Senaste kommentarerna i forumet

...usch vad man saknar dem ibland, de som inte finns hos oss längre. Även min mamma dog i cancer för 10 år sedan (min alkis till pappa var då redan borta). Det gäller att komma ihåg det där man inte tyckte om hos sin far, jag fattar inte att det inte funnits tillräckligt färskt i minnet för att undvika hamna i nästan samma sits själv.

Nä, för våra fina kämpande mödrars skull ska vi välja bort pappas väg - den går rakt åt helvete rent ut sagt!

Förresten Dompa, "din stund"? Den är väl fortfarande din eller hur? DIN stund var det ju, inte WHISKYNS stund. Spelar ju ingen roll vad du fördriver tiden med i väntan på maten, ett korsord eller ett glas whisky eller bara med lite filosofiska tankar: stunden finns där fortfarande för dig!

En sak du kan ägna dig åt är ju att fundera över vad det var som hände där den 11:e. Varför det gick som det gick. Att lära sig av misstagen är ett bra sätt att utvecklas.

Underisen och Stigsdotter, och alla andra...

Kan inte låta bli, Söndagskrönikan från Berra hör lite till mina traditioner...
Min tid på jorden att reflektera över vad som är verkligen viktigt i mitt liv,
och att reflektera på det som är viktigt ÄR viktigt för mig...
Någon sorts återkoppling till varför jag är och gör som jag är...

Ni vet, jag hade ju tidigare ett sorts beronde av att vara just..beroende,
av berusningen från alkoholen...
Den täppte till mina läckande hål på ett sjunkande fartyg, mitt liv...
Ett fartyg som förlorat sig... i sig självt, kapsejsat i stora vågor och starka strömmar,
på drift någonstans helt okontrollerat..
Jag var förlorad i mig själv, starka känslor och en kapten som aldrig var nöjd med sin besättning,
det inre gjorde ett sorts myteri att inte lyda order, för de var instängda, frihetsberövade...

Idag har jag försökt finna orsakerna till vad läckorna kommer ifrån, grundstötningar???
Vad fick mig att välja alkoholen istället för det verkliga livet, vad var mina fallgropar?

Att söka orsaken till sitt drickande kan vara helt avgörande, för sin framtida konsumtion...
Varför dricker jag???, en enkel fråga på många svåra svar, och val...
För det handlar mycket om val, vi har alltid ett val, att dricka eller inte dricka...
Det svåraste kan vara att vara förutan berusningen, bedövningen från livet, det man väljer bort..

Och när flykten ifrån flykten i sig blir ett självändamål, vad är då det första målet?
Vad var det första skälet till att jag valde bort det verkliga livet, sång och kärlek?
Men när det inte uppstod, varför åter försöka finna det som inte fanns?

Jag tänker mycket, en del hävdar FÖR mycket, varför slösa energi på sådant du inte förstår..?
Jag VILL förstå, eller åtminstone försöka förstå, vad är min livsuppgift?
Om det inte är att ständigt berusa mig, att söka sig bort...

Vad ville jag söka mig bort ifrån, och varför?
Om mitt nyktra liv är felaktigt, varför inte ändra på det...

Någon försökte säga mig något häromkvällen....
Frugan och jag fick en däckexplosion på framhjulet en fredagsnatt mitt på motorvägen,
glansisen var förädisk, och vi kunde ha slutat våra liv i en snödriva eller en lyktstolpe...
Jag kan inte enbart beskylla min egna körskicklighet och reaktionsförmåga, den var normal utan att hamna i panik, dock mycket bättre för någon som hade chansat med en enda kör-öl...
Någon ville säga mig att mitt liv är flyktigt och begränsat, och inte att ta för givet...
Det kan närsomhelst tas ifrån mig, och jag behöver se över vad som är viktigt i mitt liv...

Har ännu inte bestämt mig för vad, men att tro på sin övertro att man på vägen hem från ett par krogrundor skulle ha klarat sig chansande på bara lite alkohol, det hade varit mig överstiget...

Jag får mer klarhet i att alkoholen inte längre har i MITT liv att göra,
vad den gör med andras kan jag inte rå på...

Jag drack bara alkoholfria öl och GT minus G hela kvällen, släppte loss precis så mycket jag kände för, och mådde bra resten av kvällen, och klarade oss turligt nog helskinnade hem...

Och så påstår folk att de inte förstår sig på MIG!
När det känns som om jag vore ständigt omgiven av en massa dårar, fulla och tokiga...

Framför mig står jag inför nya utmaningar, det börjar med en Måndag, håhåjaja!

/Berra

Jag själv vill inte ha alkohol hemma. Skulle det nån gång bjudas vid någon middag ser jag till att gästerna får med sig det som blir över. Jag tror steget till att gå och handla kan innebära att jag kommer på andra tankar. Finns det hemma är det lättare att bara svepa ett glas utan att hinna rida ut suget.

Fisk är oerhört fint, en insikt som växt fram med åren. Hoppas du lyckades övertyga ongarna om det också! :-)

Trevlig kväll!

Heja dig, Dompa! :-)

/H.

Det som var min stund är helt borta nu. Förr satt jag med min whisky strax före sju. Väntade på maten. Blandade kanske någon gång pliktskyldigast lite i en sallad. Men nu är allt ansvar mitt och även idag ska ungarna ha mat. Så nu kör jag. Efter nästan två veckors köttintag ska jag pröva på fisk. Aldrig poppis hos mina ungar, men nu blir det så. Tuff love. /R

så finns bara ett trist tips. Vispa hela tiden. Så det är verkligen ett aktivt val att dricka den! Hela tiden PP, inte lämna på spisen utan vispa. /R

Pappavälling heter det här hemma. Ska köpa upp mig på en förpackning. Gott, men jag har inte hittat något smidigt tillvägagångssätt vid tillagning. Tips?

Tänkte just på glöggen. Den kommer ingen att dricka, så då kan man ju fimpa den. Annars har jag inget problem med att det finns alkohol hemma.

Nu har jag sugit upp dammtussarna. Ska hälla upp en ny kopp te.

Varför skulle du bry dig? Leksaker på golvet, dammtussar i hörnen, Bib och strakvinsglögg i .....
Jag tror Mr Pianoman skrev om att utsätta sig, att man inte kan akta sig om faran inte finns där. Här hemma finns både öl, frugans Bib och min heliga whisky, men jag väljer att säga nej. Väljer att dricka mitt te, min vuxenvälling. Men visst finns det en fara i att skiten står här. Tänk om jag inte väljer likadant imorgon? Yep, då har jag allvarliga problem. Så vem är jag att råda? Kanske ska starkvinsglöggen ändå ut i vasken? /R

För övrigt är det som om tiden stannat här hemma. Det fanns en BIB rött då jag klev in i nykterheten. Den är kvar. Frun har inte lyckats göra slut på den. Så hennes drickande har liksom kommit av sig det också. Starkvinsglöggaren står också kvar. Funderar på om man ska hälla ut den bara. Sån där smådyr som smakar rom. Ölburken som var kvar i kylen har i alla fall frun druckit upp vid en tacokväll. Fint det.

Hela dagen har min mamma spökat omkring i huvudet. Av en kommentar från mulletant från en helt annan tråd. Det visade sig att hon hade gett en bok till sin mamma, en bok som jag växte upp med. Så tankarna bara kom; Vilken stark vacker mor jag hade. Hon dog i cancer för tio år sedan. Men helt ensam uppfostrade hon mig och min syster. Kanske inte perfekt, men vi blev livsdugliga, syrran mer än jag. Och jag saknar henne så förbannat. Ångrar att jag aldrig sa till henne vad hon betydde. Farsan? Ja, han var alkoholist, hade någon väntat sig ngt annat. Ingen elak karl, bara trasig och sorglig. Så i vems fotspår ska jag gå? Jag har bestämt mig, det får bli mamma. Det måste bli mamma. Flummigt? Yep! /R

...så jag brukade kunna få det till att jag var ute i vildmarken med min glöggtermos... :P

Under hundpromenaden. Haha, har inte hört den förut, men fan vad vi kan. Kunde, för nu är det ju slut på dumheterna. Jag hoppas verkligen att du tar dig en svängom med dammsugaren. Dels för frugans skull men jag tror att även du själv kan tjäna på det. Jag vill inte låta vulgär, så jag säger bara; Det är lättare att älska en partner som har dammsugit. PiL, du gör dig skyldig till samma underlåtelse synd som både du och PersonligaPersson anklagat mig för; du sätter dig själv för lågt. Visst fan ska även du lura systemet!

Hej och välkommen, PiL! Det låter som att du kommit igång riktigt bra!

Ett återkommande inslag i mitt liv är familjefria helger, då resten av gänget åker till storstan och umgås med barnens mormor och morfar. Det sker väl sisådär en gång per månad.

Tidigare har de där helgerna inneburit ganska mycket alkohol. Inte så att jag supit mig packad för mig själv, men hela helgen har planerats in med alkoholen som huvudrollsinnehavare. Först en långpromenad med hundarna, då kan man ha med sig en termos starkvinsglögg! Sedan fotboll på teve och några väl valda öl av alesort. Sedan lite allmänt drickande resten av kvällen, gärna framför datorn. De sysslor jag tänkt företa mig hemma skjuts upp och när söndagen kommer: ångest över det, allmän bakisångest och noll företagsamhet. Väntan på familjen blir en pina, och jag ser hur irriterad frun blir på att det ser ut som då hon lämnade innan helgen, med leksaker på golvet, dammtussar i hörnen osv.

Denna helg var en sådan FF-helg. Jag har fått ganska mycket saker gjorda (dock inte dammsugning...) samt varit ute i naturen inte en, utan tre gånger. Igår en långpromenad på dagen, sedan en skogstur på kvällen för att kanske få höra vargyl, men det var inte stjärnklart ute. Idag en långtur ute i vildmarken med uppgjord eld och lunch ute. Jyckarna mycket nöjda och jag med dem.

Nu massor med ork kvar, kanske ska jag ta en svängom med dammsugaren?

Storstilad entré i din egen tråd PP, skall följas alla dagar i veckan! :-)

Tycker du är lite hård mot dig själv, vadå inte satts på prov tänker jag? Att bryta dryga 20 år av helgfylla av varierande grad är i min värld en sjuh-vetes bedrift, oavsett sammanhang.

Om min tråd har någonting som helst att göra med din nykterhet blir jag nästan rörd, för att citera Karl-Bertil Jonssons far så var det "fan i mig det finaste jag hört sen jag konfirmerade mig" :-) Samtidigt vore det allt annat än osanning att påstå att det varit ett ömsesidigt utbyte av tjänster, det var oerhört viktigt för mig att du gick in och visade var skåpet skulle stå från dag 1, du bevisade att det omöjliga var möjligt så att säga.

För egen del har vit helg nummer tre nyss klarats av, jag vågar ta ut segern i förskott och garantera att det inte blir någon söndagsfylla :-) (Tror det är min längsta period sen 96 eller liknande...) Dryga 20 dagar och jag känner att det alltmer sitter i huvudet än någon annanstans, ett visst sug kickar in fredag kväll runt kl.18 för att sedan släckas ut och återkomma lördag vid samma tid. Igår vid 16 redan, kan väl aldrig berott på att TV3 visade Premier League-fotboll..?

Stor skillnad nu helg 3 dock, suget har avtagit markant. Jag skulle ljuga om jag sade att jag är i fullständig mental harmoni, men samtidigt känns alkohol som det sämsta botemedlet, vilket ju känns oerhört positivt. När jag vaknade härom morgonen konstaterade jag att jag druckit kvällen innan och det kändes allt annat än tillfredsställande, varför i h-vete skulle det vara bra? Efter ca en halvminut kom jag fram till att det hade jag ju inte alls gjort, jag hade bara drömt. Inte för att göra någon djupare dykning ner i Freuds värld, men det måste ju stå för någonting, och även om det inte skulle göra det så tar jag ändå slutsatsen att alkohol är dåligt med mig in i den vakna världen.

Dompa, jag är övertygad om att även du kan sålla dig till skaran som lurar Systemet, det är min fasta övertygelse. Själv anser jag mig inte tillhöra den skaran ännu, men är på god väg.

och en rejäl morgonkram tillbaka ! Hur är det med den lille gremlin ;-) ?

en liten morgonkram till dig, Adde. Jag är så glad att du finns här, orkar och vill fortsätta dela med dig av dina upplevelser ang alkoholismen/nykterheten. Har förstått sedan en tid att du går igenom svårigheter, och tänker på dig. Det är okej att inte må okej, och dra filten över huvudet emellanåt. Bara man hittar ut därifrån när marken slutat gunga. Ta det lungt kompis, långsamt leder också någonstans/Snigeln Victoria.

Dessa ord fastnar i mig. Så djävla klok du är. Eller vi är. Vi alkisar är ju ofta det. Kloka. Yep, även jag, tror jag? Haha... Men varför gick det så fel? Varför kunde inte vi säga stopp. Det är ju som du säger, vi tålde inte drogen, den som skulle hålla maskineriet igång. Men nu räcker det även för mig. Min sista ensamfylla, eller snarare dagen efter fick mig att inse att jag inte orkar må så här. Denna upptäckt har jag haft förr, men ändå går jag på det. Gång på gång. Som en hund som återvänder till sina spyor för att äta av dem. Ingen vacker syn. Kanske ska även jag lura "systemet"???/R

http://www.youtube.com/watch?v=zu-T4vMU7rM

Men det där fula som finns inne i mig. Det finns ju i de andra också. Konstigt vore annars. Jag tror snarare att vi är goda och vackra innerst inne. Men världen är en hård plats, och den gör oss hårda, om vi inte bryts sönder bit för bit av den. Men bara vi kommer på rätt spår så läker vi ihop riktigt fort. Det är min bestämda uppfattning.

Det finns många sätt att beskriva ett bättre sätt att leva. En del bra saker hittade jag i boken om buddhismens mentala närvaro. Andra fina saker i existentialistisk psykologi. Att leva autentiskt. Inte fastna i livets restprodukter, stå där och sura år ut och år in. Man kan nästan alltid, förutom om man är i alkoholens klor, ta ett steg tillbaka och byta inriktning. Skala bort slagget, satsa på de fina delarna. Förädla sitt liv helt enkelt.

Vi i västvärlden har dragit på oss för mycket barlast. Vi sitter fast i våra ekonomiska avtal, våra skulder och åtaganden. Det materialistiska. Spiken i kistan är alkoholen. Antingen får den oss att leva på, från vecka till vecka, helgen är vår gud, semestern är himlen. Eller så förtär den oss bit för bit. Och det är väl det som hänt oss som huserar här. Vi tålde inte drogen så värst bra. Vi blev sjuka av det som skulle hålla maskineriet igång.

Jag känner det nästan som att jag lurat systemet(!) när jag håller mig nykter. Haha, mig fick ni inte! Liksom.

Vi människor är konstiga. Varför skulle inte jag kunna ge något? Varför är jag/vi så hårda mot oss själva? Jag tror - tror- att vi dömmer oss själva så djävla hårt för att vi vet vilka kräk vi innerst inne är. Du vet allt det fula om Personliga Persson, jag vet allt snusk som bor i Dompa. Jag tror att det är därför som vi är så taskiga mot oss själva. Och du har rätt; jag är inte sämre/tokigare än någon annan. Du är inte sämre/tokigare än någon annan. Nu måste jag laga mat. När "mamma var hemma så åt vi alltid vid sju". Yep, tufft, men nu när bara pappa är här blir det kanske 19:30? Och jag tänker inte piska mig själv för det. /R

Det är lustigt det där, hur man kan vara sin egen värsta domare. Det är rätt orättvist egentligen. Varför ska man använda en annan regelbok för sig själv än för andra? Om jag skrivit att jag vågade starta min tråd efter att ha läst PiL:s tråd hade du tyckt att allt var i sin ordning. Men när jag gav dig äran, då måste det ligga en hund begraven. Haha. Inte är det kul, men ändå lustigt hur våra mänskliga hjärnor fungerar. Eller inte fungerar. Jag tycker att du gör en makalös resa här på forumet. Du är modig, stark och verkar vara av gott kärnvirke. Jag tror på dig, Dompa!

Är vad jag ville skriva, men själförtroendet är inte på topp just nu. Kul att du startade en tråd och skitkul om jag hjälpte till med att den blev av. /R

Jag har inte heller en religös gen i kroppen, lämnade tex AA efter två möten för att jag inte stod ut. Hur ickereligonsbunden deras Gud var så blev det ändå för mycket för mig. Men boken ska jag läsa, kommer kanske också hoppa de värsta Buddha-bitarna. Eller så blir jag frälst? Fan vet, men allt är bättre än ett fyllo...Jag läser också PiL, faktum är att jag läser de flesta. Så att du startade en tråd efter att ha läst min ser jag som stor humor! "kan den dumma fan, så kan jag typ", en annan kille kanske kunde se det som en slags komplimang. Stark är det sista man blir av alkohol. /R

Det rasslar omkring i huvudet. Hela tiden. Jag väntar bara på att det ska landa. Ångesten över gårdagskvällen är monumental. Hur fan tänkte jag? Tänkte jag? Men just då orkade jag inget annat. Men nej, jag har tre barn. Att jag känner mig ensam,ledsen och ful är ingen ursäkt för att skada dem. I förmiddags läste jag för första gången på länge igenom dödssynderna och såg att jag kunde ticka i de flesta. Hybris- absolut, jag gick ut med min alkoholism och trodde att alla skulle förstå min "sjukdom". Girighet- nej, jag tror inte jag är skyldig. Vällust/kättja - nej även där är jag ren. Frosseri - JA, ja ja, kanske inte mat men alkohol, som jag har frossat. Avund - ja, avundas alla de stabila, avundas även alla de trasiga, att bara få släppa allt. Vrede - ja, mot frugan som lämnade mig, mot mig själv som inte kan hålla mig nykter. Lättja - ja, jag slängde in mina barn hos svågern och söp mig full, för jag orkade inte mer. Så fem synder av sju. Om det inte vore sorgligt hade det nästan varit intressant. Som studie över den svaga människan. Gud bor verkligen inte här, men den rackare som skrev ner dödssynderna var inte dum. Och nu har jag även 111. "Inte hur man har det, utan hur man tar det". Mycket att fundera på...men nu ska kvällsmaten lagas. /R