själv blir mer uppmärksam när man inte dricker, man ser barnen på ett annat sätt. Ofta handlar det ju om att de söker uppmärksamhet eller bekräftelse och om man inte ger dem det, kanske de agerar ut på något sätt.

Att göra som du gjorde Nynykter, med din son, att först inte bry sig om det dåliga humöret och sedan krama är ju precis så man skall hantera situationen! Hade jag druckit där i början kanske jag istället hade frågat varför han är en sådan surgubbe.

"Min" tråd är öppen för alla att lägga ett inlägg i, korta såväl som långa..

Den handlar idag mycket mindre om tvivelna om att dricka eller inte,
Utan mer om att finna mina anledningar till varför jag tidigare valde att dricka.

Det har blivit en genomresa inom mig själv och söka svaren på livets gåtor.

Varför är jag som jag är, varför blev det som det blev...
Och inte minst, vem f.n är jag, den där Berra?
Hur tänker han omkring sitt liv och leverne?
Hur ser framtiden ut, hur undviker han att trampa i gamla spår och tänk?

Jag vet inte, men genom att jag läser det jag har skrivit en gång,
Så har jag lärt känna honom i alla hans olika livsfaser...

Det är en märklig prick den där Berra!

Apropå det Berra skriver om PMS och annat har jag faktiskt tänkt på att en del människor beter sig som om de har PMS och regerar över omgivningen hukar och anpassar sig. Jag har tänkt på det när jag läst i Lillablås tråd om T som hon var tillsammans med. T är sådär lynnig och oförutsägbar och påminner mig om mitt ex (som inte var alkoholist, tror jag..?) Jag kunde vara så orolig för hur han skulle reagera när det gällde försummad städning och annat, för han kunde bli så irriterad och arg i sina rörelser. Det är många år sedan vi skiljde oss, men jag blir fortfarande alldeles stel i kroppen om något av mina barn plockar undan i köket slamrar mycket med porslinet (som han brukade göra för att han var irriterad över att jag hade fyllt diskmaskinen på "fel" sätt).

Sen skiljdes vi och då började jag dricka för mycket... Men när jag tänker på mitt äktenskap hade jag samma beteende då som många så kallade medberoende vittnar om. Jag hukade och försökte förekomma och vara till lags... Hur kan det bli såhär? det är verkligen komplicerat. Tycker att mina barn med jämna mellanrum "regerar" genom att vara sura, tvära och arga i sina rörelser. Inget ovanligt för tonåringar kanske, men faktum är att jag tycker det har blivit mindre sådant sedan jag slutade dricka... Häromdagen var lillkillen en riktig surgubbe på morgonen. Jag brydde mig inte om honom, men såg till att fånga in honom och ge honom en kram innan han gick till skolan. När jag kom hem från jobbet kom han genast och gav mig en kram och sa att han visst hade varit lite tjurig, vilket jag tolkade som en ursäkt. Jag sa bara att jag hade lagt märke till att han varit grinig.

Nä, ursäkta Berra, för att jag kapar din tråd. Jag kanske borde lägga mitt inlägg under medberoendesidan? Men för att summera tycker jag det verkar finnas mycket känslor som ageras ut i samband med alkoholism och medberoende.
Kram alla

, det din mamma brukar säga. Förstår precis vad hon menar, ibland snurrar tankarna runt så det blir helt galet och man får lov att skratta för sig själv (lite jobbigt när jag sitter på tunnelbanan). Fantasi är bra :-)

På tal om PMS, varsågod Berra. Artikeln är visserligen gammal, men det var den första jag fick fatt på kanske har det t.o.m. kommit mer forskning på detta:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article10486214.ab

I dag är det 13 veckor och 2 dagar sedan jag gick med här och tog ett beslut att förändra mitt liv. Sakta men ganska säkert har det gått framåt och jag har lyckats hålla mig nykter, tror mycket att min rädsla för att åka dit igen har räddat mig. För under julen och nyår kunde jag inte finna någon bra anledning till att leva vidare, vilken fruktansvärd tanke,jag som blir lycklig av havet, skogen och nybakta bullar. Men just då stod det så klart att alla skulle ha det så mycket bättre utan mig, i dag är jag så glad att jag sansade mig och faktiskt erkände för mig själv att jag är alkolist och det är det största problemet. Allt annat ordnar sig även om jag befinner mig i en jättebacke just nu både när det gäller ekonomi och mitt förhållande. Man blir ju inte direkt smartast av att pimpla vin och köra huvudet i sanden.
Men nu går jag mot vårens första stora prövning påsken som skall firas här på landet, med hela huset fullt med folk. Jag vill inte bryta den traditionen men det kommer att behövas en jäkla styrka och vilja, men jag övar i huvudet hur jag skall göra när stressen kommer och vinet drar.
Men nu blir det att putsa kvasten så den är färdig till resan till Blåkulla, så många kramar till er alla där ute

blir jag så trött på att se hur det ser ut "under ytan" på vårt samhälle.

http://www.can.se/sv/Tidskriften-AoN/Dubbel-utsatthet--om-valdsutsatta-…

...utan att jag vet varför...

Har haft ett uppdrag på jobbet idag som har precis naggat kanten av mitt egna kunnande,
och gav efter mycket bök och stök ett positivt resultat, det kändes bra att jag hann..
Jag gick in på en annans ansvarområde som egentligen inte hade tid för mig,
och då gjorde jag hans jobb åt mig själv också, själv är bäste dräng...

Skjussade dottern hem från jobbet på kvällen hon var ganska neutral i humöret,
men när hon sedan blev stressad iväg på nästa uppdrag och det inte tajmade precis som hon önskade,
ja då blev hon en grinfia också som smittade sig till lillebror...

Har upptäckt att just dåligt humör har väldigt lätt för att smitta av sig till de närstående,
och man bör tänka sig för både en och två gånger innan man låter sitt (dåliga) humör kliva över till någon annan...

Grabben och jag lämnade "surkärringarna" ett tag, och gjorde sådana där "killsaker",
han är mitt i tonåren och har ärvt alla hans pappas intresseområden...
Det är riktigt kul att gå runt i grabbaffärerna och dregla lite tillsammans,
det blev ett nytt konsollspel till honom och ett stillat lystmäte hos hans far..

Tänkte nästan fälla upp paraplyet i hallen för att skydda oss mot spott och spe från damerna,
men se de hade båda blivit fromma igen, vadå tjurig, JAG?

Och där ska man sitta och låtsas som om ingenting har hänt, äh men vad f.n!
När ska vi killar få ett giltig PMS ursäkt, som suddar bort allting som har hänt???

Tänk om det fanns något sådant även för alkoholen,
-Äh men du får ursäkta mig, ja du vet det är den där månatliga perioden du vet,
Pre-Alkoholistiska-Tendenser, PAT.
Vi alkisar kan ju bli lite stingsliga dagarna innan vår period, du vet det är suget liksom..
Men det är ingenting att bry sig om, helt naturligt, bara att låta oss hålla på,
det går snart över..., vi menar ju inte det vi säger......NOT!

Eller...så driver min fantasi iväg igen...
Som min mamma brukar säga, det finns mycket roligt de kloka aldrig får vara med om...
Och ni skulle bara veta vad som snurrar runt i min skalle, ha!

Mors!

/Berra

Det var nog nån tangent som hakade upp sig...

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Stigsdotter för förslaget :-))
Jag har skrivit på samma sätt till henne men hon väljer att läsa det hon vill läsa och jag kan inte göra något åt det. Och hon vet mycket väl att jag tycker om och bryr mig om henne, vi är bra vänner nu efter många och långa ärliga samtal. Men sjukdomen är stark, ibland är det oerhört svårt att bemästra den så man kan skapa ett nytt nyktert liv. Men hoppet finns där :-)

..och jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan..

Men min tid är NU, speciellt när jag får sitta här för mig själv, och resten av familjen har gått lagt sig, har nog lite eremitblod i mig i alla fall...

Har läst ikapp allt jag legat efter på forumet sedan i förmiddags, funderar väldigt mycket
på hur era liv ser ut, fantasin tar över och det flyter långsamt iväg...
Vill så gärna skriva i varje tråd, allra helst de som inte fått något svar och är nya här..
Men jag taggar på texten, och faller den inte i min smak, har jag svårt att svara bara för att vara hygglig och så där onaturligt trevlig utan att mena det..
Det kan låta lite ego, men att det ger mig något tillbaka också är viktigt för att hålla kvar i en konversation...

Många söker efter tips eller en "knapp" man kan trycka på och så är alkoholsuget borta liksom...
Men livet är inte så enkelt, drickandet har blivit en livstil, och att ändra livstil är inte så förbannat lätt..

Jag ändrade min och upptäckte att jag var en mycket större känslomänniska än vad jag trodde,
det var mitt fall till alkoholen som skapade den, ville döva och dämpa, glömma och förtränga.
Idag tar jag mitt ansvar för mina handlingar och uttryck av mina känslor på ett helt annat sätt,
jag analyserar direkt varför jag reagerar som jag gör...

Senaste dagarna har frugan varit en grinsibba och är mycket lättretlig, och NEJ det är inte mitt fel,
hon har sina humörsvängningar och får ha dem för sig själv, jag håller mig undan..
Men också har jag lärt mig att inte mantla hennes irritation, det är hennes problem, inte mina...

Idag fick jag beröm på jobbet, och det måste ha svidit hårt för dem att tygla deras stolthet.
Återigen har jag visat att gammal är äldst, fixade ett problem på en halvtimme som tre andra gubbar gått och grubblat på i 3-4 dagar, det kändes skönt att jag kunde visa dem min kunskapsbas som egentligen bara bygger på ren och skär logik och en gnutta pedagogik...
Jag brukar annars bara tilldelas de arbetsuppgifterna som de andra inte ens vill ta i..

När jag kom hem kände jag mig ganska så nöjd och kunde nästan tänka mig att sprida lite spontan glädje ..ja tills frugan kom hem då och surmulade sönder mitt glada humör...

Och här sitter jag nu och känner mig itusliten av mina känslor...

Min gamla mor ringde och hade kommit åt någon knapp på fjärrkontrollen till TV'n så att hon inte kunde se det hon ville på kanalerna, och tillsammans försökte vi luska ut vilken knapp den kunde vara, det är inte första gången tant klåfingrig varit framme, och nu ville jag inte åka ett par mil bara för att hjälpa henne igen..
Skulle egentigen vilja fylla den där j.vla fjärrkontrollen med lim, så att hon bara kom åt de knappar hon behöver, den är för avancerad för henne...
Känner mig ångerfylld nu bara för att jag inte var den snälle sonen och gjorde som hon ville,
utan fräste av henne lite granna i telefonen...

Men någonstans mitt i allt ståhej...så vill jag inte glömma bort mig själv..
Aldrig bjuda mer av mig själv än vad jag själv vill, det är viktigt för min egen del...
Att förlora sig själv är det sämsta jag kan göra just nu, att tappa sin identitet och egna vilja.

Förlorar jag greppet sitter snart den gamle gamen på min axel och kraxar om pavvan,
förlorar jag...vinner han...ett skrovmål...

Nu har jag analyserat klart mitt känslosvall, vet var det beror på....
Men vet inte hur jag ska döva, dämpa, glömma och förtränga det...
Bara att stålsätta sig ännu ett tag framöver...

/Berra

...ditt inlägg här ovan i chatten med henne? Kanske kan det få henne att tänka? Att du upplever en genuin oro för hennes väl och ve? Jag vet inte, bara en tanke...

några underbara dagar i fint sällskap :-) Träffade nya och gamla vänner i gemenskapen samt naturligtvis ett gäng "normala" människor ! Tänk att allt kan bli så bra så länge jag inte tar det första glaset !!

Däremot har jag chattat med en vän som har förbannat svårt för att göra rätt saker för sin egen skull och där varningen för återfallet lyser med neonröd färg i allt hon gör just nu. Hon kan allt sånt där, är i princip "sönder"behandlad, och nånstans hoppas jag ju att poletten ska trilla ner.
På sätt och vis gör hon mig till medberoende och jag känner nu att jag måste ta ett steg tillbaka och leva efter principen "Lev och låt leva" fast det tar emot. Jag vill ju så gärna att det ska gå bra för henne.

Vi alkisar är lite knepiga att ha att göra med innan vi gjort vårt livsval, jag var definitvt inget undantag, men nu försöker jag i första hand göra det som är bra för mig och därefter rikta min uppmärksamhet på andra.

Att ha ett nyktert liv är för dyrbart att fuska bort.

Att alkoholen är en "nedvärdering av livet". Den ska jag ta med mig och grunna på ett tag.
Nynykter

...en sysselsatt tror jag är bra. Så slipper man bara sitta och känna efter. Om man inte målar med sådana färger som min pappa gjorde, han var målare och behövde tydligen hälla i sig en kvarting när han kom från jobbet bara för att bli klar i huvudet :-/ Fast färgerna nu för tiden är väl något mindre giftiga kanske!!

Sen om svågern får lite gjort på köpet så har han ju förtjänat det kanske ;-)

Kram, ha en så bra helg det bara går!

Men Norrmalmstorg gick till ett annat lag :-( Allt är bra här. Svågern har satt mig på att måla och tapetsera om hans lillstuga. Han säger att kroppsarbete håller mig borta från flaskan. Kan vara sant, eller blåser han mig? Så detta har jag pysslat med när ungarna ledsnat på pappakärlek.
De verkar ok nu. Skola igen nästa vecka har vi bestämt. Ha en skön lördag. Försök ta vettiga beslut. Jag ska försöka. /R

Lite symboliskt väder... Det blåser isande kalla vindar, det stormar runt omkring, men samtidigt skiner solen, och väcker hoppet om vår och värme...
Hoppas ni har det bra?
Stora kramar!
/k

Hej Dompa! Tänker på att du gör val som hjälper dig att vara nykter. Du stannar kvar hos svågern och svägerskan. Inte så lätt att supa då och dessutom värme och gemenskap. Det är så bra!
Kram från Nynykter

Norrmalmstorg?

STÖRSTA kramen
VD