Senaste kommentarerna i forumet

- den tar jag till mig. Tack! / mt

Spendera 80 % av din tid till att fokusera på morgondagens möjligheter istället för gårdagens problem.Försöker du köra in i framtiden med blicken fäst i backspegeln kommer du att krocka

När man slår sig får man lov att svära och det hoppas jag att du gjorde, högt, för det hjälper. Fy vad jag tycker synd om dig, hade du varit här så skulle jag blåst på dina tår nu när du inte får ta något smärtstillande.
Men nu måste väl ändå måttet vara rågat för din del, nu borde det bara bli bättre och bättre. Och om några år sitter du på ett café i toscana och sippar på en espresso i skuggan under ett olivträd.
Tröstekram!

den här fantastiska kvinnan på Gokväll och var bara tvungen att leta upp henne på nätet för att lära mer. Så hittar jag ett kapitel om hennes förutsättningar och hennes sista kommentarer om att fokusera på det positiva satt sig direkt i hjärtat på mig. Jag blir så otroligt berörd av såna här duktiga människor och jag försöker höra vad de kan berätta för mig om hur jag ska leva mitt liv.

Typ lär av "Di Gamle " :-)

http://www.anneliwester.se/mina_forutsattningar.html

Lilltån spretar rent ut...tejpas ihop med de andra. Tack Stigsdotter för "dumma sockerkaka", älskar uttrycket...för att det betyder noll, men ändå allt. (kan du ha menat sockel?)Ja du kalla, nu känns det som min kvot är fylld. Vad mer kan hända...jo, jag vet...allt. Det är som du skrev...ibland kommer allt. Känns som GUD passar på att tömma hela blåsan på en gång... Men mig ska varken han eller burkaspöket ta... Nu börjar jag om. Filar på mina nya holkar...Magnolia är vacker, lite som kalla...vit, men rosa, gröna blad. Stigsdotter är svår...lite kaos...tänker mig klassiskt...men hur fan bygger man en klassisk holk? Jag tänker äggskalsvit med mörkt mörkt grå, nästan svarta inslag...men, men..."Time will tell"...

Iaf. en turbulent vecka för mig...kämpar på...nykter, grinig och redo att bitas. (tänker på Berras "om du sätter dig på mig, så tar jag ett stort bett ur arsl....ditt") /R

Vad det alltid händer dig saker, men vissa perioder är det så. Men en sak jag menade att alkoholism är samma sak som gluten, en form av allergi som gör att sjukdomen kommer så fort man dricker alkohol.Så länge man inte dricker är man inte sjuk men domen är kvar vad det någon som skrev och så är det nog. Kram Kalla

Det smakar faktiskt inget vidare. Lite härsket liksom. Men, men i medicinskt syfte kanske? Glad att ni tjejer hoppar den medicineringen nu. Själv har jag köpt mitt första ciggpaket på säkert tio år. Inget stolt ögonblick...men inte heller en whisky. /R

Ja hur svårt är det inte att stå fast i sina föresatser när resten av samhället bygger på alkohol (verkar det som ibland). På firmafesten jag var på i fredags var vinet redan upphällt när vi satte oss till bords. Visst, servisen ville väl spara tid men statistiskt sett var det nog inte bara jag som satt och stirrade på det där glaset som jag inte borde dricka.

Nej men det är ju alkohol precis överallt. Jag försöker tänka att om jag inte dricker längre så kanske mina barn ser det och inser att man inte behöver dricka. Redan nu är de inkörda på att alkohol är det "normala", ibland frågar 5-åringen ska du ha vin till maten mamma? Hon borde egentligen inte veta att det finns något som heter vin!

Jag tror det är viktigt att prata med barnen om alkoholen när de blir större, att de åtminstone skall veta att de får ifrågasätta och att de får göra på ett annat sätt än vad "alla" andra gör.

Lider med dig och dina stackars tår, det gör ju så satans ont bara man slår i lilltån! "Dumma sockerkaka" har mamma berättat att jag skrek hemma ibland, då hade jag slagit tårna i trösklarna (fråga inte varför jag sa sockerkaka, det har jag ingen aning om ;-) Men att bryta TRE tår, fy!

Var ciggen god förresten? Jag är glad att jag slutade röka för flera år sedan för cigg och alkohol hör ihop för mig.

Skickar ett gäng styrkekramar, efter regn kommer solsken vet du ;-) ...eller som någon (annelie60?) skrev: Jenka idag, fågeldansen imorgon!

Visst förstår jag vad du menar...framför allt som vi med alkoholspöket själva har dragit på oss problemet...vilken jag misstänker att de glutenintoleranta inte har gjort. Men försök även förstå mitt resonemang. Bor i nedre norrland, här sups det kopiöst och med tre barn på väg in i tonåren är jag bara så djävla livrädd. Jag tycker inte att det norrländska supandet är ok. Jag kan inte förbjuda mina barn att göra som grannarna. Men, men...om grannarna inte super... Jag filar vidare på min tanke.

Nu till ngt helt annat. Bröt tre tår i morse! Haha. Ja hur fan gör man det? Fick in foten under en dörr och lyckades klumpa mig totalt, försökte liksom parera och gå ändå. Så nu sitter jag här, sjukskriven för brutna tår...sex veckor. Men det är snyggare än den sjukskrivning jag redan har för ångest och depression, läs; Alkohol. Ont som satan. Får inget för det heller...mer än treo comp då läkaren misstänker att jag kan missbruka tabletter...vilket jag aldrig gjort. Gipsa gick inte heller. Bara linda och försöka hålla sig still. Djävla arsel...jag alltså. Skitsne för detta.

Nåja...där gick iaf. en förmiddag med lite annat inslag än delning. Och jag var spiknykter under min fylleolycka...för nog fan låter det så. Ringde syrran, barnen och svågern om detta. Alla reagerade med "har du druckit?" I wish.

Nu sitter jag här och väntar på min färdtjänststaxi hem till hemmet (jag är 43 år). Skulle ha kommit för tjugo minuter sedan. Vågar man bli gammal och beroende av andra? Köpte nyss ett paket cigg, har bara feströkt genom åren...men det kändes som jag behövde tröst och en virre var det ju inte tal om. Vilken djävla missbrukare man är...

Detta har rent ut varit en skitvecka i mitt liv. Är lägre än någonsin förr, vet att det är övergående. Borde kanske inte skriva här med allt mitt neggande. Men det lättar att sätta ord på skiten... Skönt att de flesta här verkade fixa valborg. Positivt är det också att jag tack vare olyckan har fått tillgång till mobilen och chans att läsa ikapp alla trådar. Vilket gäng vi är! mt kallar oss forumfamilj...det känns rätt. Jag vet att i mitt fall vet ni mer om mina känslor än de flesta av mina vänner IRL. Kram på er. Stukad, dämpad Dompa.

Gott att höra att du haft det bra Maria, samma här sol, trevligt och nyktert. Visst är det kul det här med vinet, man har ju pimplat i sig en och annan liter och nu säger vi att vi inte tycker om det :-)
Hur många gånger har man inte köpt dyrt vin eller sprit för att det verkar bättre, men har alltid slutat på samma sätt "skit full".
Men måste säga att jag faktiskt njuter av mitt nyktra jag, visst kommer det stunder som kan vara besvärligare men det gjorde det även när jag slutade röka för några år sedan. Då hade man också sina deppar och det händer även nu att en kort sekund blir jag röksugen men det försvinner lika snabbt. Det måste väl vara betingat beteende, belöningen som man vill åt.
Jag har lovat mig själv att inte glömma känslan som fanns den 1 januari när jag gick in på denna sidan, ibland när jag blir för kaxig skall jag ta fram den och känna på den.
Men just nu njuter jag av våren, livet och förändringen/Kramar, styrka och stolhet Kalla

laktos,glutenintolerans, diabetes, allergi mm många sjukdomar som påverkar hur man måste leva. Nu har vi en överkänslighet och beroende av just alkohol men visst tusan kan vi ha ett jäkla bra liv för de. Och de flesta av oss vill ju åt berusningen och flykten från livet, men visst får man försaka mycket men inte lika mycket som den som har t ex diabetes.

Så jag tror iallafall att vi kan leva ett toppen liv utan alkohol om vi bara orkar ta oss igenom sorgeåret.
Hoppas du inte blir sur, Kramar Kalla

Jag känner så väl igen den vilsna känsla som du skrev om. En till kopp te, en ny chokladbit. Ännu en fågelholk... Hur fan ersätter man sin bästa vän? Även om kompisen visade sig att vara en djävul... Just nu sitter jag ju i en "skyddad verkstad", men snart ska jag ut. Snart knackar verkligheten på. En verklighet med "svensk sommar". Så många tillfällen, så många ursäkter att ta den där ölen/kalla drinken/vinglaset. Bara på våran lilla korvgrillarutflykt så kom alla vi fyllon fram till att ngt saknades? Vad var det? Vi hade korv, vi hade sol, vi hade vatten, fågelkvitter, gemenskap...men vi hade velat ha en kall öl. Vad fan! Jag läser här på forum och vissa tycks fixa det...som om saknaden ersatts av ngt nytt/annat. För mig är det inte så...trots all marinering här på hemmet. Funderar mer och mer på att helt byta miljö. Livet är så djävla kort...snart är mina ongar i alkoåldern. Med två generationers arv av överkonsumtion av alkohol. Min underbara farmor lever än, 80+ i toscana...i sommar ska vi dit. Jag och ongarna. Kanske kan man börja om där? Ett helt annat dryckesklimat... Jag förstår om det låter långsökt. Nu har Dompa tappat det totalt tänker ni. Men tanken har funnits där länge. Ongarna pratar språket, då den vackraste och jag alltid har varit överrens om att de ska bli flerspråkliga så har jag oftast pratat italienska med dem. Vi får se...klart är iaf. att jag inte fixar detta. Jag ransakar min vänskapskrets och alla dricker. Även min härliga svåger och dito fru. Inte super...men dricker. Arbetskamrater dricker. Vänner dricker. Min härliga socialassistent dricker! Grannar dricker. Barnens kompisars föräldrar dricker. Jag tror ni fattar bilden. Alla dricker... Mitt i detta alkohav ska jag och ni mina kompisar på forum inte dricka. Snacka om outcast. Min äldsta son är 13 nu...bara en tidsfråga om när - inte om - han dricker. Inte om utan när...tänker på en annan forummedlem vars fantastiska unge son har alkohol hemma. Någonting är skitfel i detta klimat. I veckan var det en tvåbarnsmorsa här som checkade ut. Trots att hon har noll
skyddsnät, trots att barnen är omhändertagna...trots allt detta väljer hon att gå ut i "verkligheten", till en partner som dricker och låter henne att dricka i fred.

Jo,jo...även idag är humöret på topp!!! /R

Jag tycker att det är bra med hänglåset och lådan. Härligt att du har din man med dig. Kanske behöver du inte ens köpa tillbaka sonens sprit. Jag menar vad ska du göra med det som blir över i den nya vodkaflaskan när du har fyllt på hans? Är det samma son som ska vara borta så länge? Kanske kommer han inte ihåg hur mycket vodka han hade när han kommer tillbaka? Kanske är han så fylld av alla nya nya intryck jag inbillar mig att han kommer att få...att en vodkaflaska spelar noll? Skönt iaf. att du är tillbaka på banan. Och skönt att det verkar finnas ett sånt stöd för anhöriga till militärer. Skriv där och skriv här hos oss. Önskar dig en fin dag. Och som Nynykter skrev...inte fan är du på ruta ett! Kram/R

Är det ngt som jag druckit så är det vin, en riktig vintant var jag. Maken har undrat om jag vill ha alkoholfritt vin till helgen eftersom jag är så förtjust i vin. Men fy, har inte alls lust att dricka det, det är inget gott med vinsmaken, dricker mkt hellre ngn god Ramlösa och jag dricker i vinglas på helgen. Jag ville bara ha berusningen.
Blev full i skratt igår, såg en bekant (tjej) som dricker på tok för mkt och för ofta, hon har samma beteende som jag hade, blir alltid för full. Hursomhelst, hon satt på en uteservering med ett glas champagne, detta var vid 5-tiden. Det ser ju lite finare ut och inte så alkoaktigt att dricka det, hon var garanterat dyngrak innan kvällen var slut. Exakt sådär har jag också gjort, försökt med fina viner för då är man inte alkoholist, i slutet av kvällen drack man vad som helst.
Hoppas ni haft en skön Valborg, jag har haft det lugnt, nyktert och mkt sol.
Kram på er!

Visst är det så att tankarna hela tiden kretsar kring alkoholen, både då, och nu fast tvärtom. Jag tror, och hoppas innerligt att du nu är botad när du inte behöver tänka på det hela tiden. Tråkigt med allergin förstås men pollensäsongen är ju inte för evigt och det måste vara skönt att veta att det finns en anledning till din nedstämdhet. Så att man, som jag, slipper gå omkring och tro att man bara är knäpp alltså ;-)

Det är så bra kämpat av dig och jag är djupt imponerad!

Det var ju detta jag ville komma ifrån. Trött, men inte trött-trött utan trött-seg, migrän och lätt illamående. Och så skammen då. Men lite mindre orolig idag faktiskt. Det har naturligtvis inget alls att göra med att jag var bakis (fast jag i svaga ögonblick försökte intala mig det) utan mer för att jag börjar se lite mer nyanserat på det nu. Det var min första anhörigträff i helgen, jag har envist vägrat att ta till mig information, skjutit det framför mig hela tiden. Det jag inte vet har jag inte ont av. Nu smällde insikten till mig som en råsop i magen och jag var väl lite i chocktillstånd igår.

Tack för att ni försöker stötta mig, ni ska veta att det betyder så otroligt mycket! Och nej Stigsdotter, jag kan inte hälla ut det eftersom det är sonens ;-)Det blir till att köpa en ny flaska och fylla på det som saknas. Men vi har pratat ihop oss jag och mannen och bestämt att vi sätter alla flaskor i en låda med hänglås. Det är så tragiskt på något sätt, att jag måste ha frestelserna bakom lås och bom för att jag inte klarar att låta bli dem. Nästan skrattretande ;-)

Nu stegar jag på igen och jag hoppas ni är med på färden.

Oj vad tiden går. Det var knappt vinter då jag drack min sista starköl. Idag badade ungarna i lilla plaskpoolen. Det har blivit sommar. Suget efter alkohol är, ja, obefintligt. Sedan många månader.

Jag tänker inte heller lika mycket på att jag är nykter. Om tankarna förr alltid kretsade, på något sätt, kring nästa gång man skulle ta sig några öl eller glas vin, så övertogs det tankemönstret av att hela tiden tänka på att man skulle vara nykter. Det upptog liksom lika mycket tid. Och alla hundratals timmar man lagt ner på att läsa här inne. Ojoj.

Men nu. Jag vet inte. Antingen håller jag på att åka dit igen. Eller så är jag "botad".

En sak angående ångesten bara. Den kom tillbaka nu för någon dag sedan. Helt plötsligt. Och igår kände jag mig riktigt nedstämd. Inget var kul. Inte ens roliga saker, som att göra en valborgsbrasa med barnen och sitta och värma sig. Men jag hittade anledningen! Pollen + pollenmedicin = trötthet, orkeslöshet och nedstämdhet, hos mig. Några av de vanligaste biverkningarna hos Cetrizin. Så nu står jag ut med nysningar och snorighet, men glada stunder då och då.

Jag börjar ta hand om mig. Kartlägger saker som jag mår dåligt av, och skalar bort dessa.
Först alkoholen, och nu pollenmedicinen. Jag verkar vara känslig av mig. Men nu vet jag åtminstone det!

...ring anhörigföreningen när du behöver och skriv här hos oss. Kan du hälla ut det som finns hemma?

Varma kramar!

Ang resonemanget om artikeln om överkänslighet. JA, jag känner också igen mig!!!

Och.
Hur var er första bekantskap med alkohol? För mig var det några starköl när jag var 15. En jävla skön känsla även om jag spydde sedan. En känsla jag ville uppleva igen och igen och igen.
Sedan dess har jag fortsatt med kortare och längre uppehåll. Då var det helgerna. Det är först på senare år det blivit även vardagarna.
Men nu då? En ful ovana bara. Jag klarade 2 veckor utan problem. Bara att börja om...

Vad härligt att höra! Vilken glädje att bara kunna säga ja utan vånda, du är grym!

Själv bet jag ihop om min ensamhet och gick ner till elden vid fotbollsplanen här nära och möttes av en underbar fest. Glada barnfamiljer, latinoband, små kiosker som sålde sockervadd och korv och en grupp med eldslukare!

Och närmsta ställe med alkoholförsäljning på betryggande avstånd några kilometer bort.

Och när jag joggade (jajjamän) förbi samma fotbollsplan i morse syntes knappt ett spår av festen, inget skräp alls. Då tänker jag (eller hoppas) att det nog blev en bra kväll för de allra flesta barnen.

Ha en skön ledig dag alla fina!
VD

Jag har också kommit på att jag nog inte gillar vin EGENTLIGEN. Ujuj, vad många år av självbedrägeri med god mat som krävde ett gott vin. Skitsnack! Det var berusningen jag var ute efter. Det daltas väldigt mycket med alkoholen. Sååååå många spaltmeter och avsmakningar av diverse alkoholhaltiga drycker. Fast de flesta är nog mer intresserade av procenten än av smaken. Eller har någon hört talas om sportdrycksprovning eller godaste blandsaften, va, va???
Öl tycker jag däremot fortfarande om. Dock har jag blivit en måttlighetsdrickare. När jag häromdagen unnade mig en flaska alkoholfri öl till maten fick jag faktiskt hälla ut halva flaskan - för att jag var mätt! :-) Hur ofta tror ni det hände på den tiden det var starköl i flaskan? Nä just det, aldrig! Att jag blev mätt hindrade mig inte från att dra i mig ytterligare några starköl.
Kram från Nynykter

Visst får man ro, Magnolia! Däremot tror jag att många av oss skriver här just när alkospöket sticker upp sitt fula tryne och därför kanske det verkar som om det är en ständig kamp. Personligen har jag tagit ett definitivt beslut. Jag har druckit färdigt. No more. Jag vet att det sättet att sluta är oerhört ångestladdat för många och att många här förordar "en dag i taget". Det finns inget rätt eller fel, men jag vill ändå berätta om mitt eget sätt. Att ha tagit beslutet ger mig en inre styrka som innebär att jag ägnar väldigt lite tid åt att ens fundera på att dricka. Samtidigt är det en väldigt stor omställning i livet och därför har jag ett mycket stort behov av att möta likasinnade här på forumet och försöka förstå varför det blev som det blev, varför jag blev en vindåre... Även om jag inte tänker " en dag i taget" har jag varje dag behov av att vänja mig vid ett helt nytt liv och att vårda mig själv och det nya nyktra livet.

Igår Valborgsmässoafton frågade min tonåring mig om jag kunde komma och hämta från festen hon skulle på ifall det blev jobbigt. Eventuellt skulle några dricka och min tonåring ville inte vara kvar på festen om det blev så. Jag sa att jag gärna skulle hämta henne när som helst och att hon inte behövde vara rädd förr att väcka mig.
Vilken känsla att kunna lova det! Jag var stolt över min dotters inställning och oerhört glad för att jag har blivit en förälder som kan ge trygghet. Så hade det inte varit i mitt tidigare vindrickande liv. Då hade jag nog dragit på svaret och i mitt stilla sinne tänkt "Jag får väl ta cykeln och möta henne om det blir så" .

En solskenshistoria denna soliga dag. Jag gläds åt den och åt att Dompas fågelholkar redan har fått hyresgäster!

Nynykter

små stegen är så värdefulla och sköna att ta. Inte mycket grus i skon där :-)

Denna helgen har varit jätte bra, sol, vår och trevliga vänner. Jag tror Nynykters tips om att stoppa alkospöket i en låda har funkat:-), för den har varit tyst men den lurpassar väl någonstans j där jag minst anar men jag är beredd.

Denna gången har jag varit väldigt ärlig om att jag inte dricker till de närmaste, vilket underlättar väldigt mycket för mig. Frågan kom upp om jag ville ha alkoholfritt vin igår, men jag höll mig till läsk för jag tycker nog inte om vin igentligen och det verkar rätt fjantigt att låtsas att jag dricker.

Så nu knallar jag ett steg till och växer lite till, Kramar, styrka och stolthet till er alla Kalla

Nej Anneli, inte ruta ett! Du har gjort en lång och fantastisk resa sedan den där förskräckande påskhelgen, eller hur? Alla de nyktra dagarna finns kvar. Jag tänker på pianomannens liknelse om att bli nykter är som att lära sig cykla. Man druttar omkull i början, men sen en dag kan man cykla. Upp igen, Anneli!
En härlig nykter dag i solen önskar jag dig!
Kram från nynykter