skrev Dompa i Vägen tillbaka till mig själv
Du är modig du med. Allt mod kommer inte i samma form. Jag fixar inte heller AA. Är jag feg? Ja på tusentals sätt, men inte pga. missade AA besök. Du gör ju allt rätt, iaf. åt rätt håll. För Stigsdotter är jag skitglad om hon kan få hjälp hos AA. Allt som håller oss borta är bra!!! AA, Gud, vättar...you name it. Fast kanske inte socker då...det visste jag inte. Nu är jag ingen sockergris, men rent spontant kan jag känna att 10 kilos övervikt är att föredra framför 10 dagars fylla. Men om sockret lockar fram andra begär, och det är lätt för mig att tycka. Jag vet att ni kvinnor döms och dömmer efter en lite annan mall. Livrädd för den dag som min dotter kommer att börja snegla på sitt midjemått. Jag vill att hon ska snegla på hästar tills hon är 55!!! Yep./R
skrev Dompa i Dompa!!!
Syrran hade hört på min röst att jag var redo att falla. Och med samband med sportlov så bestämde hon sig för att vara hos mig. Hennes gubbe och hennes kids fick vara utan. Nu är de i fjällen och enligt syrran kommer de inte ens sakna henne. Fan tro't, jag tror min syster ljuger. Men jag är själaglad att hon är här. Det blir mycket logistik nu de sista dagarna innan sillen ska läggas in ;-) ha,ha en gammal surströmming snarare, (Måndag nästa vecka) och då är hon bra att ha. Fast det är hon ju alltid. Hästförsäljningen gick över förväntan. Svågern förklarade för lilla att "det alltid är hennes häst", oberoende om det är pappa eller morbror som har köpt den. Hon tittade på honom som han var en idiot, tackade lite halvhjärtat och stack iväg. Vad fan hade, han trott. Det är klart att det är hennes häst. Omställningen blir inte stor då hästen redan varit "parkerad" (ställd?) på svågerns gård. Jag tror också att tjejjen kommer att ta flytten till morbror lättast. Redan nu sover hon där flera dagar i veckan. "Hinner inte" hem, säger hon. Men sanningen är nog att hästen drar mer än farsan och brorsorna ;-), Kul med ditt AA besök, Stigsdotter. Jag prövade också AA, men det var inte helt min grej. Kanske hamnade jag i fel grupp? Kanske är jag fel för AA. Men jag hoppas verkligen du får ut något gott. Tack för allt djävla stöd igen. Och hjärtarna! Ha det gott och idag dricker vi väl inget? Och gör vi det, så dricker vi inget imorgon /R
skrev Adde i Vägen tillbaka till mig själv
var på mitt första möte i Patong på Phuket så var där en ung amerikan som rekommenderade en helt ny kille från Indien att "om du blir sugen på att dricka så är det bättre att du springer huvudgatan fram i din underkläder samtidigt som du äter en chokladbit !! " Gör vad som helst utom att dricka apropos sockersuget:-))
Välkommen i gänget Stigsdotter !! Hoppas du kommer att trivas !
skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv
idol minsann.
Du har absolut rätt om sockret, det ska man akta sig lite för. Att sockerberoende stärker suget efter alkohol har jag inte insett utan snarare tänkt att jag väl kan få trösta mig lite med det, men jag vet ju att jag är en godisgris, är ju dumt att utveckla ett regelrätt beroende också! Dessutom har jag ju råkat bli av med några av mina avskydda kilon så då är det ju dumt att fylla på!!
Förresten så presenterade sig en av dem på mötet som "alkoholist och sockerberoende". Äsch, går och tar en banan då. OK?
skrev kalla i Dompa!!!
♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥
Kämpa på nu, nu är det din chans hoppas du tar den, många kramar och super styrka till dig!
skrev kalla i Vägen tillbaka till mig själv
Vad jag är stolt över dig eller med dig! Men ett litet tips är att dra ner sockret, låter inte jättekul men funkar. Socker beroende stärker suget efter alkohol, kan ju inte säga att jag är världens roligaste typ just nu men jag är nykter :-)
Önskar att jag vad så modig som du och gick på möten, men jag håller mig här ett tag till. Så jag hoppas att din resa ger mig modet att göra samma, just nu är du min IDOL.♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥
skrev Stigsdotter i Dompa!!!
...och vilken tur att hon dök upp just nu när lila påsen lockade (nästan som om hon visste?). Härligt med människor som vågar kliva in och domdera, bara för att de är rädda om!
Så småningom när du börjat skapa dig egna rutiner med barnen tycker jag att du skall göra allt för att barnen skall ha sin mamma också - för deras skull inte för hennes (och lite för din också, det är svårt att vara ensam förälder även om såklart allt går).
När är det dags för inläggning? (som en annan sill ;-)
Hoppas din lilla inte är alltför olycklig inför förlust av hästen :-(
skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv
...och nu känner jag mig stärkt - tack ska ni ha :-)
♥ ♥ ♥
Hmm... vet inte riktigt om jag har smält mötet ännu. Jag gick tillsammans med en tjej från min grupp på beroendemottagningen där jag gått en kurs i återfallsprevention. Hon hade varit på möten tidigare. När vi gick därifrån sa jag att det "kändes lite konstigt" och att jag förstår de som tycker det är lite sektvarning på AA. "JAA det ÄR lite konstigt!" sa hon, och, javisst är det lite sektvarning på mötena men att hjärntvätta sig själv med AAs budskap är fasen så mycket bättre än det jag brukar skölja min hjärna med!! och, det har hon ju rätt i.
Jag tror att min upplevelse av "lite knasigt" nog kommer sig från att jag är en lite blyg, håller-mig-på-min-kant storstadsmänniska. Jag är inte van med att folk jag aldrig träffat förut vänligt ler, säger välkommen och applåderar åt mig. Jag är inte van vid att helt okända människor berättar innerligt om sig själva och sina känslor.
Alltså, på ett sätt var det fantastiskt. Den gemenskap, eller kanske mer värme och vänlighet, som fanns där. Lite grann kändes det som forumet här när människor berättade för oss vad mycket vi betyder för honom eller henne, hur bra det kändes att komma dit osv. Att "träffa" er härinne, få skriva och läsa om och för er betyder väldigt mycket för mig och känslan var lite densamma här, fast IRL då.
Jag stannade inte kvar och pratade med någon efteråt, kändes som jag måste smälta detta lite. Efteråt insåg jag att jag glömde säga ordet "alkoholist" efter mitt namn (men det är väl en del i processen, att komma dit ;-)
Tankar så här efteråt är, vare sig jag väljer att fortsätta eller inte, att vilken fantastisk organisation ändå som drivs av människor som bara ställer upp och ger av sig själva och sin tid utan egen vinning. Någon berättade att de besökt AA när de varit på resor utomlands eller i andra städer, det finns överallt och överallt är man lika välkommen och innesluts i gruppen - vilken trygghet ändå om man väljer detta, finns liksom alltid någonstans att ta vägen.
Låter som jag är helt såld på detta, eller hur ;-) Nå, jag är nu lite sådan att jag ibland fascineras av människors goda vilja och engagemang - det är inte alltid självklart att det är så vi är vi människor nämligen.
Kul också var att det var en sån blandning av olika typer av människor. Utanför porten innan mötet stod ett antal mycket unga människor med pärmar i händerna och jag tänkte att jag hade sett fel och kommit till ett öppet möte dit vem som helst kan komma (tex. uppsatsskrivande ungdomar). Sen visade det sig att det var en av de unga tjejerna som skulle inleda mötet "hej jag heter X, jag är alkoholist". Där var både unga och gamla, tjejer och killar, svenskar och några från utlandet.
Ja, ja, helt klart fascinerande. Och visst lockas jag av tanken på att befinna mig med en grupp människor inför vilka jag inte behöver förklara eller förställa mig - alla vet hur det är eftersom de har varit eller är där själva ibland.
En stor del av behållningen är nog också att komma dit och se denna mångfald av människor, det är inte bara jag och farbrorn på parkbänken liksom. Han var visserligen också där men det var även hon som jag lika gärna kan träffa genom min yrkesutövning eller i vilket annat sammanhang som helst!
Idag ska jag i alla fall inte dricka någonting. Har satt i mig en stor pizza till lunch och dessutom köpt mig en påse choklad. Om summan av lasterna är konstant så har jag fyllt dagens kvot med råge.
Kram på er alla, tack för att ni finns!
skrev Dompa i Dompa!!!
Jag smakar på ordet och gillar det. I den bra meningen. Jag har fantastiska möjliggörare. Igår dök en annan upp, helt oannonserat. Min syster, en syster som tagit ledigt från jobbet och lämnat familj för att styra upp mig...fram till inläggningen. All sprit åkte i vasken. Så nu har även Dompa vaskat ;-) och hon läxade upp mig ordentligt. Både menatlt och fysiskt!!! Det fysiska var inte så farligt, hon är en liten tjej min syrra. Eller liten och liten? Liten i kroppen men enorm i själen. Morsans jobb, hon skapade denna fina syster. Det är därför det gör mig så ont att mina ungar tydligen ska få leva utan mamma nu. Hon valde inte bara bort mig utan även dem. Så min resa har kostat alla i min närhet så djävla mycket. För mycket. Men nu är jag nykter, inte ens bakfull, hann inte så mycket innan syrran dök upp. Och nu är alla vägar till lila påsar stängda. Nu ska vi på promenad med tokjycken, senare ska vi sälja en häst. Sen blir det familjeliv med ungar och en älskad faster. Ja, sämre kunde man ha det. /R
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
Man brukar tycka att det dessemellanåt är skönt att fall tillbaka i sina rutiner,
Allt är som vanligt och det brukar kännas tryggt..
Samtidigt så är det så förbannat urtrist, ingenting nytt händer.
Man både vill ha kakan, och ändå äta upp den...
Kanske är det sådana känslor som får en ta till drickat, man vill att något kul och nytt ska hända.
Men samtidigt vill man ha tryggheten kvar...
Så svenskt.. , man binder hälften av räntorna och den andra hälften rörligt,
Så har man garanterat varken förlorat eller vunnit något..
Min "trygghet" försvinner ifrån mitt jobb, hon som lät mig växa...har sagt upp sig, och tittar på ett jobb utomlands istället...
Å andra sidan har en del av mina kollegor mjuknat något, de kanske inser att det inte funkar med slit-i-släng varianten i behandlingen av sina anställda.
I hemmets trygga sköte är det oxå förändringar på gång,
En renovering garanterar inga lata dagar framför Tv'n .
Jag är slut, helt f*cking slut i hela kroppen, och om det inte vore så ohälsosamt så skulle jag inte ens orka andas...
/Berra
skrev Maria42 i Att ta ett steg i taget
Att det går bra för dig med, så sant detta med honungen. Intressant med att använda A som flykt, det gör jag med, tål att funderas mer på.
Grattis till oss, Kram!!
skrev Maria42 i Vägen tillbaka till mig själv
Även jag är nyfiken på AA-mötet, Stor Styrkekram till dig!
skrev PiL i Vägen tillbaka till mig själv
Jepp, rapport från AA ses fram emot. Visserligen är jag inne i en positiv trend, men bara för det så behöver man ju inte låta bli att vara paranoid, lika bra att trappa upp istället för att slå sig till ro. (Lurar även jag på att besöka ett AA-möte som ett led i detta.)
Styrka till dig, starka tjej.
skrev viktoria i Vägen tillbaka till mig själv
Stigsdotter, jag ser fram emot att höra vad du tyckte om ditt första AA-möte. Önskar dig hopp och mod!
skrev kalla i Vägen tillbaka till mig själv
Hoppas du står på dig om ingen alkohol hemma, det underlättar och man faller inte lika lätt.
Så stora björnkramar och styrka till dig ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
skrev kalla i Div åsikter eller...?
Vilken resa och insikt du har, känner igen mig i så mycket att förhandla med sig själv för att övertyga andra. Inte konstigt att man är en bra säljare. Skickar så många kramar och styrka till dig
♥ ♥ ♥ ♥
skrev lessenfrun i Div åsikter eller...?
Bättre bemötande än här var det länge sen jag stötte på.. Blir varm i hjärtat.
Inte av vin ikväll.
skrev Lelas i Dompa!!!
Vilken svåger du har, Dompa! Talar du om för honom hur värdefull han är? (Och svägerskan, så klart.)
Det finns personer runt missbrukare som blir möjliggörare, i bemärkelsen att man skapar förutsättningar för missbrukaren att fortsätta sitt missbruk. Men, jag tänker att det också finns möjliggörare som skapar förutsättningar för tillfrisknande. Din svåger och svägerska verkar vara sådana. :-)
Kram, heja dig!
/H.
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
Välkommen lättjefull hoppas att du mår bra. Tack Dompa, jo jag knallar omkring på min nyktra lilla stig :D Försöker att annalysera mig själv efter som jag tycker att det är svårt att visa mig svag för andra.
Kommit på att jag flyr mina problem med alkohol, vilket innebär att dom blir fler och då kommer det dåliga samvetet= jag dricker mig in i dimman.
Får nästan lite panik när vågen av dåliga minnen drar över, men tänker att jag måste bli frisk denna gången och sen skall jag ta itu med dom.
Vet inte om det hjälper dig Dompa, men jag över in olika situationer som jag vet skrämmer mig = att jag dricker. Försöker nu hela tiden ha en backup och håller mig ifrån alkohol genom att inte ha något hemma och undviker situationer om det går.
Så ett steg till och 9 veckor, kramar och styrka till er alla!
Puh:
Det finns alltid en stund innan man smakar honungen, som den smakar bäst!
skrev Adde i Div åsikter eller...?
tag i ett blad som delas ut till "behövande" på bla företagshälsovården. FHV står som ansvarig för denna lilla upplysningsskrift till riskbrukare. Med all säkerhet skriven av nångon som läst sig till det här på nån fin skola. Ja, lite ironi där eftersom jag har lite svårt för att såna som aldrig har upplevt baksidan av alkoholen ska skriva nåt som jag fattar.
När jag dricker så är en sak väldigt säker : Jag har inte en djävla susning om hur många GRAM alkohol jag har hällt i mig. I bästa fall har jag en liten aning om hur många CENTILITER av drycken jag hällt i mig. Jag undrar hur tankarna har gått där om att pedagogiskt visa på hur mycket jag dricker. En narkoman har väl lite bättre referensramar i gram räknat än vad jag har som kollar mängden i centiliter.
Jag kommer ihåg att jag sista året jag drack så hade jag en konsumtion på ca 40-50 centiliter ren starksprit ( 40%) varje vardagskväll och mer än det dubbla på helger och lediga dagar. Jag kommer också ihåg att jag några år innan slutet kollade in på nån snurra som bolaget hade och där , hör och häpna, var inte konsumtionen alls så hög. Jag gjorde som de flesta andra alkisar och "glömde" en stor del av vad jag hinkade in. Jag somnade aldrig av mig själv utan jag drack mig medvetslös på en kort tid.
Nu kommer det in många nya på forumet och jag tycker det är så bra att ni hittar hit. Ni behövs här både för oss som varit med ett tag, vi behöver påminnas, och framförallt för er egen skull. Att ta första steget och erkänna att jag har problem var tungt men så väldigt skönt att få säga det. Att få dela min sjukdom, med alla symptom, med andra som är i samma situation är och har varit så viktigt för mig, jag behöver den identifikationen som visar att jag inte är knäpp eller konstig på något sätt.
Det viktigaste jag lärt mig är : Jag är inte ensam.
Jag tar mitt beslut om att inte dricka just idag och jag försöker, fungerar inte alltid :-)), att ta en dag i taget. Jag vet också från så många vänner att det INTE fungerar att ta det första glaset. Ett glas är för mycket och hundra för lite.
Jag är nykter idag för min egen skull och jag är en stolt nykter alkoholist.
Välkomna alla nya !!
skrev kalla i Dompa!!!
Hoppas du hoppade över påsen och att du mår bra ändå. Du är nog skiträdd, vilket äventyr du är på väg i. Vad skönt att du har så mycket människor runt dig och barnen,
Skickar mycket styrka och kramar till dig!
skrev lillablå i Vägen tillbaka till mig själv
Härligt att läsa!!!
Du var den första som skrev till mig, för det är jag dig evigt tacksam!!!
Stor kram!!!
/k
skrev Gäst i Vägen tillbaka till mig själv
Har varit här tidigare och florerat och känner igen mig i din historia Stigsdotter.
Jag har sökt hjälp nu och går och pratar med en alkohol/drogterapeut och det känns bra. Det är helt fantastiskt att faktiskt få prata av sig med någon som inte dömer en. Rekommenderas! Det har tagit mig många år att söka hjälp, men det är något av det bästa jag gjort för min egen skull. Jag vill ha ett liv. Inte drunkna i en flaska.
♥ ♥ ♥