Senaste kommentarerna i forumet

Gud så härligt! Man kan tro att vi jobbar "under-cover", i team, haha!

Jag svarar något och då jag lagt in det ligger nåt från dig som jag inte sett och då har vi skrivit ungefär lika!! Både till SKata och DOmpa!

Detta är sannerligen ett starkt forum- det är PRECIS så här man kan förändra!

Underbart! Jag blir så GLAD!

Håll i nu Nynykter, united we stand!

Kramar! Lilja

Hej! Lilja här! Jag har läst dina funderingar och vad du brottas med och att du nu får hjälp på B-hem!

Det finns ingen möjlighet att du skulle vara misslyckad när du gör denna ansträngning!
Det suger idag men EN DAG kommer dina barn vara SÅ stolta över dig!! Jag vet för jag har sett det med flera personer på nära håll! De måste få lite tid på sig bara! Men att ha en farsa som tar itu med sitt missbruk, DET är att ha en krigare i familjen!

Dina barn kommer att stärkas i förlängningen över att du vågar göra detta.

Jag fattar hur svårt det kan vara med gudsbiten, trots att jag har en tro själv. Kanske för att den känns malplacerad?Det kan jag även tycka på AA, det blir nåt konstlat över den.

Men sen kan det vara att vi svenskar (?) tar religionen så seriöst? Har bott i USA vid några tillfällen och där kastar man ur sig gudsbegreppen hej vilt och det är inte så märkvärdigt. Men här hemma kan jag tycka att det lätt kan bli nån "frälsnings-stuk" över det hela och människor kan uppleva en press och vill freda sig. Det är helt naturligt tycker jag, att känna så.

Hoppas du hittar ett sätt att tackla det så att du kan ta till dig de positiva bitarna!

Håll i nu Dompa- du gör ett beundransvärt arbete ska du veta!!

/Lilja

Förstår att det är väldigt jobbigt att bo i en liten håla där alla talar om alla, men min spontana tanke är att din tid på "hemmet" är en investering för framtiden. Jag tycker det är väldigt strongt av dig att så rakryggat ta itu med alkoholproblemet. Se långsiktigt på det hela. Snart kan du finnas till för dina barn igen, vara nykter och se folk i ögonen som har snackat bakom ryggen på dig. Så anklaga inte dig själv för vad du borde ha gjort. Snart kan du finnas där för lillkillen och vara en nykter förälder! Det är värt att kämpa för!
Nynykter

Tack för allt stöd. Jag saknar min denna sida som f... Samtidigt försöker jag respektera hemmets policy. Jag ska vara helt avskärmad från omvärlden. Så hur går det då? Nykterheten eller rättare sagt frånvaron av alkohol går över förväntan. I detta "nu" vill jag inte dricka. Men samtidigt är jag livrädd för vad som ska hända när jag trillar ner i verkligheten igen. Och verkligheten är inte bra just mu. Frugan dricker som aldrig förr. Lillkillen mår skitdåligt. Vi bor i en byhåla och alla tre ungar får pikar om sin misslyckade föräldrar. För alla ser. Våran skit är uthängd till allmän beskådan. De äldsta ungarna kan hantera det...men inte lillkillen. Idag har jag suttit en timme i samtal med hans klassföreståndare. (därav av tillgång till telefonen, haha. Nu smygsurfar jag). Jag skäms som satan. Jag öppnade denna burk, jag gjorde så att lillkillens familj kom upp i dagsljus. Jag rekommenderar inte att "komma ut". Men vi är alla olika. Läste om krigarn och inser att en del av oss ska komma ut. Jag borde ha varit mindre dramaqueen och mera man. Kickat min dåliga vana i smyg...liksom. Hemmet då? Jo, stundtals helt ok, stundtals får jag massor av god hjälp. Respons!!! Men stundtals bor även GUD här och då skärmar jag av. Kan tyvärr inte plocka de bitar jag behöver då...utan hela kroppen knyter sig. Tack Magnolia för att du fattar detta. För de flesta verkar GUD bara vara ett ord. Men för mig är det mer. Ett koncept! Ett koncept jag vägrar att köpa. Lycka till alla tilltufsade vänner. /R

Det brukar inte vara alkoholen i sin vätskeform man längtar till...
Utan mera situationen man befinner sig i,
miljön och "läget" som gör att man känner en längtan till en för oss trygg situation, med ett glas i handen.

Eller som svenskan sade om sin danske man, han tar inga beslut utan sin öl i handen..
Eller vi diskuterar detta över en öl...

Om man inte kan ta ett beslut utan att vara påverkad av alkoholen.
Så är det inte alkoholens fel, utan hur man har associerat den.

Vin till middagen, öl till after-work, snaps till sillen osv..
Om man inte kan äta sill utan snaps, ska man då också strunta i midsommar..?
Självklart inte, men man kan tänka i nya banor...

/Berra

Mulletant sammanfattar även min syn på saken bra.

För egen är jag där du en gång började Berra, åtta veckor. För åtta veckor sedan lät det fullständigt otroligt och orimligt, hur kan man vara utan alkohol SÅ länge? Men det gick tydligen och känns till och med bra! Och det har verkligen vänt på senare tid, om det är mitt "fuskande" med Naltrexon eller inte må vara osagt, men även av mindre intresse då jag trots allt lyckats hålla mig från alkoholen.

Vidare vet jag inte om det är självbedrägeri på hög nivå eller om jag tycker det på riktigt, men jag är verkligen inte sugen på alkohol heller. Var på gigantisk tillställning i helgen, såväl till antalet gäster som alkoholkonsumtion och det var förhållandevis lätt att hålla sig nykter.

Tänk om man redan är omprogrammerad..?

80% av känslan trots att det var alkoholfritt i glasen! Och ett par timmar tidigare i säng än vanligt, vilket nog var bra för alla inblandade. I like!

det nog väldigt mycket mera värt att trivas med sin familj och sina vänner än på sitt jobb. Det är ändå trist att läsa om stilen på din arbetsplats men jag har förstått att det är ditt val att stanna där och vänta på nån slags "utdelning" när ni "går i mål"???
Det viktigaste av allt är väl att man trivs med sig själv - jag sätter inte ens ett frågetecken efter... Det är fantastiskt hur du tagit tag i ditt liv och tar hand om dig och din familj. Och du vet ju hur mycket du betyder för många här på forumet.

Ha en härlig fortsättning på söndagen! / mt

Ja det har prelexis blivit Söndag, och jag sitter här halvtre på natten och knattrar lite vid tangentbordet.

Min bästa kompis satte sig på cykeln för en halvtimme sedan och begav sig hemåt...
Vi har haft en karlkväll i vardagsrummet, halva familjen är bortresta och dottern låste in sig i sitt rum hela kvällen (fredligt).

Jag borde ha varit full nu, om det varit för tre och ett halvt år sedan, men icke...
Det bjöds på kaffe och senare lite bira, han fick pilsner och jag sölade i mig två pavvor alkoholfritt, jag är en fruktansvärd värd, frågade först efter ca 3 timmar OM han ville ha något att dricka, hade det varit förr så borde jag väl varit inne på min fjärde femte vid åttarycket då han kom.

Livet förändras, och man kan förändras med det, inget är hugget i sten längre...
Och...jag mår bra av det, det trodde jag ALDRIG tidigare, alkoholen var given för att kunna umgås.
Och det har blivit betydligt lugnare också, ingen hets över någonting.
Jag känner ro över att ha landat inom mig själv också, inte lika hyperaktiv och stressad..

Nykterheten har skapat en inre frid, fred med mina känslor, mina uppror mot mig själv.
Fjolligt glad över att leta efter alla vårtecken, såsom tussilago och snödroppar,
längtar ut till stugan, havet och naturen, vill ha sommar NU!

Jag lyssnar väldigt mycket på musik, har skaffat ett premiumkonto på Spotify,
och jag bara vräker bland all ny musik, som en unge i en godisbutik...
Musiken hjälper mig otroligt mycket, drömmer mig bort i en annan sorts fantasi,
bygger upp egen sorts musikvideo runt låten, och låter fantasin flöda fritt...
Ett väldigt bra sätt att få flyta bort ifrån alkotvånget, rekommenderas livligt.

Har egentligen inte så mycket ångestladdat att förmedla för tillfället,
mitt liv rullar på i hygglig lunk på ett fridsamt sätt..
Jobbet suger feta åsneballar som vanligt, men jag har på något sätt låst in mig i en känslomässig bur och låter inte mina kollegor komma åt mig alls längre....
Det är inte det optimala arbetsklimatet, men det funkar för mig i detta nu,
och då måste det få göra det oavsett vad som händer runtomkring mig.

Är inte trevlig men inte heller direkt otrevlig, svarar mekanisk på frågor utan känslomässiga utfall.
De får inga vibbar av mig alls, jag bryr mig inte vad som händer i deras liv,
och de får ingen information om mitt, ett respektfullt avstånd till det mesta...
Mitt liv börjar klockan fem på vardagar, och varar hela helgen...
Jag delger dem inte om vad som ger mig näring i mitt liv,
på sådant sätt öppnar jag mig heller inte för sårbara och påträngbara elakheter..

Jag vet att jag gör ett bra jobb, men på min firma pratar man alltid i plural om någon har gjort något bra jobb, såsom "vad bra jobb VI har gjort".
Om någon gjort bort sig på något sätt som kan ses som negativt, så pratar vi i singular,
man vill alltid utse EN syndabock för allting, aldrig en grupp..
Så länge detta bete'ende fortskrider så är de inte mina vänner, man jagar bara positiva omdömen och håller sig nära sådana områden och diskussioner, naturligtvis beroende på att de knappas ges längre.
Om någon har felat så fryser man ut den, och snackar skit om honom/henne, och brer dessutom på med lite osanningar om hur de har det privat helt utan verklighetsanknytning.

Jag kan ta ett exempel, i tordags hade jag lagt ner tid på att reparera en trasig apparat,
ett ganska så komplext fel som tog en hel dag i anspråk med felsökning osv..
När den skulle sättes igång igen på sena eftermiddagen så förblev den helt död,
och jag fick boka en serviceman.

Redan i Fredags morse utanför omklädningsrummet så mötte jag en av de tjejer som jag normalt sett hyser bäst tilltro till, jämfört med de andra..

-"Tjena Berra, hörde att du hade fuckat upp det...igen"

Ringer de varandra på kvällarna också, tänkte jag, jag hann tamejifan knappt in på arbetsplatsen ens.
Det visade sig att det felet INTE hade att göra med min reparation att göra,
utan var en ren tillfällighet och ett NYTT fel, men man var snabb på att döma ut någon skyldig.
Hon sjönk fort i min credbank, och jag kan bara tänka mig vad hon INTE berättade för mig vad de andra hade hunnit säga till henne, jag slår säkert små barn också...och stryper katter..?

Hela världen är fylld av elakheter och hat, inbördes tävlan och avund..
Känns bra att jag har en underbar familj och fina vänner på min privata tid,
annars hade jag nog inte orkat med allt...

Men mycket också tack till mig själv, som inte längre sjunker ner i i källaren emontionellt med att fortsätta hälla i mig en berusande dryck och helt tappat omdömet..
Vem vet..det kunde ha blivit en ny bloody monday..

Eller så är jag fortfarande bara en väldigt känslig natur, i en felaktig kropp..
Kan inte leva upp till mina och andras förväntade mansideal, men vägrar döva smärtan längre..
Jag försöker vara en snäll person, men alla verkar reta sig på det..

En dag till, innan jag måste hålla andan i fem dagar till..

/Berra

Tack för hälsningen i min tråd, det går bra för mig. Har varit mkt på jobbet, har fått en ny tjänst och är jätteglad över det. Nykterheten känns stabil, känner mig glad över livet, pratar mkt med maken om det och det känns bra att han och jag förstått till fullo nu att det går inte att dricka "lite", det är totalstopp som gäller. Blir mkt enklare så, slipper funderingar på att "då, kanske jag kan...". Glad att det går så bra för dig!
Stor kram!!

Här går det upp och ner, men iallafall framåt :-) Alla är sjuka i förkylning från helvetet så tanken på vin är riktigt långt borta just nu. Hoppas att allt går bra för dig// kram Kalla

En liten tanke till dig, hoppas du funnit dig tillrätta....
Kram!
/k

Visst är dom svåra, livsfrågorna om livet och döden. Men intressanta tycker jag. Men det kanske beror på att jag arbetar så nära både livet och döden. Jag har mött många människor och livsöden. Inte alltid, men ibland får jag mig en tankeställare när jag sitter på begravningar. Man måste ta vara på varje dag, för helt plötsligt kan det vara över.

Så du gör rätt. Njut av det du tycker om. Ljuset, fåglarna och hur det snart börjar spira i naturen. Och gå på AA när du vill ha en stund bara för dig själv. Det är samma som när jag väljer att gå till kyrkan utan att ha ett uppdrag eller vara i tjänst. Att bara få sätta mig ner och vara bara jag.

Varma kramar!

tar aldrig ledigt eller känner vårtrötthet. Den lever sitt liv utan hänsyn till tid eller omständigheter.

Jag känner fn en irritation och förvirrande stress precis som jag är på väg till nåt okänt vilket jag inte är. Vad jag vet. Stress för mig som är alkoholist är ett farligt tillstånd och jag måste vara lite uppmärksam på den så den inte växer och tar energi från mig. Jag har en oro i kroppen som kanske kan tillföras våren, jag vet inte, men jag måste ta den på allvar.

Jag väljer idag att gå på ett lunchmöte på AA så jag får en timma som bara är för mig. En timma där jag kan återfå lite sinnesro och samtidigt få lyssna på klokskap från de som gått före mig och påminna mig från de som har kommit in efter mig. En skön avstressande timma som jag önskar fler ville/kunde få njuta av. Jag är glad och tacksam för att jag har det valet att göra och nyttja.

Det är så tungt att bära att bli anklagad för att vara den som gör att den andre dricker. Man rannsakar sig själv hela tiden och tror att allt är ens fel..

Ditt resonemang om Låtsas-Bubbla och Ansvar!

Tycker om ditt sätt att utmana tankegångar.

Tryckte fram låten oxå!

Riktigt, RIKTIGT bra!En feel-good-låt så det smäller om det!

TACK!

/Kram, Lilja

Vad är det som är viktigt i ditt Berra?

En tisdagskvällsfundering i all ära...

Vem är det som tar ansvar för dig?

När du dricker alkoholen, och flyr iväg i din låtsasbubbla av verkligheten...
När du säger sådant du inte menar i morgon, men vill vara ball och reaktionär just för stunden?
När du gör saker du inte skulle ha gjort OM du varit nykter...?
När du ångrar både nutid, gårdagen och morgondagen, när det inte finns något som känns bra längre?
När du återfaller till din låtsasvärld dagen efter bara för att den känns "trygg" och som en vana?
När tryggheten finns i något som i verkligheten inte ens existerar?
När tryggheten finns i en sorts ständig ånger, full av ånger?

Vem förflyttar du ansvaret till när du inte längre vill kännas vid den?
Frugan, barnen, jobbarkompisarna, grannen, grannens hund, eller den som "tvingade" dig att ta en öl?
Vem tar ditt ansvar när du dricker?

Svaret heter ingen om du försöker förflytta bort det till någon annan, för det är i en låtsasvärld!
I en låtsasvärld finns ingen i realiteten, bara låtsas-ansvariga....

Man kan inte skylla på att jag dricker för att man är förbannad på sin älskade som gjort något dumt,
han/hon fick dig inte till att ta till flaskan, det gjorde du?

Alltså finns ingen annan ansvarig för dina egna gärningar än du själv.

Det kan vara nog en så jobbig uppgift att ta sig an, när alla andra vill göra sig oansvariga..
Brukar aldrig sluta förvånas när de på TV'n om och om igen visar hur folk dra på sig enorma skulder i t.ex Lyxfällan, de vill inte ens ta på sig ansvaret för sitt egna handlade...
Ungefär som om någon skulle komma och lyfta dem ifrån problemet, utan ett enda motkrav???

Många verkar finnas kvar i sin låtsasbubbla i det mesta, även nyktra...

Att inte se på sig självkritiskt och ifrågasätta vad jag håller på med emellanåt,
det kan åtminstone jag se som en källa till förfogat rannsakning...

Varför gjorde jag så här, var det bra, vill/behöver/skall jag återupprepa detta igen???

De brukar säga att det som inte dödar, det härdar...
...men varför ska jag hela tiden söka döden, istället för livet???

Kvällens låt som gått i bakgrunden (om och om igen..) medan jag skrev det här inlägget...

Kelly Clarkson: What doesn't kill you, makes you stronger...
Sant eller inte, låten är i alla fall fruktansvärt bra...

http://www.youtube.com/watch?v=Xn676-fLq7I&ob=av2e

/Berra

Står inför en liknande uppgift denna lördag, dock på bortaplan så jag har den fördelen att jag kan dra om det kniper. Stor barnfri tillställning, "alla" är där, ett tvåsiffrigt antal Bag-in-box lär vara inhadlade liksom dito antal flak öl.

Om det inte är eldprovet så är det åtminstone Nationella provet-känsla över det hela. Vet ej om jag ska inhandla Carlsberg alkoholfritt, finns en risk att det skulle kunna trigga mig. Jag lär ta bilen oavsett vilket, någon livlina får man allt ha. Skulle inte sagt/skrivit dessa ord för ett par veckor sedan, men jag är relativt (till uppskattningsvis 95%) säker på att inget kommer att knasa ihop utan att detta kommer avlöpa friktionsfritt.

Rapport avges senast söndag kväll.

Inte ett examensprov kanske, men i alla fall ett diagnostiskt test i helgen som kommer. En av mina gamla vapendragare tittar förbi. Det brukar vara varsin rejäl kasse öl, någon vinare, en massa gamla låtar på Spotify, samt idel skitsnack till långt inpå småtimmarna. Jag har laddat upp med en kasse gott och blandat från Bolagets alkoholfria sortiment. Jag ser fram emot de här stunderna, till skillnad från krogbesöken som jag mer än gärna slipper, och hoppas att jag ska tycka kvällen blir lika rolig som vanligt. Tror inte kompisen är typen som hakar upp sig på mina dryckers avsaknad av alkoholhalt. Däremot hade han nog tyckt jag var lite trist om jag satt och drack Loka och gäspade. Jag tror också att jag behöver detta låtsassuperi för att få fram känslan. Nåväl, det ska bli intressant!

blir man sorgsen vid tanken på ett liv utan alkohol :( De dagar du fixar att vara nykter - hur har du gjort då? Vad är det som gör att du klarar just de dagarna, tror du?

Hej Magnolia , jag är kvar, och jag har försökt många gånger. Nu känner jag att jag inte orkar leva i detta, det sliter hårt på det mesta att gå in i rusbubblan.
Inte helt enkelt att möta verkligheten heller, men jag är övertygad om att det går över med tiden.
Jag lovar varje morgon nu att idag ska jag vara nykter, bröt mitt löfte igår då jag valde att ta två öl. Men idag är en ny dag och ett nytt löfte. Jag behöver bara vänja mig vid tanken på att jag inte ska leva med alkoholen. Sanningen är att det gör mig sorgsen, men det är enda vägen och jag försöker att tänka positiva tankar om vad man kan göra istället osv. Jag vill verkligen, bara att hitta en strategi varje dag, så idag ska jag upprepa mitt löfte om nykterhet. Gör ju ont att svika sig själv oxå...P mer än ett sätt.

Är du kvar här? Känner igen mig i dig. Jag hänger också här utan att lyckas vara nykter. Hur går det för dig?

jag håller med dig till fullo om att Dompa (och andra) inte ska fastna i "gudssvamlet". Samtidig vidhåller jag att irritationen från oss ateister/agnostiker är berättigad. Vi är trots allt ett antal individer som vare sig tror på en kristen/judisk/islamisk gud - inte heller på ödet, karma, qi, whatsoever (dock hyser jag en stor respekt för de som gör det). Beträffande AA: För de som deltagit i AA (det skiljer sig förstås från kommun till kommun) kan nog många hålla med om att AA förespråkar en väldigt traditionell kristen gudsuppfattning. Kram/ Magnolia

Utan erat stöd hade detta varit omöjligt att göra, så skönt att veta att man inte är ensam. Solen gör ju att det känns lite lättare i dag och som Lisamari skriver så rensar man huvudet i skogen. Har i dag fått undan ett jätte problem som gör att jag känner lite framtidstro för livet. Även om backen är enorm så är jag på väg, har kännt mig så ensam länge då mannen är den tysta typen.
Men det känns som om han villig att prata om hur det skall bli bättre, men ibland tror jag att han tycker det var bättre när jag somnade av vinet.
jag kan iallafall se att jag har problem, men undrar om inte han också låg väldigt illa till. Men vi får se hur det går, för jag vågar inte ha alkohol hemma och han tycker det är ok. Hur han gör när det är fest eller när han reser får han avgöra själv.

Tänkte på det idag att man vet väldigt lite om hur livet skall bli, finns ett indian uttryck som är så här: Döm aldrig någon innan du gått i deras mockasiner!
Så med ett lite större steg och lite ödmmjukare till livet går jag vidare/Kramar till er alla och hoppas ni kan njuta av vårsolen

Önskar att jag också var det idag när det är sådan fin vårsol ute. istället måste jag sitta här och förbereda något läskigt som jag ska göra på jobbet i övermorgon (börjar känna mig rejält nervös :-O

Hoppas du har en bra dag, kram!