Senaste kommentarerna i forumet

Tack för tippset!
Jag känner som du säger att lova för mycket kan bli ett ett misslyckande och Misslyckas det är det ingen som vill!

Det verkar spännande. Kanske ska jag göra ett själv...ett projekt som jag kan inkludera Strawberry i...hon gör sitt eget. Killarna får jag nog inte med mig...för tjejigt. Men jag vågar, karl som jag är.

Nynykter och Maria är liksom du väldigt kloka kvinnor. Visst är det så att du måste hitta just din drivkraft. Lättare blir det också...trot spöket så kommer man in en slags vardagslunk med nykterheten. Jag tänker inte på det heeeela tiden, men jag är djävligt försiktig. Litar inte alls på mig själv. Vad är det som gör att du vill sluta dricka? Säkert tusen skäl...men vilket är det tyngsta?

Håll ut vännen och visualisera på. Dompakramar!

VD: Hur hamnade du i den miljön? Trodde du var en riktig storstadstjej. Tyskar som kommenderar? Trodde den eran var över... "Don Dompa goes Dubai" är snarare en tragisk film om människans litenhet. Usch!

Visst stjäl alkoholen personligheten. Jag har fortfarande ögonblick när jag inte vet om det är det söndersupna fyllot eller jag själv som agerar.
För nog har min hjärna blivit skadad alltid. Fast mitt trams och mina tokigheter är nog precis som i ditt fall ; Mitt riktiga jag, min person. Att behöva erkänna att min överkänslighet också är ärlig, det är svårare. Lite omanligt så där...hade varit skönt att få skylla på att det var alkoholen som reagerade. Men spännande är det...att vara nykter. Och barnen...ja, inte ser de ut av att lida av att farsan är med på banan.

Om italienska är smattrande och effektfullt vid gräl har jag svårt att bedöma. Tror dock inte det...det är nog samma oövertänkta taffligheter som på vilket språk som helst. Däremot är det ett underbart språk för kärlek...hö hö, men det är ju även Gävlemål!

Morgonkram från min trädgård. Sitter här och stortrivs medan ongar sover. Stortrivs för jag är nykter och kan uppskatta fågelsången! Kanske dags att bygga lite holkar för att locka hit fler? NEJ! Aldrig mer bygger jag en alkoholk. /R

Det är en annan fin sak med forumet. Mycket kärlek med byxorna och tofflorna på (undantag: trekvartslånga Cargoshorts samt Foppatofflor - de åker av med en gång!)

Jag tror som Maria att det är viktigt att påminna sig om varför man vill bli nykter och vara väldigt klar över det, skriva ner, samla bilder, så att det är lätt att plocka fram de goda skälen till att bli nykter. Ett tips är att en regnig dag göra ett önskecollage. Sätt er ned med en stor bunt tidningar av olika slag, papper eller kartong att klistra upp på, lim och sax. Dröm och fantisera om framtiden. Sedan är det dags att klippa och klistra. Klipp ut bilder som lockar, som på något sätt kan vara bilder avbdrömmen om framtiden. Gå på intuition. Om bilden lockar, klipp ut och klistra upp. Det ska inte vara logiskt, förnuftigt och realistiskt. Dröm! Fantisera! Skriv saker om ni vill!

Jag gjorde ett sådant collage en gång. Har fortfarande kvar det och det är märkligt hur många av de där bilderna jag klistrade upp som faktiskt har blivit en del av mitt liv. Känns nästan lite spooky, men det tror jag inte det är, utan bara ett sätt att fokusera på det man vill och hoppas. En av bilderna var en flaska med klart vatten Det var en bild av min önskan att bli nykter. Nu är jag där, sex år senare. Andra saker kom med en gång.

En sak jag vill säga till dig Stigsdotter är att det blir bättre. Det är inte samma kamp hela tiden. Visst, alkospöket sticker upp det fula trynet bakom grillen i ljumma sommarkvällar, men spöket kommer mer och mer sällan. Så härda ut! Det kommer att bli lättare.

Kram från Nynykter

Sådär, nu är pojkvännen informerad. Blev besviken över hans respons först, han sa mest "ja det kan ju vara bra att sluta men jobbigt när det är sommar". Glömmer att han behöver tid, han är trögstartad när det gäller prat om otrevliga saker. Men efter en stund lossnade det. Han sa att jag varit så mycket gladare de senaste veckorna, och det stämmer ju! Skönt att det märks utåt. Sa också att han märkt att jag har svårt att sluta när jag börjat, och fastän jag vet om det själv sved det lite. Det känns jobbigt att mitt missbruk inte varit mer privat än så, och det är ju inte så konstigt, folk ser ju att man är kanonfull. Jag har lite svårt att förklara vad jag menar märker jag, kanske är det känslan av att andra vetat om mitt problem länge medan jag precis upptäckt det som stör? Att jag ljugit bättre för mig själv än andra... Pratade med en väninna i veckan som varit nykter i sex år, hon har epilepsi och kan/får/vill inte dricka. Hon har varit med på många fester ändå och sa "jamen du dricker ju ofantliga mängder". Den tog också där den skulle kan jag säga. Jag VET ju det, varför är det så jobbigt att HON vet?

Sammanfattningsvis tyckte pojkvännen att mitt beslut var rätt, han har inga problem med att vi inte kommer gå på krogen eller dela en flaska vin. "Äh, det finns piccoloflaskor" . Just nu har jag inga problem med att han, eller någon nära, dricker (i rimlig mängd). Blir det jobbigt får vi ta det då. Känns skönt. Och vet ni vad som känns nästan skönare? Att jag numera är den som vaknar först och kan fixa med kaffe och färska frallor till min finaste. Förut var det alltid tvärtom!

Jag önskar er en fantastisk lördag!

Jag är inne på Stigsdotters linje; Ta ett nytt löfte varje morgon istället. Om du lovar en månad och "sviker" det löftet så kommer du att bli ännu mer besviken. Men hur du än gör; Stanna kvär här och läs/skriv. Det är en oerhörd hjälp. Alla här har samma problem...även om historierna är olika så är sjukdomen densamma. /R

Ta en dag i taget, att lova ett längre uppehåll kan kännas väldigt jobbigt kanske. Läs och skriv mycket här på forumet, det gör gott!

...det vore mysigt, känns som det var länge sedan man var det. Fast är det inte nån här inne som brukar råda folk (Adde?) att behålla byxorna på minst ett år in i nykterheten ;-)

Kan man vara en bättre förebild för sina barn än att visa att det går att förändra saker?
Det är nog det dom kommer minnas vännen..

Kram,
E

Finns också här, det är en svår tid nu för oss, strålande väder, rosevinet flödar, grillningar som ofta är så förknippade med A. Jag tycker det är jobbigt nu, men precis som Dompa så är det barnen som hindrar mig. Börjar jag igen kommer de aldrig mer att lita på mig, de orkar inte tro fler gånger. Kommer jag själv att lita på mig igen om jag börjar dricka igen?
Du måste nog bli klar över vad som är din motivation. Annars finns inget som stoppar när suget kommer. Jag vill att mina barn ska kunna lita på mig, därför håller jag mig nykter. Förra våren slutade jag dricka i april och när morsdag kom blev jag så uppvaktad av barnen, har jag inte blivit förut. De var så stolta över mig, vad gör jag? Jo, i juli tycker jag att jag kan börja dricka lite "lagom". Gick inte så bra, druckit mer än någonsin i höstas. Nu är det morsdag igen och det ger mig lätt ångest eftersom jag känner skuld och skam.
Definiera din drivkraft att hålla dig nykter så blir det lättare. Stor, stor kram!

Hej!
Har Låvat mig en vit månad många gånger men ej lyckats vara ståndaktig nog!
men nu ska det bli av!
LIte jobbigt när det snart är semestertider och man vet hur det kan bli!!

Hej Magnus!

Det som fick mig att vilja ändra på det: Känner att det drabbar andra i min närhet. Även att jag börjar bli irriterad om jag inte får mitt dricka. exempelvis om någon ber mig göra någott en fredag eller lördag kan jag bli förbannad fas att det kan vara någott kul och trevligt. I stället känner jag mer för att vara hemma och småsupa.
Har även hännt att jag gömmt vin eller öl för att smyga i mig under kvällen.
Det finns mer att berätta skulle kunna skriva en bok om det.

Ett uppehåll ska det bli hur länge har jag inte bestämmt men 1 månad till att böja med. vill inte låva mig själv för höga mål. Men visst vore det häftigt att vara helt Nyckter.

Jag känner igen det där mönstret. Ifaktiskt kunde det kännas lite skönt när semestern var slut. Ofta tog jag en vit månad då. Här på forumet finnsnmånga som har gjort samma erfarenhet. Mig hjälper det väldigt mycket att läsa och skriva här.
Nynykter

Ja det är spännande att vi alla fungerar så olika kemiskt sätt. I mitt fall vet jag att Naltroxen bara är en krycka...den hindrar mig inte från att dricka. Men bara vetskapen om att det inte blir lika "tillfredställande" gör att jag tvekar att ens jobba mig över spärren. Å andra sidan blir jag ju inte illamående av tabletten. Det blir du, men jämfört med ångest och skam? Ja, jag vet inte.

Men min största spärr är givetvis risken att mista barnen...alltid dom...den största spärren. Även om jag inte skulle mista dem...så vill jag försöka vara närvarande. Du har inte soc hängande över dig. Men som du själv skriver; Småttingar känner av mkt mer än vi anar. Jag vill verkligen inte få dig att må sämre, men tänk vad arg du har varit/är på att din pappa lät alkoholen besegra.

Jag kanske låter hård...men det räcker nu. Alkoholen förgör min fina vän Stigsdotter och jag kan inte tigande se på. Men nu har du ju gjort ngt, tackat ja igen till beroendemottagningen. Försök gå dit på nästa tid. De har sett ALLT och kommer inte att vara förvånade över att du "misslyckats". Din bästa vän vet. Din AA sponsor finns där. Även din make verkar börja fatta...iaf. av det du skrev om de senaste middagarna.

Jag önskar att du orkar göra ännu ett försök...kanske är det just det försöket som blir det avgörande. Vi på forum finns alltid här utan reservationer. Jag finns här. Jag tycker mycket, mycket om dig.

I ditt fall tror jag nog Nynykter har rätt. Låt maken behålla arvegodset barskåpet...men fyll inte upp det...varken han eller du. Ingenting...det kommer att komma vedervärdiga kvällar. Då skiter du i allt annat. Ring upp AA-kvinnan, skriv här, det är därför vi finns. Skäms inte...eller gör det...men utnyttja den hjälp som finns. Vi på forum är olika...en del fixar det själva...andra inte. Jag fixade det inte själv.

Styrkekramar från din Dompapompa

kanonsponsor du har !! Att vara rättfram, köra med raka rör och tom skälla på dig är så starkt gjort ! Alla fixar inte det så var väldigt tacksam för att hon vill vara din sponsor !

Kram !

käraste vänner! Det värmer gott, men jag börjar känna mig tjatig faktiskt. Det här går inte! Jag vet att du Dompa tycker att Naltrexonen är guds gåva till alkisen men den funkade inte på mig. Inte Campral heller, jag blev bara illamående av dem. Tyvärr. När jag för flera år sedan slutade röka gjorde jag det med hjälp av Zyban, ett läkemedel som skulle ta bort röksuget - för mig var DEN tabletten helt magisk och jag hade hoppats att Campral/Naltrexon skulle funka lika bra. Men inte.

Nynykter har helt rätt. Den enda spriten hemma som jag tror att jag verkligen har en spärr mot (annars blir det skiljsmässa) är makens "hemmagjorda" single malt (de är ett gäng som köper tunnor som står i Skottland tills det är klart). Men annars har jag ju hinkat i mig rommen ur beställningssortimentet för typ 500 spänn och fincalvadosen som visst gick lös på över 600 spänn. Dessa ska jag ersätta men sedan ska jag be maken förvara skiten på jobbet, han har ett kassaskåp på sitt kontor, det kanske kan få stå där. Igår tänkte jag att det blir ju himla dyrt det här att köpa nya finspritflaskor hela tiden och så sneglade jag på de oöppnade taxfreeginen som stod där. Nej, bort med skiten!

Jag har insett att jag inte klarar detta själv jag måste be om mer hjälp. Jag har skaffat mig en s.k. AA-sponsor, men jag är ju så rädd för att besvära!! Hon SMS:ade imorse och frågade hur det var och det var ju inte så bra då då. Sedan ringde hon och skällde och sa åt mig att nästa gång ringer du mig först så ska jag tala om för dig om det är en bra idé eller inte att öppna den där flaskan bara för att "hälften är din"!

Jag har också pratat med min käraste väninna som inte bor här i Sverige, jag har nog mörkat lite för henne hur illa det har varit men nu ska vi ringa varandra oftare. Hon är en stark kvinna som redan för flera år sedan insåg att hon inte kunde hantera alkoholen och därför slutade dricka.

Dessutom skulle jag ju idag gå på återbesök på beroendemottagningen, jag gick ju där i höstas i en grupp: återfallsprevention. Skämdes för att komma dit och säga att de misslyckats så jag ringde och lämnade meddelande och avbokade. Inte bara för det utan också för att jag inte skulle hinna med allt jobb annars. Senare blev jag uppringd av en av dem som höll i kursen som helt frankt (har förmodligen varit med förr ;-) frågade hur det gick. Jag kan ju inte ljuga så, nu har jag ett eget besök inbokat där också om ett par veckor.

Med dessa människor och alla er mina allra goaste forumvänner ska jag klara detta. Som min vän sa: du anar inte vilken frihet som väntar dig, det kan bara bli bättre!! DET ser jag verkligen fram emot.

Kram x 10 000 till er som behöver (och till er andra också bara för att jag gillar att kramas :-)

Stigsdotter. Har egentligen inget smartare att säga än att jag tänker på dig och känner med dig.

Bra att du har hittat till alkoholhjälpen! Det har varit fler här tidigare som har beskrivit samma sak. Kontroll på eller inget drickande i veckorna, samtidigt som det blir för mycket på helgerna. Vad är det som gör att du har kommit fram till att du behöver ändra på det?

Hur alkoholproblemen ser ut kan se lite olika ut och det har viss betydelse hur man ska göra för att bryta vanan. Har du funderat något på hur du ska göra? Tänkte du att minska ner eller bryta helt med alkoholen ett tag? Det kan vara bra att sätta något litet mål som man kan jobba mot och sedan utvärdera.

hälsar
/magnus

Vad intressant att du också har rötter i "logen". Nykterhetsrörelsen uträttade nog mycket gott på sin tid. Den behövdes. Jag har förstått på mina föräldrar att de hade mycket kul i logen. Det var fester och danser och revyer. Sen fanns ju alkoholkulturen där bredvid. Måste ha varit rena paradiset för din pappa att landa i brännvinsbältet. Tyvärr. Väldigt bra att enligt schablonbilden av sydeuropéer få vara italienskt temperamentsfull också istället för bara bakis eller drängfull. (Apropå det har jag alltid tycket det verkar bra att kunna gräla på barnen på italienska. Det låter liksom så smattrande och effektfullt. Är det så? :-))

Jag har inte vågat prata med barnen om mitt dickande ännu. Tror att skräcken hos mig är lite för stor. Jag törs inte riktigt se sanningen. Hur mycket har jag skadat dem genom drickandet? Men snart ska jag prata med dem. Och nu är jag här. Klar och nykter. Nä, klar stämmer inte. Märker att jag fortfarande glömmer och vimsar och hör fel och sådär. Men nu vet jag i alla fall att det inte beror på alkoholintag. När jag drack trodde jag att allt dåligt berodde på alkoholen och då fick jag ännu mer dåligt samvete för att jag drack. Trodde att allt bra också som tramsig humor, barnslighet eller djupa tankar berodde på alkoholen. Men det var ju inte så. Det var bara JAG! Snacka om att alkoholen stjäl personligheten.

Men vi föräldrar som blir nyktra, vi lär faktiskt barnen att människor kan förändras. Det är en fin sak att lära sig som barn. Det finns en så enorm utvecklingspotential hos oss människor. Så mycket är möjligt. Yes we can!

Kram!

En film av Jaques Tati

Jag skrattar ihjäl mig

Kram till alla från en landsbygdsbibliotek med en tysk man som står bakom axeln och kommenderar sin fru som sitter vid datorn brevid och kollar vädret

VD

Visst städade jag igår...även en stund i dag. Men hängmattan blir faktiskt ännu skönare då. Som känslan när man lägger sig efter en helt nykter dag. Men man tycker att samhället borde rycka in, kan inte vara meningen att en så gravt handikappad man som jag ska städa själv?
Visst ska du lägga en rejäl peng på ditt växthus. Där kan du förutom ätbart odla kallor, liljor och magnolior. Tror jag - kan ju inget om växter. Spring vidare så haltar jag vidare på stigen. Kramar/R

Visst städade jag igår...även en stund i dag. Men hängmattan blir faktiskt ännu skönare då. Som känslan när man lägger sig efter en helt nykter dag. Men man tycker att samhället borde rycka in, kan inte vara meningen att en så gravt handikappad man som jag ska städa själv?
Visst ska du lägga en rejäl peng på ditt växthus. Där kan du förutom ätbart odla kallor, liljor och magnolior. Tror jag - kan ju inget om växter. Spring vidare så haltar jag vidare på stigen. Kramar/R

Käraste Stigsdotter!
Jag vill att du ska lyckas. Att det ska bli bra. Att du ska få hjälp. Så här får du en lååång styrkekram. Upp igen! Och nu: Nynykter goes bitch:
Jag har en hang-up på ert j-a barskåp. Nu vill jag inte vara negativ, men MÅSTE du verkligen ersätta den uppdruckna finspriten? Finns det inte en överhängande risk att även den nya flaskan blir uppdrucken..? Snälla du... Under mina år som missbrukare köpte jag ibland hem finwhisky. Jag förvarade den i källaren i låst skåp. Men sen stod den där och ropade. Jag hämtade, drack, köpte nytt, fyllde på, bar ner, hämtade, drack, köpte nytt... Den där enda flaskan blev till många bara för att jag inte ville att min särbo (som verkligen fin-dricker single malt whisky) skulle få reda på hur mycket jag hade bälgat i mig. Det blev väldigt dyrt, så till slut slutade jag köpa hem single malt och höll mig till vin i stället. BIB är ju så praktiskt. Ingen ser hur mycket man druckit.Suck!
Du är verkligen värd att vistas i en alkoholfri miljö, att du underlättar för dig själv. Som Dompa skriver, du vill så mycket.
Nu blir det tvångskram och pepp pepp pepp!!!
Nynykter

Tredubbelt

Det förklarar ju varför du skrev om att det var fredaskväll på min tråd :-). Hoppas du kom iväg till jobbet iaf. och inte tror att det är lördag idag.

Ja raring. Vad ska jag säga. Jag vet att du har det tufft. För länge sedan skrev du att du provat Campral och var det inte även Naltroxen? Har du lagt ner det helt? Mådde du dåligt av dem? Kanske dags för ett nytt försök?

Smärtsamt sorgligt och vackert om den stackars alkispappan på fjällets topp...i träskor! Han kunde ju ha slagit ihjäl sig. Men han älskade och försökte nå sin fina dotter. Förstår att du ser det annorlunda nu. Om jag kunde gå tillbaka i tiden och träffa min pappa...den jag hade som 9-åring så hade det inte blivit nådigt. Jag vet inte än idag om han var mest tragisk eller elak. Tragiskt antar jag...men tyvärr höjde han oftast rösten på fyllan...i min familj kallade vi det temprament.
Stackars karl, stackars din pappa, stackars oss alla som fått ett sånt skevt förhållande till flaskan.

Ingen ångest idag...det tjänar ingenting till. Men du måste börja agera strax...du vill så mycket. Ta hjälp av den fina sponsorkvinnan...kanske kan hon förklara stegen för dig. Åk iväg, ta medicinsk hjälp...mer gör något.

Jag vägrar se dig gå under! Hör du det? Och i min trädgård är du alltid alltid välkommen. Önskar jag kunde bjuda in dig IRL...men då skulle jag väl bara bli kär. Gör ngt min fina Stigsdotter! Kram/Dompapompa i hängmattan.