Senaste kommentarerna i forumet

i kramkalaset. Den värme och kärlek som flödar här har jag aldrig sett maken till. Utan er hade jag aldrig klarat av ta steget. När jag känner suget så räcker det att läsa här en stund och strax klingar det av. Alla ni här, ni är min livräddningsboj! Så en kram och en stor fet smällpuss från mig!

Jag hänger också på kramkalaset! Varma kramar till alla som vill ha.

När jag kommer hem och har jobbat sent och tar en kopp vid köksbordet, så slår det mig ofta att ni vet mer om mig än de flesta andra. Konstigt att känna sådan närhet till människor man aldrig träffat men det kanske är tryggheten att här är jag mitt riktiga jag. I framtiden kanske dom andra får träffa mig också. Kramkalaset fortsätter :-)

...som dök upp här efter Addes beskrivning av "högljudda" människor på krogen. Jag bor i Stockholm. En dag väntade jag på tunnelbanan och blev jätteirriterad på ett gäng unga människor som "skrek" och "tog plats" på perrongen. Där stod jag och var trött efter jobbet, tyckte det kändes jobbigt att de var så högljudda.

Sen tog jag tag i mig själv och tänkte jäkla gnällkärring, skärp dig nu! När jag tittade till på gruppen såg jag att där inte hördes ett ljud! En av kompisarna var döv och de andra stod runtomkring och skrek och talade väldig högljutt... En liten tankeställare fick jag!!

Jag känner ibland också väldigt mycket att det skulle kännas gott att träffa er och bara ha en stor kramorgie!

...vad det står i våra journaler! När jag låg på sjukan i höstas för min galla kom där en sjuksyrra och meddelade att de mätt upp mina Campral efter läkares ordination. På ngot sätt kändes det skönt: de har koll på mig över hela linjen! Strunt samma om flera instanser ser att jag behöver en viss medicin - det är ju ändå så det är så varför hymla med det?

Ring, ring, ring säger jag. Tänk på alla skattekronor du bidragit med, nu är de dags att hämta ut dem ;-)

Ibland blir man frustrerad över att bara träffas i cyber, man skulle vilja träffas IRL för fika och bamsekramar, speciellt när man känner sig skral.

TACK för kramen Adde!

Du får en jättestor av mig också,och jag skickar en till alla er andra oxå!

LILJA

Du får mig att skratta här vid datorn, Dompa! :-)

Får man önska sig en färg på Pianorow? I så fall önskar jag mig blå med vita knutar.

Kram!
/H.

flyter det så många sköna positiva ord genom forumet och jag blir så glad av att läsa om alla framgångar och de första stapplande stegen in i nykterheten. Och jag kan också känna en äkta glädje över de som kom på ide'n och sjösatte detta forum !

Men !! Ibland blir jag så frustrerad över att ni alla inte är nåbara för kramar !! Några av er har jag fått förmånen att få träffa och krama i verkliga livet men ni är så många som är värda att kramas och som jag "bara" kan skicka en cyberkram till !

Så ta emot en jättelik cyberkram från mig till er alla !!!!

Det är ni som gör forumet levande, sträck på er och känn er stolta !

Hej vännen! Hittar inte din tråd? Visst har du en tråd? Har du ringt? Det är nog viktigt att du gör det. Jag förstår precis vad du tänker. I fortsättningen kommer det att finnas där att läsa när du söker annan vård. Men det kommer ju även att ske om du i värst fall inte söker hjälp...i värst fall åker in för ngt alkoholrelaterat akut! Det finns "Sammanhållen journalföring", men du kan avgöra till vissa delar om vad som ska spärras. Då syns det att det finns spärrade uppgifter men de får bara nödöppnas vid mkt allvarliga fall. Typ medvetslöshet. Så är det meningen det ska fungera...givetvis kan man inte lita på det då det är människor som jobbar i vården. Läs om patientdatalagen; www.1177.se och datainspektionen.se/lagar-och-regler/patientdatalagen eller regeringen.se/sb/d/10671.
Men är det inte det viktigaste att du får hjälp? Nu låter jag kanske dum, men du verkar vara en fantastisk kvinna och jag vill inte se dig kasta bort ditt liv. Du är så nära nu. När du har handen på avtryckaren ;-) eller har du redan hunnit ringa? Var stolt över att du söker hjälp. Vi andra är ju imponerade. Skämmas för att du är sjuk? Finns inte! Kram/R

Holktypen heter Alkoholk! Nu ska jag leta på ÄnnuEnVindåre. Tack/R

Jag hoppas verkligen att balansen kommer. Nu tänker jag att jag alltid kommer längta efter vinet när jag kommer hem. Kommer jag aldrig kunna dricka normalt ett glas vin till maten på lördagkvällen. Behöver få berättelser att det går och att det går över. Mår dock inte så krassligt som igår./ Vinelina

När jag var här i somras (och sen "försvann") hade jag heller ingen egen tråd och inte fattade jag systemet riktigt heller, jag skrev hur som helst hos alla.

Nu funkar hjärnan lite bättre och jag har skapat min egen men det spelar ju ingen större roll, huvudsaken man skriver!

Ja, första dagarna är tuffa...dag 5 har jag oftast gett upp och hinkat i mig nåt så klara en vecka och du kan känna en viss grundbalans tror jag..

Skriv här ofta och ta hjälp.

Man stärks av hjälpen och man stärks av att kunna stötta andra!

Håll i!
/Lilja

Och då blir jag Vinnarlina!!

Tillsammans blir vi starka. Tillsammans kämpar vi på ett steg i taget. Vi ska fixa det här för vi har allt att vinna!

har ju knappast infunnit sig som ni förstår, utan snarare tvärtom. Idag gjorde nattens svettningar återbesök mitt under pågående möte och plötsligt kände jag mig som en utomjording. Ni är inte som jag och jag är inte som ni. Fy fn hur hamnade jag här? Jag har ingen tragisk ryggsäck eller nåt. Jag bara inte stod ut med vardagen. Så otacksam jag varit. Det är inte alla som är välsignade med vardag. Skönt att höra att dag 1 var värst och att du, Annelie börjar känna av lugnet och att tankarna rör sig kring annat. Vi kämpar tillsammmans och jag hoppas jag får stanna här i din tråd. Orkar inte skapa någon egen, inte nu iaf. Trivs bra här. Hur länge har du hållit upp Underlsen. Tänk att du är där att få känna att du skulle gjort det tidigare. Vatten går det åt./ Vinelina

Pianorow tror jag blir fantatstiskt. Hoppas på diverse sångare som hyresgäster :)

Kram på´re!

Skönt att sötsuget släppt, men håller med dig hellre fet en full. Nu kämpar vi lite till, kram Kalla

Jag blir så glad av att höra att det går bra för dig och att det är ok med barnen. Önskar dig och dina barn all lycka i världen. Du är så stark som har tagit tag i allt, så nu knallar vi vidare med ett steg till/Kramar och styrka Kalla

Tänk att man oroar sig så jäkla mycket för allt när man väl bestämt sig för att bli nykter, det är väl nu man skall vara så stolt över sig själv. Man tar ju tag i sina problem och gör livet så mycket bättre för sig själv och alla andra. Så nu tycker jag att vi sträcker på oss och säger till oss själva "äntligen har jag fattat ett klokt beslut och det är jag jäkligt stolt över".
Kramar,styrka och stolthet Kalla

Du är så söt så man dör. Miljonprogramsholkar :).

Själv sitter jag här som en annan självmordsbombare, med handen på avtryckaren. Som i mitt fall är en telefon med numret till beroendemottagningen inknappat.

Blir det idag jag ringer? Vet inte hur töntig man kan bli i att hitta på ursäkter men jag oroar mig för journalen. Att alla anställda på varenda jämrans vårdcentral i all framtid kommer att läsa och klassa mig som alkis. Man får inte direkt bättre vård och bemötande som alkis. Huuuuu.

Trevlig måndag önskas alla kamrater här!

Från en DeppDåre

Jag hade bulimi i min ungdom. När jag slutade dricka för snart två månader sedan drabbades jag av ett våldsamt sötsug. Har stått med huvudet i skafferiet och fullständigt vräkt i mig godis. Då tänkte jag "here we go again"... Nu kommer jag att få bulimi istället eller bli smällfet... Fast jag tyckte ändå att det var bättre att vara fet än full. Men nu har sockersuget dämpats tcak och lov.
Kram Nynykter

Jag beundrar dig för den ofattbart starka vändning du gjort med ditt liv. Inte många skulle kunna resa sig igen efter att ha varit så i botten som du. Du är en sann hjälte!

Jag har funderat och tänkt så mycket under mina två första nyktra veckor. Tänkt på att alla vi som trillar dit och fastnar i beroende, vilka små och svaga människor vi är. Men sen funderade jag lite till. Alla vi som har haft oturen att födas med en genetisk risk att trilla dit, som varit där och sen lyckas avstå trots att det är så förb-t svårt, det är ju vi som är starka och beundransvärda. Jag är stum av beundran över alla som verkligen lyckas, hurra vad ni är bra!

Bra jobbat vinelisa du har klarat den tyngsta dagen. För min del så funkade det med att dricka kopiösa mängder vatten under den första veckan. Kände oxå att lugnet kom i takt med att de nattliga svettningarna minskade och idag önskar jag bara att jag tagit steget tidigare.

Känner så väl igen att hjärnan går på högvarv och tankarna som bara mal och mal. Själv gick jag omkring med ständigt spända käkar, imellanåt så fick jag gapa så stort jag kunde och hålla kvar ett tag (förhoppningsvis utan att någon såg mig) för att stretcha ut käkleden men det hjälpte inte länge.

Nu har jag, hör och häpna, klarat över två veckor utan en droppe A (tja, ett halvt dygn över, men det låter bättre ;-)) och nu först börjar jag känna av ett slags lugn. Jag funderar inte hela tiden på det som varit och på hur det ska bli utan nu kan jag släppa fram andra roligare tankar också. Visst, när helgen är här igen så kommer det förmodligen att bli svårare att hålla tankarna borta på hur gott det skulle vara men då är det bara att kämpa på.

Så ge inte upp. Hur dåligt du än mår nu så ska du veta att det kan bara gå åt ett håll, mot det bättre. Nu kämpar vi på tillsammans.

Kram