Senaste kommentarerna i forumet

så fixar du detta på sikt. En person med din empati, intelligens och varma humor grejar detta!

Mitt hjärta blöder för er, för dig, den vackraste som måste må oerhört dåligt, men kanske allra mest för de tre små...
Hjälper det med en whisky? Gör det saker bättre? Eller ger den dig ett extra mått ångest när du väl nyktrar till, och måste se sanningen i ögat?
Önskar jag var en superkvinna så att jag kunde telepatera mig till dig och krama om en liten stund...
Tänker på er!
Kramar!
/k

nu Dompa som du måste ta fram den riktiga egoisten och tänka enbart på ditt mående. Och visst, det är svårt att med barn omkring sig rikta intresset på sig själv men just nu är du stabiliteten för dem men framförallt för din egen skull. Just nu kan du inte påverka mer än att bara vara och skapa dig en liten bit klippa att sitta på.
Lita på dig själv och plocka fram lite kunskap du inhämtat på Hemmet och njut av att du kan vara ett stöd för dina barn. Just nu är det helt dina val som styr och jag tror att du har så mycket styrka nu att du kan göra de valen.
Lycka till i kväll !

Den vackraste - frugan- har gjort det absolut fulaste. Igår skulle hon ta livet av sig. Jodå, hon peta i sig massor med tabletter, drack en massa vin, men hade ändå nog sinnesro att ringa svågern. Så nu är hon inlagd, bra för henne. Men resten av oss? Så djävla fult. Ungarna är helt förkrossade. Hon hann också skriva en massa på facebook. Det mesta gick väl ut på att allt var mitt fel. Mycket är sant, mycket är mitt fel. Men så djävla osnyggt. Så nu har jag permis från hemmet. Sitter hemma hos svågern med tre olyckliga ungar. Och allt i min störda hjärna säger att ; Så fort alla barn är nattade, då tar jag en whisky. Nu har ju svågern och svägerskan gjort sig av med/gömt all alkohol. Men finns det lust finns det råd... Eller? Yep, nu kan det gå riktigt skit. Det var väl allt. Nu ska vi laga mat och mysa, men farsan känner sig inte mysig. Det var väl allt. /R

Alkohol skjuter upp ångesten och mångdubblar den sedan.
Mason Cooley

Efter att ha försökt självmedicinera utmattningsdepression med hjälp av alkohol, så kan jag av erfarenhet säga att det stämmer!

/MisaLisa

Du är välkommen Eken!

Det är så vanligt att börja dricka av EN anledning och sen fortsätta av en annan, dvs att det första problemet kommer i skuggan av det gigantiska problem som alkoholen skapar.

Du är inte ensam, alltför väl jag igen det..

Läs och skriv på detta forum, det är en jättebra hjälp, jag har känt att det många gånger varit det ENDA som gjort att jag inte rantat iväg till Bolaget för tröst.

Vi behöver varandra.

Tappa inte modet Eken, du har tagit ett första steg mot ett Nytt,Bättre Liv!

Lilja

MisaLisa!

Ja så är det nog. Första steget måste väl nog tas någon gång..

Att skriva och läsa här tycker jag ger mycket stöd.

Alkohol, gärna vin, är en väldigt bra depressionsdämpare. Tror man. I början. Efter ett tag är det ju så att man måste dricka mera för att inte känna sig deppig, man blir deppig för att man dricker och så är det hela igång. En ond cirkel som det är svårt att ta sig ur. Men, det skall gå, du ska också fixa det!

Och nu har du tagit första steget till att förbättra ditt liv.

Bra val!

Kram
MisaLisa

Där vi anhöriga fick vara med, ett tag...

Ett par hundra personer, unga friska människor med mycket attityder som de brukar ha...
Men också en en väldig existenskris och dåligt självförtoende...

De klär upp sig i kostymer och vackra klänningar, men sättet de bete'r sig på känns konstlat
på något sätt, alla vill vara någon och få någon sorts bekräftelse...

Med ökad alkoholhalt börjar det i mina ögon bli överdrivet...
Man slänger käft om skitsaker, och ska hävda sin suverenitet, jag är så j.vla ball, hela tiden..
Och i själva verket är de rädda för att någon ska deka ner på dem..

Tjejerna för att de inte är vackra och åtrovärda tillräckligt..., så de skrattar nervöst och högt.
Killarna för att de inte blir den självutnämda ledaren och alfahannen, att vara en nörd...

Men som sagt, när alkoholhalten stiger hos dessa så förstärks deras reaktioner.
Ett par bord bort sitter den unga killen i mitten av sin bordslänga,
han var högljudd redan i kön in...
Han har nu minst en stolsyta fritt runtomkring sig både till vänster och till höger, där hans bordsgrannar vill vända honom ryggen, han drar på sig alldeles för mycket uppmärksamhet än vad hans grannar mäktar med..

Men vad bryr sig han om det, han pickar dem i sidan med gaffeln när han inte får vara med i diskussionen, tar över konversationen i 200 decibel så att även de borden längst bort hör hans sluddrande uttalanden, -"hörrö hörrö, vet du?, hon är en j.vla f.tta, bara så'ru vet det"

Tack men jag vill inte veta mera, vet inte ens om vederbörande han pratar om finns med i samma lokal.

Han får tillsägelse att dricka vartannan vatten, och det basunerar han ut..
-"Kolla jag får bara dricka vatten, skål fö'fan", och så glufsar han i sig den på två klunkar..
-Nu!, ge mig mera vin, nu har jag druckigt en vartannan vatten fö' hel'ete!"
Han spottar ut citronskivorna ur munnen som han tidigare tagit ifrån sina bordsgrannars skagentoast,
och vattnet var en vit sörjig röra av skagen som var kvar på citronskivorna.

Han ställer sig upp och drar fingrarna genom sitt frisyrgele'-mättade hängande frisyr,
bordsduken följer med upp under uppstigandet, och han välter sitt nyuppslagna vinglas så att det nu också sölar ner bordsdamen mittemot, -"Äh det tar ju en sån jä'la tid och få nå't käk, jag går ut och tigger en cigg.."
Han märker inte ens att damen mittemot förargat försöker torka bort rödvinet från sin blus,
han är så väldigt bissy med at ta sig mot entre'dören och stoppa in skjortan innanför byxlinningen.
Vem vet, det kanske finns något mera skoj därute...

Och där sitter jag på 15 meters avstånd och betraktar förödelsen...
Han är så fruktansvärt omedveten om hur "kul" han har det, egentligen..

Om han kunde se sin tillvaro ur det nyktra perspektivet bara för en kort stund...
Så skulle han ha upptäckt...

Att han hade stört minst 100 personer med sin högljudda stämma...
Hans brevidsittande bordsgrannar hade vänt honom ryggen..
Han hade kallat (troligen) någon i lokalen för f.tta.
Drällt ner en kvinnas blus med rödvin utan vare sig ha upptäckt det eller bett om ursäkt.
och att han nu skulle tränga sig på någon rökare i entre'n och kräva en cigg, och vilket han troligen skulle få bara för att få honom tyst under någon minut...

Han skulle helt enkelt vara en f.ckin pain in the ass för väldigt många runtomkring honom,
och kvällen hade knappt hunnit börja, många av de andra gästerna hade inte ens kommit i stämning ännu efter enbart två glas vin...

Vi "gamlingar" lämnade lokalen efter middagen och lät ungdomarna vara, men jag kan bara se framför mig hur kvällen kommer att fortsätta för den här tjommen, inte bra...
Blir han sedan dessutom störig och kaxig så kan jag ge mig på att han hamnar i bråk...

Kommer han att under morgondagen säga, "fy fan vad roligt vi hade det igår, visst?"
Så är det en stort lögn...

Sitter han med fylleångest, så kan jag inte tänka annat än att det är rätt åt honom,
för han hade nog knappast varit en stämninghöjare för de andra, utan bara en jobbig j.vel.

Vet inte om ni tycker att jag moraliserar för mycket på forumet, men alkoholen ljuger...
Och kanske mest för den som har druckigt för mycket av den...
I för stora mängder vänder den på det som är falsk och det som är sant...

Jag skulle bara önska att de tidigare kunde ha läst några rader här på forumet,
innan man dessutom blir beronde av alkoholen, och tvingas till den nedvärdering av livet
vilket alkoholen väldigt ofta skapar för många av oss...

/Berra

Heja dig, kramar!

Aha, det var så han listade ut ditt namn...
Synd att du raderade.. ;)
Sug åt dig av det du hör som passar dig, och lyssna till resten, en dag kanske du behöver det du får höra idag, din resa är påbörjad men antagligen rätt lång..
Skönt att få livstecken ifrån dig...
Kram!
/k

Jag ser allt :)

Närå, men jag råkade väl vara inne precis då.

Appropå det där att reta sig på andra. Jag tyckte det var så att ju mer jag "vaknade" desto mer retade jag mig på andra och deras gnällande. Så kanske kan du se det som ett sundhetstecken? Vi hade permis två dagar i veckan. Ett par timmar på stan. Och nu när jag är nykter och fri, så har jag tänkt att åka dit dom tiderna för att se om jag kan se vilka som är klienter från stadens behandlingshem. Det borde gå tycker jag :)

Kram på´re! Jag saknar dig också.

Dagens sista - men inte minsta- kramar går till VD och Lilja. Kram och tack/R

Jag är så lyckligt lottad som har erat stöd. Fantastiska kvinnor alla tre; Lelas som kämpat för sin pianosnubbe. VD som kämpar för sig själv. Och sist men inte minst lillablå som skriver ooch fotar så fint. Du får skriva vad du vill till mig, att du saknar mig gör mig rörd. Jag var inne på samma linje en gång och skrev till dig. Ett inlägg som jag sedan raderade för jag blev blyg. Tror dock mr pianoman hann se det, det var så han listade ut min namn. Haha. Nu har jag suttit här i tre veckor. Idag pratade jag med min socca. Bad om förlängning. Ska igentligen ut om en vecka men känner mig ärligt talat inte redo. Det finns stunder när jag längtar efter alkohol, trots allt det har förstört. Ibland på terapin eller "delningarna" kan jag känna att "Nu skiter jag i detta, ge mig en kall whisky". Nu ska jag inte skylla på GUD, men han är en del i det hela. En annan är att jag börjar reta mig på mina "medpassagerare". Tycker att en del av dem är precis så gnälliga och otacksamma som PersonligaPerson beskrev. På en del låter det som om detta är ett fängelsestraff eller en vistelse på en sommarkoloni som deras föräldrar påtvingat dem. Men jag vet att ingen är tvingad till att vara här. Kanske av sociala skäl, men vi är inte inlåsta. Terapin? En del matnyttigt, mycket som jag tycker är svammel och det är därför jag misstänker att den här surströmmingen inte är färdigmarinerad. Ha det bra där ute. Försök att låta bli. /R

Du har rätt i det du skriver mt. Både det jag retat upp mig på. Som det du citerade av Addes klokheter till Stigsdotter. Men även att jag kanske trampat på Addes tår. Självklart. Försök att förlåta mig Adde!!! Jag menar det. Jag tror att du vet att det blir galet ibland när man skriver och jag inser att du vill rikta samma ord till Stigsdotter, men att du kanske inte vågar. Förlåt mig. Nu går vi väl vidare? Nu har det väl rätat upp sig igen? Sist av allt mt. Visst är det härligt att Lilja, Viktoria, Stigsdotter och jag har olika syn på saker? Malign

och tack för ditt svar. Jag antar att du (till exempel) avser inlägget där Adde skrev:
”Det känns lite respektlöst att skriva på ett forum där människor försöker hitta sin nykterhet när man är påverkad. Det kan skapa många negativa tankar hos de som ser denna sida som det enda redskapet de har för ett nyktert liv"

Jag tänker så att allt jag reagerar på här är MIN reaktion utifrån vad jag läser och LÄSER IN i det en annan person skrivit. I den stund jag skriver värderingar om andra så sätter jag mig precis i den situationen du beskriver, jag dömer en annan utifrån min tolkning och min reaktion. Jag läste ditt inlägg och har sett att Lilja och Viktoria hade en annan uppfattning, även Stigsdotter. Det jag beskriver nu är detsamma som VD nyss skrev.

Jag har följt Stigsdotters tråd från början och skrivit i den nån gång. Jag läser många trådar och skriver inlägg ibland. Mest skriver jag om mig – för min egen skull. Jag har funderat mycket över forumet och det som händer mellan oss här. Vi skapar oss bilder av varandra på basen av hur vi tolkar det den andra skriver. Vi är missbrukare eller medberoende, ibland möjligen båda och vi har ett (1) gemensamt intresse-/problemområde – alkohol. Vi som människor och våra liv är ju långt större än så.

Så här skrev jag nyligen med anledning av att dreams1 kände att hon ”trampat någon på tårna” - så här tänker jag också idag:
”Jag har också upplevt känslan att man trampat någon på tårna. Det har också gjort ont i mina egna tår emellanåt. Sånt händer mellan människor och här är risken uppenbar, vi delar med oss av känsliga erfarenheter och vår sårbarhet... Att vara hänvisad till enbart text ger alltid utrymme för missförstånd. Här har vi inte tillgång till ansiktsuttryck och kroppsspråk, vi kan inte uppleva nyanser i röstläge och tonfall. Alla som läser lägger in sin egen tolkning och sin egen text i det som finns mellan raderna...
För min del är anonymiteten och de olika svaren samtidigt forumets styrka. Här är vi befriade från våra roller i vardagen. Här vi inte proffs och auktoriteter.... alla bidrar med sina tankar och erfarenheter och den som läser väljer själv vad man tar till sig. Ibland har det blivit för mycket åt nåt håll men det har rätat upp sig igen.”

Vänliga hälsningar / mt

darrar visst på manchetten och sänder dubletter idag :-D

...och kram från mig. Skönt att det ordnade sig med lill*n. Ta till dig ordentligt nu att du klarar av denna jobbiga situation utan den vanliga medicinen :-)

Ja ÄnnuEnVindåre. Just i detta fall var det min verkligen min mening!!! Det kom ut olyckligt, det håller jag med om. Men jag menar det av hela mitt hjärta. Malign

Hej!

Nu var det visst du som tog dig rätten att både bestämma vad som är rätt och fel på detta forum och fördöma dem som inte agerar precis som du tycker att de borde göra.

Var det verkligen din mening?

VD

Huvudet sprängs av migrän, känner mig helt slut. Varit en jobbig helg med ena barnet på sjukhus, dock hemma nu tack och lov. Sånt här fick mig att dricka förut, för att stå ut med det jobbiga och alla känslor det väcker. Har inte gjort det utan är ffa nykter och känner mig glad över det. Bara huvudvärken går över. Kram på er!

-

...kunnat hämta dotra heller, hur skulle hon då kommit hem :-)

...som både började och slutade med stor passion för det verkliga livet, utan flykt från mitt normala liv...

Har hunnit med så mycket, och livet känns så innehållsrikt, det har varit full fart från det man vaknade tills dess man gick och lade sig alldeles för sent som vanligt...
Vi håller på och bygger om här hemma, och det värker i snart vartenda lem jag har i kroppen.
Jo jag rätt otränad, det medges, man anpassar sig efter de dagliga fysiska påfrestningarna i långa loppet, och när det sedan krävs lite mer, så känns det lååång tid efter...

Men det blir bra, och nu börjar vi få upp grejorna på väggarna igen, mycket skruvande och en del skärsår...
Den här gången har jag vägrat jobba utan att frugan är med, så hon får den rätta känslan över hur pass mycket jobb det egentligen innebär, och jobbar inte hon, jobbar inte jag...
När hon var borta förra helgen på konferens gjorde jag ingen på ombyggnationen, det kändes mest rättvist...

Men det hon kom hem med var en väldigt massa problem hon såg med sina kolleggor när de hade druckigt,
de blev korttänkta snarstuckna och allmänt larvig...
Hon har ju själv också dragit ner på sitt drickande pga av min nykterhet, så hon "ser" saker nu hon inte tänkte på tidigare, och hon motiverar sitt lägre alkoholintag med mina nya livsnoviser som jag har praktisk tagit lärdom om, man behöver inte alltid dricka, och inte lika mycket som man brukar.

Många av hennes kollegor hade betett sig så illa åt att två av dem under veckan har sagt upp sig,
som en konsekvens av sitt och andras beteende under resan...
VD'n hade väl i andra formuleringar sagt att detta blev nog den sista årliga konferensresan,
för folk blir ju inte kloka när de dricker.
Gammalt groll kommer upp till ytan och ventlileras på ett eller annat ofördelaktigt sätt.
OK, det var väl inte bra redan innan, men resan förbättrade det inte, och alkoholen satte det på sin spets...

Jag orkade knappt ens lyssna på allt, de hade sina klassiska fylleinslag, men det som förvånade mig är att det är ju för fasen vuxna människor, inga tonåringars första fylla längre...
Det påminner nog allt för mycket om mitt egna f.d beteende när jag drack.
Och det är ingenting jag längre orka älta, det är en historik jag inte är speciellt stolt över,
men det finns där bakom mig och jag har accepterat att det hör till min historia..
Men det var då, och nu är nu, och jag kan förändra den historia jag skapar just nu..

Väntar på att dottern ska messa om att bli hämtad inne i stan på en studentskiva som det haglar om runt den här tiden på året, men nu måste jag snart ge mig...
Det är en ny arbetsvecka med början imorgon, och jag borde ge den en chans...oups där kom det ett SMS, och vi kom överens om att hämta henne halvtvå, i säng mellan svala lakan kl 2 då.

Inte optimala förutsättningar för morgondagen, men det kunde ju ha varit värre,
man kunde ju har varit bakis också, haha, så j.vla dumt det har varit ..också..

Allt är inte bra, men bättre...

Tjing alla!

/Berra