Senaste kommentarerna i forumet

Ni är så goa. Nu har ni boostat mitt självförtroende. Man kan inte fatta att orden handlar om en man som nästan söp bort sin familj. Vi får se vad det är för en lurk som gömmer sig där när spritångorna dunstat bort. Kanske kan det vara en livsduglig karl. Det måste bli så för jag är så förbannat trött på all den tid som alkoholen har fått ta...och fortfarande tar. Vill kunna fokusera på annat. Att bygga upp ett liv för den lilla familj jag har kvar. Det är ingen större fara med mig, visst känner jag mig ledsen, kanske tom. en smula deprimerad. Men jag förstår att det hör till. Jag är glad att sitter här på hemmet så att ongarna slipper se det. Jag kommer ur denna svacka...
Jag får plats och hjälp på hemmet, gulle VD för att du frågar. Som jag skrev så är det många som tar plats...men eftersom de är många så får ingen plats...mer än ngn annan. Jag har även några kompisar ;-) där kom den igen...kollokänslan. Idag är det söndag. Pianorow ska avslutas och halva gänget ska ut i skogen. Grilla korv vid insjön -jag som är en havskille -, hoppas solen kommer fram. Här har vi enkla nöjen. Tack för allt stöd. Hoppas alla får en bra dag. Kramar till dom som behöver /R

att läsa din tråd Berra, den har betytt mycket för mig.
Önskar dig en fin Valborg och 1 Maj och god fortsättning på det!

Kram / mt

Fint. Bara så, jättefint skrivet.
Och hoppfullt.

..jag skrev några ord...i min egna tråd...
Prioriterar annat i mitt liv, och låter tråden falla ner halvägs på sidan två...
Varför?

Kanske för att jag inte behöver skriva alltid, men läser allt gör jag minst 2 ggr om dagen...
Vågar jag släppa styret på min cykeltur och ser åt vilket håll det barkar åt???

Eller har jag blivit trygg och stark i min egna nykterhet???
Och är numera självdriven...

Vet inte, har inga bra svar, men jag låter det helt enkelt bara ...bero...
Bero på min egna självkänsla och humör, allt som det kommer, när det kommer...OM det kommer...

Oftast har jag skrivit när jag har kännt mig ledsen eller ensam, och rådvill..
Men kan senare dagen efter se lösningen i mina egna texter, jag har svaret om jag vill...
Men det är inte alltid man ser svaren, man är blind för att man tror att man är blind...
Ibland eller till och med ofta, så blundar jag inför fakta, för att jag är en impulsiv känslomänniska, så som jag tydligen alltid har varit..

Och valet om att nyttja alkoholen har varit impulsivt, och känslosamt, för mig...
Men känslorna i alkoholberusningen svävade iväg ännu mer med mina känslor, så att formligen exploderade i känslosvallningar, och tyckte DÅ att det var rätt...
För sådan är jag....är jag???

Alkoholen för mig var som att hälla bensin på en redan fullvärdig brasa,
det tog husihelvetet istället...

Idag har jag funnit en del av mitt liv, mitt forna liv som det kanske ska vara..
Jag har fått justerat in allt tillbaka i sina rätta element, och lever därefter...
Tråkigt?, nej men rätt, tror jag, livet känns mera ärligt så här..
och jag behöver inte "explodera" i känslosvallningar lika mycket, ..längre..

Ikväll ska jag skriva för att det känns bra, ..livet!
Och att jag har fullkontakt med mina äkta känslor, och att bara det känns bra...
Jag lever för dagen och planerar inte hårdare än så, och har jag en framförsikt...
ja då hoppas jag enbart på att det ska kännas bra, inget annat..
Ska jag göra räkningarna så hoppas jag på att ...det ska gå bra....
Städa för att det ska bli...bra, deklarera för att det ska bli ...bra..

Inte väva in en massa negativa känslor över hur det blev senast, eller hur det brukar gå,
utan nu... ÄR NU, sen är sen och då är då..
Det som har varit kan jag inte ändra på, men jag kan ta lärdom av det...
Jag är tillräckligt neggig för att inte behöva hoppas på att det ska bli neggigt också,
utan i min "falska" äkta drömvärld så lever jag i en förhoppning av att det ska bli bättre, allt!

Det började med att jag slutade...dricka alkoholen, och sedan kom kriget mot vad allt det innebar om att motverka allt om vad som har varit, för det var en rutin, en tradition..
Vända upp&ner på sophinken och analysera dess innehåll, vad har jag förbrukat?
Ligger där bara gamla bananskal, så kanske man ska fundera på att ..käka äpplen istället...

Inget behöver vara som det har varit längre, ändra rutinerna och skaffa nya blev min melodi..
Och den trallar jag på fortfarande, jag ändrade på rutinerna runt mitt alkoholtänkande...
Välja bort alkoholen men inte sällskapet runtomkring det, att simma motströms är stärkande.

Stå upp för sig själv och motarbeta andras "ska-du-sticka-ut?"-mentalitet...
Ska du vara annorlunda?, JA DET SKA JAG!, och att ha en egen uppfattning med en bra motivation
är att få cred i rätt sällskap, jag vill inte vara som alla andra bara för att jag inte vågar sticka ut från mängden...

Jag brukar idag svara att alkoholen tog för stor plats i mitt liv,
det tycker jag är ett bra och nyanserat svar på frågan,
och det lämnar en öppning för eftertanke hos den andre personen som frågar.
Och som oftast så försöker de rättfärdiga sitt egna och ganska så ofta överdrivna alkoholmängd,
och där kan jag stå och himla med ögonen och tycka "ännu en j.vel som inte hajjat något ännu".
Jojo stå där med din förnekelse bara, var en i mängden och se inte dina egna problem,
men den dagen kanske kommer för dig precis som min gjorde, när allt faller samman..
Men ja ä int bitter ja intä!

Jag har idag min kontroll, och ett av mina devis är...att inte ta på mig andras problem också..
Det gör mig friare i själen, och det mår jag bättre av...

Nu har jag tre dagar kvar av min egna tid, och den ska jag förvalta omsorgsfullt i min egna närhet.
Jag ska inte riva några barrikader den 1:a Maj, utan vårda mitt inre i fridfullhet..
Vi öppnar upp landet för första gången i år, jag ska stå i det nyutsprungna gröna våren,
andas in frisk luft, kisa upp mot himlen och känna...detta Berra, det här är livet!
Ingen fylla kan mäta sig mot det....

/Berra

För jag undrar om jag, med ditt benägna bistånd, håller på att förvandlas till Benny Haag? (och 30% Benny Hill men det är på grund av ogiftheten, ingen säger åt mig att skärpa till min dåliga humor :) )

Igår var jag på dansresturang med ett gäng jag känner lite mer eller mindre. Vid två tillfällen köpte folk shots till mig, utan att först fråga om jag ville ha. Jag lyckades undkomma att hälla i mig eländet, men först efter att ha blivit trugad av folk som var missnöjda för att jag inte drack upp.

Men själva grejen har jag tänkt mycket på idag, att det tydligen är helt ok att köpa starksprit till bekanta och bli förnärmad om de inte dricker upp det. Är det inte helt sjukt? Närmast ett övergrepp att truga sådär? Vad tycker du?

VD

Det är lite lesset och ensamt att vara människa. Det kan göra mig rätt förbannad när jag tänker på det. Att man ska behöva stå ut med att vara i den känslan du beskrev så levande igår.

Hoppas du fortsätter med det, att stå ut. Hoppas att inte bara de högljudda får plats och stöd och utrymme utan även du.

Kram

En man som kämpar för livet och sina barn, modig nog att be om hjälp och ta den. I mina ögon är du en 10 poängare eller som vi säger i Götet en 100 gubbe. Så vi ser en stark man som kämpar, men även ger sig tid att tänka på andra genom att stödja här på sidan. Så sträck på dig, i våra ögon är du stark, kramar, styrka och stolthet kramar Kalla

Nu har jag ett ansikte på alkospöket :D Och ner i lådan skall den tjatige jäkeln, men nu har han gömt sig, återkommer på måndag morgon.
Hoppas att ni alla har en underbar vårhelg// Kramar från lugn Kalla som njuter i solen

Sorgearbetet att säga ajö till flaskan och de känslor som den skapade!

men kom ihåg att dom känslorna var inte RIKTIGA känslor utan skapade på kemisk väg!!

Det jobb du lägger ner nu kommer att ge dig mer och mer kontakt med den ÄKTA Dompa!
Visst är det spännande att mer och mer få möta den karl som gömt sig bland spritångorna?

Du skriver och hjälper och peppar andra, precis som Mulletant skriver, och du har en generositet som inte är alla förunnat, trots att du har så tuffa pix runt dig!!

Det är bara SÅ starkt och tufft att våga ta itu med saker som du gör!

KRAAAM!
Lilja

Hålögd uggla i urtvättad burka!!Dvs alkospöket!!

Å fy fasen va bra och vad jag skrattade!!

Precis så ska man tänka!! Den Dj...n!! SKa FASEN inte vinna över MIN personlighet!!

Men det kan vara ett hemskt tjat! I timmar!!! "Men en liten flaska är väl inte farligt och tänk så många gånger du HAR kunnat dricka och bla bla bla"

Nu kör vi vidare i Nykterhetens tecken!
Liljakram

jag har samma känsla trots jag idrottar regelbundet men tror de kan vara så som du skriver att en biverkning kan vara trötthet, men tar även den känslan än att känna dagen efter syndromet och inte veta vad man gjort osv. Fantastiskt att man kan dela dessa känslor på detta sätt och diskutera detta med andra med mvh Fred

Kalla när du skrev ordet alkospöket, i förra veckan, var det ett helt nytt ord för mig. Jag fick direkt en bild av detta alkospöke. Han sitter på din axel och ser ut som en väldigt hålögd uggla med en urtvättad burka. Och han tjafsar och tjafsar och tjafsar, bla bla bla. Orkar knappt höra sig själv men forsätter ändå. Så jag har tänkt att du får göra i ordning en liten sängplats i en kontorslåda och sedan handgripligen lägga honom i lådan på fredagseftermiddagarna och säga "hejdå alkospöket, vi ses på måndag".

Inte direkt kvalitetssäkrad KBT :) men kanske värt att prova, det ska jag göra

kram
VD

Vilket bra val du gjorde och så rätt du tänker när det gäller din man. Man skall inte ta snabba beslut när det gäller äktenskap, men ni kanske båda måste ha ut lite skit ni bär på. För även om man går skilda vägar så kan det vara bra att reda ut saker innan man gör det, jag läste någonstans att man är redo att skiljas när man kan titta på den andre och inte känna något utan kan vara neutral.

Så njut av vårsolen och kom ihåg att du är en stark, stolt och underbar människa som kräver respekt och kärlek//Kramar Kalla

Håller helt med MT, vi är som en hel släktträff i vårsolen. Denna vecka går 10 poäng till Marias man för kommentaren "Är du inte riktigt klok", heja dig Maria och din man som stod upp för dig.

Vi knallar vidare på våran krokiga lilla stig//Kramar och styrka till er alla

Kalla, Maria, Dompa, Stigsdotter, Adde, Berra, viktoria, vana, Pianoparet och Pia ...och alla som jag inte kom ihåg namnet på just nu i ögonblicket.

Forumfamiljen som jag för många inre samtal med förändras, några är stabilt kvar, några är sporadiska och några kommer till. För ett år sen såg min forumfamilj annorlunda ut, det är som i livet att generationena avlöser varandra. Jag funderar ibland över dem som "försvann" - hur blev det?

Forumet känns stabilt och fullt av kraft och energi just nu, stämningen här varierar och jag är glad att jag stannat kvar genom några svackor. "Vi reser oss igen" också vi tillsammans:)

Ha en härlig dag alla, vi kan väl ha en liten sångstund i miljon-program-parken och sjunga våren till!

/mt - som (i tanken) sitter på holkpinnen och kvittrar

Så djävla starkt att gå till hotellet istället för att fortsätta festen. Att ta in alkoholfritt när du kunde...speciellt med tanke på kvällen innan. Hur lätt hade det inte varit att bara kunna glömma en liten stund. Jag kan "se" dig där på festen, i din vackra klänning (inget massproducerat skit för min kompis...jo, en del män ser också kläder), balanserad, nykter och fin :)

Att du inte alltid är snäll när du dricker? Vem fan är det? Och gubben din...läste på en annan tråd om din gravida kropp och saknaden han hade om höfter som slog mot varandra. Wacko! När min fru var gravid var hon stor...stor...hade säkert kunnat kväva mig. Men med tanke på hennes "last" så tyckte jag bara att hon var skitsnygg. Hur fan kom jag in på det? Haha

Önskar dig en bra dag. Ta itu med det du behöver...när du orkar... Att separera samtidigt som man försöker nyktra till kan vara ett helvete - been there, done that - , så kanske du ska fega lite just nu...eller tvärtom. Ja, det var inga goda råd. Det är därför jag tycker du ska ta din ensamma semester...innan sommaren och alla dess "måsten" kickar in igen. För efter sommaren följer bara en ny höst med all ny höststress...då hinner du inte tänka. Förstår du ett dugg av mitt svammel? /Dompa

det "ska vara" Dompa att du har en lessenstund... det är verkligen ett sorgearbete att lämna alkoholen (de goda stundena). Man kommer inte ifrån att möta sig själv. Du har en fantastisk förmåga att skriva rakt inifrån dig så att det går rakt in i hjärtat på oss andra. En gåva som du generöst delar med dig av. Tack! Kram / mt

Bara jag och nattvårdaren är vakna. Det är skönt. Oftast samma lugna kille som jobbar. Vi tassar omkring...jag med mitt kaffe, han med sitt örtte. Detta är dagens lugna stund. Jag vaknar ofta tidigt, somnar sent. Tänker på Pianoman som bara sov i början av sin vistelse. Helgmornarna här på hemmet har vi "sovmorgon". Frukost serveras fram till nio. Sen är det "gruppdelning", lite flum och dramat drar igång. Många här är väldigt utagerande. Det tar på krafterna... Men jag fattar...vi är alla olika. Iaf. så är jag tacksam för mina mornar med "nattis".

Du har så rätt kalla, jag ska se på det som ett sorgearbete. Allt stämmer in...tror jag. Känns som jag är inne i "förtvivlan" just nu. Men jag tror också att man kan hoppa ett, två steg tillbaka i processen när som helst. Att man kanske inte blev klar med en fas. Däremot har du nog fel om min styrka. Jag känner mig ofta som en mollusk...inte ett ben i hela kroppen.
Hoppas ni klarade fredagskvällen!!!/R

Stigsdotter - att du kunde bryta, gå över till alkoholfritt och gå hem till hotellet. Det var starkt! (Starkare än brännvin:) Hoppas du har en underbar morgon och stornjuter av frukosten. Och morgontidningen - kollegerna kanske inte ens vaknar och är sällskapliga. Nån kanske vaknar i fel säng?

Så dålig stil att hälla upp vin åt alla - medvetenheten noll. Såg tipset om Benny Haags bok här på forumet, visste inte att den fanns och ska genast beställa den.

Jag känner din styrka och målmedvetenhet nu, både i texten och mellan raderna, när du skriver.
Du håller på att ta makten över ditt liv! Kram / mt

Och ser allt fint ni skriver - tack för att ni finns! Ja lite ångest var det ju, särskilt som jag skulle upp tidigt för att hinna med ett flyg. Nu har jag varit på firmafest. När man slår sig ned vid bordet är förrättsvinet redan upphällt i glasen. Man har ju inte en chans att värja sig!! Jag bestämmer mig för att detta skall bli den sista firmafesten där jag dricker, ni vet lite som ett speciellt avsked.

Jag har på mig en 60-tals klänning som jag hittat i en 2:nd handaffär. Den är jättesnäv och på den tiden var där inget stretch i tyget. Både fram och bak har den tunna chiffongdraperingar. Ni tjejer förstår vad jag menar, vissa kläder får man helt enkelt inte riva i onykter. (Undras hur många strumpbyxor man rivit sönder i sitt fylleslarviga tillstånd. ) Drinken i solskenet på lilla torg innan festen beställde jag alkoholfri. Fördrinken med kollegorna blev för min del cider. Nå, när det röda vinet sedan kommer in efter det vita kan jag inte säga nej. Det blir två glas, nej nu ljuger jag, det röda fylldes på en gång. Men sedan stoppade jag där, beställde alkoholfria drinkar och gick hem till hotellet istället för att festa vidare på stan. Lite tråkig kände jag mig men kommer att må så mycket bättre än vissa av mina kollegor imorgon! På det hela taget känner jag mig nöjd med mig själv (sen att jag ligger och skriver här istället för att sova...)

Imorgon måste jag hem och tala med maken. Han är sur, arg och kanske ledsen. Jag är inte alltid så snäll när jag dricker... Jag har tänkt att jag måste få ordning på mitt drickande innan jag tar tag i en eventuell separationsfråga. Tänker att en separation är tuff och att jag inte vill riskera att deppa ihop i min ensamhet och då ta till flaskan. Men kanske är det så även för mig att jag måste lämna honom för att klara mig ur a-fällan.

Nå nu måste jag sova så jag orkar upp till smarrig hotellfrukost!

Godnatt mina vänner (eller snarare god morgon ;-)

Ingen är perfekt, jag klarade inte av att hålla mig nykter några dagar v. 9, sen har det gått, det är bara att fortsätta och se det som en erfarenhet, vad triggade dig till att ta första glaset? Kan du lära ngt av detta?
Storkram till dig och skriv här, det hjälper, men det vet du ju

Precis som Adde säger så är vi känsliga så här i början av nykterheten. En dag i taget, och vi måste ta hand om oss själva. Jobbigt med vinrösten, jag har sluppit den nu i helgen. Men den kom när vi åkte till fjällen, på vägen upp så föreslog jag för maken att jag skulle dricka lite vin när vi var där. -Är du inte riktigt klok? Var hans svar, så jag droppade det och sen gick det bra utan vin, hade det jättehärligt. Men varför kommer ens tanken? Jag ville ju inte egentligen dricka.
Kram på dig Kalla!

Vi måste få ha våra dagar det är så mycket som skall bearbetas, kroppen och knoppen skall läkas och vi får nog låta det ta sin tid. Så om vi skall tänka det som ett sorgearbeta kanske det är lättare att förstå sina känslor för det går ju 7 steg chock, förnekelse, bedjan (om att få tillbaka), rädsla, ilska/vrede, förtvivlan, erkännande.
vi får väl se om det stämmer, så nu går vi vidare på denna krokiga stig//Kramar, styrka Kalla

Jo det känns faktiskt riktigt bra och som skriver Adde 1 dag taget och skynda långsamt. Rösten i huvudet gav ju järnet inför långledigheten.Försökte lura den till om den höll käft så skulle jag handla på tisdag och då är det ju stängt så vi får väl se om den kan gå på det. Min morfar sa alltid när jag tjatade om något att jag skulle få det när det blev 2 torsdagar i samma vecka :-)får väl pröva det på rösten istället.
Hoppas att ni alla har det bra där ute// Kramar Kalla

Din känsla av uppgivenhet går rakt in i mitt hjärta! Vet inte annat vad jag kan säga än...KRAM!