Senaste kommentarerna i forumet

...den nyckeln var ju till tV-skåpet och det hjälper ju ingen att vi låser det! Man kanske kan låsa in spriten där DVD:n står och ställa den i barskåpet? Faaaast, precis som ungarna gjorde så kommer jag lära mig att man kan öppna skåpet om man drar i båda dörrarna samtidigt.

Nå, det får ta sin lilla tid. Ett tag av liten skvätt kanske så småningom leder till ingenting alls.

Om man nu ska ha någon "vetenskaplig" nytta av helgens debacle Maria, hur reagerade kroppen på alkohol? Tolkar det som baksmälla som helt saknar proportion till mängden som intogs? Fler vittnar om detsamma (bl a Viktoria), ren under en längre period (2-3 månader), varefter man åker på galen bakfylla utan att ha "gett järnet" så att säga.

Jag förstår inte varför det blir så faktiskt, borde inte kroppen/hjärnan/receptorerna välkomna varje centiliter i det läget och bjuda på en ytterst angenäm upplevelse istället? (förvisso bra att så inte är fallet förstås)

Oavsett vilket, klart du reser dig! (Eller du kanske inte ens hann falla utan mer snubblade till?)

Härligt, R! Vilken resa du gör! :-)

Ja, jag är också kvar här när du skrivs ut. Men visst kan man fundera lite på de personer som skriver här under en period och sedan försvinner. Hur har det gått för dem? Hur blev livet? Slutade de skriva för att det gick alldeles åt skogen, eller för att det gick jättebra? Men, men... det är ju ingen idé att fundera över det egentligen, för vi får ju inga svar. Det är både för- och nackdelar med att vi är anonyma här. :-)

Vi hörs!
/H.

Jag stålsätter mig så smått inför sommaren, fotbolls-EM i glada vänners lag. Det lär inte vara 100%-ig nykterhet på sina håll är jag rädd.

Gillar din modell, och vi måste alla tillsammans här vårda a. (Och då menar jag inte a som i alkohol ;-)

Hej! Nygammal Lilja här som blir inspirerad att läsa dessa inlägg om KAMPEN! Tänker på "beslutet" som man måste ta..drack i onsdags och var däckad torsdag. Vaknade i går morse och kände mig superstark och ett BESLUT var fattat; nu är det NOG! Jag SKA sluta dricka!! Fem timmar senare sitter jag i bilen och gråter, innan jag går in på systemet. Tog mig en sån fylla igår att jag fick blackout..

Jag ser hur ni skriver här om era våndor och peppas av varandra. Jag vill VERKLIGEN vara en av er som kan säga "nu har jag varit vit så häääär länge.." Denna kamp som ni oxå utkämpar med vin och folk som frestar i all sin okunnighet.Har en halv flaska vin kvar i kylen, inte för att jag har sån karaktär utan för att jag omöjligt orkade dricka mer igår.
Jag läser vad ni skriver och bestämmer mig för att slänga den.

Jag var full igår men IDAG är jag nykter!!

Denna sida kan bli min räddning-tillsammans är vi starka!!
Jag fattar inte riktigt det här med rubriker osv så jag kanske skriver på fel sätt men jag kastar mig in ändå..

Skickar mycket styrka och kramar till dig!

spännande att höra (läsa) om dina erfarenheter Dompa. Jag kommer att finnas kvar - kan inte föreställa mig nåt annat. Kram och allt gott! / mt

Yep, då har man sett krogen nykter. Syrran ville jag skulle utsättas för verkligheten. En dag måste jag ju ut bland "vanligt" folk. Kan inte isolera mig från omvärlden och dess syn på fest. Hon ville också se sin barndomsstad och alla gamla ställen. Hade jag trevligt? Ja i början. Vi åt gott, hade bra samtal, svägerskan var också med. Sen var det nattklubb. Inte lika kul att vara nykter där. Vilken ljudvolym, att prata går ju inte, vilket jag inte märkt då jag varit full, då har jag bara tjatat på och inte ens fattat att ingen kan höra ngt. Dansa nykter gick väl...men inte kände jag mig som den John Travolta jag brukar vara. Och som folk luktade och betedde sig. Jag brukade vara värst. Men jag längtade inte efter en grogg. Ville bara hem. Nu är det bara två dagar kvar. Kommer att sakna barnen, men annars är jag helt redo att marineras i nya tankar. Kommer dock att undra över er, hur många finns kvar när jag kommer tillbaka? De som försvunnit, varför har de försvunnit? Men det får jag ta sedan, nu ska jag ta chansen och bara fokusera på min nykterhet. /R

- Och alla andra kämpar här! Bra att det inte blev "värre". Visst var det trist att du var tvungen att skippa jobbet, inte helt ok. Ångsten är förklarig, och nu dämpar du på kanske det enda sätt du är förtrogen med. Men som du skriver, kontrollerat drickande. Bra mycket bättre än ett fylleslag. Jag tror du kommer att fixa detta. Du är en smart kvinna och kommer att minnas detta. Sköt om dig nu. Ta hjälp av maken. Rätt hjälp. Inga vinflaskor. /R

Dompa, nu har jag läst hela din tråd! Oj, vilket liv du har! Och vad stark du är!! Imponerad!

Jag har haft problem med internet...kan loga in,men sen loggas jag ut direkt? Kan därför inte skriva så långt...

Det går bra för mig än så länge...1 vecka nykter idag och jag vill fortsätta så! Vet att det kommer komma stunder då jag skulle vilja ha ETT glas vin...men jag klarar ju inte det...och jag vill aldrig må så dåligt av abstinensen,som jag gjorde bara lite drygt en vecka sen. Så så var det med det!
Kan aldrig dricka igen!! Försöker dock att inte tänka så mkt på det...just ordet "aldrig",känns så negativt!
Just nu koncentrerar jag mig på att "banta" (läs äta hälsosamt) och motionera.Har gått upp mkt i vikt av alkoholen,så mitt mål är att bli "fräsch" igen. Ta hand om mig själv.

Lycka till på hemmet!!! Du verkar vara en helt otroligt stark människa, så det kommer gå bra!!

Många varma kramar/ C

Då jag grubblar och funderar kring detta med alkoholen, nykterheten och livet så kommer jag ofta fram till en och samma punkt. Det är det här med att dricka för andras skull. Nästan alla mina farhågor inför en nykter vår och sommar handlar om att kunna samla kraft för att kunna motivera för andra varför jag inte dricker. En del i det hela handlar om ren maktkamp. En ekvation som ska lösas.

Variabler:
x = omgivningens krav/förväntning på att man ska dricka
y = mitt eget sug, lockar tanken på öl/vin som klunkar ner i halsen?
z = tillgången till alkohol
a = min egen inre motivation/övertygelse att vara nykter
b = min tillgång till argument och andra verktyg

Utfall:
x+y+z > a+b innebär att jag faller dit och dricker.
x+y+z < a+b innebär att jag står emot.

Just nu är "a" enormt stark. Men jag har redan haft en kortare episod av ointresse för detta forum. Och det är en STOR varningsklocka i min värld. Det är ju här jag dels håller "a" på en hög nivå. Dels håller detta underbara forum och dess starka men tilltufsade invånare "b" på en slagkraftig nivå. "x", "y" och "z" har jag mindre makt att påverka då vår går mot sommar...

Berra! / mt

Fredagen har nyligen övergått till Lördag, och här sitter jag och tar igen mig...
Vi har varit ute på underhållning frugan och jag med ett annat par, med middag och hela paketet.
Kvällen förblev fulländad, från början till slut...

Massor av folk runtomkring oss i festlig stämmning, det flesta glada och uppslupna...
Jag nykter hela kvällen, och behöll lugnet ifrån alkoholstressen, väldigt skönt faktiskt...
Inget snack jag sköter spakar och pedaler på färdmedlet hemöver, fyllchaffis?

Nej kan inte påstå att jag är en fyllchaffis längre, ett par glas vin och ett par drinkar gör inte mina passagerare så stöddiga, de har förmågan att ta det lugnt, och bara låta alkoholen smaka och behålla förståndet kvar...
Och så lilla jag, som inte ens tycker att det är "tråkigt" att vara nykter längre,
det är min lott om jag ska få någon gott minne kvar av kvällen...
Alkoholfri öl och ett par GT minus G funkade hur bra som helst..

En gubbe i publiken frågade.."dricker du vatten?",
-Ser inte det här ut som en gin och tonic frågade jag?
När han såg bubblorna och citronskivan svarade han...."jovisst det gör det ju, sorry!"
Ha f*n vad ägd han var, jag tog honom över linjen för sanningen och tillbaka, trotsade "förbudet"...

När alla förväntas att de dricker alkohol, och de som inte gör det ska skämmas, inte gör det!
Då mår jag bra i min nykterhet, jag låter inte andra dra ner mig...

Rätt stolt över att vara anonym nykterist, och jag ångrar inte mitt beslut, det minsta...
Det blir lättare för var tid som går, och jag accepterar min nya livsbeslut...
Vissa av oss är inte ämnade att nyttja alkohol, jag är en av dem...

En "allergi" som inte går att bota, i vilka mängder eller tidsfaktorer man än väljer,
det fungerar inte i längden, ett lyckat försök betyder inte att man är botad,
utan bara ett steg närmare sitt egna fördärv...

Några av världens arter kan inte flyga, hur mycket de än försöker,
så länge inte smärtan av blåmärkena överskrider förståndet, så länge kommer man att fortsätta...
Det handlar inte som ansats, höjd eller hastighet, utan att vissa är bättre lämpade för markgång.
Man får införskaffa bättre skor, och finna sin flykt på ett annat mentalt plan istället...
En av mina är flykten i musiken, på med lurarna och slut ögonen, fantasin för flöda och jag lämnar mark,tid och rum, jag är precis lika ensam i min musik, som jag skulle har varit i en verklighetsflykt med alkoholen, men så fort jag öppnar ögonen, har jag ingen konvalisens.

Mitt liv finns i nuet, och min historik behandlar jag med största respekt..

För jag kan inte dricka alkoholen, inte då, inte nu och kanske inte heller senare...
Men varför gråta över öl som inte är utspullen ännu, det är trasig energi...

Just nu sitter jag i soffan, och känner tröttheten börja komma, på riktigt..
Inatt slipper jag fyllsova i soffan, och dregla ner kudden under fyllånger och mardrömmar...
Som man bäddar får man ligga, och vet ni vad?

Det ska bli skönt!, natti!

/Berra

Jag är inte bäst hjälp just nu, åter i ett återfall, dock kontrollerat, tack vare er. Dricker idag med men inte som förut, ni finns med hela tiden. Skatan stå emot, det är inte värt det. Vet inget om dig, men har du barn hemma, drick inte!!
Igår drack jag inte mkt, fick dock otrolig huvudvärk och gick inte till jobbet, inte okej. Dock ingen särskild ångest eftersom jag inte drack så mkt. Idag värre, jag ska inte dricka efter idag som det känns nu.

Du är verkligen på väg! Starkt att ta tag i sitt liv, på det sättet du gjort! Kan bara bli bra. Kämpa!! Kram Skatan

Fan vad det svänger fort! Imorse var man glad och trygg... Men nu !! Måste andas djupt för att inte börja grina. Vad är det som händer, känner mej vansinnigt stressad, känns som jag håller på att krypa ur skinnet! Rastlös ,det suger! Hjälp! Skatan

Du är så förståndig, du ser, även jag fattar att akta mig för "klok", vilket är vad jag menar. Önskar jag kunde låna ut syrran till dig ;-) och svågern. Men de är ju inte mina att låna ut. Men din gubbe tycks ju ta sig lite iaf. Vad hände med att du skulle be om mera medicin? Kan det dämpa? Hjälpa dig att släppa taget? Jag var likadan ett tag. Strax innan och efter att jag hittat hit. Inte vrålsöp jag, för jag hade ledsnat, men liiiite skulle ner varje kväll. Rädd att släppa taget. Önskar dig allt gott! Kram/R

Att ha mage att gnälla efter supen när samhället och folk runt omkring ställer upp med så mycket tid, pengar (jo, för dessa hjälpmedel kostar), kraft, verktyg etc för att hjälpa oss med ett självförvållat problem. För här talar vi faktiskt inte cancer (eller annan) sjukdom. Tack VD för dina rara ord. Har läst både Collins (Yep!!!) och "Barnen från F", även om det var länge sedan. Du är rolig du, kunde du inte jämfört med John Steinbeck? Haha. Jo nu ska jag marineras. Hjärtana tar jag och spar...till självömkedagarna som jag är säker på kommer att komma. Visst är det underligt att jag med min fantastiska familj, ändå har lyckats ställa till det så djävla illa. Fyra veckor ska jag få stanna, till att börja med. Kanske blir det längre... Men jag ska försöka hedra er under tiden, alla som tror på mig, både här och IRL. Jag ska lyssna, lyssna och förhoppningsvis lära mig ngt, en gång för alla. Jag ser framemot det. /R PS: Ska på min första nyktra utekväll på säkert tio år, syrran följer med, så det ska nog gå bra... Att se andra dricka och inte vara värst. Vilket äventyr ;-) DS.

...en liten slurk av något måste ned varje kväll. Men det räcker så. Ett par klunkar. Precis som om jag är rädd att släppa taget. Konstigt. Tidigare kände jag att jag verkligen inte vill dricka mer, nu är jag tillbaka i den där sorgsna "aldrig mer???-känslan".

Vi har pratat om att inte ha någon dricka hemma, blir svårt för vi har massor i ett skåp och makens alla whiskyflaskor. Men, jag ger mig ju inte på de "hemmagjorda" flaskorna (i alla fall inte de oöppnade (någon spärr finns tydligen ;-)

Imorse föll min blick på en gammal nyckel som låg ovanpå en lampknapp. Ja just det, där la vi den när småttingarna kom, för att de inte skulle pilla bort den. Nyckeln som går till barskåpet! Det var som om min blick plötsligt såg nyckeln där på knappen jag använder varje dag, jag har funderat över om det inte finns nyckel till skåpet och var den i så fall är. Och så var den bara där.

Nu kan jag be maken låsa skåpet och gömma nyckeln.

jag hoppas att du inte hinkade i dig hela flarran själv i alla fall? Maken har nog inte förstått allvaret här, det är lite som med min man också. Han skällde på mig för att det var slattar kvar i barskåpet, jag erkände att jag dricker för mycket och så nån vecka senare stod han där och frestade med en öppnad vinflaska. Så är det ju, det går inte att stå emot då!

Skatan skriver en bra grej: "jag har också börjat sluta". För så är det. En process, det måste ta tid och man måste få med sig själv helt och fullt. Och maken. Han måste fås att förstå. Min fattar nu, sa precis som det var att om du ställer ett glas framför mig så dricker jag och då kommer jag vilja dricka upp hela flaskan.

Det viktigaste nu är att du efter ditt race är ädel och stark nog att förlåta dig själv!!! Shit happens...jag kan tänka mig att du kanske blir jätteledsen, då du varit så djävla duktig så länge. Men ta nya tag. Förlåt också maken då "han visste inte vad han gjorde" som köpte hem vinet. Kan ha varit ett tecken på missriktad välvilja. Som i PersonligaPerssons kompis fall, kompisen tyckte att PP liksom skulle slappna av och ta ett par glas för familjefridens skull. Komiskt. Kan du läsa om i PP:s tråd...

Verkar som jag missat en del inlägg! Min förra kommentar blev lite "malplacerad", kan man säga. Men hur mår du idag,Maria42? Ge inte upp! Rom byggdes inte på en dag. Som sagt, är det inte första gången jag tar tag i mina alkoholvanor! Hur trevligt vore det inte att vara "normal"! Men jag får surt konstatera att i den ligan platsar inte jag..Men jag kan bara konstatera att alla vi andra har Mycket Känslor och Stora Känslor, vi är bra på att uttrycka oss och vi Vågar vara svaga!! Det tycker jag är ett stort plus! Kram Skatan

Någonting här kändes väldigt omvänt på något sätt, du strular till det genom att dricka för lite ;-)

Ett kvartal, smaka på orden. Vänder du dig om ser du PiL någonstans halvlångt bort i spåret, i nedförsbacke, dessbättre ej i betydelsen "på väg utför" utan mer på väg i kapp med stora steg. Eller ikapp kommer jag ju aldrig, håller snarare distansen :-)

Med risk för att verka stursk, men det finns inte en chans att jag inte cashar in sjätte raka helgen.

Hej På Er Alla! Och speciellt till dej Maria42! Jag är också ny här.Underbart att du mår bra, och att det känns bra.Sug på den karamellen! Du verkar ha bestämt dej,Vilket lyft,eller hur!? Ta en dag i taget och var rädd om dej, tyck om dej ,mycket. Det är du värd! Jag har också "börjat slutat", igen.Tredje gången gillt, hoppas jag att jag kan säga om några år!! Det som jag kämpar mest med är väl mitt Humör! Är det ingen annan som upplever att det helt plötsligt dryper galla över allt och alla? Jag blir så råsur och elak!! Möjligt att det lättat någotnu, efter snart fyra veckor,men ändå. Samtidigt kan jag känna att jag äntligen förstått att det är Nu som gäller! Är snart 59 år, så vad väntar jag på?! I dag ska jag ta hand om mej, inget vin.Har faktiskt ingen lust att dricka. Men istället är jag lite godissugen och en aning rastlös på kvällen. Men det är väl smällar man får ta. Summan av laster är konstant, var det ju nån som sa. Kram tillbaka!

Tänk nu på alla bra dagar istället, vi kommer alla att falla någon gång. Men det är ju inte hela världen och det är ju bara att resa sig igen och fortsätta på våran väg. Kramar och styrka till dig!