Senaste kommentarerna i forumet

Det brukar inte vara alkoholen i sin vätskeform man längtar till...
Utan mera situationen man befinner sig i,
miljön och "läget" som gör att man känner en längtan till en för oss trygg situation, med ett glas i handen.

Eller som svenskan sade om sin danske man, han tar inga beslut utan sin öl i handen..
Eller vi diskuterar detta över en öl...

Om man inte kan ta ett beslut utan att vara påverkad av alkoholen.
Så är det inte alkoholens fel, utan hur man har associerat den.

Vin till middagen, öl till after-work, snaps till sillen osv..
Om man inte kan äta sill utan snaps, ska man då också strunta i midsommar..?
Självklart inte, men man kan tänka i nya banor...

/Berra

Mulletant sammanfattar även min syn på saken bra.

För egen är jag där du en gång började Berra, åtta veckor. För åtta veckor sedan lät det fullständigt otroligt och orimligt, hur kan man vara utan alkohol SÅ länge? Men det gick tydligen och känns till och med bra! Och det har verkligen vänt på senare tid, om det är mitt "fuskande" med Naltrexon eller inte må vara osagt, men även av mindre intresse då jag trots allt lyckats hålla mig från alkoholen.

Vidare vet jag inte om det är självbedrägeri på hög nivå eller om jag tycker det på riktigt, men jag är verkligen inte sugen på alkohol heller. Var på gigantisk tillställning i helgen, såväl till antalet gäster som alkoholkonsumtion och det var förhållandevis lätt att hålla sig nykter.

Tänk om man redan är omprogrammerad..?

80% av känslan trots att det var alkoholfritt i glasen! Och ett par timmar tidigare i säng än vanligt, vilket nog var bra för alla inblandade. I like!

det nog väldigt mycket mera värt att trivas med sin familj och sina vänner än på sitt jobb. Det är ändå trist att läsa om stilen på din arbetsplats men jag har förstått att det är ditt val att stanna där och vänta på nån slags "utdelning" när ni "går i mål"???
Det viktigaste av allt är väl att man trivs med sig själv - jag sätter inte ens ett frågetecken efter... Det är fantastiskt hur du tagit tag i ditt liv och tar hand om dig och din familj. Och du vet ju hur mycket du betyder för många här på forumet.

Ha en härlig fortsättning på söndagen! / mt

Ja det har prelexis blivit Söndag, och jag sitter här halvtre på natten och knattrar lite vid tangentbordet.

Min bästa kompis satte sig på cykeln för en halvtimme sedan och begav sig hemåt...
Vi har haft en karlkväll i vardagsrummet, halva familjen är bortresta och dottern låste in sig i sitt rum hela kvällen (fredligt).

Jag borde ha varit full nu, om det varit för tre och ett halvt år sedan, men icke...
Det bjöds på kaffe och senare lite bira, han fick pilsner och jag sölade i mig två pavvor alkoholfritt, jag är en fruktansvärd värd, frågade först efter ca 3 timmar OM han ville ha något att dricka, hade det varit förr så borde jag väl varit inne på min fjärde femte vid åttarycket då han kom.

Livet förändras, och man kan förändras med det, inget är hugget i sten längre...
Och...jag mår bra av det, det trodde jag ALDRIG tidigare, alkoholen var given för att kunna umgås.
Och det har blivit betydligt lugnare också, ingen hets över någonting.
Jag känner ro över att ha landat inom mig själv också, inte lika hyperaktiv och stressad..

Nykterheten har skapat en inre frid, fred med mina känslor, mina uppror mot mig själv.
Fjolligt glad över att leta efter alla vårtecken, såsom tussilago och snödroppar,
längtar ut till stugan, havet och naturen, vill ha sommar NU!

Jag lyssnar väldigt mycket på musik, har skaffat ett premiumkonto på Spotify,
och jag bara vräker bland all ny musik, som en unge i en godisbutik...
Musiken hjälper mig otroligt mycket, drömmer mig bort i en annan sorts fantasi,
bygger upp egen sorts musikvideo runt låten, och låter fantasin flöda fritt...
Ett väldigt bra sätt att få flyta bort ifrån alkotvånget, rekommenderas livligt.

Har egentligen inte så mycket ångestladdat att förmedla för tillfället,
mitt liv rullar på i hygglig lunk på ett fridsamt sätt..
Jobbet suger feta åsneballar som vanligt, men jag har på något sätt låst in mig i en känslomässig bur och låter inte mina kollegor komma åt mig alls längre....
Det är inte det optimala arbetsklimatet, men det funkar för mig i detta nu,
och då måste det få göra det oavsett vad som händer runtomkring mig.

Är inte trevlig men inte heller direkt otrevlig, svarar mekanisk på frågor utan känslomässiga utfall.
De får inga vibbar av mig alls, jag bryr mig inte vad som händer i deras liv,
och de får ingen information om mitt, ett respektfullt avstånd till det mesta...
Mitt liv börjar klockan fem på vardagar, och varar hela helgen...
Jag delger dem inte om vad som ger mig näring i mitt liv,
på sådant sätt öppnar jag mig heller inte för sårbara och påträngbara elakheter..

Jag vet att jag gör ett bra jobb, men på min firma pratar man alltid i plural om någon har gjort något bra jobb, såsom "vad bra jobb VI har gjort".
Om någon gjort bort sig på något sätt som kan ses som negativt, så pratar vi i singular,
man vill alltid utse EN syndabock för allting, aldrig en grupp..
Så länge detta bete'ende fortskrider så är de inte mina vänner, man jagar bara positiva omdömen och håller sig nära sådana områden och diskussioner, naturligtvis beroende på att de knappas ges längre.
Om någon har felat så fryser man ut den, och snackar skit om honom/henne, och brer dessutom på med lite osanningar om hur de har det privat helt utan verklighetsanknytning.

Jag kan ta ett exempel, i tordags hade jag lagt ner tid på att reparera en trasig apparat,
ett ganska så komplext fel som tog en hel dag i anspråk med felsökning osv..
När den skulle sättes igång igen på sena eftermiddagen så förblev den helt död,
och jag fick boka en serviceman.

Redan i Fredags morse utanför omklädningsrummet så mötte jag en av de tjejer som jag normalt sett hyser bäst tilltro till, jämfört med de andra..

-"Tjena Berra, hörde att du hade fuckat upp det...igen"

Ringer de varandra på kvällarna också, tänkte jag, jag hann tamejifan knappt in på arbetsplatsen ens.
Det visade sig att det felet INTE hade att göra med min reparation att göra,
utan var en ren tillfällighet och ett NYTT fel, men man var snabb på att döma ut någon skyldig.
Hon sjönk fort i min credbank, och jag kan bara tänka mig vad hon INTE berättade för mig vad de andra hade hunnit säga till henne, jag slår säkert små barn också...och stryper katter..?

Hela världen är fylld av elakheter och hat, inbördes tävlan och avund..
Känns bra att jag har en underbar familj och fina vänner på min privata tid,
annars hade jag nog inte orkat med allt...

Men mycket också tack till mig själv, som inte längre sjunker ner i i källaren emontionellt med att fortsätta hälla i mig en berusande dryck och helt tappat omdömet..
Vem vet..det kunde ha blivit en ny bloody monday..

Eller så är jag fortfarande bara en väldigt känslig natur, i en felaktig kropp..
Kan inte leva upp till mina och andras förväntade mansideal, men vägrar döva smärtan längre..
Jag försöker vara en snäll person, men alla verkar reta sig på det..

En dag till, innan jag måste hålla andan i fem dagar till..

/Berra

Tack för hälsningen i min tråd, det går bra för mig. Har varit mkt på jobbet, har fått en ny tjänst och är jätteglad över det. Nykterheten känns stabil, känner mig glad över livet, pratar mkt med maken om det och det känns bra att han och jag förstått till fullo nu att det går inte att dricka "lite", det är totalstopp som gäller. Blir mkt enklare så, slipper funderingar på att "då, kanske jag kan...". Glad att det går så bra för dig!
Stor kram!!

Här går det upp och ner, men iallafall framåt :-) Alla är sjuka i förkylning från helvetet så tanken på vin är riktigt långt borta just nu. Hoppas att allt går bra för dig// kram Kalla

Fast underisen, ovanstående är svar på en fråga Magnolia ställde till Adde och våra reflektioner på detta. Frågan kom upp till diskussion, och ingen har nog för avsikt att rikta det mot Stigsdotter in person. Men diskussionen kring att vara påtagligt onykter då man bemöter andra här är ändå av vikt för några. På ett öppet forum finns och måste finnas plats för alla de som behöver det för att det ska fungera som tänkt. Men det måste också finnas plats för uppriktighet och mod att skriva vad man tycker och tänker för att det ska leda till något konstruktivt i förlängningen för användarna, dvs fylla det syfte som avsetts. Sen tror jag att vi är överens om att misstag är tillåtet här om någonstans. Mer här än i verkliga livet tror jag. Allt gott i dag!

Är övertygad om att Stigsdotter hade nog med ångest över att ha skrivit en massa på fyllan och kommentaren avseende det dåliga i det tror jag inte gjorde saken bättre för någon.

Tror att de allra flesta som skriver här tycker att det bästa är att hålla sig borta från skrivandet på forumet om man är onykter, men det måste få vara tillåtet att göra "misstag" alternativt att fylleskriva om man tycker det känns vettigt.

Adde, jag minns när jag var nynykter hur jag kände stort obehag när några skickade fylleinlägg här. Idag har jag inte samma känslighet. Kommer med en rysning ihåg hur jag också hamnade i "samtal" med någon här som i fyllan meddelade att h*n var i färd med att ta sitt liv. Jag mådde riktigt, riktigt dåligt. För mig var/är forumet en frizon jag ville behålla nykter. Allt annat i mitt liv var marinerat i alkohol ändå. Men det är väll som så mycket annat, olika hur vi ser på saker. Och såklart kan jag förstå att man känner att man behöver stöd även i onyktert tillstånd, någon att tala med. Huvudsaken att vi här på forumet inte dras/tvingas in i ett medberoende till varandra. Ursäktar, förminskar problem, sopar under mattan allvaret i situationen osv.
Lilja skriver "när man arbetar med tillfrisknande finns det ingen plats för att kommunicera onykter tycker jag." Och det känns för mig som en klar och riktig slutsats.
Önskar er alla en fin och solig helg!

En liten tanke till dig, hoppas du funnit dig tillrätta....
Kram!
/k

Ja, så är det absolut. Allt vi förmedlar när vi druckit har en fadd smak över sig, man kan tycka man är slagfärdig och ärlig men eftersom vi har en sjukdom är vi bara sjuka.

Ibland har jag fått ur mig viktiga saker då jag druckit, ibland har det varit en hjälp för att våga ta ett språng, men när man arbetar med tillfrisknande finns det ingen plats för att kommunicera onykter tycker jag.

Jag har gaggat så mycket på fyllan i min dar så för mig är det livsviktigt att prata om mina problem i nykter tillstånd,annars är jag ju tillbaka i samma dimma där jag dillar och ventilerar i vissa uppkörda banor som finns i min hjärna. I nyktert tillstånd tvingas jag utmana mig själv vilket kan ge ett tillfrisknande.

Fredagskramar,
En tilltufsad Lilja

är full så är inte mina tankar speciellt smarta eller fyndiga. Mitt fyllesnack tillhör ju inte Nobelnivå om jag säger så. Dessutom finns ju en väldigt stor risk att jag säger saker som jag inte menar och som ger mig ångest dagen efter. Om jag kommer ihåg vad jag sagt.
Jag vet också att det finns många som triggar igång sitt sug genom att känna att de på sätt och vis är med i fyllan på ett känslomässigt vis.

Behållningen av ett fyllesnack är ju inte speciellt stor för läsaren eller lyssnaren och inte heller för den som är packad. För att komma nånstans i det nyktra livet så lär vi oss av nyktra alkoholister, den fulla alkoholisten är vi ju själva mästare på.

Med all respekt, Adde - jag har förstått vilken auktoritet du är på området och vilken fantastiskt fin inverkan du har på folk - men hur menade du med följande rader?

"Det känns lite respektlöst att skriva på ett forum där människor försöker hitta sin nykterhet när man är påverkad. Det kan skapa många negativa tankar hos de som ser denna sida som det enda redskapet de har för ett nyktert liv". (Stigsdotters tråd)

Vi är på ett forum för de som är "alkoholberonde, alkoholister eller har alkoholproblem", dessutom under tråden "Förändra ditt drickande" inte t ex "Det vidare livet".

Hur ska en alkoholist kunna ha nytta av detta forum, om det inte finns utrymme nog för att yttra sig när man är påverkad?

Magnolia

Visst är dom svåra, livsfrågorna om livet och döden. Men intressanta tycker jag. Men det kanske beror på att jag arbetar så nära både livet och döden. Jag har mött många människor och livsöden. Inte alltid, men ibland får jag mig en tankeställare när jag sitter på begravningar. Man måste ta vara på varje dag, för helt plötsligt kan det vara över.

Så du gör rätt. Njut av det du tycker om. Ljuset, fåglarna och hur det snart börjar spira i naturen. Och gå på AA när du vill ha en stund bara för dig själv. Det är samma som när jag väljer att gå till kyrkan utan att ha ett uppdrag eller vara i tjänst. Att bara få sätta mig ner och vara bara jag.

Varma kramar!

tar aldrig ledigt eller känner vårtrötthet. Den lever sitt liv utan hänsyn till tid eller omständigheter.

Jag känner fn en irritation och förvirrande stress precis som jag är på väg till nåt okänt vilket jag inte är. Vad jag vet. Stress för mig som är alkoholist är ett farligt tillstånd och jag måste vara lite uppmärksam på den så den inte växer och tar energi från mig. Jag har en oro i kroppen som kanske kan tillföras våren, jag vet inte, men jag måste ta den på allvar.

Jag väljer idag att gå på ett lunchmöte på AA så jag får en timma som bara är för mig. En timma där jag kan återfå lite sinnesro och samtidigt få lyssna på klokskap från de som gått före mig och påminna mig från de som har kommit in efter mig. En skön avstressande timma som jag önskar fler ville/kunde få njuta av. Jag är glad och tacksam för att jag har det valet att göra och nyttja.

Det är så tungt att bära att bli anklagad för att vara den som gör att den andre dricker. Man rannsakar sig själv hela tiden och tror att allt är ens fel..

Ditt resonemang om Låtsas-Bubbla och Ansvar!

Tycker om ditt sätt att utmana tankegångar.

Tryckte fram låten oxå!

Riktigt, RIKTIGT bra!En feel-good-låt så det smäller om det!

TACK!

/Kram, Lilja

Vad är det som är viktigt i ditt Berra?

En tisdagskvällsfundering i all ära...

Vem är det som tar ansvar för dig?

När du dricker alkoholen, och flyr iväg i din låtsasbubbla av verkligheten...
När du säger sådant du inte menar i morgon, men vill vara ball och reaktionär just för stunden?
När du gör saker du inte skulle ha gjort OM du varit nykter...?
När du ångrar både nutid, gårdagen och morgondagen, när det inte finns något som känns bra längre?
När du återfaller till din låtsasvärld dagen efter bara för att den känns "trygg" och som en vana?
När tryggheten finns i något som i verkligheten inte ens existerar?
När tryggheten finns i en sorts ständig ånger, full av ånger?

Vem förflyttar du ansvaret till när du inte längre vill kännas vid den?
Frugan, barnen, jobbarkompisarna, grannen, grannens hund, eller den som "tvingade" dig att ta en öl?
Vem tar ditt ansvar när du dricker?

Svaret heter ingen om du försöker förflytta bort det till någon annan, för det är i en låtsasvärld!
I en låtsasvärld finns ingen i realiteten, bara låtsas-ansvariga....

Man kan inte skylla på att jag dricker för att man är förbannad på sin älskade som gjort något dumt,
han/hon fick dig inte till att ta till flaskan, det gjorde du?

Alltså finns ingen annan ansvarig för dina egna gärningar än du själv.

Det kan vara nog en så jobbig uppgift att ta sig an, när alla andra vill göra sig oansvariga..
Brukar aldrig sluta förvånas när de på TV'n om och om igen visar hur folk dra på sig enorma skulder i t.ex Lyxfällan, de vill inte ens ta på sig ansvaret för sitt egna handlade...
Ungefär som om någon skulle komma och lyfta dem ifrån problemet, utan ett enda motkrav???

Många verkar finnas kvar i sin låtsasbubbla i det mesta, även nyktra...

Att inte se på sig självkritiskt och ifrågasätta vad jag håller på med emellanåt,
det kan åtminstone jag se som en källa till förfogat rannsakning...

Varför gjorde jag så här, var det bra, vill/behöver/skall jag återupprepa detta igen???

De brukar säga att det som inte dödar, det härdar...
...men varför ska jag hela tiden söka döden, istället för livet???

Kvällens låt som gått i bakgrunden (om och om igen..) medan jag skrev det här inlägget...

Kelly Clarkson: What doesn't kill you, makes you stronger...
Sant eller inte, låten är i alla fall fruktansvärt bra...

http://www.youtube.com/watch?v=Xn676-fLq7I&ob=av2e

/Berra

Står inför en liknande uppgift denna lördag, dock på bortaplan så jag har den fördelen att jag kan dra om det kniper. Stor barnfri tillställning, "alla" är där, ett tvåsiffrigt antal Bag-in-box lär vara inhadlade liksom dito antal flak öl.

Om det inte är eldprovet så är det åtminstone Nationella provet-känsla över det hela. Vet ej om jag ska inhandla Carlsberg alkoholfritt, finns en risk att det skulle kunna trigga mig. Jag lär ta bilen oavsett vilket, någon livlina får man allt ha. Skulle inte sagt/skrivit dessa ord för ett par veckor sedan, men jag är relativt (till uppskattningsvis 95%) säker på att inget kommer att knasa ihop utan att detta kommer avlöpa friktionsfritt.

Rapport avges senast söndag kväll.

Inte ett examensprov kanske, men i alla fall ett diagnostiskt test i helgen som kommer. En av mina gamla vapendragare tittar förbi. Det brukar vara varsin rejäl kasse öl, någon vinare, en massa gamla låtar på Spotify, samt idel skitsnack till långt inpå småtimmarna. Jag har laddat upp med en kasse gott och blandat från Bolagets alkoholfria sortiment. Jag ser fram emot de här stunderna, till skillnad från krogbesöken som jag mer än gärna slipper, och hoppas att jag ska tycka kvällen blir lika rolig som vanligt. Tror inte kompisen är typen som hakar upp sig på mina dryckers avsaknad av alkoholhalt. Däremot hade han nog tyckt jag var lite trist om jag satt och drack Loka och gäspade. Jag tror också att jag behöver detta låtsassuperi för att få fram känslan. Nåväl, det ska bli intressant!

blir man sorgsen vid tanken på ett liv utan alkohol :( De dagar du fixar att vara nykter - hur har du gjort då? Vad är det som gör att du klarar just de dagarna, tror du?

Hej Magnolia , jag är kvar, och jag har försökt många gånger. Nu känner jag att jag inte orkar leva i detta, det sliter hårt på det mesta att gå in i rusbubblan.
Inte helt enkelt att möta verkligheten heller, men jag är övertygad om att det går över med tiden.
Jag lovar varje morgon nu att idag ska jag vara nykter, bröt mitt löfte igår då jag valde att ta två öl. Men idag är en ny dag och ett nytt löfte. Jag behöver bara vänja mig vid tanken på att jag inte ska leva med alkoholen. Sanningen är att det gör mig sorgsen, men det är enda vägen och jag försöker att tänka positiva tankar om vad man kan göra istället osv. Jag vill verkligen, bara att hitta en strategi varje dag, så idag ska jag upprepa mitt löfte om nykterhet. Gör ju ont att svika sig själv oxå...P mer än ett sätt.

Är du kvar här? Känner igen mig i dig. Jag hänger också här utan att lyckas vara nykter. Hur går det för dig?

jag håller med dig till fullo om att Dompa (och andra) inte ska fastna i "gudssvamlet". Samtidig vidhåller jag att irritationen från oss ateister/agnostiker är berättigad. Vi är trots allt ett antal individer som vare sig tror på en kristen/judisk/islamisk gud - inte heller på ödet, karma, qi, whatsoever (dock hyser jag en stor respekt för de som gör det). Beträffande AA: För de som deltagit i AA (det skiljer sig förstås från kommun till kommun) kan nog många hålla med om att AA förespråkar en väldigt traditionell kristen gudsuppfattning. Kram/ Magnolia