Senaste kommentarerna i forumet

Syrran hade hört på min röst att jag var redo att falla. Och med samband med sportlov så bestämde hon sig för att vara hos mig. Hennes gubbe och hennes kids fick vara utan. Nu är de i fjällen och enligt syrran kommer de inte ens sakna henne. Fan tro't, jag tror min syster ljuger. Men jag är själaglad att hon är här. Det blir mycket logistik nu de sista dagarna innan sillen ska läggas in ;-) ha,ha en gammal surströmming snarare, (Måndag nästa vecka) och då är hon bra att ha. Fast det är hon ju alltid. Hästförsäljningen gick över förväntan. Svågern förklarade för lilla att "det alltid är hennes häst", oberoende om det är pappa eller morbror som har köpt den. Hon tittade på honom som han var en idiot, tackade lite halvhjärtat och stack iväg. Vad fan hade, han trott. Det är klart att det är hennes häst. Omställningen blir inte stor då hästen redan varit "parkerad" (ställd?) på svågerns gård. Jag tror också att tjejjen kommer att ta flytten till morbror lättast. Redan nu sover hon där flera dagar i veckan. "Hinner inte" hem, säger hon. Men sanningen är nog att hästen drar mer än farsan och brorsorna ;-), Kul med ditt AA besök, Stigsdotter. Jag prövade också AA, men det var inte helt min grej. Kanske hamnade jag i fel grupp? Kanske är jag fel för AA. Men jag hoppas verkligen du får ut något gott. Tack för allt djävla stöd igen. Och hjärtarna! Ha det gott och idag dricker vi väl inget? Och gör vi det, så dricker vi inget imorgon /R

♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥
Kämpa på nu, nu är det din chans hoppas du tar den, många kramar och super styrka till dig!

...och vilken tur att hon dök upp just nu när lila påsen lockade (nästan som om hon visste?). Härligt med människor som vågar kliva in och domdera, bara för att de är rädda om!

Så småningom när du börjat skapa dig egna rutiner med barnen tycker jag att du skall göra allt för att barnen skall ha sin mamma också - för deras skull inte för hennes (och lite för din också, det är svårt att vara ensam förälder även om såklart allt går).

När är det dags för inläggning? (som en annan sill ;-)

Hoppas din lilla inte är alltför olycklig inför förlust av hästen :-(

Jag smakar på ordet och gillar det. I den bra meningen. Jag har fantastiska möjliggörare. Igår dök en annan upp, helt oannonserat. Min syster, en syster som tagit ledigt från jobbet och lämnat familj för att styra upp mig...fram till inläggningen. All sprit åkte i vasken. Så nu har även Dompa vaskat ;-) och hon läxade upp mig ordentligt. Både menatlt och fysiskt!!! Det fysiska var inte så farligt, hon är en liten tjej min syrra. Eller liten och liten? Liten i kroppen men enorm i själen. Morsans jobb, hon skapade denna fina syster. Det är därför det gör mig så ont att mina ungar tydligen ska få leva utan mamma nu. Hon valde inte bara bort mig utan även dem. Så min resa har kostat alla i min närhet så djävla mycket. För mycket. Men nu är jag nykter, inte ens bakfull, hann inte så mycket innan syrran dök upp. Och nu är alla vägar till lila påsar stängda. Nu ska vi på promenad med tokjycken, senare ska vi sälja en häst. Sen blir det familjeliv med ungar och en älskad faster. Ja, sämre kunde man ha det. /R

Man brukar tycka att det dessemellanåt är skönt att fall tillbaka i sina rutiner,
Allt är som vanligt och det brukar kännas tryggt..

Samtidigt så är det så förbannat urtrist, ingenting nytt händer.
Man både vill ha kakan, och ändå äta upp den...

Kanske är det sådana känslor som får en ta till drickat, man vill att något kul och nytt ska hända.
Men samtidigt vill man ha tryggheten kvar...
Så svenskt.. , man binder hälften av räntorna och den andra hälften rörligt,
Så har man garanterat varken förlorat eller vunnit något..

Min "trygghet" försvinner ifrån mitt jobb, hon som lät mig växa...har sagt upp sig, och tittar på ett jobb utomlands istället...
Å andra sidan har en del av mina kollegor mjuknat något, de kanske inser att det inte funkar med slit-i-släng varianten i behandlingen av sina anställda.

I hemmets trygga sköte är det oxå förändringar på gång,
En renovering garanterar inga lata dagar framför Tv'n .

Jag är slut, helt f*cking slut i hela kroppen, och om det inte vore så ohälsosamt så skulle jag inte ens orka andas...

/Berra

Att det går bra för dig med, så sant detta med honungen. Intressant med att använda A som flykt, det gör jag med, tål att funderas mer på.
Grattis till oss, Kram!!

Vilken resa och insikt du har, känner igen mig i så mycket att förhandla med sig själv för att övertyga andra. Inte konstigt att man är en bra säljare. Skickar så många kramar och styrka till dig
♥ ♥ ♥ ♥

Bättre bemötande än här var det länge sen jag stötte på.. Blir varm i hjärtat.
Inte av vin ikväll.

Vilken svåger du har, Dompa! Talar du om för honom hur värdefull han är? (Och svägerskan, så klart.)

Det finns personer runt missbrukare som blir möjliggörare, i bemärkelsen att man skapar förutsättningar för missbrukaren att fortsätta sitt missbruk. Men, jag tänker att det också finns möjliggörare som skapar förutsättningar för tillfrisknande. Din svåger och svägerska verkar vara sådana. :-)

Kram, heja dig!
/H.

Välkommen lättjefull hoppas att du mår bra. Tack Dompa, jo jag knallar omkring på min nyktra lilla stig :D Försöker att annalysera mig själv efter som jag tycker att det är svårt att visa mig svag för andra.
Kommit på att jag flyr mina problem med alkohol, vilket innebär att dom blir fler och då kommer det dåliga samvetet= jag dricker mig in i dimman.
Får nästan lite panik när vågen av dåliga minnen drar över, men tänker att jag måste bli frisk denna gången och sen skall jag ta itu med dom.
Vet inte om det hjälper dig Dompa, men jag över in olika situationer som jag vet skrämmer mig = att jag dricker. Försöker nu hela tiden ha en backup och håller mig ifrån alkohol genom att inte ha något hemma och undviker situationer om det går.
Så ett steg till och 9 veckor, kramar och styrka till er alla!

Puh:
Det finns alltid en stund innan man smakar honungen, som den smakar bäst!

tag i ett blad som delas ut till "behövande" på bla företagshälsovården. FHV står som ansvarig för denna lilla upplysningsskrift till riskbrukare. Med all säkerhet skriven av nångon som läst sig till det här på nån fin skola. Ja, lite ironi där eftersom jag har lite svårt för att såna som aldrig har upplevt baksidan av alkoholen ska skriva nåt som jag fattar.

När jag dricker så är en sak väldigt säker : Jag har inte en djävla susning om hur många GRAM alkohol jag har hällt i mig. I bästa fall har jag en liten aning om hur många CENTILITER av drycken jag hällt i mig. Jag undrar hur tankarna har gått där om att pedagogiskt visa på hur mycket jag dricker. En narkoman har väl lite bättre referensramar i gram räknat än vad jag har som kollar mängden i centiliter.

Jag kommer ihåg att jag sista året jag drack så hade jag en konsumtion på ca 40-50 centiliter ren starksprit ( 40%) varje vardagskväll och mer än det dubbla på helger och lediga dagar. Jag kommer också ihåg att jag några år innan slutet kollade in på nån snurra som bolaget hade och där , hör och häpna, var inte konsumtionen alls så hög. Jag gjorde som de flesta andra alkisar och "glömde" en stor del av vad jag hinkade in. Jag somnade aldrig av mig själv utan jag drack mig medvetslös på en kort tid.

Nu kommer det in många nya på forumet och jag tycker det är så bra att ni hittar hit. Ni behövs här både för oss som varit med ett tag, vi behöver påminnas, och framförallt för er egen skull. Att ta första steget och erkänna att jag har problem var tungt men så väldigt skönt att få säga det. Att få dela min sjukdom, med alla symptom, med andra som är i samma situation är och har varit så viktigt för mig, jag behöver den identifikationen som visar att jag inte är knäpp eller konstig på något sätt.

Det viktigaste jag lärt mig är : Jag är inte ensam.

Jag tar mitt beslut om att inte dricka just idag och jag försöker, fungerar inte alltid :-)), att ta en dag i taget. Jag vet också från så många vänner att det INTE fungerar att ta det första glaset. Ett glas är för mycket och hundra för lite.

Jag är nykter idag för min egen skull och jag är en stolt nykter alkoholist.

Välkomna alla nya !!

Hoppas du hoppade över påsen och att du mår bra ändå. Du är nog skiträdd, vilket äventyr du är på väg i. Vad skönt att du har så mycket människor runt dig och barnen,
Skickar mycket styrka och kramar till dig!

Tänker på dig!
/k

Jag har bestämt mig, går upp och lägger mig framför TV-n och gosar in mig i mitt nya täcke.
Tänker att jag är jätteduktig.
Svårt är det vilken jävla torsk man är otäckt vad blir bättre, YES! jag börjar sluta ljuga för mig, det GÅR INTE ÖVER OM MAN INTE SLUTAR!!!!!!!!!!

Hör av mig i morgon och talar om, är extra svårt just nu, har syskonbesök, många utemåltider stadsbesök, marknader och loppisbesök. Saker det suger extra mycket efteråt.

Hörs i morrn.

Jag hejar som satan!!
Är exakt där du är nu....
Men, nej, vi ska inte.

Är ny här men har läst ett dygn i sträck och man kommer helt inpå er alla.
Kram!

Står lite vin i köket rester från min middag igår, med familjen, jag drack vatten.
Idag pizzeria med lättöl. så nu suger det!!!!!!!!!!
Jag vill inte fly, men har en längtan efter alkohol efter en "jobbig" dag med mamma.
Hon är ganska påfrestande 90+ hon har bara mig........................

Så har alltid köpt nåt efter besök hos henne och beklagat mig........................

tänk om jag skulle skita i alk i idag låt min man ta ett glas. Och jag ett steg närmare.........

Har ännu ej börjat med A. Undrar om jag klarar det ikväll, har hitills i mitt liv ännu ej, låtit bli om det har funnits, speciellt inte när det bara är jag o gubben.

Kan någon där ute heja på mig.......!!!!!!!!!!!!!!!!

Fast det är ju jag som bestämmer....................
Eller....................

Nu har jag hukat länge nog, nu måste jag in igen när jag ser om dig och din lila påse. Jag blev så glad när du stöttade mig i min tråd sist :-)

Skicka nu påsen åt fanders!!! Ge den till din fina svåger eller vad som helst för du ska inte öppna det som är däri. Hör du det?

Alltså, hjärnan kan hitta på så mycket dumheter: "nu gäller det att passa på för sedan får jag inte mer", "en liten avskedsfylla" osv. Bara dumheter och ingenting att bry sig om. Du är så himla bra som sökt hjälp själv mitt i all sorg med frun din. Du är en bra pappa och du kommer att bli frisk!!

Förklarar så även en bondlurk som jag fattar. Lelas; Tack, hoppas verkligen pianosnubben fattar vad han har, och det tycks han ju göra.
Själv? I min hall står det en lila påse, den har jag köpt, men inte vågat transportera in i köket. Fick precis samtal från soc. Om vi ska ha hjälp ska vi ligga på noll ekonomiskt sätt. Huset kan inte säljas , då barnen måste sova någonstans. Men de vill sälja min dotters häst!!! Visst är hästfan lyx, men min onge behöver sin häst. Inte alla småflickor som har en häst - kostade en årslön, by the way - men min flicka ska ha den. Den gör henne lycklig, ser inte soc det??? Som vanligt ryckte svågern in, han ska köpa fanskapet. Men vad fan? Min svåger var killen ingen såg i skolan, grabben som stod bakom sin undersköna syster. Nu är han en av mina bästa vänner, långt innan jag accepterade att jag var ett fyllo, så var han där...och med sin lika fantastiska fru. Jag är så djävla lyckligt lottad, det finns så mycket kärlek i mitt liv. Men ändå...den lila påsen drar. Fuck, fuck,fuck. Språket? Yep, nu blev det illa igen. /R

Brukar också läsa, men kände att just nu har jag inte så mycket att skriva. Livet rullar på och just nu känns det rätt bra. Håller mig fortfarande på behörigt avstånd från alkohol, litar inte på mig i alla lägen.
Tänk att det gått 9 veckor, HURRA för oss!

Många kramar och nu tar vi ett steg till!

Kul att höra att du mår fint och att det går fortsatt väl för dig. Grattis till att ha passerat 2 månader!

hallå Lättjefull, javisst orkade jag läsa :-) Tack för att du delar med dig av din historia.
Vad bra att du hittat hit, här finns mycket bra att ta del av i nya och äldre trådar. Jag förstår att det känns och ÄR mycket svårt just nu, men fantastiskt bra att du får hjälp av vården. Det är modigt att be om och ta emot hjälp. Häng kvar här ska du se att du får stöd och en massa igenkänning. Vänligen Victoria

Ja, du är trasig. Men du går att laga.

Och när det gäller din vackra fru, så.... Det bästa du kan göra för henne är att fokusera på dig själv. Det är bakvänt, jag vet, men du kommer att märka att det är det enda sättet.

Kram vännen!
/H.

Hej Dompa!

Försök få in att det du har är ett beroende där hjärnan är i ett sjukligt behov av alkohol för att den tror att det gör allt bra igen. Att alkoholen får bort all den skuld, skam, bitterhet och förvirring du känner. Och det får den, tillfälligt, men det vet du ju redan. Utifrån min egen subjektiva bedömning med utgångspunkt från det jag gått igenom som anhörig, det jag läst och lärt om alkoholberoende i mitt försök att kunna hjälpa, skulle jag beskriva det som att en liten alkoholdjävul bosätter sig i hjärnan utan att du märker det. Ungefär som i Kalle Anka. En liten tecknad elak djävul som sitter på din axel och som slår på dig med slägga för att du ska ta en sup för att må bättre. En djävul som ständig viskar i ditt öra vad du ska göra. Det som händer nu är att du förklarat krig med den här djävulen genom att tala om att du tänker ta in på rehab och ta hjälp med att slå ihjäl honom. Tacka fan (för att använda ditt språkbruk) för att det är krig. Något i din hjärna vill absolut inte det här och fanskapet gör allt för att tala om för dig att det här var inte bra. Även om det känns helt överjävligt idag, så glöm inte att du har gjort det enda rätta. Du kommer inte att må som du gör idag resten av ditt liv. Det bara känns så, men det är bara en känsla. Det kommer troligen inte att bli roliga dagar fram till att du får hjälp, men försök hålla ut. Det är en sjukdom och du styr inte över den, det har gått för långt, men det är därför du söker hjälp och att du gjort det är en enorm styrka. Det finns massor av människor som aldrig någonsin får den insikt du fått.

Vad kan du göra dem här dagarna som är kvar innan rehab? Antar att du kämpar allt du kan för att få vardagen med barnen att ens fungera. Gör det du måste och kan. Får du möjlighet att vara ute så försök gå ut. I annat fall kan jag bara rekommendera - gå och lägg dig! Försök avskärma dig från alla negativa känslor och ångest. Det blir bara för mycket eftersom det har hänt så enormt mycket som din hjärna arbetar med nu. Jag tror faktiskt att det är en helt normal reaktion du har även om det känns som att du håller på att bli tokig. Överlev en dag i taget. Försök att inte analysera och tänka för mycket, det är ju det du ska få hjälp med. Att få bort beroendet som ger dig ångest, att komma vidare i livet och inte fastna i det som varit utan se det som kan finnas istället. Och vet du, du har inte råd att inte vara egoistisk, det är bara du som kan ta den här chansen och du behöver all kraft för att komma igenom. Det är jäkligt tufft det du gör nu och bara fånigt att låtsas som att det skulle vara enkelt.

Vad beträffar Den vackraste måste du i det här läget tyvärr precis som jag försöka att gradvis förstå att du är maktlös att förändra hennes inställning och val av liv om hon inte själv vill. Ta inte på dig att du ska rädda henne också nu mitt i ditt eget arbete med att komma på banan igen. Det blir för mycket. Jag tror du ska ta en sak i taget och nu handlar det faktiskt bara om DIG. Vad omgivningen tycker eller tänker, vad jobbet vill eller inte är faktiskt irrelevant idag. I alla fall om du ser livet på längre sikt och det är så du måste tänka. Vad gäller barnen har du hittat en lösning. Du har gjort så mycket. Med all rätt är du slut och tankarna spelar dig spratt.

Tänker på dig. Försök varva ner. Du har levt i det här så länge. Nu är det bara dagar kvar till du får hjälp. Och jag kan inte nog betona att med tanke på all skuld och skam du känner, vilket alla som haft det här beskriver, så är det stort att du valt att se och söka hjälp! Glöm inte det! Du kommer att se det längre fram och du kommer att må bra igen. /A

Jävligt svårt. Jag behöver nog min rehab mer än jag fattat. Never mind; Nu ska pappa fixa frukost och peppa barn. Men vad fan, pappa är trasig? /R

Klockan är inte ens sju på morgonen och hela min kropp skriker efter whisky. Eller glöm whisky, allt går bra. Jag vill glömma, jag vill drömma. Någonstans är allt helfel och jag orkar inte. Nu blev det tokigt, men jag står för det. Jag VILL dricka. Kanske kommer jag att göra det? Lovar dock att inte skriva här då...för det har jag förstått att det är respektlöst och berör andra/vissa illa. Eller så bekämpar jag begäret, säger nej, men jag är helknäpp. Tänker att nu ska jag in på rehab, bäst att "passa på". Allt gör ont, saknaden efter den "vackraste", vetskapen om att min arbetsplats vet vad som felas mig. Saknad efter den katt jag inte har. Självförakt för att jag har mage att tycka synd om mig själv. Och skam!!! Varför klarar andra av livet, varför behöver jag drogen? Jag kommer att falla idag. Någonstans inom mig har jag redan bestämt mig. Att rodda undan ungar, att stänga av allt.
Hemskt när man ser det på pränt och jag ser.../R