skrev Stigsdotter i Att ta ett steg i taget

Hungrig, arg, ledsen, trött - det gäller att se upp med dessa tillstånd då man är extra svag! Det är bra med hund, då måste du ut!! Mina katter ligger gärna på soffan och gosar...


skrev Stigsdotter i Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet...

kramar till er "6-månadingar". Är det vanligt det tro, just 6 månader, att det är extra jobbigt då? Man får ju hoppas att det går över nångång så att man kan ägna hjärnkapaciteten åt annat än interna alkoholförhandlingar!!


skrev Gäst i Glad men rädd

Tomt är verkligen ordet - helt meningslöst att söka det ute på krogen samt med alkohol i kroppen. Det är så falskt alltihopa, inklusive jag själv. Vet att jag läste i en artikel om en alkoholist som sa att han blev kär "på riktigt" första gången efter att ha blivit nykter! Stod även om en högt uppsatt kvinnlig chef i aftonbladets söndagsbilaga för några veckor sen som upplevde samma sak. Jag har varit nykter sen min fina genomdykning på jobbfesten för en vecka sedan och det känns urskönt. Gick förbi några uteserveringar tidigare idag och kände mer avsmak än nånting annat. Lättad just nu att jag känner så men vet att tankarna om att dricka kommer smygandes tillbaka efter ett tag.... Det är bra och vara inne och läsa här för att påminna sig (läsa sina egna äldre inlägg också)
Det fina är att jag har tränat flera ggr denna veckan och känner mig redan starkare! Har även avslutat en energisugande relation som inte var på väg nånstans för jag kände att jag är värd bättre ;-) Tog inte emot som det har gjort innan. Är jag på rätt väg månntro?
Varför vi har denna prestationsångest vet jag inte men kruxet är att den har varit positivt också. Jag har åstakommit en hel del med hjälp av den. Som Emma Ingelström sa i nåt program: viljan att bli bäst, att prestera & att aldrig vara nöjd är min främsta styrka men min största svaghet. Jag kände igen mig så mkt i henne när jag såg det programmet. Tydligen är det ganska vanligt att A-människor har beroendepeoblem. Behöver jag bli B-människa då? Troligtvis inte, men kanske en A-...;-)
Jag tror att det är som du säger MissH att vi måste ge oss en tid utan alkoholens inverkan för att bygga upp självrespekten och tilliten till oss själva. Den vacklar hos mig en hel del. Om inte jag kan lita på mig själv, hur ska då någon annan göra det?
Många i min omgivning som inte känner mig så väl ser den bilden som jag serverar dem. Dags att sluta med det och vara sann mot mig själv. Lättare sagt än gjort. Men träning ger bättre!!
Jag tänker fortsätta träna, bygga upp och må bättre. Det som har hänt har hänt, det är bara nuet jag kan kontrollera. Hur skönt känns inte det?
Härligt att det går bra för diig. Det är både inspirerande och förtroendeingivande!


skrev Gäst i Glad men rädd

Vi har ett stort bekräftelsebehov eftersom vi ställer för höga krav på oss själva och därför inte kan känna att vi duger, dvs bekräfta oss själva. Jag tror det är så enkelt, förklaringen alltså. Lösningen är svårare... Därför blir det så tomt när man söker det där hos andra, tex hos killar på krogen. Det är ju inte deras godkännande man vill ha egentligen, så det hjälper liksom inte. Har själv varit där många gånger, känner igen känslan.

Har tänkt på det förr, att jag måste sänka mina krav och tycka om mig själv, men det har inte funkat förrän nu. Kanske var jag tvungen att bli helt klar i huvudet först? :-) Eller ta mig själv på större allvar, respektera mig såpass mycket att jag låter mig själv slippa den förnedring det inneburit att alltid låta alkoholen kontrollera mig istället för tvärtom? Vet inte riktigt, men hoppas det håller i sig!

Håller tummarna för att du får känna samma sak!


skrev Maria42 i Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet...

6-månader är mkt värre, känner likadant. Får just nu kämpa med en dag i taget . Kram


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Fick sluta efter ett pass i dag, drog på mig stövlarna och gick ut i skogen med hunden. Kom hem med en hel påse kantareller och något lättare sinne. Men det är konstigt hur det jäkla spöket fladdrar om kring så fort man är trött.

Men just nu känns det bättre och det skall man ju njuta av//Kramar till er


skrev mulletant i Filosofiska rummet

och lämnar fönstret lite på glänt - det är ostadigt väder överallt-och-ingenstans-i-hela-landet - men varmt, nästan lite kvalmigt. Stänger till innan vi åker till stan på middag, det kan bli åska och regn till kvällen.

Det är tomt och stilla här nu. Sommarstilla. Sommarväntan och sommarlängtan i luften.
Alla är nånannanstans men vi vet att det bara är en utflykt.

Lite av Stigsdotters midsommargodis ligger kvar i skålen. Jag ska fylla på ifall det behövs. Tar in en novellsamling, Tove Janssons Det osynliga barnet, där kan man läsa om både det ena och det andra på ett lättsamt sätt. Och så ska vi göra flädersaft - det blir fint här. Vackra glas, jordgubbsbitar och citron och några blad citronmeliss från trägårn. / mt


skrev Maria42 i Att ta ett steg i taget

Tur att du inte har ngt hemma, vore trist att bryta över ett halvårs nyktertid pga jobbet.
Du är stark Kalla, jag känner mest Blä just nu, och tar en dag i taget.
Kram!


skrev Maria42 i Maria

Visst är det trist när man blir utanför, på detta halvår har jag varit på några fester och det är likadant varje gång, i början när alla är nyktra är allt som vanligt men ju mer folk får i sig desto mer undviker de den nyktra. Jag var likadan när jag drack, det är jobbigt att prata med ngn som är nykter när man själv börjar känna sig blarig.
Om jag nu inte helt ska byta umgänge vilket inte är det lättaste så är det så här det kommer vara framöver, och jag kommer stanna hemma mer och mer.
Den insikten känns inte spec kul. Känns ffa BLÄ!!
Kram!!


skrev Gäst i Steget

Det där är jättesvårt att inse, att man är alkoholist även om man inte har ett starkt fysiskt beroende. Eller är man det? Spelar det någon roll vad man kallar det, när man lik förbannat inte kan dricka normalt när man väl dricker? När man bara jagar nästa glas som om man inte har någon botten? Jag får också infall ibland och tänker att jag kanske överdriver, men innerst inne vet jag ju att jag inte kan hantera alkohol på ett sätt som inte ställer till mitt liv. Ibland känns det för jäkligt, men för det mesta känner jag mig trygg i mitt beslut, och det blir bättre och bättre.

Döm inte dig själv för hårt, ibland behöver man bevisa samma sak för sig själv flera gånger innan det går in på riktigt. Det är okej att göra misstag, nu vet du ju att det inte går. Tycker du ska njuta av din semester, låter som om du är på ett härligt ställe! Sänder en styrkekram, du fixar det här!


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Finns ingen gång som jag längtar så mycket efter alkohol som när jag gett allt på jobbet i dubbelpass. Nu kan jag säga att jag bara är nykter för att det inte finns någon alkohol hemma,annars hade återfallet varit här. Måtte den här sommaren ta slut snart//Kram Kalla


skrev Gäst i Maria

Jag kände precis samma för några veckor sen, var på weekend-resa på en ö med pojkvännens kollegor, alla drack på kvällen och jag kände mig utanför. Blev lite småtjurig och kände mig ensammast i världen. Men den känslan gick över efter några dagar. Tror vi måste gå igenom dessa sorgeperioder då och då och se att det går att komma ur dom. Och jag tror faktiskt inte att jag hade känt mig mer delaktig även om jag druckit, men det är lätt att tänka så när det är alkoholen som skiljer en från andra. För mig hjälpte det att tänka precis som du, en dag i taget. Hade glömt det för en stund och började se för långt framåt. Låt dig själv ha din blähperiod, det blir bättre. Du är jätteduktig!


skrev Tilde i Jag vill slippa tröstevinet och hitta tillbaka...

vad skönt det låter, att bara kunna släcka lampan och lägga sig och somna i rimlig tid på kvällen... jag har sett det hos andra och kan bli lite avundsjuk. Riktigt längesen jag kunde göra så.
Jag läser alltid innan jag somnar men det är säkert bättre att stanna uppe till man lägger sig och bara släcker. Sitta med boken i så fall nån annanstans.
Tankarna far ju precis som hos dig och jag vet också att jag måste ändra en hel del annat i livet. Försöker låta funderingarna ta lite nyare banor än de gamla invanda som består en hel del av nån slags självbedrägeri tror jag...

Jo ditt svar är jag glad för, jag ska prova. Tack...


skrev PiL i Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet...

Har till egen stor förvåning börjat förhandla själv beträffande lämpligheten i att ta en öl eller fem. Inte så att jag får akut sug när jag går förbi en uteservering, mer för att (förhoppningsvis) konstatera att detta var ju inte så hett ändå. Å andra sidan är det kanske att leka med elden. Den kritiska 3 månader var inga problem, men 6 känns helt klart värre. Det är nu man kan önska att man varit mer öppen med hela grejen, då hade man sluppit detta förhandlande.

Men nej, jag tror inte det blir något av det utan att förnuftet segrar.


skrev mulletant i Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet...

strålande tider PP. Njut och ha en riktigt skön semster! / mt


skrev mulletant i Vägen tillbaka till mig själv

att prata med nån innan man lämnar, åtminstone när det finns barn. Att gå i par-/familjeterapi har inte målet att lappa ihop utan att komma fram till hur man ska ha det och hur man gör det bästa av det.

Föräldraskapet vara hela livet. Vuxna kan skiljas men som föräldrar finns förhoppningsvis båda kvar och samarbetar för barnens bästa. Vi har ju båda varit gifta tidigare och i familjen ingår mina, dina och våra barn och numera många barnbarn som kallar varandra kusiner. Vi deltar årligen i många födelsedagskalas, det har varit några bröllop och barnbarnsdop. Där möts vi och våra föredettningar och deras nya. Det är mycket roligare för alla om man är på det klara med varann.

Rådet att inte göra drastiska beslut första året som nykter är säkert mycket klokt. Under det året kan man gärna gå nånstans och prata - gärna med nån som har kunskap om missbruk. Jag har också på nära håll sett det lessenfrun beskriver och att det inte alltid blir så bra med en ny livskamrat.

... sa tanten med ett långt livsperspektiv. Kram på er, vad starka ni är! / mt


skrev PersonligaPersson i Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet...

Om några timmar går jag på semester. Mina första lediga veckor på ett år. Och vet ni vad? Alkoholen lockar inte det minsta! Jag tror att utan mitt återfall vid midsommar så hade jag haft väldigt jobbigt med motivationen just nu. Normalspöket hade varit där och petat mig i sidan med sitt finger 'öh, några öl kan du väl unna dig! Vara som folk!'
Och kan ni tänka er, solen skiner!


skrev Gäst i Jag vill slippa tröstevinet och hitta tillbaka...

Man lär sig somma iallafall :-) Har haft jättesvårt att somna för det mesta, dock inte använt vin som hjälp utan mest teven. När jag slutade dricka insåg jag att jag måste göra fler förändringar av mitt sätt att leva (även små), och där ingick att lära mig att bara lägga mej och släcka lampan, utan teve, radio eller böcker och efter några långa kvällar funkade det (har nog inte hänt på tio år, alltid tänkt att jag har sömnproblem). Och jag känner att jag sover mycket bättre under natten. Har jag tusen tankar i huvudet så låter jag dom faktiskt virvla omkring, antar att jag tryckt undan dom under dagen och att dom behöver komma fram. Det jag försöker säga är att ditt vin kanse min teve och det går att vänja sig av med även om det är jobbigt i början. Vet inte om det här hjälper dig, känns lite halvtramsigt men jag låter det stå kvar :-) starkt jobbat att du bestämt dig för att leva nykter förresten, och välkommen hit!


skrev Tvåbarnspappan i Dompa!!!

Saknar dig min vän, känner mig vilsen utan dig och Nynykter

Hoppas du njuter av den Italienska värmen, naturen och maten. Hoppas att resan
gör dig och ongarna gott!!!!

Jag har tappat gnistan lite de senaste dagarna
och fallit ner i en sängliggande tillvaro.
Men i morgon är en ny dag, då ska jag börja
ta tag i saker igen. Mina ongar kommer till
mig i helgen och då ska det vara nystädat, lukta
gott. Kylen och frysen ska vara fylld av god mat och den gamle pappan ska vara glad pigg.
Om en vecka åker mina barn utomlands i en månad. Blir en tuff period att vara utan dem
så länge och att klara nykterheten, när motivationen
är så många mil bort.

Kram min vän!!!!

TP


skrev Tilde i Jag vill slippa tröstevinet och hitta tillbaka...

riktigt dags att sova? Sena nätter ger ångest. Svårt att sova, det är mycket gott med ett glas vin som helst blir minst ett till att sova på. Det går ju bra att gå upp tidigt nästa morgon ändå och knata iväg till jobb. Lite trött ett tag där på morgonen men sen går det ju mot middagstid och segheten är borta. Men det är som jag läste här hos någon annan att man ser ju så mycket klarare ut i ögonen och hyn blir finare, en lätthet i ansiktet på bara några veckor utan de där glasen vin på sena kvällstimmen. Så vill jag vara!

Jag är sugen på vin för jag kan inte sova men i natt blir det inget! Och det blev inget igår!

Upp och äta kan man göra, läsa lite kan man göra, ligga och vrida sig kan man också göra, upp igen och känna på sommarluften. Det är bättre att vara trött i morgon pga sömnbrist än av bakrus!

Vad gör man mer när det inte går att sova? För det kommer fler nätter utan sömn.


skrev Tilde i Jag vill slippa tröstevinet och hitta tillbaka...

och jag läser, känner igen många tankar, beteenden, slås av att det är ungefär detsamma som vi känner och tänker genom allas livsberättelser, vi förnekar och vi kommer till insikt. En resa är det...
Kram Tilde


skrev lessenfrun i Vägen tillbaka till mig själv

Lämna inte, flytta inte.
Kämpa ihop er. Det finns så mycket hjälp att få. Parterapi och duktigt folk.

När det är över så blir det så otroligt tomt och man önskar man kunde spola tillbaka och göra om, göra rätt.
Jag tror stenhårt att alla relationer går att rädda. Om man vill.
Fast även om det finns ovilja så kan den ändras när det börjas rota runt och få igång samtal. Nya samtal.

Jag är genomfärgad av min ångest över att vara själv och snackar nog mest goja..
Vad vet jag egentligen.. Men så många som ETT förhållande bakom mej.

Kram :)


skrev kalla i Vägen tillbaka till mig själv

Vi tar inga avgörande beslut första året, men blir full i skratt av att vi alla sitter och tänker på att leva själva. Blir lite rädd av vad man dövat med alkohol och varför man gör det. Men jag tror att man kommer att förändra mycket under detta året och allt har sin tid, så vi tar ett steg i sänder//Kram Kalla


skrev Maria42 i Vägen tillbaka till mig själv

Jag funderar också ofta om att ha en egen bostad för mig och tjejerna, kollar ofta på hemnet och drömmer mig bort. Känner ofta att jag är färdig med tvåsamhet, inom några år flyttar tjejerna, känner allt mer att jag vill vara själv. Men än så länge är det bara i tanken, bestämt att jag inte tar några stora beslut under första året. Kram


skrev Adde i Div åsikter eller...?

jag har tidigare berättat om en granne där jag och hustrun försökte "hjälpa till" med framförallt hans sambo så hon kom iväg därifrån. Hon skaffade sig en egen lägenhet och bodde där ett tag innan hon sa upp bekantskapen med oss och gick tillbaka till sin alkoholist och GIFTER sig med honom.

Ok, hennes val men vi fattade inget men agerar inte heller vidare i ärendet.

Nu visar det sig att hennes man varit och sluddrat våldsamt hos nya grannar på området och gjort bort sig rejält. Tablettberoendet har ju funnits kvar hela tiden och vi antar att han lovat att "sluta" med alkoholen för att hon skulle komma tillbaka.

Alkoholen kommer att för all framtid vara huvuddrogen för en beroendeperson som haft den som inkörsport och den kommer alltid tillbaka om man inte slutar med det andra kemiska beroendet.

Det är så tragiskt att se och känna den totala maktlösheten inför både beroendet och medberoendet.

Och jag blir så förbannad på hans arbetsgivare och personalchef som inte törs ta beslut och ställa krav fast hon är väl insatt i situationen. Ursäkta språket men hon är fanimig skyldig att agera !!

Nu tröstar jag mig med nyplockade jordgubbar och njuter av värmen !