Senaste kommentarerna i forumet

på lördag checkar jag ut. Min plats är betald till på måndag...men eftersom helgerna på hemmet mest känns som en transportsträcka - inte mkt terapi eller övningar - (personalbrist? Ekonomi?)så känns det bättre att åka hem.

Men nu i morse slog det mig att detta är en av mina sista tidiga mornar. En av mina sista lugna mornar. Nästa onsdag/torsdag - vi ska ta det lugnt, det kommer i sin egen takt - kommer jag att vara en "vanlig" sjukskriven ensamstående farsa som ska rodda med frukost och skola... För att inte tala om eftermiddagar och kvällar.

Oro och stress börjar smyga sig på mig... För hemkomsten; Den vackraste ska vara borta när jag kommer. Det är lovat. Ensam hemma i soffan.
För hemmalivet; Jag och ongar ska hitta tillbaka till en vardag som kommer att vara en "ny" vardag. En ny slags familj. Jag är faktiskt glad över mina brutna tår just nu...för sedan ska även arbetet tas itu med...nu fick jag en frist utan att behöva köra på mer "stressdiagnos". Men arbetet är inte det viktiga...om man ser det på det hela.

Stress är ju en trigger för oss alkoholister. Ska köra mina Naltrexon. Har en enorm uppbackning av familjen...av efterföljande rehab, av er på Forum, men ändå är jag rädd.

Då undrar ni;" Varför stannar det dumma fanskapet inte kvar på hemmet?". Jo, jag kan inte gömma mig för evigt. Nu har jag fått över sex veckors marinering allt som allt. Skulle säkert behöva ett år... Men jag har mina ongar och de förtjänar en chans till en normal farsa.

Som vanligt blev det alldeles för långt, men efter några månader här har jag iaf. lärt mig liiite styckeskrivning. Sköt om er! Stay sober! /R

dig massor av styrkekramar så du känner att du inte är ensam ! Kram <3

Godmorgon
Du har rätt! Jag kommer även att hinta! Jag "glömde" ett tag hur jag hamnade här på forum...eller inte glömde...men fick annat att tänka på. lillablås tråd på anhörigsidan...det var där jag snubblade in...läste din tråd...läste fler. Jag kommer aldrig att greppa hur anhöriga har det...trots allt jag läst och trots att jag själv är anhörig - den biten skiter jag i just nu. Men jag älskar och respekterar min svärfamilj...så jag kommer att hinta. Som du säger; Vi borde lära av varandra. mt skrev dock ngt annat som även det var klokt; "Den som alltför ofta följer andras råd, riskerar att göra andras misstag". Med det menar jag att min svärfamilj kanske inte borde lyssna allt för mkt på mig...just nu är jag inte den stabilaste ljuslågan i kandelabern. Men hinta ska jag!!!/R

googla Kramis69 + Adde + guru
kolla tråden Bara idag 2010-08-25
lär känna den sanna gurun

Stanna här uppe hos oss andra, Anneli! Inte ska du ligga under någon sten! Stanna och skriv. Du vet att det hjälper. Här behöver man inte vara duktig. Vi kämpar tillsammans. Så upp igen!
Kom att tänka på Robban Brobergs låt Upp igen. Inledningen som jag minns den:

Mitt namn är vem von helst
Jag kan snubbla
Men inte ligga kvar för länge
Och grubbla

Styrkekram från Nynykter

Tre kvällar i rad. Inte mycket varje kväll, bara den i mitten, men tillräckligt för att jag nu mår skit! Vi råkade ha hemma, fråga inte varför, det bara blev så och inte f-n kunde jag låta bli. Skam, ångest, självförakt! Nu ska jag kräla ner under min sten igen. Vågar kanske titta fram igen när jag lyckas uppbåda tillräckligt med kraft att inte hata mig själv. Jag ska jobba på det.

Grattis till alla er som är starkare än mig! Jag läser era berättelser och suger åt mig all er energi, hoppas att den ska smitta mig lite grand.

Usch, känner mig riktigt risig, konstigt att det kan svänga så. Orolig och stressad i kroppen, mycket i huvudet. Försökt komma på varför jag har ångest, men det känns som om jag tappat den där kopplingen mellan kropp och hjärna som jag känt så starkt hela veckan. Kom på mig själv med att tänka att "champagne måste man väl kunna dricka sen om man ska fira". Fick påminna mej. Har svävat som på moln sedan jag bestämde mig för en vecka sen, rädd att det är slut. Fast man kan ju inte vara lycklig 24/7 det vet jag ju! Känns som om jag vill utsättas för en prövning nu så att jag kan se att jag klarar det, så att jag kan bli säker sen. Fast det blir man väl aldrig kanske?

Nej nu ska jag sova, hoppas jag vaknar sådär lugn och glad imorgon igen.

Det löste sig av sig själv kan man säga, min väninna lade ut festen som ett event på Facebook och skrev att den skulle vara hemma hos henne. Gud vad skönt, då kan jag gå när jag tröttnar. Ser riktigt fram emot en nykter schlagerafton med godis och chips, som när man var liten! Hon bjöd inte så många heller vilket känns bra, då slipper jag dra igång något. Känner att jag inte riktigt orkar med något sånt just nu. Precis som många andra på detta forum känner jag mig trött, tror det är allt grubbel. Eller pollen! Jag drack inte så ofta, tänkte jag, så kroppen kan väl inte vara påverkad av någon slags kemisk obalans? Fast jag drack minst ett par gånger i veckan kom jag på sen. Kanske håller den på att reparera sig? Hur som helst förbannar jag inte min kropp för att den är seg som jag brukar, utan tar det lugnt, ser fram emot att lägga mej tidigt och läsa. Det trodde jag ALDRIG att jag skulle säga, brukar avsky att gå och lägga mej, hatar att vila, brukar somna med teven på för att jag inte klarar av när det är tyst. Nu stänger jag av, läser bok tills jag blir dåsig, släcker lampan och låter tankarna virvla en stund tills jag somnar. Helt sjukt, kan man verkligen bli så lugn av att bara bestämma sig?

Pratade med pojkvännen förut, ska upp dit i helgen igen. Han och en kompis ska ut en sväng på fredag, vilket är helt okej. Men sen frågade jag om kompisen skulle sova över, sa att jag inte blir jäteglad om dom ligger bakfulla hela lördagen. Han svarade att det hade han inte lust med heller. Känner mej taskig, hur många gånger har jag inte legat halvt utslagen hos folk och inte kunnat ta mig någonstans? Samtidigt är jag lite...rädd (?) för alkohol just nu, vill inte ha det för nära. Det får väl vara okej antar jag.

Igår åt jag chips förresten, kände för att unna mig något. Åt såklart för mycket och mådde illa, hörde mig själv säga "aldrig mer". (Brukar mest vara på söndagar den frasen används.) Blev glad av det på nåt sätt, att jag kunde tänka att "joho du, du kommer äta chips igen, och det gör ingenting!" Rätt harmlös last i sammanhanget.

Har inte grubblat så mycket idag, har inte hunnit. Men när jag kommer hem från jobbet ska jag som vanligt sätta mej på balkongen med en kopp kaffe och fortsätta läsa i alla trådar här, det är så inspirerande och skönt att se att så många har samma (liknande) problem. Roligt är det såklart inte att folk har problem, men det stärker mig att läsa om andras liv, så många starka människor på en och samma plats!

Ha en trevlig onsdag, fortsätt kämpa!

Klart att det inte var min mening att få dig att känna dig dum! :-)

Du gör helt rätt i att fokusera på dig själv. Det är ju det som det svåra i allt det här... att vi allihop måste fokusera på oss själva, även om det ibland innebär att vi inte ser behoven hos våra nära.

Det är ju inte heller ditt jobb att se till att svågern och svägerskan får samtalshjälp, men kanske behöver de bara en liten hint om att det finns massvis av stöd och kunskap att ta för sig av... så att de inte går på minorna som andra medberoende före dem har gjort. Det är ju så finurligt att vi kan lära av varandra! :-)

Vi hörs!
/H.

Ska läsa absolut läsa Flodhästen i vardagsrummet, som så många skrivit om. Den är säkert bra ur alla synvinklar! Fast just nu känns det som om jag vill tänka på så många positiva saker som möjligt bara. Och har en känsla av att det inte är en rätt igenom glad bok direkt. :)

Mår faktiskt bra just nu. Ser fram emot att få gå till gymmet och träna ikväll. Har försökt ta ta i träningen och bestämmt mig för att jag ska hinna komma i form ännu till sommaren.

Konstigt nog har det som jag sett som det svåraste på dagen, att ta sig hem från jobbet utan att köpa med sig nån sprit hem varit ganska enkelt de senaste dagarna. Vilket jag är oändligt glad för.
FY för det ältandet. Köpa eller inte köpa..

Och kvällarna, man har ju ganska mycket fritid faktiskt då man inte är i dimman från det att man kommer hem..

vill bara tacka för dagens asgarv!

trist bakslag på våren som gör mig nedstämd. Jag gillar inte alls det här grå "ljuset" och regnet MEN

jag är nykter och tänker bli så heeeela dagen :-))

Det är den reeella skillnaden på då och nu, nu när jag vet att jag har ett val och jag vet att det inte slutar regna bara för att jag dricker. Solen kan inte alltid lysa, inte ens på en nykter alkoholist !

Ta med paraplyet idag min vänner :-)

Jag har faktiskt inte ens tänkt tanken...vilket antagligen visar på hur självcentrerad jag blivit i min sjukdom. Just nu vet jag att de har en kontaktperson på kommunen eftersom de tillfälligtvis tar hand om mina och den vackrastes barn. Men jag tror inte den kontakten tar upp drickandet så mycket. Det är vad jag förstår mest praktiska spörsmål och lite koll på att ongarna ej far illa. Tror inte de vuxna får ngn hjälp.

Jag ska fråga om de är intresserade och jag ska luska lite på hemmet vad som finns ifall de skulle vara det. Samtidigt känns det som jag inte vill "tränga" mig på. Vår familj har redan fått påverka deras vardag allt för mycket. Känns som de kan fixa vad de behöver själva. Men fråga ska jag...

Usch, nu fick du mig att känna mig dum...vilket jag vet inte var din mening. Men jag har inte ens tänkt tanken...bara fixat för de "mina". Lillkillen har en samtalskontakt. De äldre vill inte - mer än den lilla som påtvingas dem. Men svågern och svägerskan?

Härligt med eran sköna nyktra semester. Kram själv! /R

Forumklockan tycks gå fel...min klocka är faktiskt 04:23

Det blir ett märkligt äktenskap vi får...för visst tackade du ja? Snacka om att gå om varandra.

Du var minst sagt duktig igår! Du var stark som en amazon. Du bröt ett mönster...snart bryter du nästa... Var stolt! Godmorgonkram - när du nu får den. /Dompa

...mycket längre till så kommer snart Dompa att vakna - dags att gå lägga sig med andra ord.

Igår drack jag ingenting och inte idag heller. Varannandagsmönstret är brutet. Tidigare ikväll var jag på "mingel" efter jobbet, där fanns alla möjligheter till att stjälpa i sig både ett och två eller fler glas. Men jag gjorde inte det. Visst är jag duktig :-/ o tänk att man ens ska behöva tänka en sådan tanke. Usch. God natt!

Fixa schlagerfest om du vill, orkar och tror att det är något som kan hjälpa dig att få tankarna på annat. DEN skulle jag gärna vara med på ;-) Om inte tycker jag du skall be om ordentligt med hjälp alternativt be någon annan hålla i huvudansvaret och så kanske du bara kan hjälpa till? Om ni är hos någon annan kan du ju gå hem när du känner för om/när vännerna blir för dräggiga ;-)

Du kommer att greja det här!!

det är underbart att följa dina tankar :-))

Och du kom ju på lösningen helt själv : En dag i taget :-))

Du vet ju att oroa sig i förväg är som att betala ränta på ett lån som inte är taget än !

Du fixar det här !

Kram !

Nä nu blir jag förbannad istället!!! Ska jag ligga här under täcket och oroa mig flera veckor i förväg!? Måste allt kretsa kring alkohol? Jag dricker inte, punkt slut!

Tack för de orden, de värmer :-). Ska vara uppmärksam på mina tankar och infall, kommer på mig själv ibland att tänka att det inte är så farligt. Eller, det är mer som en liten snabb känsla än en tanke. Men försöker att inte bara låta den vara, utan analyserar och plockar fram ett av mina allra smaskigaste fyllekatastrofer. Och dom finns det gott om! Fungerar avskräckande än så länge.

Fick precis ett telefonsamtal från en vän, hade glömt att jag lovat att ordna schlagerfest (får såååå bra ideer på fyllan jämt). Mina fester brukar vara populära, planerar i veckor, engagerar, fixar och donar. Hörde hur jag försökte slingra mig, kände oron i magen som en klump. Vägrar säga att jag inte dricker nu men samtidigt blir det ju svårt att slingra mig ur det. Blev nån slags kompromiss, sa att jag vill ha en lugn kväll, "några öl och lite snacks bara". Fortfarande orolig i hela kroppen, förväntas jag följa med ut på krogen? Hur ska jag orka med en massa fulla människor hemma hos mig, tänk om dom är uppe halva natten? Tänk om jag dricker? Jag vill ju inte men tänk om jag är svag, om dom tjatar?

Hur kunde jag tro att det här skulle bli lätt?

ja nånting sånt kanske är modellen :-))

vi får leta reda på varsin fylle-mugshot á la Lindsay Lohan (eller han från baywatch) och sätta på kylen, som avskräckningsmetod.

VD

fyllegubbar blir ju avgjort mycket vackrare med åren :-)))

Jag ångrar nåt enormt att jag inte begärde att få fotot på mig själv som togs när jag checkade in på Nämndemansgården. De som såg mig då berättar att det var en dyster, grådaskig, tunn figur med sluttande axlar som klev in över tröskeln. Det hade nog varit ett mycket bra "kommaihågfoto" från den tiden.

Idag är jag nog kanske lite mer tvärtom på alla sätt och vis, jag ser tom till att mitt skinn är väl utspänt :-)) Men jag är nog hellre fet än full men nu är nog gränsen nådd. Tror jag :-)

Bilder är bra tror jag. Att se sig själv då och i framtiden. Vilken framtid vill vi ha? Fyllkärringar åldras som sagt sällan med behag... nä usch. Och sen bara det där att hålla på att planera och fundera inför t.ex. ett bröllop. Planera drickandet innan osv. Men hallå! Behöver vi inte den tiden till att fundera över vad vi ska sätta på oss eller hur vi ska hjälpa dotterna att komma i ordning? Det är det där, att överhuvudtaget behöva ägna så mycket tid och tankeverksamhet till alkoholen som gör att jag bara vill slippa ski_ten!

Sänder styrkekramar - ut å jogga med er :-)

...sitter på jobbet och borde jobba istället för att surfa här.

Du skriver så bra och klokt. Din text andas beslutsamhet och jag känner igen många tankar från mig själv. Det är bra att vara uppmärksam mot sig själv. Jag har inte lärt mig det själv riktigt men tydligen är det så att ett återfall oftast "inte bara blir", oftast har man haft en (undermedveten) planering på gång en längre tid.

En dag i taget tror jag är bra!